Syftet med denna uppsats är att undersöka hur stadsplaneringens politiska uppdrag eventuellt påverkas av privata konsulters deltagande i planeringsprocesser. På så sätt problematiseras tolkningsutrymmet samt det potentiella inflytandet över de vägval som den offentliga verksamheten gör. I grunden handlar det om att belysa ett eventuellt demokratiskt problem i en kontext som lovordar samverkan mellan offentlig och privat sektor. Målet är att identifiera om ansvarsutkrävandet kan säkerställas när aktörerna i dessa nätverk tar beslut i den offentliga verksamhetens sfär. Undersökningen belyser huvudsakligen en svensk planeringskontext på regional samt kommunal planeringsnivå. Därutöver ingår även exempel från Köpenhamn, Danmark. Fokus riktas mot frågan om social hållbarhet samt den offentliga aktörens hantering av allmänintresset i relation till social hållbarhet som fenomen. Undersökningen belyser hur social hållbarhet tar sig i uttryck i specifika planeringsprojekt samt hur relationen mellan konsult och kommun ser ut i dessa exempel. Det empiriska materialet består av intervjuer med representanter från konsultfirmor samt tjänstemän från kommuner eller regionkontor. Dessutom analyseras planeringsdokument samt slutrapporter i relation till de olika projekten. Det empiriska resultat antyder att social hållbarhet hanteras som en avpolitiserad fråga inom den fysiska planeringen. Potentiella motsättningar ser ut att ignoreras i ett sammanhang som strävar efter att lösa problem utan konflikt. Förekommande problemlösningar relateras framförallt till fysiska ingrepp i stadsmiljön där kommunikativa aspekter såsom medborgardeltagande och ökad samverkan är centrala. Alternativa förståelser och kunskapsfält ser ut att reduceras bort till förmån för vissa dominerande ideal. Resultatet indikerar vidare att konsulten får ett relativt stort handlingsutrymme i stadsutvecklingsprojekt med inriktning på social hållbarhet. Denna slutsats baseras framförallt på den offentliga aktörens förtroende för konsulten samt den ömsesidiga tolkningen att konsulten utför den offentliga aktörens uppdrag - som ett slags företrädare för den offentliga verksamheten. Allmänintresset försvaras i den mån att det politiska uppdraget utförs utan större konflikt. Konsulten levererar också utifrån den offentliga aktörens förväntningar. Däremot framkommer en odemokratisk aspekt där social hållbarhet inte ser ut att definieras utifrån en politisk grund. De aktuella stadsutvecklingsprojekten som sådana är förvisso politiskt förankrade, men tolkningsutrymmet för konsulten ser ut att vara relativt stort där den offentliga aktören söker stöd, expertis eller kunskap. Det demokratiska problemet i förekommande exempel handlar inte om konsultens förmåga eller oförmåga att tolka den politiska viljan. Problemet ligger snarare i att den offentliga aktören inte definierar social hållbarhet i relation till fysisk planering på en önskvärd politisk nivå. Det finns således ett behov av att den offentliga aktören stärker sitt självförtroende i hanteringen av ett ämne som förtjänar att tillskrivas en politisk betydelse. Så länge den offentliga aktören inte definierar vad social hållbarhet är enligt den politiska viljan kan allmänintresset bli svårt att försvara.

