Minority protection mechanisms in international law aim to guarantee certain individual rights to persons belonging to ethnic, religious or linguistic minorities, such as freedom of culture, religion and language. These rights can be considered to be of collective interest for minority group identity and therefore often require the possibility of collective enjoyment. In addition to general human rights and principles of non-discrimination, minority protection can alternately be ensured through minority specific rights. However, minority specific rights would not operate effectively without evolving a concept of collective (or group) rights in international law. Hence, while this kind of approach can provide legal methods for balancing the interests of individuals, groups and the state, it creates the possibility of conflicts with the international framework of individual rights. The ottoman millet system sets a historical example of minority protection instruments based on a collective concept of human rights. Furthermore, the ottoman history offers an illustration of what could go terribly wrong with a collective rights model. By analyzing the millet system and the ottoman legal reforms in the nineteenth century I will discuss reoccurring issues with collective rights. I will argue that incorporating collective rights within a structure founded on individual rights is a problematic way of protecting individuals belonging to minorities and other vulnerably ethnic groups. Looking through the historical development of universal human rights some important aspects of its main principles will be brought up in this paper.

Background: Ever since the Brundtland Commission stressed that Social Sustainability (SS) issues are often ignored, there has been mounting research on social sustainability (Boström, Vifell, Klintman, Soneryd, Hallström & Thedvall, 2015). Companies are now addressing sustainability concerns more broadly because of the increasing demand and pressure from society demanding they deal with the negative social impacts associated with their products and activities. This study is delimited to SMEs. While individual SMEs are naturally smaller and have less impact on sustainability than larger businesses, their involvement is important in achieving national SS targets (Weingaertner & Moberg, 2011). Sustainability is often regarded as the privilege of large corporations since they have sufficient funds to improve their carbon footprint (Rodgers, 2010). The activities of SMEs are not well understood and documented, including their entrepreneurial start-ups within communities, of which some are entirely based on sustainable principles (Rodgers, 2010). Given that SMEs play an important role towards sustainable development, understanding the underlying mechanisms of why SMEs are committed to SS within communities is an important research topic. Purpose: The purpose of this study is to investigate how SMEs facilitate the ability of communities to develop socially sustainable practices that not only satisfy the requirements of current members but also support the ability of future generations to maintain sustainable communities. Method: Due to the limited literature in social sustainability in the context of SMEs embedded in diverse communities, this thesis employs an exploratory research design together with qualitative and abductive approaches. Qualitative content analysis is used in coding and analysing the empirical findings, and the abductive approach is used in developing an extended framework of social sustainability. Conclusion: The aim of this study was to gain insight into the initiatives implemented by SMEs towards socially sustainable communities and the obstacles they face. Through qualitative research in different sectors of the economy (agriculture, construction, service, retail, manufacturing) and different countries, an empirical understanding of how SMEs engage in social sustainability initiatives was derived. The empirical findings resulted in the extension of a social sustainability framework proposed by Eizenberg and Jabareen (2017). In the extended framework, community social capital was added as the fifth concept of SS and its main components include human capital, social capital, social cohesion, social inclusion, natural capital and philanthropic capital. The variety of sectors and countries enabled us to take into account contextual differences and develop an international view of social sustainability concepts relevant for communities. / Bakgrund: