Bakgrund: Antalet äldre personer med multisjuklighet ökar i samhället och allt fler vårdas i hemmet. Att utifrån detta tillämpa personcentrerad vård skapar nya utmaningar. Lagen om samverkan vid utskrivning från slutenvård (SVU) och upprättande av samordnad individuell plan (SIP) innan utskrivning är interventioner som kan främja personcentrerad och integrerad vård i hemmet. Samordning genom SIP sker många gånger mellan hälso- och sjukvård och socialtjänst. Distriktssköterskan utses ofta till fast vårdkontakt för patienten och därmed ansvarig för SIP.  Motiv: Hälsocentral och kommunal hemsjukvård är viktiga samarbetspartner för integrerad vård på primärvårdsnivå och distriktssköterskan är ofta ansvarig för SIP. För att identifiera vad som hindrade och främjade tillämpning av SIP undersöktes distriktssköterskans erfarenheter av det. Resultat av studien kan öka förståelsen av SIP som arbetssätt. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa distriktssköterskors erfarenheter av att arbeta med SIP på primärvårdsnivå. Metod: Under år 2021 genomfördes individuella semistrukturerade intervjuer med distriktssköterskor (n=8). Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera data. Resultat: Utifrån intervjuerna framkom varierande erfarenheter av att arbeta med SIP. Arbetssättet upplevdes främja personcentrerad och patientsäker vård men det framkom även svårigheter att använda det. Erfarenheterna beskrevs som fyra kategorier: förutsättningar för ökad delaktighet, behov av ansvarsförtydligande, säkerhet för alla inblandade, och otillräckligt inarbetat arbetssätt.  Konklusion: Sammanfattningsvis visade studien att SIP kan ha betydelse för tillämpning av patientsäker och personcentrerad vård. SIP kan genom hembesök och digitala möten förbättra patientens delaktighet samt bidra till en sammanhållen, integrerad vård i hemmet. Bättre struktur för att tillämpa arbetssättet efterfrågades, utan att riskera att SIP blir en standardiserad arbetsrutin. / Background: The number of people with multimorbidity is increasing, hence healthcare is often provided at their home. Furthermore, striving to apply person-centred care creates new challenges. Interventions to promote person-centered and integrated care are based on the law for coordination of care at discharge from hospital and demands establishment of a coordinated individual plan (CIP) before discharge. Coordinating care through CIP often occurs between healthcare and social services. The district nurse is often appointed to be the permanent contact concerning care for the patient and thus responsible for CIP.  Motive: Primary care centres and municipal units for home care are important partners in integrated care at primary care level and district nurses are often responsible for CIP. To identify the barriers and facilitators for the using of CIP, we explored the district nurses' experiences about it. The results of the study may contribute to better understanding of CIP as a working method. Aim: The purpose of this study was to highlight the district nurses' experiences of working with the CIP at primary care level. Methods: In 2021, individual semi-structured interviews with district nurses were conducted (n=8). Qualitative content analysis was used to analyse the data. Result: From the interviews, various experiences emerged regarding the experiences of using CIP. Using CIP was experienced as facilitating person-centred care and patient safety, but several obstacle and difficulties to adopt it were identified. The experience resulted in four categories: prerequisites for increased participation, need for accountability, safety for all involved, and insufficiently established working method.  Conclusion: In summary, the study showed that CIP is important for the application of patient-safe and person-centered care. Through home visits and digital meetings, CIP can improve patient participation and contribute to a cohesive, integrated care at home. Better structure for using the CIP as working method was requested, in order to avoid that CIP  becomes only a standardized work routine.

Equal and fair grading is crucial for the grading system to be perceived as legitimate by society and for the selection to higher education to be legally secure for the student. In a grading system where the teacher has a high degree of autonomy in the grading process, demands are placed on the teacher's integrity and professionalism. This systematic literature study examines which assessment and grading practices can strengthen equal and fair grading, and which difficulties may arise in the tension between the student's legal security and the teacher's professionalism. The study is based on an organizational justice theory with three different perspectives: distributive justice, procedural justice, and interpersonal justice. The main result of the study is that relational and caring assessment and grading practices, a collective interpretation of the grading criteria at national level, and high validity and reliability in the assessment method are strengthening for equal and fair grading. In addition, difficulties arise regarding teachers' assessment and grading practices when the teacher's role as grader is questioned, and the grading process is influenced by internal or external factors. This has consequences for the student's legal security since the teacher's professional judgment stands as the sole guardian of maintaining it. The conclusion is that grading systems that aspire to be equal and fair need principles for how the balance between individual and impartial assessments should be applied.

