Trust in other people and society is fundamental for it to work well. There is also a knowledge gap in research on how and why trust changes over time. To find strategies and reverse negative trust trends and bring about change and increase the willingness to cooperate, knowledge of the phenomenon's change over time is needed. In the last decade, Russia has taken a turn and is becoming more undemocratic. Since President Vladimir Putin's return to power, the country has experienced a democratic decline. Several critical events have taken place and laws have been enforced that restrict human rights and freedoms. The purpose of the study is therefore to examine how social and institutional trust has changed from 2012 until 2020. The empirical material in the essay consists of factors such as: perception of corruption, social trust, institutional trust, economic inequality, and civic participation in in non-profit organizations in the society. The results showed that social trust has decreased while institutional has increased slightly. However, confidence levels are generally low in the Russian society and also in comparison with other democratic countries such as Sweden and the Netherlands.

BRICS is an organisation consisting of the developing countries Brazil, Russia, India, China and South Africa. Since its creation it has quickly become a great force of power on the global arena and is expected to encompass 42% of the world’s population after the upcoming membership expansion. This sparks interest in the study of the development of the organisation. Based on the research question “How can the development of BRICS be interpreted based on the theory of offensive realism?” the study explores the field of research using a qualitative case study with theory consuming design. The paper presents the result that the member states use the organisation to ensure the safety of their respective countries. This is being conducted through the increased cooperation among like-minded developing countries and through the establishment of their own institutions. These measures are implemented with the intention of balancing the west and increasing their own power.

This essay aims to present three different perspectives through which to analyse the decision made by Russia to invade Ukraine in 2022. The three perspectives used are based on the three theories of decision making found in the book Essence of Decision: Explaining the Cuban Missile Crisis (Allison & Zelikow, 1999) and are as follows: the rational actor model, the organisational model, and the bureaucratic model. Firstly, all the models are presented and three indicators for each model are determined. These indicators provide a framework for when finding and selecting relevant empirical evidence. Secondly, the decision by Russia to invade Ukraine is presented through the lens of each model – this, paired with empirical evidence, aims to give a deeper understanding of the theoretical models’ application to the case. Throughout the course of the study, we find that there is empirical evidence that supports theoretical reasoning viewed through all three models. Although there is far more to uncover regarding the decision to invade Ukraine, qualitative case studies such as this one can act as a means to further the interest and understanding of the subject.

The Principles of War have long been debated about their relevance and usefulness within the military context. Some theorists think that the Principles of War are laws that should be followed to achieve success in battle, while others see them more as guidelines. The principles have also been discussed on which level and type of warfare they should apply on, furthermore which types of principles to include. A theorist that has published a revised set of nine principles is Marvin Pokrant (2021), these Principles of War aim to be relevant across all levels and types of warfare. They are also one of the most contemporary sets of principles and has not yet been tested. Therefore, are the purpose of this study to both contribute to the overall research about the principles of war and more specifically if Pokrant’s (2021) set of principles has any explanatory value about success in modern military operations. The result of this study shows that this set of principles has explanatory value about the success in modern military operations. This is because the successful case had eight out of nine principles present, while the unsuccessful case only had two.

The thesis is a contribution to the analysis of media representation through the use of critical discourse analysis of twelve English written articles by Russian and international media sources. The articles were chosen in relation to the unauthorised Pussy Riot protest in the Cathedral in Moscow back in February 2012, and the societal changes that have taken place thereafter. The analysed articles have been written and published between February 2012 and January 2014. The aim with the study is to see how media sources from different geographical backgrounds described the same events and news.

The aim this thesis is to analyse whether or not Georgia can be considered to have had legitimate reasons for involvement in the five-day war in South Ossetia in August of 2008. This topic is relevant today for two predominant reasons one being that August of 2018 marks the 10th anniversary of the outbreak of the war between Georgian, Russian and South Ossetian forces. Who’s to blame for the outbreak of the war has, in the last decade, been widely discussed and analysed from different standpoints. This thesis’ main intention is to evaluate the Georgian point of view and find out Georgia’s responsibility for the conflict. This analysis is based on the theoretical framework called “Just War Theory”, an ancient tradition which, through centuries, have set up guidelines over how a war should be initiated, conducted and handled after ceasefire and thereafter. In this theoretical framework there is 6 criteria which establish moral, ethical and legitimate reasons for a state to wage war called “Jus ad bellum”. These 6 criteria are used as the factual theoretical base for the analysis.The condition of the chosen theoretical framework requires that all the criteria needs to be fulfilled in order for a state to be considered to have lawful reasons to wage war against another. Based on this framework, it is concluded in this thesis that Georgia did not have rightful reasons to engage in the five-day war in August 2008.

