Abstrakt Syftet med föreliggande studie är att öka kunskapen om sjukhuslärarnas erfarenheter om samverkan mellan sjukhusskola och elevens ordinarie skola under det praktiska specialpedagogiska arbetet med sjuka elever. Resultatet har analyserats utifrån Symbolisk interaktionsteori. Studiens empiriska material samlades in med kvalitativa intervjuer med sjukhuslärare. Resultatet visade att samverkan mellan sjukhusskolan och den ordinarie skolan oftast fungerar bra och är till nytta för den sjuka eleven. Resultatet visade även att många sjukhuslärare möter rektorer och annan skolpersonal som inte vet vad sjukhusskolan innebär och till en början inte heller förstår sitt eget ansvar gentemot den sjuka eleven. Studien visar även att kommunikation är det viktigaste verktyget för en fungerande samverkan.

The singing voice is a highly personal instrument which occasionally may harvest feelings of MPA (music performance anxiety) and low self-efficacy among singing pupils. This qualitative study investigates pupil-teacher relationships and teachers' handling of MPA and self-efficacy from a pupil’s perspective implemented through semi-structured interviews. The study is permeated by a relational perspective focused on relational competence. Results obtained show that pupils describe the majority of pupil-teacher relationships as good and secure. A dauntless relationship is incused by trust and openness which is obtained through the teachers' ability to listen, show compassion, establish a forgiving atmosphere, attach to and treat the pupil with kindness and respect. The results show the importance of the teachers ability to communicate, read and differentiate relative to the pupil. Concerning MPA the results indicate the importance of teachers' ability to interact with the pupil in a communicative way through compassion, understanding and guidance. Furthermore the results emphasize teachers' ability to adjust the teaching according to individuals and the situation in relational practices. / Sång är ett högst personligt instrument vilket emellanåt kan generera känslor av prestationsångest, även kallat MPA (music performance anxiety), och problematik gällande självtilltro hos sångelever. I denna kvalitativa studie undersöks elev-lärarrelationer samt lärares hantering av prestationsångest och självtilltro ur ett elevperspektiv genom semistrukturerade intervjuer. Undersökningen genomsyras av ett relationellt perspektiv med fokus på lärares relationskompetens. Resultatet visar att elever upplever majoriteten elev- lärarrelationer goda och trygga. En trygg relation präglas av tillit och öppenhet vilket skapas utifrån lärarens förmåga att lyssna, förstå, skapa en tillåtande atmosfär, anknyta till samt bemöta eleven på ett trevligt och respektfullt vis. Samtliga erhållna resultat präglas av lärarens förmåga att kommunicera, läsa av samt förhålla sig till eleven med en adekvat nivå av närhet och distans. Gällande hantering av prestationsångest visar resultatet vikten av lärares förmåga att bemöta eleven både kommunikativt och inkännande, visa förståelse samt vägleda. Vidare understryker resultatet vikten av lärares förmåga att anpassa undervisningen efter individ och undervisningssituation i relationell praktik.

Syftet med studien är att få en bild av lärares roll i det förebyggande och upptäckande arbetet med sexuella övergrepp mot barn i årskurs F-3.  105 lärare för årskurs F-3 har deltagit i en enkätundersökning. De flesta vill att deras elever ska lära sig om sexuella övergrepp och tycker att skolan och särskilt lärare bör ha huvudansvaret för sådan undervisning. Få lärare har fått utbildning om sexuella övergrepp mot barn och de flesta känner inte att de har tillräcklig kunskap för att tala om eller upptäcka sexuella övergrepp. 40 procent av lärarna talar med barn om utsatthet och 20 procent använder material som barnen kan ta del av. Lärare med kortare erfarenhet och lärare som upplever högre krav för att upptäcka eller förebygga sexuella övergrepp tenderar att vara mer positiva till att barn bör utbildas. En stor del av lärarna tycker inte att det finns ett fungerande arbete på arbetsplatsen för att upptäcka om barn far illa. De flesta upplever att de har stöd på sin arbetsplats men konkreta rutiner för orosanmälan och förebyggande arbete saknas på många skolor. Deltagare som upplever höga förväntningar på att de ska upptäcka om barn far illa tenderar att ha en klarare bild av när orosanmälan ska göras samt känner större tillit till arbetsplatsen samt socialtjänst och polis.