Ända sedan Brundtland kommissionen betonade att SS-frågor ofta ignorerades, har det förekommit forskning om social hållbarhet (Boström, Vifell, Klintman, Soneryd, Hallström & Thedvall, 2015). Företagen är nu pressade att ta itu med sociala hållbarhetsfrågor och denna studie fokuserar på små och medelstora företag. Medan enskilda små och medelstora företag är naturligt mindre och har mindre inverkan på hållbarhetsarbetet än de större företagen, är deras engagemang viktigt för att uppnå nationella SS mål (Weingaertner & Moberg, 2011). Hållbarhet betraktas ofta som ett privilegium för stora företag eftersom de har tillräckliga medel för att förbättra sitt koldioxidavtryck (Rodgers, 2010). De små och medelstora företagens verksamhet är inte väl förstådd och dokumenterad, inklusive företagsetableringar inom samhällen, av vilka vissa är helt baserade på hållbara principer (Rodgers, 2010). Med tanke på att små och medelstora företag spelar en viktig roll för en hållbar utveckling är det viktigt att förstå de bakomliggande mekanismerna bakom varför små och medelstora företag är engagerade i SS inom samhällen. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur små och medelstora företag kan främja en samhällelig förmåga att utveckla socialt hållbara metoder som inte bara tillfredsställer de nuvarande medlemmarnas behov utan också stöder framtida generationers förmåga att bibehålla en hållbar samhällen. Metod: På grund av den begränsade litteraturen om social hållbarhet inom ramen för små och medelstora företag i samhället, använder denna avhandling en explorativ forsknings design tillsammans med kvalitativa och abduktiva metoder. Den kvalitativa innehållsanalysen används vid kodning och analys av empiriska fynd, och den abduktiva metoden används för att utveckla en utvidgad ram för social hållbarhet inom samhällen. Slutsats: Syftet med denna studie var att få insikt i de initiativ som små och medelstora företag genomför för socialt hållbara samhällen och de hinder de står inför. Genom kvalitativ forskning inom olika sektorer av ekonomin (jordbruk, byggande, service, detaljhandel, tillverkning) och olika länder, har en empirisk förståelse för hur små och medelstora företag engagerar sig i sociala hållbarhets initiativ härletts. De empiriska rönen resulterade i en utvidgning av en social hållbarhetsram som föreslogs av Eizenberg och Jabareen (2017). I den utvidgade ramen infördes samhälleligt kapital som det femte konceptet för SS och dess huvudkomponenter är humankapital, socialt kapital, social sammanhållning, social integration, naturkapital och filantropiska kapital. Mångfalden av sektorer och länder gjorde det möjligt för oss att ta hänsyn till kontextuella skillnader och utveckla en internationell syn på sociala hållbarhets begrepp som är relevanta för samhällen.

The voluntary based sports movement has for over a hundred years been supported by state funds and seen as an important part of the Swedish society. In the city of Linköping the ethnical and economical segregation has been increasing in recent years and the consequences are reflected in the local sports associations. In Skäggetorp, statistically the most underprivileged district in city, there is no longer any football association offering activities to children under fourteen years old, either boys or girls. Furthermore, girls with immigrant background are generally less involved in the sports movements and efforts are made from both public authorities and other actors to incite activity.This essay analyses the political rationality lying behind the planned and realized interventions and how the actors have been experiencing the processes of cooperation. The empirical material has been collected by interviews with the involved actors. The theoretical framework has been constituted by a theory of construction of problem representation along with theoretical concepts as capital and governance.Main findings consist of a difference of rationality depending on whether the activity is aimed at boys or girls or if it is conducted within the structure of sports associations. Also, associations in underprivileged urban districts are both seen as possible promotors for social change and as subjects in need of help. The system of public allowances for sports associations can only be distributed to projects even though all actors are addressing a long-term approach. This study also shows the challenges that exists within the decentralisation of public administration, governance and cooperation by different actors.

