Att kommunicera är en mänsklig rättighet, men det är inte alltid självklart i alla situationer för personer som kommunicerar med alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). Det övergripande syftet med denna studie var att undersöka hur personer som kommunicerar med bliss upplever sina kommunikativa möjligheter i olika livsskeden. Fyra män i åldrarna 18-45 som hade kommunicerat med bliss i flera år intervjuades genom en semistrukturerad intervjuform. Datan från intervjuerna kategoriserades utifrån de tematiska områdena inlärning, möjlighet till kommunikativ utveckling, social interaktion och bemötande. Resultatet visade att deltagarna uttryckte att de inte mindes sin tidiga blissinlärning. De berättade om betydelsen att umgås med andra personer med funktionsnedsättning i skolan. Flera av deltagarna uttryckte att de från början var motstridiga till bliss, men att de i dagsläget kunde se att bliss var ett bra kommunikationssätt. De tyckte att det inte finns något bättre kommunikationssätt för dem. Deltagarna beskrev hur de använde multimodal kommunikation och att de hade tillgång till låg- och högteknologiska hjälpmedel. Genom olika strategier kunde deltagarna överbygga kommunikationshinder som till exempel när orden saknades på blisskartan. För att citera en deltagare "Jag kan säga allt". Om social interaktion och bemötande berättade deltagarna hur de kunde kommunicera med människor i sin omgivning och hur de önskade bli bemötta av dem. Deltagarna upplevde att de hade kommunikativa möjligheter att samtala med olika personer i olika situationer.

I dagens samhälle finns det en tydlig gräns mellan personer med intellektuella funktionhinder och personer utan intellektuella funktionshinder. Trots att personer med intellektuell funktionsnedsättning har samma demokratiska rättigheter att vara en del av samhället och känna en samhörighet så har utvecklingen för en universell design, det vill säga en design som når ut till fler människor, gått sakta framåt. Denna studie ämnar i att undersöka hur dagens formgivare lättare kan nå ut till både personer med och utan intellektuell funktionsnedsättning genom universell design, och därmed minska gränsen mellan dessa två målgrupper. En informantintervju och tre respondentintervjuer gjordes under denna studie för att få kunskap om hur personer med intellektuell funktionsnedsättning och vilka kommunikationshjälpmedel det använder sig utav. En visuell analys av en befintlig livsmedelsförpackning gjordes för att få en insikt hur dagens förpackningar idag kommunicerar ut deras information till konsumenter. Den insamlade kunskapen från intervjuerna och resultaten från den befintliga förpackningen blev utgångspunkten för en redesignad förpackningsdesign, som skulle enligt resultaten och de teoretiska utgångspunkterna vara lättare för personer med och utan intellektuell funktionsnedsättning att förstå. Den befintliga förpackningen och redesignade förpackningen diskuterades i sex fokusgrupper, där tre fokusgrupper hade deltagare med intellektuell funktionsnedsättning och tre fokusgrupper hade deltagare utan intellektuell funktionsnedsättning.   Resultatet från studien visar på att faktorer som påverkar förståelsen av förpackningsdesign både hos personer med och utan intellektuell funktionsnedsättning är främst igenkänning och perception. Det som formgivare bör ta hänsyn till vid utformning av en universell förpackningsdesign är att ta bort onödig information, ha en textgrad på minimum 11pt, ha korta textstycken, uppmärksamma viktig information genom komplementfärger eller symboler, använda fotografier med enhetligt budskap, vara konsekvent vid symbolsystem och om möjligt använda fler än ett sinne för att kommunicera ut budskap.

