Vi vill i denna studie lyfta barns perspektiv genom att undersöka barns uppfattningar av inkludering och exkludering i förhållande till kamratrelationer på förskolan samt dilemmat ”alla får vara med”. Studien bygger på gruppintervjuer med förskolebarn. För att undersöka och få svar på studiens frågeställningar genomfördes 15 gruppintervjuer med totalt 50 barn i 4 - 6 års ålder på tre olika förskolor i Halland. Studien tar sin teoretiska utgångspunkt i dilemmaperspektivet, vilket innebär att dilemman diskuteras utifrån flertalet synvinklar utan att fastställa en rätt eller fel sanning. Resultat och analys visar att barnen satte inkludering och exkludering i relation till att få vara med eller inte få vara med och hur det kan kännas. Barnen uttryckte sig verbalt om detta i relation till ett filmavsnitt från serien ”Djuren på Djuris”, men även i förhållande till kamratrelationer. Slutsatsen visar att barnen verbalt uttryckte att det fanns ett dilemma gällande att få vara med eller inte i lek med andra. Detta framgick då barnen nämnde att det var lika viktigt att inkludera kamrater i lek som att få sin röst hörd i att vilja att alla inte alltid måste vara med i alla lekar. / In this study we want to highlight children’s perspective by examining children’s perceptions of inclusion and exclusion connected to peer relationships in preschool and the dilemma of “everyone gets to join”. The study is based on interviews with preschool children. We interviewed a total of 15 groups with a total of 50 children in the ages 4 – 6 years old in 3 different preschools in Halland, to answer the questions posed in this study. The study takes its theoretical starting point from the dilemmaperspective which means that dilemmas are discussed based on the majority of points of views without establishing a right or wrong truth. The results and analysis show that the children mainly expressed themselves verbally about inclusion or exclusion in relation to being allowed to participate or not and how that can feel. The children verbally expressed this both in relation to the characters in the episode in the series “Djuren på djuris”, but also in connection to peer relationships. The conclusion shows a dilemma regarding being allowed to participate in play with others as the children mentioned that it was just as important to include peers in play as to having their voices heard in wanting that everyone does not always have to join.

There is a growing body of literature that recognizes the importance of outdoor learning spaces in educational practice with children. However, previous studies of the outdoor learning spaces have omitted to address the young children’s perspectives on the outdoor environments that they experience as a part of the Forest School’s educational approach. Research on the subject has been mostly restricted to an adult perspective. Furthermore, the previously published studies are limited to Scandinavian countries and available in Scandinavian languages and, therefore, not easily accessible to an international audience. The aim of the present dissertation project is to explore young children’s (aged 3-6 years) voices on their experience, sense-making, and understanding of the educational space of a forest. A qualitative research paradigm was employed to explore the components that characterize children’s perception of the outdoor educational space. Ethnographic research methods (participants observation, informal conversation and material collection) were used to investigate children’s outdoor activities performed in two Italian preschools: a kindergarten outdoor oriented school and a Forest School. The collected materials (fieldnotes, interviews, and children’s drawings) were processed using a six-steps Thematic Analysis with the aim to gain a complex account of the data. The results indicate that the way children use, interact and, confer a meaning to their experience in the woods are represented by the following themes: Type of Place Attended, Nature Engagement, Relationship with the Woods, Responsibility and Risk, Imagination, Emotional Responses, Affordances, Relationships with Others, Discovery and Experimentation, Nature Education, Concerns for Nature, and Learnings Connected to the Curriculum.These results have provided a deeper insight on the children’s experience of the outdoor learning space of a forest. Moreover, the empirical findings in this study contributed to provide a new understanding of how children bond with the natural world and how they behave and experience it. Taking into account the exploratory nature of the present thesis, future research should further address the children’s perspectives on the outdoor education space, the forest. Furthermore, it would be interesting to investigate if the cognitive, emotional, and social resources and environmental attitudes developed by children in the forest as outdoor educational space are strictly intertwined with this particular environment or if they can be realized in more a conventional school setting.

