The interest for food and cooking has probably never engaged the people of Sweden as much as it does today. Especially cookbooks are selling better than ever which has been a quite constant trend since the mid 90's. This study explores the connection between visual communication in Swedish cookbooks and the post-modern values which have influenced the market climate and the visual culture. I have used a theoretical framework as reference consisting of theories of semiotics, visual rhetoric, marketing communications and postmodernism. I have been studying six cookbooks, three from the late 00's and three from the early 90's, from the two separate angles of their graphic design and photographic material. The survey has been conducted by using both qualitative and quantitative methods to make it possible to both gather information about the impression of the visual communication as well as statistics of space given to text and images as well as main motives in the photography. In my essay I discuss the meaning of the differences between the cooking books of the separate time periods along with the above mentioned angles with the theoretical framework in mind. I also discuss the question about what in fact makes a cooking book have costumer value. As a conclusion I state that cookbooks by updating their image of what a cookbook is supposed to be, succeeded to reach new markets with post-modern influenced preferences by making cooking part of an experience in the mind of the consumer.

<p>Texten jämför det analoga- och digitalafotografiet. Disskutioner kring arbetssättet, uttrycket i fotografiet, uppfattningen av det, de olika tekniska asspekterna och känslan i fotografiet är områden som berörs i texten. Även kamerans och fotografiets historia i allmänhet tas upp.</p>

I följande essä, Konstens olika horisonter – ett möte med bildkonst från Senegal, Mali och Mocambique, diskuterar jag rollen som gallerist och curator i mötet med det som är okänt och främmande i konsten. I essän refereras till möten med konst och konstnärer från Senegal, Mali och Mocambique. Texten utgår dels från mina upplevelser på konstbiennalen i Dakar, dels från arbetet med två olika utställningar på Galleri Flach i Stockholm. Med utgångspunkt i min roll som kurator reflekterar jag över situationer när konstens sammanhang framstår som främmande och okända. Hur bemöter jag situationen? Vad ser jag i den och vad bidrar den med i mitt kuratoriska arbete i gallerirummet? Med stöd bland annat i hermeneutiken och filosofer som Hans-Georg Gadamer och Marcia Sa Cavalcante Schuback, beskrivs en bildningsprocess i vilken jag reflekterar över det geografiska och kulturella avståndet. I texten diskuteras också ett så kallat hermeneutiska mellanrum som uppstår i skarven mellan det välkända och det främmande. Diskussionen införlivar även tankar om hur normer i den västerländska konsthistorien påverkar mitt möte med konsten och vad jag uppfattar som konstnärlig kvalitet. I essän konstateras att mina möten och konfrontationer med det som är okänt i konsten, är betydelsefullt. Det påbörjar en process mot ny kunskap i vilken jag tydligare får syn på mig själv och mina medvetna och omedvetna föreställningar. I texten beskrivs hur jag i gallerirummet prövar mina reflektioner i praktiken i en dialog med mig själv och de konstnärer med vilka jag samarbetar. Jag betonar dialogens och den inre reflektionens betydelse för utställningens tillblivelse. Utställningen blir ett mellanrum, ett begränsat sammanhang, där dialogen och reflektionen tar form. / The following essay, Different horizons - Encounters in visual arts from Senegal, Mali and Mozambique, discusses how to encounter what is unknown and unfamiliar within art in my role as a gallerist and curator. The essay refers to encounters with art and artists from Senegal, Mali and Mozambique. The text is partly based on my experiences at the biennial in Dakar, partly from working experiences with two exhibitions at Galleri Flach in Stockholm. On the basis of my role as curator, I am reflecting on the situation when art appears unfamiliar. How do I act? What do I learn in these situations and what do they bring to my curatorial work in the gallery space? With support from hermeneutics and philosophers such as Hans-Georg Gadamer and Marcia Sa Cavalcante Schuback, I describe a learning process that takes the geographical and cultural distance into consideration. The text reflects also on the so-called hermeneutical gap (a room in between) that occurs in the joint between the familiar and the unfamiliar. The discussion incorporates thoughts on how standards in the Western art history affect my encounters with the art object and what I perceive as artistic quality. I note in the essay how these meetings and confrontations with the unknown in the art are important. It sets in motion a process towards greater knowledge in which I see myself more clearly, not the least my conscious and unconscious beliefs. The text describes how I use the gallery space to put my reflections into practice, in a dialogue between myself and the artists with whom I work. I emphasize the dialogue and the importance of an internal reflection in creating an exhibition. The exhibition offers a room within a room, a limited context, where dialogues and reflections take shape.

