In 2019, Sweden passed a new law to guarantee that children in need of special education are discovered early on and receive early interventions. The aim of this study is to deepen the knowledge of how teachers in preschool classes thinks about, and works with, step 2 and 3 in the guarantee for early interventions. These steps involve analyzing test results, deciding whether interventions are needed with the cooperation of a special needs teacher/special education teacher and, if interventions are necessary, deciding and planning adequate interventions with the cooperation of a special needs teacher/special education teacher. The chosen method for this study is qualitative semi-structured interviews with eight preschool class teachers. Results showed that the preschool class teachers’ subject knowledge and attitude towards interventions in preschool class are possible determining factors for how they analyze test results as well as how they decide and plan interventions. Furthermore, the cooperation between preschool class teachers and special needs teachers/special education teachers is characterized by ongoing and spontaneous meetings and is ultimately perceived as valuable. This value lies in removing various obstacles in teaching situations and obtaining pointers on materials and teaching methods.

Denna uppsats undersöker hur elever på det industritekniska programmet ser på sitt egetanvändande av språket i undervisningen. I undersökningen riktas fokus på hur elevernauppfattar sitt eget användande av språket i både program- och gymnasiegemensamma ämnen.Undersökningen har genomförts med hjälp av kvalitativa intervjuer som sedan har analyseratsmed hjälp av en tematisk analys. De tre teman som arbetats fram är Det informella och detformella språket, Det samarbetande och jämlika språket och Självinsikter och språket.Samtliga presenterar olika perspektiv på hur eleverna inom programmet upplever ochuppfattar språket och användningen av det. Tematiken visar hur olika normer och regler styranvändandet av språket beroende på vilken undervisningssituation man som elev befinner sigi. Utifrån den data som inhämtas visar den att eleverna har en stor medvetenhet om att språketanvänds olika och att det finns olika strategier för att använda det. Det språk som helstanvänds och som eleverna känner sig mest bekväma med är det muntliga språket. / This thesis examines how students at the industrial-technical program views their use oflanguage within teaching. The survey focuses on how students percieve their own use oflanguage in both program specific and general subjects. The survey was conducted usingquialitative interviews which were then analyzed with the help of a thematic analysis. Threethemes has been found and those are The informal and the formal language, The collaborativeand equal language and Self insights and language. All of these present different perspectiveson how students within the program experience and percieve the language and its use. Thethemes also shows how different norms and rules govern the use of language depending onwhich teaching situation the student is situated in. Based on the data collected, it shows thatstudents have a keen awareness that the language is used differently and that there aredifferent strategies when using it. The language that is most used and that students feel mostcomfortable with is the oral language.

This study aimed to examine the norms and cultures that are formed in the social interaction between students in need of special support placed in special education classes or equivalent by interviewing educators about their reflections. This study used special education theories as well as theories of language, power and culture. The method used was semi-structured interviews with six educators. The interviews were analyzed with thematic coding, which gave six themes: vocabulary, needs that could not be met, emotional states, the educators’ role and the relation between educator and student, social interactions, and the difficulty of making general statements. A conclusion that emerged was that the vocabulary that clashes with the schools’ core values was one of many factors in deciding that the student is in need of special education. Students’ norms of expressions are influenced by their environments, and at school they learn about social consequences. The educators try to give corrections when the students make a mistake, however this is not possible when the students are in a strong emotional state. To avoid strong emotional states the educators make the students feel safe in school and build relationships with them. To do their job, the educators need to build a relational capital with the students. All their labor is done to make the students become socially competent citizens. It was however difficult for the educators to make general expressions as they had a diversity of students. Some educators also expressed that there was no difference between students in special education classes and students in regular classes. This study contributes with knowledge of how the social processes such as different environments, power and educators’ guidance influence the norms of communication that are created in social interaction, which is a little studied research field. / Denna studie syftade till att undersöka de normer och kulturer som skapas i det sociala samspelet mellan elever som är placerade i resursklasser eller motsvarande genom att ta del av pedagogers reflektioner. Studien utgick från teorier grundade i specialpedagogik samt teorier om makt, språk och kultur. Den metod som användes var semistrukturerade intervjuer med sex pedagoger. Intervjuerna analyserades med tematisk kodning, vilket resulterade i sex teman: språkbruket, behov som inte har gått att bemöta, affektlägen, pedagogens roll och relationen mellan pedagog och elev, det sociala samspelet och till sist svårigheten med att uttrycka sig generellt. Slutsatsen var att språkbruk som går emot skolans värdegrund är en av flera faktorer som gör att eleverna bedöms behöva särskilt stöd. Elevers normer påverkas av andra miljöer de vistas i, och på skolan får de stöd med att lära sig de sociala konsekvenserna av språkbruk. Pedagogerna beskrev att eleverna inte klarar av det sociala samspelet i de större klasserna, och att klassrummen inte är anpassade för elevernas svårigheter. Pedagogerna försöker ge tillrättavisningar när eleverna gör fel, dock går det inte när eleverna är i höga affektlägen. För att undvika affekthöjningar jobbar pedagogerna med att få eleverna att känna sig trygga i skolan och med att bygga relationer med eleven. För att kunna göra det måste pedagogerna först bygga ett relationellt kapital med eleverna. Arbetet är för elevernas vinst, då det ska leda till att eleverna kan klara sig som socialt kompetenta medborgare. Det var dock svårt för pedagogerna som deltog att uttala sig generellt om eleverna, då det var en mångfald av elever. Vissa pedagoger ansåg även att det egentligen inte är någon skillnad mellan elever i resursklasser och elever i större klasser.  Denna studie bidrar med kunskap om hur sociala processer som uppväxtmiljö, makt och pedagogers vägledning kan påverka vilket sätt att uttrycka sig och tilltala varandra som skapas i sociala samspel, vilket är ett sällan belyst forskningsområde.

