The best interests of the child should be a primary consideration in matters of custody, residence, and access. The assessment of the best interests of the child should in particular consider the risk of the child being harmed and the child's need for a close contact with both parents. In addition, the child has a right to be informed and to express his or her views.  Allegations of domestic violence are common in custody disputes. If such allegations are made during the proceedings, a risk assessment should always be carried out to assess whether there is a risk of harm to the child. Nevertheless, allegations of violence are rarely considered in the handling of custody disputes. The results of a review of applicable law as well as an empirical study of case law show that this is mainly due to legislative deficiencies. The prospects for conducting in-depth investigations of violence in custody disputes are limited by the fact that investigative procedures require consent from the parents. Furthermore, there is no clear method for assessing and evaluating allegations of violence in the context of custody proceedings. These deficiencies are reflected in the application of the law by the courts, where allegations of violence are often dismissed or excluded. There is a need for reform to ensure that the child perspective and the rights of the child are considered in the handling of custody disputes where allegations of violence are made. One possible solution is to always open a child protection investigation if allegations of domestic violence are made, since a child protection investigation is not limited by the consent of the parents. Other possible improvements include the development of a methodological support for evaluating allegations of violence, and a clarification of the courts' obligation to promote consensual solutions. / Barnets bästa ska vara avgörande i frågor om vårdnad, boende och umgänge. I bedömningen av barnets bästa ska särskilt beaktas risken att barnet far illa och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Utöver detta har barnet även en rätt att få information och ges möjlighet att framföra sina åsikter. Uppgifter om våld inom familjen är vanligt förekommande i vårdnadstvister. Framkommer det uppgifter sådana uppgifter vid handläggningen bör en riskbedömning alltid göras, för att bedöma om det finns en risk att barnet far illa. Trots det beaktas uppgifter om våld sällan vid handläggningen av vårdnadstvister. Resultaten från en granskning av gällande rätt samt en empirisk undersökning av underrättspraxis visar att detta främst orsakas av brister i lagstiftningen. Förutsättningarna att genomföra djupgående utredningar av våld vid handläggningen av en vårdnadstvist begränsas av att inhämtande av uppgifter är beroende av föräldrarnas samtycke. Det saknas vidare en tydlig metod för hur uppgifter om våld ska bedömas och bevisvärderas inom ramen för ett vårdnadsmål. Dessa brister får genomslag i domstolarnas rättstillämpning, där uppgifter om våld ofta avfärdas eller utesluts. Det föreligger ett behov av reformer för att barnperspektivet och barnrättsperspektivet ska få genomslag vid handläggningen av vårdnadstvister där uppgifter om våld framförts. En möjlig lösning är att alltid inleda en barnavårdsutredning om det framkommer att det kan ha förekommit våld inom familjen, eftersom möjligheterna att inhämta uppgifter i sådan inte är begränsade av föräldrarnas samtycke. Andra möjliga förbättringar inkluderar ett utarbetande av ett metodstöd samt ett förtydligande av domstolars skyldighet att verka för en samförståndslösning.

Barn har rätt till en trygg och stabil uppväxtmiljö som främjar utveckling och psykisk hälsa. Detta faktum gäller inte för alla barn som växer upp idag då psykisk ohälsa blir allt vanligare. Att som ett litet barn utsättas för den stress som förälderns ohälsa med för ökar risken att hjärnans utveckling påverkas vilket kan leda till psykiska- och beteendemässiga problem redan under de första åren av barnets liv. En systematisk litteraturöversikt med kvalitativ design har genomförts för att besvara syftet att beskriva erfarenheter av att som barn växa upp med en förälder med psykisk ohälsa. Resultatet mynnar ut i tre huvudkategorier; en otrygg uppväxt, ett tungt ansvar och behov av stöd. Barn upplevde svårigheter att förstå vad de fick se, höra och uppleva under sin barndom på grund av bristande information och kunskap om sin förälders psykiska ohälsa. Föräldrarnas beteende var ofta oförutsägbart vilket påverkade barnens psykiska mående samtidigt som utrymme för barnens egna känslor sällan fanns. Stigmatisering och isolering var faktorer som påverkade möjligheten till stöd och barn blev ofta osynliga i sammanhanget. Sett utifrån ett hållbarhetsperspektiv är det viktigt att se hur vi stöttar och bemöter familjer där psykisk ohälsa förekommer och tar i beaktning vad det kan få för konsekvenser för barnet nu och i framtiden.

