Sammandrag / AbstractSyftet med studien är att studera hur måltiden formas i förskolan och vem som påverkarmåltidens plats, funktion och innehåll. Studien kommer att titta på frågeställningarna som ärföljande: Hur ser utformningen av ämnet mat ut i förskolan och vem beslutar om detta? Vilkamöjligheter har förskolepersonal att påverka hur ämnet mat behandlas i förskolan?För att få svar på mina frågeställningar har jag valt att göra en empirisk studie där jag kommeratt använda mig av intervjuer med pedagoger, kockar och chefer som finns i förskolans värld.I teoridelen kommer jag att presentera det centrala begreppet space:utrymme i de Certeausteori om strategier och taktiker samt Foucaults styrningsmentalitet.Resultatet i min studie visar att de kommunala politikernas riktlinjer för mat i förskolanpåverkar förutsättningarna cheferna har, inom den kommunala respektive den privataförskolan, att arbeta fram en budget som berör förskolans mat. Resultatet i min studie visarockså på att förutsättningarna att arbeta fram en budget skiljer sig åt för cheferna.Resultatet i min studie visar på att de kommunala politikernas uppsatta riktlinjer för mat iförskolan, genom chefernas utarbetade budgetar, har påverkan på de dagliga möjligheterna förhur kockar och pedagoger arbetar med mat i förskolan.Resultat i min studie visar på att pedagogerna disciplinerar barnen vad gäller att smaka påmaten vid måltiderna. Pedagogerna styr barnen genom att bestämma fasta platser åt dem vidmåltiderna. I min studie framgår det att kommunikationen mellan pedagoger och kök inteprioriteras, varken på den privata eller den kommunala förskolan, men av olika orsaker.Olika former av rädslor kring maten hos pedagogerna framkommer i resultatet. Rädslor i formav att halvfabrikat och processad mat innehåller ingredienser som inte är bra för människansamt att näringsämnen försvinner från mat som är fryst, körts ut och sedan värms upp påförskolan.Nyckelord: Mat, Måltider, Förutsättningar, Ekonomi, Strategier och taktiker,Styrningsmentalitet.

Syfte och frågeställningarSyftet med denna studie är att fördjupa kunskapen om barns möjlighet till inflytande utifrån ett relationellt perspektiv, i en rutinsituation genom arbetssättet systematisk filmanalys som verktyg för specialpedagogisk handledning utifrån följande frågeställning:Hur kan relationen mellan barn och pedagog förstås med särskilt fokus på barnets ansats till inflytande?TeoriStudien är inspirerad av relationell pedagogik och belyser olika perspektiv av barns inflytande i förskolan. För att barnets ansats till inflytande ska få den intersubjektiva vändning som krävs för reellt inflytande behövs en etablerad mellanmänsklig relation. Relationell pedagogik ger pedagogen möjlighet att hitta en ömsesidig relation till vart barn, så att utveckling och lärande kan ske.MetodFör datainsamlingen till denna fallstudie har systematisk filmanalys använts för att analysera två situationer där pedagoger tolkar två barns ansatser till inflytande. Båda barnen har en språklig sårbarhet. Studien utfördes i två privata förskolor.ResultatDen här studien visar på att det pedagogiska uppdraget att ge alla barn förutsättningar för inflytande är komplext. I studien noteras att pedagogerna i förskolan ibland låter praktiska göromål gå före det relationella uppdraget. Handledning kan med hjälp av systematisk filmanalys vara ett värdefullt arbetssätt för specialpedagoger i förskolan.Specialpedagogiska implikationerI förskolan möts barnet av vuxna med olika yrkeskompetenser, vilkas uppdrag är att främja alla barns utveckling och lärande (SKOLFS 2018:50). De vuxnas olika yrkesroller är obetydliga ur barnens perspektiv. Det faktum att det är en vuxen som agerar anger såväl ansvars- som maktpositionerna i en situation.Det specialpedagogiska anslaget i studien ligger i inflytandet för alla barn. Studiens fokus ligger på barn med språklig/kommunikativ sårbarhet, vilket kan vara en utmaning för inflytande då barnen primärt kommunicerar icke-verbalt. Denna form av sårbarhet fäster extra stora förväntningar vid den vuxnes relationella belägenhet.

