Denna uppsats granskar policydokument som behandlar avskaffandet av det steriliseringskrav som tidigare var en del i Lagen om fastställande av könstillhörighet. Med målet att undersöka den syn på transsexuella som går att återfinna i det samtida svenska, offentliga samtalet har en kvalitativ, kritisk textanalys utförts. Mer specifikt åsyftar studien synliggöra och granska antaganden om kön, könsidentitet, sexualitet och även reproduktion. Som teoretisk utgångspunkt har den queerteoretiska ansatsen den heterosexuella matrisen använts. Studien finner synen på transsexuella i dagens politiska diskurs vara tämligen nyanserad och mer öppensinnad än vad som påvisats i tidigare forskning. Dock återfinns ännu en normativ föreställning om kärnfamiljen. Idén om kärnfamiljen som naturlig, norm och ideal ter sig knappt ifrågasatt och verkar fungera som en avgörande faktor för utformningen av de politiska förslag de granskade policydokumenten lägger fram, och för vad de utelämnar.

I denna studie är syftet att undersöka hur personal från behandlingshem för missbruk samtalar kring kön och sexualitet. Studien utgår från behandlingshem med inriktning på enbart kvinnor eller enbart män. I Sverige har homo-, bi- och transsexuella personer sämre psykisk hälsa än heterosexuella personer. Psykisk ohälsa ökar risken för missbruk och hbtq-personer har en ökad risk för missbruk jämfört med den generella befolkningen, varför det har varit av relevans att undersöka normer gällande kön och sexualitet på behandlingshem för missbruk. Det empiriska materialet, som har analyserats genom en kritisk diskursanalytisk ansats, har samlats in genom tio semistrukturerade intervjuer med personal inom behandlingshem för missbruk. I resultatet framgår att diskurserna kring kön och sexualitet till stor del fortfarande är heteronormativa, bland annat genom att utgångspunkten är att brukarnas relationer är heterosexuella samt i diskurser kring att visa sin nakna kropp vid övervakade urinprov. Resultatet lyfter att det kan finnas en osäkerhet kring bemötande av transsexuella personer utifrån vilket pronomen som ska användas samt på vilket behandlingshem en transperson ska placeras. Slutsatsen pekar på att det kan finnas ett behov av kunskap om det heteronormativa privilegiet för att det ska bli möjligt med förändring av ojämlika maktstrukturer kring kön och sexualitet. / The aim of this study is to explore how professionals, from health and rehabilitation clinics for addiction, talk about sex and sexuality. The study includes health and rehabilitation clinics for only women or only men. In Sweden, mental illness is more prevalent among the lesbian, gay, bisexual and transsexual population than for the heterosexual population. Mental illness increases the risk for alcohol and drug addiction and people within the LGBT community have an increased risk of addiction than the rest of the population, thus it is of relevance to explore norms regarding gender and sexuality in rehabilitation clinics. The empirical material has been collected via ten semi-structured interviews with professionals of health and rehabilitation clinics for addiction. The result indicates that the discourses regarding sex and sexuality still in many ways are heteronormative and it shows among others by the assumptions that the relationships of the clients are heterosexual. It also shows when it is assumed that the clients are cis in the discourse regarding showing the naked body when leaving monitored urine samples. The result illustrates that there could be an insecurity among the professionals when it comes to use the correct pronoun when talking about transsexual people and in which health and rehabilitation clinic a transsexual person can be accepted for treatment. The conclusion indicates that knowledge about the heteronormative privilege could be necessary to enable change of unequal power structures regarding sex and sexuality.