The Longest Journey is an experimental Master essay which consists of 27 images with accompanying texts. Part of the images are digital photographs and part of them are images created through a special process involving different software tools – mainly Adobe Photoshop and Google Earth. The texts comment on how the images themselves were created and how one might understand what they are and how they function as aesthetic objects and as potential catalysts for thought. / <p>The essay was published as part of a Master of Fine Art Degree exhibition with the same title. For an English translation of it and photographic documentation of the exhibition, please contact: markus.bowie@gmail.com</p>

Uppsatsens syfte är att undersöka Miles Aldridges fotografi Immaculée#5 som gestaltar en Jungfru Maria som innehar ett uttryck av extas. Med hjälp av Panofskys ikonografiska metod och feministisk och psykoanalytisk teori analyseras verket för att utforska hur det religiösa verket kan tolkas i en samtida kontext. Slutsatsen innehåller en konklusion om att en förhistorisk kontext om Jungfru Maria och genomförda kritiska analyser visar att Immaculée#5 kan representera ett visuellt kvinnoförtryck baserat på bland annat sexuell voyeurism. / The purpose of the essay is to examine Miles Aldridge's photograph Immaculée#5, which depicts a Virgin Mary holding an expression of ecstasy. Using Panofsky's iconographic method and feminist and psychoanalytic theory, the work is analyzed to explore how the religious work can be interpreted in a contemporary context. The conclusion is that a prehistoric context about the Virgin Mary and critical analyses show that Immaculée#5 can represent a visual oppression of women based on sexual voyeurism, among other things.

The purpose of this essay is to examine documentary photographs using art-science methods. The subject of the analyzes is photographer Lauren Greenfield’s project Generation Wealth, which reflects the Western consumer culture of our time. From a social-constructivist perspective, three photographs from this 25-year project are examined. These three photographs follow the theme of money and portray three different occasions that are not related to each other, but which are linked here as three subsequent steps in the theme. With the help of Erwin Panofsky's iconological interpretation model, the photographs are examined to reach a deeper meaning than merely documents about an event or of specific individuals. The iconological interpretation helps to put the photographs in a wider context which makes them symbols of our time. On the basis of the preparatory analyzes, connections are made with art historical works that both visually and contextually becomes keys in the interpretation. The photography of Phoebe 17 years becomes a symbol of the role of young people, especially girls, as objects in a consumer system. Eli Broad Dinner Party symbolizes how money controls the art market while this photograph also play with gender order. The photograph of Florian Homm becomes evidence of the emptiness that comes with the quest to constantly achieve financial success.  The analyzes also discuss the division between documentary photography and art photography with the conclusion that such a division inhibits the photograph's sub-meanings. Such a division becomes a clear sign of social constructions and it’s need to categorize and place them in different fields. The essay discusses photography as a reality portrayal. This is a complex discussion which determines of the context in which the photograph is located. By simultaneously seeking an understanding of photography as a medium and by reading photography as a text, the photographs shows how social constructs are inherited and contribute to standards that keep people trapped in the culture of consumption.

Det här är en fritt utforskande uppsats där jag undersöker min konstnärliga praktik genom samlandet av olika material som utgångspunkt. Uppsatsen bär på min längtan efter möten och ger mig tillåtelse att fundera över saker utan att bestämma något. Ibland tar den formen av essäer, andra gånger som brev, men även som tankegångar genom andra personer som jag är intresserad av. Jag vill använda mig av text som ett material att lägga bredvid min praktik för att förkroppsliga de idéer, känslor och tankar som vanligtvis mynnar ut i skulpturala verk. Uppsatsen innehåller element som är återkommande i min konstnärliga praktik, t.ex. samlande av material, ett intresse för vad språk är och gör, en poetisk inställning till världen och ett behov av att se naturen inom och omkring oss. / This is an explorative and associative essay where I look into my practice through the collection of different materials as a starting point. With a mix of short essays, letters and quotations from people that interest me, it is an attempt to materialize the immaterial space where the knowledge production in my practice occurs. I aim to use text as a material to embody the ideas, thoughts and feelings that are often the predecessors of my sculptural works. The essay deals with themes such as collecting, communication, poetry, culture and nature.

