Sambandsanalys av surveydata kompliceras av förekomsten av slumpfel och metodeffekter i de avgivna svaren. Dessa felkällor kan leda till betydande över- eller underskattning av sambanden mellan undersökta variabler, och riskerar att leda till felaktiga slutsatser. En sedan länge känd metod för att estimera och kontrollera för slumpfel och metodeffekter i enkätdata är den så kallade Multitrait Multimethod-metoden (MTMM). Nackdelen med MTMM-metoden är att den kräver att varje fråga som ska analyseras ställs minst tre gånger i samma enkät, vilket gör att ansatsen i praktiken oftast inte är möjlig att tillämpa. Sedan 2012 finns dock ett verktyg, SQP 2.0, som gör det möjligt att skatta slumpfel och metodeffekter i enkätdata utan att genomföra MTMM-experiment. Den här uppsatsen utvärderar prediktionerna från SQP 2.0 på en enkät om arbetslivsrelaterade frågor besvarad av svenska och brittiska respondenter. Programvarans prediktioner jämförs med resultat från MTMM-experiment, och effekten på sambandsanalysen av att tillämpa SQP-programvarans prediktioner av slumpfel och metodeffekter studeras. Slutsatserna från studien är att SQP 2.0 ger predicerade värden för slumpfel och metod-effekter som ligger nära de MTMM-estimerade i de flesta fall, men att betydande avvikelser också förekommer. Vidare konstateras att korrigering för slumpfel och metodeffekter har en betydande effekt på absolutvärdet av korrelationerna mellan variabler under de studerande förhållandena: korrelationerna i det studerade fallet ökar kraftigt efter justering. Korrelationernas relativa storlek förändras i mindre utsträckning, men för en enkät med mer varierade frågetyper kan också dessa påverkas kraftigt. / Correlation analysis of survey data is complicated by the presence of random errors and method effects in the answers given. These factors can lead to significant over- or underestimation of the correlations between variables. A well-established method for estimating and controlling for random error and method effects in survey data is the Multitrait-Multimethod (MTMM) approach. The disadvantage of this method is that it requires that each survey item to be analysed is asked multiple times in the same survey, making the approach hard to use in many practical situations. Since 2012 there is a tool available, SQP 2.0, to predict random errors and method effects in survey data without performing MTMM experiments. This paper evaluates the use of predictions from the SQP 2.0 software on the correlation analysis of a survey of work related matters answered by Swedish and British respondents. The software's predictions are compared with results from MTMM experiments, and the effect on the correlations of applying the SQP software's predictions of random errors and method effects are studied. The conclusion of the study is that SQP 2.0 gives predicted values for random error and method effects that are close to the MTMM-estimates in most cases, but that considerable deviations also occur. It is further concluded that controlling for random error and method effects has a significant effect on the absolute values of the correlations between variables in the studied cases: the correlations in the study increase substantially after adjustment. The relative sizes of the correlations between variables change to a lesser extent, but a questionnaire with more varied question types may have lead to different results in this respect.

Background When cure is no longer possible, medical care should aim for a transition to palliative care regardless of disease. Patients with incurable cancer are often treated with palliative chemotherapy (PCT), starting with the intent to prolong life and increase quality of life. Eventually, in the late stages of the disease, the patient reaches a transition phase when further PCT neither prolongs life nor adds any predominantly positive effects. Aim of the thesis Study I: To analyse the proportion of patients with incurable cancer who received palliative chemotherapy during the last month of life, and to identify their discriminative characteristics. Study II: To develop a questionnaire assessing performance status in palliative chemotherapy, and to test its psychometric properties. Study III: To explore challenging situations experienced by registered nurses when administering palliative chemotherapy