Våld i nära relationer är ett stort folkhälsoproblem som orsakar ohälsa hos de personer som är eller varit utsatt för våld. Det kan vara svårt för den våldsutsatta att förstå situationen den befinner sig i och att söka hjälp från samhället. I vissa former av relationer, som exempelvis relationer där den våldsutsatta är beroende av våldsutövaren kan det vara extra svårt att söka stöd och hjälp från samhället. Socialtjänsten ansvarar för det lokala arbetet mot våld i nära relationer. Studiens syfte var att studera socialtjänstpersonalens erfarenheter från att arbeta med personer som utsatts för våld i nära relationer. Urvalet för studien var socialtjänstpersonal som arbetar med stödsamtal i Mellansverige. Datainsamlingen bestod av semi-strukturerade intervjuer som har analyserats enligt Elo och Kyngäs innehållsanalys. Resultatet visar att stödsamtalen är individanpassade till personer som söker stöd, men det finns svårigheter att bemöta vissa grupper av våldsutsatthet. Exempelvis funktionsnedsatta, barn, missbrukare och hedersrelaterat våld. Socialtjänstpersonalen upplevs vara i behov av en tvärsektoriell samverkan med bredare kunskap om våld i nära relationer för att tillsammans kunna stödja våldsutsatta grupper i samhället. / Violence in close relationships is a major public health problem that causes ill-health in people who are or have been subjected to violence. It can be difficult for a victim of violence to understand the situation in which it is located and to seek help from society. In some forms of relationships, such as relationships where the victims of violence depend on the violent practitioner, it may be particularly difficult to seek support and help from society. The social service is responsible for the local work against violence in close relationships. The aim of the current study was to investigate social services workers experience from working with people who have been exposed in violence in close relationships. The sample for the study was social services workers working on counselling in central Sweden. The data collection consisted of semi-structured interviews that have been analyzed according to Elo and Kyngäs content analysis. The results show that counselling is individualized for people seeking support, but there is difficulty in responding to certain groups of violent vulnerability. For example, disabled, children, addicts and honor related violence. The present study found that social services workers are perceived to be in need of cross-sectoral cooperation with increased knowledge of close-relationships violence, in order to reach all violent exposed groups in society.

Political tolerance is defined as the willingness to tolerate political ideas, actions, or practices of others that one disapproves of or finds objectionable. Tolerance is considered an indispensable democratic virtue. Contemporary debate in liberal, pluralistic societies covers a variety of controversies regarding tolerance as a concept, its exact meaning as well as its practical boundaries. Other factors such as different perceived threats by the majority group lower tolerance towards minority groups even in democratically stable countries. Sweden as a state rest on a strong liberal democratic foundation with emphasis on individual freedom and dignity as well as to the idea of political equality. Meanwhile, Sweden is confronted with increasing intolerant attitudes and public expressions of intolerance towards immigrants as well as other minority groups. Another consequence is hesitation among citizens to publicly express their opinions and a sense of self-censorship. Thus, the state fails to guarantee all individuals their equal right to political freedom and self-determination.  Although previous research has recognized the challenge of balancing political tolerance with other democratic values such as equality and autonomy, no such study has yet been conducted. This thesis is a contribution to the field of research. The aim is to empirically study how tolerance is expressed from a liberal democratic perspective on freedom of expression and thought towards three minority groups in Sweden: Jews, the Saami people, and Muslims. Applying a qualitative, comparative method, the thesis analyses how tolerance is expressed in media based on three liberal democratic core values: participation, autonomy, and equality. The chosen method provides a deeper understanding of how toleration is expressed towards each minority group. It also shows how the minority groups equal right to freedom of expression and thought is perceived. The results show that each minority group provides a different perceived threat in which toleration towards them are affected. The results therefore questions if there is an indication of a difference in the perception of citizens equal right to freedom of expression and thought in Sweden as a liberal democratic, pluralistic state.

