Utifrån vår egen arbetserfarenhet och praktik har vi upplevt att det råder en digital frånvaro på en del fritidshem trots intresse hos eleverna. Vi vet att en stor del av fritidshemmets uppdrag är att skapa en meningsfull fritid som skall utgå från elevernas intresse samtidigt som den ska bjuda in till nya upptäckter. Detta gjorde att vi ville undersöka området vidare och se vad eleverna upplever som meningsfull fritid, samt den digitala närvaron på fritidshemmet. Syftet med denna studie blev att undersöka ett fritidshem och utifrån barnens perspektiv vad de upplevde som en meningsfull fritid. Studien har gjorts utifrån två frågeställningar: Hur upplever elever meningsfull fritid på fritidshemmet? och Vilken roll har digitala medel i elevernas upplevelse av meningsfull fritid, både i hemmet och på fritids? Empirin samlades in genom tre gruppintervjuer med totalt 12 barn, detta för att närma oss barns perspektiv och deras subjektiva upplevelse av meningsfull fritid och digitala medier i fritidshemmet. Resultaten i studien visar att barnen har stort intresse för digitala medier och att det finns en önskan att införa fler aktiviteter av detta inslag. Vidare visar resultaten att upplevelsen av en meningsfull fritid är kopplad till den sociala interaktionen med vänner, både i och utanför fritidshemmet. / Based on our own work experience and practice, we have noticed a digital absence in some after-school programs despite the interest from the students. We know that a significant part of the after-school program's mission is to create meaningful leisure time that should be based on students' interests while also inviting new discoveries. This made us want to further investigate the area and see what students perceive as meaningful leisure time, as well as the digital presence in the after-school program. The purpose of this study was to examine an after-school program and, from the children's perspective, what they experienced as meaningful leisure time. The study was conducted based on two research questions: How do students perceive meaningful leisure time in the after-school program? and What role do digital means play in students' experience of meaningful leisure time, both at home and in the after-school program? The data was collected through three group interviews with a total of 12 children, to approach the children's perspective and their subjective experience of meaningful leisure time and digital media in the after-school program. The results of the study show that the children have a great interest in digital media and that there is a desire to introduce more activities of this kind. Furthermore, the results show that the experience of meaningful leisure time is linked to social interaction with friends, both within and outside the after-school program.

Over the past decades socio-emotional programmes have been implemented in schools worldwide. Depression in Swedish Adolescents (DISA) and Social and Emotional Training (SET) are two socio-emotional programmes being practised in Swedish schools. The aim of the present dissertation is to explore students’ perspectives on DISA and SET, as well as the programmes’ intentions and strategies. The empirical material consists of interviews with students taking part in DISA and SET, participant observations conducted in an elementary school practising SET, participant observations of DISA and SET instructor courses, and a broad range of textual material concerning the programmes. Article I reports on an inherent contradiction in DISA, where techniques designed as treatment are practised as universal prevention for girls as a group. The girls’ accounts of DISA demonstrate why this contradiction is problematic – it was not up to the girls as course participants to define what problems they were having, but the problems were instead defined for them by the course. Taking part in DISA and SET involves exercises in which the students are expected to selfdisclose in front of their classmates. Article II reports on how this task of self-disclosure had a potential for strengthening students’ peer relations, while it at the same time entailed a risk of triggering already on-going destructive interactions, such as bullying and harassment. Article III demonstrates that the potential of self-disclosure is not equally distributed across the students, but depends on their social status within their peer group. Article III also shows that the norm conveyed by the SET programme – that showing anger is an inappropriate behaviour –functioned locally as a way to justify exclusion and negative positioning of peers who showed anger in response to ill treatment. Article IV provides an in-depth analysis of exchanges in a SET