The purpose of this study was to investigate how well adjusted the support is for young people that have been diagnosed with ADHD, while attending the gymnasium. Analysis and result are based on a sociocultural perspective and have their take-off in literaturestudies and qualitative interviews with two students with the diagnosis and one special needs teacher. The interviews were based on themes that had their starting point in school policy documents and related literature. The interviews were semi-structured with the aim of letting the interviewees speak as freely as possible. One of the themes included the individual strategies developed by the interviewees, such as using mobile-apps to help structure and plan for everyday life. Results show that the available support is not well adapted and that how great impact the ADHD-diagnosis has on how well the person do in school is greatly affected by in what social context and what kind of support he or she has outside of school, for example by family. The study shows that there is great need for further research and development within the research area. / Syftet med den här studien var att undersöka hur väl anpassat stödet i gymnasieskolan är för elever med ADHD-diagnos. Analys och resultat är bearbetade utifrån ett sociokulturellt perspektiv och baseras på litteraturstudier och kvalitativa intervjuer med två gymnasieelever med ADHD-diagnos samt en specialpedagog/speciallärare. Intervjuerna berörde teman med utgångspunkt i styrdokumenten samt i relaterad litteratur och var halvstrukturerade, med syftet att låta intervjupersonerna tala så fritt som möjligt. Ett av temana berörde de egna strategier som intervjupersonerna utarbetat, så som att använda appar i mobilen för att skapa struktur och planera vardagen. Resultatet visar att stödet i gymnasieskolan inte är väl anpassat utan att hur väl en person med ADHD-diagnos klarar sig i skolan snarare beror på de omgivande förutsättningarna utanför skolan, exempelvis vilket stöd hen får från sin familj. Studien visar att det finns stor utvecklingspotential inom området och att det behövs ytterligare forskning på hur man kan omforma skolans sociokulturella struktur och se till att anpassningarna blir just anpassningar och inte ytterligare krav.

Internet-based cognitive behavior therapy (ICBT) has the potential of providing many patients with an effective form of psychological treatment. However, despite helping to improve mental health and well-being, far from everyone seem to benefit. In some cases, negative effects may also emerge. The overall aim of the present thesis was to establish the occurrence and characteristics of such incidents in ICBT using a combination of quantitative and qualitative methods. Study I determined deterioration, non-response, and adverse and unwanted events in a sample of 133 patients undergoing ICBT for social anxiety disorder. The results indicated that up to 6.8% fared worse during the treatment period, depending on the self-report measure and time point, as determined using the Reliable Change Index (RCI), while the non-response rate was between 29.3 to 86.5% at post treatment assessment, and 12.9% experienced other negative effects. Study II investigated the responses to open-ended questions on adverse and unwanted events among 556 patients in four separate clinical trials of ICBT; social anxiety disorder, panic disorder, major depressive disorder, and procrastination. In total, 9.3% reported negative effects, with a qualitative content analysis revealing two categories and four subcategories; patient-related, i.e., gaining insight and experiencing new symptoms, and treatment-related, i.e., difficulties applying the treatment interventions and problems related to the treatment format. Study III explored the number of patients achieving reliable deterioration, as determined using the RCI on the individual raw scores of 2866 patients from 29 clinical trials of ICBT. The results showed that the deterioration rate was higher among patients in a control condition, 17.4%, in comparison to treatment, 5.8%. Predictors were related to decreased odds of deterioration for patients receiving treatment; clinical severity at pre treatment assessment, being in a relationship, having a university degree, and being older. As for the control condition, only clinical severity at pre treatment assessment was associated with decreased odds of deterioration. Study IV examined a newly developed self-report measure for monitoring and reporting adverse and unwanted events, the Negative Effects Questionnaire. The results suggested a six-factor solution with 32 items; symptoms, quality, dependency, stigma, hopelessness, and failure. One-third of the patients reported experiencing unpleasant memories, stress, and anxiety, with novel symptoms and a lack of quality in the treatment and therapeutic relationship having the greatest negative impact. The general finding of the present thesis is that negative effects do occur in ICBT and that they are characterized by deterioration, non-response, and adverse and unwanted events, similar to psychological treatments delivered face-to-face. Researchers and clinicians in ICBT are recommended to monitor and report negative effects to prevent a negative treatment trend and further the understanding of what might contribute to their incidents. Future research should investigate the relationship between negative effects and treatment outcome, especially at follow-up, to examine if they are transient or