Mellan Delacroix´s och Turners verk finns ibland en släktskap trots de stora skillnaderna i stil. Syftet med denna uppsats har varit att försöka fånga den känsla av likhet, som finns mellan några av deras verk, som uttrycker patos och kamp på liv och död mot naturens starka krafter eller människors ondska. Exempel på sådana verk är Delacroix´s Death of Sardanapalus, 1826 och Turners Slave Ship (Slavers Throwing Overboard the Dead and Dying, Thyphon Coming On), 1840 samt Delacroix´s The Lion Hunt, 1855 och Turners Whalers, 1845. Dessa verk ger uttryck för sublim storhet. Gemensamt för verken är också en högsta känsla för färgens måleriska möjligheter. Utvalda verk har analyserats med kontextuell metodik med avseende på sublimt innehåll utifrån estetiska teorier och litterära källor för det sublima enligt normerna för det akademiska måleriet i Frankrike och England under första hälften av 1800-talet. Uttryck för målerisk stil har studerats med formal metodik utifrån Ruskins och Wölfflins begrepp om det måleriska. I den formala analysen har även begrepp om komplementära färger ingått. Analysen visar att båda konstnärerna i flera avseenden inspirerats av såväl samma estetiska begrepp om det sublima, som av samma litterära klassiska och romantiska källor. Bådas stil blir alltmer expressiv med åren och deras senaste verk förebådar det moderna måleriet. Komplementära färger ingår i Delacroix´s senare stil. Släktskapet mellan Delacroix och Turner kan bäst sammanfattats utifrån Ruskins begrepp om det sublima. / Between Delacroix and Turner there is sometimes a kind of kinship as displayed in some of their works, although their great differences in style. The purpose of this thesis is an attempt to capture this feeling of similarity that can be found between some of their works expressing pathos including fights for life or death against the strong forces of Nature or the evil in Man. Examples of such works are Delacroix´s Death of Sardanapalus, 1826 and Turners Slave Ship (Slavers Throwing Overboard the Dead and Dying, Thyphon Coming On),1840 and Delacroix´s The Lion Hunt, 1855 and Turners Whalers, 1845. These work express sublime greatness. Common to the works are also the highest sense for the painterly possibilities of colour. Selected works have been analysed using a contextual method regarding contents of the sublime according to esthetical theories and literary sources of the sublime in agreement with the norms for the academic painting in France and England during the first half of the 19th century. Expressions of a painterly style have been studied using a formal method including the concepts of the painterly by John Ruskin and Heinrich Wölfflin. In the formal analysis also concepts of complementary colours have been studied. The analysis shows that both artists, in several ways, have been inspired by the same esthetical concepts of the sublime and the same literary classical and romantic sources. The painterly style of both artists becomes more expressive with age and their late works hint at the modern art to come. Complementary colours, are evident in the late style of Delacroix. The kinship between Delacroix and Turner can best be summarized by Ruskins words on the sublime.

This master essay is about the process as a motive and how I collaborate with the material. How the paintings go from being constructions to becoming paintings where the color, gestures and mark making creates a content in itself. The fiction of materials.   The essay begins with me in my studio working on a painting. Trying to solve the problems in the painting. This section ends with me flipping the painting upside-down, realising that the problem I had was gone.   The next chapter is about what happens during the process from the first idea to the finished painting. How visual ideas appear in front of me in my everyday life in small details. I compare the ideas with the miracles in the 2006 movie Wristcutters a Love Story and how all the characters see small miracles; no one cares, exact the main character Zia. I also write about the Art Concrete-movment from the 1930s and there attitude towards painting.    In the end of this chapter I write about Günther Förgs artistry; his fascination of the early modernist painters and how he break their rules.    The next chapter is about the importens of AbEx (abstract expressionism), the artistry of Joan Mitchell and how the rapper MF DOOM influens my way of working with painting.   The essay end with me talking about Maria Lassnigs influence over my own artistry. How she haunts me. In this chapter I also write about my background; my home town Gävle, the importens of the HipHop subculture and feeling a bit odd in my hometown.The very last thing is a quote about painting by Amy Sillman from her essay ”On color” and how that quote led me to where I am now as a painter.

