Education has always been a topic of hot discussion and debate, in recent years the discussion about the humanities place in education and society has come to be renewed. The debate about the humanities in higher education in Sweden can be traced back as long as the 1930’s but the renewed debate have one new actor: the commercial and industrial life in Sweden. The aspectof the commercial and industrial life’s side of the debate has so far not been especiallyexplored by Swedish academics. In this essay the commercial and industrial life’s way of viewing the humanities are analysed and discussed. The material for the essay is concentrated to a ten year span, namely the period from 2005 to 2015. The aim with the essay was to see what sorts of problems the commercial and industrial life in Sweden described and what kinds of solutions they proposed on those problems, and to figure out why they presented these problems and solutions. In the analysis several themes of different kinds of problems and solutions was found, these themes was then discussed in order to conclude how the commercial and industrial life in Sweden viewed the humanities during this time period. The analysis concludes that the commercial and industrial life in Sweden primarily describes the problems and suggested solutions concerning the humanities in relation to the labour market. The commercial and industrial life is worried about the welfare of the state seen how to few people with an education in the humanities get employed after their examination. The study also concludes that the problems and solutions described by the commercial and industrial life are presented in the context of how society value economical rather than cultural aspects of life.

I den här uppsatsen synliggörs tendenser i hur barns och ungas läsning framställs i rapporter från fyra nationella läsfrämjande insatser som utförs på regeringsuppdrag, och deras koppling till demokratiska ideal och underliggande politiska motivationer för läsfrämjande. Uppsatsen har kritisk diskursanalys som teoretisk och metodologisk utgångspunkt och Faircloughs tredimensionella analysmodell används för att synliggöra diskurser ur ett kritiskt perspektiv i fyra rapporter från Kulturrådet och Skolverket: Bokstart i Sverige (2020), Nuläge om barns och ungas läsning (2023), Med barn och unga i fokus (2024) samt Utvärdering av Läslyftet (2019). Motivet för uppsatsens ämne är baserat på en ökning av läsfrämjande insatser som ett resultat av bland annat rapporter om barns och ungas sjunkande läsförmåga och PISAresultat. I analysens resultat framkommer flera exempel på ideological struggle, då det uppstår ideologiska konflikter både inom och utanför skolan om målgruppen för läsfrämjande och behovet av långsiktig utvärdering av insatser. I analysen synliggörs även hur Kulturrådet och Skolverket tilldelas maktpositioner genom sina regeringsuppdrag som främjar deras centrala roll som samverkande och kunskapsdelande myndigheter, och i analysen används bland annat power in discourse och power behind discourse för att förklara hur dessa maktpositioner reproduceras genom rapporterna- och hur barn och unga som en konsekvens hamnar i en underordnad maktposition. Detta relateras till mer övergripande diskursordningar och sociala strukturer som är ett resultat av dominerande konventioner i utbildnings- och kulturpolitik. / The purpose of this thesis is to highlight trends in how children's and young people's reading is portrayed in reports from four national reading promotion initiatives carried out on behalf of the Swedish government, and their connection to democratic ideals and underlying political motivations for reading promotion. The thesis has critical discourse analysis as its theoretical and methodological starting point, and Fairclough's three-dimensional analysis model is used to analyze discourse practices from a critical perspective in four reports from the Swedish Arts Council and the Swedish National Agency for Education: Bokstart i Sverige (2020), Nuläge om barns och ungas läsning (2023), Med barn och unga i fokus (2024) and Utvärdering av Läslyftet (2019). The motive for this essay is based on an increase in reading promotion efforts as a result of, among other things, reports on children's and young people's declining reading ability and PISA results. The results of the analysis show several examples of ideological struggle, as ideological conflicts arise both within and outside the school about the target group for reading promotion and the need for long-term evaluation of efforts. The analysis also reveals how the Swedish Arts Council and the National Agency for Education are assigned positions of power through their government assigned projects that promote their central role as collaborating and knowledge-sharing authorities, and the analysis uses, among other terms, power in discourse and power behind discourse to explain how these positions of power are reproduced through the reports - and how children and young people as a consequence end up in a subordinate position of power. This is related to broader structures of orders of discourse and social structures that result from dominant conventions in educational and cultural policy.

