Arbetet belyser barns kamratrelationer ur ett förskollärarperspektiv och syftet är att undersöka hur förskollärare arbetar för att främja barns kamratrelationer i förskolan. För att uppnå syftet intervjuades tio förskollärare som arbetar aktivt i förskolans verksamhet. Innan intervjun fick de fylla i en webbenkät som en förberedelse inför kommande intervju. Enkäten bidrar också med en övergripande bild över kamratrelationer i förskolan. Resultatet visar att förskollärare arbetar aktivt på olika sätt för att främja barns kamratrelationer, exempelvis genom att vara närvarande i barngruppen och påverka barns sociala samspel. Resultatet har tolkats genom den sociokulturella teorin som framför att barn lär och utvecklas i sociala samspel. Studiens slutsats är att förskollärarens arbete med att främja barns kamratrelationer påverkar barns lärande och utveckling. / Our study will illustrate children's relationships, between peers, from a preschool teacher´s perspective. The purpose is to investigate how preschool teachers work to promote children's relationships in preschool and how preschool teachers can contributeto. To achieve this aim, ten preschool teachers were interviewed who actively work in preschool. Before the interview, they had to fill in a webb questionnaire as a preparation for future meetings. The inquiry also contributes to an overall picture of relationships in preschool. The result shows that preschool teachers work actively in different ways to promote children's relationships, for example by being present in the children's group and influence the children´s social interaction. The result has been interpreted by the socio-cultural theory that children learn and develop in social interaction. The study's conclusion is that the preschool teachers´ work to promote children's relationship affects children's learning and development.

Improvisationsteater är teater utan manuskript. Scenerna skapas i samma ögonblick som de återges. Uppsatsens syfte var att få en djupare förståelse för hur och på vilket sätt deltagare i en tioveckors kurs i improvisationsteater upplever att deras sociala kompetens och syn på vardagslivet har påverkats. Undersökningens syfte besvarades med hjälp av två frågeställningar: ”På vilka sätt upplever individer att deras sociala kompetens har påverkats efter en tioveckorskurs i improvisationsteater?” samt ”Hur påverkas individers förståelse och uppfattning av vardagslivet efter erfarenheter, upplevelser och kunskaper av en tioveckors improvisationsteaterkurs?”. Empirin och resultatet analyseras utifrån positiv socialpsykologi med sociologen Björn Erikssons syn på social interaktion som teoretisk verktygslåda. Analysen kompletteras med några få begrepp från kunskapssociologin.  Syftet möttes med hjälp av kvalitativa intervjuer och en explorativ ansats. Urvalsgruppen bestod av sex informanter som under det senaste året gått en tioveckorskurs i improvisationsteater. Som svar på hur individens sociala kompetens förändras framkom temat “Ett medvetet, spontant och ömsesidigt samspel”. Som svar på hur individens förståelse och uppfattning av vardagslivet förändrades framkom två teman: “En lättsammare vardag” och “Vi är samma”.  Resultatet tyder på att erfarenheter och upplevelser av improvisationsteater påverkar samtliga informanters sociala kompetens samt förståelse och uppfattning av vardagslivet. Alla informanter utvecklar olika typer av samspelsfärdigheter vilket leder till att de enklare kan förstå och hantera det sociala flödet. De vidgar sin syn på vardagslivet och uppfattar det som ett område där det finns stora möjligheter för samhandlande och meningsskapande. Vardagslivet uppfattas som ett område där ”Den sociala vardagsimprovisationen” ständigt pågår.  De flesta av informanterna föredrar att samhandla med sina medmänniskor utifrån en subjektsposition snarare än den objektposition som oftast gäller i vardagslivet. Detta resulterar i insikten att de är med och skapar, påverkar och återskapar vardagslivet. De blir på så vis aktiva, kompetenta och medvetna ”vardagsimprovisaktörer” vilka kan ses som en positiv motståndskraft gentemot vardagslivet verklighet.