Providing high-quality health care to everyone who needs it is a central objective for theSwedish health care system. One way in which this goal is broadly pursued is by allocatingresources that maximize the geographical coverage of ambulances, aiming at reducingambulance response times as much as possible, for as many as possible. However, in reality,emergencies tend to be concentrated in space and time. They are more likely to occur atparticular places and times, following people’s routine activities. Likewise, some groups aremore likely to require acute health care, implying that supply needs to be tailored to patientdemand. This thesis investigates the nature of emergency health care (EHC) services byassessing the temporal and the geographical distribution of ambulance services from a supplyand demand perspective using southern Sweden as a study area. Geographical informationsystem (GIS), spatial analysis and regression models underpin the methodology of the study.Findings indicate that there currently exist disparities in access to EHC services in Sweden,both between urban and rural areas and between sociodemographic groups. Depending on howaccessibility is measured, different spatial patterns emerge, suggesting that the current practiceof measuring response times should be complemented by alternative measures of accessibilityin an attempt to reduce inequities in access to ambulances between groups and places. Resultsalso indicate that the demand for EHC services varies both spatially and temporally, and thatdemographic and land use differences can be helpful in explaining such variations. The thesishighlights that currently employed EHC policy goals may entail unexpected inequities in theaccess to and supply of ambulances and, consequently, of EHC. As such, the study opens upfor a discussion on how useful quantitative measures can be in revealing group inequities inaccess to EHC. / Att erbjuda god tillgång till vård för hela befolkningen är ett centralt mål för det svenskavårdsystemet. Detta eftersträvas genom att resurser fördelas på ett sätt som maximerar dengeografiska täckningen av ambulanser, där målet är att minska ambulansers responstider såmycket som möjligt, för så många som möjligt. I verkligheten är akuta situationerkoncentrerade i både tid och rum. De uppstår på specifika platser, vid specifika tidpunkter ochreflekterar till viss del människors rutinmässiga rörelsemönster. Samtidigt löper vissa grupperstörre risk att drabbas av akuta sjukdomar eller skador, vilket insinuerar att tillhandahållandetav resurser behöver skräddarsys efter behov, snarare än populationsmängd. Den härlicentiatavhandlingen undersöker akutvården genom att analysera temporala och geografiskafördelningen av ambulansresurser utifrån ett tillgång- och efterfrågan-perspektiv i södraSverige. Metoderna som studierna baserades på innefattade användandet av geografiskainformationssystem (GIS), rumslig analys och regressionsmodeller. Resultaten indikerar attdet finns skillnader i tillgång till akutvård i Sverige, både mellan stad och landsbygd ochmellan sociodemografiska grupper. Beroende på hur tillgång mäts uppstår olika rumsligamönster av skillnader i tillgång, vilket pekar på att nuvarande sätt att mäta responstid bordekompletteras med alternativa mått. Detta skulle kunna bidra till att minska ojämlikheter itillgång till ambulansvård. Resultaten indikerar också att behov för akutvård varierar över tidoch rum, och att både demografiska variabler och olika typer av markanvändning kan bidratill att förklara sådana variationer. Den här avhandlingen visar på att nuvarande policymålinom akutvård kan leda till oväntad ojämlikhet vad gäller tillgång och efterfrågan tillambulans och, som en konsekvens, till akutvård generellt. Studierna öppnar således upp fören diskussion om hur användbara kvantitativa mått kan vara vad gäller att belysa ojämlikheteri tillgång till akutvård. / <p>QC220420</p>

Intercultural learning is an aspect in all matters of teaching, including civics. Although it is not specified “how” intercultural learning should be included or defined in civics. In the curriculum LGR 11 for the elementary school the concept of intercultural learning is explicitly included but in GY 11 for the upper secondary school its excluded, at least explicitly. Furthermore, there is ambiguities about the definition of intercultural teaching. Although tolerance, equality, and social justice are aspects that intercultural teaching strives to develop. In relation to the report ICCS 2016 attributes such as tolerance, values and understanding norms in other cultures indicated to be somewhat lacking in students, attributes that intercultural learning is supposed to develop. The purpose of this master thesis is to interview upper secondary school teachers in civics about their perception of intercultural learning, in what ways intercultural learning occurs in teaching and how the teachers perceive support for intercultural learning in GY 11. To study this, I have used semi-structured interviews. Their answers were later analysed through three theoretical aspects based on Lahdenperäs (2004) definition of intercultural learning. These are student-active and experience-based teaching, culture contrastive perspective and emotionally process one’s own ethnocentrism. The result show that intercultural learning is unusual when the interviewed teachers reflect upon their teaching planning. The teachers did not or only barely understood the concept of intercultural learning. After the interviews were analysed, it showed a mixed result about how teachers reflect and understand intercultural learning and how they include it in their teaching. Sometimes the teachers mentioned aspects that indicate the use of intercultural learning and at other times responses indicated otherwise, even aspects that intercultural learning is supposed to oppose. Perceived support about intercultural teaching in the curriculum GY 11 deemed to be somewhat lacking and could be improved upon. Although the teachers mentioned that it might be difficult to include