Denna studie har i syfte att inrikta sig på förskollärare verksamma i förskolan och deras syn på högläsning och boksamtal. Frågeställningarna som vi har utgått från är: Vilka skäl anger förskollärarna för att genomföra högläsning och boksamtal, Hur genomförs högläsningsstunder och boksamtal i förskolan enligt förskollärarna? Samt Vilken är förskollärarens roll i samband med högläsning och boksamtal? För att besvara våra frågeställningar har vi valt att använda oss av kvalitativa intervjuer. För att analysera det insamlade material har vi använt oss av ett sociokulturellt perspektiv där det sociala samspelet spelar en viktig roll för lärandet. Resultatet av studien visar att förskollärarna har högläsning och boksamtal bland annat för att det främjar ordförrådet och stimulerar barnens fantasi. Högläsningen sker både planerat och spontant. De planerade tillfällena sker utifrån specifika arbetsmetoder eller projektarbeten och de spontana tillfällena möjliggörs av följsamma pedagoger som skapar tillgängliga miljöer. Förskollärarna i studien menar att de har ett ansvar att både planera och fånga barnens intresse i genomförandet. I resultatet framkommer det att förskollärarna kompletterar den analoga boken med till exempel det digitala verktyget Polyglutt där barnen erbjuds en annan dimension in i sagovärlden.

Det här examensarbetets kunskapsområde är högläsning och boksamtal. Syftet är att öka kunskapen om hur förskollärare använder sig av högläsning och boksamtal i verksamheten för att främja språkutvecklingen hos barn. För att få svar på vårt syfte har vi valt att använda oss av halvstrukturerade intervjuer med fem informanter som är förskollärare på olika förskolor i Mellansverige. Genom intervju som metod har vi fått en inblick i deras tankar och resonemang kring ämnet utifrån deras perspektiv. Vi valde förskollärare för att de har det pedagogiska ansvaret för undervisningen och att det utövas enligt läroplanens mål (Lpfö 2018, s.7). Det insamlade materialet har tolkats och analyserats med inspiration av det sociokulturella perspektivet. I resultatet framkom att förskollärarna besitter relevant kunskap för att använda sig av högläsning och de tar vara på både spontana och planerade tillfällen. Genom förskollärares engagemang kan barnen lockas till att kommunicera och samspela kring bokens innehåll i form av boksamtal. Dock ges inte alltid de rätta förutsättningarna till det på grund av praktiska skäl och stora barngrupper. Förskollärarna tar vara på barnens intresse samt förkunskaper för att bidra till delaktighet. Genom upprepning av böcker bidrar förskollärarna till en större förståelse för bokens innehåll som leder till att barnen kan ha större inflytande i samtalen.

Syftet med vår studie var att ta reda på hur förskollärarna ser på högläsningens betydelse samt deras erfarenheter kring högläsning. Vi ville även undersöka vilka möjligheter och hinder som kan finnas för att skapa lärorika lässituationer i förskolan kring högläsningssituationerna. En kvalitativ studie användes där åtta olika förskollärare på sex olika förskolor intervjuades. I studien framkom det att de flesta använder sig av högläsningen i ett språkutvecklande syfte men även att de i stor utsträckning oftast använder högläsningen för vilan. Det framkom att förskollärarna ansåg att det kunde vara svårt att få tiden att räcka till för att arbeta med högläsningen så mycket som de skulle vilja. Vår slutsats är att förskollärarna är medvetna om hur de vill arbeta med högläsningen och med vilket syfte, dock så påverkas det av olika organisatoriska faktorer som miljöns utformning och tidsbrist vilka försvårar arbetet.

Syftet med föreliggande studie är att fördjupa kunskapen om och hur kritisk litteracitet framträder i sju lärares arbete för att utveckla kritisk litteracitet genom högläsning av skönlitteratur. Studien syftar även till att fördjupa kunskapen om lärares tankar och åsikter om kritisk litteracitet och om elever ges möjlighet att utveckla kritisk litteracitet genom andra sammanhang. Lärarna är verksamma i åk f-3. Studiens ansats är kvalitativ och vilar på semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att lärare ger elever möjlighet att utveckla kritisk litteracitet och att det sker i varierande omfattning.Högläsningsbokens innehåll påverkar om elever ges möjlighet att utveckla kritisk litteracitet. Lärare anser att kritisk litteracitet är viktigt men anser sig inte ha tillräcklig kunskap för undervisning för förmågan. Utveckling av kritisk litteracitet genom andra sammanhang än högläsning av skönlitteratur sker. Slutsatsen är att lärare använder framgångsrika undervisningsfaktorer men är inte medvetna om att de gör det.