The purpose of this essay is to investigate how I, as a preschool educator, treat a child who I find difficult to adhere to the preschool´s rules and routines. It is based on three different situations that tell how the relationship between the child and me took place. The focus is not on the child but on me as an educator. The question arose in me when I experienced a child as difficult to handle in my department but as soon as the child was moved to another department, he was experienced in a completely different way by the other educators who worked there. The purpose is to examine my role as an educator in all this. I ask myself questions about my own behavior and in what way the children may have been affected by it. The essay's method is essay writing, a tool I use to able to process the already experienced situations and in conversations with different philosophers, psychologists and professors of pedagogy be able to reflect on them. I reflect, among other things, through the psychologist Albert Bandura on the environment and man and the mutual influence they have on each other, around Foucault's analysis of power to understand the role that power plays inrelationships. I have also turned to Vygotsky’s theories to reflect on how the proximal developmental zone takes place in preschool, even if we do not notice it. The different theories I used in the reflection helped me to understand my own actions. Notonly have I gained more knowledge about different theories, but my understanding hasdeepened. There are no difficult children, it is difficult to be a child in an environment characterized by ignorance, misunderstanding and limited resources. / Denna uppsats har som syfte att undersöka hur jag som förskolepedagog bemöter ett barn som jag anser har svårt för att hålla sig till förskolans regler och rutiner. Den tar sin utgångspunkt i tre olika situationer som berättar hur relationen mellan barnet och mig utspelade sig. Fokus ligger inte på barnet utan på mig som pedagog. Frågeställningen väcktes inom mig när jag själv upplevde ett barn som svårhanterlig på min avdelning men så fort barnet flyttades till en annan avdelning upplevdes han på ett helt annat sätt av andra pedagogerna som jobbade där. Syftet är att undersöka min roll som pedagog i allt detta. Jag ställer mig frågor om mitt eget uppförande samt på vilket sätt barnen kan ha blivit påverkade av det.  Uppsatsens metod är essäskrivandet, ett verktyg jag använder för att kunna bearbeta de redan upplevda situationerna och i samtal med olika filosofer, psykologer och professorer i pedagogik kunna reflektera över dem. Jag reflekterar, bland annat, genom psykologen Albert Bandura kring miljö och människa och den ömsesidiga påverkan som de har på varandra, kring Foucaults maktanalysen för att förstå vilken roll makten spelar i relationer. Jag har också vänt mig till Vigotskijs teorier för att reflektera över hur den proximala utveckligzonen äger rum på förskolan även om vi inte märker den. De olika teorierna jag använde i reflektionen hjälpte mig att förstå mitt eget agerande. Jag har inte bara fått mer kunskap om olika teorier utan min förståelse har fördjupats. Det finns inte svåra barn, det svåra är att vara barn i en omgivning som präglas av okunskap, oförståelse och begränsade resurser.

Tidigare forskning har studerat vilken kompetens om HR-personal behöver via diverse synsätt och vi vill undersöka detta djupare. Vi tolkar att det inte finns tillräckligt med forskning kring vad HR-personal själva anser att kompetens är. Syftet med denna studie har varit att öka förståelsen för synen på kompetens och vilken kompetens som behövs, i detta fall för arbetande inom HR. Detta har skett via en kvalitativ intervjustudie med HR-generalister eller motsvarande från åtta olika organisationer i såväl privat som offentlig sektor. Resultatet har visat att kompetens hos HR är ett brett och inkluderar bland annat kunskap, färdigheter, social kompetens samt kognitiv kompetens. / Previous research has studied the competence that HR needs through various approaches and we want to investigate this deeper. We interpret that there isn't enough research about what HR-staff themselves consider competence is. The purpose of this study has been to increase the understanding of the view of competence and what competence is needed, in this case for workers in HR. This has been done through a qualitative interview study with HR generalists or equivalent from eight different organizations in both the private and public sectors. The results have shown that competence in HR is broad and includes, among other things, knowledge, skills, social competence and cognitive competence.