Densification is highly prominent in the contemporary planning ideal, which is about efficient land use. This leads to more people sharing the same space, which means that more needs need to be included on the same area. There are various examples of how preschools' outdoor environments are planned in connection with densification, where they are, for example, placed on roofs or courtyards. A question that arises in connection with this, is what space is given to children and their needs when priorities must be made. Therefore, it is interesting to investigate, from a children's perspective, how the city of Malmö plans the outdoor environments of preschools and which solutions are used when the city is being densified trough a case study. There is a broad research base on what is good for children and their well-being and development. Where green and natural outdoor environments have a particular positive impact, which makes it important that preschools' outdoor environments can accommodate this. Especially since preschools are a place where children spend a lot of time. There are both national and municipal governing documents that municipalities need to adhere to in the planning process, which makes it interesting to examine how these are implemented and which working methods are used. Therefore, both document studies and qualitative interviews have been carried out. The result shows how the city of Malmö works from policy to implementation. Where the starting point is overall ambitions, then working methods and ends with the different solutions used, which is also exemplified by four preschools in Malmö. The result also shows that the city of Malmö has a great awareness of what is good for children and their needs are also given space in the planning. There are various governing documents and working methods that are supposed to promote good outdoor environments at preschools. The five solutions used in Malmö when planning preschools in connection with densification are larger units, outdoor environment on roofs, outdoor environment divided on roof and ground, outdoor environment in courtyards, and so-called adventure departments. In summary, Malmö municipality’s working method speaks for the fact that the children's perspective is anchored within the organization and that there is a positive development of how outdoor environments at preschools can be designed more qualitatively. / Förtätning är högst framträdande i det samtida planeringsidealet, vilket handlar om effektivt marknyttjande. Detta leder till att fler människor ska dela på samma utrymme, vilket innebär att fler behov behöver inkluderas på samma yta. Det finns olika exempel på hur förskolors utemiljöer planeras i samband med förtätning, där de exempelvis placeras på tak eller innergårdar. En fråga som uppstår i samband med detta är vilket utrymme som barn och deras behov ges när prioriteringar måste göras. Det blir därför intressant att genom en fallstudie undersöka, utifrån ett barnperspektiv, hur Malmö stad planerar förskolors utemiljöer och vilka lösningar som används i samband med förtätning. Det finns ett brett forskningsunderlag om vad som är bra för barn och deras välmående samt utveckling. Där gröna och naturliga utemiljöer har särskild positiv inverkan, vilket gör det viktigt att förskolors utemiljöer kan tillgodose detta. Detta eftersom förskolan är en plats där barn spenderar mycket tid. Det finns både nationella och kommunala styrdokument som kommuner behöver förhålla sig till i planeringsprocessen, vilket gör det intressant att undersöka hur dessa implementeras och vilka arbetssätt som används. Därför har både dokumentstudier och kvalitativa intervjuer genomförts. Resultatet visar hur Malmö stad arbetar från policy till implementering. Där startpunkten är övergripande ambitioner, för att sedan vidare visa arbetssätt och avslutas med de olika lösningar som används, vilka även exemplifieras av fyra förskolor i Malmö. Resultatet visar också att Malmö stad har stor medvetenhet om vad som är bra för barn och deras behov ges även utrymme i planeringen. Det finns olika styrdokument och arbetssätt som ska främja goda utemiljöer på förskolor. De fem lösningar som används i Malmö vid planering av förskolor i samband med förtätning är större enheter, utemiljö på tak, utemiljö uppdelad på tak och mark, utemiljö på innergård, samt så kallade äventyrsavdelningar. Sammanfattningsvis talar Malmö stads arbetssätt för att barnperspektivet är förankrat inom organisationen och att det syns en positiv utveckling av hur utemiljöer på förskolor kan utformas mer kvalitativt.

