Syfte: Syftet var att beskriva hur person - och miljöfaktorer stödjer eller hindrar utövandet av parasport. Metod: Litteraturöversikt valdes som design. Datainsamlingen skedde genom en litteratursökning med relevanta sökord i databaserna PubMed, CINAHL och SportDiscus. Litteratursökningen kompletterades med en manuell sökning i inkluderade studiers referenslistor. Litteratursökningen resulterade i fjorton studier där samtliga studier kvalitetsgranskades med tillräcklig god kvalitet. I analysen användes den arbetsterapeutiska PEO-modellen som ett raster för att finna likheter och skillnader i resultaten. Resultat: Två kategorier: Person och Miljö med underkategorierna: Stödjande faktorer och Hindrande faktorer i respektive kategori. Stödjande personfaktorer var förenat med ett flertal positiva upplevelser som en känsla av glädje, identitet och förbättrad hälsa. Stödjande miljöfaktorer var kopplat till stöd från familj och vänner, en känsla av lagtillhörighet och ett socialt stöd. Hindrande personfaktorer var upplevelsen av ett försämrat hälsotillstånd och att drabbas av sekundära medicinska komplikationer. De hindrande miljöfaktorerna förekom främst i den fysiska miljön och som ett bristande socialt stöd. Konklusion: Litteraturöversikten har givit en översyn om hur stödjande och hindrande faktorer påverkar utövandet av parasport samt bidragit med kunskap om hur parasport skulle kunna vara en del i arbetsterapeutens hälsofrämjande arbete. / Purpose: To describe experiences of how personal and environmental factors can enable or prevent participation in parasport among people with disabilities. Method: Literature review was selected as the design. The data collection was done by a literature search of relevant keywords in the databases PubMed, CINAHL and SportDiscus. The literature search was supplemented with a manual search in the reference lists of the included studies. The literature search resulted in fourteen studies which were all quality examined and of sufficient good quality. In the analysis the Person- Environment-Occupation Model was used as a grid to find similarities and differences in the results. Results: Two categories: Personal and Environmental, both with the subcategories: Facilitators and Barriers. Facilitating personal factors were associated with several positive experiences, such as a sense of joy, identity and improved health. Facilitating environmental factors were linked to the support of family and friends, a sense of team affiliation and social support. The factors of personal barriers were the experience of a decreasing state of health and being affected by secondary medical complications. The factors of environmental barriers were most commonly in the physical environment and a lack of social support. Conclusion: The literature review has given a review of facilitators and barriers when participating in parasport and contributed with knowledge about how parasport could be part of an occupational therapist’s work to promote health.

Bakgrund: Inom psykiatrisk omvårdnad används stödjande samtal som en omvårdnadsåtgärd. Det har framkommit i forskning att patienter upplever god effekt av stödjande samtal. Däremot saknas det forskning kring vad ett stödjande samtal är, utifrån psykiatrisjuksköterskans perspektiv. Syfte: Syftet med studien var att belysa vad ett stödjande samtal är utifrån psykiatrisjuksköterskans perspektiv. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats har använts. Datamaterialet har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Psykiatrisjuksköterskor inom vuxenpsykiatrisk öppenvård har intervjuats i två regioner i sydvästra Sverige. Tio stycken semistrukturerade intervjuer har genomförts. Resultat: I resultatet framkommer att psykiatrisjuksköterskor anser att det stödjande samtalet ska stärka och identifiera patientens egna resurser. Relationen mellan psykiatrisjuksköterskan och patienten är betydelsefull. Det stödjande samtalet beskrivs som otydligt, saknar struktur och syfte samt tenderar att ha en låg status då det ibland används i väntan på annan behandling. Samtidigt framkommer att det finns en stor frihet med det stödjande samtalet då det inte behöver anpassas till ramar som i en terapi. Konklusion: Det stödjande samtalet är en betydelsefull uppgift där psykiatrisjuksköterskan är bäst lämpad att utföra samtalet. Detta på grund av det omvårdnadsperspektiv psykiatrisjuksköterskan besitter. Det stödjande samtalet är en insats som bör prioriteras inom den vuxenpsykiatriska