<p>The aim of the thesis is to analyze the design of the present climate and energy policies. The main focus is on how the policy instruments affect the Swedish stakeholders who are included in the European Union’s Emission Trading Scheme (EU-ETS). In-depth interviews have been carried out with representatives from the basic industry, energy utilities as well as industrial and green organizations. The purpose is to illustrate have how these stakeholders view the current policy framework and what amendments that they view as necessary.</p><p>Suggestions to the Government are given regarding the design of national policies and policy instruments to provide for an improved policy framework. The information and synthesis have furthermore been collected through extensive literature studies as well as participating at conferences and seminars.</p><p>The thesis is written as a monograph in order to address a larger group of readers interested in the transition of energy systems towards sustainability as well as policy makers and Swedish stakeholders. The common understanding that the global energy systems have to undergo a transition to renewables and higher energy efficiency due to the earth’s finite sources of fossil fuels and uranium presents large challenges for policy makers and business sectors as well as the society in general.</p><p>Global greenhouse gas (GHG) emissions have to be drastically reduced and the work to achieve this has started through international negotiations such as the Kyoto Protocol. As the present commitment levels are low, an important issue in a short-term perspective is to develop a more comprehensive and efficient system with a much wider participation and more stringent emission targets.</p><p>In order to achieve current national policy goals and international GHG emission commitments the Swedish Government utilizes a number of policy instruments that are either nationally self-assumed or called for by international agreements or the European Union. The Swedish stakeholders that are included in the EU-ETS face a broad policy framework that has a large impact on their daily operations and future investment strategies. It is imperative for the policymakers, i.e. the Government, to act in accordance with the long-term perspective that the climate change issue and the transition of the energy system require. It is likewise important that any actions are in accordance with the operational and investment climate that the business sector faces. It is argued that these aspects are not fully considered as the success of the next national budget or term of public office seems to overshadow these issues. A long-term perspective is required to provide the business sector with stable and reliable incentives. This is needed to provide the economic conditions under which the businesses can realize investments that will result in emission reductions. Short-term policies reinforce the view of environmental investments as a form of risk investments. This negatively affects the possibility of the policy instruments to effectively achieve established policy goals.</p><p>Paying attention to these requirements is however not a simple task for policy makers as it will require agreements between the political parties. This demonstrates the main political difficulty with climate change – the requirement of a long-term and full commitment by all state authorities. It should be noted that the thesis does not attempt to describe the Swedish policy makers as neglecting the urgency of acting to mitigate climate change. The national agenda is far to advanced from an international perspective for such statements. The thesis however pinpoints some important issues highlighted by stakeholders, within the business sector and other organizations, who are concerned with the present climate and energy policy framework.</p><p>Some of the findings are as follows:</p><p>• Reducing GHG emissions in order to combat climate change must include a long-term perspective</p><p>• The design of policy instruments should consequently be long-term to increase the support for investments in GHG emission reducing technologies</p><p>• The design of policies that promote low GHG production alternatives within the energy utilities should be improved</p><p>• The large potential for reduced GHG emission available through fuel switching and energy efficiency improvements in the Swedish basic industry should be promoted by amended policies</p><p>• Reformulate or abandon the national GHG emissions target goal with the current formulation</p><p>• Strive for an emission rights allocation system that is as transparent, fair and predictable as possible</p><p>• The policy framework should aim for a high level of stability through interaction with the affected stakeholders</p><p>• These factors are inherently important for the overall efficiency of the policy framework</p>