Den ständigt ökande internationaliseringen leder till framkomsten av allt fler multinationella företag med verksamheter inom flera länder. En konsekvens av den ökade globaliseringen är att den internationella skatteflykten allt jämt ökat, då internationella koncerner väljer att flytta delar av vinsten till länder med mer förmånliga skattesatser. Ett sätt för de multinationella företagen att minimera den världsomfattande skatten är genom internprissättning. Internprissättning är det pris som koncernen sätter på sina interna transaktioner mellan koncernbolagen. Som en reaktion på den ökade skatteflykten utformade Organization for Economic Co-operation and Development (OECD) riktlinjer för att vägleda regleringen av internprissättning. Syftet med riktlinjerna är att främja en harmonisering bland medlemsländerna för att minska antal konflikter mellan nationella lagstiftningar ur ett internationellt perspektiv och för att minska uppkomsten av dubbelbeskattning. Den grundprincip riktlinjerna utgår ifrån kallas för armlängdsprincipen. Armlängdsprincipen innebär att det koncerninterna priset ska motsvara det pris två oberoende företag hade fått betala för motsvarande transaktion. För att uppnå en ökad transparens och likformighet, anför även OECD:s riktlinjer hur de interna transaktionerna ska dokumenteras. Ett sätt att dokumentera transaktionerna på är genom att upprätta en land-för-land-rapport, vars syfte är att tillhandahålla skattemyndigheter viktig information och underlag för bedömning av koncerners prissättningar. Syftet med studien är att jämföra reglerna kring internprissättning i Sverige, Japan och Ryssland. I studien jämför vi skattelagstiftningarna för att undersöka vilka skillnader det finns inom de tre länderna med hänseende till internprissättning. Studien syftar även till att utreda om och i så fall varför ländernas skattelagstiftningar skiljer sig åt. För att uppfylla studiens syfte genomförde vi en komparativ analys, med ett kvalitativt förhållningssätt, där vi jämförde och analyserade studiens empiriska material. Det empiriska materialet består av ländernas nationella skattelagstiftning gällande internprissättning. I studiens analytiska skeende belyste vi de olikheter men även likheter vi kunde se vid jämförelsen. Dessa likheter och olikheter kopplade vi till den teoretiska referensram som vi i studien tagit fram för att på ett kvalitativt sätt kunna ge en förståelse för varför det finns skillnader, men även likheter, mellan de tre länderna. Slutsatsen som kan dras från studien är att det råder en frivillig harmonisering kring regleringen av internprissättning utifrån OECD:s riktlinjer inom de tre studerade länderna då vi funnit ytterst få skillnader mellan skattelagstiftningarna. Detta trots att OECD:s riktlinjer inte är tvingande på något sätt och trots att Ryssland inte är ett medlemsland i OECD, något som däremot både Sverige och Japan är. De skillnader som vi har kunnat se i den komparativa analysen har vi kunnat förklara genom att se till Hofstedes kulturella dimensioner och ländernas index inom respektive dimension. Skillnaderna har även kunnat förklaras genom att kopplas till ländernas kontinentala samt kommunistiska tradition. De likheter vi sett har vi däremot gett förståelse för genom att studera dem ur ett mimetiskt perspektiv av isomorfa processer, exempelvis utifrån Rysslands tillämpning av OECD:s riktlinjer. Studien bidrar med en fördjupad förståelse för OECD:s harmoniseringsarbete gällande internprissättning, samt en förståelse för hur regleringen ser ut inom de tre länderna och vilka skillnader det finns mellan dem. / The ever increasing internationalization leads to the emergence of increasingly multinational companies with operations in several countries. One consequence of the increased globalization is that international tax evasion has increased ever since international groups choose to move parts of profits to countries with more favorable tax rates. One way for the multinational companies to minimize the worldwide tax is through transfer pricing. Transfer pricing is the price which multinational companies uses for its internal transactions between its subsidiaries. As a response to the increased tax evasion, the Organization for Economic Co-operation and Development (OECD) designed guidelines to guide the regulation of transfer pricing. The aim of the guidelines is to promote harmonization among member states in order to reduce the number of conflicts between national laws from an international perspective and to reduce the occurrence of double taxation. The basic principle of the guidelines is called the arm's length principle. The arm's length principle states that the intra-group price should correspond to the price that two independent companies has to pay for the corresponding transaction. In order