öppenvården. / Background: In psychiatric nursing, supportive conversations are used as a nursing measure. Research has shown that patients experience a good effect of supportive conversations. On the other hand, there is a lack of research on what a supportive conversation is from the psychiatric nurse's perspective. Aim: The aim of this study was to shed light on what a supportive conversation is from the psychiatric nurse's perspective. Method: Qualitative method with inductive approach has been used. The data material has been analyzed with qualitative content analysis. Psychiatric nurses in adult psychiatric outpatient care have been interviewed in two regions in southwest of Sweden. Ten semi-structured interviews were conducted. Result: The results show that psychiatric nurses believe that the supportive conversation should strengthen and identify the patient's own resources. The relationship between the psychiatric nurse and the patient is of great importance. The supportive conversation is described as unclear, lacks structure and purpose and tends to have a low status as it is sometimes used while the patient is waiting for other treatment. At the same time, it becomes clear that supportive conversation offers a great deal of freedom as it does not need to be adapted to the framework as in a therapy. Conclusion: The supportive conversation is an important task where the psychiatric nurse is best suited to carry out the conversation. This is due to the nursing perspective of the psychiatric nurse. The supportive conversation is an initiative that should be prioritized in adult psychiatric outpatient care.

Bakgrund: Studien var avsedd att ge bidrag till kunskapsutvecklingen om ökat hälsofrämjande arbete för skolan. Syfte: Att undersöka vilka kompetenser och insatser arbetsterapeuter kan tillföra svenska skolan så att denna kan arbeta mer hälsofrämjande för barn och unga. Metod: Kvalitativ studie där tio informanter i svenska kommuner intervjuades våren 2023, tre skolledare och sju arbetsterapeuter som arbetade på skola eller vid central elevhälsa. Intervjumaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två teman med budskap som upplyste om vikten av Teamarbete – samverkan med och mellan aktörer där de manifesta kategorierna var professioner, förhållningssätt, färdigheter och förmågor, kunskaper och organisation som beskrev vikten av salutogent förhållningssätt, se hela eleven i dess kontext, om neuropsykiatri och samverkan mellan professioner. Det andra temat lyfte Strategier och aktiviteter - på olika nivåer och då kategorierna fysisk miljö, psykosocial miljö, pedagogisk lärmiljö och strategier som beskrev arbetsmiljöfrågor, motorik, schemabrytande aktiviteter, gemenskap, observationer, kartläggningar, hjälpmedel, samtal och hälsomöten. Konklusion: Arbetsterapeuter som arbetar i eller för skolor gör värdefulla insatser i det hälsofrämjande arbetet för barn och unga, men även för kollegor och den arbetsmiljö som skapas gemensamt på en arbetsplats. Med anledning av att ett stort antal elever i nuläget inte ges det stöd som de är berättigade till under skolgången är det viktigt att kompetenstillskott som kan stärka arbetet på flera nivåer tillförs skolan. Ett sådant tillägg av legitimerade arbetsterapeuter kan då antas ge denna fördel på individnivå om så även sker i större skala kan detta få positiv betydelse för samhällsutvecklingen / <p>Betyg i Ladok 231120.</p>

The present experimental study aimed to investigate the effect of a controlling leadership style, in contrast to an autonomy supportive leadership style on performance and state anxiety in student football players. The sample consisted of 35 participants, 25 men and 10 women, between 16 to 20 years. The experiment had an interventional effect with pre and post measurements. There were two intervention groups and one control group. The intervention groups consisted of a controlling leadership group and an autonomy supportive leadership group. Pre- and post-test performance was measured by means of four different football skill exercises with binary outcomes. There were four exercises and three measured trials which gave a maximum points total of 12 points in the exercises. State anxiety was measured by means of the Competitive State Anxiety Inventory-2 Revised. CSAI-2R is a self-report scale which aims to explore three dimensions of anxiety: Cognitive anxiety (CA), somatic anxiety (SA), self- confidence (SC). Each participant filled in this scale after they completed the four football exercises. No statistically significant pre- to post-test changes in CA, SA, SC or football performance, as an effect of leadership style, was found. However, players in the controlling leadership condition showed significantly higher levels of SA and lower levels of SC in comparison to the control group at post-test