Andersson, Natalie & Andersson, Peter (2011). Barn i behov av särskilt stöd vid lek – peda-gogers syn på lekutveckling i förskolan. Malmö högskolaStudien inriktas kring barn som är i behov av särskilt stöd vid lek och den ses ur ett pedagog-perspektiv. Studiens intention är att ta reda på hur pedagoger upptäcker barn som har svårig-heter med lek och hur pedagoger stärker dessa barn. Som utgångspunkt har följande fråge-ställningar använts: Hur resonerar pedagoger om problematiken kring barn som inte visar förmåga att kunna leka, individuellt och/eller i grupp? Hur arbetar pedagoger med att stärka dessa barns lekförmåga? Det aktuella forskningsläget inom problemområdet presenteras och delas upp i tre ämnesområden; utvecklingspsykologi, social kompetens och lekens betydelse för barns lärande. Vid insamlingen av empiri har kvalitativa och ostrukturerade intervjuer gjorts med sex informanter, alla väl insatta i problemområdet. Resultatet visar att det krävs tre påtagliga förutsättningar, trygghet, social kompetens och lekregler, för att barn ska kunna delta i en fungerande lek. Pedagogernas arbetssätt skiljer sig åt, beroende på vilken kompetens barnet behöver extra stöd med. Arbetet med att stärka barns lekförmåga pågår dagligen i verk-samheten. Dock krävs ännu mer fokus och resurser för att tillgodose alla barns olika behov.Nyckelord: barn i behov av särskilt stöd, förskola, lekens betydelse för barns lärande, lekpas-sivitet, leksvårigheter, social kompetens, utvecklingspsykologi.

Syftet med den här allmänna litteraturstudien var att undersöka hur interkulturell pedagogisk kompetens beskrivs och synliggörs i religionsdidaktiska studier eller religionkunskapsrelaterad forskning. Studien sökte svar på hur de interkulturella pedagogiska dimensionerna kommunikativ kompetens, social kompetens och medborgerlig kompetens beskrivs och synliggörs i tidigare forskning. Resultatet av litteraturstudien visar att interkulturell pedagogisk kompetens både beskrivs och synliggörs i olika sammanhang, både icke-konfessionella och konfessionella, i monokulturella kontexter såväl som mångkulturella. Studiens resultat visar på en ämnesspecifik interkulturell pedagogisk kompetens för religionskunskap där en central del av den interkulturella pedagogiska kompetensen innebär att utgå från social kompetens i form av att initiera interaktioner mellan elever i syfte att öka lärandet. Studien visar även att det forskningsbaserade underlaget för interkulturell pedagogisk kompetens inom religionskunskap är outforskat och att det finns ett framtida forskningsbehov för att bidra till utvecklingen av interkulturell pedagogisk kompetens.

The aim of this study was to describe and analyse nine pedagogues understandings and experiences of preschools work with early childhood interventions and special education for children in need of extra support in their social skills, from a special educational approach. Data was collected by qualitative interviews and the collected material was analysed with the phenomenological approach.The result was analysed through systems theory and three perspectives on special education. The major result showed that attachment is a concept that all respondents seemed to think were important in preschool and the foundation of every child's development. Attachment should permeate the entire preschool environment. The definition of social skills in children was for example requirements of various abilities where components such as turn-taking, consideration,communication and empathy where important. Interaction and collaboration was also important.The play of the children was a good activity and a good opportunity to train social skills, as playsituations clearly demonstrates the abilities required and the unique needs of each child. It was important that educators were present and even participating, in play by introducing, guiding,explaining and interpreting rules in playsituations. Special education is about a systematic approach by including time for teachers to reflect and adapting communication, relationships and indoorenvironments in preschools.