The main purpose of the dissertation is to understand meaning-making practices used by people suffering from acquired brain damage with severe physical and communicative disabilities, in order to create and sustain their identity and personhood in relation to other people. The study emanates from the idea that identity and personhood, also in relation to disability, are created/sustained in ongoing interaction between people in everyday situations, and that the ability to narrate is central to such a creation of identity. Therefore, it is of particular interest to try to understand what communicative and storytelling abilities/possibilities people with severe acquired brain damage have in presenting their identity. The study is ethnographic and based upon a year-long field study of participant observations at a day centre for people with acquired brain damage. Gathered data consist of written field notes, informal interviews conducted with both participants and personnel and approximately 70 hours of video data. The study shows how an identity as ‘severely disabled’ is created in the co-created storytelling between participants and personnel and that this identity seems to mean that one is dependent upon others to get along in everyday life at least if one listens only to spoken stories. Yet the study also shows that there exist different opinions about what this identity as ‘severely disabled’ could mean that there is a wish among the participants to be able to present a desirable identity as “normal”, and that such an identity comes to mean to be independent and self-determined. Normality, however, must be understood in relation to surrounding society (and the grand cultural narratives that surround us). Thus the study shows that normality in relation to severe disabilities is almost impossible to achieve because normality in relation to illness/disease/body contains the hope of a cure or an improvement. The participants in this study, however, have all been labelled as incurable – there is no hope of such a cure or improvement. That, on the other hand, does not mean that the participants do not try to tell such stories anyway in their quest to achieve this desirable identity. However, in order to hear this story we need to listen to stories that usually remain untold. A palpable hierarchy between different modes of language use was identified, where verbal/spoken language is supreme, resulting in the disabled participants not being perceived as competent interactors/communicators due to their difficulties in using verbal communication. Hence their ways of creating/telling stories, through embodiment and enactment, are not recognised as valid ways to create/tell stories; this is discussed in relation to both practical implications for health care settings as well as for further narrative research. / Avhandlingens huvudsyfte är att förstå meningsskapande praktiker som personer som drabbats av förvärvad hjärnskada med grava såväl fysiska som kommunikativa funktionshinder använder för att skapa och upprätthålla sin identitet och sitt personskap i relation till andra människor. Studien utgår ifrån att identitet och personskap, också i relation till funktionshinder, är något som skapas och upprätthålls i det pågående samspelet mellan människor i vardagliga situationer och att förmågan att berätta är central för detta identitetsskapande. Därför är det av särskilt intresse att försöka förstå vilka möjligheter personer med grava förvärvade hjärnskador har när det gäller att kommunicera och använda berättandet som ett sätt att presentera sin identitet. Studien är etnografisk och baseras på ett årslångt fältarbete bestående av deltagande observationer på ett dagcenter för människor med förvärvade hjärnskador. Insamlade data består av fältanteckningar, informella intervjuer med både deltagare och personal och ca 70 timmar videomaterial. Studien visar hur en identitet som ’gravt funktionshindrad’ skapas i det gemensamma berättandet mellan deltagare och personal och att denna identitet verkar innebära att man är beroende av andra för att klara sitt vardagliga liv, åtminstone om man enbart lyssnar till talade berättelser. Likväl visar studien även att det kan råda delade meningar om vad denna identitet som ’gravt funktionshindrad’ kan innebära och att det bland deltagarna finns en strävan att kunna presentera en önskvärd identitet som ”normal” och att en sådan identitet innebär att vara oberoende och självbestämmande. Normalitet måste dock förstås i relation till omgivande samhälle (och de stora, kulturella berättelser som omger oss) och studien visar att normalitet i samband med grava funktionshinder är i det närmaste omöjligt att uppnå då normalitet i relation till sjukdom/kropp innefattar ett hopp om att bli frisk, eller åtminstone bättre. Deltagarna i denna studie har emellertid diagnostiserats som obotliga – det finns inget hopp om förbättring. Detta innebär inte desto mindre att deltagarna ändå försöker berätta sådana berättelser i strävan efter att uppnå en önskvärd identitet. Dock; för att höra denna berättelse krävs ett lyssnande på berättelser som vanligtvis förblir oberättade. En tydlig hierarki mellan olika former av språkanvändning identifieras, där det talade ordet och den talade berättelsen ses som överlägsen. Detta får till konsekvens att de funktionshindrade inte ses som kompetenta aktörer/kommunikatörer pga. av sina svårigheter att kommunicera verbalt och att deras sätt att skapa berättelser, genom förkroppsligande framställningar, inte erkänns som legitima sätt att berätta. Detta diskuteras både i relation till olika praktiska implikationer för vårdinstitutioner och för vidare narrativ forskning.