enduring. Also, interviews could be conducted with those achieving reliable deterioration to explore if and how it is experienced by the patients and to see if it is attributed to the treatment interventions or other circumstances. / Internetbaserad kognitiv beteendeterapi (IKBT) har goda förutsättningar att kunna bli en form av psykologisk behandling som på ett effektivt sätt hjälper patienter med att hantera sin psykiska ohälsa och förbättra sitt välmående. Trots detta är det dock långtifrån alla som tycks bli bättre. För en del kan det till och med resultera i negativa effekter. Det övergripande syftet med denna avhandling har således varit att undersöka förekomsten av sådana fall och hur dessa uttrycks, såväl med kvantitativa som kvalitativa metoder. Studie I fastställde andelen försämrade, oförändrade samt andra ogynnsamma eller oönskade händelser bland 133 personer som behandlades med IKBT för social ångest. Resultatet visade att uppemot 6,8 % försämrades under sin behandlingsperiod beroende på vilket självskattningsformulär respektive tidpunkt som studerades, beräknat enligt metoden Reliable Change Index (RCI). Likaså var 29,3 % till 86,5 % oförändrade vid eftermätningen samt att 12,9 % rapporterade andra former av negativa effekter. Studie II undersökte svaren på öppna frågor som gällde ogynnsamma eller oönskade händelser bland 556 patienter i fyra olika kliniska studier med IKBT; social ångest, paniksyndrom, egentlig depressionsepisod och prokrastinering. Totalt sett rapporterade 9,3 % att de hade erfarit negativa effekter, vilka analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Två övergripande kategorier och fyra subkategorier framkom; patientrelaterade, som ökad insikt respektive nya symptom, samt behandlingsrelaterade, som svårigheter att implementera behandlingsinterventionerna respektive problem med behandlingsformatet. Studie III utrönte andelen patienter som försämrades i enlighet med RCI, baserat på insamlad rådata från 2866 personer i 29 olika kliniska studier med IKBT. Resultatet visade att försämring var mer förekommande hos de som var i en kontrollgrupp, 17,4 %, jämfört med de som fick behandling, 5,8 %. Bland de som genomgick behandling existerade det även ett par prediktorer som innebar lägre odds för försämring; större svårigheter vid förmätningen, att befinna sig i en relation, att ha en universitetsutbildning respektive att vara äldre. För de som var i en kontrollgrupp var enbart större svårigheter vid förmätningen relaterat till lägre odds för försämring. Studie IV testade ett nykonstruerat självskattningsformulär; Negative Effects Questionnaire. Resultatet visade på en faktorlösning med sex faktorer och 32 påståenden; symptom, kvalitet, beroende, stigma, hopplöshet respektive misslyckande. En tredjedel av personerna svarade att de hade upplevt obehagliga minnen, stress och ångest, samtidigt som nya symptom och bristande kvalitet i både behandlingen respektive den terapeutiska relationen hade haft störst negativ inverkan på dem. Den generella slutsatsen av denna avhandling är således att negativa effekter förekommer i IKBT och att de kännetecknas av försämring, ett oförändrat tillstånd samt andra ogynnsamma eller oönskade händelser, något som liknar tidigare forskning av psykologisk behandling som bedrivs ansikte-mot-ansikte. Forskare och behandlare i IKBT rekommenderas att övervaka och rapportera negativa effekter i syfte att förhindra en negativ utveckling i behandlingen samt för att öka kunskapen om vad som kan bidra till deras förekomst. Framtida forskning bör undersöka relationen mellan negativa effekter och behandlingsutfall utifrån längre tidsperspektiv för att se om dess påverkan är övergående eller ihållande. Vidare kan till exempel intervjuer utföras med de patienter som har försämrats för att ta reda på om och hur det uppfattas samt huruvida det har förorsakats av behandlingen eller andra omständigheter. / <p>At the time of the doctoral defense, the following paper was unpublished and had a status as follows: Paper 4: In press.</p>

The essay studies the performance and staging of memory in the Comentarios Reales de los Incas by Garcilaso de la Vega el Inca, from a post-colonial perspective. Its analyze Garcilaso´s construction of history based on his individual and collective historical experiences with the goal to establish his authority and erudition and legitimate the Inca Empire as a magnificent civilization comparable to the highest European cultures of Antiquity and Modern times. / El ensayo estudia la performamcia y escenificación de la memoria en los Comentarios Reales de los Incas de Garcilaso de la Vega el Inca, desde una perspectiva postcolonial. Se analiza la construcción de la historia por parte de Garcilaso a partir de sus experiencias históricas individuales y colectivas con el objetivo de establecer su autoridad y erudición y así legitimar el Imperio Inca como una grandiosa civilización, comparable a las más grandes culturas europeas de la Antigüedad y de la Modernidad. / Der Beitrag untersucht die Performierung und Inszenierung von Erinnerung in den Comentarios Reales de los Incas von Garcilaso el Inca aus einer postkolonialen Perspektive. Er widmet sich Gar-cilasos Geschichtskonstruktion, die auf seinen individuellen und kollektiven historischen Erfahrungen beruht und darauf abzielt, seine Autorität und Gelehrsamkeit zu begründen, um so mit das Inkareich als eine großartige Zivilisation zu legitimieren, die mit den höchsten europäischen Kulturen der Antike und der Neuzeit vergleichbar wäre.