This thesis is about the geopolitics of feminist knowledge and the role of the visual arts in conceiving and reconfiguring postsocialist feminist imaginaries. Its central concern is to contest the fantasy, prevalent within Western feminist theorizing, of a “lag” between Western and former Eastern Europe. The thesis explores these imaginaries on a micro scale, zooming in on the deeply personal and political artwork of a contemporary feminist and lesbian-identified Estonian artist, Anna-Stina Treumund. This partial and limited focus on Treumund’s photographic self-portraiture enables us to look into the intensities and specificities of individual experience in postsocialist space. Throughout, the thesis evokes a whirling subject as a feminist figuration. This is simultaneously a reference to the embodied and the relational structure of knowledge-systems and world-making. Drawing on postsocialist, postcolonial, queer and feminist visual culture studies, the author argues that Treumund’s art is always already embedded in the local context, as it builds on and problematizes the existing discussions of feminist generations, theorizing, activism and art practices. Combining close readings of Treumund’s artworks with contemporary theoretical debates in feminist studies, encounters with the artist and autobiographical narratives, this thesis asserts: there is no “lag”. More importantly, it is of utmost ethical and political importance to pay closer attention to geopolitical locatedness as an axis of difference that matters in contemporary feminist theorizing. / Den här doktorsavhandlingen handlar om geopolitik i feministisk kunskap och bildkonstens roll i förståelse och omskapande av postsocialistiska feministiska föreställningar. Dess huvudsakliga fokus handlar om att bestrida den i västerländsk feministisk teori ofta förekommande fantasin om att före detta Östeuropa på olika sätt ”släpar efter” i relation till väst. Doktorsavhandlingen utforskar dessa föreställningar på mikronivå då den zoomar in på det djupt personliga och politiska bildkonstarbete utfört av den samtida feministiska och självidentifierat lesbiska estniska konstnärinnan Anna-Stina Treumund. Avhandlingens partiella fokus på Treumunds fotografier i form av självporträtt möjliggör för oss att få inblick i de intensiteter och specifika förhållanden som utgör en individuell erfarenhet av att befinna sig i det postsocialistiska rummet. Genomgående i doktorsavhandlingen används det virvlande subjektet som feministisk figuration. Figurationen innebär simultant en referens till den förkroppsligade och den relationella aspekten av kunskapssystem och skapande av världen. Med utgångspunkt i postsocialistiska, postkoloniala, queera och feministiska studier av visuell kultur argumenterar författaren att Treumunds bildkonst alltid redan är inbäddad i en lokal kontext, detta sedan den växer fram ur och problematiserar de diskussioner som pågår mellan feministiska generationer, i teori, aktivism och bland konstutövare. Genom att kombinera närläsning av Treumunds konstnärliga arbete med samtida teoretisk debatt inom feministiska studier, med möten med konstnärinnan, och med självbiografiska berättelser, försäkrar denna avhandling: det finns ingen “eftersläpning”. Än mer väsentligt är att betona att det är av yttersta etisk och politisk vikt att ägna mer uppmärksamhet åt geopolitiska lokaliseringar som skillnadsskapande faktor i samtida feministisk teoribildning.

In this essay we follow a professional female photographer on the island of Gotland in Sweden around the turn of the twentieth century. The story of Laura Stenman’s life has for a long time been hidden, but through literature- and archival studies, her biographical story was pieced together and revealed during the winter of 2019. Through this essay her family life and photographic work has emerged. In parallel, a piece of the history of photography and the first photographers on Gotland are revealed.  The essay highlights the educational opportunities and advice available to those interested in photography at this time. It also describes the photographic studios that Laura Stenman and her second husband worked in. How the studio was planned and what inventories you would find in them. It also describes which assignments were the most common, which customers they had, how they communicated with the customers and how they found new ones. The economic conditions and aspects both for the photographer and the person to be portrayed, were of the utmost importance, and this is also being discussed. Some of the photographic pictures that Laura Stenman made were found and studied in detail in order to find patterns in her work. The essay also highlights how both the married and unmarried women were affected by changes in two big reforms in Sweden. First in 1846 when new opportunities arose for those who wanted to carry on activities in the craft profession, and second in 1864 when a business freedom regulation was introduced. Laura Stenman was married twice an both marriages changed her life and her history in different directions which is also being discussed throughout the essay. / I denna uppsats får vi följa en kvinnlig yrkesverksam fotograf på Gotland under sekelskiftet 1900. Laura Stenmans historia var länge dold men genom litteratur- och arkivstudier pusslades hennes biografiska skelett under vintern 2019 åter samman. En bild av hennes familjeliv och fotografiska arbete utkristalliserade sig. Parallellt har frågor om när fotokonsten och fotograferna egentligen kom till Gotland och vilka de första fotograferna var, besvarats. Vilka utbildningsmöjligheter och råd fanns för den intresserade vid denna tid?Arbetet beskriver de fotoateljéer som Laura Stenman och hennes andra man var aktiva i. Vart de byggdes upp, hur de planerades, fungerade och vad som fanns i dem. Även vilka fotografernas vanligaste uppdrag var, vilka kunder de hade, hur de kommunicerade med dem och hittade nya. De ekonomiska förutsättningarna och aspekterna både för fotografen och den som skulle låta sig avporträtteras var av allra största vikt vilket också diskuteras. Ett antal fotografiska visitkort som Laura Stenman lämnat efter sig studerades närmare. Vid 1846 års reform avskaffades skråväsendet i Sverige vilket gav nya möjligheter för den som ville bedriva verksamhet inom hantverksyrken och 1864 infördes sedan näringsfrihetsförordning. Uppsatsen lyfter hur både gifta och ogifta kvinnor påverkades av detta. Laura Stenman själv var gift två gånger och dessa giftermål påverkade hennes liv och historieskrivning i olika riktningar vilket har diskuterats genom hela arbetet.

No description available.