Syftet med denna undersökning är att utveckla kunskapen om pedagogers syn på omsorg samt deras upplevda förutsättningar för att ge omsorg till de små barnen i förskolan. Mina frågeställningar är: •Hur beskriver pedagoger sina erfarenheter av omsorgsarbetet?•Vilka reflektioner har pedagoger angående förskolans uppdrag gällande omsorg, lärande och undervisning?•Vilken syn har pedagoger på sina förutsättningar för att kunna ge omsorg till små barn? För att uppnå syftet har jag genomfört kvalitativa semistrukturerade intervjuer kring pedagogers syn på omsorgsarbetet med små barn. Mitt teoretiska perspektiv är ett utvecklingspsykologiskt och filosofiskt perspektiv. Studien har visat att omsorgsarbetet ofta är stressfullt för pedagogerna och att det är de stora barngrupperna som skapar stress hos pedagogerna. Det blir då svårt att utföra omsorgsarbetet och att trösta och bekräfta barnen. När barngruppen är för stor fungerar inte Noddings omsorgsetik vilket leder till misslyckade omsorgsrelationer (Colnerud 2006). I omsorgsarbetet anser huvudparten av pedagogerna att emotionell tillgänglighet är viktigt för de små barnen, vilken Stern (2003) bekräftar. Informanterna delger dock att de blir utmattade av att försöka vara emotionellt tillgängliga för alla barn då de oftast inte får trösta färdigt eller kan hjälpa alla barn samtidigt. Att inte få möjlighet till att trösta eller hjälpa alla barn kan i längden leda till medkänslans egna utmattningssymtom; compassion fatigue (Singer& Klimecki, 2014). Samtliga respondenter har sett omsorgsbrist i förskolan för de små barnen, vilket enligt informanterna tros bero på den stora barngruppen. De pedagoger med flest barn i barngruppen var de som bevittnat omsorgsbrist mest av alla pedagogerna, andra faktoren tros vara att pedagogerna har för lite utbildning om småbarnpedagogik och små barns behov. Samtliga informanter anser att omsorgen är grunden till lärandet men ser omsorgen som bortprioriterad av mer mätbara mål.

Syftet med vår studie är att undersöka hur förskollärare uppfattar begreppet undervisning. Vi vill belysa hur begreppet undervisning tolkas av förskollärare i verksamheten och om begreppet har fått en annan innebörd efter implementering av den nya läroplanen 2018 infördes.Genom en kvalitativ intervjustudie har tolv förskollärare från två olika förskolor intervjuats. Förskolorna ligger i två olika kommuner. Den ena kommunen har arbetat aktivt med implementering av undervisningsbegreppet i ett FoU-program vid namn Undif medan den andra mer har skapat sig egna förväntningar och tolkningar av begreppet.Som teoretiska utgångspunkter använder vi didaktisk kompetens, didaktisk modellering och didaktisk flerstämmighet. För att förstå förskollärarnas svar används det fenomenografiska perspektivet som ger en variation mellan människors olika erfarenheter och uppfattningar. Resultatet av studien är att undervisningsbegrepp fortfarande förknippas med skolan, ordet undervisning är “skolifierat”. Dock syns många positiva tankar kring att begreppet undervisning blivit en central del i läroplanen för förskolan. Resultatet av studien visar att det finns en osäkerhet kring vad begreppet undervisning innebär, det är en stor skillnad mellan synen kring kravställningar i olika förskolor samt en stor skillnad i vilka förutsättningar som finns. Likheter syntes kring status i förskolan, lekens betydelse, lärande samt att i förskolan undervisas det utifrån förskolans grund där omsorg, lek och utveckling bildar en helhet. / The purpose of our study is to investigate how preschool teachers perceive the concept of teaching. We want to illustrate how the concept of teaching is interpreted by preschool teachers in the business and whether the concept has been given a different meaning after the implementation of the new curriculum in 2018 was introduced.Through a qualitative interview study, twelve preschool teachers from two different preschools were interviewed. The preschools are located in two different municipalities. One municipality has been actively working on the implementation of the teaching concept in a FoU-program called Undif, while the other has created its own expectations and interpretations of the concept. As theoretical starting points, we use didactic competence, didactic modeling and didactic multilingualism. To understand the preschool teachers' answers, the phenomenographic perspective is used, which provides a variation between people's different experiences and perceptions. The result of the study is that the concept of teaching is still associated with the school, the word teaching is "schooled". However, many positive thoughts about the concept of teaching become a central part of the preschool curriculum. The results of the study show that there is uncertainty about what the concept of teaching means, there is a big difference between the view on the requirements in different preschools and a big difference in the conditions that exist. Similarities were found regarding status in preschool, the importance of play, learning and that in preschool it is taught on the basis of preschool where care, play and development form a whole.