The view of children has changed and evolved significantly throughout history. People in earlier times did not view children and childhood as we do today, during the early modern period the attitudes towards children began to develop. In the present study, the perspectives of Erasmus of Rotterdam and Martin Luther on children have been examined and analyzed to gain an understanding of how people viewed children and childhood, as well as how their perspectives differed from each other. The results of the study have also explored how the views on children and childhood may have has highlighted the divergent approaches and perspectives of Luther and Erasmus regarding the view of children and childhood, as well as the influence they exerted during the early modern period and the development of curricula.

Delaktighet är tydligt framskrivet i skolans styrdokument. Vår bild är att problemområdet kring elevers delaktighet i särskilt stöd behöver utforskas vidare. Huvudpersonen i det särskilda stödet är ju eleven, vars mål är att lyckas utifrån sina förutsättningar. Elevers perspektiv saknas i stor utsträckning i tidigare forskning. Syftet med examensarbetet är därför att bidra med kunskap om elevers upplevelse kring att vara delaktiga i processen kring särskilt stöd. Studien skulle kunna vara intressant för alla som arbetar inom skolan och som intresserar sig för eleversdelaktighet och elevens perspektiv. Följande forskningsfrågor har använts för att tydliggöra syftet: 1. På vilket sätt har eleven varit delaktig i det särskilda stödets utformande och innehåll? 2. I vilka sammanhang har dialog med eleven skett kring det särskilda stödet? 3. Vilka professioner har haft en dialog med eleven gällande det särskilda stödet? Det teoretiska ramverket för studien utgörs av Roger Harts (1992) delaktighetsteori. I sin modell Ladder of Participation (delaktighetsstegen) problematiserar Hart barns delaktighet och aktivadeltagande. Syftet med modellen är att visa att barns delaktighet kan ske på olika nivåer samtatt det som uppfattas som delaktighet av vuxna kan vara skenbar delaktighet då barnetsperspektiv inte beaktats. Modellen är användbar i studier då elevens perspektiv på delaktighetoch inflytande undersöks. För att komplettera och fördjupa den teoretiska förankringen användsäven relationell pedagogik som en del av det teoretiska ramverket i denna studie. En kvalitativ ansats har valts då syftet med studien är att bidra med kunskap om eleversupplevelse av delaktighet. Det empiriska underlaget utgörs av semistrukturerade intervjuer medelever i årskurs nio som har en pågående stödinsats. Intervjuerna har genomförts på två grundskolor i södra Sverige. Målsättningen med intervjuerna var att få syn på eleversupplevelser av delaktighet i sitt särskilda stöd. Materialet har bearbetats med tematisk analys och analyserats med Harts (1992) delaktighetsteori och Aspelins (2018) teori om relationell pedagogik för att undersöka på vilket sätt och i vilka sammanhang eleven upplever delaktighet i stödinsatser. Resultatet i studien visar att de intervjuade elevernas upplevelse av att vara delaktiga i detsärskilda stöd de erbjudits till största del kan kategoriseras som icke delaktighet enligt Harts(1992) delaktighetsteori. I empirin syns att även om de vuxna verkar ha en god intention med att på olika sätt försöka att få eleven delaktig i det särskilda stödet har eleven inte förstått syftet med sin roll i sammanhanget, vilket Hart definierar som manipulation. I resultatet synliggörs en komplex situation i processen kring särskilt stöd då vuxna i skolan arbetar för att varje elev ska nå målen utifrån sina förutsättningar, men där barnets delaktighet i processen kring särskilt stöd är starkt begränsad. Studiens resultat synliggör ett behov av att skapa rutiner kring elevers delaktighet i särskilt stöd. En del i rutinerna skulle kunna vara att se till att skolan inte missar att informera eleven om syftet och sin egen roll i utformandet och beslutet kring det särskilda stödet. Rutinerna handlar även om att tydligt förmedla vilka möjligheter och rättigheter eleven har, men även vilka förväntningar som ställs på eleven i stödinsatsen. Det är all berörd personals ansvar att se tillatt barnets röst lyssnas till men specialpedagogen kan fungera som en garant för att detta sker. Specialpedagogens roll handlar även om att inta det viktiga helikopterperspektivet som krävs för att se helheten vid skolutveckling där elevdelaktighet kan vara en kärnfråga både vad gäller elevers skolsituation i stort, men även avseende det särskilda stödet.