to patients with incurable cancer. Study IV:  To investigate whether routine use of the Performance Status in Palliative Chemotherapy (PSPC) questionnaire in PCT would affect the proportion of patients receiving PCT during the last month of life, hospital admissions, notifications of performance status, documented decisions of ceasing PCT in the medical records, and/or place of death. A secondary aim was to gather registered nurses’ experiences of PSPC in clinical use. Methods In Studies I and IV, information from the medical records of deceased patients with epithelial cancers was used in descriptive analyses of the proportions of patients receiving PCT in counties in northernmost Sweden. A quantitative design was chosen, using non-parametric statistical methods. In Study II, a brief patient-completed questionnaire assessing performance status was developed and psychometrically tested. In Study III, data from research interviews with registered nurses were analysed qualitatively with a narrative thematic approach. Results Studies I and IV showed that about 25% of patients receiving PCT were treated during the last month of life. This group of patients had more hospital admissions, were less likely to die at home, and had fewer instances of documentation of the decision to cease PCT. The questionnaire developed in Study II was shown to have acceptable psychometric qualities such as reliability, validity, and sensitivity to detect deterioration in performance status. Study IV showed that the questionnaire gave nurses valuable information about patients’ performance status. The results also showed that 97% of nurses and 48% of physicians documented their patients’ performance status in the medical records. Study III demonstrated that when nurses administered PCT they considered futile, they could experience dilemmas created by the unforeseeable outcomes of PCT or stemming from insufficient communication between nurses, patients, next-of-kin, and physicians. Conclusions Administration of PCT can create dilemmatic situations for both the patient and medical staff when approaching end-of-life. This is underlined by the finding that some 25% of treated patients received their last round of PCT as late as during the last month of life. The decisions to cease PCT were less likely to be documented for patients who had received PCT within a month before death. Nurses described situations where they felt they were in the middle of the decision-making process regarding whether or not to continue PCT. They found the treatments were given on the authority of someone else; the physician’s recommendation or the patient’s and/or relatives’ request. The unpredictability of PCT was a continuous theme in the work described in this thesis, emphasizing the necessity of individually assessing every patient before PCT in order to minimize the risk of futile treatments. The attempt to develop a reliable and valid questionnaire for systematic assessment of performance status has increased future possibilities to monitor this parameter in PCT when approaching end-of-life. The questionnaire developed as part of this thesis has provided nurses with increased knowledge of patients’ performance status. If routinely used, it may help decrease the proportion of patients receiving PCT during the last month of life, though this remains to be rigorously proven. Further research efforts are needed to progress in the task of optimizing rather than maximizing the use of PCT when approaching end-of-life. / Bakgrund Cytostatikabehandling som ges vid obotlig cancersjukdom kan minska tumörbörda och besvärande symtom som t. ex smärta. Behandlingen ökar livskvalitet och överlevnadstid i många fall och bör därför erbjudas alla patienter som kan ha nytta av den. Dock är cytostatika potenta läkemedel som kan ge besvärliga biverkningar. Diskussionen i många studier pekar på att den förväntade överlevnaden bör överstiga en månad för att behandlingen ska kunna ha avsedd effekt. Då cytostatikabehandling vid obotlig cancersjukdom inte kan bota patienten är det alltid en tidsfråga innan nyttan med behandlingen avtar för att till sist helt upphöra. Fortsatt behandling med cytostatika innebär då risk för enbart negativa effekter i form av ökad trötthet, nedsatt immunförsvar och till och med livsförkortning. Möjligheterna att