With population growth and climate change issues, cities will face social, economic and environmental challenges. They are accountable for most of the energy consumption and GHG emissions, and the building sector represents roughly 40% of the final energy consumption worldwide. Still, cities transform by renewing or creating districts, which design comes with specific engineering and management methods. Simulations tools at district scale might lead to more sustainable urban development by considering phenomena at such scale. Energy, microclimate and aeraulic simulations are performed on two study cases from real estate projects in France. This thesis investigates whether the tools allow to unlock new development strategies, and which engineering and management frameworks they require. The benefits for urban planners and architects are discussed, and the replicability of the tools is assessed. The studies also provide academic knowledge, beneficial to the actors for qualitative analyses. The energy needs and potential of energy sharing are assessed. Sensitivity analyses on design characteristics such as windows or insulation provide insight on their respective impacts on energy needs and sharing. The microclimate and heat island effects in the district are investigated, thanks to the evolution of air temperature and comfort index PET, bringing knowledge on the effects of trees and buildings. The winds within several urban plans are also simulated, providing insight on comfort in the district as well as academic experience on the relations between architecture and winds. Those studies therefore provide assessment and recommendations for the district, as well as knowledge for future qualitative and quantitative analyses. Plus, modeling and management issues and their resolutions help to construct a framework to improve the efficiency of such studies in terms of time, and therefore cost. Eventually, a simplified aeraulic study tests the engineering and management frameworks. Finally, conclusions present the design strategies and the management requirements to replicate such studies. / Med befolkningstillväxt och klimatfrågor kommer städerna att möta sociala, ekonomiska och miljömässiga utmaningar. De är ansvariga för de flesta av energiförbrukningen och växthusgasutsläppen, och byggsektorn utgör ungefär 40% av den slutliga energiförbrukningen. Ändå, transformerar städerna genom att förnya eller skapa distrikt, vilken design kommer med specifika ingenjörsmetoder och hanteringsmetoder. Simuleringsverktyg i distriktskalan kan leda till en mer hållbar stadsutveckling genom att överväga fenomen i sådan skala. Energi, mikroklimat och aerauliska simuleringar utförs på två studiefall från fastighetsprojekt i Frankrike. Denna maggisteruppsats undersöker om verktygen tillåter att låsa upp nya utvecklingsstrategier, och vilka tekniska och ledande ramar de behöver. Fördelarna för stadsplanerare och arkitekter diskuteras, och verktygets replikerbarhet bedöms. Studierna ger också akademisk kunskap som är till nytta för aktörerna för kvalitativa analyser. Energianvändningen och potentialen för energidelning utvärderas. Känslighetsanalyser på designegenskaper som fönster eller isolering ger insikt om deras respektive inverkan på energibehov och delning. Mikroklimat och ”värme ö effekter” i distriktet undersöks tack vare utvecklingen av lufttemperaturen och komfortindex PET, vilket ger kunskap om effekterna av träd och byggnader. Vindarna inom flera stadsplaner simuleras också, vilket ger insikt om komfort i distriktet samt akademisk erfarenhet av relationerna mellan arkitektur och vindar. Dessa studier ger därför bedömning och rekommendationer för distriktet, samt kunskaper om framtida kvalitativa och kvantitativa analyser. Dessutom, modellerings- och hanteringsfrågor och deras resolutioner bidrar till att konstruera en ram för att förbättra effektiviteten av sådana studier i form av tid och därmed kosta. Så småningom tester en förenklad aeraulisk studie av konstruktions- och förvaltningsramarna. Slutligen presenterar slutsatserna designstrategierna och förvaltningskraven för att replikera sådana studier.