Att involvera medborgare i det lokala beslutsfattandet mellan valen är en växande trend i Sverige i ett försök att vitalisera den representativa demokratin och möta de utmaningar demokratin står inför. Medborgardialogens nyttor, som ökad demokratisk legitimitet och ökat förtroende för politiska institutioner, framhävs av dess förespråkare. Samtidigt finns många kritiska röster. En av den främsta kritiken mot medborgardialoger handlar om att deltagandet sällan varken stärker eller ökar medborgarnas faktiska inflytande över det politiska beslutsfattandet, vilket riskerar leda till besvikna medborgare med ökat misstroende för demokratin. Ofta diskuteras medborgarnas inflytande, eller brist på inflytande, över det faktiska slutgiltiga beslutet eller resultatet. Men även vem som har inflytande över och sätter agendan för medborgardialogen har stor betydelse då mycket makt utövas i det politiska systemet genom möjligheten att bestämma vilka frågor som ska, eller inte ska, diskuteras. Medborgarnas potentiella inflytande kan således även begränsas genom vilka frågor som hamnar på medborgardialogens agenda och hur dessa frågor diskuteras. Syftet med denna uppsats är att genom en fallstudie av dialogforum i Botkyrka kommun mellan åren 2010-2014, och med hjälp av kvantitativa metoder för datainsamling och analys, undersöka och  beskriva vilka frågor som står på medborgardialogens agenda och hur dessa frågor diskuteras. Detta för att få en ökad förståelse av medborgardialog i praktiken i en svensk kontext. Analysen visar att det som står på dialogforums agenda framförallt är politiskt icke-heta frågor inom området stadsbyggnad, men också icke-heta frågor kopplade till exempelvis skola och omsorg, ungdomar, äldre och trygghet. Medborgarna tillåts i majoriteten av dialogforumen fritt uttrycka sina synpunkter eller, genom diskussion, utveckla sina synpunkter tillsammans. Vid några enstaka tillfällen hittas politiskt heta frågor på dialogforums agenda, ofta kopplade till demokratiaspekter, men vid dessa tillfällen begränsas ofta medborgarnas diskussioner till att lyssna som åhörare och ställa frågor. Resultatet indikerar att medborgarnas inflytande begränsas genom medborgardialogens agenda, vilket riskerar att skapa besvikna medborgare med ökat misstroende mot demokratin. Fler studier kring ämnet behövs dock för att kunna ge en bättre och tydligare bild.

Intresset för medborgardialog och medborgardeltagande ökar och många kommuner önskar utöka och förbättra sin kommunikation med medborgarna. För att öka inflytandet och förbättra medborgardialogen är det viktigt att involvera medborgarna i ett tidigt skede i planprocessen. Studier har visat att planer där allmänheten involverats tidigt i planprocessen har större chans att gå igenom utan överklagan. Den här studien riktar sig främst till svenska kommuner och yrkesverksamma inom samhällsplanering. Det huvudsakliga syftet med studien är att övergripande undersöka vilka metoder och verktyg svenska kommuner använder för att kommunicera med medborgarna. För att ta reda på vilka metoder som används och hur dess fungerar har en enkätundersökning skickats ut till 62 kommuner med olika storlek och geografisk spridning. Fyra kompletterande semi-strukturerade intervjuer har genomförts med tre olika kommuner. Resultatet visade att svenska kommuner använder sig i övervägande av olika typer av dialogmöten och masskommunikation i sin kommunikation med medborgarna. Kommunerna uttryckte däremot en önskan om att använda fler digitala metoder om det fanns resurser inom kommunen. Många kommuner uttryckte missnöje över hur samrådsmöten och stormöten fungerar samtidigt som det är en av de vanligaste metoderna för medborgardialog. För att förbättra medborgardialogen och bredda delaktigheten krävs att dialogen inleds i ett tidigt skede och att metoder och verktyg som tilltalar en bredare allmänhet används. / The interest in public participation is increasing and many municipalities express a wish to expand and improve their dialogue with the citizens. It is important to involve the citizens at an early stage in the planning process to increase the influence and improve the public participation. Studies have shown that the plans in which the public is involved at an early stage in the planning process are more likely to pass without any objections. This study is primarily focused on Swedish municipalities and professionals in urban planning. The main purpose of the study is to systematically investigate methods and tools that Swedish municipalities use to communicate with the public. To find out what methods are used and how they work s questionnaire has been sent out to 62 municipalities of different size and geographical location. Four additional semi-structured interviews were conducted with three different municipalities. The result showed that Swedish municipalities mostly use different dialogue meetings communicate with the public. However, they express a wish to use more digital methods if they had the resources to do so. Many municipalities expressed dissatisfaction over how the public hearings and larger meetings work while it is on the contrary the most common methods of communication with the public. In order to improve public participation it is important to involve and invite the public to communicate at an early stage in the planning process and to use methods that will appeal to a wider audience.