This thesis examines how the aesthetic and queer themes in E. W. Hornung’s Raffles stories have been transmediated in the TV-series Raffles. Hornung’s Raffles stories were not only immensely popular in their time, but were also a reflection of the fin-de-siècle and of the cultural role aestheticism played in the late Victorian society. Though a number of adaptations were made in the early 20th century, none of them adapted Hornung’s original stories to the same extent as the 1975-77 Yorkshire TV-series.  In this study, material such as original scripts, notes, and correspondence from screenwriter Philip Mackie’s personal collection are examined from an adaptation theoretical perspective in relation to Hornung’s books and the finished TV-series. At the same time, a queer reading of the screenplays and of the televised series is made and compared to previous academic queer readings of Hornung’s stories. The adaptation is discussed in context with the time period in which it was produced and with the various factors that have formed it, such as financial restraints and medium related conventions.  The study demonstrates that both aesthetic and queer themes that correspond to those found in Hornung’s stories can be found in the TV-series. It argues that the political climate of the 1970s both restrained how Raffles and Bunny’s relationship was portrayed in the series but also allowed for a more faithful adaptation of Hornung’s stories, including their aesthetic and queer themes, than had previously been possible.

The purpose of this dissertation was to provide knowledge of how issues of social work policy and practice are being raised in the responses to the Scottish Government’s public consultation ‘Review of the Gender Recognition Act 2004’ from 2017. Further, the purpose was to understand how sex and gender were described in the responses, and how these descriptions may relate to concepts of power and discourse in regards to social work practice. The dissertation is based on the 32 opposing organisational responses to the public consultation. The material was processed through a qualitative content analysis, generating ten categories that this dissertation labels as (1) sex as a biological reality, (2) on the post-structuralist view of gender, (3) gender mainstreaming, (4) the magnitude of the decision and regret,(5) diagnosis criteria as a quality assurer for trans care, (6) trans people without gender affirming surgery, (7) the challenge for professionals, (8) biological males, single-sex spaces and the risk for exploitation, (9) cis women’s rights and (10) cis women’s vulnerability. The categories were later condensed into three themes labelled as (1) understanding gender identities and self-declaration, (2) the shift towards self-declaration and (3) the threat to cis women. The themes and categories were analysed through the theoretical framework of Judith Butler’s queer theory. The analysis was followed by a discussion that integrated the theoretical framework with previous research, aiming to enhance the applicability of the findings to the dissertation's purpose and the future of social work research. The findings of the dissertations show that the opposing organisation’s often described sex and gender using biological essentialist discourse, perceiving sex and gender as an innate biological feature that cannot be changed. Further, the findings show little mention of issues of social work in the organisation's responses to the public consultation. Drawing from previous research, the dissertation critiques this by arguing that civil society organisations should pay attention to discourse around legal gender recognition and its implications for the shaping of social work since they are key stakeholders for the development of social work policy and practice. / Syftet med denna uppsats var att bidra till kunskap om hur frågor kring socialt arbete lyfts fram i remissvaren till den skotska regeringens remiss ‘Review of the Gender Recognition Act 2004’ från 2017. Syftet var vidare att förstå hur begreppen kön och genus beskrivs i remissvaren, samt hur dessa beskrivningar relaterar till begreppen diskurs och makt i förhållande till socialt arbete. Uppsatsen baseras på 32 remissvar från de organisationer som motsatte sig den skotska regeringens syn på juridisk könstillhörighet. Materialet bearbetades genom en kvalitativ innehållsanalys vilket genererade tio kategorier som i denna uppsats benämns (1) kön som en biologisk verklighet, (2) om den poststrukturalistiska synen på genus, (3) genus-mainstreaming, (4) beslutets magnitud och ånger, (5) diagnoskriterier som kvalitetsgaranti för transvård, (6) transpersoner utan könsbekräftande kirurgi, (7) utmaningen för yrkesverksamma, (8) biologiska män, separatistiska utrymmen och risken för exploatering, (9) ciskvinnors rättigheter och (10) ciskvinnors sårbarhet. Kategorierna kondenserades sedan till tre teman som i denna uppsats benämns (1) förståelsen av könsidentiteter ochsjälvbestämmande, (2) övergången till självbestämmande och (3) fara för ciskvinnor. Temana och kategorierna analyserades med hjälp av Judith Butlers queerteori. Analysen följdes av en diskussion som integrerade det teoretiska ramverket med tidigare forskning, med avsikten att öka tillämpbarheten av resultaten för uppsatsens syfte och den framtida forskningen inom socialt arbete. Uppsatsens resultat visar att organisationerna ofta beskrev kön och genus med hjälp av en könsdeterministisk diskurs, som förstår kön och genus som inneboende biologiska egenskaper som inte kan förändras. Resultatet visar vidare att frågor kring socialt arbete lyfts fram i låg utsträckning i organisationernas remissvar. Uppsatsen kritiserar detta genom att argumentera för att civilsamhällesorganisationer bör uppmärksamma remissen simplikationer för utformningen av socialt arbete i relation till frågan om juridisk könstillhörighet eftersom civilsamhällesorganisationer är viktiga aktörer för utvecklingen av socialt arbete.