Detta kandidatarbete undersöker om värdesättningen av digitalt måleri idag i jämförelse medtraditionellt målande. Vi författare av denna artikel är båda aspirerande digitala konstnäreroch har upplevt att det finns en väldigt aktiv konversation som kan verka väldigt negativ ochnedlåtande, riktad mot digitalt måleri och dess värde. Då allt idag blir mer och mer digitaltifrågasätter vi varför konstens värdesättning verkar ha haft svårt att följa med i samma fartsom digitaliseringen av konst och måleri. För att undersöka detta använde vi oss avdesignmetoden Research Through Design där vi gestaltade varsin digital målning, där vianvänt oss av digitala tekniker för att måla i samma stil, samt med liknande tillvägagångssättsom traditionella oljemålningar för att skapa en artefakt som förmedlar vissa av de aspektersom värdesätts i de mer traditionella och fysiska medierna. Detta gjordes för att undersökavad som kan krävas av digitala medier för att kunna värdesättas på ett liknande sätt som detraditionella medierna.Gestaltningarna användes i intervjuer med konstnärer insatta i både den traditionella samtdigitala konstvärlden för att skapa en diskussion kring det digitala målandets värde samtuppfattningInspirationen för artikeln kom främst från Benjamin, W. (1936) konstverket ireproduktionsåldern och deras begrepp och teori om “aura” som ger ett historie baseratperspektiv på värdesättningen av nyare medier. Vi kommer även ifrågasätta hans teori medhjälp av våra intervjuer och Nick Peim’s nyare text Rereading of ‘The Work of Art in the Ageof Mechanical Reproduction (2007) om aura och dess relevans. Där skriver han om hurpolitik och skillnader på tidsperioder kan ha förändrat attityden till konst och aura.Jämförelsen mellan dessa medium var något som visade sig vara ganska svår där det visar sigatt digitala medier kan behöva fortsätta utvecklas tillsammans med tekniker som NonFungible Tokens (NFT) eller dagens typiska prenumerationer för att försörja konstnärer.Slutsatsen blev att i fallet av jämförandet av digitalt mot traditionellt måleri så behövs detstörre grad av förståelse för det digitala måleriet, För att det ska kunna värdesättas på ettjämlikt sätt som det traditionella måleriet. Då för tillfället så kan det inte jämföras på sammaeller på likvärdiga kriterier. / This bachelors candidacy article is about the valuation of digital painting today incomparison to traditional painting. Us writers of this article are both aspiring digital artistswho have experienced that people can have a very critical and condescending attitudetowards digital painting and its value. As everything today becomes more and more digital,we question how and why art seems to have a hard time keeping up with the digitization of itsmedium as a whole.To investigate this, we used the design methodology of Research Through Design and eachcreated a digital painting where we use digital techniques to try to paint in a similar style, andapproach very much like traditional oil paintings to create an artifact that attempts to mediatewhat gives traditional and physical mediums its values.This was done to research what digital mediums can do to reach a similar value as thesetraditional mediums. We will also question his theory with help from our interviews and NickPeims newer text Rereading of ‘The Work of Art in the Age of Mechanical Reproduction(2007) about aura and its relevance. He writes about how politics and changes in time periodscan have changed the attitude to art and aura.We used these paintings in interviews with artists who are familiar with the digital andtraditional art world to create a discussion about the value and perception of digital painting.We took much inspiration from Benjamin, W. The Work of Art in the Age of MechanicalReproduction (1936) and its concept of “aura” to give an historical comparison to thevaluation of new mediums.The comparison between these mediums was something that turned out to be quite difficultwhere it turns out that digital media may need to continue to be developed together withtechnologies such as Non Fungible Tokens (NFT) or today's typical subscriptions to supportartists.The conclusion was that in the case of the comparison of digital vs traditional painting, is thata greater degree of understanding of digital painting is needed, in order for it to be valued inan equal way as traditional painting. At the moment we concluded that it can not becompared with the same or equivalent criterias.

