<p>Uppsatsens syfte är att se hur homosexuella diskurser är framställda i utvalda japanska tecknade TV-serier för barn, samt hur dessa ändrats när dessa TV-serier importerats till USA.</p><p>Med utgångspunkt från Norman Faircloughs diskursanalytiska modell har nyckelscener från de utvalda TV-serierna Cardcaptor Sakura och Sailor Moon analyserats från ett queerteoretiskt perspektiv.</p><p>I de anime jag analyserat är homosexuella respektfullt gestaltade och det är sällan fokuserat på homosexualiteten. Dock förekommer vissa heteronormativa mönster som att maskulint och feminint kompletterar varandra även i samkönade par. Homosexualitet är dessutom inte alltid så tydligt framställt vilket kan tyda på osynliggörande eller inkludering på samma villkor som heterosexualitet. I de amerikanska versionerna har homosexualitet helt censurerats genom klipp i scener och ändrade dialoger. I ett fall har en man gjorts om till kvinna så att förhållandet istället blivit heterosexuellt och i ett annat fall har ett kärlekspar gjorts om till kusiner.</p> / <p>The purpose of the thesis is to explore how homosexual discourses are represented in chosen japanese children’s cartoons (anime) and how these have been altered when imported to the USA.</p><p>With benchmark of Norman Fairclough’s discourse analysis model, key scenes from the chosen anime Cardcaptor Sakura and Sailor Moon have been analysed from a queer theoretical perspective.</p><p>In the anime I have studied, homosexual characters are represented with respect and it's rarely focused on homosexuality. However, some heteronormative patterns appear in the sense of masculinity and femininity being supplements also when it comes to same-sex couples. Moreover homosexuality is not always obvious in it's representations, which can either be a sign of trying to make it invisible or include it on the same conditions as heterosexuality. In the American versions, homosexuality has been totally censored with methods such as scene cuts and altered dialouges. In one case a man was made into a woman, making the relationship heterosexual. In another case a couple was made into cousins instead of lovers.</p>

This essay aims to examine how the synthetic non-human subjects, EDI and Legion, are constituted in terms of their bodies, gender, desire and emotion, in the gaming series Mass Effect. In a close-gaming method I also want to explore in which way the gamer can effect or even change the expressions of the body, gen­der, desire, and emotion made by the synthetic non-human subjects. In order to do this I use Judith Butlers and Sara Ahmeds queer theory, and Donna Haraways cyborg feminism. I concluded that EDI em­braces her embodiments and is given a highly sexualized female body, being more of a woman than a machine. While Legion is rather embracing disembodiment and is given a non sexualized, androgynous male body, be­ing more of a machine than a man. The gamer can decide whether EDI should have a romance with a human in the game or not, but the gamer cannot in the same way decide whether or not Legions and EDIs subject­ivity will be reco­gnized as human subjectivity or at least almost-human subjectivity.

This paper aims to investigate the terms and conditions of a lesbian gaze and a lesbian spectatorship from a feminist and queer theoretical point of view. The empirical material consists of three paintings by the American artist Romaine Brooks (1874-1970).  Brooks was based in Paris in the early 20th century where she was surrounded by a group of intellectual and usually cross-dressing lesbians. The women within this context are the ones depicted in Brooks’ paintings and this makes her one of the first artists in modernity to openly portray lesbian and cross-dressing women. Her paintings lead into new conditions for the traditional understanding of spectatorship as well as female positions, since there is no male involvement or presence within the interactive space surrounding these paintings. The survey tries to further investigate and break down already existing theories concerning spectatorship with the main focus on Laura Mulvey’s the male gaze, termed in the essay “Visual Pleasure and Narrative Cinema” (1975). The queer theoretical approach in this paper is based on Judith Butler’s performativity, which then is attached to gaze theories in order to investigate the active and passive positions found in Brooks’ paintings. The paper does also include an analysis of the male gaze in relation to modernism, avant-garde, canon and subsequently the reason behind Brooks’ absence in modernist canon.