One of the challenges today ́s planners face with the urbanization is how to adapt the city to the climate changes, with the increasing precipitation that causes flooding. The concept of Sustainable stormwater management aims to prevent flooding and ensure good water quality, which complies with the EU Water Framework Directive. The aim of this thesis is to investigate how Sustainable stormwater management and climate adaption is implemented in municipal planning in the Bothnian Bay Water District and to map the prevailing conditions and obstacles that may occur. Semi-structured interviews were conducted with municipal planners in Luleå, Umeå, Haparanda, Kiruna, Boden, Piteå and Skellefteå. The answers were analyzed using a deductive thematic analysis method. The interview answers were coded at different levels with the research questions as a focus. This resulted in main themes and subcategories. The result shows that five of seven interviewed municipalities are in the process of implementing Sustainable stormwater management. The municipalities are aware of pollution in stormwater and the importance of good water quality, the goal is to achieve a natural flow of stormwater. Most of the municipalities work with the stormwater issue across administrative boundaries in collaboration. The climate adaptation work in the municipalities consists mainly of rainfall mapping and elevation of buildings. The greatest obstacles to the implementation are unclear division of responsibilities, lack of resources and knowledge and the question of land use. Regarding the municipality's size and geographical locations, factors such as terrain, watercourses / recipients, demographics, finances and human resources are of importance. / En av utmaningarna som urbaniseringen för med sig och som dagens planerare måste hantera är hur staden ska anpassas till klimatförändringarna; med den ökande nederbörden som orsakar översvämningar. Konceptet Långsiktigt hållbar dagvattenhantering syftar till att förhindra översvämningar och säkerställa god vattenkvalitet, vilket överensstämmer med EU: s Vattendirektiv. Syftet med denna studie är att undersöka hur Långsiktigt hållbar dagvattenhantering och klimatanpassning implementeras i kommunal planering i Bottenvikens vattendistrikt och att kartlägga rådande förutsättningar och hinder för denna implementering. Semi-strukturerade intervjuer genomfördes med tjänstepersoner i Luleå, Umeå, Haparanda, Kiruna, Boden, Piteå och Skellefteå. Svaren analyserades med hjälp av en deduktiv tematisk analysmetod. Intervjusvaren kodades på olika nivåer med forskningsfrågorna som fokus. Detta resulterade i huvudteman och underkategorier. Resultatet visar att fem av sju intervjuade kommuner arbetar med att implementera Långsiktigt hållbar dagvattenhantering. Kommunerna är medvetna om föroreningar i dagvatten och vikten av god vattenkvalitet, målet är att uppnå ett naturligt flöde av dagvatten. De flesta av kommunerna arbetar i förvaltningsövergripande samverkan med dagvattenfrågan. Klimatanpassningsarbetet i kommunerna består främst av skyfallskartering och höjdsättning av byggnader. De största hindren för implementeringen  är oklar ansvarsfördelning, brist på resurser och kunskap och frågan om markanvändning. När det gäller kommunens storlek och geografiska läge är faktorer som terräng, vattendrag / recipienter, demografi, finansiering och humankapital av betydelse.

Bostadsbristen är ett växande problem i Sveriges storstadsregioner, och har pekats ut som en av Stockholms största utmaningar. Befolkningsmängden ökar snabbt i huvudstaden och den nybyggnation som sker motsvarar inte efterfrågan, vilket orsakat en utveckling med bostadsbrist, höga boendekostnader, längre bostadsköer och ökad trångboddhet som följd. När vi nu går in i en ekonomisk lågkonjunktur som befaras förvärra denna situation är det än mer betydelsefullt att undersöka vilka faktorer som potentiellt hindrar nybyggnation av bostäder för att förstå hur dessa hinder kan överbryggas.Detta arbete syftar till att utforska en av dessa försvårande faktorer: relationen mellan parkeringskrav och nybyggnation av bostäder. Detta utreds i en intervjustudie med byggaktörer och nyckelpersoner från Stockholms tekniska förvaltningar, samt via studier av tre projekt där parkeringsfrågan varit av central betydelse för projektets genomförbarhet. Resultatet kompareras och kontrasteras gentemot tidigare forskning och Stockholms stads egna målsättningar om att öka byggtakten och bygga för alla stadens demografiska grupper, samt stadens vision av vad en hållbar stadsutveckling innebär. Studien föreslår slutligen möjliga förändringar av Stockholms parkeringsreglering som ökar möjligheterna för nybyggnation av bostäder och förtätning i enlighet med den utveckling som efterlyses i Stockholms översiktsplan.Studien indikerar att det finns regelverk och arbetssätt gällande parkeringsfrågan som försvårar den bostadsutveckling