Trovärdigheten för traditionella medier har minskat vilket har lett till att det blivit svårare att kommunicera med kunder och lett till en ökad konkurrens bland företag. I takt med utvecklingen av internet och Web 2.0 blev digitala dagböcker populära som kommunikationsverktyg för företag. Digitala dagböcker har, utifrån problemdiskussionen, identifierats som företagsbloggar bland företag och har inom ramen för Public relations ansetts en lösning på problemet med att kommunicera med kunder. Detta då företagsbloggar präglas av faktorer i form av bland annat förmågan att föra god kommunikation med publiken, skapa relationer, bygga varumärket, differentiera företag från konkurrenter samt som ett bra verktyg för sökmotoroptimering. Vad som dock inte framgår är vilka faktorer som är viktiga för företag att upprätthålla en skapad företagsblogg. Syftet med denna studie är att ur ett företagsperspektiv undersöka och få förståelse för vilka faktorer som är viktiga för att företag ska upprätthålla sin företagsblogg som ett kommunikationsverktyg och syftet leder till frågeställningen: “Vilka faktorer är viktiga för att företag ska upprätthålla sin företagsblogg som ett kommunikationsverktyg?” Studiens urval grundar sig på företag som driver en företagsblogg och är verksamma inom tjänstebranschen och där inom marknadsstrategin business-to-business. Studien består av en kvalitativ undersökningsmetod som har genomförts via semistrukturerade intervjuer med fem företag inom ramen för urvalet. Intervjufrågorna formades efter studiens teoretiska ramverk som stod som grund för forskningen och hade huvudspår inom företagsblogg som kommunikationsverktyg, Public relations, relationsmarknadsföring och varumärkesbyggande. Slutligen analyserades empirin och kopplingar gjordes med relevanta teorier. Resultatet visar att kommunicera ut kunskap och information samt att skapa relationer är viktiga faktorer för att företag ska upprätthålla sin företagsblogg som ett kommunikationsverktyg. Resterande faktorer kan variera och beror på företagets storlek och affärsinriktning. / The credibility of traditional media has diminished over the years which has made it harder for companies to communicate with customers as well as it has increased the competition among companies. In line with the development of the internet and Web 2.0, digital diaries became popular as a communication tool for companies to use. Digital diaries have been identified as corporate blogs among companies and has been identified, within the frame of Public relations, as a solution to the communication problem with consumers that companies can deal with. Corporate blogs are characterized by factors such as the ability to communicate with the audience, create relationships, branding, differentiation as well as a good search engine optimization tool. What is not evident, however, is which are the factors that are important to maintain a corporate blog.  The purpose of the study is to, from a business perspective, examine and understand which factors that are important for companies to maintain their corporate blog as a communication tool and the purpose leads to the question at issue: “Which factors are important for companies to maintain their corporate blog as a communication tool?" The selection of the study is based on companies that are running an corporate blog and that are active in the service business industry within the business-to-business marketing strategy. The study consists of a qualitative study and the used method is semi-structured interviews with five companies within the selection of the study. The interview questions were formed in accordance with the theoretical framework of the study, which formed the basis for the research and had headlines in corporate blog as a communication tool, Public relations, relationship marketing and brand building. Finally, the results were analyzed and connections were made with relevant theories of the study. The results show that to communicate knowledge and information, as well as building relationships, are important factors for companies to maintain their corporate blog as a communication tool. The remaining factors may vary and depend on the size of the company and what business orientation the company has.

Arbetet adresserar dels problematiken med att flera klassrums fysiska lärmiljö inte har hängt med i utvecklingen och inte förändrats sedan de första klassrummen utformades, och dels problematiken med att när en lärmiljö utformas kan det uppstå ett glapp mellan arkitektens intentioner och pedagogens praktik, som kan överbryggas förutsatt att pedagoger blir involverade i arbetet, förstår och kan granska gestaltningsförslaget innan det realiseras.  Syftet har varit att undersöka hur ett befintligt och idag traditionellt utformat klassrum, med givna förutsättningar, kan anpassas och gestaltas för dagens undervisning baserad på forskning och beprövad erfarenhet. Målet har varit att gestalta klassrummet så att klassrummet och dess lärmiljö ska fungera som verktyg och stöttning för dagens behov, undervisning och lärande. Under arbetet har jag använt mig av mina 13 års erfarenheter som pedagog, mina studier och lärdomar inom didaktik, av litteratur och forskning samt inspirerats av liknande arbete.  Mitt gestaltningsundersökande och arbete har kretsat kring de fyra aspekterna: lärmiljöer, flexibilitet och variation, kunskapsutbyte och belysning. Min tolkning av dessa aspekter är materialiserade och visualiserade i ett gestaltningsförslag. Sammanfattningsvis ska den fysiska lärmiljön stödja individualisering och att elever kan använda varandra som resurs. Den fysiska lärmiljön bör således bjuda in till och stödja olika lärsituationer, aktiviteter och kunskapsutbyte mellan elever, som pedagogen initierar till och aktivt håller igång. För detta bör klassrummet delas in i väldefinierade mindre rum för: grupparbete, olika funktioner och behov, där alla rum är inom synhåll och räckhåll för pedagogen. Flexibilitet och variation handlar om att eleven kan byta och variera aktivitet och plats, efter behov, under lektionen. Möbler står kvar och är olika. Eftersom möbleringen inte förändras kan belysningen anpassas till platsens aktivitet. Belysningen bjuder i sin tur in till och stödjer lärsituationen.  Syftet med arbetet har också varit att undersöka och använda tekniken Virtual Reality (VR) som gestaltningsverktyg och i dialog med skolledare, pedagoger och elever.  Resultatet av VR som verktyg i gestaltningsarbetet talar för att VR på många sätt underlättar gestaltningsarbetet för arkitekten, och gestaltningen kan ta en helt annan riktning tack vare upplevelsen av rummet med och genom VR, då VR låter oss uppleva rummet med vår egen kropp, på ett smidigt, välbekant och snabbt sätt. Olika verktyg kommunicerar och visualiserar olika aspekter, kvalitéer och delar i ett gestaltningsundersökande, som påverkar gestaltningsarbetet. Därför föreslår jag att VR används som gestaltningsverktyg, kontinuerligt under gestaltningsarbetet, som komplement och parallellt med andra verktyg. Jag rekommenderar att VR introduceras och implementeras som gestaltningsverktyg i utbildningen för inredningsarkitektur, jämte andra verktyg.  VR som verktyg i dialog med skolledare, pedagoger och elever kan vara ett potentiellt och användbart verktyg i en samgestaltning, då VR bjuder in till samtal och diskussion kring den fysiska lärmiljön och klassrummets utformade i relation till pedagogens praktik. VR kan bidra till att glappet mellan arkitektens intentioner och pedagogens praktik kan överbryggas, då pedagoger ges möjlighet till att utvärdera och diskutera ett gestaltningsförslag, på ett sätt som de förstår. VR bjuder även in eleven till diskussionen. Jag föreslår att VR som verktyg undersöks vidare, t ex i forskning/studier med participatory design som metod, när utforskande av co-design verktyg testas.

