The aim of this thesis is to study the structures and contents of art paraphrases during the first year of the Covid-19 pandemic through semiotics, intertextuality and intermediality, to create an understanding of what the reuse, or appropriation, of art can mean and which roles it could play in a contemporary visual culture. To achieve this, six “Covid paraphrases” are analysed alongside a rich complementary material collected from November 2021—February 2023 through netnographic methods focused on the social media platform Instagram. The study is centred around three categories of Covid paraphrases: positively modified paraphrases, negatively modified paraphrases and paraphrases modified through the act of substitution. The study finds that Covid paraphrases often build upon famous classical art works that contain human figures. These figures, as well as other elements of the image, are shown to be removed, relocated or replaced in the paraphrase. In other Covid paraphrases, new details are added to the image, often portraying objects connected to the pandemic, such as face masks or toilet paper. Most often, they are created, distributed and viewed through digital media, unlike the art works they build upon which generally take the shape of physical paintings. Surprisingly, the study of art paraphrases during the pandemic shows that the visual culture of Covid-19 consists of a considerable amount of humour despite the unstable state of the world. In this context, the Covid paraphrases play the role of the entertainer, and by reminding the public of the authorities’ restrictions in the fight against the new coronavirus, as well as of the long history of art, the paraphrases can also be seen as a source for information. Together with other new images, the Covid paraphrases create a new visual language filled with pandemic-specific signs. This reuse of images updates classical art works and gives them a new meaning in a modern setting, while simultaneously attaching the new paraphrase to an established history. These processes leave room for a revised and expanded art historical canon suitable for a global Internet culture.

No description available.

Populärkultur uppstår inte i ett vakuum. Det är inte konstigt att västerländsk populärkultur hämtar inspiration från Bibeln och västerländsk kristen kultur. Bokserien om Harry Potter tycks vara ett sådant exempel. Jag är intresserad av det intertextuella mötet mellan Harry Potter-böckerna och Bibeln. Detta är ett relevant ämne att studera inom bibelvetenskapen då intertextualitet är tolkning i flera led och alltså påverkar vår läsning av såväl Bibeln som skönlitteratur. Som Lina Sjöberg visar kan intertextuella studier mellan Bibeln och skönlitteratur vara ett sätt att exegetiskt arbeta med mellanmänskliga aspekter av bibelberättelser som i sin tur plockats upp av skönlitteraturen genom intertextuella referenser.1 Utifrån bibelvetarens uppgift att tolka och förstå Bibelns texter blir intertextuella studier en framkomlig väg bland flera.2Harry Potter är en bästsäljande bokserie skriven av den brittiske författaren J.K. Rowling.3 Bokserien har filmatiserats och även filmerna är mycket populära. Det har skapats en fandom4 kring Harry Potter. Fansen kallas för ”Potterheads”5 och J.K. Rowling har skapat plattformen ”Pottermore” som är en nöjessite, nyhetssite och online-butik för allt Potter-relaterat.6 Det genomslag Harry Potter har gjort gör serien till ett intressant ämne för intertextuella studier. Många älskar bokserien och även de som inte läst böckerna känner ofta till handlingen i viss utsträckning.

Uppsatsen fokuserar på hur ras och etnicitet representeras visuellt i de fotografier som finns på Helsingborgs kommuns hemsida. En kvantitativ innehållsanalys utförs för att kartlägga hur ras och etnicitet visualiseras i materialet och sedan sätts detta i relation till Helsingborgs faktiska invånare och Helsingborgs kommuns egna riktlinjer för visuell identitet. Studien kompletteras sedan med en kvalitativ semiotisk- och diskursanalys för att tolka innehållet i bilder under olika sektioner och deras betydelse, samt vad de representerar i den kontext de används och intertextuellt. Resultatet och analysen diskuteras och problematiseras sedan för att belysa problemområdet ytterligare med ändamålet att besvara frågeställningen och uppfylla syftet med forskningen. Studien grundar sig i teorier kring framförallt postkolonialism och representation, där identitet, stereotyper, vithet, ras och etnicitet är viktiga teoretiska beståndsdelar. Forskningen lyfter en brist på mångfald och inkludering i de fotografiska bilder som finns på Helsingborg.se och belyser den problematik som finns i den större bilden som en kollektion av bilder gemensamt skapar i sin intertextualitet. Den visuella analysen visar ett särskilt anmärkningsvärt resultat där flertalet vardagliga sektioner på hemsidan helt exkluderade en variation i etnisk mångfald bland människorna i bilderna, till fördel för vit, västerländsk överrepresentation, vilket potentiellt bidrar till och uppmuntrar exkludering, utanförskap och segregation. / The research focuses on how race and ethnicity is represented visually in the photographs available on Helsingborg municipality's website. A quantitative content analysis was carried out to map how race and ethnicity are visualized in the material and then put this in relation to Helsingborg's actual inhabitants and Helsingborg's municipalities own guidelines for visual identity. The study is then supplemented with a qualitative semiotic and discourse analysis to interpret the content in the images under different sections on the website and their significance, as well as what they represent in the context in which they are used and also in their intertextually. The result and the analysis are then discussed and problematized to shed further light on the problem area with the purpose of answering the main research question and fulfilling the purpose of the research. The study is based on theories about primarily postcolonialism and representation, where identity, stereotypes, whiteness, race and ethnicity are important theoretical components. The research highlights a lack of diversity and inclusion in the photographic images that exist on Helsingborg.se and point out the problems that exist in the larger image that a collection of images jointly creates in their intertextuality. The visual analysis shows a particularly remarkable result where many everyday sections on the website completely excluded variation in ethnic diversity among people in the images, in favor of white, Western overrepresentation, which potentially contributes to and encourages exclusion, seclusion and segregation.

