Det finns forskning som tyder på att den naturvetenskapliga undervisningen främst riktas åt elever som kommer att vidareutbilda sig inom området, vilket sker på bekostnad av medborgarbildning. Det verkar således finnas en klyfta mellan skolans naturvetenskapliga innehåll och det naturvetenskapliga innehållet elever möter och hanterar utanför skolan. Syftet med studien var att undersöka hur sex lärare i årskurs 1 - 3 beskriver att de undervisar så att elever utvecklar de kunskaper och förmågor de anser att elever behöver besitta för att möta och hantera naturvetenskap utanför skolan. Den kvalitativa metoden för datainsamlingen var semistrukturerade intervjuer. Den pragmatiska lärandeteorin har utgjort studiens tolkningsraster. Resultatet visar att det finns en tvetydighet angående innehållsrelevansen i de naturvetenskapliga ämnenas kursplaner, men att lärare ändå landar i att det är viktiga baskunskaper som alla elever behöver ha kännedom om. Innehållsrelevansen blir snarare en fråga om hur enskilda lärare undervisar. För att elever ska kunna möta och hantera naturvetenskap i vardagen undervisar lärare utifrån undersökande arbetssätt där elever ges möjlighet att öva på kommunikativa förmågor. Slutsatsen är att innehållet i den naturvetenskapliga undervisningen är objekt för elever att öva kommunikativa förmågor på, vilket lärarna anser är det primära i undervisningen.

När offentligheten flyttar in i sociala medier har svenska myndigheter att hantera förändrade villkor för dialogen med samhällets medborgare. I föreliggande uppsats undersöker jag hur sådana villkor formas av diskursiva förhandlingar som äger rum i en myndighets, nämligen Polisens, chattsessioner på Facebook. Närmare bestämt utreder jag hur chattsessionerna fungerar som kommunikativa verksamheter. Sammanlagt analyserar jag åtta trådar ur fem olika chattsessioner, där trådarna representerar olika kommunikativa scenarion. Analysen fokuserar på hur aktörerna gör bruk av konstituenter, närhetspar och adressatpositionering för att förhandla om det diskursiva utrymmet och för att förverkliga sina respektive kommunikativa projekt. Dessutom utreder analysen hur förhandlingarna förhåller sig till respektive kommunikativ verksamhets ramar. Med en konstruktivistisk utgångspunkt hämtar jag alltså analysverktyg från forskningsfält som textanalys, diskursanalys och samtalsanalys. Denna ansats har inte tidigare tillämpats på datormedierad polisdialog. Resultatet visar att aktörerna, polisiära som icke-polisiära, anpassar sitt bruk av kommunikativa medel efter de kommunikativa projekt som de strävar efter att förverkliga. I somliga av de analyserade chattrådarna antar Polisen en traditionell myndighetsroll, medan de i andra trådar uppträder som en aktör bland andra. Myndigheten lyckas visserligen behålla den diskursiva kontrollen över sina chattsessioner, men öppnar samtidigt upp för externa aktörer att förhandla om dess verksamhet. I diskussionen problematiserar jag det faktum att Polisen visar tecken på fortsatt intimisering, eftersom det både förenklar och försvårar medborgares tillgång till information från det offentliga. Genom att beskriva den bredd av kommunikativa scenarion som Polisen möter på sin facebooksida visar jag vad myndigheter i allmänhet behöver kunna hantera när villkoren för deras kommunikation förändras. Undersökningens metod lämpar sig för beskrivning av ett datormedierat material som visserligen tillkommer skriftligt, men som lika mycket uppvisar muntliga drag. Samtidigt föreslår jag hur metoden kan utvecklas för att kunna vara fruktbar för framtida undersökningar av liknande material.

An important part of becoming a teacher is to have good knowledge of the educational objectives set by the Swedish National Agency for Education. The objectives are clearly expressed, however, how to reach them is not mentioned. This leads to different interpretations and uncertainty for many teachers about the best way of teaching grammar and whether textbooks are useful for this purpose. This study aims at exploring whether high school grammar exercises in French as a foreign language could be considered to be in accordance with the stipulated goal of the Swedish National Agency for Education.Four text- and exercise books in French used during two different Curriculums for the upper secondary school and covering a period of 10 years, are analyzed. The purpose of analyzing the exercises in the textbooks is to find out whether they offer communication focused grammar exercises and if these exercises offers opportunities to develop communicative abilities. Furthermore, we also examine potential changes between the different versions of the text -and exercise books, published with an interval of ten years.The results through a mixed methodology approach, using both a quantitative and a qualitative method, showed in particular that the examined books have a large number of grammar and oral exercises. Communication could therefore be considered as reinforced. The exercises offered in the examined books show that they as a general are in accordance with the stipulated goals of the Swedish National Agency for Education.