Fritidslärare i dagens fritidshemsverksamheter har många arbetsuppgifter på sina axlar, eftersom dessa fritidslärare ska utöver att arbeta inom fritidsverksamheten även i stor del arbeta inom skolverksamheten under dagarna. Tidigare forskning visar att planeringstiden för fritidslärarna inte är en prioriterad del i deras vardag, trots att fritidslärare i dagens verksamheter ofta har en dubbel yrkesroll i och med att de är utbildad inom ett estetiskt skolämne. Planeringstiden uppfattas olika beroende på hur förutsättningarna ser ut och det påverkar även mängden planeringstid som tilldelas. Syftet med studien är att studera och tolka fritidslärarnas uppfattningar om förutsättningarna för planeringstid utifrån den kvalitativa metoden. Detta för att få en mer beskrivande bild av respondenternas uttryck. Respondenterna i studien är nio utbildade fritidslärare/fritidspedagoger. Resultat visar på växlande uttryck av fritidslärarna om sin planeringstid. Mängden planeringstid och sammanhängande tid för planering är några uttryck som framkommit av fritidslärarna. Analysen av resultatet genomfördes utifrån att vi tagit del av bland annat Brymans (2018), Kvales och Brinkmanns (2009) analysmetoder.  Utifrån hermeneutikens tolkningsprocess tolkade vi den data som vi samlat in. Det som framkommer utifrån fritidslärarnas uttryck är hur betydelsefull de anser planeringstiden kan vara för att kunna skapa en verksamhet av kvalité. För framtida forskning vore det intressant att studera fritidsverksamheter som har samma förutsättningar för planeringstid. / <p>2020-06-08</p>

Syftet med studien var att belysa barn som är tysta, oroliga och ängsliga, och dess koppling till ångest. Dessa barn löper större risk att drabbas av psykisk ohälsa, mobbning och utanförskap då de inte får tillräckligt med uppmärksamhet och stöd i förskolans verksamhet. I denna kvalitativa studie undersöks hur förskollärare, specialpedagoger och rektorer talar om de tysta, ängsliga och oroliga barnen och hur relationer påverkar barnens rätt till likvärdig utbildning. Resultatet i studien visar att barns engagemang i aktiviteter och hur mycket barn stör i verksamheten, var avgörande för hur mycket stöd de fick. Det som respondenterna huvudsakligen efterfrågade var mer kunskap om tysta, oroliga och ängsliga barn, och kopplingen till ångest. De önskade även en samverkan och samsyn i sina verksamheter, för att kunna ge dessa barn bättre förutsättningar för utbildning.