Syftet med denna forskningsstudie var att undersöka hur högläsning används enligt lärare i lågstadiet samt vilka uppfattningar de har om dess nytta och effektiva sätt att arbeta med den. Metoden som användes var semistrukturerade intervjuer med åtta lärare i år 1–3. Vårt resultat visar att lärare i stor omfattning använder högläsning i undervisningen. Även om lärarna inte hade god kunskap om effektiva modeller för högläsning använde de sådana omedvetet, då spår av dessa kan synas i deras arbetssätt. Det har också visat sig att lärare hade kunskap om flera fördelar som högläsningen bidrog med, dock var det många aspekter som inte nämndes. Lärarnas huvudsyfte med högläsningen var att skapa en mysig stund för eleverna vilket de menade skulle resultera i att det ökade elevers läslust och deras ordförråd. Då deras arbetssätt gav resultat gällande detta samt att de använde högläsning som en metod i den övriga undervisningen, kan det ge skäl för att göra högläsningen till en mysig stund. Att lärarna inte arbetade med högläsningen kan också bero på att, högläsning inte nämns i läroplanen. Detta verkar då ha resulterat i att lärare använder högläsningen skiljt från ämnesundervisningen, som en ”vid sidan av-praktik”. Dock är denna studies slutsats att lärare skulle kunna utnyttja högläsningen ännu mer i undervisningen för att mer effektivt stimulera elevers läsutveckling.

Studiens syfte är att undersöka förskollärares intention med högläsning, arbetssätt relaterat till högläsning i förskolan samt de utmaningar som förskollärare kan uppleva med högläsning. Studien vill även undersöka hur förskollärare upplever att högläsning bidrar till barns språkutveckling. Studien utgick från en kvalitativ metod och fenomenografi valdes som teoretisk utgångspunkt. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med fem verksamma förskollärare i norra Sverige. Det insamlade materialet har bearbetats, tolkats och analyserats och utifrån analysen skapades fyra kategorier med utgångspunkt från studiens forskningsfrågor. Kategorierna benämns som: syftet med högläsning, arbetssätt, högläsning och språkutveckling och slutligen utmaningar i arbetet med högläsning. Resultatet visar att förskollärarna använder sig av olika arbetssätt och syften relaterat till högläsning. Det är framträdande i resultatet att förskollärarna upplever att högläsning är en språkutvecklande aktivitet däremot visar det sig att högläsning inte alltid används till språkutvecklande syften. Förskollärarna upplever utmaningar i arbetet med högläsning i förskolan som begränsar hur ofta högläsning sker i verksamheterna.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lågstadielärare arbetar med genus genom skönlitteraturen de använder som högläsningsbok, detta för att genus är centralt i såväl styrdokumenten som i skoldebatten. Undersökningen gjordes genom en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer, vilka sedermera transkriberades och användes för att göra en tematisk analys. Fyra lågstadielärare intervjuades på skolor i tre olika kommuner i Sverige. Genom den tematiska analysen utmynnade resultatet i såväl huvudteman som underteman vilka relaterades till studiens två inriktningar, det vill säga skönlitteratur och genus. Tre huvudteman framkom under kategorin “hur lärare arbetar med skönlitteratur i skolan” och tre under “hur lärare arbetar med genus i skolan”. Vidare var de huvudteman som tillhör lärares arbete med skönlitteratur “utveckla färdigheter”, “yttre faktorer påverkar lärarnas val av böcker” och “granskning av variationer”. Vad gäller lärarnas arbete med genus i skolan utmynnade analysen i huvudtemana “genusperspektivet genomsyrar undervisningen”, “klassiska böcker för att belysa könsstereotyper” och “utmaningar med genuspedagogik”. Studien har ett deduktivt angreppssätt och utgår från genusteorin där Yvonne Hirdmans genussystem ingår. Vad gäller litteraturaspekten har dels Judith Langers (2005) teori om litterära föreställnigsvärldar valts, dels Kathleen McCormicks (1994) teori om läsares och texters repertoarer. Studien har även utgått från ett intersektionellt perspektiv där kategorierna genus och etnicitet diskuterats gällande hur de förhåller sig till varandra genom maktstrukturer. Utifrån resultatet av studien konstaterades att genus genomsyrar de intervjuade lärarnas undervisning snarare än att de har specifika undervisningsmoment tillägnade genusämnet. Resultatet visade även att skönlitteraturen som väljs ut grundar sig i att lärarna eftersträvar en variation vad gäller genusframställning, etnicitet, bilder, genrer och svårighetsgrad.