Studiens syfte är att belysa hur speciallärare med specialisering mot utvecklingsstörning lyfter fram metoder som gynnar kommunikationsutveckling för elever på särskolan. Vidare belyses vilka sociala sammanhang och verktyg som används för att främja kommunikationen för elever i särskolan. I studien tolkas resultatet ur det sociokulturella perspektivet där artefakter, kultur och den närmaste utvecklingszonen är de centrala begrepp som används i tolkningen. En hermeneutisk ansats används i studien och kvalitativa intervjuer av semistrukturerad karaktär genomfördes med åtta speciallärare, verksamma inom grund- och gymnasiesärskolor runt om i Sverige. En förhoppning var att studien skulle ge aha-upplevelser gällande hur lärare kan arbeta med kommunikation samt ge oss en större verktygslåda i vår profession som speciallärare. Resultatet presenteras i kategorier som framkommit vid analys av empirin. Resultatet visar att kommunikation inom särskolan innefattar många olika artefakter, och de artefakter som används mest är bilder och tecken. Kulturer som förekommer för att gynna kommunikationsutvecklingen för elever på särskolan är läsande och spela spel för att eleverna ska kunna bli så självständiga som möjligt. För de på tidig utvecklingsnivå lyfts imitation som centralt för att utveckla kommunikationen. I studien framkommer att både speciallärare och elever behöver stöttning i den närmaste utvecklingszonen vad det gäller kommunikation. Miljöerna är kommunikativt tillgängliga men dock endast på individ och gruppnivå och inte på organisationsnivå. / The purpose of the study is to shed light on how special education teachers with a focus on developmental disabilities, to highlight methods that benefit communication development for students at the special school. Furthermore, the social contexts and tools that are used to promote communication for students in special schools are highlighted. The study interprets the results from the socio-cultural perspective where artifacts, culture and the immediate development zone are the central concepts used in the interpretation. A hermeneutic approach is used in the study and qualitative interviews of a semi-structured nature were conducted with eight special teachers, active in primary and secondary special schools around Sweden. One hope was that the study would provide aha-experiences regarding how teachers can work with communication and give us a larger toolbox in our profession as special teachers. The results are presented in categories that emerged from the analysis of the empirical data.The results show that communication within the special school includes many different artifacts, and the artifacts that are used most are images and signs. Cultures that exist to promote communication development for students at the special school are reading and playing games so that the students can become as independent as possible. For those at an early stage of development, imitation is emphasized as central to developing communication. The study shows that both special needs teachers and students need support in the immediate development zone when it comes to communication. The environments are communicatively accessible, but only at the individual and group level and not at the organizational level.

Introduktion: Syntetisk media omfattar teknik som berör många områden, t ex syntetisk text- och röstbearbetning, videomanipulation, bildmanipulation, digitala människor och ansikten. Under de senaste åren har den tekniska utvecklingen accelererat ytterligare, till en informations- och kommunikationsteknologi (IKT) som omfattar möjligheten att använda syntetisk media alltmer. Detta har lett till implementering av nya informations- och kommunikationsverktyg för hälsokonsumenten, bl. a med förhoppning om ökad individuell empowerment. Det är således intressant att undersöka hur syntetisk media beskrivs vara möjligt att användas hälsofrämjande inom folkhälsoarbete samt beskriva hur det påverkar empowerment hos hälsokonsumenter. Syfte: Syftet för detta examensarbete har varit att redogöra för vilka syntetisk media som används idag som informations- och kommunikationsverktyg inom hälsopromotion och prevention samt undersöka deras konsekvenser på hälsokonsumentens empowerment. Metod: En strukturerad litteraturöversikt med tematisk analys enligt Braun &. Clarks (2006) modell. Resultat: Totalt har 14 vetenskapliga artiklar ingått som urval i den tematiska analysen. Efter tematisering har slutligen 5 teman kunnat presenteras; Hälsokonsumentens karakteristika, Målområden för digital hälsa, Digitalt verktyg-syntetisk media, Intervention genom digitalt verktyg-syntetisk media, Konsekvenser för hälsokonsumenten. Slutsats: Syntetisk media kan verka som ett digitalt hälsofrämjande informations- och kommunikationsverktyg och har möjlighet att genom olika digitala interventioner rikta sig till hälsokonsumenter med potential för att stärka deras empowerment. Hälsokonsumenterna har beskrivits som en heterogen grupp, med olika åldrar, kön och bakgrund. I dagsläget är det till arbetets syfte relaterade urvalet av studier dock begränsat. Det finns därmed ett behov av fortsatta studier som följer utvecklingen av syntetisk media i relation till folkhälsoarbete beträffande utformning, effekt, hållbarhet och säkerhet. / Introduction: Synthetic media includes technologies such as synthetic text and voice processing, video manipulation, image manipulation, digital people and faces. In recent years, technological development has accelerated further, to an information and communication technology (ICT) that increasingly embraces the possibility of using synthetic media. This has led to the implementation of new tools for the health consumer, in the hope of increased individual empowerment. It is therefore interesting to investigate synthetic media in the context of public health work and empowerment in health consumers. Aim: The aim of this thesis has been to account for which synthetic media is today used as information and communication tools in health promotion and disease prevention and to investigate their consequences on the empowerment of the health consumer. Methods: A structured literature review with thematic analysis according to Braun & Clark's (2006) model. Results: Totally 14 scientific articles have been selected for the thematic analysis. All together 5 themes could be presented: Characteristics of the health consumer, Target areas for digital health, Digital tools-synthetic media, Intervention through digital tools-synthetic media, Consequences for the health consumer. Conclusion: Synthetic media can act as a digital health promoting information and communication tool and target health consumers through various digital interventions with the potential to strengthen their empowerment. Health consumers have been described as a heterogeneous group. At present, there are limited studies available related to the study aim. There is therefore a need for further studies of synthetic media in relation to public health work related to design, efficacy, sustainability and safety.