This thesis is an intersectional reading of William Faulkner’s novels The Sound and the Fury (1929), As I Lay Dying (1930) and Sanctuary (1931). This paper employs theories of masculinity and queer theory to examine the masculinities in the novels and their connection to blackness. It proceeds from Judith Butler’s book Bodies that Matter. The thesis focuses on the mixture of race, class, gender and sexuality in the novels. I claim that race sometimes is a mask for gender, class and sexuality in these texts. I argue that certain white characters are depicted as Afro-Americans because of their unmanly behavior and/or queer sexuality or low class. For masculinity theory I have used Jørgen Lorentzen and Claes Ekenstam’s concept of manly and unmanly, described in the anthology Män i Norden Manlighet och modernitet 1840-1940. I have also used Craig Thompson Friend’s Southern Masculinity: Perspectives on manhood in the South since Reconstruction and WJ Cash’s The Mind of the South. For the queer theory, I have used Judith Butler’s theories described in Gendertrouble and Bodies that Matter. / Den här uppsatsen är en intersektionell läsning av William Faulkners romaner The Sound and the Fury (1929), As I Lay Dying (1930) och Sanctuary (1931). Den här uppsatsen använder sig av maskulinitetsteori och queerteori för att undersöka maskuliniteterna i romanerna och deras förbindelse till svarthet. Den utgår från Judith Butlers bok Bodies that Matter. Uppsatsen fokuserar på blandningen av ras, klass, genus och sexualitet i texterna. Jag påstår att ras ibland agerar som en mask för genus, klass och sexualitet i de här texterna. Jag menar att vissa vita romanfigurer skildras som afroamerikaner på grund av sitt omanliga beteende och/eller queera sexualitet eller låga klass. Till maskulinitetsteorin har jag använt mig av Jørgen Lorentzen och Claes Ekenstams begrepp manlig och omanlig, beskrivna i antologin Män i Norden Manlighet och modernitet 1840-1940. Jag har även använt Craig Thomson Friends Southern Masculinity: Perspectives on manhood in the South since Reconstruction och WJ Cashs The Mind of the South. Till queer teorin har jag använt Judith Butlers teorier beskrivna i Gendertrouble och Bodies that Matter.

Vilhelm Moberg (1898–1973) var en av sin tids mest inflytelserika svenska författare. De fyra romanerna i hans episka utvandrarserie hör de till de mest lästa svenska romanerna genom tiderna. Trots att forskningsfältet om Moberg är stort har hans verk hitintills inte analyserats utifrån ett queerperspektiv. Syftet med denna magisteruppsats är att göra en queer läsning av Mobergs utvandrarserie, med fokus på relationen mellan Robert och Arvid. Dessa unga drängars relation har sällan givits utrymme inom Mobergforskningen och när den omnämnts har den lästs som kamratskap. Min hypotes är att det, trots indikationerna på ett homofobt förhållningssätt hos Moberg vid tiden för utvandrarseriens tillkomst, är möjligt att läsa fram en romantisk kärlekshistoria mellan männen. I uppsatsen lyfts frågeställningen om huruvida textens djur, djuriskhet och djursymbolik öppnar upp för att läsa fram de unga männens kärlekshistoria. Tidelagstemat som i utvandrarserien är förbundet med Arvid kan förstås som en omskrivning för homosexualitet, vilket ihop med queerbetonad djursymbolik som i texten omgärdar Robert, framhäver deras icke-utskrivna begär och kärlek. Analysen synliggör den dikotomi mellan manlighet och omanlighet som i romanerna gestaltas genom Robert och hans storebror Karl Oskar. Storebrodern tillskrivs stark karaktär, individualism och arbetsstyrka, egenskaper som historiskt sett kategoriserats som manliga. Robert skrivs fram som arbetsskygg, lögnaktig och med ett infantilt drömmande om guld och rikedom, egenskaper som kategoriseras som omanliga. Analysen påvisar