lesson concerning how students should deal with exposure to the negative actions of peers. It demonstrates how the types of questions a teacher is instructed to pose to maintain a neutral attitude in practice involve using more implicit forms of authority to construct ideals concerning desirable behaviours. These ideals were formed by discussing fictive examples, which meant stripping students’ actions of meaning and detaching them from the social and cultural context to which they belong. The present dissertation concludes by giving recommendations for policy practice. / Sedan millenniumskiftet har socio-emotionella program kommit att bli allt vanligare i skolor runtom i världen. Depression in Swedish Adolescents (DISA) och Social och Emotionell Träning (SET) utgör två socio-emotionella program som används i svenska skolan. Syftet med denna avhandling är att studera elevers perspektiv på DISA och SET, samt att studera programmens målsättning och design. Analysmaterialet består av intervjuer, deltagande observationer, programmanualer och dokument som beskriver och förklarar programmens utgångspunkter. Avhandlingen innefattar fyra artiklar. Artikel I belyser en konflikt i DISA programmet. DISA programmet lär ut tekniker som har utformats för att behandla depression. Programmet riktas dock till flickor generellt med syftet att förebygga att de utvecklar depression. Flickornas beskrivningar av DISA visar varför denna konflikt i programmet är problematisk. De fick inte själva definiera vilka problem de upplevde, istället var de tvungna att jobba med de problem som programmets övningar tillskrev dem. Övningarna som ingår i DISA och SET innebär moment där eleverna förväntas öppna sig inför varandra. Artikel II och III belyser hur detta fenomen hade potential att stärka elevernas sociala relationer, samtidigt som det också riskerade att leda till mobbning. I SET programmet tränas elever på att kontrollera sin ilska. Artikel III belyser hur normen – att visa ilska är ett olämpligt beteende – användes av eleverna för att rättfärdiga uteslutning av elever som visade ilska. Artikel IV består av en djupanalys av lektionen ’Vad kan du göra’ som handlar om hur elever bör agera om de utsätts för negativa handlingar från kamrater. Artikeln tar utgångspunkt i det dilemma som lärare ställs inför i SET programmet: att å ena sidan träna barnen i att anta socialt accepterade beteenden, och å andra  sidan följa programmets krav på neutralitet. Analysen visar att de frågor som SET lärare använder för att åstadkomma en neutral hållning i praktiken medför mer implicita former av styrning där programmets ideal om önskvärda beteenden reproduceras.  Önskvärda beteenden konstrueras genom att diskutera fiktiva fall utan att relatera dem till den sociala och kulturella kontext där barnen agerar och hanterar aktuella problem. Avhandlingen avslutas med en diskussion om hur ’barns psykiska hälsa’ och ’barns behov’ förstås och bemöts genom dessa program och vilka slutsatser som kan dras för utformandet av framtida insatser i skolan.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka föreställningar och antaganden som ligger till grund för vår förståelse av begreppen kön, genus och sexualitet: hur sådana normer existerar och visar sig i skolan och undervisningen, samt hur lärare kan gå tillväga inom undervisningen för att synliggöra dessa normer. Analysen utgår ifrån det queerteoretiska perspektiv som granskar heteronormativiteten och dess antaganden om vad som är normalt eller inte. Som grund för arbetet ligger den intervju jag har gjort med M, en elev i grundskolan. M är 12 år och könsneutral. I intervjun framkommer att M ofta känner sig sårbar i förhållandet till vuxna, när det handlar om att vara öppen med sin identitet och sina pronomen. Vuxna i skolan behöver bli bättre på att låta elever komma till tals- och erkänna deras kunskaper om sig själva som giltiga. Genom kunskaper om maktförhållanden mellan barn och vuxna, och i arbetet med normkritisk pedagogik, närmar vi oss ett sådant mål. / The aim of this study is to investigate how gender and sexuality in the Swedish education system is understood and practiced by teachers, and in which ways they can highlight and illustrate norms in our everyday life. The study is based on queer theory, which main purpose is to study heteronormativity. As a basis for this study, an interview with M, a 12 years old gender neutral person was conducted. It appears that M often feels vulnerable when talking about their gender and pronoun to adults. In conclusion, broader knowledge about assymetrical power relations between adults and youths should narrow the gap, and be a step towards the right direction for a more tolerant school environment.