Denna studie har ägnats åt ett rekryteringsföretag samt dess rekryteringsprocess. Syftet med föreliggande studie är att utveckla en förståelse för hur anställda på rekryteringsföretaget upplever för- och nackdelar i förändringar av rekryteringsprocessen som gjorts med anledning av distansarbetet som införts vid Covid-19. En kvalitativ forskningsmetod har använts genom sju semistrukturerade intervjuer. Studien har präglats av en hermeneutisk tolkningsprocess och den insamlade empirin har analyserats med en tematisk analysmetod. Respondenterna var på något vis involverade i rekryteringsprocessen, samt hade arbetat inom organisationen både innan och under pandemin. Resultatet visade att det område i rekryteringsprocessen som har påverkats mest av distansarbetet är kontakten och kommunikationen med kunder. Resultatet visade även att kontakten och kommunikationen med såväl kandidater som kollegor till viss del har förändrats. Det har däremot inte gjorts några förändringar i organisationens rekryteringsverktyg. Upplevelserna av förändringarna bland respondenterna har varierat, men har överlag varit positiva. / This study has explored a recruitment company and its recruitment process. The aim of the study is to develop an understanding about how the recruitment company’s employees experience benefits and drawbacks of the changes done in the recruitment process due to the telework adapted because of the Covid-19 outbreak. A qualitative research method has been used and seven semi structured interviews have been conducted. The study adapted a hermeneutic interpretation process and the collected empirical material was analysed using a thematic analysis method. The respondents were involved in the recruitment process, and they had also worked within the organisation both before and during the pandemic. The result indicated that the area most affected by the telework in the recruitment process was the contact and the communication with the clients. The result also showed that the contact and communication between the candidates as well as the colleagues had changed to some extent. However, no changes have been made in the organisation’s recruitment tools. The experiences of the changes amongst the respondents have varied, but they have overall been positive.

Detta är en fallstudie mellan två mediebolagen som på grund av Covid-19 pandemin, som slog världen med storm år 2019, fick ställa om sina arbetsprocesser till distansarbete. Det fysiska ledarskapet övergick till ett E-ledarskap och mediebolagen fick lära sig hur ledarskapet påverkas när medarbetarna befinner sig på olika platser. Vi har undersökt vad två utvalda bolag har använt för digitala kommunikationsverktyg och vilka utmaningar projekt- och produktionsledarna på dessa bolag har ställts inför, men även hur attityden gentemot de interna arbetsprocesserna har förändrats. Genom kvalitativa intervjuer med projekt- och produktionsledare på två etablerade mediebolag i Sverige har vi undersökt vilka skillnader och likheter som bolagen har upplevt. Slutligen föreslår vi som vidare forskning en större kartläggning av mediebranschen och distansarbete för att undersöka om andra bolag har upplevt samma sak som våra respondenter, och ifall det finns mönster. / This is a case study between two media companies that due to the Covid-19 pandemic, which hit the world by storm in 2019, had to switch their work processes to remote work. The physical leadership became an E-leadership and the media companies learned how leadership is affected when employees work remote from various places. We have examined what digital communication tools two selected companies have used and what challenges our selection has faced, but also how the internal work processes have changed. Through qualitative interviews with project and production managers at two established media companies in Sweden, we have investigated the differences and similarities that the companies have experienced. Finally, as further research, we propose a larger survey of the media industry and remote work to investigate whether other companies have experienced the same thing as our respondents, and if there are patterns.

Introduktion: Under pandemins första våg av SARS-CoV-2 inverkade ett flertal faktorer på den vård och omvårdnad som gavs till kritiskt sjuka i covid-19. Intensivvårdssjuksköterskorna arbetade under ansträngda förhållanden och de anhöriga fick inte besöka avdelningarna, vilket lämnade patienterna i en utsatt position. Hur situationen påverkat och hanterats av de berörda kan ge information om hur intensivvården kan förbättras och vad som är viktigt att prioritera under svåra omständigheter. Syfte: Att beskriva patients och anhörigs erfarenheter av intensivvårdskrävande sjukdom till följd av Covid-19 och hur det påverkat dem efter sjukhustiden. Metod: En enskild instrumentell fallstudie med flera underenheter användes som metod, där semistrukturerade intervjuer analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två kategorier erhölls ur analysen: ”Inget var som vanligt” som visar hur insjuknandet och sjukhustiden var och upplevdes, samt ”Vägen tillbaka” som beskriver hur paret påverkats av sjukdomstiden i olika avseenden och hur de erfarit efterförloppet. Studien visar att den personcentrerade omvårdnaden blev lidande till följd av tids- och personalbrist samt frånvaro av anhörigkontakt mellan intensivvårdssjuksköterska och anhörig. Däremot skapades goda relationer mellan anhörig och ansvariga läkare med hjälp av digitala kommunikationsverktyg trots avsaknad av fysiska möten. Trots ett gott stöd från ansvariga läkare utvecklade anhörig psykiska besvär efter sjukhustiden, och en avsaknad av stöd i efterförloppet framkom. Slutsats: Tid och resurser avsatta för att både vård och omvårdnad ska kunna utföras med god kvalitet, och för att stärka ett personcentrerat förhållningssätt måste säkras vid speciellt krävande omständigheter. Det finns potential för användandet av digitala kommunikationsverktyg för att möjliggöra ett personcentrart förhållningssätt i situationer där anhöriga av olika anledningar inte fysiskt kan närvara på IVA, och detta bör utforskas ytterligare. Uppföljningen av patient och anhörig efter kritisk sjukdom bör också utvecklas och stärkas. Sammantaget skulle dessa faktorer kunna stärka det personcentrerade förhållningssättet, minska anhörigas stress, förbättra omvårdnadskvalitet för patienten samt minska psykiska symtom i efterförloppet.