Studiens syfte var att undersöka barns egen kunskapsorganisation. Tidigare studier visar att när barns röster tas till vara i utformningen blir det möjligt att skapa kunskapsorganisationssystem som är bättre anpassade efter barns informationssökning. Studien sökte att besvara följande forskningsfrågor. Hur väljer barn själva att strukturera information? Hur kommer det sig att de sorterar information på det sätt de gör? Hur förhåller sig barnens egen klassifikation till de system som används på biblioteken idag? I syfte att besvara dessa frågor tillämpades två olika metoder tillsammans med en grupp barn som var regelbundna deltagare i ett anonymt folkbiblioteks biblioteksklubb. Coopers metod för att undersöka hur barn kategoriserar information i ett bibliotek användes för att samla in data om barns egen kunskapsorganisation. Fokusgrupper användes som metod för att generera data om hur barnen tänkte kring sorteringen. Den insamlade datan analyserades med hjälp av tidigare forskning och de teoretiska begreppen becomings och beings och barnperspektiv och barns perspektiv. Resultaten visar att omslagsbilder var oerhört viktiga för hur barnen valde att sortera böcker, viktigare än ex. baksidestext. Linjen mellan fack- och skönlitteratur ärbetydligt mjukare för barn än för både vuxna och klassifikationssystemen SAB och DDK.Tidigare erfarenheter utgör också en viktig variabel för barnens kategorisering, bland annatgenom att deras genreförståelse informeras av tidigare erfarenheter från andra medier. Huruvida barnen tolkade en boks innehåll som påhittat eller inte hade också det avgörande effekt på hur de valde att sortera.

The purpose of this study is to investigate how the child perspective is considered, interpreted and applied in the investigation process within financial aid. Using the qualitative method as a tool, the investigation has been carried out in the form of semi-structured interviews with six financial assistance officers in order to answer the purpose of the study. The empirical material is analyzed in the study based on various theoretical starting points such as power theory and bureaucracy as well as the meaning of the children's perspective. Due to the limited contact with children, the results show that the children's perspective becomes more difficult to implement when handling cases. The result also shows that there is a problem with the implementation of the child perspective as the unit is adult-centered and thus only collects information from what is provided by the parents. In the results of the study, it also appears that aid workers interpret the child's perspective and the child's best interests differently, but that they nevertheless share the same motivation behind their varying interpretations. The result can therefore show that there are shortcomings in the adult-centered unit when considering the best interests of the child, as underlying problems such as power and room for action contribute to difficulties.

I den här vetenskapliga essän undersöks miljöundervisning och speciellt klimatundervisning för elever på fritidshemmet. Fokus ligger på frågan om barns perspektiv på och i denna undervisning och på hur fritidshemsläraren kan ge tillräckligt stort utrymme till det. Klimatkrisen diskuteras utifrån de starka psykologiska försvar den väcker. Även miljöundervisningens kopplingar till interkulturalitet belyses. Essän utgår ifrån en berättelse där jag beskriver de svårigheter jag själv upplevde med att undervisa elever på fritidshemmet om klimatförändringar. Metoderna är vetenskaplig essä och deltagande observation. Teoriramen består främst av Ingrid Pramling Samuelssons teoretiserande av begreppen barnperspektiv och barns perspektiv samt olika forskares tankar om och kritik av interkulturalitet. Essän pekar på att det särskilt i klimatundervisning kan vara en utmaning att i tillräckligt hög grad inkludera barns perspektiv, men att det är av stort värde att som fritidshemslärare lyckas med det - både med tanke på resultatet av undervisningen och med tanke på ett etiskt förhållningssätt gentemot barn som ”human beings” och inte ”human becomings”. Studien visar också på att ett interkulturellt perspektiv som betonar både det gemensamma och skillnader kan bidra till en levande miljöundervisning.