Den här uppsatsen belyser allas rätt till staden. Genom att fokusera på de sociala värdena anammas begreppet gränssnitt för att beskriva länken mellan människan och den byggda miljön. I arbetet lyfts detta relativt outforskade begrepp fram och utvecklas så att det kan inkludera olika kvaliteter och värden. Gränssnittet avser här zonen där byggnad möter gaturummet och där det privata övergår till publikt. Syftet med arbetet är att ta reda på vilken betydelse gränssnittet har i den byggda miljön och om begreppet kan vara behjälpligt i stadsutvecklingsprocesser. Arbetet fördjupar sig i den nya stadsdelen Västra Hamnen i Malmö. Frågorna som ställs är; Hur kan vår användning av begreppet gränssnitt vara till hjälp för att beskriva kopplingen mellan människan och den byggda miljön? och Vad har gränssnittet för roll i utvecklingen av en ny stadsdel som Västra Hamnen i Malmö? Metoderna för studien innefattade intervjuer med bland annat arkitekter och byggherrar, observationer av tre specifika byggnader i Västra Hamnen samt enkäter som skickades till de boende och arbetande för respektive byggnad. Resultaten av studien visade på hur gränssnittet användes, fungerade och resonerades kring. Slutsatsen som dras är att gränssnittszonen besitter stor potential. Begreppet kan hjälpa diskussionen kring den sociala stadsutvecklingen framåt, dock är det ännu inte vidare etablerat i nuläget. Ytterligare forskning bör därför bedrivas för att vidare sprida begreppet och dess vikt. / This essay highlights everyone’s right to the city. By focusing on the social values, the concept of interface as a link between man and the built environment is adapted. Interface, as a relatively unexplored concept, is in this thesis established and explored with its values and qualities. Here it refers to the zone where a building meets the streetspace and where private seeps into public. The aim of the study is to find out the significance of the interface and whether the concept can be helpful in urban development processes. It also takes a stance in a newly developed district called Western Harbour in Malmo, Sweden. The questions asked are; How can our use of the concept interface be helpful in describing the link between man and the built environment? and What role does the interface play in the development of a new district as the Western Harbour in Malmo? The approach of the study was through interviews with, amongst others, architects and developers; observations of three specific buildings in Western Harbour and surveys sent to the residents and employees of each building. Results showed how the interface was used, operated and further reasoned about. The conclusion made is that the interface concept has great potential. It can help the discussion of social urban development evolve, however, it is not yet established. More extensive research should therefore be conducted to further disseminate the concept and its importance.

I forskningen framgår att det växt fram ett synsätt inom specialpedagogiken som innebär att elever i behov av särskilt stöd bör vara delaktiga i skolans vanliga lärmiljöer och ges samma förutsättningar som sina klasskamrater, något som påverkar lärarens arbete och specialpedagogens roll. Syftet med detta arbete är att bidra med kunskap om hur lärare uppfattar möjligheter i arbetet med att skapa en tillgänglig pedagogisk lärmiljö för elever i behov av särskilt stöd, med utgångspunkt att alla elever ska vara inkluderade i undervisningen. Studiens teoretiska ramverk är den sociokulturella teorin, från vilken begreppen scaffolding och artefakter har hämtats. I resultatdiskussionen har den didaktiska triangeln använts som utgångspunkt för att belysa relationen mellan lärare, elev och innehåll i utformningen av undervisningen. Semistrukturerade kvalitativa intervjuer med lärare har använts som metod. Resultatet visar att det finns möjlighet för lärare att skapa tillgänglig pedagogisk lärmiljö för elever i behov av särskilt stöd med hjälp av scaffolding och användande av artefakter i kombination med specialpedagogisk kompetens och hur det specialpedagogiska arbetet organiseras. Arbetet med tillgänglig pedagogisk lärmiljö ses leda till ökad delaktighet och möjliggör inkludering. I diskussionen problematiseras synen på specialpedagogik och hur det påverkar lärares och specialpedagogers arbete, när alla elever i klassen ska ges möjlighet att bli delaktiga. Kraven som ställs på läraren förändras när undervisningen ska utformas med utgångspunkt att alla elever ska vara inkluderade i undervisningen.