klara av fortsatt cytostatikabehandling bedöms inför varje behandling med blodprover och klinisk bedömning. På sjukhus utan tjänstgörande onkologspecialist träffar patienten sjuksköterskan som ger behandlingen. Ansvarig läkare kontaktas när provsvar eller något i patientens tillstånd avviker från det vanliga. När sjukdomen framskrider och patientens allmänstillstånd börjar svikta, bör syftet med behandlingen utvärderas och överväganden göras huruvida den ska fortsätta, regimen förändras eller avslutas. Min erfarenhet, ur ett sjuksköterskeperspektiv, av palliativ vård och cytostatikabehandlingar givna till patienter med obotlig cancersjukdom, fick mig att vilja undersöka hur många patienter som behandlas i livets slutskede. Jag ville också ta reda på hur bedömningen av patienten inför behandlingen gick till och om den kunde förbättras, samt hur sjuksköterskan upplevde att ge cytostatikabehandlingar i sent sjukdomsskede. Syften Att utforska andelen patienter med obotlig cancer som behandlas med palliativ cytostatika under sista levnadsmånaden samt att finna utmärkande karakteristika för denna grupp patienter. Att utveckla och psykometriskt testa en kortfattad enkät utformad för bedömning av patientens allmäntillstånd vid palliativ cytostatikabehandling. Att identifiera situationer som sjuksköterskor kan uppleva som utmanande vid cytostatikabehandling av palliativa patienter med cancer. Att undersöka om rutinmässig användning av enkäten utvecklad i studie II påverkat andelen patienter som behandlas med palliativ cytostatika under sista levnadsmånaden, andel sjukhusinläggningar, dokumentation av allmäntillstånd, dokumentation av avslutande av behandling i journal och/eller dödsplats. Metod Alla inkluderade patienter i studierna hade cytostatikabehandlats med anledning av obotlig, epitelial cancer (utgående från organens slemhinneceller) och var 20 år eller äldre.  Deltagande sjuksköterskor arbetade på cytostatikabehandlingsmottagningar/avdelningar. Både pati-enter och sjuksköterskor kom från Jämtland, Västerbotten och/eller Norrbotten. I studie I jämfördes journaldata från avlidna patienter som cytostatikabehandlats under sista levnadsmånaden med dem som avslutat behandlingarna tidigare. I studie II erbjöds patienter att delta i utvecklingen av en enkät som tagits fram för att mäta allmäntillståndet före cytostatikabehandling. I studie III intervjuades sjuksköterskor som arbetar med att ge cytostatika och deras berättelser analyserades med narrativ metod. I studie IV jämfördes journaldata för avlidna patienter som använt enkäten från studie II med matchade kontroller och i tillämpliga frågor data från studie I. Resultat Studie I visade att 23 % av alla patienter som cytostatikabehandlats någon gång under sista året före sin död även fick cytostatikabehandling under sista levnadsmånaden. Studien visade också en samvariation mellan behandling sista levnadsmånaden och fler sjukhusvistelser inom en månad efter sista behandling, färre dokumenterade beslut att avsluta behandlingen samt att färre patienter från denna grupp avled i hemmet. I Studie II konstaterades att den utformade enkäten uppvisade tecken på såväl reliabilitet, validitet som förmåga att detektera när patientens allmäntillstånd försämrades. Studie III visade att palliativa cytostatika kan upplevas som potenta och oförutsägbara läkemedel, som kan skapa dilemman för de sjuksköterskor som genomför behandlingarna när de ges till patienter som är försvagade av sin cancersjukdom. Sjuksköterskorna upplevde att de ibland stod mitt emellan läkare, patienter och närstående inför behandlingsbeslut. Studie IV visade ingen statistiskt säkerställd effekt av rutinmässig monitorering av allmäntillståndet med det i studie II framtagna formuläret. Varken behandling under sista månaden i livet, sjukhusvistelser, dokumenterade beslut att avsluta behandling eller dödsplats påverkades. Däremot rapporterade sjuksköterskorna att formuläret gav dem värdefull information om patientens allmäntillstånd inför behandling. Klinisk nytta för framtiden Fynden i studien kan vara till nytta för alla inblandade i cytostatikabehandlingen; patienten, närstående, sjuksköterskan och läkaren. Särskilt i beslutsprocessen om cytostatikabehandlingen ska fortsättas eller avbrytas. Metoder för att bättre bedöma prognostiska faktorer inför cytostatikabehandling behöver