Syftet med studien är att undersöka vilka metoder i dokumentationsprocessen som främjar barns delaktighet. Vidare undersöks också hur barns perspektiv synliggörs genom dokumentation. Studien utgår från ett barndomssociologiskt perspektiv och en kvalitativ metod har använts för att svara upp på forskningsfrågorna. Enskilda kvalitativa intervjuer har genomförts med sex förskollärare, empirin har kategoriserats och slutligen analyseras. Resultatet visar att bilder används flitigt för att göra barn delaktiga i dokumentationsprocessen och som hjälp för att få syn på barns perspektiv, då bilder används som stöd i reflektioner och diskussioner tillsammans med barnen. När det gäller metoder där barnen har möjlighet att själva dokumentera beskriver förskollärarna att barnen själva fotograferar, eller ber en vuxen fota något som barnet gjort, exempelvis något barn skapat eller visar intresse för, även om detta inte är något som sker regelbundet.

Idag pågår en omfattande urbanisering, och utifrån rådande hållbara stadsutvecklingsideal är den täta blandstaden eftersträvansvärd. Detta skapar konkurrens om stadens mark. Många barn växer upp i staden men barnperspektivet ges ett begränsat utrymme i planeringen av den byggda miljön. Över tid har olika mycket hänsyn tagits till barnperspektivet, exempelvis gavs barnperspektivet stort utrymme under efterkrigstidens stadsplanering och bostadsbyggande, idag hänvisas barn oftare till specifika ytor och kan inte ta del av hela staden. Frågan om vem som ges rätten till stadens offentliga rum blir därmed relevant. Studien belyser problematiken utifrån framförallt två teorier; The right to the city (Harvey, 2008; Mitchell, 2003) och genom en vidareutveckling av miljöpsykologiska begreppet affordances (Kyttä, 2003). De två perspektiven har möjliggjort en analys på ett strukturellt plan såväl som i en mer detaljerad skala. Studien består av en fallstudie med fokus på tre offentliga rum i Hyllie, en skolgård med en angränsande park, ett stationstorg och ett bostadsområde. Det empiriska materialet har samlats in genomintervjuer och en dokumentanalys. Fokus ligger på hur barnperspektivet beaktas i planeringen idag och på hur detta perspektiv kan vidareutvecklas för att skapa barnvänliga urbana miljöer. Resultatet visar att rekreations- och lekytor, är för få, för små eller för tillrättalagda och att det planeras för en hög grad av biltrafikalstrande verksamheter i området. Slutsatsen är att barns rörelsefrihet kommer att begränsas i Hyllie, om så inte ska ske är föräldrarnas resurser avgörande samt är det nödvändigt med en medveten planeringsstrategi om denna utveckling ska kunna vändas. / In today’s western societies an ongoing urbanization is taking place simultaneously as the dense mixed city is desirable based on current sustainable urban development ideals. This leads to a competition of space in the city. Many children in Sweden grow up in cities today. However, the child's perspective is given a limited focus in the planning of urban environments. Over time, varying degree of the child’s perspective has been taken into account. The child’s perspective was given great consideration during post-war urban planning. Today children are directed to specific areas and have limited access to the city as a whole. The question of who is given the right to public spaces is therefore relevant. The thesis highlights the problem on basis of two main theories; "The Right to the City" (Harvey, 2008; Mitchell, 2003) and through further development of environmental psychology concept "affordances" (Kyttä, 2003). The two perspectives enable an analysis on a structural level as well as in micro scale. A case study is conducted focusing on three public spaces in Hyllie, a schoolyard with an adjacent park, a station square and a residential area. The study focuses on how the child’s perspective is used in planning today and how the perspective can be developed further to creates child-friendly urban environments. Through interviews and document analysis, conclusions have been drawn about the planning of Hyllie from the child's perspective. The result indicates that recreation- and playground areas are too small, too few or too well designed and that the detail plans enables a high degree of traffic evoking activities. The conclusions are that the child's freedom of movement will be limited in Hyllie, if not to happen, it is crucial parental resources and it is necessary with a conscious planning strategy if the trend is to be turned.