I den här avhandlingen är intresset riktat mot svensk utbildningspolitik och medborgarskap. I tider av globalisering, och med ett etablerat svenskt medlemskap i Europeiska unionen, har det nationella policyskapandet kring utbildningens medborgardanande funktion hamnat under ökat tryck. I studien undersöks hur detta hanteras i svensk utbildningspolitik under 1990-talet, en tid som utmärker sig genom betydande förändringar på utbildningsområdet i Sverige. Frågan är, mera precist, vilken riktning för skolans, enligt lag befästa, uppdrag att fostra demokratiska medborgare som utstakas i svensk utbildningspolitik vid denna tid. Genom att fästa vikt vid mål, visioner och motiv som formuleras i utbildningspolitiska 1990-talstexter klarläggs förståelser av medborgarskap som karaktäriserar svensk utbildningspolitik under denna tid. Även en bredare historisk analys görs, ur vilken historiska målsättningar med skolans medborgarfostran som föregår 1990-talets framträder. Studiens syfte är kritiskt. Förståelserna granskas utifrån vad de innesluter och vad de utesluter, vilka möjliga konsekvenser de kan tänkas få för olika individer och grupper i samhället, och om det finns öppningar för tänkbara alternativ. Studien visar på två historiska skiften vad gäller medborgarskapets innehåll och mening i det inhemska policyskapandet. Det första skiftet äger rum under 1990-talets tidiga del. Då bryts en etablerad samhällsbyggande medborgarroll upp, till förmån för andra mera marknadsorienterade medborgarroller. Under 1990-talets senare del, då marknadsorienteringen förstärks i neoliberal riktning, sker ett andra skifte; en historiskt vedertagen gemenskapstanke – nationen – bryts upp som grund för medborgerlig gemenskap. Denna tanke ersätts av en annan som är globaliseringsinriktad, vilken visar sig ha andra inne- och uteslutande mekanismer för olika individer och samhällsgrupper. Utifrån dessa forskningsrön tecknas avslutningsvis några konturer till ett alternativt sätt att tänka kring medborgarskap och gemenskap. Detta alternativ tar form i ambitionen att, i högre grad än vad som blir synligt i svensk utbildningspolitik, resonera kring möjligheter för ett medborgarskap bortom förhandstecknade indelningsgrunder för ett “vi”. Språk som politisk och samhällelig förändringskraft ges en central betydelse i avhandlingen. I analysen av texternas tal om skolans medborgarfostrande roll undersöks pågående politiska motsättningar när det gäller att vinna tal- och tolkningsföreträde till skolans fostransmål. Utgångarna av dessa motsättningar belyses genom tre områden för medborgarfostran som urskilts som centrala; ett politiskt, ett kulturellt samt ett ekonomi- och arbetslivsriktat. Genom dessa har rådande medborgarskapsdiskurser tagit form, ur vilka de utbildningspolitiska förståelserna av medborgarskap gestaltas och diskuteras. / In this thesis attention is drawn to Swedish education policy and citizenship. In times of globalization, and with Swedish membership of the European Union, national policymaking concerning the commissioned role of citizen upbringing has come under increased pressure. In this study, light is shed on how this issue is given shape in Swedish education policy in the 1990s, a period marked by significant changes in the field of education in Sweden. The core question is, more precisely, what direction is being marked out for the Swedish schools´ commission, laid down by law, to foster democratic citizens during this period. By taking an interest in how objectives, visions and motives are formulated in education policy texts from the 1990s, understandings of citizenship are mapped that characterize Swedish education policy during this period. In addition, a more extensive analysis is carried out, by means of which historical goals of the schools’ fostering of citizens prior to those of the 1990s are presented. The aim of the study is critical. The understandings are reviewed in order to revise what they include and exclude, as well as what possible consequences they may have for different individuals and groups, and whether there are conceivable alternatives. It is emphasised that two historical changes take place during the 1990s concerning the subject of the content and meaning of citizenship in Swedish education policymaking. Firstly, during the first part of