Ett av skolans uppdrag är att ge alla elever möjlighet att utveckla sitt skrivande så att de kan delta i samhällslivet. Samtidigt visar resultatet på de nationella proven att skrivandet är den största utmaningen för elever. Syftet med denna studie är att undersöka lärares perspektiv på sin egen skrivundervisning utifrån begreppen tillgänglighet och inkludering. Utifrån lärares beskrivningar, lyfter vi fram konkreta exempel på hur lärare i svenska och svenska som andraspråk planerar och arbetar för att förebygga hinder i skrivundervisningen för elever i årskurs 9 samt elever som läser sista kursen i SFI. Studien är kvalitativ och består av åtta semistrukturerade intervjuer som kompletterats med fyra deltagande observationer. Resultatet visar att utmaningar i undervisningen kan handla om svårigheter att föreställa sig mottagaren, välja relevant innehåll, bygga meningar, strukturera texten och anpassa den efter situationen, men även bristande motivation. I studien framkommer det att flertalet av de stödjande strukturerna är inriktade på genre, skrivprocess men även på korrekthet. Vår slutsats är att formuleringar i kursplanerna kan spela en roll. Tillfällen att använda skrivandet i meningsfulla situationer utanför skolans kontext var få, men vi fann att lärarna själva skapar skrivsituationer med relevanta och verklighetstrogna mottagare, för att öka elevers inlevelse och motivation. Assisterande teknik användes inte i någon större utsträckning och kontakten med speciallärare var ofta begränsad på grund av organisatoriska faktorer.

Barn som närstående är en grupp som inte uppmärksammas tillräckligt i vården. Forskning visar att de inte synliggörs, informeras eller görs delaktiga i vården trots att lagtexten ändrades den 1 januari 2010 (SFS, 1982:763) och (SFS, 1998:531). Lagtexten klargör barns rättigheter till information, råd och stöd och att vårdpersonal har ett ansvar och en skyldighet att uppmärksamma barn som närstående, de skall även samverka med andra berörda organisationer och samhällsorgan när barn riskerar att fara illa (Socialstyrelsen, 2010). Syftet med studien är att beskriva distriktssköterskors erfarenhet av hur barn som närstående till anhörig med svår fysisk/psykisk sjukdom, skada eller avlider uppmärksammas i vården. Studien baseras på en kvalitativ studie där 6 stycken distriktssköterskor intervjuades. Resultatet av studien beskrivs i ett tema, tre kategorier och nio underkategorier. Studien har bidragit till kunskap och förståelse för hur komplext arbetet är för distriktssköterskor när barn som närstående skall involveras i vården. Distriktssköterskans roll i vårdkedjan och tryggheten i arbetet är viktiga faktorer för hur distriktssköterskan uppmärksammar barnen. Med en familjecentrerad vård skapas möjlighet till delaktighet för alla i familjen. Studien visar även att hälso- och sjukvården brister inom områden som ansvarstagande, informationsöverföring och samverkan när det gäller barn som närstående. Om barnen uppmärksammas, blir sedda och bekräftade i vården kan det innebära ett minskat lidande för dessa barn. Författarnas förhoppning är att studien leder till att lagen lyfts, att handlingsprogram, riktlinjer och rutiner skapas för att tydliggöra barnens rättigheter samt att ansvarsfrågan klargörs och informationsöverföring och samverkan etableras och utvecklas mellan vårdgivare och andra professioner för att säkra vården av barn som närstående. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Långtidsarbetslösa i Sverige har sämre hälsa och välbefinnande än andra grupper och befinner sig i en utsatt position i samhället. Arbetslösa i allmänhet har en lägre känsla av sammanhang i livet, KASAM. Syftet med studien var att beskriva långtidsarbetslösas livskvalitet samt deras upplevelser och önskemål om stödjande insatser för människor i denna situation. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med åtta långtidsarbetslösa som var inskrivna i ett projekt i sydvästra Sverige. Resultatet visade att socialt stöd, frihet och kreativitet i vardagen ansågs öka livskvaliteten. Hinder för en god livskvalitet uppgavs vara arbetslösheten, diskriminering, språksvårigheter samt ekonomiska svårigheter. Främjande aktiviteter som praktik, studiebesök, språkträning och hälsoaktiviteter upplevdes positiva och ett ökat utbud önskades. Detta ansågs kunna uppnås genom ökat samarbete med andra delar av samhället som företag, högskolor, föreningar och organisationer. Förslag till vidare arbete inom detta folkhälsovetenskapliga problemområde: Utvärdering av politiska mål kring arbetslösas situation, ökat språkstöd i svenska samt en kvalitativ studie av uppfattningen om stödjande insatser hos de personer som arbetar med långtidsarbetslösa. / The long-term unemployed people in Sweden are feeling unsatisfied than any other population groups and they are in a more vulnerable situation in society in comparison to others. Lowered health status and sense of coherence are often the situation for unemployed people. The purpose of this study was to describe how long-term unemployed people with economic support experience their quality of life and their experience and thoughts of supportive interventions. Data was collected through semi-structured interviews with eight long-term unemployed people who were listed in a project in south-west Sweden. The results showed social support, freedom and creativity in everyday life appears to increase quality of life. Obstacles for quality of life were the unemployment, discrimination, language problems and economic difficulties. Encouraging activities like practical experience, study tours, Swedish language courses and health activities were experienced as positive and an increased selection of some selection was wished for. This could be reached through interventions and local authorities increased cooperation and networking with other parts in society such as companies, universities and non-profit organizations. An evaluation of political implementations and goals for the unemployed, an increased language support in Swedish and a qualitative study with people who work with the long-term unemployed, to get their point of view of supportive interventions, are recommendations for further studies within this health science field.

Inspired by the Bologna Process and other globalising influences from modern higher education, and driven by policy reform for national development after the ravages of the 1994 conflict and genocide, Rwanda’s tertiary education has embarked on a number of policy reform for national development after the ravages of the 1994 conflict and genocide, Rwanda’s tertiary education has embarked on a number of policy reforms that have ushered in expectations, requirements and demands that call for both reinvigorated and new academic literacies in undergraduate study since 2007. With its aim of producing a highly skilled human resource as a panacea for Rwanda’s social and economic development deficits, the tertiary education curriculum is more than never before focused on outcomes that are linked to further education and the labour market. However, one of the problems to contend with is academic and professional under- preparedness of students entering and exiting undergraduate study, respectively. Theoretically these developments involve distancing oneself from a previous pedagogy whereby the teacher imparts knowledge to the student but instead places greater responsibility on the student to search for knowledge either individually or in a group, as well as critically examine and be able to argue a point of view in writing and through other modes of communication. Therefore, this study has been informed especially by the New Literacy Studies and the Academic Literacies Approach to understanding the development of tertiary academic literacies. The study has also been inspired by the concept of educational scaffolding. It is against this backdrop that my study set out to investigate the academic literacies requested in undergraduate study, and to explore approaches adopted by tertiary learning institutions in the country to embed academic literacies acquisition into the mainstream curriculum over the last decade. Furthermore, the study sought to explore how technology is integrated at different levels to support the acquisition of academic literacies, including technological and information literacies. In order to achieve the aforementioned, the study embarked on a qualitative blend of cross-sectional and longitudinal research designs. Principal data were gathered from official documents obtained from the government and tertiary learning institutions. Drawing on the