to achieve increased transparency and uniformity, the OECD guidelines also cite how internal transactions are to be documented. One way of documenting the transactions is by establishing a country-by-country report, whose purpose is to provide tax authorities with important information and basis for assessing transfer prices. The aim of the study is to compare the rules for transfer pricing in Sweden, Japan, and Russia. In the study, we compare tax laws to investigate the differences between the three countries in terms of transfer pricing. The study also aims at investigating why the tax laws of the countries differ. In order to fulfill the purpose of the study we conducted a comparative analysis, with a qualitative approach, where we compared and analyzed the empirical material of the study. The empirical material consists of the countries' national tax laws concerning transfer pricing. In the analytical stages of the study we highlighted the differences, but also the similarities, we could see in comparison. These similarities and differences were linked to the theoretical framework that we developed in the study to qualitatively provide an understanding of why there are differences, but also similarities, between the three countries. The conclusion that can be derived from the study is that there is a non-compulsory harmonization regarding the regulation of transfer pricing based on OECD's guidelines in the three studied countries where we found very few differences between the tax laws. This despite the fact that the OECD's Guidelines are not compelling in any way. Also so, even though Russia is not a member state in the OECD, which, on the other hand, both Sweden and Japan is. We have been able to explain the differences we have seen in the comparative analysis by looking at Hofstede’s cultural dimensions and the countries' cultural dimension indices. The differences have also been explained by the continental and communistic tradition of the countries. However, the similarities we have seen have been understood by studying them from a mimetic perspective of isomorphic processes, for example Russia's application of the OECD guidelines. The study contributes to a deeper understanding of OECD's work towards harmonization of transfer pricing, as well as a sense of how the three countries regulate transfer pricing and what differences there are between them.

Dissertation in political science, D-level by Niklas Andersson, Spring Semester 2010. Tutor: Malin Stegmann McCallion “Societies in Crisis – When Washington Take Over” An economic meltdown wreaks havoc on the world and has plunged the Western world into a spiral of economic stimulus in order to keep their way of life intact. At the same time the same institutions that support these countries have had another agenda for more unfortunate and less influential countries where nothing has been free and everything been to a price of self-sacrifice in order to get the consent of the IMF and the World Bank. Everything according to the points stated in the so called Washington Consensus. The purpose of this dissertation is to research what impact the Washington Consensus has on the state in terms of power over the market and sovereignty. This shall be done by examining the points of the Consensus and then delve into the IMF and World Bank’s own program in four countries, Argentina, Russia, Kenya and the Republic of Korea. The findings shall then be compared to the Andersson Contract, a social contract theory summary showcasing the ideal liberal state, to determine if the Consensus gives enough room for the state to act against the market. This shall also be backed up with theories on economics from Adam Smith and Karl Polanyi in order to strengthen the comparison on the economic issues. The research question thus for the dissertation are: Which institutions and features does the Washington Consensus highlight as necessary for a state? Is the state they proposes to weak to uphold society according to the social contracts? According to the research there are parts of the Washington Consensus that fits the social contract and should therefore in theory be able to maintain a level of social dignity and be able to take part in the positive effects of the market. Other parts on the other hand show that some crucial institutions lack certain strength in order to be able to keep the free market in check, but they still exist. Therefore the answer to the question is that it’s ambiguous as all the necessary institutions exist, but some of them need to be strengthened in order to make sure the market remains free as well as the countries should be able to choose their own way to economic welfare. / Statsvetenskaplig uppsats, D-nivå av Niklas Andersson, Vårterminen 2010, Handledare Malin Stegmann