the 1990s, a historically established citizen role is changed and replaced by other, more market-oriented roles. During the latter part of the 1990s, when the market orientation is reinforced in neo liberal courses, a second change emerges, the historically accepted basic idea of inclusion – the nation – as the “we”-creating reference for civic spirit is shattered. It is replaced by another – globalization – with other qualities that include and exclude different individuals and groups. Finally, on the basis of these findings, some conditions for a possible alternative are sketched. This alternative is given shape with the ambition of, to a greater extent than is made visible in Swedish Education policy, reasoning about possibilities beyond presupposed dividing properties for a “we”. The power of language for political and societal change has an important role in this dissertation. Political clashes concerning achieving preferential access to talk and interpretation about upbringing objectives are examined by analyzing the texts’ talk about the schools’ commission to foster citizens. Light is shed on the outcomes of these clashes by examining three vital areas for citizen upbringing, found to be crucial in this context: a political one, a cultural one and an economical and working-life oriented one. These citizenship discourses are elucidated and understandings of citizenship in Swedish education policy are given form and alternatives are discussed.

Föreliggande uppsats behandlar debatten om hur den svenska skolan ska evidensbaseras på bästa sätt. Olika former av evidensdefinitioners lämplighet för tillämpning inom utbildningsområdet utgör således fokus i uppsatsen och undersöks med hjälp av två svenska tvärvetenskapliga antologier och en svensk fenomenologisk doktorsavhandling. Huvudsakligt fokus läggs på utrönandet av det så kallade Cochrane-formatets lämplighet. Detta som en följd av att dess evidensdefinition förfäktas av OECD, en inflytelserik part i debatten, och att det visat sig vara en populär evidensdefinition hos politiska makthavare, bl. a. i Danmark. Utrönandet av Cochrane-formatets lämplighet för utbildningsområdet inleds genom en redogörelse för hur Cochrane-formatet växt fram som ett svar på bristen av metodologisk stringens inom sjukvården, en brist som äldre metoder, så som registerstudier och klinisk epidemiologi, visat sig inkapabla att hantera. Därefter definieras särarten i Cochrane-formatets evidensdefinition; randomiserade kliniska prövningar och metaanalyser och systematiska översikter av dessa. Dess lämplighet undersöks sedermera utifrån tre lämplighetskategorier; ändamålsenlighet, implementerbarhet och trovärdighet. Undersökningen visar på att betydande problematik föreligger i relation till Cochrane-formatets lämplighet för det svenska utbildningsområdet. Detta främst som en följd av dess reduktionistiska fokus på metodologisk stringens. Uppsatsen redogör för, och problematiserar, efter detta den mångfald av alternativa evidensdefinitioner som uppstått som ett svar på kraven på evidensbaserad praktik. Också denna mångfald av alternativ visar sig uppbära betydande problem. Detta främst som en följd av dess ambivalenta fokus på praktisk relevans. Efter detta undersöks litteraturens förslag på lösningar på Cochrane-formatets reduktionism och ambivalensen i mångfalden av alternativa evidensdefinitioner, vilka visar sig landa i en uppfattning om att problemet ska lösas genom en balansakt mellan metodologisk stringens och praktisk relevans genom modifierade varianter av critical appraisal som möjliggör ett beaktande av för- och nackdelar i den professionella praktiken. Slutligen diskuteras rimligheten i litteraturens resonemang och följderna av dess begränsningar. I diskussionen framställs själva idén om konkreta och enkla evidensdefinitioner som den faktor som förhindrar framväxten av den evidensbaserade skolan. Utifrån detta landar uppsatsen slutligen i en slutsats om att det finns ett behov av blocköverskridande politisk enighet i relation till skolan samt tvärvetenskapliga samarbeten mellan forskningsparadigm och yrkesverksamma lärare i syfte att utarbeta möjligheter för lärare att evidensbasera sitt arbete utifrån dess kontextuella förutsättningar, oberoende av de ideologiska och paradigmatiska maktförhållanden som råder.

