Global ETD Search

71	From the "rising tide" to solidarity: disrupting dominant crisis discourses in dementia social policy in neoliberal times MacLeod, Suzanne 26 March 2014 (has links) As a social worker practising in long-term residential care for people living with dementia, I am alarmed by discourses in the media and health policy that construct persons living with dementia and their health care needs as a threatening “rising tide” or crisis. I am particularly concerned about the material effects such dominant discourses, and the values they uphold, might have on the collective provision of care and support for our elderly citizens in the present neoliberal economic and political context of health care. To better understand how dominant discourses about dementia work at this time when Canada’s population is aging and the number of persons living with dementia is anticipated to increase, I have rooted my thesis in poststructural methodology. My research method is a discourse analysis, which draws on Foucault’s archaeological and genealogical concepts, to examine two contemporary health policy documents related to dementia care – one national and one provincial. I also incorporate some poetic representation – or found poetry – to write up my findings. While deconstructing and disrupting taken for granted dominant crisis discourses on dementia in health policy, my research also makes space for alternative constructions to support discursive and health policy possibilities in solidarity with persons living with dementia so that they may thrive. / Graduate / 0452 / 0680 / 0351 / macsuz@shaw.ca social determinants of health social exclusion crisis discourse Alzheimer's Alzheimer Society of Canada Suzanne MacLeod Susan Strega Donna Jeffery poststructural poststructuralism admission to long-term care funding for long-term care acute care aging demographic BC Psychogeriatric Association biomedical British Columbia Canada Health Act collective social responsibility competition corporate profit corporatization deresponsibilization elder friendly elderly citizens family caregivers Foucault found poetry genealogy of power knowledge incompetent Ministry of Health moral economics pharmaceutical bed blocker stigmatized tsunami absent-person action plan aging population alternative discourse apocalyptic demography appropriate archaeology archaeology of knowledge archaeological British Columbia burden Canada caregiver charity charitable collective collective car community community care condition of possibility conditions of possibility corporate counter-discourse dementia dementia care dementia policy dementia social policy dependent depoliticize discourse discourse analysis disruptive discourse economic burden economics economy elder emergency epidemic exclusion fear-monger Foucauldian found poem genealogy genealogical health authority health care health care staff health care system health policy document healthy lifestyle home and community care homogenization homogenize hospital imaginaries imaginary incapable individual responsibility individualism knowledge long-term care material effect materiality of discourse media moral panic national strategy neoliberal neoliberalism neoliberal rationality not prepared object objectification other person-centered people living with dementia person living with dementia persons living with dementia person with dementia poem poetic representation poetry policy policies political politics power power knowledge power relations private privatize privatization productivity of dominant discourse public health care residential care resistance responsibility responsibilization rising tide safety net shift costs to caregivers responsibility social policy imaginary social well-being social work social worker solidarity specialized stakeholder state stigma subject matter expert taxpayer threat unprepared unproductive voluntary volunteer wait time wave social policy
72	From the "rising tide" to solidarity: disrupting dominant crisis discourses in dementia social policy in neoliberal times MacLeod, Suzanne 26 March 2014 (has links) As a social worker practising in long-term residential care for people living with dementia, I am alarmed by discourses in the media and health policy that construct persons living with dementia and their health care needs as a threatening “rising tide” or crisis. I am particularly concerned about the material effects such dominant discourses, and the values they uphold, might have on the collective provision of care and support for our elderly citizens in the present neoliberal economic and political context of health care. To better understand how dominant discourses about dementia work at this time when Canada’s population is aging and the number of persons living with dementia is anticipated to increase, I have rooted my thesis in poststructural methodology. My research method is a discourse analysis, which draws on Foucault’s archaeological and genealogical