Städer är en plats där många individer lever tillsammans och det urbana offentliga rummet utgör en viktig plats där en rad olika utmaningar så som segregation påverkar hur individer möts. Halmstad kommun har tagit fasta på en kreativ och kulturell gestaltning när de ska förnya stadens kärna, Nissan. Målet är att sammanföra befolkning från båda sidorna av Nissan, istället för att vattnet ska vara en skiljande barriär. Detta ska de göra genom Kulturstråk, en slinga på åtta kilometer. Syftet med vår studie handlar om att undersöka hur medborgarna och projektledningen har upplevt sitt deltagande och inflytande över Kulturstråk Nissan samt hur projektet kan bidra till social sammanhållning och social hållbarhet för invånarna i Halmstad. I den teoretiska begreppsramen har vi använt oss av Jönhills (2012) begrepp exklusion/inklusion, Floridas (2006) teori om den kreativa klassen och Mitchells (2003) begrepp representation ur rätten till staden. Studien har tagit sin utgångspunkt i hermeneutiken med kvalitativa semistrukturerade intervjuer med 10 intervjupersoner. Resultatet visar att alla invånare inte varit inkluderade men att de som deltagit känt sig inkluderade. / Cities are a place where many individuals live together and the urban public space is an important place where a variety of challenges such as segregation affect how individuals meet. The municipality of Halmstad has established a creative and cultural approach when renewing the city's core, which they mean is at Nissan. Their goal is to bring together the people from both sides of Nissan, instead of the water being a separating barrier. They will make this through a cultural passage, an area of eight kilometers. The purpose of our study is to investigate how the citizens and project management have experienced their participation and influence over Kulturstråk Nissan and how the project can contribute to social cohesion and social sustainability for the inhabitants of Halmstad. In the theoretical conceptual framework, we have used Jönhills (2012) concept exclusion / inclusion, Floridas (2006) theory of the creative class and Mitchell's (2003) concept representation in the theory of the right to the city. The study has taken its starting point in hermeneutics with qualitative semistructured interviews. The result shows that all residents were not included but that those who participated felt included.

This master thesis explores the nature of public participation as a central and most current subject in the field of urban planning. A first impression exposes a seemingly unanalyzed consensus on the values and benefits which public participation provides the process of urban planning. The city may be a concern to all its inhabitants; hence knowledge and opinions of the local public are of great importance for the urban development. But is there really something new to these assumptions, and are the advantages of increased public participation in urban planning always obvious?   By using action research as a main method, I have put myself into the context of the Swedish municipality of Nacka and their projects dealing with the development of public participation. The research process combines my support in practice and documentation with the investigation of established theories, the public discussion on public participation, as well as the rise of the matter. By doing so this thesis assigns to the task of portraying the current state of public participation in urban planning in a Swedish context.  The case studies, performed in Nacka, reveal what the measures of a municipality consist of and on what goals these initiatives are based, while at the same time investigating whether action researching the local case could generate more general conclusions and guidelines for public participation. The research swiftly leads to a number of reoccurring advocating arguments. These are given ground for by either strengthening or making the planning process more efficient, or by putting emphasis on the democratic aspects of ascribing power and influence to the citizens. Nevertheless there is critique and skepticism as well, highlighted in arguments of inefficiency and incompatibility with representative democracy. Theories on, for instance, multiple publics and Arnstein’s ladder of participation are close at hand, when analyzing the friction between the views and their relevance in practice. Nevertheless, the ongoing debate and discussion turns out to handle the potential conflicts in a general and unproblematized way. One discusses why public participation is important, but rarely how and when. That in itself says quite a bit about the current views on the matter. At that point this action research turns out to generate a valuable discussion and vital posers concerning e.g. clarity and aims when involving citizens, the significance of both phase and level of participation, the role of physical/technical preconditions for dialogue, and the measures required to turn temporary projects into continuous processes and established routines.  The thesis indeed focuses on a specific municipality. However, by connecting a practical case to both ongoing discussions and more or less well known theoretical concepts, it hopefully offers increased apprehension and widening perspectives to planners, regardless of their location.