The thesis examines accompanied asylum-seeking children’s position in Swedish asylum reception management and in the determination of their claims. The three articles of the thesis focus on children’s own experiences of seeking asylum, on the experiences and practices of the civil servants at the Migration Board, as well as those of the legal representatives that assist asylum-seekers in the application process. The thesis builds on ethnographic fieldwork carried out between 2008 and 2010 in southwest Sweden. Theoretical inspiration has been sought in the new sociology of childhood as well as in practice theory. The first article in the thesis concerns children’s caseworkers who are responsible for safeguarding children’s interests in the Migration Board’s daily work with reception. The study highlights a range of dilemmas caseworkers have to deal with in their role as frontline bureaucrats. The study shows that the children’s caseworkers often perceive their discretion as limited, but also that they themselves contribute to limiting it, for example due to their hesitation in challenging existing norms and collegiality.    The second article examines the ways in which legal representatives, who act on behalf of families in asylum determinations, in their practice perceive and relate to the concept of children’s best interests and children’s right to participate. The study shows that children in families can become invisible in the legal representatives’ daily rounds. This invisibility is due to practical limitations in the representatives’ work as well as a general view that children rarely have their own grounds for asylum, as separate claimants to their parents. The third paper of the thesis explores the ways in which children experience and seek to influence circumstances that signify their time spent as asylum-seekers. The study shows how the children developed a range of tactics to deal with their particular situations, which varied with their housing and schooling, and the family’s financial resources. The conclusion is that the children themselves are the primary representatives of the child perspective in the asylum-seeking process, not least through their struggle to belong and create a life like that of ’ordinary’ children.  In line with previous research in the field, the thesis points to the contradiction between the principle of regulated migration and the child perspective in the asylum-seeking process. Together with practical circumstances, such as lack of resources, this contradiction results in a more limited implementation of the child perspective than rules and regulations actually stipulate. Finally, the thesis points to the active role asylum-seeking children take in their efforts to create an everyday life that is as similar as possible to that of  the ’ordinary’ children (e.g. non asylum-seeker and permanently settled children) around them. / <p>At the time of the doctoral defense, the following paper was unpublished and had a status as follows: Paper 1: Submitted.</p>

Denna essä avser att uppnå en djupare förståelse om vad barns fria lek och fysiska lek innebär i förskolan och på vilket sätt fysisk lek bidrar till barns lärande och värdegrundsarbete, genom reflektioner med hjälp av mina erfarenheter och vetenskapliga teorier. Fokus riktas mot barnens inomhuslek. Till denna essä används Lev S Vygotskijs teorier om barns lärande och utveckling samt fantasi och kreativitet. William Corsaros teorier om barns kamratkulturer används för att reflektera över barnens finess i hur de anpassar sig efter förskolans regler. Förutom detta används två lekperspektiv för att fördjupa förståelsen av barns fysiska lek.   Förskolan omfattas av den fria leken där den karakteriseras av att den erbjuder barnen fria val att välja lek, lekkamrater och vilket material som ska användas i leken. Enligt min erfarenhet har jag dock upplevt att fri lek inte är så fri som det låter. Därför kommer jag att undersöka pedagogiska aspekter av den fria leken. Fysisk lek utmanar och väcker pedagogiska frågor och farhågor bland pedagoger i förskolan. Mina reflektioner har fått mig inse att friheten i barns lek är komplext och kräver kritisk reflektion av mitt och andra pedagogers förhållningssätt inför frågor som uppstår vid fysisk lek. Detta har lett mig till förståelsen att fysisk lek har en stämpel som frambringar negativa associationer. Dessa negativa associationer inverkar på hur pedagoger bemöter barn i den fysiska leken. Till exempel frambringar ”bråklek” associationer till allvarligt bråk som leder till konsekvensen att pedagogen avbryter leken. Denna insikt har bidragit till att jag undersökt andra benämningar på fysisk lek vilket fått mig att se vad som sker bortom det som är synligt i barns fysiska lek.    