I den här avhandlingen är intresset riktat mot svensk utbildningspolitik och medborgarskap. I tider av globalisering, och med ett etablerat svenskt medlemskap i Europeiska unionen, har det nationella policyskapandet kring utbildningens medborgardanande funktion hamnat under ökat tryck. I studien undersöks hur detta hanteras i svensk utbildningspolitik under 1990-talet, en tid som utmärker sig genom betydande förändringar på utbildningsområdet i Sverige. Frågan är, mera precist, vilken riktning för skolans, enligt lag befästa, uppdrag att fostra demokratiska medborgare som utstakas i svensk utbildningspolitik vid denna tid. Genom att fästa vikt vid mål, visioner och motiv som formuleras i utbildningspolitiska 1990-talstexter klarläggs förståelser av medborgarskap som karaktäriserar svensk utbildningspolitik under denna tid. Även en bredare historisk analys görs, ur vilken historiska målsättningar med skolans medborgarfostran som föregår 1990-talets framträder. Studiens syfte är kritiskt. Förståelserna granskas utifrån vad de innesluter och vad de utesluter, vilka möjliga konsekvenser de kan tänkas få för olika individer och grupper i samhället, och om det finns öppningar för tänkbara alternativ. Studien visar på två historiska skiften vad gäller medborgarskapets innehåll och mening i det inhemska policyskapandet. Det första skiftet äger rum under 1990-talets tidiga del. Då bryts en etablerad samhällsbyggande medborgarroll upp, till förmån för andra mera marknadsorienterade medborgarroller. Under 1990-talets senare del, då marknadsorienteringen förstärks i neoliberal riktning, sker ett andra skifte; en historiskt vedertagen gemenskapstanke – nationen – bryts upp som grund för medborgerlig gemenskap. Denna tanke ersätts av en annan som är globaliseringsinriktad, vilken visar sig ha andra inne- och uteslutande mekanismer för olika individer och samhällsgrupper. Utifrån dessa forskningsrön tecknas avslutningsvis några konturer till ett alternativt sätt att tänka kring medborgarskap och gemenskap. Detta alternativ tar form i ambitionen att, i högre grad än vad som blir synligt i svensk utbildningspolitik, resonera kring möjligheter för ett medborgarskap bortom förhandstecknade indelningsgrunder för ett “vi”. Språk som politisk och samhällelig förändringskraft ges en central betydelse i avhandlingen. I analysen av texternas tal om skolans medborgarfostrande roll undersöks pågående politiska motsättningar när det gäller att vinna tal- och tolkningsföreträde till skolans fostransmål. Utgångarna av dessa motsättningar belyses genom tre områden för medborgarfostran som urskilts som centrala; ett politiskt, ett kulturellt samt ett ekonomi- och arbetslivsriktat. Genom dessa har rådande medborgarskapsdiskurser tagit form, ur vilka de utbildningspolitiska förståelserna av medborgarskap gestaltas och diskuteras. / In this thesis attention is drawn to Swedish education policy and citizenship. In times of globalization, and with Swedish membership of the European Union, national policymaking concerning the commissioned role of citizen upbringing has come under increased pressure. In this study, light is shed on how this issue is given shape in Swedish education policy in the 1990s, a period marked by significant changes in the field of education in Sweden. The core question is, more precisely, what direction is being marked out for the Swedish schools´ commission, laid down by law, to foster democratic citizens during this period. By taking an interest in how objectives, visions and motives are formulated in education policy texts from the 1990s, understandings of citizenship are mapped that characterize Swedish education policy during this period. In addition, a more extensive analysis is carried out, by means of which historical goals of the schools’ fostering of citizens prior to those of the 1990s are presented. The aim of the study is critical. The understandings are reviewed in order to revise what they include and exclude, as well as what possible consequences they may have for different individuals and groups, and whether there are conceivable alternatives. It is emphasised that two historical changes take place during the 1990s concerning the subject of the content and meaning of citizenship in Swedish education policymaking. Firstly, during the first part of the 1990s, a historically established citizen role is changed and replaced by other, more market-oriented roles. During the latter part of the 1990s, when the market orientation is reinforced in neo liberal courses, a second