Syftet med denna studie är att undersöka hur fyra lärare i grundskolans tidigare år säger att de arbetar för att ge andraspråkselever stöd i utvecklingen av deras andraspråk genom en integrerad svenska som andraspråksundervisning där både elever med svenska som modersmål och elever med svenska som andraspråk undervisas parallellt i samma klassrum. Den kvalitativa datainsamlingsmetoden i form av semistrukturerade intervjuer användes för att undersöka vilka didaktiska metoder lärarna uppger att de använder för att ge andraspråkselever stöd i utvecklingen av deras andraspråk samt vilka styrkor och utmaningar dessa lärare beskriver när det kommer till en integrerad svenska som andraspråksundervisning. Studiens resultat visar att kommunikation och interaktion är viktigt för att andraspråkselever ska få hjälp att utvecklas språk- och kunskapsmässigt. Resultatet visar också att när andraspråkselever inkluderas genom en integrerad svenska som andraspråksundervisning får de ett ökat självförtroende. Det framkommer också att det är viktigt med bildstöd, modersmålsundervisning och studiehandledning för att andraspråkselever ska utveckla sitt språk, sin identitet och sina ämneskunskaper.Denna undersökning har även påvisat att det är av stor vikt att läraren i en integrerad svenska som andraspråksundervisning har en bra planering som utgår från alla elevers behov och att hen får möjlighet till kompetensutveckling för att kunna bemöta andraspråkselevers behov och förutsättningar.

Eleverna brukar i undervisningssammanhang utföra en formativ kamratbedömning av varandras skolarbeten och stödmaterialet Kunskapsbedömning i skolan: praxis, begrepp, problem och möjligheter från Skolverket (2011, s. 9) påvisar att formativ bedömning är bra för lärande. Det handlar om att identifiera elevers styrkor och svagheter för att stödja dem vidare i deras kunskapsutveckling. Kamratbedömning handlar om att elever fungerar som resurser för varandras lärande. En problematik med kamratbedömning är att eleverna inte har tillräckligkunskap om hur bedömningsformen fungerar och att de inte använder den återkopplingen som de får för att den effektivt ska gynna deras lärande (Jönsson 2013, ss. 110, 121). I Läroplanenför grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr11,ss. 16, 261) belyses vad elever är i behov av att utveckla ”[…]Hur man ger och tar emot respons.”. I detta fall är bedömningsformen en väsentlig del av svenskundervisningen och främst när det kommer tillskrivuppgifter. Läraren ska ge eleverna tillfällen att visa sina kunskaper och förmågor i att både ta emot kamratrespons samt ge kamratåterkoppling, då detta är någonting som svenskläraren ska bedöma. Syftet med denna studie är att undersöka högstadieelevers samt svensklärares användning av och reflektioner om kamratbedömning i svenskämnet. Studien grundas på en kvalitativ studie och handlar om att utifrån ett elev- och lärarperspektiv få syn på uppfattningar rörande kamratbedömning i svenskundervisning. Metodvalen för denna studie är fokusgruppsintervjuer och semistrukturerade intervjuer. Undersökningen genomfördes i två grundskolor i västra Sverige och sammanlagt har 4 svensklärare i årskurs 7-9 samt 6 högstadieelever medverkat i denna studie. Studiens resultat visar att alla högstadieelever undviker att göra kamraten ledsen när de ger sin respons på muntliga respektive skriftliga framställningar. Eleverna brukar inte alltid vara ärliga när de ger kamratrespons, och detta förekommer i såväl muntliga som skriftliga framställningar. Oärligheten sker främst med någon som eleverna inte har en bra relation med där de inte vågar.

Syftet med studien är att undersöka hur utvalda lärare motiverar högläsning i klassrummet samt vilka didaktiska val de gör vid högläsning för att främja elevernas läsintresse, läsutveckling och ordförråd.Aktuell forskning som ligger till grund för denna studie menar att högläsning är en aktivitet som bör planeras och prioriteras i skolan för att främja elevernas läsintresse, läsutveckling samt stärka deras ordförråd. Forskningen visar även att lärarens didaktiska val vid högläsningen är viktiga för att utveckla dessa förmågor hos eleverna.I studien har kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts med sex aktiva svensklärare i årskurs 1–3 för att klargöra hur och varför de använder sig av högläsning. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv då högläsning är en aktivitet som oftast sker tillsammans med andra.Slutsatserna av denna studie är att alla lärare använder sig av högläsning i undervisningen, men att de didaktiska valen inför, under och efter högläsningen kan se olika ut. Några lärare uppger att tiden inte finns för att genomföra aktiviteterna i den utsträckning de vill. Däremot framgår det att alla svensklärare ser högläsning som en viktig aktivitet för att utveckla elevernas ordförråd, läsintresse och läsutveckling. / <p>Svenska</p>

Syftet med denna studie är att fördjupa kunskapen om hur F-3 lärare tolkar, är medvetna om och arbetar i sitt klassrum ur ett genusperspektiv. Vi har använt av oss två kvalitativa metoder, fyra klassrumsobservationer som följs upp av fyra lärarintervjuer. Det vi har sett i våra genomförda observationer och fått höra i våra intervjuer visar både skillnader och likheter både på utförande av aktiviteter och hur lärarna själva upplever arbetet för en mer jämställd skola. Vårt insamlade material stämmer även med tidigare forskning, att pojkar ofta tar mer plats och förväntas ha ett större talutrymme än flickor. Även bemötandet i och utanför klassrummet är olika mellan pojkar och flickor. Dock anser vi att våra informanter har både kunskap och är medvetna om arbetet mot en mer jämställd skola i olika grad, men det verkar svårt att sätta ord på hur detta sker i praktiken. Vi ser spår av gamla mönster i skolan än idag.