Problemformulering: Distansarbete bedöms bli en allt vanligare lösning för organisationer i framtiden. När medarbetarna arbetar hemifrån blir det dock svårare att upptäcka vilka eventuella brister som finns i arbetsmiljön. Tidigare forskning har inte fokuserat på hur digitala kommunikationsverktyg kan utnyttjas för att upptäcka brister i arbetsmiljön vid distansarbete, vilket gör att det finns ett kunskapsgap som denna studie ämnar bidra till. Syfte: Syftet med studien är att utveckla kunskap om vilka möjligheter och begränsningar ledare upplever med digitala kommunikationsverktyg och hur de använder verktygen för att säkerställa medarbetarnas arbetsmiljö vid distansarbete. Metod och material: Denna studie genomfördes med stöd av semistrukturerade intervjuer. Tio personer i olika ledarroller från varierande branscher intervjuades för att kunna besvara studiens syfte och två frågeställningar. Resultat: Resultatet visade att ledarna kunde säkerställa medarbetarnas psykosociala arbetsmiljö genom att använda olika kanaler som digitala kommunikationsverktyg erbjöd. De kanalerna var främst chatt och videomöten. Chatten möjliggjorde att ledarna på ett snabbt och smidigt sätt kunde kommunicera med sina medarbetare och fråga om deras hälsa. Videomöten var den kanalen som gav ledarna möjligheten att se medarbetarna vilket gjorde det enklare att få en bild av deras välmående. Vidare framkom det också att digitala kommunikationsverktyg inte räckte till för att säkerställa medarbetarnas fysiska arbetsmiljö. Ledarna kunde enbart uppmärksamma små detaljer, vilket inte var tillräckligt för att bedöma om medarbetarna hade en lämplig arbetsmiljö i hemmet ur ett fysiskt perspektiv. För att säkerställa den fysiska arbetsmiljön hade det behövts att medarbetarna gått runt och visat upp sin arbetsplats i hemmet med hjälp av kameran. Detta var dock inget som ledarna i denna studie förespråkade eftersom de ansåg att de inkräktade på den personliga sfären. / Problematization: Remote work is estimated to become an increasingly common solution for organizations in the future. However, when employees work from home it becomes more difficult to discover any shortcomings in the work environment. Previous research has not focused on how digital communication tools can be used to detect flaws in the work environment when working remotely, which means that there is a knowledge gap that this study intends to contribute to. Aim: The purpose of the study is to develop knowledge about what opportunities and limitations leaders experience with digital communication tools and how they use the tools to ensure the employees' work environment when working remotely. Method and materials: A qualitative deductive approach was used to answer the study’s two research questions. The primary data was conducted through ten semi-structured interviews with different leadership roles from various industries. Conclusions: The result showed that the leaders could ensure the employees psychosocial work environment by using different channels that digital communication tools offered. Those channels were mainly chat and video meetings. Chat made it possible for the leaders to quickly and easily communicate with their employees and ask about their health. Video meetings were the channel that gave the leaders the opportunity to see the employees, which made it easier to get a picture of their well-being. Furthermore, it also emerged that digital communication tools were not enough to ensure the employees' physical work environment. The leaders could only pay attention to small details, which was not enough to assess whether the employees had a suitable working environment at home from a physical perspective. In order to ensure the physical working environment, it would have been necessary for the employees to walk around and show their workplace at home with the help of the camera. However, this was not something that the leaders in this study advocated due to the employee’s personal sphere.

Sammanfattning Sedan början av 2000-talet har det skett en markant ökning av studier gällande barn och ungdomar och Autism. Dock är det så att den mesta forskningen fortfarande är inom det medicinska området. Endast ett fåtal av studierna rör vuxna med Asperger syndrom (AS) som studerar på högskola/universitet. Samtidigt sker en ökning av personer med AS som söker högre utbildning såsom högskola/universitet, vilket gör forskning gällande personer med diagnosen AS högaktuell. Antalet studenter med kognitiva funktionshinder, dit AS räknas, som sökt pedagogiskt stöd på högskola/universitet i Sverige, har ökat från 1 427 studenter 2010 till 1 943 studenter 2012. När man studerar på högskola/universitet så finns det pedagogiska stöd att tillgå, och till vardagen finns Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och Socialtjänstlagen (SoL) som personer med AS har möjligheter att söka stöd genom.  Personer med AS kan ibland ha svårt att utnyttja stödsystem som kräver att man själv identifierar och uttalar sina behov av stöd. Denna avhandling fokuserar på personer med AS i högre utbildning och stöd. I doktorsavhandlingen ingår två studier: Studie I som är en fallstudie och Studie II, som är en enkätstudie. Bindningspunkten för studierna är studenter med AS som fått pedagogiskt stöd i sin utbildning vid högskola/universitet. Studie I Studie I består av en fallstudie (Merriam, 1994, 2009; Patton, 2002) som innefattade tre fall. Studien redovisas i artikel I och II, där artikel I bygger på studenternas berättelser och artikel II på anhörigas och samordnares berättelser. Insamlandet av data har byggt på berättelser genom samtal (Doecke, Brown, & Loughran, 2000; Hydén & Brockmeier, 2008; Johansson, 2005; Skott, 2004). Valet av berättelser som metod, innebär att man som forskare fokuserar på att få möjligheter att lära känna en annan person, få kunskap om denna persons erfarenheter, känslor och förväntningar. För att säkerhetsställa undersökningens validitet, användes triangulering mellan tre olika källor: intervjuer med studenter, anhöriga och samordnare. Urvalet av högskola/universitet gjordes med avsikten att inkludera högskolor/universitet från olika delar av Sverige, olika stora högskolor/universitet med olika studieinriktningar. Syfte med Studie I är att undersöka hur studenter med AS i högre utbildning beskriver och förstår sin livshistoria och sin studievardag, vilket redovisas i artikel I och i kappans resultat. Anhöriga är en central resurs för personer med AS. Därför undersöks i den andra artikeln hur anhöriga uppfattar sina barns eller syskons studier och det stöd de tidigare fått i skolan och på högskola/universitet. I artikeln redovisas även hur man upplever det pedagogiska stöd som högskola/universitet erbjuder. Samordnare för studenter med funktionshinder har en central roll i vilka pedagogiska stöd som beslutas att students ska få, därför är det också av vikt att undersöka hur samordnare beskriver den stödverksamhet som finns på högskola/universitet. Även detta redovisas i andra artikeln samt i kappans resultat. Vid insamling av data var fokus på studenternas berättelser om sin studievardag och hur de beskrev sina skolerfarenheter, från förskola fram till högskola/universitet samt hur de såg på sin framtid (Hydén & Brockmeier, 2008). Vid samtalen med anhöriga och samordnare använde forskaren sina yrkeserfarenheter som berör AS, diagnossättande, mediciner, lagar och forskning samt personliga erfarenheter. De anhöriga som intervjuades bestämdes av studenterna och bestod av en mamma, en pappa och en syster. Samordnarna bestod av de som arbetade på den högskola/universitet som studenten studerade på. Samtalsmanual har använts som stöd vid varje samtal. Totalt har tolv samtalsmanualer använts. Samtalens längd för studenterna varierade mellan 1 timma och 4 minuter till 4 timmar och 50 minuter. Samtalens längd varierade mellan 1 timma och 10 minuter till 3 timmar och 23 minuter för de anhöriga. Samtalens längd varierade mellan 1 timma och 13 minuter till 3 timmar och 40 minuter för samordnare. Varje samtal anpassades helt efter varje anhörigs och samordnares intresse av att vilja samtala.  