In the capitalistic landscape of games today there exists a paradigm where metrics rule over game design which constrains the creativity and diversity of game design. Realistic games have seen a surge in popularity under this paradigm and as an artist I look to the art movement of impressionism for answers. In 19th century France, impressionist painters managed to escape the conventional realism of their time and their work diversified art. I explore how game mechanics could be refined using impressionist painting techniques as inspiration. Existing definitions of game mechanics such as Sicart (2008) which sees mechanics as methods invoked by agents, designed for interaction with the game state and Lundgren et al. (2003) which see mechanics as any part of the rule system that covers one possible kind of interaction that takes place during the game, both definitions fail to recognize the context (game) in which they exist and looks at mechanics in isolation. Using the analogy of a game as a painting, the properties of a brushstroke is translated into six considerations (size, placement, angle, visibility, shape, and overlap) which can be used to explore game mechanics in a novel way. Through three case studies I learned that my approach to game mechanics can be complementary to existing definitions and provides a language to discuss game mechanics. The six considerations proved useful both in research and in practice and enables a designer to quickly explore game mechanics, embracing the context of the game they exist in. / I dagens spels kapitalistiska landskap existerar det ett paradigm där metrik styr över speldesign vilket stryper speldesignens kreativitet och diversitet. Realistiska spel har blivit mer populära under detta paradigm och som en konstnär så letar jag i konströrelsen impressionism för svar. Under 1800-talets Frankrike lyckades impressionistiska konstnärer fly från tidens konventionella realism och deras arbete diversifierade konst. Jag utforskar hur spelmekaniker kan förädlas med användning av impressionistiska målningstekniker som inspiration. Existerande definitioner av spelmekaniker som Sicarts (2008) ser spelmekaniker som metoder åberopade av agenter, designade för interaktioner med spelets tillstånd och Lundgren et al. (2003) som ser spelmekaniker som en del av det regelsystemet som täcker en möjlig interaktion som tar plats under spelets gång, både definitionerna misslyckas med att se på spelmekaniker i deras kontext och kollar på spelmekaniker i isolering.  Med analogin av ett spel som en målning, så översätts ett penseldrags egenskaper till sex överväganden (storlek, placering, vinkel, synlighet, form och överlappning) som används till att utforska spelmekaniker på ett originellt sätt. Genom tre studier har jag lärt mig att mitt tillvägagångssätt bevisar sig vara användbart både för forskning och i praktik samt att det tillåter designern att snabbt utforska spelmekaniker med spelets kontext i åtanke.

The report comprises two separate parts: part 1:  Temperature needs for district heating in the paint shop for axles in building 210 part 2:  Energy and low temperature waste heat solutions in heating and cooling systems for   building 64 with surroundings The paint shop for axles in part 1 has air quality requirements in places for coating of axles. Toachieve desired air properties there are different process ventilation systems, which consist ofventilation coils for heating and cooling, plus air humidifier. The ventilations coils for heating usedistrict heating. Today the ventilation coils use water of 100°C to achieve necessary air demands inthe coating boxes. This part of the report investigates whether the existing system would achievethe air requirements with a water temperature of 75°C instead of 100°C in the ventilation coilsduring the coldest parts of the year. The conclusion is that it is not possible; the existing system isadjusted for a water temperature of 100°C to achieve the air requirements. To use a watertemperature of 75°C, more or major ventilation coils are needed. The focus of the report is at part 2. In this part, possibilities for low temperature waste heatsolutions are investigated. Those partly aim at specific local solutions for building 64 withsurroundings and on the other part of general waste heat solutions for new buildings andreconstructions in the future. To make these parts possible, the systems for heating and cooling inbuilding 64 have been identified. During this identification, potential savings that are not of wasteheat character have also been observed. The most profitable saving concerns the control of temperature for the inner hardening vat. It isthe hardening vat for gas carburizing oven SV16838 that has been studied in this report. Today thetemperature of the hardening vat is controlled very ineffective. The conclusion is that a betteradjustment of the controller would save 180 000 SEK/year with a pay off time around two months.Worth mentioning (SV16838 included), is that there are at least five similar gas carburizing ovens atthe Scania area in Södertälje. A pinch analysis has also been done for building 64, with it’s primarily conclusion that the groundheating is violating the pinch rules during long periods of the year. To remedy the ground heatingwill only need a different control and will lead to a saving between 20 000 – 75 000 SEK/year. Tomore accurate determine the saving, an investigation of the ground heating during winter time isneeded. Another conclusion concerning the pinch analysis is that the method for a real scenariorather shows the potential of the system than gives you an optimal solution possible to implement.More actions are to use the exhaustions of the endo gas generators and that the washing andrinsing systems if possible not should be heated with electricity. The exhaustions from the endo gasgenerators have a very high temperature, more then 300°C. If these, instead of hot water boilers,could warm the closely located water for the LPG (liquefied petroleum gas) evaporation, 125 000SEK/year can be saved. Today the hot water boilers are heated with electricity. If the washing andrinsing systems existing electricity heating instead can be heated with secondary heat (˜ districtheating), a save of 500 000 SEK/year is possible. For waste heat solutions there are a few different approaches. Close to building 64, the largestpotential to use waste heat is in building 62 and 75, where air heaters are assessed with the largestpotential. In difference to other investigated buildings, building 210 has the possibility to use wasteheat even during the summer. This building is located 1 km from building 64. To use waste water inbuilding 210, a complex net of waste heating will be required where several buildings with asurplus of waste heat can be connected. A net like this has calculated pipe costs of 5, 2 million SEK.The saving for the use of waste heat only in building 210 will be around 1,4 million SEK/year. Thissave corresponds to the air handling systems that occur in part 1.