som staden efterfrågar. Parkeringskravet är en knäckfråga för bostadsprojekt i Stockholm, vilket grundar sig i att de parkeringslösningar som förespråkas av staden medför stora kostnader för byggaktören, kostnader som inte motsvarar köpviljan hos de boende. Detta är speciellt betydelsefullt då hyresrätter uppförs. Det finns också målkonflikter mellan Stockholms parkeringsreglering och flera av stadens visioner och mål. Stadens tjänstemän uppger att de inte får tillräckligt stöd att hantera dessa konflikter. Studien föreslår att parkeringsregleringen revideras för att bättre hantera dessa konflikter, och för att fylla de kunskapsluckor som finns idag. Ett hinder är att parkeringsfrågan är politiskt känslig, vilket försvårar flera av de förändringar som behöver ske för att lösa dessa målkonflikter. / The housing shortage is a growing problem in Sweden's metropolitan regions, and has been identified as one of Stockholm's biggest challenges. The population is increasing rapidly in the capital, and the rate of which new construction is taking place does not correspond to the existing demand. This has caused a development with housing shortages, high living costs, longer housing queues and increased overcrowding as a result. Now, we are entering an economic recession which is feared to exacerbate this situation. Thus, it is even more important to examine the factors that potentially hinder the construction of new housing in order to understand how these obstacles can be overcome.This work aims to explore one of these aggravating factors: the relationship between parking requirements and residential construction. This is explored in an interview study with the city's technical administrations and building operators and via a case study. The results are contrasted with previous research and the City of Stockholm's own objectives in regard to increase the rate of construction for all demographic groups, as well as the Stockholm’s vision of what a sustainable urban development implies. Lastly, possible changes to the parking requirement are proposed that increase the opportunities for new construction of housing and densification in accordance with the development called for in the Stockholm Comprehensive Plan.The study indicates that there are regulations and working methods regarding the parking issue that impede the housing development that the city requires. The parking requirement is a key issue for housing projects in Stockholm, which is based on the fact that the parking solutions advocated by the city entail large costs for the developer: costs that do not correspond to the willingness of the residents to buy. This is particularly important when rental apartments are built. Furthermore, there are goal conflicts between Stockholm's parking regulations and several of the city's visions and goals. City officials state that they do not receive sufficient support to manage these conflicts. The study suggests that parking regulations should be revised to better manage these conflicts, and to fill the knowledge gaps that exist today. One obstacle is that the parking issue is politically sensitive, which complicates many of the changes that need to be made to resolve these conflicting objectives.

ICT has become so deeply embedded into the fabric of European society – in economic, political, and socio-cultural narratives, practices, and structures – that it has been constructed as holding tremendous untapped and inestimable potential for instigating and unleashing far-reaching societal transformation, addressing key societal challenges, and solving all societal problems. It has recently been seen, given its ubiquity, as a critical driver and powerful catalyst for sustainable urban development due to its potential to enable substantial energy savings and GHG emissions reductions in most urban sectors, especially buildings. However, related to this ubiquity, there are also a lot of visions (of limited modern applicability), hopes, myths, fallacies, and oxymora, which applies for the environmental subsystem of information society where debates focus on whether ICT can advance environmental urban sustainability. There are intricate relationships and tradeoffs among the multidimensional effects of ICT for the environment that flow mostly from the use and application of ICT – e.g. energy efficiency technology - throughout the urban sphere. Regardless, the technological orientation and framing of the sustainable city and the green economy has gained dominance in European society and become prevalent in what has come to be identified or known as the discourse of ICT for sustainable urban development (ICT4SUD). The aim of this study is to carry out a critical reading of the social construction of ICT4SUD, the underlying ideology about the ICT potential in advancing environmental urban sustainability. To achieve this aim, a Foucauldian-Faircloughian discursive approach