concepts, to examine two contemporary health policy documents related to dementia care – one national and one provincial. I also incorporate some poetic representation – or found poetry – to write up my findings. While deconstructing and disrupting taken for granted dominant crisis discourses on dementia in health policy, my research also makes space for alternative constructions to support discursive and health policy possibilities in solidarity with persons living with dementia so that they may thrive. / Graduate / 0452 / 0680 / 0351 / macsuz@shaw.ca social determinants of health social exclusion crisis discourse Alzheimer's Alzheimer Society of Canada Suzanne MacLeod Susan Strega Donna Jeffery poststructural poststructuralism admission to long-term care funding for long-term care acute care aging demographic BC Psychogeriatric Association biomedical British Columbia Canada Health Act collective social responsibility competition corporate profit corporatization deresponsibilization elder friendly elderly citizens family caregivers Foucault found poetry genealogy of power knowledge incompetent Ministry of Health moral economics pharmaceutical bed blocker stigmatized tsunami absent-person action plan aging population alternative discourse apocalyptic demography appropriate archaeology archaeology of knowledge archaeological British Columbia burden Canada caregiver charity charitable collective collective car community community care condition of possibility conditions of possibility corporate counter-discourse dementia dementia care dementia policy dementia social policy dependent depoliticize discourse discourse analysis disruptive discourse economic burden economics economy elder emergency epidemic exclusion fear-monger Foucauldian found poem genealogy genealogical health authority health care health care staff health care system health policy document healthy lifestyle home and community care homogenization homogenize hospital imaginaries imaginary incapable individual responsibility individualism knowledge long-term care material effect materiality of discourse media moral panic national strategy neoliberal neoliberalism neoliberal rationality not prepared object objectification other person-centered people living with dementia person living with dementia persons living with dementia person with dementia poem poetic representation poetry policy policies political politics power power knowledge power relations private privatize privatization productivity of dominant discourse public health care residential care resistance responsibility responsibilization rising tide safety net shift costs to caregivers responsibility social policy imaginary social well-being social work social worker solidarity specialized stakeholder state stigma subject matter expert taxpayer threat unprepared unproductive voluntary volunteer wait time wave social policy
73	Narratives of governing : rationalization, responsibility and resistance in social work Lauri, Marcus January 2016 (has links) For many years, Sweden has had a reputation for having a comprehensive and women friendly welfare state. However, as in many other European countries during the past few decades, the organization and governing of welfare has undergone profound changes. Through interviews with social workers and the application of theories of governmentality, this thesis analyzes the expressions and consequences of such current organization and governing. One result is that the introduction of meticulous documentation practices of social workers contact with clients, regulate their interaction and constitute a control over both client and social worker. Another result is that the current organization fragments labor and awards more authority to managers, which functions to produce loyalty to the organization and management, rather than clients. This is expressed in demands not to voice protest, as it is said to create a bad mood. It is also expressed in demands to spend as little as possible on clients; short duration of treatment, preference for outpatient treatment and by making it difficult to receive financial support. This austerity is legitimized through the intermeshing of different ideals; budget awareness, evidence that supports short and outpatient treatment and that clients in order to change their course of life should to be allowed or coerced into taking individual responsibility. Another important finding is that the current governing and organization of social work produce distance and detachment, and thus discourage caring subjects. This is a complex process in which an assemblage of different techniques and rationalities undermines the cultivation of a relationship between social worker and client. 1) The ideal of evidence-based practice favors rigid methods over a flexible and holistic approach. 2) Ideals of rationality, closely connected to notions of masculinity and professionalism, value objectivity and devalue and deter the surfacing of emotions. 