att i likhet med tidelagstemat kan också omanligheten läsas som en omskrivning för homosexualitet. Frågan om huruvida Mobergs föreställning om homosexualitet som ett ”olycksöde” har haft konsekvenser för gestaltningen av Robert och Arvid, genomsyrar analysen. Avsikten med detta har inte varit att smutskasta Moberg utan att lyfta det motsägelsefulla med hans homofoba hållning då det i denna uppsats fastställs att han författat en vacker kärlekshistoria om två unga män. / Vilhelm Moberg (1898–1973) was one of the most influential Swedish writers of his time. His epic The Emigrants with its four parts are among the most read Swedish novels of all time. The field of research about Moberg is large; despite this none of his works have been analyzed from a queer angle until now. The purpose of this master’s thesis (one year) is to do a queer reading of Moberg’s The Emigrants, focusing on the relationship between Robert and Arvid. The bond between these young farmhands has rarely been given attention within the research about Vilhelm Moberg; when it is mentioned in previous research, it’s perceived as camaraderie. My hypothesis is that, despite indications of a homophobic attitude in Moberg, it is possible to make visible a romantic love story between these men. In this thesis, a question regarding whether animals, animality or animal symbolism in the text makes the young men’s love story increasingly visible, is raised. The theme of bestiality in The Emigrants coincides with Arvid, and can be seen as a synonym for homosexuality. In combination with queer animal symbolism surrounding Robert, the men’s hidden desire and love is enhanced. The analysis highlights a dichotomy between masculinity and unmanliness that is portrayed through the relationship between Robert and his older brother Karl Oskar. The latter is being ascribed traditionally masculine traits, such as resilient character, individualism and physical ability for labor, whereas Robert is associated with unmanly attributes such as laziness, untrustworthiness, and an infantile longing for gold and riches. The analysis shows that Robert’s unmanliness, just as the bestiality theme, is a synonym for homosexuality. The question as to whether Moberg’s impression that homosexuality is an “unfortunate fate” has had consequences for to the portrayal of Robert and Arvid, permeates this analysis. The purpose has not been to smear Moberg but to highlight the paradox of his homophobic stance, since this thesis conclusively determines that he has written a beautiful love story involving two young men.

Prideparaden är kulmen för det som kallas Stockholms Pridefestival. Det är ett årligt evenemang och lockar många människor för att både delta och åskåda. Paraden är unik på så sätt att den har ett politiskt syfte som når ut genom glädje och festligheter. Syftet med denna studie har varit att undersöka och analysera hur Prideparaden har gestaltats i Svenska Dagbladets nyhetsrapportering mellan åren 1979-2018, men också hur diskursen haft en påverkan på gestaltningens förändring. Frågeställningarna behandlar vilka skillnader och likheter det finns gällande vilka ämnen som betonas och vilka aktörer som omtalas i artiklarna, samt vilken förändring vi kan se i rapporteringens gestaltning över tid rörande Prideparaden i relation till diskursen. Metoden som används är en kritisk diskursanalys, där totalt 14 artiklar analyseras. Urvalet är begränsat till artiklar som enbart rör paraden. Därefter görs en komparativ analys av resultatet. Studiens resultat visar att det finns skillnader i vilka ämnen som betonas samt vilka aktörer som får komma till tals. Gällande diskursens påverkan på framförallt rapporteringen besvaras detta genom en diskussion då det inte går att dra några generella slutsatser kring resultatet.