Många frågor har gått från att inte handla om politik till att bli politiserade, men det finns ytterligare ett steg – när en fråga blir så brådskande och hotande att den anses vara för viktig för att lämnas åt politiker, så har den blivit säkerhetiserad. En av de mest debatterade frågorna på senare år har varit klimatförändringar, särskilt efter Agenda 2030 och Parisavtalet antogs. Står klimatförändringar nu inför att säkerhetiseras? Syftet med denna uppsats är att undersöka om klimatfrågan har blivit säkerhetiserad i FN:s Säkerhetsråd under mandatperioden 2017-2018. Olika inramningar från Säkerhetsrådets medlemmar identifieras och kategoriseras, för att sedan undersöka hur dessa inramningar resonerar med publiken. Detta tillåter oss att se vilka inramningar som har accepterats av rådet och vilka inramningar som ignoreras, för att analysera om vissa specifika inramningar har säkerhetiserats och andra inte. Uppsatsens främsta slutsats är att Säkerhetsrådet enhälligt har säkerhetiserat klimatförändringar som ett regionalt problem, men inte som ett globalt. Vissa medlemmar har utan framgång försökt ta säkerhetiseringen längre, men att säkerhetisera frågan på lägre nivå är även det nytt för Säkerhetsrådet. Vidare forskning kan exempelvis fokusera på vilka anledningar som förekommer för att motsätta sig säkerhetisering av klimatförändringar som ett globalt problem, jämföra säkerhetiseringen i Säkerhetsrådet med andra forum eller undersöka de praktiska effekterna av regional säkerhetisering. / Many issues have taken the journey from being non-political to being politicized, but there is one further step – when an issue becomes so urgent and threatening that it is considered too important to be left in the hands of our politicians, it has become securitized. One of the most debated issues of recent years has been climate change, especially after the adoption of the 2030 Agenda and the Paris Agreement. Does climate change now stand on the brink of securitization? The purpose of this thesis is to examine whether the issue of climate change has been securitized in the UN Security Council during the term of 2017-2018. Different ways in which members of the Council have framed the issue are identified and categorized, before looking at how these frames resonate with the audience. This allows us to see which frames are accepted by the Council and which frames are disregarded, in order to analyze if some specific frames have been securitized while others have not. The main finding of this thesis is that the Security Council unanimously has securitized climate change as a regional issue, but not as a global one. Some members have unsuccessfully tried to take the securitization further, but even a smaller-scaled securitization of climate change is new to the Council. Further research could, for example, focus on what the reasons are for opposing securitization of climate change as a global issue, compare the securitization in the Council with other forums, or study the practical effects of regional securitization.

The aim of the thesis is to analyze the design of the present climate and energy policies. The main focus is on how the policy instruments affect the Swedish stakeholders who are included in the European Union’s Emission Trading Scheme (EU-ETS). In-depth interviews have been carried out with representatives from the basic industry, energy utilities as well as industrial and green organizations. The purpose is to illustrate have how these stakeholders view the current policy framework and what amendments that they view as necessary. Suggestions to the Government are given regarding the design of national policies and policy instruments to provide for an improved policy framework. The information and synthesis have furthermore been collected through extensive literature studies as well as participating at conferences and seminars. The thesis is written as a monograph in order to address a larger group of readers interested in the transition of energy systems towards sustainability as well as policy makers and Swedish stakeholders. The common understanding that the global energy systems have to undergo a transition to renewables and higher energy efficiency due to the earth’s finite sources of fossil fuels and uranium presents large challenges for policy makers and business sectors as well as the society in general. Global greenhouse gas (GHG) emissions have to be drastically reduced and the work to achieve this has started through international negotiations such as the Kyoto Protocol. As the present commitment levels are low, an important issue in a short-term perspective is to develop a more comprehensive and efficient system with a much wider participation and more stringent emission targets. In order to achieve current national policy goals and international GHG emission commitments the Swedish Government utilizes a number of policy instruments that are either nationally self-assumed or called for by international agreements or the European Union. The Swedish stakeholders that are included in the EU-ETS face a broad policy framework that has a large impact on their daily operations and future investment strategies. It is imperative for the policymakers, i.e. the Government, to act in accordance with the long-term perspective that the climate change issue and the transition of the energy system require. It is likewise important that any actions are in accordance with the operational and investment climate that the business sector faces. It is argued that these aspects are not fully considered as the success of the next national budget or term of public office seems to overshadow these issues. A long-term perspective is required to provide the business sector with stable and reliable incentives. This is needed to provide the economic conditions under which the businesses can realize investments that will result in emission