McCallion "Samhällen i Kris - När Washington Tar Över" En ekonomisk härdsmälta skapar kaos runt om i världen och har kastat ner västvärlden i en spiral av ekonomiska stimulanser för att hålla deras livsstil flytande. Santidigt som detta sker har samma institutioner vilka gett första hjälpen till dessa länder har de haft en annan agenda för mer otursamma och mindre inflytelserika länder där ingenting har varit gratis och allt varit till priset av självuppoffring för att få IMF och Världsbankens samtycke. Allt utifrån punkterna fastlagda av Washington-konsensusen. Syftet med uppsatsen är att undersöka vilken inverkan Washington-konsensusen har på staten i betydelsen makt över marknaden och suveränitet. Detta skall genomföras genom att undersöka punkterna i konsensusen och sen dyka ner i IMF och Världsbanknens egna program i fyra länder, Argentina, Ryssland, Kenya och Sydkorea. Det jag finner ska sedan jämföras med Andeersson-kontraktet, en kontraktsteori sammanfattning av den ideala liberala staten, för att utröna om konsensusen ger tillräckligt utrymmer för staten att agera mot marknaden. Detta ska också stödjas med teorier om ekonomi av Adam Smith och Karl Polanyi för att styrka jämförelsen på de ekonomiska delarna. Frågeställningarna för uppsatsen är då följande: Vilka institutioner och funktioner uppmärksammar Washongton-konsensusen som nödvändiga för staten? Är staten de framhäver för svag för att upprätthålla samhället enligt kontraktteorierna? Enligt forskningen är det ett par delar av Washington-konsensusen som passar in i kontraktsteorin och borde därför i teorin möjliggöra en viss nivå av social värdighet och hantering av effekterna utav marknaden. Andra delar däremot visar att några viktiga institutioner saknar tillräckligt med styrka för att fullt ut kunna hålla marknaden i schack, men de existerar fortfarande. Därför är svaret till frågorna att det är tvetydigt eftersom alla g´rundelement finns där, men några av dem behöver förstärkas för att försäkra att marknaderna förblir fria samtidigt som länderna själva väljer deras  väg till ekonomiskt välstånd.

This study focuses on mediated representations of Europe during Euromaidan and the subsequent Ukraine–Russia crisis, analysing empirical material from Ukraine, Poland and Russia. The material includes articles from nine newspapers, diverse in terms of political and journalistic orientation, as well as interviews with journalists, foreign policymakers and experts, drawing also on relevant policy documents as well as online and historical sources. The material is examined from the following vantage points: Michel Foucault’s discursive theory of power, postcolonial theory, Jürgen Habermas’s theory of the public sphere, Pierre Bourdieu’s field theory, Jacques Derrida’s hauntology and Ernesto Laclau’s concept of the empty signifier. The methods of analysis include conceptual history (Reinhart Koselleck), critical linguistics and qualitative discourse analysis (a discourse-historical approach inspired by the Vienna school) and quantitative content analysis (in Klaus Krippendorff’s interpretation). The national narratives of Europe in Ukraine, Russia and Poland are characterised by a dependence on the West. Historically, these narratives vacillated between idealising admiration, materialist pragmatics and geopolitical demonising. They have been present in each country to some extent, intertwined with their own identification. These discourses of Europe were rekindled and developed on during Euromaidan (2013–2014). Nine major Ukrainian, Russian and Polish newspapers with diverse orientations struggled to define Europe as a continent, as the EU or as a set of values. Political orientation defined attitude; liberal publications in all three countries focused on the positives whereas conservative and business newspapers were more critical of Europe. There were, however, divergent national patterns. Coverage in Ukraine was positive mostly, in Russia more negative and the Polish perception significantly polarised. During and after Euromaidan, Ukrainian journalists used their powerful Europe-as-values concept to actively intervene in the political field and promote it in official foreign policy. This was enabled by abandoning journalistic neutrality. By comparison, Russian and Polish journalists were more dependent on the foreign policy narratives dispensed by political elites and more constrained in their social practice. / Denna studie undersöker hur Europa framställs i medier under Euromajdan och den efterföljande ukrainska-ryska krisen genom att analysera empiriskt material från Ukraina, Polen och Ryssland. Materialet omfattar artiklar från nio tidningar med olika politisk och journalistisk orientering samt intervjuer med journalister, diplomater och utrikespolitiska experter. I analysen ingår