Communicative impairments occur with varying severity in children and adolescents within the habilitation services. Common in communicative impairments is that they often restrict the individual’s activity and participation in their daily lives. Engaging in conversation with someone in one’s surroundings helps create social closeness. The immediate surroundings are therefore highly important when it comes to ensuring that individuals with communicative impairments are able to be active participants in their own lives. The aim of the present study is to investigate, through video-recordings and surveys, whether the use of the aided communication application “Fotokalendern” affects the interaction between children and adolescents with autism spectrum disorders and their caregivers and school staff with focus on activity and participation. The results suggest an increased activity and participation in conversation as an effect of “Fotokalendern”, but also suggest that factors other than the communication aid might have affected the outcome. For example, what knowledge of and attitudes about communication the people in the individual’s surroundings have. Further research is needed to investigate how these factors can affect the interpersonal interactions where communication aids are used. / Kommunikativa svårigheter förekommer med varierande grad hos barn och ungdomar inom habiliteringsverksamheten. Gemensamt är att svårigheterna ofta innebär en inskränkning av individens aktivitet och delaktighet i olika livssituationer. Att vara delaktig i ett samtal med någon i ens omgivning bidrar till att kunna skapa social närhet. Omgivningen har därmed en betydelsefull roll i att se till att individer med kommunikativa svårigheter ges möjlighet att vara aktiva och delaktiga i sina liv. Syftet med föreliggande studie är att via filmning och enkäter undersöka om användning av hjälpmedelsapplikationen Fotokalendern påverkar interaktionen mellan sex barn och ungdomar med autismspektrumtillstånd och deras vårdnadshavare och skolpersonal med fokus på aktivitet och delaktighet. Studiens resultat tyder på en ökad aktivitet och delaktighet i samtal som en effekt av användning av Fotokalendern men att fler faktorer än hjälpmedlet kan påverka resultatet. Två viktiga faktorer är omgivningens attityd och kunskap om kommunikation. Vidare forskning behövs för att undersöka hur dessa faktorer kan påverka interaktion med kommunikationshjälpmedel.

Syftet med den här studien var att undersöka hur speciallärare och specialpedagoger i grundsärskolan arbetar för att utveckla elevers möjlighet till kommunikation. Metoden som valdes för studien var kvalitativa fokussamtal och intervjuer. Samtalen har fokuserat på informanternas egna upplevelser och erfarenheter av kommunikation i grundsärskolan. Fokussamtalen och intervjuerna bearbetades, strukturerades stegvis och kopplades sedan till studiens syfte. Utifrån materialet skapades ett tvärvetenskapligt perspektiv på kommunikation utifrån filosofiska, psykologiska, sociala och pedagogiska aspekter. I resultatet framkom att alla speciallärare och specialpedagoger använder sig av många olika undervisningsformer och medel, bland annat AKK-verktyg, för att utveckla elevernas kommunikation. De såg en god lärmiljö som en förutsättning för att eleverna ska kunna utveckla sin kommunikation. I en god lärmiljö såg de sig själva som centrala för att realisera en kommunikativ lärmiljö. Informanterna visade på kompetens och medvetenhet, förmåga att tolka elevernas intentioner för en jämställdhet i dialogen. Informanterna visade en relationskompetens som går i linje med Buber (2004) som menade att det behövs en realfantasi för att en äkta dialog ska kunna ske. Arbetssättet ska vara lek- och lustfyllt och baserat på delaktighet. Anpassningar, trygghet, tillit, bli sedd, utformning av dagen, struktur över dagen, tillåtande klimat och bemötande är vad informanterna lyfte fram som faktorer som skapar en lärmiljö som utvecklar elevers möjlighet till kommunikation. Vårt resultat var samstämmigt med vad tidigare forskning visat, att läraren har en betydelsefull roll i att engagera eleverna och en helhetssyn, runt eleven är viktig för att utveckla elevers kommunikation.

Tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) är en metod som blir allt mer vanlig att använda i förskolan tillsammans med barn som har svårigheter i språket men även för de barn som inte har det. Metoden riktar sig mot hörande personer och innebär att det verbala språket förstärks med hjälp ut av tecken. Högläsning är en aktivitet i förskolan där arbetet med tecken ofta glöms bort, samt att de material som idag finns kring metoden i samband med högläsning är svårarbetat i verksamheten. Arbetets syfte var att skapa ett material i form av en flanosaga som kunde underlätta användningen av TAKK i samband med högläsning i förskolan. Utifrån arbetets syfte har en frågeställning formulerats kring hur materialet upplevdes i verksamheten av deltagarna. För att ta reda på frågeställningen skickades materialet ut till verksamma lärare som fick testa materialet med sin barngrupp.   Metoden som användes för att undersöka hur deltagarna uppfattade materialet var en enkät som utformades med hjälp av en hemsida vid namn Surveymonkey, enkäten innefattade både ”slutna” och ”öppna” frågor. Resultatet av de ”öppna” frågorna visade att deltagarna upplevde att materialet bidrog till ett intresse hos lärarna kring att vilja fortsätta arbeta med TAKK i sin undervisning i förskolan samt blev en ögonöppnare för de personer som inte var bekanta med att använda metoden. Det framgick även i enkätundersökningen att många upplevde materialet som ett lätt verktyg att arbeta med i samband med läsning och att de upplevde att barnen uppskattade kombinationen av att lyssna på en saga samtidigt som tecken användes. Enligt lärarna visade barnen ett tydligt intresse för att själva delta i utformningen av de tecken som sagan innehöll genom att själva utföra tecken och visade också en vilja att lära sig dem utantill.

The purpose of the study was to find out how using graphic de- sign could develop a tool that helps people with Down syndrome become even more self-sufficient in order to fulfill their own full po- tential. The study is based on qualitative and quantitative methods in the context phase. Design methods such as participant observa- tion, mindmapping, focus group, brainstorming, prototype, scamp- er, concept weighting matrix, design process and project planning have been used to structure the work and produce the artifact. The study mastered graphic design and concepts such as information design, visual communication, GAKK (graphic symbols as alterna- tive and supplementary communication) have been used for the developed prototype, My travel book. The goal is to help people with Down syndrome use public transportation. “An environment in which the surroundings cannot sign, for a per- son in need of signs, is as limiting as if you put tape over the mouth and clogs the ears of a person who speaks. You can’t express yourself and you can’t understand.” - Maria Krafft Helgesson / Syftet med studien har varit att ta reda på hur man med hjälp av grafisk design skulle kunna ta fram ett verktyg som hjälper person- er med Downs syndrom att bli ännu mer självgående för att uppfyl- la sin egna fulla potential. Studien har en utgångspunkt i kvalitativa och kvantitativa metoder inom kontextdelen. För struktur av arbete och framtagning av artefakt har designmetoder såsom deltagande observation, mindmapping, fokusgrupp, brainstorming, prototypa, scamper, koncept-viktningsmatris, designprocess och projektpla- nering använts. Studien behärskar grafisk design och begrepp som informationsdesign, visuell kommunikation, GAKK (grafiska symboler som alternativ och kompletterande kommunikation) har använt för den framtagna prototypen, Min resebok. Målet är att hjälpa personer med Downs syndrom att resa kollektivt. ”En miljö där omgivningen inte kan tecken, är för en person i behov av tecken, lika begränsande som om du sätter tejp för munnen och proppar i öronen på en person som talar. Du kan inte uttrycka dig och du kan inte förstå.” - Maria Krafft Helgesson