3) Meticulous practices of documentation reduce the amount of time available to meet clients. 4) Ideals and particular methods designed to promote individual responsibility in clients legitimize social workers distancing themselves from clients’ dependency and needs. 5) A division of labor, in either assessment or treatment, reduces time spent with clients for those who work with assessment and ultimately engage in the rationing of resources. 6) Standardized digital templates, installed to aid in assessments, regulate and proceduralize interactions with the client. 7) Austerity, heavy workloads, individualized responsibility and stress further accentuate distance, as detachment becomes a means to cope with arduous working conditions. The transformation of social work described above produces alienation and a fragmentation of social workers’ collective subjects. Simultaneously, an ethos of caring makes some social workers work extra hard to provide for clients, which ultimately covers for flaws in the system. Although such an ethos of caring allows for the further exploitation of social workers, it is also understood as a means of resistance, which in turn also forms the basis for organized resistance. / Sverige har ett internationellt rykte för att ha en omfattande och kvinnovänlig välfärd. Även om riktigheten i en sådan uppfattning sedan länge ifrågasatts har på senare år, likt i många andra Europeiska länder, det svenska välfärdssystemet genomgått en omfattande förändring i avseende på dess räckvidd, men också dess organisering och styrning. Fokus för denna studie är just denna organisering och styrning, och mer specifikt, hur detta påverkar ett av välfärdens kanske mest centrala område: socialt arbete. Genom att intervjua socialarbetare undersöks i denna studie uttryck för och konsekvenser av en sådan förändring, bland annat genom att undersöka hur könsbundna föreställningar och förväntningar är sammanflätade med det sociala arbetets organisering och styrning. I studien konstateras att socialarbetare erfar att deras arbete genomgått omfattande förändringar, vilket kopplas ihop med både organiseringen och styrningen av det sociala arbetet. Detta uttrycks både i de ideal som kringgärdar arbetet men också i dominerande arbetssätt. En sådan förändring är införandet av omfattande dokumentationsprocedurer av socialarbetarens arbete och kontakt med klienter, vilket medför att kontakten med klienterna blir ytligare. Dokumentationsprocedurerna utgör också en sorts kontroll av både klienterna och socialarbetarna själva. En annan förändring som konstateras är att nya organisationsmodeller och en förändrad ledarskapskultur skapar förväntningar på socialarbetarna att vara lojala med organisationen och ledningen snarare än klienterna. Bland annat utrycks detta genom förväntningar att inte protestera och skapa dålig stämning på arbetsplatsen, men också genom uttalade krav att spendera så lite resurser som möjligt på klienterna; korta behandlingstider, öppenvårdsalternativ och orimligt hårda krav för att få ekonomiskt bistånd. Detta legitimeras genom sammanväxningen av flera olika ideal; budgetmedvetenhet, att klienter inte mår bra av långa institutionsvistelser, men också att klienterna ska tillåtas eller bör tvingas att klara att sig själva. Ett av studiens huvudresultat är att den nuvarande organiseringen och styrningen av socialt arbete skapar avstånd och likgiltighet. Genom flera sammankopplade ideal och arbetssätt styrs dagens socialarbetare till att bry sig mindre om de klienter de möter. På så sätt undermineras förutsättningarna för framväxten av en djup relation mellan socialarbetare och klient; 1) Idealet och kravet att socialarbetare ska arbeta utifrån evidens, det vill säga metoder och förhållningssätt som i speciellt utformade utvärderingsmodeller visat sig ha effekt, gör att väl strukturerade och rigida metoder ges företräde. Denna instrumentalisering underminerar ett flexibelt, relationsorienterat och helhetsfokuserat sätt att arbeta. Dessutom gör evidensidealets fokus på enskilda individer och avgränsade utvärderingstider att mer samhällsinriktat kritiskt och långsiktigt inriktat arbete undermineras. 2) Ett rationalitetsideal, tätt sammanbundet med föreställningar om professionalitet och maskulinitet, värderar objektivitet och förmågan att frikoppla socialarbetarens egna känslor från sitt arbete. Detta maskuliniserade professionsideal innebär att empati och solidaritet med klienten undergrävs. 3) Omfattande krav på olika former av dokumentation av det sociala arbetet gör att tiden som socialarbetaren har till sitt förfogande för att besöka och att ha möten med klienten blir knapp. 4) Ett allmänt samhällsideal kring individuellt ansvar och en särskild arbetsmetod (motiverande samtal) som många socialarbetare förväntas lära sig, framhäver klientens eget ansvar för och vilja till förändring. Detta legitimerar ett avståndstagande från klientens behov av hjälp och stöd enligt logiken ”du måste klara detta själv”. 