The project “Six weeks in Belgrade” is a comic book and an exhibition of our research on citizen participation in the planning process in Belgrade, Serbia.   The project discusses how participation can be used to improve the way we plan and build our cities: If, and how, participation can result in a more democratic planning, aiming at a more long-term sustainable and less market-driven urban development. It presents current planning conditions in Belgrade, and current actors and projects in Belgrade. It also introduces a speculative method for a participatory practice through fiction and the visual language of comics. The project maps both formal and informal initiatives in the field of urban planning.The research was done on the basis of interviews, books and articles. By mapping these initiatives we wanted to show their importance, hoping that people will get inspired and involved in the planning and making of the city, and also to strengthen already existing initiatives. The research is presented in the form of a comic narrative, presenting an alternative mode of communicating ideas in architecture and planning. Something which is of specific importance for the development of a participatory practice. / Projektet “Sex veckor i Belgrad” är en seriebok och en utställning baserad på vår undersökning av medborgardeltagande i stadsplaneringen i Belgrad, Serbien. Utställningen var på KTH, Arkitekturskolan 2-5 juni 2014. “Sex veckor i Belgrad” diskuterar hur deltagande i stadsplanering kan användas för att förbättra hur vi planerar våra städer: Om och hur deltagande kan leda till en mer demokratisk stadsplanering i en strävan mot en mer långsiktigt hållbar och mindre marknadsstyrd stadsutveckling. Det diskuterar dagens förutsättningar för stadsplanering i Belgrad genom att titta på stadsplaneringshistorien där. Och genom intervjuer med planerare, politiker, akademiker och framförallt aktivister kartläggs både formella och informella initiativ inom stadsbyggandet i Belgrad. Genom att kartlägga dessa initiativ vill vi stärka dem och visa på deras betydelse, och hoppas att fler blir inspirerade och involverade i planeringen och skapandet av staden.     Projektet föreslår ett nytt sätt att jobba på, med deltagande i praktiken och en spekulativ metod som tar avstamp i fiktion och serieteckningens visuella språk. Resultaten av undersökningen är presenterad i form av en narrativ seriebok, och visar en alternativ metod att kommunicera idéer inom arkitektur och stadsplanering. Något som är angeläget vid en utveckling av en deltagande praktik.

Uppsatsen undersöker hur makt kan förskjutas till medborgarna och ge verkligt inflytande. Forskning visar att makt finns inom planeringsprocessen och det behövs tas i beaktande för att skapa verkligt inflytande. För att undersöka detta fenomen studeras projektet Sigtuna stadsängar, ett stadsutvecklingsprojekt som genomförts med rådslag innan utförandet av detaljplan. Studien ämnar att genom intervjuer undersöka hur dialogerna var utformade och genomförda utifrån tre perspektiv: medborgare, kommun och exploatören. Intervjun användes för att jämföra svar och se hur de olika aktörerna upplevt dialogen och projektet. Vidare syftar studien med hjälp av dokumentanalys att undersöka huruvida medborgardialogen innebar ett faktiskt inflytande. Resultatet visar att det fanns en stor vilja att låta medborgarna vara delaktiga i processen där medborgarna har haft inflytande i flera steg på olika nivåer och tagit det slutgiltiga beslutet om projektet ska genomföras eller inte. I projektets slutgiltiga tekniska detaljer fanns makten hos exploatören och kommunen. / The essay examines how power can be shifted to citizens and provide real influence. Research shows that power exists within the planning process and it needs to be taken into account to create real influence. In order to investigate this phenomenon, the project Sigtuna stadsängar is studied, an urban development project that was carried out in consultation before the implementation of the detailed plan. The study aims to examine through interviews how the dialogues were designed and carried out from three perspectives: citizens, the municipality and the developer. The interview was used to compare answers and see how the different actors experienced the dialogue and the project. Furthermore, with the help of document analysis, the study aims to investigate whether the citizen dialogue meant an actual influence. The result shows that there was a great desire to let the citizens be involved in the process where the citizens have had influence in several steps at different levels and made the final decision whether the project should be implemented or not. In the final technical details of the project, the power was with the developer and the municipality.