utvecklas ytterligare. I en framtida studie skulle formuläret kunna vidareutvecklas för datoriserad användning så resultaten förs in i patientjournalen, där både sjuksköterska och läkare enklare skulle ha tillgång till dem innan behandlingsbeslut. Slutsatser Behandling med palliativ cytostatika nära livets slutskede kan skapa situationer som upplevs som dilemman, både för patienten och för vårdpersonalen. I studierna behandlades 23-25 % av patienterna med cytostatika under sista levnadsmånaden. Dessa patienter vårdades oftare på sjukhus och färre av dem dog i hemmet. Sjuksköterskorna beskrev att de i vissa fall upplevde sig vara "mitt i mellan" i beslutsprocessen om cytostatikabehandling skulle ges eller inte. Cytostatikabehandlingens oförutsägbarhet visade sig vara ett genomgående tema i avhandlingen. Oförutsägbarheten leder till att individanpassning för varje enskild patient är av största vikt. Försöket till formulärutveckling skulle kunna öka möjligheten att mer objektivt använda allmäntillstånd som en parameter inför behandlingsbeslut när patienten nalkas livets slut. Formuläret visade sig ge sjuksköterskorna värdefull information om patienternas upplevda allmäntillstånd även om denna studie inte visade statistiskt säkerställda skillnader mellan de som använde formuläret och kontrollgruppens patienter. För att ytterligare optimera beslutsfattandet vid palliativ cytostatikabehandling när livets slutskede nalkas krävs fortsatt forskning. / Tausta Parantumattoman syöpäsairauden yhteydessä annettu sytostaattihoito voi vähentää kasvainkuormaa ja haittaavia oireita kuten esim. kipua. Monissa tapauksissa hoito parantaa potilaiden elämänlaatua ja antaa lisää elinaikaa. Siksi hoitoa on tarjottava kaikille potilaille, jotka voivat hyötyä siitä. Sytostaatit ovat kuitenkin potentteja lääkkeitä, joilla voi olla voimakkaat vaikutukset ja haittavaikutukset. Tutkimukset viittaavat siihen, että jäljellä olevan odotetun eliniän tulee olla yli kuukausi, jotta hoidolla olisi toivottu teho.  Koska parantumattoman syöpäsairauden yhteydessä annettu sytostaattihoito ei voi parantaa potilasta, on aina ajan kysymys, milloin hoidon teho alkaa vähetä loppuakseen viimein kokonaan. Silloin jatkettu sytostaattihoito merkitsee potilaalle vain negatiivisten vaikutusten riskiä lisääntyneen väsymyksen, heikentyneen vastustuskyvyn ja jopa eliniän lyhentymän muodossa. Potilaan mahdollisuus selvitä jatketusta sytostaattihoidosta arvioidaan ennen hoidon aloittamista verikokeiden ja kliinisen arvion perusteella. Jos sairaalassa ei ole päivystävää onkologian erikois-lääkäriä, potilas tapaa sairaanhoitajan. Vastaavaan lääkäriin otetaan yhteyttä silloin, kun koevastauksissa tai potilaan tilassa on jotain tavallisuudesta poikkeavaa. Kun sairaus etenee ja yleistila alkaa heiketä, potilaan elämänlaatu usein heikkenee ja elinaika lyhenee. Tällöin on syytä arvioida hoidon tarkoitusta ja pohtia, jatketaanko vai muutetaanko hoitoa, vai lopetetaanko se kokonaan. Kokemukseni sairaanhoitajana parantumattomien syöpäpotilaiden palliatiivisesta hoidosta ja sytostaattihoidosta herätti minussa halun tutkia, kuinka moni potilas saa hoitoa elämän loppuvaiheessa. Halusin myös tutkia, miten potilaat arvioidaan ennen hoitoa, onko arvioinnissa parantamisen varaa ja miten sairaanhoitajat kokevat elämän loppuvaiheessa annettavat sytostaatti-hoidot. Tavoitteet Tutkia, kuinka suuri osa parantumatonta syöpää sairastavista potilaista saa palliatiivista sytostaattihoitoa viimeisen elinkuukautensa aikana sekä löytää tämän potilasryhmän erottavat tekijät. Kehittää ja testata psykometrisesti lyhyt lomake, jolla mitataan potilaan yleistila palliatiivisen sytostaattihoidon yhteydessä. Tunnistaa tilanteita, jotka sairaanhoitajat voivat kokea ongelmallisina syöpäpotilaille annettavan palliatiivisen sytostaattihoidon yhteydessä. Tutkia, onko tutkimuksessa II laaditun lomakkeen rutiininomainen käyttö vaikuttanut viimeisen elinkuukautensa aikana sytostaattihoitoa saavien potilaiden osuuteen, sairaalahoitojaksojen osuuteen, yleistilan dokumentointiin, päättyneen lääkityksen dokumentointiin potilaskertomuksessa ja/tai kuolinpaikkaan.  