5) En vanligt förekommande uppdelning av socialarbetarnas arbetsuppgifter i en så kallad beställar-utförarmodell gör att vissa socialsekreterare arbetar med hjälp och stöd, medan andra arbetar med bedömningar av klienters behov. De senare, som också har inflytande över resurstilldelning, blir med en sådan organisering av arbetet alltmer frikopplade från den stödjande och hjälpande verksamheten och kontakten med klienten. 6) Standardiserade digitala bedömningsinstrument, skapade för att på ett likvärdigt sätt bedöma klienters behov och dokumentera det sociala arbetet, reglerar och instrumentaliserar kontakten med klienter. 7) Tunga arbetsbördor, individualiserat ansvar och stress, bidrar ytterligare till att skapa avstånd och likgiltighet eftersom det för vissa utgör ett sätt att genomleva en ohållbar arbetssituation. En allmän åtstramning av socialtjänstens resurstilldelning förstås som en viktig orsak till behovet av att skapa ovan distansmekanismer. Men distansen hänger också ihop med en tendens till ett återupplivande av en tidigare dominerande förståelse av marginalisering och sociala problem; där människors nöd ses som ett utslag av dålig karaktär och ett resultat av dåliga individuella val. De förändringar av det sociala arbetets premisser som beskrivits ovan gör att socialarbetarna alltmer görs främmande inför sitt arbete – de alieneras. Detta främmandegörande uttrycks genom att inte kunna identifiera sig med arbetet självt, sina kollegor eller med sig själv. Ett sådant främmandegörande underminerar, eller fragmentiserar, både relationen till klienten, men också en känsla av gemenskap med andra socialarbetare. En gemenskap som kan utgöra ett ”vi” och ligga till grund för att ställa krav, protestera och göra motstånd mot avhumaniserande ideal och reformer. På så vis är främmandegörandet inte bara en konsekvens av dagens organisering och styrning, utan också något som fyller en viktig funktion för en sådan styrning och organisering, och genomförandet av en allmän åtstramning i socialpolitiken. Samtidigt som dagens organisering och styrning av socialt arbete är främmandegörande, slår vissa socialarbetare knut på sig själva och arbetar extra hårt för att täcka upp för systemets brister och krympande resurser, för att trots det svåra läget ändå försöka ge det stöd som de upplever att klienten behöver. Ett sådant historiskt förankrat femininiserat omsorgsideal, dvs känslor av ansvar och empati inför behövande och en ilska inför oförrätter, utgör därmed på samma gång grund för en fördjupad exploatering av socialarbetarna, och ett vardagligt motstånd mot rådande system. I ett läge när flera upplever att kollegialiteten som grund för motstånd på arbetsplatserna underminerats, utgör ett sådant omsorgsideal samtidigt också grunden för organiserat motstånd utanför arbetsplatsen, bortom chefernas insyn, kontroll och härskartekniker. Medan nuvarande styrningssystem underminerar ett visst sorts motstånd, uppstår samtidigt grunden för nya. Welfare Welfare state neoliberalism neoliberal neo-liberal neo-liberalism new public management NPM new managerialism managerialism public management reform social work social services profession professional EBP evidence-based practice evidence knowledge production paperwork administration performance audit discipline sovereign power self-governing power power/knowledge motivational interviewing MI individualism individual responsibility political the political de-politicized de-politicization governing governmentality governance gender feminism feminist theory Foucault Marx capitalism standardization flexibility budget governing care care-work ethos of care solidarity empathy loyalty division of labor proceduralization instrumentalization mechanization manual based digital template templates de-professionalization proletarization proletarianization Taylorization transition transformation rationalization rationality rational emotions emotional affect alienation detachment distance resistance counter conduct Sweden Swedish model rhizome rhizomatic nomadic narrative narratives discourse critique interviews Välfärd välfärdsstat välfärfärdsstaten nyliberal nyliberalism new public management socialt arbete socialtjänsten socialarbetare svenska modellen styrning styrningsmentalitet kön genus EBP evidensbaserad praktik evidens kunskapsproduktion makt/kunskap administration pappersarbete granskning kontroll disciplin självstyrning motiverande samtal individualism individualisering ansvar individuellt ansvar flexibilitet politik det politiska avpolitisering avprofessionalisering profession professioner professionell förfrämligande Sverige Foucault Marx feminism feministisk teori kapitalism proletarisering taylorisering standardisering manualbaserad rationalisering rationell emotioner känslor avstånd likgiltighet narrativ diskurs kritik intervju intervjuer kapitalism den svenska modellen förändring transformering motstånd mot-makt

Page generated in 0.0515 seconds