Denna studie tillhör deltagarorienterad forskning (PAR) i form av en forskningscirkel. Syftet var att beskriva och analysera en forskningscirkels kunskapsutveckling både gällande dess process och dess innehåll. Deltagarna i cirkeln var nio lärare som arbetar vid en komvuxskola och de undervisar vuxenelever i ämnena SFI, SVA och engelska. Forskningscirkelns fokus har varit frågor som gäller individanpassad undervisning inom komvuxutbildningar. I cirkeln har empiriska data kommit fram genom att låta deltagarna berätta sina livsberättelser om individanpassad undervisning och i gruppsamtal prata om individanpassad undervisning. I en växelverkan mellan deltagarnas erfarenheter om individanpassad undervisning och tidigare forskning inom detta område, arbetade vi i cirkeln fram metoder för individanpassad undervisning inom komvuxutbildningar. Deltagarna prövade dessa metoder i undervisningen. Metoderna som var utformade för individanpassad undervisning var både vitt och övergripande utformade, vilket var positivt på grund av att lärarna kunde anpassa metoderna och arbetssätten till varje elevgrupp och till enskilda vuxenelever. Resultatet visar att individanpassad undervisning bör utformas som individuell undervisning, en till en undervisning, mellan lärare och vuxenelev. Då kan vuxeneleven få individuell hjälp med studierna och eleven kan få arbetsuppgifter som är individuellt anpassad till hens förmåga att studera. Det har också framkommit att, det är viktigt att undervisningen är utformad utifrån relationell undervisning, vilket innebär att vuxeneleven både får möta lärare och andra elever under studiernas gång. Det innebär olika undervisningssätt som både är individanpassade, samtidigt som de utgår från en relationell undervisning. Det har framkommit i studien att relationell undervisning är särskilt viktigt i språkundervisningen. Det har också uppmärksammats individanpassade metoder som utgår från digital undervisning både inom individuell undervisning och relationell undervisning. I studien lyftes fram olika arbetssätt som utgår från digital undervisning. / This study belongs to the research tradition Participatory Action Research (PAR) in the form of a Research Circle. The task was to describe and analyse the process and content of knowledge development within a Research Circle. The participants in this circle were nine teacher who work at komvux, and teach adult students in subject such as SFI, SVA and English. In this circle with participating teachers, issues of individually adapted teaching in adult education have been in focus. In this circle, empirical data has been highlighted by having the participants tell life stories and in group interviews about the individualized teaching. In an interaction between the participants´ experiences of individually adapted teaching and previous research in this area, we in the circle developed methods for individually adapted teaching in adult education. The participants tried these methods in their teaching. The methods that were developed for individually adapted teaching were both broadly and comprehensive designed, which was positive because then the teacher can adapt the teaching methods to each student group and individual adult student. The result indicate that the individually adapted teaching needs to be designed based on individual teaching, one to one teaching between teacher and adult student. Then the adult student can receive individual support in their studies and receive tasks that are individually adapted to the student´s ability to study. It is also important that the teaching is designed based on relational teaching, were the adult student both meets the teacher and other students during the course of study. This means different working methods in teaching that are individually adapted based on relational teaching. Relational teaching is especially important in language teaching. It has also been highlighted methods for individually adapted teaching based on digital teaching which is both based on individual teaching and relational teaching. This digital teaching is based on different working methods that are highlighted in this study.

Active Approaches provide chances for individual, comprehension-oriented learning and can facilitate the acquirement of general mathematical competencies. Using the example of pinboards, which were developed for different areas of the secondary level, workshop participants experience, discuss and further develop learning tasks, which can be used for free activities, for material based concept formation, for coping with heterogeneity, for intelligent exercises, as tool for the presentation of students’ work and as basis for games. The material also allows some continuous movements and can thus prepare an insightful usage of dynamic geometry programs. Central Part of the workshop is a work-sharing group work with learning tasks for grades 5 to 8. The workshop will close with a discussion of general aspects of material-based learning.