Autism är en funktionsnedsättning som bland annat medför svårigheter med olika kognitiva funktioner. Vanligt är bristande förmåga att tolka sociala koder, ta in och sortera information från omgivningen samt att göra abstrakta slutledningar. Autismvänlig lärandemiljö kan beskrivas som elevens möjligheter till delaktighet i skolans akademiska och sociala situationer, det vill säga en tillgänglig skola för elever med autism. Syftet var att identifiera hinder för lärande i grundskolans sociala miljö för barn och ungdomar med högfungerande autism. Genom en allmän litteraturöversikt, med utgångspunkt i den arbetsterapeutiska modellen CMOP-E, undersöktes kvalitativa studier utifrån vilka hinder som förekommer för målgruppen i grundskolan. Undersökningspersonerna var elever med autism, vuxna med autism samt föräldrar, lärare och skolpersonal till elever med autism. Nio studier som berör hinder för lärande i grundskolan för elever med autism analyserades ur ett socialt perspektiv. Resultaten som genererades visade att diagnosen medför att målgruppen blir funktionshindrad i den allmänna grundskolans klassrum och har behov av stödinsatser av varierande art och grad. Antonovskys salutogena modell beskriver att känslan av sammanhang (KASAM) är vad som upprätthåller god hälsa och välbefinnande trots sjukdom eller funktionsnedsättning. Förutsättningarna är att vardagen och de aktiviteter individen är delaktig i upplevs meningsfulla, är begripliga och hanterbara. Att utnyttja arbetsterapeutens olika verktyg och insatser skulle vara en viktig resurs inom grundskolan för att erbjuda en mer meningsfull, begriplig och hanterbar skolmiljö för elever med högfungerande autism.

<p>Syftet med det här examensarbetet var att undersöka samtalsgrupper i skolan. Vi ville veta om de är ett fungerande verktyg, för att ge barnen en plattform i deras utveckling av värderingar och social kompetens. Vidare ville vi veta hur grupputveckling fungerar ur ett psykologiskt perspektiv, för att därmed kunna möta de fenomen som uppstår när en grupp agerar.</p><p>Vi har använt oss av facklitteratur med skolan som utgångspunkt för att skaffa oss kunskap om grundläggande grupputveckling. I den undersökande delen har vi valt att studera tjej- och killsnacksverksamheten. Vi har intervjuat sex gruppledare, två barn och gjort elevenkäter på tre skolor.</p><p>Med detta material som grund, har vi funnit ett starkt intresse bland barn och personal för samtalsgrupper. Barn och vuxna har tillfört vår undersökning tänkvärda och kloka synpunkter, både vad beträffar form och innehåll.</p><p>De slutsatser vi har kunnat dra från våra studier i ämnet, är att samtalsgrupperna är värdefulla för barnens personlighetsutveckling och deras möjligheter att förstå sina medmänniskor och sin omvärld. I en viss ålder (runt puberteten) är många barn besvärade av att samtala med sina föräldrar om t ex kroppens utveckling, sex och kärlek. Då är gruppen med en annan betydelsefull vuxen och de jämnåriga barnen ett lämpligt forum för deras frågor.</p> / Examensarbete på Grundskollärarprogrammet 1-7 ht 1999. Anne Sjöström har senare bytt efternamn till "Sjöström Kolsberg".

Syftet med det här examensarbetet var att undersöka samtalsgrupper i skolan. Vi ville veta om de är ett fungerande verktyg, för att ge barnen en plattform i deras utveckling av värderingar och social kompetens. Vidare ville vi veta hur grupputveckling fungerar ur ett psykologiskt perspektiv, för att därmed kunna möta de fenomen som uppstår när en grupp agerar. Vi har använt oss av facklitteratur med skolan som utgångspunkt för att skaffa oss kunskap om grundläggande grupputveckling. I den undersökande delen har vi valt att studera tjej- och killsnacksverksamheten. Vi har intervjuat sex gruppledare, två barn och gjort elevenkäter på tre skolor. Med detta material som grund, har vi funnit ett starkt intresse bland barn och personal för samtalsgrupper. Barn och vuxna har tillfört vår undersökning tänkvärda och kloka synpunkter, både vad beträffar form och innehåll. De slutsatser vi har kunnat dra från våra studier i ämnet, är att samtalsgrupperna är värdefulla för barnens personlighetsutveckling och deras möjligheter att förstå sina medmänniskor och sin omvärld. I en viss ålder (runt puberteten) är många barn besvärade av att samtala med sina föräldrar om t ex kroppens utveckling, sex och kärlek. Då är gruppen med en annan betydelsefull vuxen och de jämnåriga barnen ett lämpligt forum för deras frågor. / Examensarbete på Grundskollärarprogrammet 1-7 ht 1999. Anne Sjöström har senare bytt efternamn till "Sjöström Kolsberg".