även relevanta politiska dokument, historiska texter och webbkällor. Materialet studeras utifrån en kombination av olika teoriperspektiv: Michel Foucaults diskursiva maktteori, postkolonial teori, Jürgen Habermas offentlighetsteori, Pierre Bourdieus fältteori, Jacques Derridas ”hauntology” och Ernesto Laclaus begrepp ”empty signifier”. Analysmetoderna omfattar begreppshistoria (Reinhart Koselleck), kritisk lingvistik samt kvalitativ diskursanalys (diskurshistorisk metod inspirerad av Wienerskolan) och kvantitativ innehållsanalys (i Klaus Krippendorffs tolkning). Historiskt karakteriseras Europaberättelserna i de tre länderna av det starka beroendet av Västeuropa, vilket reaktivt leder till perioder då Väst förkastas. Berättelserna rör sig mellan tre huvudpoler: idealiserande beundran, materialistisk pragmatism och geopolitisk demonisering. De är inte fast knutna till ett visst land utan har i skiftande grad varit närvarande i dem alla. Dock har svagare aktörer haft en idealiserande tendens eftersom Europa uppfattas som en källa till viktiga teknologier och moderna samhällsfunktioner. Författare i alla tre länderna hade svårigheter att definiera Europas gränser och eftersom detta problem kopplades till ländernas egna nationella identifikation brukar europeiskhet konstrueras som en våg som successivt försvagas ju vidare den sprids mot öster från sitt epicentrum någonstans i Nordvästeuropa. Dessa berättelser har reaktiverats och vidareutvecklats under 2013–2014. I de analyserade tidningarna uppfattas Europa ofta som en kontinent (främst i Polen) eller identifieras med EU (särskilt i Ryssland och Ukraina), men det är också vanligt att använda Europa som uttryck för en uppsättning värden (mindre vanligt i Polen och mest vanligt i Ukraina). Ideologiskt fokuserar de liberala tidningarna i alla tre länderna positiva värden medan konservativa tidningar och finansblad associerar Europa med negativa vär- den. Bland de positiva värdena dominerar de humanistiska i de ukrainska tidningarna och de rationalistisk-teknokratiska i det ryska urvalet. Den ukrainska pressen har mest positiv bevakning av Europas framgångar medan den ryska pressen innehåller mest av negativ bevakning där Europa ses som fiende och förlorare. Ukrainska och ryska diskurser skiljer sig mycket åt i frågan om det egna landet bör genomföra europeiska reformer (Ukraina) eller ej (Ryssland). Den polska bevakningen polariseras mellan positiva och negativa värden. Under och efter Euromajdan använde ukrainska journalister det kraftfulla begreppet om värdenas Europa för att intervenera i det politiska fältet och rekontextualisera denna Europaberättelse som den officiella utrikespolitikens berättelse. Detta blev paradoxalt möjligt tack vare den svaga professionaliseringen som tillät journalisterna att tillfälligt överge sin journalistiska neutralitet. I kontrast mot Ukraina begränsade Rysslands starka objektivitetsdiskurs journalisterna i deras sociala och politiska praktik. Där var det snarare den officiella politiska diskursen som övertogs och rekontextualiserades av medierna. Polska journalister var osäkra på sitt eget inflytande och arbetade i en cirkelrörelse där diskurser från mediesfären rekontextualiserades i det politiska fältet och omvänt. / Ця студія присвячена медіярепрезентаціям Европи під час Евромайдану та дальшої українсько-російської кризи, аналізуючи емпіричний матеріял з України, Польщі й Росії. Отой матеріял охоплює статті з дев’яти розмаїтих своєю політичною і журналістською орієнтацією газет, а також інтерв’ю з журналістами, дипломатами та експертами зі зовнішньої політики, користаючи при тім із доречних політичних документів, онлайнових та історичних джерел. Матеріял розглянуто з перспективи дискурсивної теорії влади Мішеля Фуко, постколоніяльної теорії, теорії громадськости Юрґена Габермаса, теорії полів П’єра Бурдьє, “hauntology” Жака Дерріди та поняття «порожнього означника» Ернеста Лякляу. Методи аналізу охоплюють історію понять (Райнгарт Козелек), критичну лінґвістику та якісний дискурс-аналіз (дискурсивно-історичний підхід підо впливом Віденської школи) і кількісний контент-аналіз (в інтерпретації Клявса Кріппендорфа). Історично національним наративам Европи у цих трьох країнах притаманна залежність від Заходу, яка також стимулює періоди його відштовхування. Ті наративи вагаються між трьома головними полюсами: захопленого ідеалізму, матеріялістичного прагматизму та геополітичного очорнення. Вони не є винятково притаманними якійсь одній країні і певною мірою присутні в кожній. Проте слабші актори схильні до ідеалізації, бо Европу сприймають за джерело важливого технологічного й соціяльного інструментарію. Авторам в усіх трьох країнах трудно визначити межі Европи, і, тимчасом як ця проблема переплелася була з їхньою власною ідентифікацією, европейськість зазвичай