Elevers begreppsförmåga är en viktig faktor för deras förmåga att lösa textuppgifter korrekt. Syftet var att studera och analysera hur några elever med eller utan matematik-, språk-, läs- och skrivsvårigheter upplever textuppgifter i matematik. Utifrån frågeställningarna: Vilka begrepp beskriver några elever som viktiga för att kunna lösa textuppgifter? Vad kännetecknar elevernas beskrivning av det som de uppfattar som viktiga begrepp? Vilket stöd beskriver eleverna att de behöver när de löser textuppgifter? Hur kan elevernas beskrivningar förstås mot bakgrund av Vygotskijs sociokulturella teori? genomförde vi en kvalitativ studie där 21 elever i årskurs 5 deltog i fokusgruppsintervjuer med inslag av interventioner. Svårigheter med begreppsförståelse kan ha flera bakomliggande orsaker och tidigare forskning pekar på vikten av kommunikation i undervisningen. Studiens resultat visade på en stor spridning i begreppsförmågan och på elevernas positiva upplevelse av att lösa textuppgifter med scaffolding/stöttor och i samarbete med andra, zonen för proximal utveckling (ZPD). Vårt resultat analyserade vi utifrån Vygotskijs sociokulturella teori och sedan diskuterade vi resultatet utifrån tidigare forskning.

Bakgrund: Kommunikationen mellan sjuksköterska och patient är betydande för den mellanmänskliga relationen som i sin tur är grunden för omvårdnad. Forskning visar att kommunikationen mellan sjuksköterska och patient kan främja hälsa och lindra lidande. Evidens om hur kommunikation påverkar hälsan genom placebo- eller noceboeffekt är relativt outforskat eftersom resultat är svåra att mäta. Placebo rör inte enbart “sockerpiller” utan omfattar olika former av psykologisk stimulans som aktiverar fysiologiska processer. Syfte: Syftet var att sammanställa evidens för vilka kommunikativa åtgärder sjuksköterskan kan tillämpa för att öka placeboeffekt samt minska noceboeffekt. Metod: Litteraturöversikt baserad på elva kvantitativa artiklar. Resultat: Hälsofrämjande kommunikativa åtgärder kan sammanfattas med ett positivt ordval, en varm kommunikationsstil och fysisk beröring. Kommunikation som främjar placeboeffekt minskar patientens puls, blodtryck, ångest och smärta samt ökar själveffektivitet, belåtenhet, tro på sin egen prestationsförmåga samt förväntan på behandlingsresultat. Fysisk beröring som separat åtgärd håller även patientens oxytocin-nivå stabil och ger ett ökat fysiskt och psykiskt välbefinnande samt fysisk och psykisk komfort. Konklusion: När sjuksköterskan är medveten om sitt sätt att kommunicera med patienten kan det öka placeboeffekten och främja hälsa genom att välja en varm kommunikationsstil, ge fysisk beröring samt att välja positiva ord. / Background: The communication between nurse and patient is significant for the interpersonal relationship, which is the basis for nursing. Research shows that communication can promote health and relieve suffering. Evidence on how communication affects health through a placebo or nocebo effect is relatively unexplored because results are difficult to measure. Placebo is not just about "sugarpills" but includes various forms of psychological stimuli that activate physiological processes. Aim: The purpose was to compile evidence about communicative measures nurses can utilize to increase the placebo effect and reduce the nocebo effect. Method: A literature review based on eleven quantitative articles. Findings: Health-promoting communicative measures can be summed up with a choice of positive words, a warm communication style and physical touch. Communication that promotes the placebo effect reduces patients' heart rate, bloodpressure, anxiety and pain and even increases self-efficacy, satisfaction and belief in their own performance ability and expectations of treatment results. Physical touch as a separate measure also keeps the patient's oxytocin level stable and provides increased physical and mental well-being and comfort. Conclusion: When nurses are aware of their way of communicating with patients, they can increase the placebo effect and promote health by choosing a warm communication style, providing physical touch and choosing positive words

Kommunikation och språk utgör en stor del av människors samspel med varandra i nutidens samhälle. De barn som av olika anledningar inte besitter det verbala språket kan få stöd genom olika kommunikativa redskap. Pedagogerna i förskolan är grunden för detta. Denna studie utgår ifrån hur pedagoger använder sig av kommunikativa redskap i en samling. En samling är en social stund under dagen där alla barn och pedagoger är samlade. Syftet med studien är att undersöka, beskriva och analysera hur det ickeverbala språket och kommunikativa redskap används i en samlings-situation. Studien är kvalitativ och empirin som är insamlad med hjälp av observationer, fältanteckningar och intervjuer, analyseras utifrån olika perspektiv och begrepp. I studien används barnperspektiv, sociokulturellt perspektiv samt begreppet kommunikativa redskap. Resultatet visar att pedagoger använder sig av kommunikativa redskap som TAKK, men även kodväxling, artefakter, gester och kroppsspråk. Miljön och materialets betydelse har även varit tydlig för hur pedagoger kan skapa en meningsfull och språkutvecklande samling.