Menetelmä Kaikki tutkimuksen potilaat olivat saaneet sytostaattihoitoa parantumattomaan, elinten limakalvosoluista lähtöisin olevaan epiteelisyöpään. Potilaat olivat 20 vuotta täyttäneitä ja asuivat Jämtlannin, Västerbottenin tai Norrbottenin alueella. Tutkimukseen osallistuneet sairaanhoitajat työsken-telivät saman alueen sytostaattivastaanotoilla tai -osastoilla. Tutkimuksessa I verrattiin tilastollisia menetelmiä käyttäen kuolleiden, viimeisen elin-kuukautensa aikana sytostaattihoitoa saaneiden potilaiden potilaskerto-mustietoja niihin potilaisiin, joiden hoito oli lopetettu ennen viimeistä elinkuukautta.  Tutkimuksessa II potilaille tarjottiin mahdollisuus osallistua sellaisen lomakkeen kehittämiseen, joka on laadittu mittaamaan potilaiden yleistilaa ennen sytostaattihoitoa. Tutkimuksessa III haastateltiin sairaan-hoitajia, ja heidän kertomuksensa analysoitiin narratiivisia menetelmiä käyttäen. Tutkimuksessa IV verrattiin kuolleiden, tutkimuksen II lomaketta käyttäneiden potilaiden potilaskertomustietoja sopivaan vertailuryhmään ja soveltuvissa osin tutkimuksen I tietoihin.  Tulokset Tutkimus I osoitti, että 23 % kaikista potilaista, jotka olivat saaneet sytostaattihoitoa viimeisen elinvuotensa aikana, saivat sitä myös viimeisenä elinkuukautenaan. Tutkimus osoitti myös, että viimeisen elinkuukauden aikana annetulla sytostaattihoidolla oli yhteisvaihtelua seuraavien tekijöiden kanssa: useat sairaalahoidot kuukauden sisällä viimeisestä sytostaatti-hoidosta, vähemmän hoidon lopettamispäätöksiä ja harvemmat ryhmään kuuluvista potilaista kuolivat kotona. Tutkimuksessa II todettiin, että laadittu lomake osoitti merkkejä sekä reliabiliteetista, validiteetista että kyvystä havaita erot sellaisten potilaiden välillä, joiden yleistila heikkeni tutkimuksen aikana.  Tutkimus III osoitti, että palliatiiviset sytostaatit voidaan kokea potentteina ja ennalta arvaamattomina lääkkeinä. Ne voivat kuitenkin olla ongelmallisia hoitaville sairaanhoitajille silloin, kun sytostaattihoitoa annetaan potilaille, jotka ovat syöpäsairautensa heikentämiä. Sairaanhoitajat kokivat, että he joskus hoitopäätöksiä tehtäessä joutuivat lääkäreiden, potilaiden ja läheisten "väliin" olematta kuitenkaan itse osallisia kommunikaatiosta. Tutkimus IV ei osoittanut, että tutkimuksessa II laaditun lomakkeen avulla suoritetulla rutiininomaisella yleistilan monitoroinnilla olisi mitään tilastollisesti osoitettavaa tehoa. Sillä ei ollut vaikutusta viimeisen elin-kuukauden aikana annettuun hoitoon, sairaalahoitojaksoihin, doku-mentoituihin hoidon lopettamispäätöksiin tai potilaan kuolinpaikkaan. Sairaanhoitajat ilmoittivat kuitenkin, että lomake antoi heille arvokasta tietoa potilaan yleiskunnosta ennen hoitoa. Kliininen hyöty tulevaisuudessa Tutkimuksen tuloksista voivat hyötyä kaikki sytostaattihoitoon osalliset, potilas, läheiset, sairaanhoitaja ja lääkäri; päätösprosessissa, joka koskee hoidon jatkamista tai lopettamista. On kehitettävä entistä parempia menetelmiä yleistilan arvioimiseksi ennen sytostaattihoidon aloittamista. Tulevassa tutkimuksessa voitaisiin tutkimuksen lomakkeesta kehittää sähköinen lomake, jolla tulokset kirjataan potilaskertomukseen, josta sekä sairaanhoitajat että lääkärit saavat tiedot ennen hoitopäätösten tekemistä. Johtopäätökset Elämän loppuvaiheessa annettu palliatiivinen sytostaattihoito voi aiheuttaa tilanteita, jotka voidaan kokea ongelmallisina sekä potilaan että hoitohenkilökunnan kannalta. Tutkimuksissa 23–25 % potilaista sai sytostaatti-hoitoa viimeisen elinkuukautensa aikana. Näitä potilaita hoidettiin useammin sairaalassa ja harvemmat heistä saivat kuolla kotonaan. Omien kuvaustensa mukaan sairaanhoitajat kokivat tietyissä tapauksissa joutuneensa "väliin" sytostaattihoidon jatkamista tai lopettamista koske-vassa päätösprosessissa. Sytostaattihoidon ennalta arvaamattomuus osoittautui tutkielman läpikäyväksi teemaksi.  Tämä ennalta arvaamattomuus merkitsee sitä, että on erittäin tärkeä räätälöidä hoito jokaiselle potilaalle yksilöllisesti.  Tutkielman puitteissa laadittu lomake voisi antaa lisämahdollisuuksia käyttää entistä objektiivisemmin yleistilaa parametrina, kun tehdään hoitopäätöksiä potilaan elämän loppuvaiheessa. Osoittautui, että lomake antaa sairaanhoitajille tärkeää tietoa potilaiden kokemasta yleistilasta vaikka tämä tutkimus ei osoittanutkaan tilastollisesti vahvistettavia eroja lomaketta käyttäneiden ja vertailuryhmän potilaiden välillä. Vaaditaan lisätutkimusta, jotta voitaisiin optimoida päätökset, jotka koskevat palliatiivista sytostaatti-hoitoa elämän loppuvaiheen lähestyessä.

