This study examines the cultural place and status of video and computer games in the Swedish public library. Using works on popular culture and the theories of Pierre Bourdieu, this study employs quantitative methods, as well as textual analysis, to analyze the results of an online questionnaire with 19 questions focusing on selection criteria, shelf placement, perceived competence, as well as reasoning for having or not having these games in the library. 286 out of the 440 libraries contacted is participating in the study, and the libraries consist exclusively of public libraries in Sweden that are found in the database of the Royal Library. The results of this study show that a larger number of libraries than previously indicated have started to provide electronic games to their patrons. At the same time, patterns in the data and comments suggests that these games in many cases still do not enjoy the same level of cultural recognition as other media. Indicative of this is the way most libraries seem to focus on the medium being exclusively for their young patrons, with seem-ingly very little in the way of investment for adults. Also relevant is selection process being highly influenced by the type and amount of violence in the games, regardless of the level of competence and knowledge about games among library staff. These findings relate to and expand upon previous studies regarding electronic games, cul-ture and the public library. This study constitutes a two years master’s thesis in Archive, Library and Museum studies.

Den här magisteruppsatsen skrivs inom huvudområdet svenska med didaktisk inriktning (Smdi). Undersökningen behandlar gemensam textläsning och textarbete i en årskurs tre utifrån filmen Min granne Totoro. Filmen är en animefilm som kan placeras inom populärkulturgenren. Lärarens val av text var tänkt att bidra till att vidga såväl elevernas textvärldar som skolans repertoar av texter. Uppsatsens syfte är att undersöka reflektioner, tolkningar och kunskaper kring textens innehåll som kommer till uttryck i elevernas skrivna och talade texter, och på vilka olika sätt arbetet med filmen skapar utrymme för medskapande och delaktighet, och även på vilka sätt och när eleverna utvecklar sitt språk och uttrycker förståelse av den egna identiteten och sin omvärld under textarbetet. Dessutom har studien som syfte att undersöka hur eleverna förhåller sig till en läsgemenskap med film som pedagogiskt redskap. Undersökningen har en kvalitativ metodansats och genomförs som lärarforskning i den lågstadieklass där författaren själv undervisar. Filmen tas emot positivt av eleverna och i analysen av deras skrivna och talade texter blir det tydligt att de är intresserade, engagerade och aktivt tar del av varandras tankar och förståelse. Analysen av det empiriska materialet visar även att en rad olika reflektioner, tolkningar och kunskaper kommer till uttryck i elevernas skrivna och talade texter, samt bilder. En slutsats som dras är att i elevernas tolkning och förståelse av texten, är samtal, text och bild tillsammans viktiga för att öka deras förmåga att skapa sig nya föreställningsvärldar. Då kan texten tala till och med dem i ett meningsskapande samspel.

Das Populäre und das Archiv sind zwei sich gegenseitig ausschließende Gegenstandsbereiche, wenn man ersteres mit den Kennzeichen Allgemeinverständlichkeit und Allgemeinzugänglichkeit bei gleichzeitiger affektiver Verankerung (Williams 1976) verbindet, und letzteres in erster Linie als Selektionspraxis und normative Wissensformation versteht (Foucault 1969, Derrida 1995). Mit Urs Stäheli (in Pompe, Scholz 2002) lässt sich hier ein Paradox aufzeigen: das allgemein Verständliche zu archivieren hieße, nur das, was schon überall vorhanden ist zu verdoppeln. Das Populäre der Archivordnung zu unterwerfen, hieße jedoch auf der anderen Seite, es zu ‚entpopularisieren’, den Zugang zu selegieren. In der jüngsten Vergangenheit nun werden wir mit fluktuierenden Archivstrukturen konfrontiert, die sich via Internet und Netzwerk-Konfigurationen als dynamisch veränderbares Bilderkonvolut und als selbstreflexive Medienpraxis präsentieren. Wikipedia und YouTube drängen sich heute als dominante Bildarchive auf, die als populäre Medienpraxis die archivarische Arbeit am Bild beständig weitertreiben und umbauen. Es wäre nun zu fragen, ob nicht gerade hier eine Archivpraxis bereitstünde, die das Populäre nicht in statuarischen Ordnungssystemen tot stellt, sondern Selektions- und Ordnungsprozesse als performative Praxis offen hält. Vielleicht wäre es möglich, hier das Bild eines ‚Archiv-Dunkels’ und einer offenen Oberfläche des Populären zu einem hybriden Konzept zu verschränken.