is employed to examine the selected empirical material. This approach consists of nine stages: (1) surface descriptors and contextual elements; (2) historical-diachronic dimension; (3) epistemic and cultural frames; (4) discursive constructions and discourses; (5) social actors and framing power; (6) discursive strategies; (7) discursive mechanisms; (8) political practice, knowledge, and power; and (9) ideological standpoints.As a scholarly discourse, ICT4SUD is inherently part of and influenced by economic, societal, and political structures, and produced in social interaction. ICT4SUD is thus neither paradigmatic nor value-free, but rather socio-politically situated. It is shaped by cultural frames that are conventionalized by European society and attuned to its values, and it is a matter of a pre-intellectual space where ICT and sustainability constitute salient defining factors of the dominant configuration of knowledge, institutions, and material forces of European society. Indeed, ICT4SUD is impacted by earlier representations of reality and how they were reproduced in relation to the significance of discursive constructions of ICT and sustainability issues in the broader context of European culture. Moreover, the ICT4SUD discourse plays a major role in (re)constructing the image of the ICT industry as a social actor and in defining its identity and relation with other constituents of society, in that it is relocated new roles and attributed new societal missions. The dominant framing of the reports is clearly the one advanced by the ICT industry: it is constituted into the main definer of the represented reality. Further, positioning the ICT industry as the driver of the low-carbon city/economy aids the construction of an image of leadership in creating a low carbon society. The reports’ construction of energy efficiency technology is a powerful legitimation of the ICT industry’s views and actions. In addition, the ICT4SUD discourse is exclusionary, namely a number of facts and issues pertaining to structural, indirect, and systemic effects of ICT and the associated rebound effects are left out, concealed, or neglected. Also, the discourse is inclined to be deterministic, i.e. it postulates that ICT, supported by policy, will achieve SUD while it falls short in considering social behaviour and socio-economic relationships. It moreover tends to be rhetorical – that is, it promises environmentally SUD without really having a holistic strategy to achieve that goal. Furthermore, given the scientific discourse and the legitimation capacity of computing, climatology, and sustainability indicators, one can subsume a range of social and political effects under the category of discourse mechanisms through which ICT4SUD operates, which both show the power of discourse and potentially empower the ICT industry and its cohorts. There are different justifications for the development of energy efficiency technology in relation to decision-making processes. Plus, politics, as a consequence of its interaction with ICT4SUD, forces, though different mechanisms, the emergence and development of the ICT4SUD discourse, which is, simultaneously, influenced by the power/knowledge relations established in European society that bounds or expands its success. Finally, as to ideological reproduction, the ICT4SUD discourse reconstructs cultural claims, conveys ideological messages, and reproduces and legitimizes power structures.

Denna uppsats fokuserar på förortstorgens potentiella bidrag till en hållbar stadsutveckling i den postindustriella staden. I uppsatsen problematiseras ett särskilt torg, Hermodsdalstorget i stadsdelen Fosie i sydöstra Malmö.I Malmö Stads senaste översiktsplan betonas att den sociala utvecklingen av Malmö, inte varit positiv på senare år och att en viktig utmaning ligger i att integrera de marginaliserade områden med innerstaden.Av dessa anledningar satsas det bland annat på länkande gång- och cykelstråk som binder samman stadsdelar och utgörs av väldefinierade gaturum och attraktiva mötesplatser. Hermodsdalstorget väntas utgöra en sådan mötesplats i ett framtida Fosiestråksom kommer att länka Malmös sydöstra förorter med innerstaden.Torget är idag en bortglömd plats som varken erbjuder egenskaper för att upplevas som attraktivt eller innehar förutsättningar för social interaktion och integration. Tillståndet är så dåligt att torget, i en tidningsartikel från 2002, till och med kommit att kallas för ”Malmös tristaste torg”. På grund av torgets dåliga skick har det funnits mer än tio år gamla omvandlingsplaner för utvecklingen av platsen. Trots detta har en omvandling uteblivit, framförallt på grund av bristen på samverkan och en delad vision mellan privata fastighetsägare kring torget och kommunen.Avslutningsvis, i denna uppsats, presenteras ett praktiskt genomförbart projektförslag, som fokuserar på ett första steg, i ett större omvandlingsprojekt