synergies of qualitative content analysis and intertextual analysis, the documentary data were analysed and then qualitatively interpreted. The data were supplemented by a couple of questionnaire mini-surveys which were also subjected to qualitative analysis. The findings indicate that a new and expanded definition of literacy in the 21st century implies  students’ development of a set of interrelated and transferable academic competences which are elaborated in the thesis. Curriculum discourses show that there is a shift of curricular and pedagogical  emphasis from general linguistic competence as a vehicle for developing academic literacies to a more integrated embedment of a number of literacies including English for Specific Purposes (ESP), study skills, as well as information, communication and technological literacies. Regarding the use of ICT as a scaffolding tool for learning, findings show that the use of technologies has the potential to support students’ processes of academic literacies development from a highly dependent level to a more autonomous level, given that the ICT integration policies and strategies could fully materialise. / Inspirerad av Bologna Processen och andra globala strömningar inom modern högskolepedagogik har man i Rwanda inlett en mängd policy reformer inom högre utbildning för att skapa nationell utveckling efter den förödande konflikten och folkmordet 1994. Sedan 2007 ställs nya förväntningar och krav på studenter inom den grundläggande högskoleutbildningen som skapar behov av att förstärka det som i forskningen benämns som ’new literacies’. Teoretiskt tar denna strömning avstånd från en tidigare pedagogik där läraren ger studenten kunskap och lägger i stället ett allt större ansvar på studenten att enskilt eller i grupp kunna söka kunskap, kritiskt granska och kunna argumentera för en ståndpunkt i skrift. Utbildning, och särskilt högre utbildning, ses som ett universalmedel för att råda bot för Rwandas sociala och ekonomiska underutveckling. Nya krav ställs också på att utbildningen både ska ha ett relevant akademiskt ämnesinnehåll som kan leda till fortsatt utbildning och vara anpassad till en kommande  yrkespraktik. Detta ställer i sin tur krav på att blivande studenter är väl förberedda när de går in i utbildningen och att de vid genomförda studier har både akademisk kunskap och är förberedda för en yrkesprofession. Mot denna bakgrund är syftet med denna studie att undersöka vilka krav på ’academic literacy’ som har ställts på studenter i Rwanda över tid. Det sätt på vilket stöd för sådana kunskapskrav integreras i den allmänna kursplanen under det senaste årtiondet och hur kunskap i och om IKT kan integreras för att ge stöd i att uppnå kursplanens mål har också undersökts. Data består huvudsakligen av insamlade officiella dokument från regeringen samt ett tvärsnitt av institutioner för högre utbildning. Med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys och intertextuell analys har dokumenten tolkats för att se vilka centrala förändringar vad gäller ’academic literacy’ som skett över tid. Datainsamlingen kompletterades med mindre enkätstudier som också analyserats kvalitativt. Studien visar att en ny och utvidgad definition av ’academic literacy’ vuxit fram under 2000-talet som innebär att studenter behöver utveckla ny akademisk kompetens som är relaterad till och kan överföras mellan olika områden. Diskursen i de dokument som studerats visar att det skett en förändring som innebär att allmän språklig kompetens inte räcker som medel för att utveckla ’academic literacies’ utan den har utvidgats till att även integrera ämnesspecifik språkkunskap, olika former av studieteknik och IKT. När det gäller IKT som stödjande redskap för lärande visar studien att givet att politiska beslut och strategier för IKT-användning kan genomföras, förväntas användningen av dessa redskap ha en potential att stödja studenterna i den process som det innebär att gå från att vara helt beroende av lärarens undervisning till att mera självständigt söka och utveckla kunskap. Sammanfattningsvis understryks i studien att den kritik som framförts om  högskolestudenters bristande förberedelse både för akademiska studier och för arbetslivet är utanför deras kontroll. Kritiken ska snarare ses som ett imperativ för institutioner inom högre utbildning att skapa lämpliga kurser och pedagogiska miljöer för att ge studenterna förutsättningar att kunna utveckla en ’academic literacy’ som alla studenter har rätt att tillägna sig.