I den här uppsatsen utforskas André Acimans roman Call Me by Your Name (2007) och regissören Luca Guadagninos filmatisering av verket (2017) i relation till det antika begreppet eros (ung. begär). Det finns sedan tidigare en konstnärlig tradition i västvärlden att tillämpa antik tematik vid gestaltningen av manligt samkönat begär och för att åskådliggöra hur detta sker även i Acimans och Guadagninos respektive verk används i den här uppsatsen Platons Gästabudet (Symposion, ca 385 f. Kr) som en återkommande utgångspunkt i analysen. Utifrån ett urval tematiska inslag i Gästabudet, som alla anknyter till Platons övergripande behandling av begär ur ett filosofiskt perspektiv, riktas i det här arbetet uppmärksamheten mot hur dessa teman även förekommer i Call Me by Your Name, roman som film. Detta gäller inte minst Platons presenterade tanke att eros, under rätt omständigheter, har förmågan att leda filosofen mot upplysthet och förståelsen av en upphöjd och evig ordning. Utöver att visa på hur båda verken (som utspelar sig i relativt modern tid) genomsyras av denna antika begärstematik är ett annat mål med uppsatsen att genom en komparativ analys, och med ett genusvetenskapligt och queerteoretiskt perspektiv, blottlägga hur skillnaderna mellan romanförlagan och filmadaptionen påverkar bilden av den unge huvudpersonen Elio och dennes utforskande av sin sexualitet – även då bilden av sexualitet i en mer generell mening. Slutsatsen som den här uppsatsen leder fram till är att Acimans förlaga vid en första anblick framstår som mer utmanande i förhållande till en modern heteronormativ ordning (så som åskådliggjord av Judith Butlers heteronormativa matris) medan Guadagninos version – trots skildringen av samkönat begär i berättelsens centrum – innefattar mer konservativa indikationer. Samtidigt är de utmanande aspekterna i Acimans roman inte heller helt oproblematiska vid en andra anblick. I den mån Acimans skildring med hjälp av den antika tematiken gör motstånd mot moderna uppfattningar om sexualitet, begär och relationsformer leder nyttjandet parallellt till att andra diskriminerande och begränsande uppfattningar om kön, genusidentitet och könsmaktsordning snarare bekräftas inom berättelsens ramar mer än vad de utmanas.

<p>Jag vill i den här uppsatsen beskriva hur sexualitet och genus konstrueras, befästs och utmanas i Margareta av Navarras verk <em>Heptameron</em>. Jag utgår från Judith Butlers och Thomas Laqueurs queerteoretiska perspektiv och visar hur de olika maktdiskurserna kristendom, aristokrati, patriarkalism och nyplatonism påverkar och påtvingar olika konstruktioner av sexualitet<strong> </strong>och genus, och kan konstatera att alla dessa diskurser bygger på<strong> </strong>en normerande och<strong> </strong>normaliserad heterosexualitet som ständigt för tillbaka avvikelserna från denna norm, hos såväl devisanterna som i de två noveller jag studerat, till en binär könskategorisering. Huvudfokus ligger på tvetydigheten hos begrepp som man, kvinna, och fullkomlig kärlek. Jag menar att just avsaknaden av slutgiltiga definitioner av sådana begrepp i verket visar på att det inte går att finna något essentiellt ursprung eller någon slutgiltig definition av dem. Det är just därför den heterosexuella normen måste iscensättas gång på gång.</p><p>Jag menar dock att man kan konstatera att det finns en skillnad i fråga om de bakomliggande diskursernas gestaltning i ramberättelse där de slås fast och i novellerna där de problematiseras, vilket också påpekats av Bernard. Det finns med andra ord ett större utrymme för avvikande från sexualitets- och genusnormer i <em>Heptamerons </em>noveller, medan ramberättelsens funktion tycks vara att föra dem tillbaka till ordningen. Likväl sker en ständig upprepning av den heterosexuella normen både hos devisanterna och i novellerna, en upprepning som tyder på att heterosexualiteten inte är vare sig given eller naturlig utan iscensatt.