av Hermodsdalstorget, och som har som syfte att göra ett nytt försök till samverkan och dialog mellan de aktörer som i dagsläget har mandat över torget.Förhoppningen är att projektförslaget banar väg för en omvandling av detta torg och att torget i framtiden fungerar som en attraktiv mötesplats längst med Fosiestråket; i ett mindre segregerat Malmö. / This thesis focuses on the potential of suburban squares to contribute to sustainable urban development in post-industrial cities. In the thesis a particular square is in focus: Hermodsdal’s square in the Fosie-district in southeastern Malmoe(Malmö).In the last general development plan for Malmoe it is emphasized that the social development of Malmoe has not been positive in recent years, and that an important challenge lies in integrating the marginalized suburban areas with the inner city. One solution, for integrating the city, is the creation of linking pedestrian and bicycle paths that connect neighborhoods; paths that consist of well-defined street-areas and attractive meeting places. Hermodsdal’s Square is expected to form such a meeting place in a future Fosie Path, which will link Malmoe’s southeastern suburbs with the inner city. Hermodsdal’s square is today a forgotten place that does not offer features to be perceived as attractive nor meets the conditions needed for social interaction and integration. The actual condition of the square is so bad that Hermodsdal’s Square has, in a newspaper article from 2002, even been called ”Malmoe’s dullest Square”. Because of the square’s poor condition, there have been more than ten years old conversion plans for the development of the site. Despite this, the conversion has not become reality, mainly because of lack of synergy and a shared vision between private property owners around the square and the municipality. Finally, a central purpose of this thesis is presenting a practical project proposal, which focus on the first step in a major transformation project of Hermodsdal’s Square; a project which aims to make another attempt to collaboration and dialogue between the private actors around the square and the municipality. The expectation is that the project proposal paves the way for a transformation of this square; a square which in the future will act as an attractive meeting lace along the Fosie Path, in a less segregated Malmoe.

Urbanization is increasing around the world and causes distress on the urban green areas as more and more people moves into cities. This leads to expansion and densification of the city and green areas within and around the cities run the risk of being exploited and fragmented. Thus, the rapid urbanisation process negatively affects biodiversity, as fragmentation of green areas occurs due to development of housing and roads. This results in habitat loss, causing decreasing species populations, and loss of connectivity for species dispersal. Urban green areas are important for maintenance of ecosystem services provided by nature. One ecosystem service which is considered a supportive ecosystem service is biodiversity. Biodiversity is therefore vital to preserve not only for the survival of nature, but for the survival of mankind. There are several, both international and national, objectives concerning the preservation of biodiversity. One of the Swedish Environmental Objectives is called “A Rich Diversity of Plant and Animal Life” and is directly targeting the conservation of biodiversity and had its due time in 2020. The objective was deemed not fulfilled this year, and one of the reasons mentioned was the expansion of cities, as green areas risked being exploited and fragmented. The shrinkage and isolation of natural habitats increase the risk for degradation of urban biodiversity so therefore the conclusion was to consider green areas at an early stage of the physical planning process. In this context, Green Infrastructure (GI) is the coherent network of structures, nature areas and habitats that are important for the provision of ecosystem services. GI is used when working with climate adaptation, social values, and biodiversity in urban areas. The Green Area Factor (Grönytefaktor, GYF, Swedish abbreviation) used in Sweden has been adapted to fit the current values and goals of the city of Malmö in Sweden, and later on applied in three of the biggest cities of Sweden: Malmö, Gothenburg, and Stockholm. GYF used in the City of Stockholm is a planning tool adopted for development districts and is applied during land allocation within the municipality (abbreviated GYF KVM). GYF KVM is calculated by dividing the sum of the green areas with the total area of the property. This result in a factor which should be achieved when the development on the property is completed. This thesis investigates how GYF KVM is treated by developers and the city of Stockholm during development and whether GYF KVM is a good tool for preserving