Syftet med den här litteraturstudien är att kartlägga högläsning som ett didaktiskt verktyg för äldre elever mot bakgrund av de många goda effekter som den visats ha för yngre elever. För att kunna besvara syftet används två frågeställningar kring vilka effekter högläsningen har för äldre elever samt vilka avgörande faktorer som finns för att de goda effekterna ska uppstå. Resultatet visar att högläsning har goda effekter för elever i årskurs 7–9, främst sociokulturella effekter på lärandet och förbättrad läsförståelse i och med detta. De avgörande faktorerna för att uppnå dessa goda effekter visade sig vara lärarens förmåga, den sociala kontexten samt praktiska tillämpningar som exempelvis användning av böcker som hjälpmedel. Den här studien visar även på avsaknaden av forskning på området, främst gällande en svensk skolkontext. För att säkerställa resultatets validitet skulle fler studier behövas.

Denna studie syftar till att undersöka representation och framställning av funktionsnedsättning med utgångspunkt i förskoleklasslärares val av barnlitteratur för högläsning i klassrummet. Dessutom undersöks vilka kriterier förskoleklasslärare har när de väljer böcker till högläsning. Urvalet grundar sig på böcker som förskoleklasslärare använder i klassrummet. 51 titlar analyseras genom en kvantitativ innehållsanalys för att undersöka i vilken utsträckning funktionsnedsättning representeras. Fyra titlar innehöll karaktärer med funktionsnedsättning. Eli har en storebror, Rätt Lätt: Barns rättigheter 1 till 6 år, Alla barns rätt och I Skymningslandet. Dessa fyra titlar undersöktes sedan med en kvalitativ innehållsanalys med syfte att undersöka framställning av funktionsnedsättning. Studiens teoretiska utgångspunkter är cripteori och critical literacy. Resultatet visar att det inte finns kriterier som explicit rör funktionsnedsättning. Trots avsaknad av explicita kriterier gällande funktionsnedsättning representeras det i fyra böcker. De funktionsnedsättningar som representeras i böckerna är intellektuell funktionsnedsättning och rörelsenedsättning. Studiens resultat visar att funktionsnedsättning ofta framställs på ett rättvist sätt. Resultatet visar även att karaktärer med funktionsnedsättning till stor del är innehavare av biroll eller observatör. Representation av funktionsnedsättning i barnlitteratur som används vid högläsning i förskoleklass bidrar till att elever utvecklar empati och känsla för andra människor och är därför mycket viktigt.

I den här studien undersöks hur sju lärare i årskurs 1 arbetar med högläsning i klassrummet. Syftet med studien är att undersöka och få en större förståelse för högläsningens rolli lärarnas undervisning utifrån deras erfarenheter och argument för de didaktiska val degör. Alla medverkande lärare arbetar i årskurs 1, fördelade på tre olika skolor i Sverige.För att besvara frågeställningarna används en kvalitativ insamlingsmetod genom semistrukturerade intervjuer. I den här studien ses undervisningen utifrån en sociokulturelllärarsyn men också utifrån transaktionsteorin som bygger på mötet mellan läsaren ochden som får en text uppläst för sig. Studien visar att det finns både likheter och skillnaderi hur lärare arbetar med högläsning och att en del av lärarna använder sig av strategierunder sin högläsningsstund medan andra inte planerar den alls. Det finns en stor medvetenhet hos alla svarande om högläsningens betydelse och vikten av att planera högläsningspasset efter eleverna. Resultatet i denna studie visar tydliga kopplingar mellan högläsning i undervisningen samt elevernas språkutveckling och den positiva effekten av ettinteraktivt klassrum där eleverna får en möjlighet att utbyta tankar och idéer.