Denna uppsats syftar till att undersöka vilka utmaningar och möjligheter som forskning pekar på för att kunna anpassa undervisningen till varje elev utifrån elevernas egna lärande. Uppsatsen syftar även till hur den individanpassade undervisningen kan se ut i ämnet samhällskunskap. I bakgrund tas lärarens uppdrag upp samt vilka regler och lagar som styr hur undervisningen ska se ut. I resultatet behandlas individanpassning och individualisering, lärare och elev, utmaningar med individanpassning, lärarens dilemma samt individanpassning i samhällskunskapen att tas upp. Metoden som har använts är en systematisk litteraturöversikt av olika avhandlingar och artiklar, samt någon läromedelsbok. Utifrån det empiriska materialet från resultatet kan man sammanfattningsvis se att lärare stöter på olika problem i att individualisera sin undervisning beroende på bristande resurser samt att styrdokumenten för samhällskunskap inte alltid går att förena med individanpassning. Det finns även en bristande kunskap och erfarenhet i hur läraren ska anpassa sin undervisning på bästa sätt. Avslutningsvis finns det heller ingen specifik lösning på hur lärare ska göra för att kunna nå upp till dem målen som sätts av olika myndigheter för att det inte finns tillräckligt med resurser och kunskaper.

Denna studie utgår från min långvariga och stora tilltro till etik och etikämnet inom skolans religionsundervisning. Jag har länge målat upp en romantisk bild av etik som lösning på de flesta, av mig, upplevda problemen i skolan och samhället. Vid närmare fundering uppstod ett frågetecken över varför jag inte upplevde att skolan och samhället utvecklats mot det bättre, mot mer frihet, jämlikhet och inkludering? Etik har existerat, skrivits, debatterats och analyserats i minst flera tusen år, etikämnet inom skolan har varit inskrivet i kurs- och läroplaner i flera decennier. Med den insikten har denna studie valt att undersöka etikämnet utifrån ett maktperspektiv. Det är ett perspektiv som har som mål att ifrågasätta det förgivettagna att etikämnet är något enbart, eller mestadels positivt. Studien har analyserat studentuppsatser som behandlar etikämnet inom relig-ionskunskapen på ett eller annat sätt, skriva mellan åren 1993–2023 med hjälp av ett teoretiskt och metodologiskt ramverk som utgår från ett Foucaultinspirerat makt- och diskursperspektiv. Frågorna studien utgår från är hur etiken framställs inom religionskunskapen ur ett maktperspektiv i studentuppsatser och hur det skrivs om eleven som etikämnet önskar hjälpa och utbilda? Analysen av studentuppsatserna och deras framställning av etikämnet möjliggjordes med hjälp av fyra dimensioner: vilka förgivettaganden som fanns, vilka kunskaper och vetanden som gav styrningen legitimitet, vilka praktiker maktviljan får och vad det är för idealelev som åtgärderna har som mål. Det framkom i studien att etiken ses som ett förgivettaget viktigt skolämne inom religionskunskapen, främst då det besitter kunskaper som framför allt ska lära elever att bli goda, altruistiska, rationella, öppna, svenska samhällsmedborgare. Etikämnet framstår som en möjlig lösning på det av flera studentuppsatser upplevda problemet med ett mångkulturellt samhälle. Genom att införliva en mer gemensam enhetlig etisk och moralisk grund med hjälp av mycket diskussioner och utvecklandet av ett rationellt tänkande hos eleverna hoppas många att tryggheten i samhället säkras. Studiens målsättning har varit att öppna upp för fler och möjligtvis andra typer av frågor om etikämnet än de annars vanligt förekommande, snarare än att erbjuda entydiga svar och lösningar.