I regeringens förslag till förändringar (SOU 2021:11) för att höja kvaliteten i särskolan presenteras hur grundsärskolan och grundskolan ska komma att bli allt mer likvärdiga varandra. Med bland annat justerade timplaner, mer lika kursplaner och tydligare riktlinjer för samverkan mellan lärare i de olika skolformerna ska grundsärskolan stärkas och olikheterna mellan skolformerna ska minskas. Studiens syfte är att bidra med kunskap om huruvida ovan nämnda förändringarna kan föra de två skolformerna närmare varandra med avseende likvärdiga förutsättningar för kunskapsutveckling och möjligheter till inkluderande undervisning. Frågeställningarna berör informanternas upplevelser av att grundsärskolan ska bli mer lik grundskolan, vilka reella konsekvenser som förväntas utifrån vad regeringen presenterar samt tankar huruvida namnbytet av grundsärskolan kan bidra till några förändringar av skolans praktik. I studien har åtta kvalitativa intervjuer med vårdnadshavare och speciallärare genomförts. Resultatet har sammanställts och analyserats mot tidigare forskning och ur ett sociokulturellt perspektiv. Detta perspektiv valdes då det tar sin utgångspunkt i att lärande och utveckling sker via social interaktion och kommunikation. Vilket i sin tur har betydelse för hur eventuell samverkan och inkludering, eller avsaknaden av detta, påverkas av vilka sammanhang eleverna vistas i. Resultatet visar att speciallärare och vårdnadshavare anser att regeringens förslag på förändringar väcker blandade känslor hos informanterna. Å ena sidan uttrycker de att förändringar som syftar till att höja särskolans kvalitet och anseende är bra. Å andra sidan menar, informanterna, att de är nöjda med grundsärskolan som skolform, då de anser att elevernas behov tillgodoses i högre utsträckning i särskolan. Därmed beskriver informanterna att de ser relevans i att grundsärskolan som skolform kvarstår så länge grundskolan inte kan tillgodose de behov elever med intellektuell funktionsnedsättning har. Framledes finns relevans för longitudinella studier med avseende att studera vidare vilka förslag som kommer realiseras och utfallet av dessa över tid.

Sambedömning är en arbetsmetod som utifrån ett litet empiriskt forskningsfält visat på potential att kunna öka rättvisan och likvärdigheten i lärares bedömningar av sina elevers arbeten. Trots detta finns det belägg som menar på att sambedömning inte är särskilt förekommande bland skolor, något som kan kopplas till lärarens arbetsmiljö. Denna studies syfte är att belysa hur sambedömning bedrivs i tre skolor utifrån ett individuellt, gruppbaserat samt verksamhetsbaserat perspektiv. För att kunna undersöka detta område valde vi att utgå från en frågeställning som berörde förutsättningarna att arbeta med sambedömning i skolverksamheten och attityden till sambedömning bland de verksamma. Ett annat tema som vi i intervjufrågor och resultatet tar upp är vilka eventuella förändringar som kunde skapa större möjligheter för lärare att arbeta med sambedömning. Arbetets teoretiska referensram utgick ifrån Vygotskijs sociokulturella teori och Habermas kommunikativa handlande. Den sociokulturella teorin användes som analysverktyg för att fördjupa förståelsen av hur sambedömning påverkar lärarnas utveckling medan det kommunikativa handlandet bidrog till att enklare förstå hur respondenterna kom fram till en samsyn. Vi använde oss utav en kvalitativ metod för att samla in empiri till arbetet. Sex SO-lärare och två rektorer blev intervjuade av oss där vi utgick ifrån ett par övergripande frågor hörande till ämnet. Resultatet visade på att intervjupersonerna upplevde att det fanns hinder för att bedriva sambedömning på ett mer frekvent sätt inom skolan. Ett flertal av respondenterna uttryckte att sambedömning kunde öka likvärdigheten i betygssättningen och att det var kompetensutvecklande för lärarna. Det förekom även åsikter som problematiserade sambedömning och lärarens syn på det. De flesta redogjorde till sist för hur ett utvecklingsarbete kring sambedömning kan se ut och gå till med undantag för ett par individer som menade på att en sådan process ej var möjlig att utföra. Slutsatserna landade i att ingen av SO-lärarna bedriver sambedömning på ett systematiskt tillvägagångssätt i sin vardag på grund av strukturella faktorer som begränsar men att inställningen till sambedömning ändå var mestadels positiv bland både de tillfrågade lärarna och rektorerna. Samtliga respondenter var överens om att det behövs framför allt strukturella förändringar inom deras verksamheter för att ett bredare arbete med sambedömning skulle vara möjligt. Avslutningsvis för vi en diskussion kring resultatet där vi problematiserar slutsatserna, förklarar relevansen till vår framtida yrkesroll och redogör för vidare forskning i ämnet.