Uppsatsen Den performativa uppväxten syftar till att studera den heterosexuella matrisens verkan i tre svenska skolskildringar. Som teoretisk grund för undersökningen används såväl Yvonne Hirdmans teori om hur genussystemet bärs upp av de logiska fundamenten isärhållning och könshierarki, som Judith Butlers queerfeministiskt filosofiska dekonstruktion av kön som kategori. De skönlitterära verk som analyseras är Agnes von Krusenstjernas Tony växer upp och Tonys läroår, Jan Guillous Ondskan och Jonas Gardells trilogi En komikers uppväxt, Ett ufo gör entré och Jenny. Genom ett textanalytiskt tillvägagångssätt med komparativa inslag undersöks hur genusstereotyper reproduceras och stabiliserar heterosexualiteten som obligatorisk norm, vidare hur dessa processer gestaltar ungdomars identitetstillblivelse i den skönlitterära skolmiljön. De tre skolskildringarna statuerar exempel som belyser hur grupptryck och okritisk medvetenhet resulterar i kollektiv könsseparerad performativitet. Den komparativa analysen av de olika skönlitterära verken framhäver genussystemets samtidigt stabila och föränderliga karaktär. De olikartade verken stärker tesen om könsnormer som kulturella, samhälleliga och tidsanpassade konstruktioner, där dock samtida manliga och kvinnliga ideal definieras utifrån varandra likt binära motsatser. Dessa, utifrån varandra definierade genus, stabiliserar en biologistisk heteronormativ beroendeställning mellan en dominant manlighet och en underordnad kvinnlighet. Genom applicerandet av Butlers teori om genussymmetri som en naturaliserad diskurs snarare än en biologisk sanning analyseras hur de olika utanförskap som gestaltas i skolskildringarna samtidigt avslöjar och stärker genussystemet.

The purpose of this paper is to do an analysis of the characters and the theater/masquerade motif in C.J.L. Almqvist’s Drottningens juvelsmycke (The Queen’s Diadem), based on queer theory, by using Judith Butlers’s Gender Trouble. As an alternative to the Swedish, gender determined, feminine pronoun ”hon”, which has been used by earlier critics concerning the main character of the book, ”hen” is proposed. By using the pronoun ”hen” the mistake made by the earlier critics who, without reflection, state that the character is a woman, will hopefully be avoided. In this analysis, the fact that the main character Tinto – generally known as Tintomara – is an androgyne, is demonstrated. The analysis of Drottningens juvelsmycke also shows that the other characters of the book try to – by heteronormative patterns – define Tinto’s gender identity according to their own requests and purposes. The recurrent theater/masquerade motif, which is closely connected with the main character of the novel, reflects the drift of the gender identities between fiction and reality, between acting and real life. By not staying or getting caught in any specific heteronormative gender identity, Tinto reveals the binary gender categories ”man” and ”woman” as non-natural constructions, just as true or false as any other gender.

<p>The purpose of this paper is to do an analysis of the characters and the theater/masquerade motif in C.J.L. Almqvist’s Drottningens juvelsmycke (The Queen’s Diadem), based on queer theory, by using Judith Butlers’s Gender Trouble. As an alternative to the Swedish, gender determined, feminine pronoun ”hon”, which has been used by earlier critics concerning the main character of the book, ”hen” is proposed. By using the pronoun ”hen” the mistake made by the earlier critics who, without reflection, state that the character is a woman, will hopefully be avoided. In this analysis, the fact that the main character Tinto – generally known as Tintomara – is an androgyne, is demonstrated. The analysis of Drottningens juvelsmycke also shows that the other characters of the book try to – by heteronormative patterns – define Tinto’s gender identity according to their own requests and purposes. The recurrent theater/masquerade motif, which is closely connected with the main character of the novel, reflects the drift of the gender identities between fiction and reality, between acting and real life. By not staying or getting caught in any specific heteronormative gender identity, Tinto reveals the binary gender categories ”man” and ”woman” as non-natural constructions, just as true or false as any other gender.</p>

Uppsatsens syfte är att se hur homosexuella diskurser är framställda i utvalda japanska tecknade TV-serier för barn, samt hur dessa ändrats när dessa TV-serier importerats till USA. Med utgångspunkt från Norman Faircloughs diskursanalytiska modell har nyckelscener från de utvalda TV-serierna Cardcaptor Sakura och Sailor Moon analyserats från ett queerteoretiskt perspektiv. I de anime jag analyserat är homosexuella respektfullt gestaltade och det är sällan fokuserat på homosexualiteten. Dock förekommer vissa heteronormativa mönster som att maskulint och feminint kompletterar varandra även i samkönade par. Homosexualitet är dessutom inte alltid så tydligt framställt vilket kan tyda på osynliggörande eller inkludering på samma villkor som heterosexualitet. I de amerikanska versionerna har homosexualitet helt censurerats genom klipp i scener och ändrade dialoger. I ett fall har en man gjorts om till kvinna så att förhållandet istället blivit heterosexuellt och i ett annat fall har ett kärlekspar gjorts om till kusiner. / The purpose of the thesis is to explore how homosexual discourses are represented in chosen japanese children’s cartoons (anime) and how these have been altered when imported to the USA. With benchmark of Norman Fairclough’s discourse analysis model, key scenes from the chosen anime Cardcaptor Sakura and Sailor Moon have been analysed from a queer theoretical perspective. In the anime I have studied, homosexual characters are represented with respect and it's rarely focused on homosexuality. However, some heteronormative patterns appear in the sense of masculinity and femininity being supplements also when it comes to same-sex couples. Moreover homosexuality is not always obvious in it's representations, which can either be a sign of trying to make it invisible or include it on the same conditions as heterosexuality. In the American versions, homosexuality has been totally censored with methods such as scene cuts and altered dialouges. In one case a man was made into a woman, making the relationship heterosexual. In another case a couple was made into cousins instead of lovers.