No description available.

Studien undersöker användningen av Goyas etsning När förnuftet sover kommer monstren och Fuselis oljemålning Nattmaran som förekommer i slasherfilmen Terror på Elm Street (2010). Konstverken är placerade i en scen där konstverken bland annat får en självrefererande roll eftersom det som sker i konstverken även sker i filmen. Syftet med studien är att undersöka vad konstverken fyller för funktion i filmen och att undersöka om det finns stilistiska och tematiska likheter mellan konstverken och filmen trots att det skiljer ungefär 200 år mellan dem. De båda konstverken analyseras semiotiskt och filmen analyseras främst utifrån studiens teoretiska perspektiv: intermedialitet, transmediering och intertextualitet.   Resultatet visar att slasherfilmer och skräckfilmer är väldigt flitiga med användandet av intertextuella referenser och självrefererande uttryck men att det är svårt att veta exakt vad konstverken har för betydelse. Tidigare forskning visar att tidig skräckfilm inspirerades av gotiska romaner och romantiska konstverk vilka transmedierades till filmmediet när det var tekniskt möjligt. Mellan konstverken och filmen går det att hitta flera stilmässiga och tematiska likheter som är typiska för det som började framhävas under romantiken. Terror på Elm Street (2010) bär på flera postmoderna drag, bland annat eftersom filmen kombinerar uttryck från det förflutna och berör gränsen för vad som ses som fin- respektive populärkultur. / This study examines Goya’s etching The Sleep of Reason Produces Monsters and Fuseli’s The Nightmare and how they are used in the slasher movie A Nightmare on Elm Street (2010). The purpose of this study is to explore the artworks and their role within the movie and examine if it is possible to distinguish stylistic and thematic similarities between the works despite being separated by approximately 200 years. The artworks are analyzed according to a semiotic method, while the movie is analyzed mainly using the study’s theoretical aspects: intermediality, transmediality and intertextuality. The result shows that intertextual references and self-referential expressions are frequently used in slasher movies. However, the specific role which these artworks play in the movie is often hard to decipher. There are several similarities between the artworks and the movie and previous studies shows that early horror movies were influenced by gothic novels and romantic paintings which were transmediated to fit the film medium. The art works used in A Nightmare on Elm Street (2010) have the same motifs as part of the film’s story and are also part of a postmodern trend of mixing between so called high culture and popular culture.

I den här uppsatsen undersöks den intertextualitetsteori som framkommer i Kallifatides 2000-talslitteratur, och hur den kan användas för att läsa de autofiktiva inslagen i romanerna. Uppsatsen kommer fram till att Kallifatides ansluter sig till en poststrukturalistisk syn på intertextualitet, där intertextualitet inte så mycket handlar om direkta referenser i ett verk till ett annat, utan utgör en del i den poststrukturalistiska insikten att allt är konstruktion. Genom att människans syn på världen anses sakna essens och istället konstrueras genom språket kan text med denna syn endast referera till andra språkliga konstruktioner, det vill säga, annan text. Livet är något som ”levs mellan två citattecken”. Parallellt tycks dock Kallifatides intertextualitet inneha en mindre språkburen dimension som går tillbaka på en mer konkret historieskatt, och ett arv av kollektiva erfarenheter. Överlag ansluter sig Kallifatides trots allt till kända intertextualitetsteoretikers, såsom Kristeva och Barthes, syn att språket bär på en inneboende intertextualitet. I uppsatsen finner jag emellertid att Kallifatides skiljer sig från nämnda teoretiker i sin inställning till detta beroende. Där Kristeva och Barthes ser en förlorad individuell frihet och agens, ser Kallifatides en vunnen samhörighet och gemenskap. Insikten om synen på intertextualitet i Kallifatides litteratur används sedan i en läsning av de autofiktiva inslagen i verken. Där finner jag att man med en medvetenhet om nämnda intertextualitetsdiskussion kan läsa de autofiktiva inslagen som en sorts praktisk tillämpning av tankarna kring beroendet av myt och fiktion. Sammanblandandet av verken och det litterära arvet, med författarens liv, blir en exemplifiering av idén att livet levs inom redan uppdragna narrativa strukturer. Genom att blanda dåtid och nutid, fiktion och verklighet, exemplifierar Kallifatides att ”det är detaljerna som skiljer oss” från historien och myten, och ”ibland inte ens de”. Individen och författaren lever på så vis texter som redan är skrivna. Vidare menar jag i uppsatsen att de autofiktiva inslagen på detta vis upprättar en sorts ”oklar linje” mellan författare och verk och författare och myt, där synen på förhållandena mellan verk och litterärt arv, och författaren, inte ses uteslutande som enkelriktat kausala. Författarens relation till verket blir alltså inte likriktad: istället för att författaren allena formar verket, formar verket också författaren. Även om skrivandet visserligen anses sprunget ur erfarenhet, ger det på samma gång struktur och form till erfarenheten. Fiktionen är på så vis en del av konstruktionen av oss som individer. Relationen mellan författaren och myten är mer kausalt riktad, det är arvet som påverkar författaren. Den oklara linjen handlar här mer om en oklarhet kring var författarens liv börjar och var myten slutar. Sammantaget läses autofiktiva inslagen som en praktisk tillämpning av de teoretiska resonemangen. Funktionen blir att illustrera tidlösheten hos det litterära arvets narrativa strukturer, och att peka på författarens dubbelriktade förhållande till sin fiktion.