Med nyfikenhet och respekt för barns intresse för att leka fysiska lekar har jag insett hur givande fysiska lekar kan vara för barnen. För att fysiska lekar ska bli givande för barnen behöver pedagogerna ge dem rätta förutsättningar i leken. / This essay intends to achieve a deeper understanding of what children's free play and physical play means in the preschool and in what way physical play contributes to children's learning and value-based work, through reflections using my experiences and scientific theories. The focus is on the children's indoor play. Lev S Vygotsky's theories on children's learning and development as well as imagination and creativity are used for this essay. William Corsaro's theories of children's peer cultures are used to reflect on the children's finesse in how they adapt to the preschool's rules. In addition to this, two play perspectives are used to deepen the understanding of children's physical play. The preschool is embraced by the free play in which it is characterized by the fact that it offers children free choices to choose play, playmates and which material to use in the play. In my experience, however, I have experienced that free play is not as free as it sounds. Therefore, I will examine the educational aspects of free play. Physical play challenges and raises pedagogical issues and concerns among educators in preschool. My reflections have made me realize that freedom in children's play is complex and requires critical reflection of my and other pedagogues’ attitudes to issues that arise during physical play. This has led me to the understanding that physical play has a stamp that gives rise to negative associations. These negative associations affect how educators encounter children in the physical play. For example, gives “play fighting”rise to associations with serious fighting leading to the consequence that the educator interrupts the play. This insight has helped me to see into other names of physical play which made me see what happens beyond what is visiblein children's physical play. With curiosity and respect for children's interest in playing physical play, I have realized how rewarding physical play can be for the children. For physical play to be rewarding for the children, the educators need to give them the right conditions in the play.

<p>There is an ongoing discussion in Sweden about child perspective and child’s perspective.</p><p>The municipalities’ family law units are required to include these perspectives in their investigations. But how do they affect the outcome of custody investigations? This essay addresses that issue. I have looked at how much say children have and how much they participate in their custody investigations. I have studied fourteen children, from seven custody investigations, what their views are and how children are presented in these investigations.</p><p>I use a social constructionist theory according to which the way children are viewed is constructed through interactions between people. This essay uses the terms “showing” and “telling” to see how children get their say. In a showing text it is the child who tells the story. In a telling text it is the narrator who is telling us about the child.</p><p>Nine of the children give a clear opinion of which parent they want to live with and how much they want to see the other parent. Eight of the investigations use a showing text to describe the children. These children’s opinions have a greater impact on the investigation than the ones described with a telling text.</p>

Syftet med vår studie var att att se vilka diskurser som finns kring barnperspektivet bland socionomer verksamma inom barn- och ungdomsenheter. Genom att identifiera diskurser kring detta begrepp var även målet att kunna bidra med ny kunskap kring hur barnperspektivet kommer till utryck och tolkas av utredarna. Vi har använt oss av kvalitativa enkäter med öppna frågor. Enkäterna delades ut till socionomer verksamma inom barn- och ungdomsenheter i åtta kommuner i Sverige. Resultatet har sedan tagits fram med hjälp av diskursanalys. Den valda analysmetoden bygger på Laclau och Mouffes diskursteori. Vi har sedan vidare analyserat vårt resultat utifrån teorier om makt samt med hjälp av tidigare forskning. Vi har utifrån vårt material identifierat tre stycken nodalpunkter, kring vilka diskursen centreras. Detta har vi kunnat göra genom att vi samlat alla utsagor, brutit ner dessa och hittat gemensamma nämnare som i sin tur hjälpt oss att identifiera nodalpunkterna. De funna nodalpunkterna är barnet i fokus, barns perspektiv samt vuxnas ansvar för barns bästa. Nodalpunkterna visar tydligt på vad som anses vara viktigt och därmed hur utredarna talar kring barnperspektivet och dess innehåll. Vi har även sett att utredarna skiljer på begreppen barns bästa respektive barns vilja och att barns vilja ses som en del av barns bästa. De funna nodalpunkterna kan även säga något om både utredarnas syn samt arbete med barns bästa och barns vilja.