The concept of "family" has undergone major changes over the past 50 years. This thesis examines changes in attitudes and values that can be detected in German and Swedish during this time. In order to investigate these changes in the concept of "family" I have analyzed how the German focus word Familie and the Swedish focus word familj are used in newspaper articles from the 1960s, 1980s and early 2000s. The empirical data consists of German and Swedish newspaper corpora from the three different periods. The theoretical point of departure is a social constructionist perspective, where family is considered to be something constructed and negotiated in language use. The method is corpus linguistic discourse analysis: compound words, collocations and multi-word patterns that include the focus words are analyzed using large text corpora. The study is both about changes in HOW the words familj and Familie are used and WHAT is said about the family in public language use. The thesis shows changes in both Swedish and German language use. I conclude that two different sub-concepts are being constructed and negotiated: the family as a GROUP OF PERSONS and family as a WAY OF LIVING TOGETHER. As regards the family as a group of persons this sub-concept has undergone major changes during the period studied. Differences in Swedish and German language use indicate more and sometimes earlier changes in the Swedish concept of family. The sub-concept of family as a way of living together is more constant. The observed changes can also be seen against a background of Swedish and German conceptual norms of family that do not change to the same extent. New family structures such as nätverksfamiljer (reconstituted families) and regnbågsfamiljer (rainbow families) are partly constructed as deviations from these conceptual norms. The thesis also shows that the sub-concept of family as a group of persons has become even more complex, especially in Swedish language use and particularly in so-called bio boxes, where pets are mentioned as family members and couples without children label themselves as familj. / Begreppet ”familj” har genomgått stora förändringar de senaste 50 åren. I den här avhandlingen studeras vilka förändringar i synsätt och värderingar som kan upptäckas i det tyska och det svenska språkbruket under denna tid. För att undersöka dessa förändringar i begreppet ”familj” analyseras hur det tyska fokusordet Familie och det svenska fokusordet familj används i tidningstext från 1960-talet, 1980-talet och början av 2000-talet. Det empiriska materialet består av tyska och svenska tidningskorpusar från de tre olika perioderna. Den teoretiska utgångspunkten är ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, där familj betraktas som någonting som konstrueras och förhandlas i språkanvändning. Metoden är korpuslingvistisk diskursanalys: med hjälp av stora textkorpusar analyseras sammansatta ord, kollokationer och flerordsmönster där fokusorden ingår. Det handlar här både om förändringar i HUR orden familj och Familie används och i VAD som sägs om familj i offentligt språkbruk. Avhandlingen visar på förändringar i både den svenska och den tyska språkanvändningen. Jag kommer fram till att två olika delbegrepp konstrueras och förhandlas: familj som PERSONGRUPP och familj som SAMLEVNADSFORM. När det gäller familj som persongrupp genomgår det delbegreppet stora förändringar under den studerade tidsperioden. Förändringarna visar sig vara större och ibland tidigare i det svenska materialet än i det tyska materialet. Delbegreppet familj som samlevnadsform är mer konstant. De förändringar som kan observeras sker också mot en bakgrund av svenska och tyska normbilder av familj, som inte förändras i samma grad. Nya familjebildningar som nätverksfamiljer och regnbågsfamiljer konstrueras delvis som avvikelser från dessa normbilder. Avhandlingen visar också att delbegreppet familj som persongrupp blir allt mer mångfacetterat, särskilt i svenskt språkbruk och i synnerhet i s.k. faktarutor, där även husdjur nämns som familjemedlemmar och par utan barn får etiketten familj.