[Material:] Uppsatsen analyserar och jämför hur övernaturliga väsen gestaltas i Yamazaki Kores mangaserie The Ancient Magus' Bride och i några av de vanligast förekommande folksagorna. [Syfte:] Syftet med analysen är att undersöka vilka sammanhang dessa övernaturliga väsen ursprungligen ingått i, hur de beskrivs i sitt gamla sammanhang och sin nya kontext, samt vilken funktion de har i sin gamla respektive nya kontext. Fokus är att ställa Yamazakis' serie mot folksagorna i det här avseendet. Dessutom undersöks på vilket sätt Yamazaki använder sig av motiv från välkända folksagor för att skapa en populärkulturell produkt som kan anspela på folklore, och således diskuteras vad som skiljer mellan en sådan populärkulturell produkt och folklore. Vidare har uppsatsen även ett didaktiskt syfte där mangans legitimitet och användningsområde i skolan diskuteras. [Teori/metod:] Komparativ litterär analysmetod. Med fokus på beskrivning, sammanhang och funktion jämförs motiv kring ett antal övernaturliga väsen i Yamazakis serie, samt i olika folksagor. Med hjälp av analysens resultat, och Michael Dylan Fosters begrepp "the folkloresque" diskuteras sedan på vilket sätt Yamazaki anspelar på folklore med sina motiv, samt vad som slutligen skiljer hennes serie från folklore. [Resultat:] Yamazaki integrerar motiv från flera olika folksagor för att gestalta sina övernaturliga väsen i beskrivningar och sammanhang. I sammanhanget tillskriver hon sina väsen en ny funktion för att de ska kunna bära hennes berättelse framåt. Sammanhang och funktion förändras och väsendet blir inte det samma som i folksagorna, utan något som "verkar" vara det. De motiv Yamazaki använder är förnyade men trots allt anspelar de på folklore. Motiven representerar, eller gör en avbild av hennes egna idéer, föreställningar och värderingar kring folklore. Serien ger uttryck för författarens tankar kring folklore, och inte "riktig" folklore. Serien är således en representation eller avbild, som befinner sig nära folklore utan att vara det.Manga kan utveckla både läs- och skrivförmåga och kan användas likt skönlitteratur i en skolsituation. Manga öppnar upp för genrediskussioner, och diskussioner kring andra kulturers erfarenheter, tankar, föreställningsvärldar och livsvillkor.

Tidigare forskning visar att populärkultur traditionellt inte värderas högt inomlärande institutioner, som skola och förskola. Samtidigt visar ny statistik frånStatens medieråd (2015) att film, tv-­‐‑spel och andra medier är en stor del avbarns levda vardagsliv idag. Med ny teknik är populärkultur dessutom än merlättåtkomlig. Vårt syfte med denna studie har varit att undersöka förskollära-­‐‑res uppfattningar om hur de möter populärkultur ur barns perspektiv i försko-­‐‑lan samt hur populärkultur synliggörs i miljön. Undersökningen har genom-­‐‑förts med kvalitativ metod, då vi har intervjuat sex förskollärare samt observe-­‐‑rat fem olika förskoleavdelningars miljöer. För att förstå vårt empiriskamaterial har vi utgått från hur skillnaden mellan ett barnperspektiv och barnsperspektiv kan förstås. Resultatet visar att pedagoger uppfattar att det viktig-­‐‑aste är att kunna motivera ett pedagogiskt syfte i mötet med populärkultur.Resultatet visar också att populärkulturen inte har någon given plats i miljönoch att det framförallt är det barn tar med hemifrån som syns i miljön. I ochmed att ipad och projektor idag finns tillgängligt på det flesta förskolor finnsdet möjlighet till föränderliga miljöer, vilket har visat sig gynna både pedago-­‐‑gers möte med populärkultur ur barns perspektiv och dess plats i miljön. / <p>Betygsdatum 2016-12-23 i Ladok.</p>

De ekonomiska klyftorna i Sverige växer i stadig takt, samtidigt som den svenska ekonomin i övrigt går väldigt bra. Men vad händer med de som drabbas av fattigdomen? Hur konstrueras den fattigas position i samhället? Den här studien syftar till att utreda hur ekonomiskt utsatta människor representeras och problematiseras i dagens populärkultur. Utifrån maktens tredje ansikte undersöks därför tv-programmet Lyxfällan med särskilt fokus på att analysera subjektspositioner och subjektifieringseffekter. Ytterligare undersöks vilka maktrelationer som skapas och reproduceras i Lyxfällan. Till sin hjälp stödjs studien av ett teoretiskt ramverk vilken beskriver hur fattigdom representerats genom historiens lopp samt vilka eventuella effekter det skapar i det politiska livet. Särskilt fokus ligger på att undersöka huruvida vi i Sverige använder oss av diskursen ’undeserving poor’. Materialet som undersöks är ett urval av Lyxfällans avsnitt under 2017. Studiens resultat visar att den diskurs som upprätthålls i Lyxfällan har inflytande på deltagares aktörsskap till det negativa. Slutsatsen av det här arbetet är att fattigdom har individualiserats vidare analyseras vilka konsekvenser det kan tänkas ha för politiken.