Genom våra två fallstudier har vi undersökt formuleringsarenans intentioner vad gäller elevinflytande i förhållande till hur dessa tar sig uttryck i praktiken. För att finna formuleringsarenans intentioner har vi använt oss av Skolkommitténs tre utgångspunkter om varför elever skall ges inflytande i skolan. Skolkommittén har på ett konkret och förståeligt sätt redogjort för tre motiveringar till elevinflytande vilka benämns som: ”Mänsklig rättighet”, ”Demokratifostran” och ”Elevers inflytande över sitt lärande”.   I vår text har vi eftersträvat att ringa in ämnesområdet och ge läsaren en tillräcklig bakgrund för vidare läsning. För att vidga vår förståelse för elevdemokrati idag ser vi det med andra ord som angeläget att mer översiktligt och kort redogöra för en historisk tillbakablick. Med vår undersökning som underlag hävdar vi att elevdemokrati sett ur elevperspektiv, observatörperspektiv och lärarperspektiv kan te sig mycket olika. Eleverna talar om sitt inflytande i förhållande till deras mänskliga rättigheter såsom när de ska sova, äta och om att få vara inomhus när det är kallt. Det framkommer även att praktiserandet av elevdemokrati i de båda undersökta klassrummen tycks vara avhängigt lärarens egen uppfattning om vad elevdemokrati är och vilka demokratiska förmågor som är viktiga att utveckla i klassrummet. Ytterligare en intressant iakttagelse vi har gjort i vår studie är att skolans sociokulturella upptagningsområde inverkar och påverkar skolans förutsättningar och behov att utöva elevdemokrati. Denna iakttagelse förefaller intressant och anses av oss författare som lämplig för vidare studier. Vår uppsats är begränsad av en tidsram och lämnar oss och förmodligen andra med frågor för vidare forskning. Vår förhoppning är att denna uppsats ger läsaren reflektioner och ett väckt intresse kring elevdemokrati och elevinflytande. / Trough our two case studies we have sought to explore how and if, the description of democracy in the Swedish curriculum is viable in the reality. To our benefit the Skolkommitténs three motivations for pupils’ democracy, named “human right”, “democratic upbringing” and “pupils’ influence over their own learning”, has been useful. In this text the reader will find an attempt to surround the subject and give enough background information for comprehension. By using the methods of conversations with pupils, classroom observations and teacher interviews at two different schools, including literature studies, we have been able to make the conclusion that the realisation of the curriculum is a long process of transformation and influence from various angles. We have found that the meaning of pupils’ democracy differs depending on whose perspective is being regarded. Pupils tend to focus their human rights. Such as when to eat, sleep or wanting to stay inside when it is cold outside. Teachers on the other hand seem to solely be the ones to decide what impact pupils’ democracy will have in the classroom, and what democratic abilities that are important for pupils to acquire. Amongst our results we find the sociocultural surroundings from where the pupils derive as distinguished from the others concerning the schools conditions for pupils’ democracy. This fact has also encouraged our interest and we will pass this on as a future matter of research. Our research has nevertheless been restricted by schedule and leaves us and probably others with questions for further research, however our hope is that this essay will give the reader enough thoughts to see the relevance in our research.

Inkluderandet av barn i planeringsprocesser är en aktiv diskussion i samhället då barn som grupp ofta blir åsidosatta i sitt deltagande. Barn utgör ungefär 25 procent av befolkningen men de utgör 100 procent av vår framtid, vilket innebär att de bör ges möjlighet att påverka det samhälle de växer upp i. År 2020 blev barnkonventionen en svensk lag som främjar barns rättigheter och skyddar barnets bästa. För att uppnå barnets bästa och inkludera barn i planeringsprocesser finns metoden barnkonsekvensanalys. Denna metod analyserar planeringsprojekts konsekvenser, bedömer hur barn påverkas av planeringssituationer samt presenterar lösningar för att uppnå den mest gynnsamma miljön för barn. Denna uppsats syftar till att undersöka möjligheter och utmaningar med barnkonsekvensanalys i planeringsprocesser genom att implementera metoden i Trafikverkets planering för en ny vägplan (väg 684). Undersökningen genomförs baserat på metoderna barnkonsekvensanalys och aktionsforskning för att både möjliggöra en implementering och en reflektion av processen. Tillvägagångssättet för metoderna består av workshops, gåtur och intervju varpå dess resultat analyseras och reflekteras över. Resultatet diskuteras utifrån teorier om barns rättigheter, både i den fysiska miljön samt i planeringsprocesser. Uppsatsens slutsats är att det finns ett flertal utvecklingsmöjligheter för barnkonsekvensanalys som bör beaktas för att metoden ska uppnå sin fulla potential. Detta inkluderar exempelvis att öka förståelsen för barnens perspektiv och ge barnkonsekvensanalys ökat utrymme inom planeringsprocesser. Implementeringen av barnkonsekvensanalysen i Trafikverkets planering ger slutsatsen att förslagen för vägplanen gynnar barnets bästa. Det finns dock utmaningar med metoden som måste hanteras för att barnens delaktighet ska förbättras, exempelvis gällande utformningen av kunskapsinhämtning. / The inclusion of children in planning processes is an active discussion in society as children as a group often become disregarded in their participation. Children constitute about 25 percent of the population, but they constitute 100 percent of our future, which means that they should be given the opportunity to influence the society in which they grow up. In the year 2020, the Convention on the Rights of the Child became a Swedish law that promotes children’s rights and protects what is best for the children. To fulfill the children’s best interests and include children in planning processes, there is a method called child impact assessment. This method analyzes the consequences of planning projects, assesses how children are affected by planning situations, and presents solutions to achieve the most advantageous environment for children. This thesis aims to investigate opportunities and challenges with child impact assessment in planning processes by implementing the method in the Swedish Transport Administration’s planning for a new transportation plan (road 684). The thesis is conducted based on the methods of child impact assessment and action research to enable both an implementation and a reflection of the process. The implementation of the methods consists of workshops, child-led tour, and interview, after which the results are analyzed and reflected on. The results are discussed based on theories about children’s rights, both in the physical environment and in planning processes. The thesis’ conclusion is that there are several development opportunities for child impact assessment that should be considered for the method to reach its full potential. This includes, for example, improved understanding of children’s perspectives and giving child impact assessment more space in planning processes. The implementation of the child impact assessment in the Swedish Transport Administration’s planning gives the conclusion that the proposals for the transportation plan benefit children’s best interests. However, there are challenges with the method that must be addressed in order for the children’s participation to be improved, for example regarding the design of knowledge acquisition.