Inledning Studien är en undersökning av hur förskollärare kan upptäcka språkstörningar hos flerspråkiga barn. Detta även om förskollärarna inte talar de olika modersmål som barnen talar. Studien behandlar även förskollärares arbetssätt med och upptäckten av språkstörningar hos flerspråkiga barn. Syfte Syftet med studien är att erhålla kunskap om förskollärares erfarenheter om arbetet med och upptäckten av språkstörningar hos flerspråkiga barn i förskolan. Ytterligare områden som belyses är de olika arbetssätt som kan tillföras arbetet med språkstörningar och vilka dilemman som kan uppstå i upptäckandet av språkstörningar. Metod En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer har använts som metod för insamling av data. I undersökningen deltog fem förskollärare från fyra förskolor i samma kommun. Samtliga intervjuer skedde digitalt via Zoom. Resultat Studiens resultat kunde delas in i två rubriker; den ena är upptäckandet av språkstörning hos flerspråkiga barn och den andra är arbetssätt. Under upptäckandet av språkstörning beskriver förskollärarna att det kan vara problematiskt att upptäcka språkstörningar hos flerspråkiga barn. Uttal, tystnad och stamning är svårigheter som förskollärarna talar om hos barnen. Förskollärare menar även att hjälp av modersmålsstödjare är en viktig del i upptäckandet av språkstörningar hos flerspråkiga barn. Under arbetssätt visas olika metoder förskollärare använder i upptäckandet. Bland annat beskrivs TRAS, AKK och användandet av modersmålsstödjare i utbildningen. I resultatet framkommer även att samverkan med hemmet har en avgörande roll för den hjälp barn kan behöva och att denna relation kan vara komplex

Alla barn har inte de förutsättningar som krävs för ett talat språk, vilket gör att alternativa kommunikationssätt krävs för att barnet ska möjliggöras ett redskap och en språklig form för att uttrycka sin mening. Forskning visar att det finns ett stort intresse för att hitta alternativa kommunikationssätt genom språkstödjande material för barn men att fokuset tycks hamna på teknologin och att undervisa om materialet istället för att använda det i kommunikativt syfte. Med anledning av detta ämnar uppsatsen att skapa kunskap om materialets användning och hur det diskursivt kan konstituera barnet som subjekt i en förskolekontext. Detta kommer att besvaras genom frågeställningarna Vilka diskurser om kommunikation kommer till uttryck i språkstödjande material för förskolan? Vilka subjektspositioner möjliggörs i de diskurser som uttrycks i språkstödjande material för förskolan?MetodUppsatsen har ett diskursanalytiskt angreppssätt som inspireras av Foucaults diskursteori. De centrala begrepp som behandlas är makt, inneslutning och uteslutning samt subjektspositioner. Både text- och bildanalys ingår i studien. Texterna har en beskrivande roll om det språkstödjande materialet och representeras huvudsakligen av Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM). Bilderna utgör praktiknära exempel från Region Stockholm, Region Uppsala och Västra Götalandsregionen.ResultatI studien identifieras två framträdande diskurser; det lekande barnet och det lärande barnet. Diskursernas strukturer innehåller olika handlingsmöjligheter och möjliga subjektspositioner. Diskursen om det lekande barnet erbjuder barnet att vara ett aktivt lekande barn eller ett passivt lekande barn. Diskursen om det lärande barnet erbjuder barnet att vara ett autonomt barn eller ett lydigt barn. En produktiv maktrelation mellan förskolläraren, barnet och bilderna framträder som visar sig vara både stödjande och styrande – men framförallt är den komplex och värd att problematisera.

