Med förskolans uppdrag om likvärdig verksamhet som bakgrund har föreliggande studie som avsikt att undersöka normer om sociala kategoriers samspel med barns musikaliska utrymme. Vi har observerat tre verksamheters musikstunder för att undersöka hur musikaliskt utrymme ges respektive tas. Studien ämnar även undersöka vilka normer om sociala kategorier så som klass, kön, etnicitet, ålder och funktion som görs rådande. Materialet har bearbetats och analyserats med musicking och intersektionalitet som teoretiska utgångspunkter. Vårt resultat har kategoriserats i fyra rubriker: pedagogers makt över musikaliskt utrymme, önskesånger, instrument som medel för musikaliskt utrymme och textinnehåll i repertoaren. Ur resultatet har vi kunnat urskilja att pedagogers positioner har varit avgörande för givandet och tagandet av musikaliskt utrymme samt för reproduceringen av normer i musikstunder. Detta skedde genom pedagogernas syn på musikaliskt utrymme och deras bemötande av barnen. Pedagogernas idéer om ”rätt” sorts deltagande fick direkta konsekvenser för musikstunderna. Resultatet visar även att textinnehållet i sångerna kan vara betydande för reproducering av normer. Åldershierarkier och funktionalitetsnormer har visat sig vara framträdande i resultatet och samspelet mellan de olika normerna har haft en inverkan på hur musikaliskt utrymme togs respektive gavs.

Studiens problemområde omfattar konflikter som är en del av barnens vardagliga liv där interaktionerna mellan barnen behandlar olika perspektiv, normer och värderingar. Därav framställdes syftet med vår studie att studera hur konflikter uppstår och avslutas mellan barnen i leksituationer på förskolan, samt hur detta förhåller sig till kamratkultur. Denna undersökning har skett med hjälp av en kvalitativ metod där vi har inspirerats av en etnografisk ansats med utgångspunkt från den barndomssociologiska teorin, där vi har genomfört observationer i en förskoleavdelning med barnen som är mellan två och fyra år. Utifrån våra formulerade forskningsfrågor samt hur barnen uppvisade konflikter i deras interaktioner under leksammanhang, kom vi fram till att använda oss av följande begrepp som utgångspunkter: kamratkulturer, barns aktörskap, skydd av interaktivt utrymme och tillträdesstrategier. Resultatet i vår studie synliggjorde hur barns konflikter framkom och avslutades genom att de delade olika tankar och åsikter, men även var oeniga om hur de agerade i deras interaktioner. Det framhävs även i resultatet hur barn skyddar sitt interaktionsutrymme från andra barns intrång, där vi kunde dra slutsatsen att det var deras sätt till att avsluta en konflikt i handling.

Skateboarding and parkour are categorized as urban sports, which are a type of lifestyle sports that are primarily practiced within urban environments. Compared to regular sports, these sports have a focuson personal enjoyment and freedom to set your own goals. Sport and physical activity are an important factor in both physical health and the development of mental and social skills, but not all sports have the same needs, nor are they treated equally. To gain a better understanding for how the practitioners of urban sports view themselves and what their needs are in relation to sport, a series of semi-structured interviews were conducted, where 6 participants were asked about factors relating to aspects of the sport, relationship to the spaces they occupy and how other practitioners and non-practitioners interacted with them to better understand the relationship between these practitioners and the spaces they occupy. The results of this study were then presented in relation to the theory of loose spaces to explain why these spaces are important to the practitioners, and how their needs for both space and sport can be met from a municipal perspective. The findings show that the participants have common themes between them, and that space becomes an important factor to the participants because it gives them a sense of reality in their practice. The participants describe that without this sense of reality the practice of urban sports becomes artificial and loses meaning to them.To encourage participation in these sports from a municipal perspective there are two key points, availability of space where practitioners aren’t exposed to bystanders and working with public acceptance of sport as a lifestyle activity that doesn’t have to be delegated to specific sporting arenas.

No description available.

Den fria leken på förskolan är ett ämne som vi upplever har diskuterats mycket på senare tid. Studiens utgångspunkt har varit sex förskollärares uppfattningar om den fria lekens betydelse på förskolan. Metoden som använts har varit kvalitativ och utgått från öppna och ostrukturerade intervjuer med förskollärare på sex olika förskolor, i en kommun i Västra Götalands län. Genom intervjuerna har vi studerat på vilket sätt den fria leken används i verksamheten samt hur stort utrymme den får i relation till styrda aktiviteter. Vi har även undersökt vilken roll förskollärare har i leken samt vilka positiva effekter den har. Resultatet av studien visar att förskollärarna ser fri lek som en viktig del i förskoleverksamheten då den utvecklar många förmågor hos barnen, vilket även många författare belyser. De upplever dock att det är svårt att få tiden att räcka till då de har som åsikt att även de styrda aktiviteterna är betydelsefulla för barnen och verksamheten. Förskollärarna är av olika åsikter vad gäller hur de ska agera då barnen leker, några anser att de vuxna ska vara delaktiga medan andra menar att barnen bör få leka ostört. Studien tar även upp hur förskollärarna upplever föräldrars syn på fri lek samt vikten av att kunna motivera för föräldrar vad den fria leken har för betydelse. / The free play at preschool is a topic that we feel has been much discussed recently. Starting point for the study was the six preschool teachers' perceptions of the importance of free play in preschool. The method used has been qualitative and assumed open and unstructured interviews with preschool teachers in six different preschools, in a municipality in Västra Götalands län, Sweden. Through interviews, we have studied the manner in which free play is used in preschool and how much space it gets in relation to controlled activities. We examined the preschool teachers’ role in the play and its positive impact. The results of this study show that preschool teachers see free play as an important part in early childhood education as it develops many abilities of children, as many authors highlight. They feel that it is difficult to make time enough when they have the opinion that even the controlled activities are important for children and preschool. Early childhood educators are in different opinions regarding how to act when children play, some believe that the adults should be involved while others believe that children should play undisturbed. The study also discusses how preschool teachers perceive parents' views on free play and the importance of being able to explain to parents what the play means for the children.