The construction of an identity among lesbian women during 1950-­‐1965 is in focus in this master ́s thesis. My starting point is that identity, such as lesbian or any other identity, is formed in relation to other people and groups, as well as society. This thesis will also examine how lesbian women met and formed bonds with like-­minded, and whether these aspects changed, during the defined time period. The empirics is made up by letters written by women to Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (a Swedish organisation for lesbian and gays) as well as an interview with two lesbian women who were born in 1938 and 1940. The theoretical approach is queer theory and phenomenology. In summary: I have found that women in this study to a great extent formed their identity in relation to prevailing scientific ideas that claimed to explicate homosexuality. Disappointments in marriage and personal failures were stressed by the women writers in order to explain their lesbian desires. Some of them also put equal weight on the relationship between a high sexual drive/nymphomania and homosexuality. Among many lesbians outside Stockholm in the 1950’s personal ads played a major role in order for them to meet with like-­minded women. The women in this study travelled long distances with the aim to visit pen friends in other parts of Sweden. Through those penfriends they were also introduced to other lesbian women, showing how lesbian networks emerged and grew.

No description available.

Vad är normalt? Vem äger det samhälleliga tolkningsföreträdet av att vara normal? Vad gör och hur formar ett begrepp som normalitet oss som individer, medborgare och medmänniskor i det att vi försöker konstruera mening och betydelse av vår egen vardag samtidigt som vi försöker förstå vår gemensamma omvärld? Det är vad min magisteruppsats handlar om. Hur det blir exkluderat som utmanar normens tolkningsföreträde av vad som är möjligt att beteckna som normalt när det gäller olika sociala uttryck av kön och sexualitet. Vad händer med ett begrepp som gör motstånd mot en normalitet som konstruerar en viss tillhörighet som mer normal än någon annan? Vad blir den sociala konsekvensen av att det s k normala talar om denna utmaning och detta motstånd i ett offentligt samtal? Det är denna diskussion som utgör fokus i min uppsats i vilken jag studerar det offentliga samtalet om begreppet queer i svensk dagspress och hur det formuleras inom vad jag menar är en heteronormativ samhällelig diskurs, där queer genom att konstitueras som synonymt med den avvikande ofarliggörs i bekräftelsen och reproduceringen av det normala. Genom att studera detta är det möjligt att synliggöra olika former av sociala konsekvenser som kan tydliggöra varför normalitet som konstituerande diskurs ständigt återskapas och bekräftas som avgörande för hur det är relevant att organisera ett samhälle socialt, kulturellt, politiskt och ekonomiskt. Något som får konsekvenser för oss som individer, medborgare och medmänniskor i hur vi tolkar och ger betydelse av vår egen vardag och tillhörighet i en för oss gemensam omvärld, vare sig det handlar om olika former av kön och sexualitet eller inte. Den sociala konstruktionen av ett begrepp som normalitet fungerar begränsande och maktutövande för samtliga sociala uttryck som den enskilda individen väljer att gestalta. Så ett ofarliggörande av det som ifrågasätter det som hävdar sin egen normalitet genom uteslutningen av någonting annat eller någon annan innebär en maktutövning med sociala konsekvenser. Särskilt som det sker i ett av flera offentliga samtal tillgängligt i ett vardagligt sammanhang, så som t ex i dagspressen. Jag menar därmed att genom att studera vad som konstrueras och definieras som normalt öppnas det upp för en möjlighet till förändring av de samhälleliga mekanismer som exkluderar den enskilda individens möjligheter till olika former av uttryck och inkludering socialt, kulturellt, politiskt och ekonomiskt.