Med utgångspunkt i hållbar stadsutveckling och social hållbarhet undersöker denna uppsats offentliga mötesplatsers socio-ekonomiska kvaliteter. Miljonprogramsområdet Kroksbäck, beläget i sydvästra Malmö, utgör med sina befintliga och föreslagna offentliga mötesplatser undersökningsområdet. Genom teorier och litteratur om bland annat social hållbarhet, mötesplatser, offentliga platser/rum, territorialitet och grannskapet skapas normativa principer som blir till verktyg för uppsatsens socio-ekonomiska analys. I nulägesbeskrivningen av Kroksbäck synliggörs med hjälp av tidigare forskning och statistik, observationer samt intervjuer ett område med en påtaglig socio-ekonomisk problematik, brist på mötesplatser, service och handel. Då det angränsande och högprofilerade Hyllie centrumområde nu till största del står färdigt har Kroksbäck fått ett centralt läge och blivit attraktivt att bebygga och utveckla, vilket har resulterat i två gestaltningsförslag där Kroksbäck framstår som urbant, kommersiellt och tryggt, en vision långt ifrån verkligheten. För att anpassa stadsutvecklingsinsatserna till områdets boende och behov föreslås i uppsatsens förstudie ett projekt som avses främja Kroksbäck ur ett socio-ekonomiskt perspektiv, så att sociala värden som kan stärka området gynnas och därmed den övergripande samhällsekonomin. Genom att ta till vara på kroksbäcksbornas lokala expertis och kunskaper samt involvera en bredd av samhällsaktörer kan det föreslagna projektet Möt ditt Kroksbäck! understödja skapandet av socio-ekonomiskt hållbara mötesplatser i Kroksbäck. Projektets process ser till att stärka de boendes engagemang för sitt bostadsområde och deras självkänsla och mötena mellan boende från olika grannskap kan gagna den sociala sammanhållningen. När den fysiska mötesplatsen i ett senare skede står färdig kan den ge upphov till interaktion, vilket kan främja den kollektiva styrkan och de sociala nätverken, skapa arbetstillfällen och göra området mer trivsamt. / Based on theories and the discourse of sustainable urban development and social sustainability, this thesis explores the socio-economic qualities of public meeting spaces. The socially and economically deprived suburban housing area Kroksbäck, situated in the Southwestern parts of Malmö, Sweden, is with its existing and suggested meeting spaces the focus area of the analysis. Through theory and literature about social sustainability, meeting spaces, public space/place, territoriality, the neighbourhood, and the community, normative principles are created to function as a tool for this socio-economic analysis. In the chapter that makes up the status report, a housing area that is struggling with socio-economic insufficiencies, a lack of meeting spaces, service, and commercial activities is depicted. Since the adjacent and high-profile area Hyllie centrumområde is now nearly completed after many years of planning and construction work, Kroksbäck has gotten a new central location and has become attractive for entrepreneurs to start to develop. This has resulted in two urban development proposals, where Kroksbäck is presented as urban, commercial and safe, which is a vision far from today’s reality. In order to adapt the plans to the area and the people living here, a pilot study of a project intended to strengthen Kroksbäck’s socio-economic qualities is presented in this thesis. By supporting and facilitating social sustainability, the economy at large will benefit from the outcomes of better social relations and cohesion. The local expertise of the people living in Kroksbäck is made use of while at the same time involving different local stakeholders in the project Meet your Kroksbäck!, which is based on participatory methods and intended to be utilized in the development of the area and its new meeting spaces. The project is also intended to heighten the self-esteem and social cohesion of the locals living in Kroksbäck. When the new meeting space is created, in a later stage, it will help to promote interaction between people, strengthen social networks and the local economy, and make the area more lively and enjoyable to live in and to visit.