Denna studie kan ses som en del av barndomsforskningen, där barn betraktas som kompetenta aktörer vars rösterförtjänar att lyftas fram. Syftet var att undersöka hur barn i olika familjeformer pratar om tillblivelse. Intervjuer har genomförts med sammanlagt 22 barn varav elva kom från familjer med en sammanboende mamma och pappa som har fått barn genom samlag (relationsbarn) och de andra elva kom från familjer med en ensamstående mamma som har fåttbarn på egen hand med hjälp av assisterad befruktning (femmisbarn). Barnens ålder varierade från tre år och tio månader till nio år och nio månader. En semistrukturerad intervjuguide låg till grund för intervjuerna där barnen ombads prata om tillblivelse, den egna tillblivelsen, tidigare kunskap om tillblivelse, känslor och åsikter inför ämnet samt kunskapskällor kring tillblivelse. Barnens berättelser har analyserats utifrån kritisk diskursiv psykologi.Resultatet visar att både femmisbarnen och relationsbarnen pratar om befruktning i olika former. De flesta pratar om en eller flera förutsättningar att bli till på, vilka alla var bundna till familjeform. Majoriteten av relationsbarnen och en del av femmisbarnen pratar utifrån en heteronormativ tvåsamhet. Många femmisbarn pratar även utifrån sitt eget tillblivelsesätt, assisterad befruktning, och talar dels utifrån att detta sätt är ett fullgott förstahandsalternativ och dels utifrån att det är ett andrahandsalternativ till att få barn genom den heteronormativa tvåsamheten. Flera av både femmisbarnen och relationsbarnen pratade kring att få barn på ett sätt som att det är en självklarhet för vuxna.De flesta av barnen pratade om förlossning och nämnde då vården som något centralt, vilken beskrivs antingen som en fixare eller en hjälpare. För femmisbarnen var vården självklar både vid befruktningen och vid förlossningen, medan vården är självklar för relationsbarnen vid förlossningen. De barn som pratar om pappors roll vid förlossningen gör det utifrån att pappor antingen är sekundära och passiva eller att de är hjälpare. Resultatet visar även att det inte finns någon skillnad kring var barnen från de olika familjeformerna har fått sin kunskap om tillblivelse ifrån samt var de skulle ta reda på mer kunskap. Barnen nämner sina mammor, men även skola, kompisar och olika former av media är kunskapskällor för barnen. Många barn pratar utifrån att kunskapen tillhör vuxenvärlden och att barn inte behöver ha kunskap om tillblivelse. Det är ungefär lika förekommande att barnen oavsett familjeformger uttryck för att tillblivelse och tillhörande ämnen på olika sätt är svårt att prata om, som att det är lätt att prata.Utifrån dessa resultat dras slutsatsen att eftersom den heteronormativa tvåsamheten framställs som det självklara, får det till följd att andra tillblivelsesätt betraktas som mindre eftersträvansvärda. I kontakt med barn blir det därför viktigt att förhålla sig till detta och sträva mot att inkludera fler likvärdiga tillblivelsesätt i sitt prat. Mammor beskrivs av barnen från de båda familjeformerna som de primära kunskapsbärarna, medan pappor nästintill helt saknas. Detta tyder på att femmisbarn, i de undersökta åldrarna, har samma tillgång till kunskap om tillblivelse som relationsbarn har. Slutligen konstateras att sexualitet till viss del fortfarande är tabubelagt i samhället, då flera av barnen på olika sätt uttrycker att det finns aspekter av tillblivelse som var svåra att prata om. Denna syn, som också återfinns i samhället, håller troligtvis på att förändras då ungefär lika många barn gav uttryck för att tillblivelse var lätt att prata om.