</p> / <p>In this study I am analyzing how categories of sexuality and gender are represented in Marguerite de Navarre’s <em>Heptameron</em>. I have narrowed the object of study down to two of the seventy-two novellas; number forty-seven and forty-three, and to four of the ten devisants; Oisille, Parlamente, Hircan and Dagoucin. The theoretical frame<strong> </strong>is taken from Judith Butlers <em>Gender Trouble. Feminism and the Subversion of Identity</em> (1990) and <em>Undoing Gender</em> (2004) and from Thomas Laqueurs <em>Making Sex. Body and Gender from the Greeks to Freud</em> (1990). Butler’s aim is to deconstruct terms such as feminine and masculine, which function as imagined normalization categories due to power relations. In <em>Undoing Gender </em>she asks: “If I am a certain gender, will I still be regarded as part of the human? Will the ‘human’ expand to include me in its reach? If I desire in certain ways, will I be able to live?” These questions are of great importance for my study, which presents how the categories of sexuality and gender can be negotiated in the equalized frame Marguerite de Navarre creates for her ten devisants and novellas. At the same time I assess how every attempt to go beyond the boundaries of norms fails due to a norm of heterosexuality, which constrains the binary categories of man and woman.</p><p>There are four main discourses by which the heterosexual norm is internalized by the devisants in <em>Heptameron</em>: the Christian, the aristocratic, the patriarchal and the neo-platonic. I suggest that each of the four devisants that I have studied represents one of these discourses. Since there are no definitive lines or definitive conclusions reached in the discussions among them it would be more correct to say that all the discourses effect all of the devisants to some extent, but<strong> </strong>that all the devisants act through a main discourse when he/she express his/her individual opinions.</p><p>When the devisants in the frame leave it to the reader to come to a conclusion about right or wrong behavior for men and women, they are still rather set in their own opinions and, also, quite unforgiving. It is my contention that the novellas create more room for negotiations of the sexual and gender roles than the frame. In novella forty-three a woman acts within the role of the active, hence masculine, part of a love affair, and novella forty-seven tells the story of a <em>parfaicte</em> <em>amytié</em> between two men. But it is also obvious that these attempts to stress and break the norms of sexuality and gender are unsuccessful, once again due to the fixed norm of heterosexuality which constrain the binary categories of man and woman. In the novellas these very failures put the norms under stress, since they point out the very problem with the determination of sexual and gender categories which were prevalent during the Renaissance.</p><p>I conclude my results by returning to Butler’s question above; “If I desire in certain ways, will I be able to live?” In <em>Heptameron </em>one can always find a chance to try a different way, but in the end only the heterosexual desire in which man and woman are in dichotomy survives.</p>

<p>Mot bakgrund av att asexualitet på senare år formulerats som en möjlig sexuell identitet, orientering eller preferens är syftet med uppsatsen att teoretisera den asexuella positionen – här definierat som ”frånvaro av lust till sexuell praktik”. Detta görs genom en nära läsning av fyra texter som varit centrala inom feministisk och queer teoribildning, med intentionen att undersöka hur asexualitet positioneras i relation till dessa teorier. De teoretiska utgångspunkterna hämtas från feministiska och konstruktivistiska teorier om kön, sexualitet, makt och subjektstatus, främst Michel Foucault (1976)och Judith Butler (1990). Mina läsningar visar att i Gayle Rubins sexuella värdehierarki (1984) tilldelas positioner utifrån sexuellt aktörskap, och det är således sexuella subjekt som kan emanciperas. I Adrienne Rich’s text om obligatorisk heterosexualitet (1980) tillskrivs även den icke-sexuella kvinnan aktörskapet att undkomma tvångsheterosexualisering - Rich’s införande av ett lesbiskt kontinuum kan ses som en dekonstruktion av en sexuell kategori. I min läsning av Michael Warner (1993) frågar jag huruvida den queera metoden även kan användas till att ifrågasätta normer om att vara sexuell, och i min läsning av Butler (1990) diskuterar jag frånvaro av begär i relation till möjliga subjektspositioner inom ramen för en heterosexuell matris. I min slutdiskussion återknyter jag till Foucault, och problematiserar (a)sexualitet ur ett könsmaktsperspektiv. Jag avslutar med att problematisera den gränsdragning mellan sexuellt och icke-sexuellt vi alla ständigt avkrävs att göra.</p>