I ”Översiktsplan Älvkarleby Kommun 2009” framgår att kommunen vill utveckla de demokratiska formerna och underlätta för medborgarnas politiska delaktighet. Tidigare forskning har visat att behovet av medborgardeltagande ökar i den offentliga planeringen och att planerare kan dra flera fördelar av medborgardeltagande i planprocesser. Ett sätt att öka medborgardeltagandet är att integrera digital 3D-visualisering i planprocessen, ett verktyg som Älvkarleby kommun inte använder i framtagandet av dagens detaljplaner.   Syftet med denna studie är att undersöka den digitala 3D-visualiseringens framtid i en liten svensk kommun. Studien kommer att identifiera inställningen till digital 3D-visualisering hos politiker, planerare och medborgare. Slutligen ska studien också undersöka hur mindre kommuner kan använda digital 3D-visualisering i framtida planarbete för att öka det befintliga medborgardeltagandet. Målet med denna studie är att påvisa för Älvkarleby, och andra kommuner där digital 3D-visualisering inte används, hur de med enkla medel och kostnadseffektivt kan använda 3D-visualisering i framtida planprocesser.   För att identifiera synen på digital 3D-visualisering hos ett urval av kommunala tjänstemän och politiker har det genomförts semistrukturerade intervjuer. För att kvantitativt undersöka medborgarnas syn har digitala enkäter skickats ut via det sociala nätverket Facebook. Under studien har det genomförts åtta intervjuer och 99 enkäter har besvarats.   Politiker, planerare och medborgare inom kommunen är överens om att 3D-visualiseringen kan bidra till att effektivisera och förbättra planprocessen för detaljplaner. Studien har också resulterat i identifiering av de hinder som kan uppstå inom planprocesser med digital 3D-visualisering.   Digital 3D-visualisering som en del i planprocessen för detaljplaner kan medföra att medborgardeltagandet i Älvkarleby kommun ökar. Detta eftersom intresset för det kommunala planarbetet och viljan att bidra hos medborgare kan påverkas positivt av digital 3D-visualisering i planprocessen. Utöver medborgardeltagandet kan också digital 3D-visualisering förenkla arbetsgången hos såväl kommunala tjänstemän som politiker.       Nyckelord: Digital 3D-visualisering, Planprocess, Detaljplan, Älvkarleby kommun, Medborgardeltagande. / In “Översiktsplan Älvkarleby Kommun 2009” is it clear that the municipality of Älvkarleby want to develop the democratic forms and facilitate citizens’ political participation. Earlier research shows that the need for citizen participation increases in public planning and believe that planners can draw multiple benefits of citizen participation in planning processes. One way to increase citizen participation is the integration of digital 3D visualization in the planning process, a tool that the municipality of Älvkarleby not using for local plans today. The purpose of this study is to examine the future of digital 3D visualization in small Swedish municipality. The study will identify attitudes to digital 3D visualization of politicians, planners and citizens. Finally, the study will also examine how small municipalities can use digital 3D visualization in the future planning to enhance the existing civic participation. The goal of this study is to demonstrate to Älvkarleby, and other municipalities where the digital 3D visualization is not used, how to by simple means and cost-effective use digital 3D visualization in future planning processes. To identify the perception of 3D digital visualization, a selection of municipal officials and politicians, semi-structural interviews have been carried out. To quantitatively examine the citizens' attitudes, digital questionnaires have been sent out via the social network Facebook. During the study eight interviews and 99 surveys have been answered. Politicians, planners and citizens in the municipality agree that digital 3D visualization can help to streamline and improve the planning processes for local plans. The study has also resulted in identifying the obstacles that digital 3D visualization may lead to in the planning process. Digital 3D visualization as a part of the planning process for the local planning could lead to increased citizen participation in the municipality of Älvkarleby, as the interest in the planning process increases and the desire to participate are positively affected by digital 3D visualization. In addition to civic participation, the digital 3D visualization can also be used to simplify the workflows for both municipal officials and politicians.         Keywords: Digital 3D Visualization, Planning Process, Zoning Plan, Älvkarleby kommun, Public Participation.