There is an ongoing discussion in Sweden about child perspective and child’s perspective. The municipalities’ family law units are required to include these perspectives in their investigations. But how do they affect the outcome of custody investigations? This essay addresses that issue. I have looked at how much say children have and how much they participate in their custody investigations. I have studied fourteen children, from seven custody investigations, what their views are and how children are presented in these investigations. I use a social constructionist theory according to which the way children are viewed is constructed through interactions between people. This essay uses the terms “showing” and “telling” to see how children get their say. In a showing text it is the child who tells the story. In a telling text it is the narrator who is telling us about the child. Nine of the children give a clear opinion of which parent they want to live with and how much they want to see the other parent. Eight of the investigations use a showing text to describe the children. These children’s opinions have a greater impact on the investigation than the ones described with a telling text.

Syftet med denna studie är att få en större kunskap kring pedagogers förhållningssätt i arbetet med att ge barnen inflytande i samlingssituationer, men även vilka utmaningar pedagogerna möter. Målgruppen är personalen i ett arbetslag på samma förskola. För att få fram resultatet till undersökning användes semistrukturerade intervjuer. Det var tre pedagoger i ett arbetslag på en förskola som blev intervjuade, denna låg i en medelstor stad i mellersta Sverige.  Det resultat som framkom i studien hängde mycket på pedagogernas förhållningsätt och bemötande av barnen. Genom att vara flexibel och nyfiken som pedagog, leder det till att barnen får möjlighet till mer inflytande. Resultatet visade även vissa utmaningar i arbetet med barns inflytande. I denna studie nämns bland annat tidsbrist och kunna se alla individer i en barngrupp. / The purpose of this study is to get a better knowledge about the educator’s approach towards giving the children a chance to influence the gatherings, but also the challenges that it may bring. The target group is the members of one team of educators at a preschool. To gather information for the study a semi-structured interview was done, with each member of the team. This team works at preschool located in a medium-sized city in the middle of Sweden. The results that emerged relied heavily on the educator’s approach and treatments towards the children. By being flexible and curious as an educator, it’ll lead to opportunities for the children to get more influence. The result shows some challenges in the work with children’s influence. One of them is lack of time and another is to take count of every individual in a group of children.

The aim of this study is to learn more about how educators in the preschool reason about younger children´s (1-3 years) opportunity to affect the actions in existing or daily routine situations. The target group is the work team at the preschool who is responsible for the younger children.  A semi-structured interview study was completed. I have performed interviews with two preschool teachers and one childcare worker who all belong to the same work team. The preschool is situated in a medium-sized city in Sweden with one section for younger children and one section for children in the age 3-6. The results show that the work team have an open-minded approach to facilitate opportunities for each child to influence the daily routine situations at this preschool.  The results indicate that there are both obstacles and limitations that makes the desire to enable children´s influence. One example mentioned by the work team is the large child group, that makes it more difficult to pay attention to all the children. Another obstacle mentioned is how the organizational constitution for some of the daily activities lack flexibility. / Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger i förskolan resonerar kring yngre barns inflytande i de rutinsituationer som existerar i förskolan. Målgruppen för studien är all personal i ett arbetslag som arbetar med de yngre åldrarna i förskolan. För att besvara undersökningens syfte så har semistrukturerade intervjuer med öppna frågor genomförts. Tre pedagoger har blivit intervjuade på en och samma, denna förskola är belägen i en medelstor stad i Mellansverige. Resultatet visar att pedagogerna har ett öppet förhållningssätt gentemot barns inflytande och att de vill bli bättre på att skapa förutsättningar i de rutinsituationer som beaktats. Resultatet visar också att det finns utmaningar i verksamheten som gör arbetet med barns inflytande svårare. I denna studie nämns bland annat barngruppens storlek och strukturen på verksamheten.