Kunskapsöversiktens syfte är att ge svar på läsundervisningens didaktiska struktur somgynnar elevers läsutveckling. Skolinspektionens granskning pekar på att kunskaper kringvilka förmågor som ska läras ut till eleverna saknas. Därför ämnar vi med denna översikt attbidra med kunskaper med hjälp av studier om vad som präglar svenskundervisning sombidrar till optimal läsförståelse och läsutveckling. Med detta vill vi även visa hur ensvensklärare kan arbeta explicit med läsförståelsestrategier i undervisningen med fokus påtextinnehållet och läsbearbetning.Denna systematiska kunskapsöversikt bygger på tio vetenskapliga artiklar och studier.Urvalet av artiklarna genomfördes genom kedjesökningar inom ramen för läsutveckling ochläsförståelsestrategier som inriktar sig på framförallt mot årskurs 7-9.Resultatet visar att högpresterande elever använder sig av betydligt fler lässtrategier och ärbetydligt mer metakognitivt medvetna om sin läs- och lärprocess. Därför börläsundervisningen där explicit lässtrategiundervisning ske i samband med textsamtal somvisat sig främja elever med sämre läsförståelse. Vidare visar resultatet att undervisning omlässtrategier bör vara en aktivitet som läraren kontinuerligt undervisar om och bör därför inteanses som ett isolerat undervisningsämne. Att undervisa i läsförståelsestrategier som bidrartill metakognitiva kunskaper är också fördelaktig då elever kan medvetet utnyttja dessaverktyg som gynnar läsutveckling.

Syftet är att lyssna till när sex lärare talar om sin svenskundervisning i grundskolans tidigare år och med hjälp av två frågeställningar få en inblick i deras tankar kring sin svenskundervisning. Mina frågeställningar är:•Vilka ambitioner har lärarna med sin svenskundervisning?•Vilka olika arbetssätt berättar lärarna om och vilka didaktiska val samtalar de om?Metoden är kvalitativa intervjuer med sex erfarna lärare från fem olika skolor om deras undervisning i svenska i grundskolans tidigare år.Det två analysredskap som jag använt i resultatet är ämnesambitioner som jag tolkat utifrån Per – Olov Svedner (1999) och den didaktisk ämnestriangel som jag tolkat utifrån Gunilla Molloy (2007).Informanterna nämner samma ambitioner med sin svenskundervisning, de ambitioner som informanterna nämner mest är färdighetsambitionen. Vilket handlar om eleverna ska lära sig bokstävers form och fonem vilket senare ska leda till att eleverna kan skriva och läsa på egen hand. Informanterna talar också om ambitionen att vara kreativ i svenskundervisningen, att arbeta på olika sätt med olika material och metoder. Det som skiljer sig är att informanterna väljer att arbeta på olika sätt trots att de har liknande ambitioner med sin undervisning. I ämnestriangeln befinner sig de flesta informanter på a-axeln som står för läraren och ämnet.

I uppsatsen undersöks vad tv-serier, och framförallt Skam har för didaktisk potential och om eleverna lär sig något av att arbeta med Skam utifrån kursplanen i svenska. Lärare bör ha kunskap och ett intresse om vilka texter som väcker ett känslomässigt engagemang och som utvecklar eleverna. Denna studie visar att tv-serier som exempelvis Skam utmanar eleverna och att de lär sig en del från kursplanen i svenska. Både den tidigare forskningen och de i studien genomförda enkätundersökningarna visar att ungdomar dels uppfattar tv-serier som en viktig del av sin identitet, dels något de ofta tittar på. För lärare är det en fördel att ha kunskap om elevers textvärldar för att knyta an till deras erfarenheter och förkunskaper. Vi lärare måste se vad eleverna har för erfarenheter hemifrån så att vi kan göra de berörda av undervisningen, på så sätt kan vi integrera dem i undervisningen. Den här studien visar att elever allt som oftast tittar på ungdomsserier som de kan relatera till. Där de helt enkelt känner igen sig. Det är denna typ av texter som lärare bör integrera i undervisningen. Skam är också en text som fungerar utmärkt som didaktiskt verktyg då det är en rik text, en text som erbjuder ett brett perspektiv av ämnen att ta sig an. Den tar upp ämnen som många ungdomar kan relatera till, ämnen som går att koppla till kursplanen i svenska.