The aim of this survey is to examine how teachers at The Swedish National board of special directories (Statens institutionsstyrelse, SiS) perceive the juvenile students’ text worlds/ Literacy, and how they are used as resources in their reading- and writing-related education. Questions regarding how this category of juveniles should be met in the public school system, and the means used to support the students in their reading and writing development, have also been touched upon. The cumulative results signify that these teachers tend to express that the use of the students’ Literacy is important and constructive, and that the students’ own choices should be at the centre of the education in this school environment. There seems to be a tendency that teachers employing reading and writing to a greater extent in their teaching have more explicit views on the students’ Literacy, and its usefulness for their reading and writing development. The preferred methods of educational strategies are those who engage the students by giving them an understanding of the reasons and purposes of their study assignments. This creates an enhanced intrinsic motivation, which fosters the students’ study abilities. / Denna undersöknings syfte är att undersöka lärares åsikter och uppfattningar om hur undervisningsmetoder anknutna till Critical Literacy är använd och hur dessa metoder fungerar som hjälp för ungdomar inom Statens institutionsstyrelses skolverksamhet. I undersökningen har frågor som berör lärares åsikter om elevernas textvärld undersökts och på vilket sätt elever med behov av stöd inom läs-och skrivproblematik undervisas. Lärare har även tillfrågats vad de skulle rekommendera för elever som riskerar att komma inom institutionsvården. Undersökningen har utförts med hjälp av en webbenkät inom myndighetens eget system, samt analyserades med hjälp av statistikanalysprogrammet SPSS. Undersökningens resultat visar tecken på att lärare inom Statens institutionsstyrelse har en tendens att använda metoder för läs-och skrivutvecklande stöd, som innefattar personlig kontakt och en strävan efter att utveckla en inre motivation. Detta sker genom att aktivt arbeta på ett sådant sätt att elevens förståelse för syftet med undervisningen prioriteras. Kunskapen om de begrepp som behandlas är generellt god och den samlade bilden av vad lärare tenderar att föreslå som arbetsmetoder för det allmänna skolsystemet är sådana som är ämnesöverskridande och gynnar ett omedelbart återkopplande av resultaten av elevens arbete och ger en möjlighet att delta i den offentliga debatten. Resultatet tyder även på att lärare i denna undersökning ser elevens egen inre motivation till utveckling av läs-och skrivförmågan som centralt, för att kunna lyckas med detta.

The aim of the present study was to find out what qualities teachers look for in apps for reading development, what qualities researchers think an app should possess, and whether the apps that teachers use have these qualities. To achieve this purpose, teachers in grades 1–3 were asked to complete a questionnaire and three educational apps were analysed with the aid of questions based on Sjödén’s (2015) dissertation “What makes good educational software?” The questions were used to study the contexts representation, interaction and social positioning. The results of the study showed that the three most desirable qualities in an educational app are that it should motivate pupils, that it should be linked to the learning goals, and that it should give pupils an opportunity to work independently. The analysis showed that the three most frequently used apps had the qualities that the teachers considered most significant and also the qualities that research has found essential in an educational app. The apps mostly elicited positive responses to the analysis questions, but there were defects in the concretizing potential of the apps, and none of them enabled social interaction through the assumption of character roles. The conclusions show that, despite the qualities of the apps, the teacher is indispensable in the teaching of reading with apps, and to choose a good educational app teachers should use the analysis in the study as a foundation but also integrate their own experience of teaching.

Att gå från att vara en person till att bli en patient innebär att livet kan förändras. Sårbarhet, utsatthet, förlust av kontroll, rädsla för det okända och stress är vanligt förekommande känslor i samband med operation. Patienter har beskrivit att de upplever operation som att balansera mellan att vara delaktig och osynlig, inte vilja störa men samtidigt bli sedd, samt att känna sig ensam, övergiven och exponerad. Som blivande operationssjuksköterskor är det viktigt att ha kunskap om patientens upplevelse, samt reflektera över det egna arbetet. Flertalet studier har fokuserat på patientens upplevelse och visar att personalens bemötande och kommunikation är avgörande för patientens upplevelse. Studies syfte var att kartlägga operationssjuksköterskors uppfattningar av operation med vaken patient. Studien var en tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats, och tillämpade enkätformulär som datainsamlingsmetod med bekvämlighetsurval. Analysen genomfördes med deskriptiv analys, samt hypotesprövning för att stärka resultatet. Resultatet presenterades med tabeller, grafer och text. Den öppna kvalitativa frågan sammanställdes i kategorier och presenterades med citat. Resultatet visade att operationssjuksköterskor uppfattade att vid en operation med vaken patient skedde förändringar av kommunikationen och bemötandet, samt att operationssalen uppfattades lugnare och mer harmonisk när musik spelades. Författarna rekommenderar fortsatta studier för djupare förståelse av operationssjuksköterskors uppfattningar av förändringar av kommunikationen och bemötandet vid operation med vaken patient, samt musikens påverkan. Resultatet från denna studie kan användas som reflektionsstöd dels hos arbetsgivaren och dels hos den enskilda operationspersonalen, samt som stöd vid handledning av studenter och nyutbildade operationssjuksköterskor.