Studien söker kunskap om hur svenska elever, som haft slöjd från årskurs 3 i grundskolan, med elever som är nyanlända från Eritrea, upplever ämnet slöjd. Som nyanländ elev får man tidigt delta i de praktiskt-estetiska ämnena såsom slöjd. De nyanlända eleverna som intervjuades har haft en studiehandledare med sig under sina slöjdlektioner. Syftet med denna studie är att utveckla förståelse för och jämföra hur elever på högstadiet från Sverige och Eritrea upplever ämnet slöjd i Sverige. För att genomföra studien valdes kvalitativa intervjuer som metod. Totalt intervjuades sex högstadieelever. Tre nyanlända elever från Eritrea samt tre elever som läst slöjd sedan årskurs tre i grundskolan. Eleverna intervjuades individuellt med öppna frågor. Båda elevgrupperna upplevde slöjden som rolig. Samtliga elever såg slöjden som viktig ur nyttosynpunkt, för att t ex kunna laga en möbel i sitt hem, och/eller för att kunna laga något klädesplagg som gått sönder. De nyanlända eleverna har kommit i kontakt med olika hantverkstekniker genom praktiskt arbete i sina hushåll, medan de svenska eleverna upplever att de enbart gör enklare uppgifter hemma hos sig, som att sy fast en knapp t ex. Eleverna upplevde att det skedde mycket kommunikation under slöjdlektionerna, speciellt med hjälp av kroppsspråket. Både de svenska och de eritrianska eleverna som intervjuades tyckte att det var lättare att få förståelse för ett material när de får handskas med materialet. Detsamma gäller när de ska utföra en hantverksteknik.De tycker att det är bra när läraren först visar hur man gör och sedan får utföra momentet på egen hand. Detta speglas i att den största likheten mellan elevgrupperna är att de anser lära sig mest av att få utföra ett moment praktiskt. Den största skillnaden är att de svenska eleverna inte utför lika mycket praktisktarbete i sina hem som de eritrianska eleverna.

Relationsbyggande i skolan är en central del av värdegrundsarbetet och involverar både lärare ifritidshem och undervisande klasslärare. Relationen är hjärtat i utbildningen, där elever behöverkänna sig sedda. Genom att skapa relationer bidrar lärarna till en trygg och positiv miljö för eleverna. Syftet med studien är att ta reda på hur lärare i fritidshem/undervisande klasslärareresonerar om relationsbyggande i skolan. Studien är gjord genom kvalitativasemistrukturerade intervjuer med både lärare i fritidshem och undervisande klasslärare.Teorierna utgår ifrån Bubers ordpar Jag-Du och Jag -Det och Danermarks teori om makti relationer. Resultatet visar att lärare i fritidshem och undervisande klasslärare har olikatillvägagångssätt för relationsbyggande. Lärare i fritidshem har en mer öppen syn på näroch var relationer skapas, medan undervisande klasslärare har striktare ramar att följa.Trots detta är samverkan mellan de två yrkesrollerna viktig för att skapa en enhetlig ochtrygg skolmiljö. Relationsbyggande sker i skolans fysiska miljöer, såsom på skolgården och klassrummet,där lärare i fritidshem och undervisande klasslärare möter eleverna och skapar möjligheterför interaktion och samspel. En grundläggande princip är att möta eleverna på deras egnavillkor och vara närvarande i deras vardagliga miljöer för att främja ömsesidig respektoch förståelse.

Relationen mellan lärare och elever anses vara av stor betydelse för elevernas inlärning och prestation. Detta arbete syftar till att utforska hur undervisning med casemetodik i företagsekonomiska ämnen påverkar relationerna mellan lärare och elever på gymnasieskolor i Sverige. Tidigare forskning inom ämnet visar att caseundervisning främjar elevernas inlärning och förmåga till reflektion genom att tillämpa teoretiska kunskaper på verkliga problem. Dock finns det begränsad forskning kring ämnes- didaktiskt material för företagsekonomi kopplat till caseundervisning, och det till- gängliga materialet är främst utformat för högskole- eller universitetsundervisning. För att besvara frågeställningen användes kvalitativa semistrukturerade intervjuer med två lärare samt tio elever. Även observationer och enkätundersökning med eleverna har använts. Analysen visar att caseundervisning i företagsekonomi kan vara ett effektivt verktyg för att främja positiva relationer mellan lärare och elever. Lärarna anser att en positiv relation främjar elevernas motivation och lärande, särskilt genom case- undervisning som uppmuntrar diskussion och samarbete. Eleverna bekräftar detta synsätt och betonar att en god relation med läraren ökar deras motivation och engagemang i ämnet samtidigt som caseundervisning skapar bättre relationer genom kommunikation och samarbete med läraren.