the biological diversity in cities. The report also investigates whether GYF KVM is a long-term solution for strengthening the GI, especially regarding biodiversity. Methods used for answering the objectives were in the form of literature research of both scientific and grey literature, and interviews with stakeholders. The stakeholders identified were the City of Stockholm, the Swedish Environmental Protection Agency (SEPA), consultants, C/O City and developers operating within the city of Stockholm. The thesis concluded that GYF KVM is a tool that is primarily intended to implement ecosystem services and is not only intended to strengthen biodiversity. However, GYF KVM lacks strong links to GI as the area of application is limited to the district. One solution could be for the city to implement a complementary tool for the design of green areas on public land. In this way, the planning area is expanded. Another proposal that was raised was to implement a binding national GYF model that ensures that more municipalities use GYF when planning urban environments. A national GYF model would also ensure that the additional green values are followed up and maintained. / En alltmer ökande urbanisering sker runt om i världen och i Stockholms stad växer antalet invånare för varje dag. Urbanisering innebär oftast en påfrestning på de urbana grönytorna då alltfler människor centreras kring stadskärnan vilket resulterar i expandering och förtätning av staden. Den biologiska mångfalden i den urbana miljön riskerar därmed att påverkas negativt. Grönytorna i städer är viktiga att bibehålla för att upprätthålla ekosystemtjänster som naturen ger oss. En ekosystemtjänst som klassas som en stödjande tjänst är den biologiska mångfalden. Biologisk mångfald är därför viktig att säkra inte enbart för naturens skull utan också för människans överlevnad. Det finns många mål, både internationella och nationella, kopplade till bevarande av den biologiska mångfalden. Ett av Sveriges miljökvalitetsmål berör den biologiska mångfalden och heter Ett rikt växt- och djurliv. Naturvårdsverket bedömde att målet inte skulle uppnås år 2020 och ett av hoten mot biologisk mångfald var stadsutbredning. Skälet till detta ansågs vara att grönytor riskerar att exploateras och fragmenteras, vilket ökar risken för degradering av den biologiska mångfalden i staden. Grönytor bör därför beaktas av kommunerna i ett tidigt skede i den fysiska planeringen. Grön infrastruktur (GI) är det sammanhängande nätverk av strukturer, naturområden och livsmiljöer som är viktiga för tillhandahållande av ekosystemtjänster. GI används vid arbete med klimatanpassning, sociala värden och biologisk mångfald i urbana och andra miljöer. Grönytefaktor (GYF) för allmän platsmark är ett planeringsverktyg som används vid planering av gröna ytor inom en tomt eller en fastighet som ska exploateras. För att särskilja GYF för kvartersmark från andra GYF modeller kommer GYF som används i Stockholms stad hädanefter att förkortas till GYF KVM. GYF KVM räknas ut genom att man dividerar de gröna ytorna inom en fastighet med den totala ytan. På så sätt får man en kvot, eller en faktor, som ska uppnås när fastigheten är bebyggd och färdigställd. GYF modeller används och appliceras i Sveriges tre största städer; Malmö, Göteborg och Stockholm. I dessa städer har GYF modellerats efter den specifika stadens behov och mål. I Stockholms stad ställs GYF som ett krav vid försäljning av kommunal mark till en byggherre för exploatering och är tänkt att stärka den gröna infrastrukturen i staden. Den här rapporten utreder hur byggherrar och Stockholms stad behandlar GYF KVM vid exploatering samt om GYF KVM är ett bra verktyg för att bevara den biologiska mångfalden i städer. Rapporten utreder också om GYF KVM är en långsiktig lösning för stärkande av den gröna infrastrukturen, speciellt gällande den biologiska mångfalden. Metoder som appliceras för att svara på frågorna var en litteraturstudie av vetenskapliga rapporter samt rapporter från statliga myndigheter och Stockholm stad. En intervjustudie utfördes också med berörda parter; Stockholm stad, Naturvårdsverket, konsulter, C/O City och byggherrar verksamma inom kommunen. Sammanfattningsvis kan det konstateras att GYF KVM är ett verktyg som främst är till för att implementera ekosystemtjänster, och är inte enbart till för att stärka den biologiska mångfalden. Dock saknar GYF KVM starka kopplingar till GI då planområdet för GYF KVM är begränsat. En lösning kan vara att staden implementerar ett kompletterande verktyg för utformning av grönytor på den allmänna platsmarken, så kallad GYF AP. På så sätt utökas planområdet. Ett annat förslag som togs upp var att implementera en bindande nationell GYF-modell som säkerställer att fler kommuner använder sig av GYF vid planering av urbana miljöer. En nationell GYF-modell skulle också säkerställa att de tillkommande gröna värdena följs upp och kvarstår.