Syftet med studien är att undersöka socionomstudenters nuvarande stress under utbildningstiden samt den stress som de känner inför deras framtida arbete. Det empiriska materialet samlades in genom en enkätundersökning där respondenterna fick beskriva sig själva genom bakgrundsfrågor samt svara på attitydfrågor om hur väl påståenden avseende stämde överens med deras situation. Den teori vi har använt är Karaseks Krav och Kontrollmodell som berör begreppet stress i förhållande till en individs krav och kontroll. Vårt resultat visar att socionomstudenter upplever en relativt hög stressnivå under studietiden. Deras stressnivå hade ett samband med kön, deras familjesituation, vilken termin de studerar på samt om de arbetar utöver studierna eller ej. Kvinnorna som svarade visade en tendens till en högre upplevd stress än de män som svarade. De som bodde hos sina föräldrar eller ensamma med barn visade en högre nivå av stress under utbildningen än de som bodde ensamma eller med partner. De som gick i första terminen hade högst medelvärde av stress utav alla terminer. Däremot hittade vi inget samband mellan socionomstudenters upplevda stress och deras ålder. Resultatet visar att socionomstudenter även känner en relativt hög nivå av förväntad stress inför arbetslivet. Denna stress har även ett samband med studenternas kön, ålder och om de jobbar utöver studierna. Kvinnor tenderar till att ha en högre förväntad stress än män. Ju äldre socionomstudenterna var desto mindre stress kände de inför arbetslivet. De som jobbade utöver studierna visade en lägre grad av förväntad stress än de som inte jobbade extra. Däremot hittade vi inget samband med studenternas förväntade stress och vilken termin de studerade samt om de hade genomfört en verksamhetsförlagd utbildning under deras studietid.  Ett samband fanns mellan den upplevda stressen under utbildningen och den förväntade stressen inför arbetslivet, ju högre stress socionomstudenterna känner under utbildningen desto högre stress känner de inför arbetslivet. Nyckelord: Socionomstudenter, Upplevd stress, Förväntad stress, Attityd, Index, Enkät, Socialt arbete, Utbildning

Vården av psykisk ohälsa får i regel mindre resurser än den somatiska vården världen över, och den globala covid-19-pandemin har lett till både störningar av psykiatrisk vård och ökad psykisk ohälsa i befolkningen. Denna studie undersöker vilka effekter coronapandemin haft på vården av psykiskt sjuka i fyra länder. Genom kvalitativ tematisk analys av en enkätundersökning på personer som arbetar med vård av psykisk ohälsa (n=41) i Bolivia, Colombia, Etiopien och Japan fann denna studie att pandemins påverkan på den psykiska vården varit omfattande, med ökade symtom hos befintliga patienter och fler med psykiska problem, men att vårdepersonal varit flexibel och gjort vad de kunnat för att möta befolkningens ökade behov av psykisk vård med adekvata insatser trots nya begränsningar i vårdarbetet och minskade resurser. Undersökningen fann också att vårdpersonalen själva fått anpassa sitt privatliv i den pandemiska situationen. / Throughout the world the mental health care is given fewer resources than somatic care, and the global covid-19 pandemic has resulted in both disturbances of psychiatric care and increased mental problems in the population. This survey investigated the impact of the pandemic on mental health care in four countries. Through qualitative thematic analysis of the statements from people working in mental health care (n=41) in Bolivia, Colombia, Ethiopia and Japan this study found the effects of the pandemic to be extensive, with increased symptoms of psychological suffering in existing patients and an increased flow of new patients. Its was also found that mental health staff have tried to handle the increasing need for care with flexibility and appropriate interventions, to make up for diminished resources and increased complications in their work. It was also found that the pandemic had demanded adaptations to the situation for mental health workers in their private lives.