Det finns flera faktorer som tycks bidra till bättre matematikundervisning, däribland god interaktion och kommunikation mellan den som undervisar och den som blir undervisad anses vara en av dem. Däremot är det inte enkelt att skapa en miljö med god kommunikation mellan lärare och elev, vilket kan påverka elevernas prestationer inom matematik. Detta examensarbete undersöker interaktionen mellan lärare och elever i matematikundervisningen i syfte att bättre förstå lärares omfattande arbetssätt i att utveckla elevernas matematiska kunskaper. Studien genomfördes med fokus på elevperspektivet, som möjligen ger en annorlunda synvinkel kring kommunikation då tidigare forskning har framförallt utgått från lärarperspektiv. Metoden för studien är kvalitativ forskning med intervjuer för datainsamling, varav fyra elever har intervjuats från två olika gymnasieskolor med olika program på sina respektive skolor. Att ha intervjuer som huvudmetod anses lämpligt för att analysera och förstå elevernas upplevelser i undervisningen med sina matematiklärare, vilket är en del av den sociokulturella och fenomenologiska ansatsen som är centralt för detta arbete. Resultatet av arbetet visar att eleverna anser att en positiv kommunikation med lärare beror på flera faktorer, där lärarens sätt att genomföra undervisningen samt hantera emotioner och relationer både inom och utanför matematikklassrummet värderas högt. Resultatet ger en bild av elevernas förväntningar och åsikter om vad som kan fungera för matematikundervisningen, vilket kan användas till att förbättra inlärningsmiljön för dem. Dessutom vill vi även bidra till en bredare förståelse för de olika sätten som lärare kan arbeta på, i syfte att kunna nå en effektiv kommunikation och relation med sina elever. Att förändra hela bilden om lärar-elevrelation anses vara för stort mål i denna forsknings omfattning, trots detta är vi positivt inställda till framförande av nya synvinklar. Andra lärare och forskare kan därmed använda dessa synvinklar och reflektera sina arbetssätt utifrån elevers perspektiv.

The purpose of the present study was to examine the experiences of school counselors and teachers regarding collaboration, as well as to identify facilitating and complicating/hindering factors in their collaboration. The study addressed three research questions and employed a qualitative method, utilizing seven interviews with four school counselors and three teachers in four different municipalities in Sweden. The results of this study indicated that the majority of the school counselors and teachers had positive experiences of collaboration. Those who had positive experiences perceived collaboration as continuous and generally effective. Others, who described collaboration as less effective, mentioned that school counselors and teachers did not take each other´s knowledge and competence seriously, and school counselors perceived that teachers sometimes attempted to pass inaccurate tasks to them as school counselors. The facilitating factors that emerged in the results were professional experience, knowledge and understanding of each other´s professions, an engaged principal, and regular meetings. Lack of resources and confidentiality were identified as hindering factors for collaboration. / Syftet med föreliggande studie var att undersöka skolkurators och lärares upplevelser av samverkan samt identifiera underlättande och försvårande faktorer vid deras samverkan. Studiens syfte besvarades med hjälp av tre forskningsfrågor. Studien hade en kvalitativ metod och använde sju semistrukturerade intervjuer med fyra skolkuratorer och tre lärare som var yrkesverksamma på fyra olika kommuner i Sverige. Resultatet för denna studie visade att majoriteten av skolkuratorer och lärare hade positiva upplevelser av samverkan. De som hade positiva upplevelser beskrev att samverkan fungerade kontinuerligt och generellt bra. Andra som beskrev samverkan som mindre bra beskrev att skolkuratorer och lärare inte tog varandras kunskaper och kompetens på allvar och skolkuratorer beskrev att lärarna ibland försökte överlämna felaktiga uppgifter till skolkuratorn. De underlättade faktorer som framkom i resultatet var erfarenhet, kunskap om varandras yrke, engagerad rektor och möten. Brist på resurser och sekretess var de försvårande faktorer som framkom i studiens resultat.