I yrken med möten med människor som varit utsatta på något sätt och behöver stöd i en förändringsprocess krävs en kompetens för att möta den hjälpsökandes behov. Ständiga möten med människor i en utsatt situation alstrar ett lärande även hos den som förväntas stötta och uppmuntra till förändring. Föreliggande studie avser att undersöka upplevelser av lärande hos individer som arbetar med kvinnor utsatta för våld i en nära relation. Sex kvinnor i en mellanstor kommun i Sverige har deltagit i studien. De arbetar antingen yrkesmässigt eller ideellt i två samverkande verksamheter med utsatta kvinnor. Totalt har elva intervjuer genomförts där förfarandet haft en kvalitativ ansats. Det insamlade materialet har analyserats med en tolkande fenomenologisk analys, där resultatet består av följande tre teman: Ett omedvetet och medvetet lärande, formellt lärande samt informellt lärande. Resultatet visar också hur informanterna upplever olika förutsättningar för lärande samt vilken betydelse lärandet får för den dagliga verksamheten. Deltagarna upplever att de ständigt lär av andra och sig själva, där samarbete och samverkan är viktiga förutsättningar för att det dagliga arbetet skall fungera. Lärande är betydelsefullt för verksamhetens utveckling, individens personliga utveckling och för att den utsatta kvinnan skall få god hjälp. För att kunna lära behövs förutsättningar som exempelvis engagemang och intresse. Och för att dessa ska tillgodoses krävs förutsättningar av mottaglighet och utrymme som ges och fås, dels av individen själv men främst av individer i verksamheternas nätverk. / In occupations where encounters with people who have been exposed in some way and are in need of support in a process of change, competence is required to meet the needs of that person. Every encounter with people in vulnerable situations generates situations of learning also for the person that is expected to give support and encourage change. The present study aims to examine the experiences of learning within individuals who work with women victims of domestic violence. Six women in a medium-sized municipality in Sweden participated in the study. They either work with salaries or voluntarily in two collaborative units with abused women. A total of eleven interviews were conducted where the approach had a qualitative alignment. The collected material was analyzed with an interpretative phenomenological analysis and the result consists of the three following themes: Unconscious/conscious learning, formal learning and informal learning. The result also shows how the participants experience different conditions for learning and the importance learning adress to the daily worklife. Furthermore, the participants experience a constant learning from both other individuals and herself, where cooperation and collaboration are essential for the function of daily work. Learning is important for development of the workplace, personal development and so that the abused woman will get the help she need. To be able to learn, there are necessary preconditions such as commitment and interest. And for these to be met, other conditions are required such as receptivity and space, which are provided and obtained partly by the individual herself but mostly by individuals in the network surrounding the work places.

Aim: The overall aim is to create knowledge about how nursing students’ learning in pairs can be supported in order to create prerequisites for encounters that provide caring and learning support during clinical practice. Approach and method: A reflective lifeworld research (RLR) approach founded on the epistemology of phenomenology and hermeneutics was used. Based on interviews, diary entries and observations with patients, students and supervisors, descriptive and interpretive analysis in accordance with the RLR approach was performed. Main findings: Students’ learning in pairs is based on encountering and caring for the patients together. The responsibility of caring for the patients, which is given to the students by their supervisors, is based on supportive relationships that are characterized by movements between independence and cooperation. Supporting students learning in pairs is characterized by a reflective approach focusing on learning in togetherness, where the individual student is also reached and seen, providing opportunities for developing important abilities for learning and caring. Depending on the ability to show respect and to take responsibility a more or less supportive relationship between the patients, the students and the supervisors is created within the learning space. Conclusions: Supporting students’ learning in pairs is complex due to it taking place in a caring context, where respect must be given towards the patients, the students, the supervisors and other participants who are closely connected to the learning space. Since learning in pairs affects and interweaves learning and caring environments, a reduction to either one of them, learning or caring, is not possible but instead the learning space must be understood as a whole. Optimal conditions for learning in pairs are based on dynamic movements, which require a reflective supervising approach. If these conditions are missing, there is a risk of creating both fragmented caring and learning, where the patients ́ vulnerability and safety needs to be taken into account. Keywords: caring science; clinical practice; learning space; learning support; pairs of nursing students; reflective lifeworld approach