De tre fallbeskrivningarna omfattade femton transkriberade samtal: tre vardera för varje student, en för vardera anhörig och en för vardera samordnare. Första steget i analysen var att forskaren läste igenom det transkriberade materialet kring varje student upprepade gånger så att en känsla för helheten uppstod. Vid tredje genomläsningen gjordes noteringar i form av nyckelord som beskrev innehållet. Därefter plockades de meningar ut som innehöll information som byggde på nyckelorden och var relevanta för frågeställningarna. Den omgivande texten togs med så att sammanhanget kvarstod, det bildade meningsbärande enheter. De meningsbärande enheterna i samtalstexterna kondenserades i syfte att korta ner texten men ändå behålla innehållet. De kodades därefter och grupperades i kategorier som återspeglade det centrala budskapet i samtalen i relation till studenterna. Samma process gjordes med de anhörigas och samordnarnas transkriberade material. I Studie I framkom det att studenter med AS ofta behöver stöd i sin studievardag, det vill säga både i studierna och i vardagslivet, för att klara sina studier. Personer med AS har en kognitiv funktionsnedsättning som kan ge svårigheter i deras studievardag, och de har ofta en nedsatt förmåga att beskriva sina svårigheter och kan därför inte alltid redogöra för vilka behov de har. När man söker stöd bygger ansökan på att man själv kan beskriva sina behov av stöd och framför allt välja bland de stöd som finns utifrån det behov och de svårigheter man har, det vill säga man ges en stor valfrihet. För studenter med AS kan detta bli till en stor svårighet då de ofta inte själva vet vilka stöd de har behov av och vad de olika stöden skulle innebära för de studiesvårigheter de har. Studenterna i studierna angav att när de fick stöd hade de svårt att förstå hur stödet skulle fungera och hur det skulle kunna förbättra deras studier, och att det pedagogiska stödet i stället blev till ytterligare ett hinder, som tog tid och fokus från studierna. Stödinsatsen med vidhängande valfrihet kan ses som ett uttryck för en ekvifinalitet: stödsystemet har designats för att ge olika funktionshindrade samma möjlighet, och utgångspunkten är att valfrihet är bra för alla. Många av studenterna har beskrivit att de känner sig socialt begränsade och har kommunikationssvårigheter och de upplever att de är stigmatiserade och känner sig alienerade. I analysen av studenternas beskrivning av sin livshistoria och studievardag framstod två teman, Kamp och Utanförskap. Anhöriga beskrev att kraven på fokusering, både på vardags- och studentaktiviteter, blev övermäktiga för deras barn eller syskon. De kunde se att deras barn eller syskon hade svårigheter med att planera inköp av exempelvis mat, att laga mat, att tvätta och sköta andra vardagsrutiner i hemmet. Samordnare för studenter med funktionshinder utryckte att även om de kunde se att studenter hade problem med vardagsrutiner i hemmet,  kunde de inte ge något stöd för detta. De hade också svårt att erbjuda stöd i vissa studietekniska frågor. Samordnarna beskrev att det är svårt att ställa frågor om en students funktionshinder, diagnos och livssituation och att det är svårt att få grepp om vilket stöd som skulle kunna bli bra för varje enskild student. Sammantaget så har det framkommit att studenter med AS har behov av både pedagogiskt stöd och stöd i vardagsrutiner och det framkom också i studierna att de olika stöden behöver samordnas så att studenter med AS erhåller stöd i hela studievardagen. Det framkom också att det finns behov av ett kunskaps- och kommunikationsverktyg för framför allt samordnare och studenter. Detta verktyg skulle kunna användas av samordnare och student så att en tydlig agenda upprättas och följs vid samtalen och beslut om vad eller vilka pedagogiska stöd som studenten skulle kunna få som stöd i studierna. Studie II Studie II består av en enkätstudie, bestående av 55 frågor med både öppna och slutna svarsalternativ, riktat till studenter med AS, studenter med rörelsehinder (RH) och studenter med hörselnedsättning (HN). Även i denna studie står studenter med AS i fokus, men med mer generell frågeställningar: Hur beskriver studenter med AS, RH och HN upplevda problem, erhållet stöd och upplevt stöd? Finns det skillnader och likheter mellan dessa tre grupper av studenter? Resultatet redovisas i artikel III samt kappans resultat. Syftet med studie II är också att undersöka vilka karaktäristika för studenter med AS som kan identifieras och bedömas som så viktiga att de med stöd av Internationella klassifikation för funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa kan behöva ingå i ett code set. Resultatet redovisas i artikel IV samt i kappans resultat. Under arbetet med Studie I uppkom funderingar på om det fanns studentgrupper med andra funktionshinder som har samma erfarenheter som studenter med AS. Därför utökades urvalet till studenter RH och HN. Studie II var beskrivande med en mixed methods design. Den första delen hade en huvudsakligen kvantitativ ansats med data insamlade via en enkät. Till enkätstudien tillfrågades alla högskolor/universitet om de var intresserade att delta i undersökningen. Det var 14 samordnare på 12 högskolor/universitet som tackade ja till att medverka och de tillfrågade sedan de studenter som kunde vara aktuella att medverka i undersökningen. Respondenter blev 34 studenter som studerade vid 12 svenska högskolor/universitet, 16 studenter med AS, 11 med RH och 7 med HN. Eftersom endast 34 studenter kunde rekryteras betraktas detta som en pilotstudie. Den kan ge en första antydan om hur studievardagen upplevs av studenter med funktionshinder och om det finns någon skillnad mellan de tre undersökta grupperna av studenter när det gäller svårigheter och behov av stöd.  I den andra delen av studie II togs ett första steg till ett code set, en början till ett kommunikationsverktyg, det vill säga en samtalsmanual mellan samordnare och studenter, samt som information till anhöriga. Analysen hade en deduktiv, kvalitativ ansats. Data från flera olika källor, bland annat enkäterna, analyserades och jämfördes genom att innehållet länkades till ICF-koder. Avsikten var att identifiera preliminärt innehåll i ett code set.   