reductions. Short-term policies reinforce the view of environmental investments as a form of risk investments. This negatively affects the possibility of the policy instruments to effectively achieve established policy goals. Paying attention to these requirements is however not a simple task for policy makers as it will require agreements between the political parties. This demonstrates the main political difficulty with climate change – the requirement of a long-term and full commitment by all state authorities. It should be noted that the thesis does not attempt to describe the Swedish policy makers as neglecting the urgency of acting to mitigate climate change. The national agenda is far to advanced from an international perspective for such statements. The thesis however pinpoints some important issues highlighted by stakeholders, within the business sector and other organizations, who are concerned with the present climate and energy policy framework. Some of the findings are as follows: • Reducing GHG emissions in order to combat climate change must include a long-term perspective • The design of policy instruments should consequently be long-term to increase the support for investments in GHG emission reducing technologies • The design of policies that promote low GHG production alternatives within the energy utilities should be improved • The large potential for reduced GHG emission available through fuel switching and energy efficiency improvements in the Swedish basic industry should be promoted by amended policies • Reformulate or abandon the national GHG emissions target goal with the current formulation • Strive for an emission rights allocation system that is as transparent, fair and predictable as possible • The policy framework should aim for a high level of stability through interaction with the affected stakeholders • These factors are inherently important for the overall efficiency of the policy framework

För att stödja regioner och industrier att minska växthusgasutsläppen och nå Europeiska unionens mål om klimatneutralitet till år 2050 har EU tagit fram färdplanen “Den gröna given” och fonden för en rättvis omställning (FRO). FRO syftar till att minska negativa socioekonomiska konsekvenser som följer av omställningen mot mindre kolintensiva processer i sårbara regioner och industrier. Två av fyra utpekade svenska regioner är Västerbotten och Norrbotten samt deras metall- respektive stålindustri. Studiens syfte är att med en narrativ analys av Västerbottens och Norrbottens territoriella omställningsplaner och semistrukturerade intervjuer undersöka hur tre policynivåer (nationell, regional och kommunal) uttrycker tolkningar av rättvis omställning. Med hjälp av en abduktiv ansats har tidigare studier fungerat som ett stöd för att identifiera rättviseanspråk (processuell, fördelning, erkännande och återställande) samt berättelser i studiens empiriska material. Studiens narrativa analys har belyst vilka aktörer det är som förväntas genomföra arbetet av omställningen och vilket utfall av vinster och förluster som kan följa. Dessutom tyder studiens berättelser att ett gemensamt arbete är viktigt för en rättvis omställning. Likaså framkommer det att den nationella politiska berättelsen präglar hur den regionala och kommunala berättelsen formas, samt vilka rättviseanspråk som dominerar. Studiens slutsatser är bland annat att återställande-rättvisa dominerar i den nationella berättelsen och att ett fokus finns på tekniska lösningar. Den regionala berättelsen använder främst processuell-rättvisa och betonar vikten av politiskt ansvarstagande. Den kommunala berättelsen använder också processuell-rättvisa men även fördelnings-rättvisa genom att uttrycka att medborgare också bör inkluderas i en rättvis omställning. / To support regions and industries in decreasing their greenhouse gas emissions and reaching the European union's goal regarding climate neutrality by 2050, the EU has presented a set of proposals named “The Green Deal” as well as the Just Transition Fund (JTF). JTF aims to limit the negative socioeconomic consequences that a transition towards less carbon intensive processes in vulnerable regions and industries could result in. Two of the four designated Swedish regions are Västerbotten and Norrbotten and their metal- and iron-industry. The study aims to, with a narrative analysis of Västerbotten’s, and Norrbotten’s Territorial Plans and semi-structured interviews, investigate how three policy levels (national, regional and local) express interpretations of Just Transition. With an abductive approach, previous studies have worked as a support in identifying justice claims (procedural, distributional, recognition, restorative) and stories within the empirical material. The study's narrative analysis has elucidated which parties that are expected to contribute to the transition and what wins and losses that the transition could result in. Furthermore, the studies stories highlight that working together is important in reaching a Just Transition. It also becomes clear that the national political story influences the regional and local policy stories, as well as which justice claims that are dominating. The study’s conclusions are, for example, that the spatial and temporal aspects of the story deepen the understanding of justice, and that recognitional justice is the least used justice claim in the study's policy stories.