Filmbranschen rör sig mot allt mer digitalt producerat filmmaterial för storfilm. Samtidigt tillåter teknologin filmskapare att producera detta material med allt mer verklighetstrogna resultat. Detta ställer i sin tur högre krav på filmskaparnas färdigheter och utrymme att utnyttja sin kreativitet till fullo. Denna uppsats fokuserar därför på skapandet av en filmad och digitalt producerad designartefakt med målet att efterlikna den höga kvalitet som storfilmerna i projektets referensmaterial besitter. Produktionen begränsar sig till de verktyg som finns en student på Högskolan Dalarna tillhanda. Som grund för projektet sammansätts ett teoretiskt system baserat på tidigare forskning relevant för ämnet, i uppsatsen benämnts som, digital produktion. Detta system skapas för att tillåta tre externa bedömare att bedöma artefaktens produktionsvärde utefter systemets kriterier genom ett visningstest. Resultatet av arbetet leder till slutsatserna att det är möjligt för en student att producera en artefakt med tillsynes snarlika resultat som en storfilm. Artefakten blir dock inte fullständigt kvalitetsmässigt oskiljaktig och kan inte produceras i samma skala samt måste produceras med enklare arbetsmetodik anpassad för studentens egna förutsättningar.

In 1941/42, Sune Lindqvist published his seminal work on the Gotlandic picture stones (Gotlands Bildsteine I & II) in which he included a category of stones that he interpreted as kerbstones. However, Lindqvist’s kerbstones have not received further examination or contextualization to determine the validity of his categorization. In my analysis, I take a hermeneutic approach that incorporates theories of agency, materiality, and phenomenology to contextualize the so-called kerbstones within not only the picture stone tradition but also the broader Gotlandic tradition of marking graves and memorials. Utilizing 3D visual reconstructions, I have confirmed that some of Lindqvist’s kerbstones could have been part of a circular edge chain and can be connected to the picture stone tradition. However, there are additional types of picture stones within Lindqvist’s kerbstone category which cannot be categorized as kerbstones and that likely represent additional types of picture stone monuments. / 1941/42 publicerade Sune Lindqvist sitt framstående arbete om de gotländska bildstenarna (Gotlands Bildsteine I & II) där han inkluderade en kategori av stenar som han tolkade som kantstenar. Lindqvists kantstenar har dock inte fått någon närmare granskning eller kontextualisering för att fastställa giltigheten av hans kategorisering. I min analys tar jag ett hermeneutiskt grepp som införlivar teorier om agency, materialitet och fenomenologi för att kontextualisera de så kallade kantstenarna inom inte bara bildstenstraditionen utan även den bredare gotländska traditionen att markera gravar och minnesmärken. Med hjälp av visuella 3D-rekonstruktioner har jag bekräftat att några av Lindqvists kantstenar kunde ha ingått i en cirkulär kantkedja och kan kopplas till bildstenstraditionen. Det finns dock ytterligare typer av bildstenar inom Lindqvists kantstenskategori som inte kan kategoriseras som kantsten och som sannolikt representerar ytterligare typer av bildstensmonument.

Den här fenomenologiska studien undersöker hur svenska HBTQIA+-personer upplever sitt demokratiska utrymme på sociala medier. Eftersom sociala medier är en plats där många människor tillbringar mycket tid är det viktigt att marginaliserade grupper känner sig trygg att vara den man är och uttrycka det utan att uppleva kränkningar. Studien genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer och tematisk analys. Resultaten visade att intervjupersonerna upplevde deras demokratiska utrymme på sociala medier på olika sätt, vilka kunde delas upp i två teman: Upplevelser och användning av sociala medier och Trygghet att uttrycka sin HBTQIA+-identitet på sociala medier. Intervjupersonerna antydde att deras demokratiska utrymme på sociala medier var begränsat då de uppvisade ett behov av att kontrollera vilka som ser innehåll rörande deras HBTQIA+-identitet. Däremot bidrar också sociala medier till möjlighet till organisering vilket tyder på ett stort demokratiskt utrymme. Studien visade också att intervjupersonernas upplevelse av sociala medier speglar samhället i stort, oavsett plattformens design. Resultaten har ingen påtaglig negativ effekt och kan ha en mindre positiv effekt på designen av sociala medier. / This phenomenological study examines how Swedish LGBTQIA+ individuals experience their democratic space on social media. Since social media is a place where many people spend a lot of time, and it is therefore important that marginalized groups feel safe to be themselves and express themselves without experiencing violations. The study was conducted using semi-structured interviews and thematic analysis. The results showed that the interviewees experienced their democratic space on social media in different ways, which could be divided into two themes: Experiences and use of social media, and safety in expressing their LGBTQIA+ identity on social media. The interviewees suggested that their democratic space on social media was limited as they exhibited a need to control who sees content related to their LGBTQIA+ identity. However, social media also contributes to the possibility of organizing, which indicates a large democratic space. The study also showed that respondents experience of social media reflects society, regardless of platform design. The results have no apparent negative effect and may have a minor positive effect on the design of social media.