Analysen av enkäterna var kvantitativ så långt materialet medgav det, och grupperna jämfördes genom så kallad korstabulering. Nästa steg i analysen (Code set förberedelsen) fokuserade endast på studenter med AS. Information i enkäten länkades kvalitativt deduktivt till ICF tillsammans med information från fem olika källor som representerar olika perspektiv: 1) Studenters egna beskrivningar, 2) Internationella diagnosklassifikationer, 3) Nationella policy-dokument för högre utbildning, 4) Hälso- och sjukvården, 5) Brukarorganisationen Autism och Aspergerförbundet. De fem olika källorna innefattade tio dokument som valts utifrån inklusionskriterierna målgruppen AS, åldersgruppen unga vuxna, undervisning/utbildnings-krav för högre utbildning, insatser/behov av stöd samt nationella/internationella källor med anknytning till målgruppen. Syftet var att integrera flera olika perspektiv på behov av stöd i studievardagen för studenter med AS. Därmed kunde en första lista med ICF-koder identifieras som underlag till ett code set för studenter med AS på högskola/universitet. I Studie II framkom det att även om studenter med AS verkade rapportera samma svårigheter, varierade förklaringarna som gavs till problemen mellan grupperna. När det gällde förklaringar verkade det för studenter med AS vara kopplat till kognitiva svårigheter medan det för studenter med rörelsehinder (RH) och hörselnedsättning (HN) var kopplat till fysiska svårigheter. På ytan kan de olika gruppernas svårigheter alltså se lika ut och de kommer då att erbjudas samma pedagogiska stöd från sin högskola/universitet. I enkätsvaren framhölls att det var väldigt viktigt för studenterna att kunna få ett arbete efter avslutade studier för att därmed få möjligheter att kunna försörja sig och leva ett vanligt liv som alla andra. Innan dess måste dock studierna genomföras och i den studievardag som beskrevs, talades det om kamp och utanförskap. Några av de erfarenheter som lyftes fram av alla grupperna studenter var, stress och koncentrationssvårigheter, trötthet, och social begränsning . I Studie II framkom alltså samma problem som i Studie I med att tydligt uttrycka svårigheter och behov. Det indikerar att det finns behov av ett kunskaps- och kommunikationsverktyg för samtal mellan samordnare och studenter. Ett ICF baserat code set för högre utbildning för studenter med AS skulle kunna vara ett sådant verktyg. Ett code set består av ett antal kategorier från ICF och beskriver de svårigheter som studenter med AS kan ha och som kan bilda en checklista att arbeta utifrån vid samtal, planering av stöd och information till annan personal. Det ska vara så tydligt att det kan ges till studenten i förväg så att studenten får möjligheter att förbereda sig på vad samtalet och mötet innebär. Avslutningsvis har det framkommit att om studenter med AS ska bli inkluderade i högre utbildning och om uteslutningsmekanismer såsom stigmatisering och alienation ska motverkas, krävs det troligen tydligt strukturerade individuella lösningar: Stödet ska ge en öppning mot en multifinalitet istället för den ekvifinalitet som idag råder vid erbjudande av stöd. Lösningar och stöd ska inte bara vara baserade på en diagnos, utan på en analys av varje students upplevda svårigheter sett ur perspektivet hela studievardagen. Först då kan stöden bli till de verkligt frigörande möjligheter som är avsikten. / Summary Since the beginning of the 21st century there has been a significantly increased number of studies on children and young adults with Autism Spectrum disorder (ASD). Most of this research falls within the domain of Medicine and only limited number of studies focusses on adults with Asperger Syndrome (AS) as students at university. Considering that there is an increase in numbers of individuals diagnosed with AS attending tertiary education researching this group of individuals is both timely and opportune. The number of students with cognitive disabilities, such as AS, seeking assistance to help their study efforts along at universities has increased in Sweden from 1427 students in 2010 to 1943 students in 2012. It should be noted that support in everyday student-life is guaranteed by legislation (that is, by Social Service Act (SoL) and  Support and Service for Persons with Certain Functional Impairments (LSS)) and that this same guarantee is valid also of studying at university. However, individuals with AS may at times have difficulty using available support, since they must identify their own needs and also communicate the nature of their need. This doctoral thesis is focusing on individuals with AS in need of such support in tertiary education. The thesis is comprised by two main studies: Study I, which is a case study, and Study II, which is a survey. Their common denominator is students with AS who have received legally guaranteed support as university students. study I The first study is a case study of three cases. This research is reported in the two first articles of the four articles comprising the entire thesis. The first article focusses on student narratives, whereas article two rather focusses on the accounts of next of kin as well as those of university coordinators I charge of assisting students in need. Data were collected through conversations.  The particular choice of method allows for the researcher to acquire more intimate knowledge of the participants learning of their experiences, feelings and expectations. To secure validity the data from students, next of kin and university coordinators was triangulated. Number and type of universities included in the study were sampled on the principle that there should be included universities from different parts of Sweden, of different sizes and with different academic profiles. The aim of Study I was to investigate how students with AS, as students in tertiary education, describe their life history and their everyday student-life. This particular focus is reported in the first article. Next of kin are central to individuals with AS. In the second article therefore, the perceptions of next of kind and how these understand their children’s or sibling’s university studies as well as the available support for them are accounted for. Also university coordinators in charge of study assistance at universities are of considerable importance. They decide the manner of support provided. It is therefore important to also describe how these outline and assess the existing support. This too is the focus of the second article. During data collection the focus was on students’ narratives of their everyday student-life at university as well as how they experienced their entire education experience from pre-school and to tertiary education. The views of their own future was also an issue that was addressed. The conversations with participants were facilitated by the researcher in terms of conveying previous research results on the nature