Studiens syfte är att undersöka hur pedagoger erbjöd kommunikativa redskap och artefakter som stöd i barns språkutveckling och kommunikation. Frågorna för den här studien var ”Hur skapas språkpraktiker i förskolan? Hur använder sig barnen av kommunikativa redskap som ett stöd i sin språkutveckling?”. Studiens vetenskapliga utgångspunkt är det sociokulturella perspektivet, då mediering sker i interaktion mellan människor i olika konstellationer, som sker genom verbal och icke-verbal interaktion. Studien genomfördes på en förskola i södra Sverige, där videoobservationer har använts för att samla in materialet som filmats på barn i ålder ett till tre år. Materialet har därefter transkriberats och analyserats med interaktionsanalys. Studiens resultat visar att barn använder sig av kommunikativa redskap som ett stöd när de kommunicerar men även att barnen är flexibla i sin kommunikation. Studien resulterar i att barn använder sig av artefakter som stöd i sin kommunikation när de kommunicerar. Förhoppningen med den här studien är att inspirera pedagoger och förskolor till att använda kommunikativa redskap kontinuerligt i förskolans vardag.

Syftet med denna studie var att undersöka vad undervisning i förskolan innebär för förskolepersonal samt hur de beskriver sitt arbete med undervisning. Detta då det i juli 2019 kom en ny läroplan för förskolan där utbildning har förstärkts samt att begreppet undervisning införts.  Studien har utgått ifrån ett sociokulturellt perspektiv och genomfördes med en kvalitativ forskningsansats och semistrukturerade intervjuer. En tematisk analys genomfördes utifrån resultatet och de teman som identifierades var målstyrda processer, kommunikation och samspel samt organisatorisk och social arbetsmiljö. Resultatet visade att undervisning handlar om att syften och mål definierats i förväg och att kommunikativa processer utgör en viktig del i arbetet samt att den organisatoriska och sociala arbetsmiljön påverkar undervisningen. Slutsatsen är att undervisning i förskolan är medvetna tankar som bidrar till att förskolepersonalen har ett komplext arbete där olika metoder kan användas mot samma syfte och att organisatoriska och sociala faktorer påverkar undervisningen i praktiken.

Diskussionen och arbetet för hållbar utveckling är ett högaktuellt och omdebatterat ämne. Skolmyndigheterna anser emellertid att hållbar utveckling bör vara ett centralt begrepp i skolverksamheten och därför menar vi att det är viktigt att undersöka hur man i skolan använder sig av och förhåller sig till hållbar utveckling. Uppsatsens syfte är att fånga upp lärares och elevers syn på begreppet hållbar utveckling samt belysa hur väl förankrat undervisning för hållbar utveckling är i samhällskunskapsämnet, men även att lyfta fram vilka miljöundervisningstraditioner som dominerar i praktiken. Resultaten bygger på undersökningsmetoden triangulering och studien är även knuten till en teoretisk utgångspunkt i form av Habermas samhällsteori om det kommunikativa handlandets betydelse för en demokratisk samhällsutveckling, något som överensstämmer med den syn på lärande för hållbar utveckling som skolmyndigheterna framhåller i sina skrifter. För att urskilja hur väl förankrat ett lärande för hållbar utveckling är i samhällskunskapsundervisningen har vi använt oss av ett analysredskap bestående av tre olika miljöundervisningstraditioner. Studien visar tendenser på att varken begreppet, perspektivet eller ett lärande för hållbar utveckling i dess fulla bemärkelse är förankrat i skolverksamheten. Förhållningssättet till begreppet och ett lärande för hållbar utveckling kan kännetecknas som tveksamt och präglas av en omedvetenhet om skolmyndigheternas intentioner. I undersökningen framkommer även en rad uppenbara hinder i skolverksamheten som påverkar möjligheten att etablera en undervisning för hållbar utveckling. En slutledning som kan dras utifrån undersökningens resultat är att en undervisning för hållbar utveckling framförallt kräver en mer aktiv rörelse från båda riktningarna, det vill säga dels tydligare information från skolmyndigheterna ner till skolverksamheten och dels ett intresse från lärare och elever att utveckla skolverksamheten i enighet med en hållbar och demokratisk framtidsutveckling.

Syftet med detta arbete har varit att reflektera över åsikter kring språkundervisningen i nuvarande gymnasieskolan samt fokusera på att hitta svar på möjliga lösningar. Slutsatsen är att eleverna har en tydlig bild av vad de behöver för stöd i deras språkutveckling och vilka svaga punkter det finns i dagens undervisning. Språkundervisningen motsvarar den aktuella forskningen och i hög grad svarar till de förväntningar eleverna har. Dock finns det vissa områden i språkundervisningen som bör utvecklas så att eleverna trivs bättre i skolan. Olika teorier om både förstaspråks- och andraspråksinlärningen utgör grunden för denna undersökning. Den valda metoden är den kvalitativa forskningsintervjun. För en blivande lärare i språk har det varit av en oerhört stor betydelse att försöka få fram åtminstone några av svaren på de grundläggande pedagogiska frågorna: vad, hur, varför, som varje pedagogiskt arbete börjar med.