No description available.

I uppsatsen kommenteras en egen översättning av utdrag ur Roland Barthes fackartikel Éléments de sémiologie. Denna avser följa Immanuel Wallersteins regler för termöversättning av human- och socialvetenskapliga texter samt riktlinjer framtagna av the Social Science Translation Project (2006). Källtexten präglas av explicita referenser till andra texter. Två uttryck för detta som här tas upp är citat och explicit intertextuella termer (i synnerhet det senare). Den första frågeställningen är om ett mottagande intertextuelt fält kan användas för att översätta dessa. Det visar sig vara ett väsentligt redskap, men inte självtillräckligt eller entydigt. Den andra är hur de med hjälp av detta redskap valda målspråkstermerna förhåller sig till Nuopponens och Pilkes (2016) kriterier för ”goda termer”. Analys av de målspråkstermer som valts, vilka är låneord, visar att olika klasser av låneord har tendens att hänga samman med vissa typer av terminologiska för- och nackdelar. / The thesis is a commentary of my own translation of an excerpt of Roland Barthes article Éléments de sémiologie. Its aim is to follow Immanuel Wallerstein’s rules for translation of terms in social sciences as well as the guidelines developed by the Social Science Translation Project (2006). The orignal text is characterized by explicit references to other texts. Two elements that will be presented in the thesis are quotes and explicitly intertextual terms (with a focus on the latter). The first question is if a receiving intertextual field could be used to translate these elements. It turns out to be a fundamental tool, but not self-sufficient or unequivocal. The second question is how the chosen terms of the target language, with help from said tool, relate to Nuopponens and Pilkes (2016) criteria for ideal terms. An analysis of the chosen terms of the target language, which are borrowings, shows that different groups of borrowings tend to be associated to certain types of terminological pros and cons.

<p>Det övergripande syftet med denna uppsats är att undersöka vilka religiösa föreställningar som kommer till uttryck i Moa Martinsons <em>Kvinnor och äppelträd</em>. Verket publicerades 1933 vid en tidpunkt då två viktiga idétraditioner (kristendomen och framstegstanken) förlorat sina givna värden och auktoriteter. På den svenska skönlitterära marknaden hade modernismen gjort sitt intrång. Martinson själv är emellertid definierad som statarförfattare. De frågeställningar jag har utgått från i analysen av <em>Kvinnor och äppelträd</em> är; hur kristendomen framställs, vilken bild av romanen fås genom jämförandet med bibliska motiv samt om det går att finna tankemönster ur andra religioner än kristendomen?</p><p>I uppsatsen har jag utforskat religiösa tankar och idéer främst genom att analysera <em>Kvinnor och äppelträd</em> ur ett jämförande perspektiv. Jämförandet bygger på en intertextuell, religiös basis då jag använt mig av Bibeln som jämförelseunderlag. Utgångspunkterna är då de kvinnliga huvudkaraktärerna, eftersom romanen är uppbyggd med en stark personorientering, samt de tillfällen då äppelträden uttalas explicit i texten.</p><p>Sammanfattningsvis går att säga att kristendomen framställs som en negativ faktor i romanen. Det bibliska jämförandet visar på normernas negativa konsekvenser och styrka när människan inte kan få leva utifrån individuella egenskaper och behov. Samtidigt har viktiga nyanser av tillvaron blivit synliga genom dessa jämförelser. Tolkningen av verket är att allt levande måste betraktas utifrån ett holistiskt perspektiv. En biocentrisk världsbild gör sig gällande redan då romanen analyseras utifrån dess form och framstår som ett genomgående motiv. Detta i sig påminner även om modernismens primitivistiska världsbild där idealet är en fri människa som lever i harmoni med naturen och med sinnen som är öppna för livets mångfald. Den litterära tillvaron uppvisar vidare panteistiska drag av en cirkulär världsbild samtidigt som människans särställning i Guds skapelse blir ifrågasatt. Såväl kristendomen som vetenskapen och människans tekniska framfart problematiseras och nyanseras.</p>