Detta examensarbete utforskar konceptet cirkulär ekonomi i relation till samhällsbyggnadssektorn i form av cirkulärt byggande. Motivationen bakom uppsatsen grundar sig på övertygelsen om att cirkulärt byggande kan vara ett viktigt verktyg för att driva framtidens stadsplanering mot ökad ekologisk hållbarhet. Arbetet ämnar att undersöka rådande ramverk och definitioner, samt vilka förutsättningar som finns för cirkulärt byggande nationellt och i Malmö. Likaså ges förslag på hur cirkulärt byggande kan appliceras på en stad som Malmö, som strävar efter att bli “en ledande miljöstad” och uppnå klimatneutralitet 2030 genom cirkulär ekonomi och cirkulärt byggande. Genom en kvalitativ studie belyser arbetet ambitioner och utmaningar kring cirkulärt byggande. Uppsatsen granskar bland annat rådande lagstiftning, riktlinjer, styrdokument, policys och kunskap från ett nationellt och kommunalt perspektiv. Likaså används även internationella exempel på cirkulärt byggande för att exemplifiera olika cirkulära principer som potentiellt kan tillämpas i Malmö. Trots varierande definitioner av cirkulär ekonomi och cirkulärt byggande slår uppsatsen fast i att det finns ett gemensamt mål: minskat avfall och en övergång från linjärt till cirkulärt ekonomiskt system. På både nationell och kommunal nivå finns en strävan mot cirkulärt byggande. Dock måste politiska hinder och bristande enhetliga definitioner övervinnas, varav flera olika strategier har föreslagits för att främja cirkularitet. Genom olika åtgärdsförslag och inspiration av befintliga cirkulära projekt, samtidigt som den lokala kontexten beaktas, kan Malmö utveckla effektiva strategier för att uppnå cirkulärt byggande. Det finns en gemensam strävan att skapa en mer hållbar stadsutveckling, vilket genom samarbete och innovativa lösningar kan göra Sverige och Malmö till föregångare inom cirkulärt byggande för en mer hållbar framtid. / This thesis explores the concepts of circular economy in relation to the construction sector through circular construction. The motivation behind the thesis is based on the conviction that circular construction can be an important tool for instigating future urban planning toward increased ecological sustainability. The thesis intends to examine the current framework and definitions, as well as which conditions that exist for circular construction nationally and in Malmö. Likewise, the thesis gives suggestions on how circular construction can be applied in a city like Malmö, which aims to become "a leading environmental city“ and achieve climate neutrality by 2030 through circular economy and circular construction. Through a qualitative study, the thesis highlights the ambitions and challenges of circular construction. The thesis reviews current legislation, guidelines, policy documents, and knowledge from a national and municipal perspective. It also uses international examples of circular construction to exemplify various circular principles that can potentially be applied in Malmö. Despite varying definitions of circular economy and circular construction, the essay concludes that there is a common goal: reduced waste and a transition from a linear to circular economic system. At both national and municipal levels, there is a striving towards circular construction. However, political obstacles and lack of uniform definitions must be overcome, of which several different strategies have been suggested for promoting circularity. With different measure proposals and inspiration from existing circular projects, while considering the local context, Malmö can develop effective strategies to achieve circular construction. There is a common desire to create a more sustainable urban development, which through collaboration and innovative solutions can make Sweden and Malmö pioneers in circular construction for a more sustainable future.

To strengthen support for climate action initiatives, this study analyzes how municipalities manage their stakeholders as part of the NetZeroCities mission, which is an initiative targeting selected European cities aiming to achieve net zero greenhouse gas emissions by 2030. This research utilizes the method of a case study, focussing on the process of a major city in Sweden, transitioning to net zero by 2030. Through the lens of Stakeholder and Network Theory it discovers how collaboration and networks within the city are established and maintained. The study uses a qualitative approach and utilizes three types of data collection methods: semi-structured Interviews with members of the municipality as well as stakeholders; Document Analysis of the NetZeroCities Contract of the municipality; a group Interview with local politicians. To analyze the empirical data we used the process of coding and a further categorization, which built the base for data analysis. The research highlights the importance of inclusive engagement, education, and awareness in promoting collaborative sustainability efforts. It underscores the value of sufficient communication channels, broad participation, strong networks and creative problem-solving. It also reveals gaps in the municipality's performance: a lack of communication strategies targeting the general public, limited networking opportunities for businesses, and a lack of unified management across departments and organizations, highlighting the need for unified leadership to integrate climate goals into daily practice. The study advocates for a closer, more structured collaboration between municipalities and stakeholders and stresses the need for strong interdisciplinary networks. It also emphasizes the necessity for education and communication efforts aimed at the general public in order to increase awareness and a sense of ownership of climate actions.