The Paris Agreement aims to limit global warming to 1.5 degrees Celsius, and Sweden has set a goal toreach net-zero emissions by 2045. Carbon Capture and Storage (CCS) is one method that can reducecarbon dioxide emissions. The industry and transportation sectors are the biggest sources of emissionsin Sweden, requiring technological developments and increased investment to reduce their carbondioxide (CO2) emissions. The Geological Survey of Sweden (SGU) is responsible for controls,supervision, operation, and construction of activities connected with carbon dioxide (CO2) storage. SGUbelieves that the storage conditions in Sweden are poor. Sedimentary, basaltic and ultramafic rock ispreferable for CO2 storage, but finding the right sort of bedrock at the right depth and with the rightvolumes and porosity is the challenge. Hence it is in question to collaborate with nations in the northern sea, in order to transport and storageCO2 which would lessen the burden of needing to build new infrastructure. There are a few upcomingCarbon Capture and Utilisation (CCU) projects in Sweden but from the industry’s point of view, thepriority seems to be mostly on Bio-CCS. However, there is still interest for CCS technology in industrialproduction such as steel or cement and also Direct Air Capture (DAC) in the near future. Due to thehigh cost of CCS, funding through the Swedish Energy Agency and EU is vital in order to make iteconomically viable. Other Cost reducing solutions such as relocation on old oil and gas fields orarranging CCS hubs are possible. In summary, this study concludes that CCS is not currently a feasible technique in order to reduce CO2 from the atmosphere, given the current state and costs for it. If the technology becomes more energyefficient and when financial means are in place, the future is bright for CCS. It is extremely relevantthat this technology continues to develop into a better, cheaper and faster way to capture CO2 and reduceemissions of the effective greenhouse gases. / Parisavtalet syftar till att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader Celsius och Sverige harockså satt som mål att nå nettonollutsläpp till år 2045. Ett sätt att nå dessa mål kan vara med teknikenför Carbon Capture and Storage (CCS) som är en metod för att minska koldioxidhalten i atmosfären.Den här rapporten syftar till att undersöka med hjälp av litteraturstudier och intervjuer hur genomförbarCCS är som teknik för att minska koldioxidutsläppen samt hur man även kan minska på den befintligamängden koldioxid som redan finns i luften. Huvudfokuset är att undersöka hur CCS fungerar och vilkakostnader som är involverade. Eftersom koldioxid (CO2) är en av de växthusgaser som bidrar mest tillden globala uppvärmningen är det viktigt att vidta åtgärder för att minska den. Det är inte bara utsläppenav CO2 som måste minska utan även mängden CO2 som redan finns i atmosfären. Forskning kring CCSär därför viktig för att hitta nya sätt att effektivisera metoden och göra den mer genomförbar. Naturvårdsverket ger ut en årlig rapport som utvärderar landets framsteg mot att nå sina miljömål,inklusive “Begränsad klimatpåverkan”. Rapporten konstaterar att även om EU och Sverige har minskatutsläppen ökar de fortfarande globalt sett. Industri- och transportsektorn identifieras som de störstautsläppskällorna i Sverige. Den svenska förordningen om CCS regleras av miljöbalken som testar kollagringi geologiska formationer som en miljöfarlig verksamhet och den separerade CO2 ses som avfall.Sverige har ännu inte någon kommersiell CCS-anläggning men regeringen har föreslagit att svenskaindustrier bör införa CCS för att minska dessa utsläpp. Både Sverige och EU har investerat i att utvecklateknik för att minska användningen av fossila bränslen och underlätta för användningen av CCS. CCS processen består av tre huvudsteg: avskiljning och separering av CO2, transport samt lagring elleråteranvändning. Alla typer av nuvarande CCS-metoder kräver en stor mängd energi och de flesta avdem separerar CO2 från industriella förbränningar. Direct Air Capture (DAC) är en annaninfångningsteknik som är mer flexibel när det gäller placering, men också dyrare än de andra teknikerna.Transporten av den infångade CO2 kan ske med lastbil, tåg, fartyg eller rör. De mest genomförbaraalternativen är dock rörledningar och via fartyg på grund av deras transportkapacitet. Rörledningarkräver en välutvecklad infrastruktur, vilket gör dem kostsamma, men de är det mest genomförbaraalternativet för att separera CO2 från landbaserade anläggningar och transportera dem till närliggandelagringsplatser. Geologisk lagring av CO2 kan göras både på land och till havs. Injektion till dengeologiska formationen vid lagringsplatser sker via borrhål. CO2 förvätskas och ersätter denursprungliga vätskan i bergmaterialets porer i berggrunden och reagerar så småningom med berget ochbildar nya mineraler i berggrunden. Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) ansvarar för kontroller, tillsyn, drift och uppförande avverksamheter kopplade till CO2-lagring. Geologin i Sverige lämpar sig dock generellt sett inte förlagring av CO2, förutom för vissa sydliga områden. Nordsjön har en del gynnsamma förutsättningar förCO2-lagring och det finns även potentiella geologiska formationer i södra Östersjön. Sedimentära,basaltiska eller ultramafiska bergarter är att föredra för geologisk CO2-lagring. Den största utmaningenär att hitta rätt sorts berggrund på rätt djup och med rätt volym och porositet. Den största svårigheten med CCS är den höga kostnaden, vilket bidrar till att hämma den utbreddaanvändningen. Kostnaden för CCS inkluderar olika faktorer som infångningsmetod, transportmedel,lagringsplats och övervakning över lagringen. Bland dessa är infångningen den dyraste fasen avtekniken, följt av lagring, transport och övervakning. Kostnaderna för varje fas har analyserats över2olika intervaller med hänsyn till lägre, medelstora och högre kostnader men även beroende på regiondå kostnaden kan variera beroende på ländernas förutsättningar. Infångningsfasen av CCS har betydande kostnadsvariationer beroende på vilken metod som används,renheten hos den infångade CO2 samt den energi som krävs för avskiljningsprocesserna.Högkoncentrerade CO2-strömmar har lägre bearbetningskostnader än lågkoncentrerade. DAC är förnärvarande den dyraste infångningsmetoden. Transportkostnader för CO2 inkluderar kostnaderrelaterade till infrastruktur, drift, underhåll, konstruktion och markanvändning. Kostnaden för transportmed rör beror på faktorer som diameter, avstånd och flödeshastighet. Högre flödeshastigheter genomrörledningar kan minska transportkostnaderna. Lagringskostnader för CO2 omfattar utgifter förborrning, infrastruktur, projektledning, licensiering och platsval. Geologisk lagring på land är förnärvarande mer kostnadseffektivt på grund av de utmaningar och högre kostnader som är förknippademed geologisk lagring till havs. Övervakningskostnader är till exempel screening och utvärdering avlagringsplatser samt uppgifter som datainsamling, platsrankning, brunnsinstallation och seismiskautvärderingar. Att minska energitillgången för infångning, förbättra val av lösningsmedel vid separationsfasen,återanvända och utveckla befintlig infrastruktur är exempel som kan hjälpa till att sänka kostnadernaför CCS-processen och främja en bredare användning. Ett annat förslag för att öka den ekonomiskalönsamheten är genom att implementera CCS nav eller kluster. Dessa CCS nav eller kluster ger företagmöjligheten att samordna infrastrukturen för sina CCS-anläggningar. Detta kan lindra den ekonomiskabördan att bygga upp egen kostsam infrastruktur. Nedlagda olje- och gasfält kan återbrukas för CCS- anläggningar då efterfrågan av fossila bränslenminskar. Istället för att riva ner verksamheterna för fossilt bränsle, exploatera ny mark och borra nyahål kan olje- och gasfälten i exempelvis norra haven återbrukas för CCS- anläggningar. Danmark är ettav de första länderna som har tagit initiativet att omvandla oljeanläggningar till koldioxidlagringanläggningar. Det är möjligt att söka om ekonomiskt stöd från Energimyndigheten eller EU för att få stöd till främstBio-CCS projekt men även andra. Detta är i syfte för att underlätta en fri marknad för tekniker somimplementerar koldioxidinfångst. Ambitionen med detta stödsystem är för att realisera en infångst av10 miljoner CO2 via Bio-CCS och minst 2 miljoner CO2/år för andra CCS tekniker. Genom omvändauktion får det företag som kan erbjuda infångad CO2/ton med Bio-CCS teknik för lägst pris, ta del avstödsystemet. EU har även initiativ att finansiera CCS-projekt genom CETPartnership eller EU:sinnovationsfond vars syfte är att stödja forskning och innovation inom CCS. Sammanfattningsvis kom denna studie fram till att CCS inte är genomförbart idag som en teknik för attminska CO2 från atmosfären med hänsyn till nuläget och kostnaderna för att implementera. Om teknikenenergi effektiviseras och när ekonomiska medel finns på plats är framtiden ljus för CCS. Det är oerhörtrelevant att denna teknik fortsätter att utvecklas till ett bättre, billigare och snabbare sätt att fånga uppCO2 och minska utsläppen av de effektiva växthusgaserna. Regeringen och industrin måste därförsamarbeta bättre för att underlätta regelverk som främjar och möjliggör samarbete inom CCS-branschendå många myndigheter lyfter fram att CCS är en nödvändig teknik för framtiden för att uppnå klimatneutralitet.