Marinmåleriet som genre i allmänhet, och dess undergenre skeppsporträttet i synnerhet har länge haft en marginaliserad ställning inom svensk konsthistorieskrivning. Genom att undersöka den svenske marinmålaren Pehr Wilhelm (P W) Cedergrens (1823-1896) skisser söker jag ta reda på utifrån vilka premisser svenska marinmålare under 1800-talets senare hälft. Detta gör jag genom att undersöka vilka motiv som förekommer i P W Cedergrens skisser, och hur konstnären skildrar fartyg i dessa. Fokus i undersökningen är Cedergrens skissbok från sin studieresa i samband med Världsutställningen i London 1851. Metoden för undersökningen är kvalitativa arkivstudier, där jag sedan utför formal- och kontextanalyser på mitt urval. Analysen av skisserna utförs med hjälp av sociolog och konstvetare Janet Wolffs marxistisk-inspirerade teorier om konst som social produktion. Uppsatsens analysdel består av Världsutställningens bakgrund, en historisk redogörelse för det västerländska marinmåleriets framväxt, en biografi över Cedergren, analyser av konstnärens skisser samt en avslutande diskussion. Resultatet av undersökningen visar dels att förutom fartyg avbildar Cedergren en mängd andra motiv såsom landskap, byggnader och människor. Dels visar undersökningen att Cedergrens avbildningar av fartyg i de analyserade skisserna ofta är präglade av tekniska aspekter, snarare än estetiska. Då dessa aspekter förekommer i en del av materialet är detta dock snarare avhängigt kontexten.

This paper aims to investigate the terms and conditions of a lesbian gaze and a lesbian spectatorship from a feminist and queer theoretical point of view. The empirical material consists of three paintings by the American artist Romaine Brooks (1874-1970).  Brooks was based in Paris in the early 20th century where she was surrounded by a group of intellectual and usually cross-dressing lesbians. The women within this context are the ones depicted in Brooks’ paintings and this makes her one of the first artists in modernity to openly portray lesbian and cross-dressing women. Her paintings lead into new conditions for the traditional understanding of spectatorship as well as female positions, since there is no male involvement or presence within the interactive space surrounding these paintings. The survey tries to further investigate and break down already existing theories concerning spectatorship with the main focus on Laura Mulvey’s the male gaze, termed in the essay “Visual Pleasure and Narrative Cinema” (1975). The queer theoretical approach in this paper is based on Judith Butler’s performativity, which then is attached to gaze theories in order to investigate the active and passive positions found in Brooks’ paintings. The paper does also include an analysis of the male gaze in relation to modernism, avant-garde, canon and subsequently the reason behind Brooks’ absence in modernist canon.