more aspects in the curriculum due to the overload in work it might cause. The results also showed that intercultural teaching might be an area to study further upon because of the interesting reflections by the teachers, that might aid the understanding of how intercultural teaching could be included in teaching. / Interkulturellt lärande är en aspekt som ska ingå i all undervisning, däribland i samhällskunskapsdidaktiken men hur det ska inkluderas och definieras är inte tydligt. I läroplanen LGR 11 finns interkulturellt lärande explicit inkluderat, dock i GY 11 saknas begreppet trots att det är ett ämne som ska inkluderas i all undervisning. Interkulturellt lärande är ett otydligt, brett begrepp som det råder osäkerheter kring i forskning. Interkulturellt lärande ska dock inkludera moment som utvecklar kunskaper kring tolerans, social rättvisa, jämlikhet med elevers olika erfarenheter och utbytet av perspektiv. I relation med egenskaperna interkulturellt lärande ska utveckla så kan betydelsen av interkulturellt lärande ställas mot ICCS 2016 som visade brister hos elevers kunskaper inom områden berörande tolerans, värderingar och normer. Examensarbetets syfte är att ta reda på aktiva samhällskunskapslärares uppfattningar om interkulturellt lärande, hur lärarna inkluderar det i sin undervisning och vilket uppfattat stöd i GY 11 erbjuder, genom semistrukturerade intervjuer. Svaren analyseras med hjälp av tre teoretiska aspekter skapade genom Lahdenperäs (2004) definition av begreppet interkulturellt lärande. Dessa utgångspunkter är: Studentaktiv och erfarenhetsbaserad undervisning, kulturkontrastivt perspektiv och känslomässig bearbetning av sin egen etnocentrism. Resultatet visar att interkulturellt lärande är ett ovanligt begrepp att ta hänsyn till i samhällskunskapsundervisningen. Endast en av lärarna kände till begreppet ”interkultur” och kunde ge en generell förklaring av dess definition, dock inte ”interkulturellt lärande”. Analysen visar ett blandat resultat över huruvida lärare reflekterar kring interkulturellt lärande i undervisning. Samtliga lärare gav respons som indikerar på att de emellanåt hade aspekter som berör interkulturellt lärande dock samtidigt gavs aspekter som interkulturellt lärande ska motverka såsom bearbetningen av etnocentrism. Upplevt stöd från läroplanen om interkulturellt lärande kan utvecklas, då det ansågs som ett viktigt ämne men att det finns annan problematik, såsom tidsbrist för ytterligare tillägg i undervisningen. Dock utifrån analysen kunde en slutsats dra att det är ett område som är av värde att studeras vidare inom då intressanta uppfattningar av lärarna visade på faktorer som kan vara användbart i reflektioner om interkulturellt lärande i undervisning.

I högskolelagen 1 kap 5 § stycke 4 finns bestämmelsen ”Högskolorna skall också aktivt främja och bredda rekryteringen till högskolan.”. Bestämmelsen infördes för att motarbeta den sociala och etniska snedrekryteringen på Sveriges högskolor och aktivt främja mångfald genom breddad rekrytering. Breddad rekrytering är olika slags aktiva åtgärder, bland annat användandet av alternativt urval i antagningsprocessen till högskolor och universitet. Under åren har det kommit ett antal rättsfall om användandet av positiv särbehandling vid antagning till högskolor och universitet, både baserat på etnisk tillhörighet i någon mån och baserat på kön, för att ge förmån till underrepresenterade grupper. I svensk gällande rätt står det numera klart att positiv särbehandling baserat på etnisk tillhörighet inte är tillåtet. Den här uppsatsen är indelad i två delar. Den första delen undersöker de rättsliga gränserna för jämlikhetsfrämjande åtgärder vid antagning till högskolor och universitet utifrån konstitutionell rätt, diskrimineringsrätt, utbildningsrätt och EU-rätt för att precisera hur ramarna ser ut enligt de olika rättsområdena samt klargöra vilket rättsområde som medger ett större utrymme och var det utrymmet åtstramas. Det framkommer att det konstitutionellrättsligt inte finns något hinder för att tillämpa positiv särbehandling för att främja underrepresenterade grupper. Enligt diskrimineringslagen är dock positiv särbehandling baserat på etnisk tillhörighet diskriminering eftersom det inte finns något undantag för att främja jämlikhet avseende etnisk tillhörighet (ett sådant undantag finns dock med syfte att främja jämställdhet mellan könen). Vidare medger inte heller högskoleförordningen, som har bestämmelser om antagningsregler, positiv särbehandling. I EU-rätten finns ett visst utrymme för positiv särbehandling, både avseende kön och etnisk tillhörighet, i EU-rättsliga direktiv. EU-domstolen har i flera rättsfall klargjort när positiv särbehandling är otillåtet, men har ännu inte uttalat sig om hur stor skillnaden får vara i meriter innan positiv särbehandling anses vara diskriminering. I den andra delen diskuteras om det borde införas en möjlighet att positivt särbehandla baserat på etnisk tillhörighet vid antagning till högskolor och universitet. I diskussionen används Critical Race-teori, vilket är en teori utvecklad i amerikansk kontext för att kritiskt analysera samhället och rätten. Med hjälp av Critical Race-teori kritiskt granskas argument för och emot positiv särbehandling, särskilt argument om rättvisa, jämlikhet och etnisk tillhörighet/ras. Jag argumenterar att det finns en tydlig dubbelhet i rätten, ställer visioner om faktisk rättvisa mot diskrimineringsförbud och diskuterar neutraliteten i dagens antagningssystem.