Cities develop cycling plans as a tool to promote urban sustainable mobility. These plans are usually open to the participation of current cyclists. In some cases, an intense debate among them arises. Part of them defend the integration of cyclists in a calmer urban traffic, while others prefer dedicated cycling infrastructure separated from motor vehicles. This debate is often framed in terms of what would be more valuable for potential cyclists. Taking this blocking debate as motivation, this thesis explores the cycling planning network of stakeholders generated by participatory planning initiatives. Two study cases with different observed intensities of the described debate, Stockholm and Madrid, are analyzed. The project identifies the stakeholders engaged in cycling planning, both from institutions and civil society; makes a characterization of their relations; and studies the claims they make in relation to the interests of potential cyclists. The research is based in snowball sampling, interviews, questionnaires and social media data mining. The resultant networks combine a set of institutions embedded in a multilevel cycling governance landscape with a set of civil society entities, many characterized by organizational informality partly due to the emergence of virtual communities among them. Accordingly,informal channels of participation are very relevant. The analyzed debate produces tensions, but these are transient frictions grounded in two coexistent systems of meaning rather than permanent antagonism. This is consistent with agonist planning theories. In regard of these challenges, two strategic approaches to the design of participatory cycling planning are suggested: disaggregated stakeholder analysis, in order to reach all the diversity of stakeholders; and bigrelational data analysis, in order to have a first approximation to the particularities of any cycling planning network. / Städer utvecklas cykelplaner som ett verktyg för att uppmuntra hållbar stadsmobilitet. Cykelplaneringsprocesser är vanligtvis öppna för deltagande av nuvarande cyklister. I vissa fall uppstår en intensiv debatt bland de cyklister. Några av dem föredrar att cykla i blandtrafik medan andra förespråkar för dedikerad infrastruktur som separeras från motortrafik. Denna debatt uttrycks ofta i termer av vad som skulle vara mer värdefullt för potentiella cyklister. Uppsatsen tar detta komplexitet som utgångspunkt och utforskar cykelplaneringsnätet av intressenter som genereras av planeringsinitiativ. Två studiefall som presenterar olika intensiteter i debatten analyseras, Stockholm och Madrid. Forskningsprojektet identifierar intressenter engagerade i cykelplanering, både från institutioner och civilsamhället; karaktärisera deras relationer; och analyserar de påståenden som intressenterna gör i förhållande till potentiella cyklisters intressen. Forskningen är baserad på snöboll provtagningen, intervjuer, frågeformulär och datautvinning från sociala medier. De resulterande nätverken kombineras ett antal institutionella intresser som är inbäddade i en flernivå-system av cykelstyrning med några civilsamhällets enheterna, som många kännetecknas av organisatorisk informalitet delvis på grund av cykling virtuella gemenskaper relevans. Efter detta, informella kanaler för deltagande blir viktigare. Den analyserade debatten ger spänningar som är nära till övergående friktioner beroende på två samexisterande system av betydelser snarare än en ständig motsättning. Detta är förenligt med agonistiska planeringsteorier. Efter reflektioner kring dessa utmaningar, uppsatsen föreslår två strategiska tillvägagångssätt för utformningen av medborgardeltagande inom cykelplanering: disaggregerad intressentanalys för att fånga alla mångfalden av agenter; och användningen av bigdata källor för att analysera relationerna mellan intressenterna i syfte att få en första approximation till jämvikten och särdragen hos ett givet cykelplaneringsnät. / Muchas ciudades desarrollan planes ciclistas como herramienta para fomentar la movilidad sostenible. Dichos planes suelen ser abiertos a la participación de los ciclistas actuales, generando en ocasiones un debate intenso entre ellos: una parte defiende su integración en calzada junto a una pacificación del tráfico, mientras que otros prefieren dedicar infraestructura específica a la bicicleta separada del tráfico motorizado. Este debate se desarrolla habitualmente a través de referencias a la figura del ciclista potencial. Tomando esta cuestión como motivación, el proyecto explora las redes de agentes generadas por los procesos de planificación ciclista, analizando dos casos de estudio que muestran distintos impactos de dicho debate, las ciudades de Estocolmo y Madrid. El proyecto identifica los agentes involucrados en los planes ciclistas, tanto dentro como fuera de las instituciones; analiza sus relaciones; y estudia las referencias a los intereses del ciclista potencial. La metodología se basa en muestreo acumulativo tipo ‘bola de nieve’, entrevistas, un cuestionario y minería de datos de redes sociales. Las redes resultantes unen a una serie de agentes institucionales que operan en un marco de gobernanza multinivel con un gran número de agentes de la sociedad civil. Estos tienen una estructura cada vez menos rígida, en parte debido al impacto de las comunidades virtuales de activismo ciclista. En esta línea, se observa que las oportunidades informales de participación son muy relevantes. El debate sobre infraestructura ciclista produce tensiones, pero estas son fricciones transitorias causadas por la coexistencia de dos sistemas de pensamiento en torno a la bicicleta más que un antagonismo permanente, lo cual es consistente con el modelo de planeamiento agonista. Tras exponer estos retos, se sugieren dos estrategias que puede contribuir al diseño adecuado de procesos de participación ciclista: el análisis desagregado de agentes, para capturar la diversidad de entidades involucradas en planificación ciclista; y el uso de fuentes big data sobre relaciones entre agentes, para obtener una primera aproximación a los equilibrios existentes en las redes de planificación ciclista.