Active Approaches provide chances for individual, comprehension-oriented learning and can facilitate the acquirement of general mathematical competencies. Using the example of pinboards, which were developed for different areas of the secondary level, workshop participants experience, discuss and further develop learning tasks, which can be used for free activities, for material based concept formation, for coping with heterogeneity, for intelligent exercises, as tool for the presentation of students’ work and as basis for games. The material also allows some continuous movements and can thus prepare an insightful usage of dynamic geometry programs. Central Part of the workshop is a work-sharing group work with learning tasks for grades 5 to 8. The workshop will close with a discussion of general aspects of material-based learning.

Feedback ist ein wichtiger Faktor für erfolgreiches Lernen – vorausgesetzt, dass es rich-tig eingesetzt wird (Hattie & Timperley, 2007). Dies gilt insbesondere, wenn es um den Erwerb neuer Kompetenzen geht. Die vorliegende Studie soll dazu beitragen, eine empirisch begründete kompetenzorientierte Brücke zwischen dem Konzept des negativen Wissens (Oser & Spychiger, 2005) und psychologischen Theorien zum Thema Feedback als Instruktionsmethode im Rahmen des selbstregulierten Lernens bei Schülern zu bilden und dazu anregen, den selbstregulierten Lernprozess von Schülern durch individuell angepasstes Feedback zu fördern. Dazu wurden zwei Hypothesen expliziert: Zum einen, dass Lernende, die Feedback über die konkrete Lokalisation des Fehlers erhalten, die dargebotenen Biologieaufgaben besser lösen können (prozessbezogene methodische Kompetenzen), als Lernende, die auf einer Metaebene eine Begründung für die Ursache des Fehlers in Kombination mit einer Frage zur kognitiven Aktivierung erhalten haben. Zum anderen, dass auf der im Rahmen der Intervention nicht trainierten strategischer Ebene das Feedback mit kognitiver Aktivierung effektiver ist. Um diese Hypothesen zu prüfen, wurde der Einfluss zweier Feedbackvarianten untersucht. In einem 2x2 Prä-Post-Test Design wurden dazu die Feedbackvarianten „Lokalisation des Fehlers“ und „Begründung des Fehlers mit kognitiver Aktivierung“ einzeln oder in Kombination einer Kontrollbedingung ohne Feedback gegenüber gestellt. Lernende der 7. Klasse bearbeiteten im Rahmen von zwei Doppelstunden ein webbasiertes interaktives Lernprogramm zum Thema „Experimentieren“. Die darin enthaltenen Multiple-Choice-Aufgaben (Hammann, 2007) umfassten die für das Experimentieren einschlägigen Kompetenzbereiche „Suche im Hypothesenraum“, „Testen von Hypothesen“ und „Analyse von Evidenzen“ (Klahr, 2000). Als abhängige Variablen haben wir jeweils in einer Prä-Post-Test-Messung den Zuwachs an prozessbezogenen methodischen Kompetenzen (operationalisiert über die korrekte Lösung der verwendeten Biologie-Aufgaben) und den strategischen Lernzuwachs (operationalisiert über die Bearbeitung des EEST-2, Marschner, 2010) untersucht. Um den möglichen Einfluss individueller Unterschiede in Bezug auf die Transferwirksamkeit des erworbenen Wissens zu erheben, wurden auch Daten zu Intelligenz, Persönlichkeitsfaktoren, zum Umgang mit Fehlern, zur Selbstwirksamkeitserwartung und zum selbstregulierten Lernen erhoben. Durch die Bearbeitung des Lernprogramms konnten die getesteten Schüler (N=355) über alle Versuchsgruppen hinweg signifikante Lernzuwächse auf der im Rahmen der Intervention trainierten Aufgabeneben (prozessbezogene methodische Kompetenzen) erzielen, nicht aber auf der nicht trainierten strategischen Ebene. Die verschiedenen Feedbackarten hatten jedoch keinen Einfluss auf den Lernzuwachs der untersuchten Stichprobe. Auf strategischer Ebene konnte sogar eine Verschlechterung des Ergebnisses vom Prä- zum Posttest beobachtet werden. Dieses könnte darauf zurückzuführen sein, dass die metakognitive Entwicklung der getesteten Schüler noch nicht ausgereift genug war, um das Feedback auf der intendierten Ebene verarbeiten zu können. In der Diskussion dieser Arbeit wird das Konzept des negativen Wissens (Oser & Spychiger, 2005) theoretisch mit den Ergebnissen aus der kognitionspsychologischen Forschung verknüpft und aufgezeigt, welche Parallelen zwischen diesen beiden Ansätzen bestehen. Die für diese Studie konzipierte computerbasierte Lerneinheit hat sich in der Praxis zur Einübung der Variablenkontrollstrategie bei Lehramtsstudierenden bewährt.