To many, marriage is a fundamental part of life. The union of two individuals, often in the presence of those most dear, they vow stay loyal and support each other throughout their daily lives. Often, the marriage is fulfilled in the context of religion. To Islam, marriage is a sacred union assisting the couple on their spiritual journey in life. It is said that the Prophet Muhammad expressed “One who marries has already guarded half of his religion, therefore he should fear Allah for the other half”. This paper aims to analyse two different interreligious perspectives on marriage, and the existing view on sex and gender within the concept of marriage. To achieve this, a descriptive onset to idea analysis is used as a method. This analysis of this paper is based on four different analytical categories, or questions, which aims to display the existing concept of marriage of two books: Believing Women in Islam: Unreading Patriarchal Interpretations of the Qur’an, by Asma Barlas, and Marriage and Morals in Islam, by Sayyid Muhammad Rizvi. The analysis shows that both accounts present an institutional view on marriage, with distinctly expressed terms or ideals on marriage - although Barlas creates more space for contractual dimensions to exist within the institutional view. As to gender and sex, this paper concludes that the views are based on the idea of essential biological differences between men and women. The duties and ideals of marriage is based on those differences, but Barlas stresses that this does not show that the Qur’an supports inequality or a sexual bias. As to Rizvi, it is more difficult to conclude whether his view on sex differences supports equality of the sexes, or a hierarchal outlook where the male is privileged or superior in comparison to women.

Most researchers and democracy theorists who define what democracy is or should be, agree that civic participation is the core of a democracy. Without citizen participation, there would be no democracy. The broad participation in political processes symbolizes the idea of political equality. A high level of political participation among citizens is usually seen as a sign that democracy is functioning satisfactorily. Unfortunately, today's political reality, on the other hand, shows that actual democracy does not reflect the democratic ideal models. The economic and social gaps in society largely explain how participatory activity is distributed among the citizens. The purpose of this master's thesis, which is a case study, has been to study the political equality in the e-proposal process within Linköping municipality. This means that the socio- economic representativeness among the proposers has been studied between the years 2016 and 2021. Furthermore, the geographical spread of the proposals has been studied between the years 2016 and 2018, together with the political priority areas of the proposers.  A web survey was conducted to gather information on the proposers’ socio-economic conditions. In total, the survey was answered by 207 respondents. This survey has contributed to either verifying or falsifying the research hypothesis. The hypothesis states that it is mainly socio-economically resourceful individuals who submit Linköping proposals. In summary, the study shows that it has been particularly resourceful individuals who have submitted Linköping proposals. Furthermore, the proposals are intended to be implemented in areas where the socio- economic standard is relatively high. The study has also shown that the proponents to a large extent (80.9 percent) have requested initiatives that relate to urban planning issues and culture and leisure. Finally, the results of the study illustrate that the approvals mainly refer to socio- economically strong areas. In conclusion, the empirical results of the study have contributed to the hypothesis being verifiable, as it has mainly been socio-economically resourceful individuals who have submitted Linköping proposals.