Vid industriell produktion så uppstår värme vilken inte till fullo kan utnyttjas varför en viss mängd värme blir kvar som restvärme. Företagen inom industrin strävar efter att minska eller ytterligare utnyttja restvärmen och den energin som denna innehåller. Idag är det vanligaste användningsområdet i Sverige för restvärme från industrin att denna används i närliggande fjärrvärmenät. Ibland finns inte denna möjlighet eller är begränsad i sin omfattning. Ett alternativ för svensk industri skulle kunna vara att producera elektricitet av denna restvärme. Denna rapport är ett examensarbete för KTH i samarbete med företaget Climeon. Syftet med arbetet är att undersöka möjligheterna kring elproduktion av restvärme från svensk industri. Climeon är ett företag som utvecklar en process där elektricitet produceras från en värmekälla vid låga temperaturer, 70-120°C. Processen har många fördelar gentemot de alternativ som finns idag för elproduktion inom motsvarande temperaturintervall. Ett användningsområde för Climeons teknik kan därför vara industrins restvärme om värmen återfinns i lämpligt temperaturintervall och form. En undersökning av några utvalda branscher inom svensk industri har därför utförts med syftet att kartlägga deras förekomst av restvärme samt deras synsätt och attityd kring restvärmeutnyttjande. Visst fokus har även lagts på att undersöka attityder kring elproduktion av restvärme hos svensk industri. Undersökningen utfördes i två delar; en enkät som skickades ut samt en intervju som utfördes på telefon. Totalt omfattade undersökningen 17 företag och sju branscher. För varje bransch redovisas deras restvärme, procentuellt fördelad inom olika temperaturintervall, samt deras interna och externa användning av restvärme. För varje företag redovisas grad av mognad samt en mindre bedömning kring branschens potential för elproduktion av restvärme. Generellt för alla branscher redovisas den procentuella fördelningen av restvärmen, deras synsätt och attityd, drivkrafter och organisering kring energifrågor. Från industrins perspektiv har en analys för fyra alternativ för användning av restvärme utförts; Göra ingenting, Intern Användning, Fjärrvärme samt Elproduktion. Baserat på dessa analyser har sedan fyra branscher identifierats med potential att producera elektricitet från sin restvärme. Branscherna Pappers- och Massaindustrin samt Stål- och Metallindustrin bedöms ha god potential att producera elektricitet från restvärme, medan potentialen bedöms som tämligen god hos branscherna Kemisk Industri samt Övrig Processindustri.

I vår första studie som gjordes under SA1 visade det sig att även om lärare ansåg sig vara normkritiska vid valet av högläsningsböcker så visade det sig inte riktigt när vi analyserade böckerna. Vi funderade då på om den normkritiska aspekten kommer in i arbetet med böcker, alltså boksamtal. Därmed blev vårt fokus med den här studien att undersöka om och hur lärare använder sig av normkritiska boksamtal. Den teoretiska utgångspunkt vi utgått ifrån är Receptionsteori, vilken fördjupas ytterligare med teoretikerna Aidan Chambers och Louise Rosenblatt. Det empiriska materialet består av ett hundratal kvantitativa enkäter som besvarats av slumpmässigt utvalda lärare verksamma i lågstadiet i ett antal mellanstora län i Sverige. Resultatet från enkäterna påvisar att en stor majoritet lärare anser att de är medvetna om kön och genus när de väljer högläsningslitteratur, och att de försöker vara varierande och inkluderande. Det var också en stor andel som också arbetade med antingen bara boksamtal kopplat till högläsningen, eller till och med normkritiska boksamtal. De som ändå uppger att de inte har boksamtal uppger att det är brist på tid och kunskap som är de största stoppklossarna, vilket kan ses som något problematiskt då studier visar att det är en väldigt ojämn fördelning gällande kön och genus i barnböcker. Studien påvisar alltså att lärare i mångt och mycket är medvetna om sina val och tänker normkritiskt sett till kön och genus, samt att boksamtal i stor del är något som prioriteras av lärare.

Denna studie innefattar en enkätundersökning där mellanstadieelevers inställning till utomhusundervisning undersöks samt hur arbetsmetoden kan bidra till ett ökat intresse och motivation för NO-ämnena. I studien presenteras även vilken undervisningsmiljö som eleverna föredrar samt hur miljön bidrar till att stärka deras NO-relaterade kunskapsinhämtning. Metodiken består av insamling av statistiska data via en digital enkät som författats i Google Forms. Det statistiska underlaget har sedan omvandlats till grafisk statistik i form av cirkeldiagram, stapeldiagram och tabeller. För tydlighetens skull har vi delat upp statistiken i en tematisk analys med olika kategorier som motsvarar våra frågeställningar. Studiens teoretiska perspektiv utgår från den sociokulturella teorin och pragmatismen. Vårt resultat visar att majoriteten av respondenterna är positivt inställda till utomhusundervisning och att arbetsmetoden bidrar till ett ökat intresse och motivation för NO-ämnena.