change emerges, the historically accepted basic idea of inclusion – the nation – as the “we”-creating reference for civic spirit is shattered. It is replaced by another – globalization – with other qualities that include and exclude different individuals and groups. Finally, on the basis of these findings, some conditions for a possible alternative are sketched. This alternative is given shape with the ambition of, to a greater extent than is made visible in Swedish Education policy, reasoning about possibilities beyond presupposed dividing properties for a “we”. The power of language for political and societal change has an important role in this dissertation. Political clashes concerning achieving preferential access to talk and interpretation about upbringing objectives are examined by analyzing the texts’ talk about the schools’ commission to foster citizens. Light is shed on the outcomes of these clashes by examining three vital areas for citizen upbringing, found to be crucial in this context: a political one, a cultural one and an economical and working-life oriented one. These citizenship discourses are elucidated and understandings of citizenship in Swedish education policy are given form and alternatives are discussed.

The thesis studies how and why ethnicity was used as a ground for separation in order to establish education that was segregated from the normal teaching in elementary schools. The thesis focuses on the educational policy targeted at Gypsies, vagrants and nomadic reindeer-herding Sámi. Due to their ways of living they did not fit into the general Swedish education, which was based on domicile. My aim is to problematise research of the teaching that was offered to Sámi and Gypsies. The safety zone has been used as a metaphor for analysing a physical, spatial way of thinking, where the location of the educational environment in relation to the surrounding society was focused on. The concept has also been used in order to analyse a dimension of educational content that was a matter of forming the pupils’ way of thinking and knowledge. What may at first glance be perceived as primitive and poor, e.g. teaching out of doors, may also, as I see it, be interpreted as a manifestation of a radical educational current. The education policy was moreover a concern not only for the state or for centrally placed actors but engaged the local authority community and other actors. The study shows how actors at different levels in a country committed to education handled issues concerning ambulatory ethnic groups. It was not the same issues that were relevant for the groups, but they involved a common pattern of thought. The education policy, teaching activities and sorting process that are described developed under the influence of international educational and socio-political currents and were shaped by politicians, civil servants, experts, teachers and all sorts of “amateurs”. It is the scope of their knowledge basis, opinions, proposals and actions that is focused on. The thesis also deals with a complicated justification process for identification, sorting and implementation of a separative education, where quite often a “Swedishness” that was difficult to capture was articulated as a norm in relation to the deviant groups.

Sammanfattning Undersökningen tar sin utgångspunkt i och har syftet att illustrera hur skolans möte med elevers olika förutsättningar för lärande framträder i förhållande till tanken om inkludering i dagens svenska utbildningspolitik. I studien fokuseras ett utbildningspolitiskt dokument, en statlig utrednings slutbetänkande SOU 2021:11, samt utredningens direktiv. Detta val utifrån att lagtexter och policydokument är en möjlig väg att identifiera problemområden. Dessutom är SOU ett underlag inför kommande lagar. I studien används Bacchis (2009) kvalitativa metod "What's the problem represented to be?" (WPR) som grundar sig i kritisk diskursanalys. Det som framkommer i studiens resultat kan sammanfattas i två större huvudspår. Ett spår där utredningen på olika sätt omförhandlar innebörden i inkludering och introducerar ett nytt alternativt begrepp, inkluderande lärmiljöer. I det andra spåret framkommer två olika diskurser. Dessa diskurser förhåller sig på olika sätt till elevers olika förutsättningar för lärande, en skola för alla och inkludering. Diskurserna som i vissa delar kan sägas motsäga varandra ryms i samma utredning. Utifrån det visar studien att utredningen kommer med dubbla budskap vilket leder till att utredningen upplevs otydlig.