Syftet med denna uppsats är att öka kunskapen om vilka förutsättningar som påverkar kommunernas handlingsutrymme att styra mot ökat byggande i trä. Utgångspunkten är att ökat byggande i trä är en viktig hörnsten i Sveriges arbete för att nå klimatmål om minskade koldioxidutsläpp. I fallstudie undersöker jag Växjö och Skellefteå kommun som sedan länge arbetat aktivt med att öka byggande i trä och båda antagit kommunala träbyggandsstrategier. I fallstudie undersöker jag hur såväl kontextuella (projektspecifika och informella förutsättningar) som formella förutsättningar påverkar kommunens handlingsutrymme. Resultatet visar att processer för att identifiera planförutsättningar och överbrygga olika perspektiv är avgörande för att skapa ett kontextuellt handlingsutrymme. Resultatet visar vidare att kontextuella förutsättningar även har potential att till viss del skapa handlingsutrymme utanför det formella handlingsutrymmets ”uppenbara” ramar. / The aim of this study in to increase the knowledge of municipal possibilities and constraints to increase building in wood by examining the municipal planning conditions. Point of departure is that building in wood is a prerequisite to reach the Swedish climate targets of drastically reducing national CO2-emissions. In a case study two municipalities are examined, Växjö and Skellefteå, two municipalities with strategies to increase building in wood and with long experience in doing so. The study explores how contextual planning conditions (project specific and informal conditions) alongside formal planning conditions affects the municipal space of action. The result shows that processes to identify planning conditions and to bridge different perspectives are crucial in order to create a contextual space of action. The result further demonstrates that contextual planning condition withhold the potential to, to a certain degree, create space of action outside the presupposed boundaries of the formal planning system.

Doctor of Philosophy / Department of Environmental Design & Planning Program / Lee R. Skabelund / The Restorative Urban Design (RUD) calls for a new urban design and planning approach targeting environmentally responsible re/development of urbanized areas through ecologically responsive impact mitigations. If implemented in a systematic manner, such re/developments can help move urban areas toward the successful restoration of the natural environment of which they are an inseparable part. The RUD model advocates more rigorous assessment and mitigation of urban impacts by carefully evaluating the environmental performance of urban re/developments within five primary dimensions: Atmosphere (emissions, pollutants, ozone depletion); Hydrosphere (stormwater, domestic water, wastewater); Lithosphere (land use, land cover, food and wastes); Ecology (habitat resilience, biodiversity, population and resources); and Energy (renewability, reduction and efficiency, transportation). The model relies on a scenario-comparison process in order to evaluate and optimize the performance of urban re/development projections through four critical scenarios, which are respectively: 1) Natural Baseline (NBASE); 2) Historic Progression (HPROG); 3) Trajectory Forecast (TFORE); and 4) Restorative Projection (RPROJ). The RUD Case Study illustrates how the principles and strategies of Restorative Urban Design can be applied specifically to a typical (densely developed) urban area, namely River North District in Chicago Metropolitan Area. The case study focuses exclusively on mitigation of a single critical human impact on the natural environment: Anthropogenic CO₂ Emissions. The case study focuses on the design assumptions by which the restorative urban re/development scenarios might exceed beyond the full mitigation of emissions into the global remediation by 2040. The restorative projections illustrate that only a certain portion of emissions can be effectively mitigated onsite (5 to 55%), and that the remainder of projected emissions (45 to 95%) need to be mitigated offsite in order to achieve the necessary sequestration and storage. The restorative research suggests that the mitigation of major human impacts on the natural environment – not only CO₂ emissions but also other major impacts – are likely to require significant urban transformations. Moving beyond the strategies of preservation and/or conservation, the restorative approach asserts that comprehensive environmental restoration is achievable if urban impacts are adequately estimated and then entirely mitigated onsite as well as offsite through a systematic process of urban re/development.