I följande essä, Konstens olika horisonter – ett möte med bildkonst från Senegal, Mali och Mocambique, diskuterar jag rollen som gallerist och curator i mötet med det som är okänt och främmande i konsten. I essän refereras till möten med konst och konstnärer från Senegal, Mali och Mocambique. Texten utgår dels från mina upplevelser på konstbiennalen i Dakar, dels från arbetet med två olika utställningar på Galleri Flach i Stockholm. Med utgångspunkt i min roll som kurator reflekterar jag över situationer när konstens sammanhang framstår som främmande och okända. Hur bemöter jag situationen? Vad ser jag i den och vad bidrar den med i mitt kuratoriska arbete i gallerirummet? Med stöd bland annat i hermeneutiken och filosofer som Hans-Georg Gadamer och Marcia Sa Cavalcante Schuback, beskrivs en bildningsprocess i vilken jag reflekterar över det geografiska och kulturella avståndet. I texten diskuteras också ett så kallat hermeneutiska mellanrum som uppstår i skarven mellan det välkända och det främmande. Diskussionen införlivar även tankar om hur normer i den västerländska konsthistorien påverkar mitt möte med konsten och vad jag uppfattar som konstnärlig kvalitet. I essän konstateras att mina möten och konfrontationer med det som är okänt i konsten, är betydelsefullt. Det påbörjar en process mot ny kunskap i vilken jag tydligare får syn på mig själv och mina medvetna och omedvetna föreställningar. I texten beskrivs hur jag i gallerirummet prövar mina reflektioner i praktiken i en dialog med mig själv och de konstnärer med vilka jag samarbetar. Jag betonar dialogens och den inre reflektionens betydelse för utställningens tillblivelse. Utställningen blir ett mellanrum, ett begränsat sammanhang, där dialogen och reflektionen tar form. / The following essay, Different horizons - Encounters in visual arts from Senegal, Mali and Mozambique, discusses how to encounter what is unknown and unfamiliar within art in my role as a gallerist and curator. The essay refers to encounters with art and artists from Senegal, Mali and Mozambique. The text is partly based on my experiences at the biennial in Dakar, partly from working experiences with two exhibitions at Galleri Flach in Stockholm. On the basis of my role as curator, I am reflecting on the situation when art appears unfamiliar. How do I act? What do I learn in these situations and what do they bring to my curatorial work in the gallery space? With support from hermeneutics and philosophers such as Hans-Georg Gadamer and Marcia Sa Cavalcante Schuback, I describe a learning process that takes the geographical and cultural distance into consideration. The text reflects also on the so-called hermeneutical gap (a room in between) that occurs in the joint between the familiar and the unfamiliar. The discussion incorporates thoughts on how standards in the Western art history affect my encounters with the art object and what I perceive as artistic quality. I note in the essay how these meetings and confrontations with the unknown in the art are important. It sets in motion a process towards greater knowledge in which I see myself more clearly, not the least my conscious and unconscious beliefs. The text describes how I use the gallery space to put my reflections into practice, in a dialogue between myself and the artists with whom I work. I emphasize the dialogue and the importance of an internal reflection in creating an exhibition. The exhibition offers a room within a room, a limited context, where dialogues and reflections take shape.

The Longest Journey is an experimental Master essay which consists of 27 images with accompanying texts. Part of the images are digital photographs and part of them are images created through a special process involving different software tools – mainly Adobe Photoshop and Google Earth. The texts comment on how the images themselves were created and how one might understand what they are and how they function as aesthetic objects and as potential catalysts for thought. / <p>The essay was published as part of a Master of Fine Art Degree exhibition with the same title. For an English translation of it and photographic documentation of the exhibition, please contact: markus.bowie@gmail.com</p>

I mitt arbete har jag utforskat det konstnärliga religiösa arvet och hur bilder, symboler och fysiska föremål är grundläggande för kulturellt konsensus. Jag har utforskat fenomenet i gemensam tro på något övernaturligt och abstrakt med hjälp av klädkoder, måleri, skulptur, text och rumslig gestaltning. Inspirationen har jag tagit från bland annat kyrkobyggnadens sceniska egenskaper, där föreställningar tar plats. Ett annat tema i verket är kopplingarna till ritualen och innebörden i handlingen, liksom betydelsen av ord och bilder för människors förmåga att forma en tro på något immateriellt. Upplevelse och inlevelse är viktiga delar i vidareförandet av budskap, både inom konst och religion. Min intention med det här verket är kort sagt ett experiment och en parafras på religiös visuell kommunikation, och att jag försökt samla den kärnfulla symboliken som blivit bevarad i det, utifrån min egen tolkning och erfarenhet. Vem eller vilka det här är för är egentligen inte det viktigaste i min mening, utan jag ser det som ett personligt undersökande av något som intresserar mig och förhoppningsvis andra med.