This article argues for the ambivalence between the use of feminist discourses in commercial purposes as the music industry and popular culture is driven by capitalist logic. The issue is analyzed with a multimodal discourse analysis. By studying the visual and lexical resources in Cardi B’s music video to single “Money” we find that whilst the video from a feminist perspective can be viewed as sex positive and empowering, it simultaneously satisfies the male-gaze and reproduces the objectification and sexualisation of women. As the music industry is thrives from a commercial basis, it is capitalism that benefits from its profits.

This thesis deals with attitudes regarding robots, specifically those seen within health and social care. The purpose of this paper is to look into and analyze as to why the implementation of robotics as a complement to health and social care moves at a slow pace in Sweden, compared to Japan - which we believe is due to skepticism and a presumed social aversion in Sweden. In the beginning of writing this paper, we suspected that the media had played a part in affecting the opinions of the public, which we later could confirm in interviews done by us, and by doing a Google search analysis. However, we were disproved that Japan is as far ahead of Sweden as we first thought. We came to realize that Sweden has a goal of becoming the world’s leading country in welfare technology and digitalization by 2025, which the media has failed to report about, and so it is something that has gone unnoticed.  By asking three research questions we’re looking to compare Sweden to Japan in terms of attitudes towards and the development of robotics, specifically robots directed towards health and social care. The questions are as follows: (1) How does the opinions between caregivers differ from developers and other people working with welfare technology? (2) What is the skepticism, as well as the acceptance based on, regarding robots? (3) How does the search results differ in the search engine Google when googling the term “robot” in Swedish and Japanese?  Our research showed that there is a lack of information and communication by politicians and developers of robotics pointed towards the public and specifically caregivers, who are left out of the conversation to do research on their own - which leads them to find Swedish websites and articles about robotics that, in comparison to Japanese websites and articles, puts the robots in a negative light.  Finally, we suggest some sort of normalization process regarding robots, for example by downplaying the scare tactics by the media, and letting the public see the robots for what they really are - something to serve as a complement in health and social care, and not as a threat that could replace you. We believe that fairs and educational talks open to the public would be helpful, so that they can “meet and greet” the robot. This might help the public warm up to the idea of welfare robotics, which in turn may bring forward societal changes.

Den här studien presenterar Batman och Jokern som meningsskapande tankefigurer hos en samhällelig publik inom rådande kultur. Protagonisten och antagonisten representerar språkliga uttryck och innebörder bortom rollerna som enbart hjälte och skurk. Studien uppenbarar en relation mellan fiktiva karaktärer och socialt handlande, där serieupplagan är bestående av mening för den samhälleliga publiken. Det är en kvalitativ undersökning utifrån tematisk analys med en ontologisk och epistemologisk argumentation för ett kritiskt realistiskt förhållningssätt. Jag har använt mig av tre serieupplagor i karaktärsanalysen av protagonisten och antagonisten. De teoretiker som till störst del framträder är Goffman och hans dramaturgiska terminologi, Webers resonemang om idealtypers funktioner samt Fiskes kommunikationsteori och dess förekommande genom populärkulturens maktdimension. Analysen har uppenbarat vad som är kärnan i differensen mellan hjälten och skurken och hur dessa kan förstås som meningsskapande, symboliska uttryck för samhällsvarelsen.

Den här studien presenterar Batman och Jokern som meningsskapande tankefigurer hos en samhällelig publik inom rådande kultur. Protagonisten och antagonisten representerar språkliga uttryck och innebörder bortom rollerna som enbart hjälte och skurk. Studien uppenbarar en relation mellan fiktiva karaktärer och socialt handlande, där serieupplagan är bestående av mening för den samhälleliga publiken. Det är en kvalitativ undersökning utifrån tematisk analys med en ontologisk och epistemologisk argumentation för ett kritiskt realistiskt förhållningssätt. Jag har använt mig av tre serieupplagor i karaktärsanalysen av protagonisten och antagonisten. De teoretiker som till störst del framträder är Goffman och hans dramaturgiska terminologi, Webers resonemang om idealtypers funktioner samt Fiskes kommunikationsteori och dess förekommande genom populärkulturens maktdimension. Analysen har uppenbarat vad som är kärnan i differensen mellan hjälten och skurken och hur dessa kan förstås som meningsskapande, symboliska uttryck för samhällsvarelsen.