конструйовано на кшталт хвилі, що згасає в міру руху на Схід од епіцентру, розташованого десь ото в Північно-Східній Европі. Оці дискурси посилилися й розвинулися в 2013 – 2014 рр. В аналізованих газетах Европу асоціюють із цілим континентом (найчастіше в Польщі) або з ЕС (у Росії та в Україні), але розповсюджена й схема, де Европу використано на позначення певного набору вартостей, зрідка в Польщі, але найчастіше в Україні. Ідеологічно ліберальні видання в усіх трьох країнах зосереджені на позитивних вартостях, тоді як консервативні та бізнесові газети схиляються до неґативних. Серед позитивних якостей в українських газетах переважають гуманістичні, тоді як раціонально-технократичні типові для російської вибірки. Українська преса має найбільше позитивного висвітлення успішної Европи, а російські газети мають найбільше з усіх неґативного (Европа як ворог чи невдаха). Українські та російські дискурси найдужче різняться щодо того, чи своя країна мусить здійснювати европейські реформи (Україна) а чи ні (Росія). Польське висвітлення розривається межи позитивними а негативними вартостями. Під час та після Евромайдану українські журналісти використали впливове поняття Европи яко гуманістичних вартостей, щоб активно втрутитися в політичне поле й реконтекстуалізувати цей наратив Европи як офіційний наратив зовнішньої політики держави. Цьому парадоксально сприяла слабка професіоналізація, що дозволяє іґнорувати вимогу неупереджености. Порівняно з цим, потужний дискурс газетярської об’єктивности в Росії стримує журналістів у репертуарі соціяльної дії, відтак то радше медії реконтекстуалізують офіційний дискурс. Польські ж газетярі, непевні щодо власного впливу, працюють у замкненому колі, де політичне поле реконтекстуалізує наративи медіясфери і навпаки.

I efterbörden av Rysslands annektering av Krim 2014 uppstod diskussioner kring rysk krigskonst och hybridkrigföring. Bland tvetydigheterna som uppstod identifieras bland annat vilka strategier som det samtida Ryssland har för att uppnå strategisk överraskning. Denna studie har syftat till att undersöka rysk militär vilseledning i samband med Rysslands strategiska överraskningsanfall på Krim 2014. Studien har genomförts som en teoriprövande fallstudie varvid såväl västerländska som sovjetiska/ryska vilseledningsteorier prövats på det ryska agerande under annekteringen av Krim 2014. Sammantaget visar studiens resultat på förekomster av ryskt agerande i enlighet med samtliga av studiens prövade teorier varvid det i huvudsak var distraktion, dolda aktiva åtgärder samt desinformation som bidrog till den ryska strategiska överraskningen. Studiens oväntade resultat pekar på ett aktivt deltagande av den ryske presidenten personligen varvid det inte går att underskatta betydelsen av en politisk företrädare som Vladimir Putin. Studiens resultat kan vidare tolkas som att den vilseledning som Ryssland genomförde får ses vilande i huvudsak på tidigare dokumenterade sovjetiska teorier. Vidare visar studiens resultat på en hög rysk förmåga till anpassning där tidigare etablerade sovjetiska/ryska teorier kring vilseledning utvecklats till dagens konfliktmiljöer. Studien visar därmed att äldre sovjetiska/ryska teorier på inget sätt är obsoleta utan i allra högsta grad fortsatt är aktuella i dagens globala världsordning. / In the aftermath of Russia's annexation of Crimea 2014, discussions arose about Russian military art of war and hybrid warfare. Questions were identified regarding strategic surprise and what strategies todays’ modern Russia was using. This study aims to investigate Russian military deception in connection with Russia's strategic surprise attack in Crimea 2014. The study was conducted as a single case study in which Western as well as Soviet/Russian theories of military deception was compared with the Russian activities during the Crimea annexation in 2014.  The result shows Russian activities in accordance with both Western and old Soviet/Russian theories of deception. According to the study Russian main focus was distraction, active measures and disinformation leading to the Russian strategic surprise. The study shows unexpected results regarding the amount of personal activity involving the Russian president, Vladimir Putin. The result shows that the significance of a political representative such as Vladimir Putin cannot be underestimated. Additionally the study also shows that the military deception conducted by Russia in and around the period of the Crimea annexation 2014 mainly extracts from previously documented old Soviet theories. It highlights Russia’s ability to adapt into today's conflict environments by bending and adjusting old theories and doctrines. By that meaning old Soviet/Russian theories are in no way obsolete but instead being very much relevant in today's global world order.