of AS individuals’ experience of university education; of the researcher’s professional experiences of the situation and also of herself being next of kin to an individual with an AS diagnosis. As a means of helping conversations with next of kin and coordinators along the researcher used her own professional experience in relation to AS individuals, diagnosing, medication, legal framework, previous research and personal experience. Which next of kin to be interviewed - a mother, father and a sibling - was decided by the participating students themselves. For each university there is generally only one coordinator. These participated in the study. A conversation manual has been used as support for each data collecting conversation. In all, twelve such manuals have been used. The length of the conversations with participating students varied between 1 hour and 4 minutes to 4 hours and 50 minutes. Conversations with next of kind varied between 1 hour and 10 minutes to 3 hours and 23 minutes and for coordinators the duration varied between 1 hour and 10 minutes to 3 hours and 40 minutes. Every conversation was entirely adapted to each participating individual and their willingness to converse about the subject matter. The three cases were comprised of 15 transcribed conversations: three for each student, one for each next of kin, and also one for each university coordinator. As a first step in analysing the data the researcher read transcriptions multiple times to lay foundations for an understanding of entirety. During the third read notes were taken in the form of key words significant to content. Extraction of sentences containing these keywords followed. Key words were always significant in relation to the research questions. The surrounding text was taken too in order to preserve context. Together the keywords, the sentences and the surrounding contexts constituted meaningful units of text. These units, in every transcribed conversation, were condensed in order to shorten texts but still maintain the essence of its meaningful content. The condensed text units were coded and grouped in categories that reflected the essential and meaningful content of the conversations. Data culled from the next of kin and the coordinators were submitted to the same process of data analysis. Results showed that students with AS often do need assistance at university both in terms of studying as well as in their daily life off campus in order to manage an existence as students. Individuals with AS however have a cognitive disability that may challenge their efforts as students. In addition, they have difficulties describing their problems and often find it hard to define which needs for assistance they do have. When applying for assistance students are required to specify their special needs of support, and more importantly, also choose what kind of assistance they require. In other words, they are given a considerable freedom of choice. To students with AS this presents an obstacle. They often do not know what kind of assistance they require and what a certain kind of support would entail. Participating students reported that it was difficult for them to grasp how the support would actually function and how it would improve their studying. Instead, the possibility of acquiring support became yet another problem which made studying even more difficult for them. The availability of support with the accompanying freedom of choice as to the manner and content of the support may be seen as an expression of equifinality. That is, the support system has been designed to provide each disabled individual with equal opportunity of attaining support. The basic value underpinning the support system is that freedom of choice is valuable to each and every one. However, many students with AS have reported that they feel socially limited, alienated even stigmatised and that they communicate poorly. In analysing the narratives of students’ life histories as well as their everyday student-life as students two themes emerged: Struggle and Alienation. The next of kin described the demands of focus, both on and off campus, to be overwhelming for their children or siblings. They observed difficulties with planning ahead to shop for groceries, to do laundry, to cook or to do sundry domestic chores at home. University coordinators understood that students had such problems off campus but could not offer assistance relating to off-campus difficulties. However, they also found it difficult to offer these students assistance pertaining to certain aspects of student life. They found it tricky to pose questions regarding students’ disability, diagnosis and general life situation. It was thus a problem for them to acquire an understanding of what kind of assistance that would be suitable for each individual student. In all, the research clearly showed that students with AS are in need of both educational support and everyday student-life support and that these two aspects of assistance need to be coordinated. Results also suggested the need of a tool for knowledge and communication, especially for students and university coordinators. Such a tool would facilitate the communication and would serve as a basis in deciding what kind of remedial action that needs to be taken for the benefit of students with AS. Study II The second study was operationalized as a survey study employing a questionnaire consisting of 55 questions of which some were open-ended. This instrument was administered to students with Asperger Syndrome (AS), to students with mobility impairment (MD) and to students with impaired hearing (HD). Note that abbreviations relate to the Swedish nomenclature for these disabilities. This study also focussed on students with AS but addressed more general questions: How do students with AS, MD and HD describe problems, provided support and the experience of being given support? Are there similarities or differences between these three groups of students? This research is presented in the third article of the doctoral thesis. The aim of the second study was also to explore what characteristics of students with AS could be identified as particularly important in an effort to classify them as a code set with the framework of the International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF). A code set consists of a number of categories derived from the ICF classification system. It describes the type and nature of difficulties that for example students with AS may experience, thus constituting a checklist from which to work when university coordinators and students discuss the nature and manner of support needed and then succinctly be able to convey such information to other relevant staff. Such a tool will need to be straight-forward and given to students prior to meeting the coordinators in order to help students prepare for the meeting being fully informed of its content and purpose. The result of this exploratory second study is presented in the fourth article.  