Studiens syfte är att beskriva några klasslärares uppfattningar om hur stödet kan se ut till de elever som befaras inte nå målen i svenska som andraspråk i skolår tre på grund av bristande språkkunskaper. För att undersöka detta har jag utgått från frågeställningarna:Vilket stöd upplever lärarna att de kan ge dessa elever i klassen? Vilket stöd upplever lärarna att dessa elever får av speciallärare och lärare i svenska som andraspråk? Hur beskriver klasslärarna att deras samarbete med andra lärare på skolan ser ut kring dessa elever? Samt vilka stödåtgärder beskriver lärarna att de kan formulera i dessa elevers åtgärdsprogram?  Studien bygger på intervjuer med fem klasslärare som arbetar på tre olika skolor. Majoriteten av eleverna på dessa skolor har ett annat modersmål än svenska. Intervjuerna har analyserats utifrån en sociokulturell ansats. Resultatet visar att: Stödet till dessa elever såg olika ut på de tre olika skolorna där lärarna arbetade. Det skilde sig både i grad av medvetenhet om sociokulturellt stödjande språkundervisning hos klasslärarna och i organisationen kring de elever som behövde mest språkligt stöd. Organisationen av olika lärarkategorier kring de elever som fick språkligt stöd skilde sig beroende på om lärarna och skolorna praktiserade ett sociokulturellt stödjande arbetssätt i klasserna. Det fanns också ett samband mellan ett sociokulturellt sätt att se på språkundervisning och ett relationellt sätt att se på specialundervisning. Avsaknaden av sociokulturellt arbetssätt ledde till mer kompensatoriska stödåtgärder. Bedömningen av vilka elever som skulle läsa mot kursplanen i svenska som andraspråk och urvalet av vilka elever som skulle få arbeta i liten grupp hos en lärare utbildad i svenska som andraspråk såg olika ut både mellan lärarna och mellan skolorna. Det var vanligt att lärarna talade om svenska som andraspråk som stödundervisning. Åtgärdsprogram användes inte som ett arbetsverktyg för att planera en mer sociokulturellt stödjande undervisning för de elever som behövde språkligt stöd. En slutsats som jag drar är att om lärare på ett medvetet sätt använder sociokulturellt grundade arbetssätt i sin undervisning i klassen skulle det kunna leda till att färre elever behöver få stödundervisning utanför klassens ram. Detta för att sociokulturellt perspektiv på undervisning i andraspråk leder till ett mer relationellt perspektiv på specialundervisning. / The aim of this study is to describe some teachers' views on support for language development for those students who risked not achieve the objectives of Swedish as a second language in grade three because of lack of language skills. To investigate this, the following questions are addressed: What support do the teachers feel that they can give these students in the class? What support do the teachers experience that these students receive from special education teachers and teachers of Swedish as a second language? What kind of collaboration with other teachers at the school do the teachers describe? And what support do the teachers describe that they can formulate in these students' individual development plans?The study is based on interviews with five teachers who work at three different schools. The majority of students at these schools have a mother tongue other than Swedish. The interviews were analyzed from a socio cultural approach.The results show that: The support for these students was different on the three different schools where the teachers worked. It was different both in degree of awareness of the socio cultural perspective on teaching and in the organization around these students. The organization of the various categories of teachers around the students who needed language support differed depending on whether teachers and schools practiced a socio culturally supportive teaching. There was also a correlation between a socio cultural approach to language teaching and a relational approach to special education. The lack of socio cultural practices led to more compensatory measures. The assessment of which students would be taught by the curriculum of Swedish as a second language and the selection of students who would be working in small groups looked different between teachers and between schools. It was common for teachers to speak of Swedish as a second language as support programs. Individual development plans were not used as a tool for planning a more socio cultural supportive education. One conclusion I make is that if teachers practice more socio cultural based teaching in class it may mean that fewer students need to get remedial education outside the class. This is because the socio cultural perspective on the teaching of second language leads to a more relational perspective on special education.

No description available.