Det är vår uppgift som lärare att skapa en verbal klassrumsinteraktion som främjar elevers inlärning och kunskapsutveckling. Det här examensarbetet grundar sig i tanken om att lärare behöver redskap för att kunna analysera sin egen undervisning i ämnet svenska och därmed främja klassrumsinteraktionen. Syftet med föreliggande studie är därför att med hjälp av analysredskapet Dialogic Inquiry Tool, DIT, dels identifiera i vilken omfattning dialog förekommer i fyra lärares svenskundervisning, dels synliggöra på vilket sätt DIT kan stödja lärarna i att utveckla den verbala interaktionen i klassrummet. Examensarbetet tar sin ansats i ett sociokulturellt perspektiv om lärande med fokus på Zone of Proximal Development, ZPD, och mediering. Studien genomförs med kvalitativa metoder i form av observationer och semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att lärarna föredrar en dialogisk undervisning men att det är svårt att komma ifrån den IRE-struktur som sedan länge dominerat klassrummen. Lärarna diskuterar hur ett klassrumsklimat där eleverna vågar dela med sig av sina tankar och åsikter påverkar interaktionen i klassrummet. Balansgången mellan att låta eleverna utveckla sina tankegångar och tiden kan vara en problematisk faktor eftersom lärarna måste hålla sig inom tidsramen för den föreliggande lektionen. Sammanfattningsvis ser lärarna analysredskapet DIT som ett tämligen enkelt sätt att kritiskt granska sin egen praktik. Genom DIT får lärarna bland annat en chans att uppmärksamma och bli medvetna om rådande interaktionsmönster, hur feedback och respons ges och hur de som lärare kan påverka graden av dialog i klassrummet.

Syftet med detta examensarbetet har varit att undersöka lärares syn på motivationens betydelse för elevernas skrivande inom svenskämnet i årskurs 1-3. Vi har utgått från två frågeställningar: På vilka sätt arbetar lärare i årskurs 1-3 för att motivera sina elever i skrivande inom svenskämnet? och Vilka möjligheter och svårigheter ser lärarna med att motivera eleverna till skrivande?Vi har genomgående i arbetet utgått från det sociokulturella perspektivet samt begreppen motivation, stöttning/scaffolding, literacy, skrivande och self-efficacy - självtillit. Vidare har vi använt oss av kvalitativa intervjuer för att samla in empiri och således kunna besvara arbetets forskningsfrågor. Studiens sex informanterna kommer från två olika skolor och är alla behöriga och verksamma lärare i årskurserna 1-3. Empirin som samlats in och sammanställts har analyserats och bearbetats utifrån Braun och Clarkes (2006) modell för tematisk analys.Resultatet visar på att det finns ett flertal olika arbetssätt, strategier och metoder för att öka elevers motivation till skrivande. Alla lärare som deltagit i studien arbetar främjande på olika sätt för elevernas skrivglädje och motivation. De teman som vi funnit är betydelsen av inre motivation, digitaliserings betydelse, synliggörande av lärandemålen, interaktions betydelse och betydelsen av meningsfulla sammanhang. Studiens allomfattande slutsats visar på att lärare behöver arbeta på sätt som intresserar elever till skrivande och ge sina klasser möjligheten att arbeta tillsammans som aktiva deltagare i sitt lärande.

Syftet med min undersökning är att skapa förståelse för hur lärare som jobbar i årskurs f-3 använder sig av digitala verktyg i svenskämnet. Mitt fokus har varit hur lärare upplever att digitala verktyg kan främja elevers språkutveckling. Mina forskningsfrågor är följande: Hur använder sig lärare av digitala verktyg i svenskämnet? Hur upplever lärare att digitala verktyg påverkar elevers språkutveckling? Vilka digitala verktyg är synliga i svenskundervisningen? För att besvara mina frågeställningar har jag använt mig av två olika metoder. Dels har jag använt mig av en kvalitativ forskningsmetod genom att ha intervjuat fyra lärare i ämnet, dels en kvantitativ forskningsmetod där jag analyserat lärarstudenters observationsmaterial. Det sistnämna är en del av ett pågående forskningsprojekt lett av Eva Wennås Brante. Syftet med det projektet är att undersöka förekomsten av digitala verktyg i svenskundervisning på lågstadiet, samt med vilket fokus digitala verktyg används.I min studie har jag använt begrepp från det sociokulturella och det behavioristiska perspektivet för lärande vid analys av data. Jag presenterar nationell och internationell tidigare forskning om digitala verktyg i språkutveckling. Resultatet av min undersökning visar att de allra flesta lärare dagligen använder sig av digitala verktyg i undervisning och att eleverna själva gör det flera gånger i veckan. Lärare kopplar sin dator till en projektor eller smartboard för att fånga elevers uppmärksamhet och för ett gemensamt lärande, medan elever använder datorer eller datorplattor främst som ett verktyg för skrivande. Det här framgår både i intervjuer och analys av observationer. Lärare ser positivt på digitala verktyg för att främja elevers språkutveckling, eftersom det bidrar till en variation i undervisningen vilket de menar ökar elevers motivation.