As the study of AS student cases progressed there arose questions regarding other students with different kinds of disability also. Do they have the same or similar problems? For this reason a second study was launched and mobility impaired students (MD) and hearing impaired students (HD) were included also. This study was descriptive but operationalized as a mixed methods design. The first part of it consisted of a quantitatively based questionnaire. All Swedish universities and higher education institutions were invited to take part. Fourteen coordinators from 12 universities accepted. They in turn asked students to take part. In all, 34 students decided to participate. These were divided into the following categories: 16 (AS), 11 (MD) and 7 (HD). Due to the relatively low number of participants the study is best considered to be a pilot study. It could be suggestive in reference to how everyday student-life on campus might be experienced by students with different disabilities and whether there are differences between the three studied groups in need of support. In the second part of the second study a first step was taken towards creating a code set; the beginning of a communication tool serving as a conversation manual between coordinator and students. The analysis of the data was qualitative but deductive. Data from several sources, including the questionnaire, were analysed, compared and linked to ICF-codes in order to identify a tentative content of a potential code set. The data culled by the questionnaires was first cross-tabulated. The next phase of the analysis was the code set preparation, focussing only on students with AS. Analysed data were linked qualitatively and deductively to ICF together with information from five different sources: 1) Student narratives, 2) International diagnosis classifications, 3) National policy-documents of higher education, 4) National healthcare and 5) The Swedish Autism and Asperger Syndrome Association. In all, 10 documents were included on the basis of  the AS target group, age group young adults, education and education guidelines for higher education, remedial work, need of support as well as national and international sources relating to the target group. The aim was to integrate several perspectives of needs of support in reference to AS students and their everyday student-life on a university campus. Results of the second study showed that even though other groups also reported problems similar to those of the AS students their explanations varied. While the problems of AS students appeared linked to cognitive difficulties, the problems of mobility impaired students (MD) and hearing impaired students (HD) were linked to physical difficulties. The difficulties and each group would appear similar at first sight which in practical terms means that they also would be offered the same kind of support as students at university The analysis of the questionnaire suggested the importance of students acquiring a job after graduation, to be able to earn a living and lead a normal everyday student-life like most others. However, prior to such a possible future studies must be completed and participants’ experiences of being university students appeared not the best. They spoke of struggle and alienation. Some of the experiences common to all three groups were stress and concentration difficulties, fatigue and social limitations. Hence, the second study, just like the first study, clearly showed both problems and needs, which suggested the necessity of a knowledge and communication tool for coordinators and students. An ICF-based code set for students with AS in higher education could serve as such a tool. In conclusion, results also suggested that if students with AS are to be included in higher education, and exclusion mechanisms such as stigmatisation and alienation be overcome, then clearly structured solutions - individual to each student - are also needed. Offered support must conform to multifinality rather than to equifinality as is currently the case in Sweden. Individual support cannot be based entirely on a diagnosis but also on an analysis of each student’s experienced difficulties in their immediate university environment of studying. Then, possibly, the available and legally guaranteed support would become as empowering as it was intended to actually be.

INLEDNING Vårdplaneringar kräver ett entydigt och nyanserat språk för att identifiera patienternas förmåga och insatsbehov gällande aktiviteter i det dagliga livet (ADL). Studiens utgångspunkt är KASAM, människans behov av sammanhang, begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i sitt dagliga liv. SYFTE Att belysa och validera ADL-terminologin inom sjukvård och rehabilitering. METOD Uppsatsen är en kvalitativ och kvantitativ studie med en deduktiv ansats. ADL-verktyget Rainbow användes som mall. Materialet har insamlats genom enkäter och fokusgruppsintervjuer. Biståndshandläggare och arbetsterapeuter har intervjuats. Studien beskriver även hur en grupp seniorer, utan relation till eller erfarenhet av vård eller vårdplanering, tolkade terminologin och synonymerna. Intervjuerna behandlade följande teman: ADL-terminologi, synonymer, uppfattningar samt kategorisering utifrån en hierarkisk ordning. RESULTAT Nuvarande terminologi och tillvägagångssätt kan innebära att patienterna och deras anhöriga upplever otrygghet angående teamets planerade insatser. Studiens resultat visar att sjukvårdens team och patienter kan dela och använda ett gemensamt språk. SLUTSATS Språket är nyckeln till att förstå sammanhang. KASAM som ledstjärna i språket skapar en värdegrund för vad som har överenskommits och kvalitetssäkrar patienternas vård- och rehabiliteringsinsatser. / INTRODUCTION Healthcare planning require an unambiguous and varied language to identify patient´s ability and effort needs regarding activities of daily living (ADL). The study's starting point is KASAM, the human need for coherence, comprehensibility, manageability and meaningfulness in their daily lives. AIM To highlight and validate ADL terminology of medical care and rehabilitation. METHODOLOGY The thesis is a combined, descriptive study with a deductive approach. ADL Rainbow tool was used as a template. The material was collected through questionnaires and focus group interviews. Care managers and occupational therapists were interviewed. The study also describes how a group of seniors, without relation to or experience of care or care planning, interpreted the terminology and synonyms. The interviews covered the following themes: ADL terminology, synonyms, views and categorization based on a hierarchical order. RESULTS Current terminology and approach could mean that the patients and their relatives could feel insecure regarding the team's planned interventions. The study results show that the medical team and patients can share and use a common language. CONCLUSION Language is the key to understanding the context. KASAM as a guiding-star in language, creates a value base for what has been agreed and ensures quality assures patient´s care and rehabilitation efforts.