Olander, C. & Zelmerlöw, L. (2015). Högskolan, Kristianstad. Speciallärarprogrammet.  Det övergripande syftet med vår studie är att belysa TAKK i grundsärskolan ur olika perspektiv. De frågor vi söker svar på är: Vid vilka tillfällen under skoldagen arbetar pedagogerna inom grundsärskolan med TAKK? Vilka TAKK-kunskaper har pedagogerna i grundsärskolan? Hur ser rektorerna inom grundsärskolan på pedagogernas arbete med TAKK och hur möjliggör de detta? Arbetet ger en översikt av tidigare forskning kring kommunikation och specialpedagogik. Valet av vår teoretiska utgångspunkt vilar på det sociokulturella samt det utvecklingsekologiska perspektivet, där det påvisas att vi alla ingår i en social kontext och ett system där samtliga aktörer kring individen påverkar varandra. Vi har även blivit inspirerade av hermeneutiken, denna kan förstås som en tolkningslära, där det handlar om att söka förståelse för människors varande. Resultatet visar på att det inom grundsärskolan finns en positiv syn på TAKK som kommunikationsmetod. Pedagoger och rektorer anser att det är en metod som bör prioriteras i undervisnings och fortbildningssituationer. Studien visar dock att detta inte är något som prioriteras i praktiken, då pedagogerna ofta själva tar ansvar för sin kompetensutveckling inom TAKK. Resultatet visar också att elever inom grundsärskolan som använder TAKK oftast bara erbjuds en väldigt liten arena för delaktighet och sammanhang, då personal och skolkamrater utanför klassen oftast inte kan kommunicera via TAKK. Generellt kan sägas att pedagogerna inte har tillräckliga kunskaper i TAKK för att kunna erbjuda samtliga elever på skolan en kommunikativ miljö. Studien påvisar dock att rektorerna lägger stor vikt vid och gärna anordnar fortbildning, men den måste initieras av pedagogerna. Detta arbete kan ge en inblick i hur pedagoger och rektorer tänker kring och värderar arbetsmetoden TAKK. Den kan ge de olika undersökningsgrupperna värdefull insikt i hur den ”andra sidan” tänker och studien kan genom det förhoppningsvis överbrygga en del hinder så att samtlig personal i skolan hjälps åt att hitta bra arbets- och utbildningsformer.

AbstractSyftet med studien var att undersöka hur förskolepersonal uppfattar arbetet med TAKK och TAKK-bilderböcker i förskolans dagliga verksamhet. TAKK är ett alternativt kommunikationsmedel som i de flesta fall fungerar som ett stöd för barn som är i behov av det, (Heister Trygg, 2010). Som blivande förskollärare så ligger det i vårt intresse att bidra med mer kunskap om metoden TAKK och hur den kan användas i förskolans verksamhet, då tidigare forskning kring metoden har uppfattats som minimal. Heister Trygg (2010) är en av dem som forskar om TAKK, och hennes forskning har framförallt agerat stöttepelare i vår studie. Empirin är insamlad genom kvalitativ undersökningsmetod i form av intervjuer, som vi har sedan analyserat med hjälp av relationella och kategoriska perspektiv, sociokulturellt perspektiv samt KoRP. Studiens resultat visar att förskolepersonal som har en viss erfarenhet och kunskap inom TAKK, exempelvis genom kurser, vidareutbildning eller tecken-program, uppfattar metoden som positiv, språkfrämjande och som ett stöd till alla barn, oavsett ålder, bakgrund och språkkunskaper. Informanterna anser att TAKK borde vara tillgängligt för alla i förskolans verksamhet, både barn, personal och föräldrar. Några informanter uppfattar arbetet med TAKK som svårt och motigt eftersom många inom förskolläraryrket saknar tidigare kunskap och kompetens om hur de kan arbeta med metoden. Informanterna önskar mer stöd och vägledning inom TAKK-metoden. Vi ser att den förskolepersonal som har hjälp och stöttning av inspirerande kollegor, alternativt kunnig specialpedagog, upplever en större trygghet och ökade, pedagogiska möjligheter med TAKK som metod. Det förefaller viktigt att arbeta med TAKK ur både ett organisations, grupp och individperspektiv, eftersom det tar tid att bygga upp fungerande kommunikationssätt. Resultatet från våra intervjuer visar också att TAKK-bilderboken uppfattas som ett enkelt verktyg att använda i verksamheten, även för de pedagoger som upplever sig osäkra på metoden. Detta eftersom TAKK-bilderboken som färdigt material är lättillgängligt och inte kräver någon egen improvisation från personalen. Vårt resultat i studien är förankrat och knyter an till den tidigare forskning som finns inom TAKK och TAKK-bilderboken.Nyckelord:AAC, AKK, förskola, kommunikation, pedagog, TAKK, TAKK-bilderbok.