Hard preppers and soft Values Survival of the fittest. Who is prepared for a crisis, and who will survive? What type of knowledge is needed to survive in todays society? When I received the folder ”If Crisis or War Comes” from MSB (Swedish Civil Contingencies Agency) I felt a shiver of individualistic expectations to provide and protect yourself in a society where you can’t trust the community. This project is an attempt to challenge the camouflage green violent aesthetics disguised in a highly multifunctional pocketknife. An attempt to challenge who will survive. This is a project about discussing survival from a class and norm perspective thought aesthetics. Discussed in parts as prepping in food and water prepping and defense. All of them in a technique and aesthetics that provokes the topic and challenge the individualism of todays prepping system.

<p>En stad är i konstant rörelse och förändring. Staden kan handla om känslor, intryck och upplevelser. Upplevelsen av en metropolis kan vara en behaglig resa, men det kan även innebära ett mentalt slag i magen på grund av dess historia som kan vara så oerhört tragiskt och otäck att den rör dig till tårar. Eventuellt kan en stads historia även få människor att se världen med nya och mer öppna ögon. I det här fallet handlar det om en av världens metropolstäder, Berlin.</p><p>Varför är Berlin så speciellt? Staden är varken känd för sin skönhet eller bevarandet av staden. Berlin är fascinerande på det sättet att den lever, andas och när sig på konst och kultur. Det är en av de yngre europeiska huvudstäderna, men det finns ingen annan stad som har lämnat lika mycket spår och ärr efter sig. Dess byggnader och ruiner vacklar under smärtsamma minnen. Berlin förkroppsligar mycket av Europas moderna historia. Den var centrum för expressionismen i slutet av 1800-talet och under 1920-talet var staden varietéernas, kabaréscenernas, dekadensens och avantgardekulturens2 lockande metropol.</p><p>Tysklands öppna sår finns fortfarande i Berlin sedan andra världskriget. Staden hade en betydande roll under andra världskriget och blev en måltavla för de allierade länderna. Efter andra världskrigets slut delades staden mellan öst och väst och muren blev en symbol för Sovjetunionens tryck på Östeuropa. När muren föll 1989 blev det startskottet för kommunismens fall och även en nystart för Berlin.</p><p>Återföreningen av Berlin och hela Tyskland (1990) har tvingat berlinarna att fatta många beslut om vad man ska bygga och vad man ska bevara i staden. Påföljderna för att bevara eller förstöra delar av staden är djupt rotade i stadens historiska identitet. Mycket pengar lades ner för att återställa det gamla Berlins paradgator och torg ochäven för att sudda ut de gamla gränserna mellan öst och väst.</p><p>Varje epok i Berlins historia har lämnat dess egna monument, synliga och ihågkomna, planerade och oavsiktliga. Var och en av dessa epoker har gett staden en tydlig identitet, som kunglig bostad, som en industristad, som huvudstad för nazismen, som det kalla krigets slagfält och som den återförenade huvudstaden.</p><p>Berlin är en stad som måste upptäckas av varje ny generation och återupptäckas av varje äldre generation. Det är en metropolis som attraherar miljoner människor från hela världen.</p>

<p>This paper is about Soren Aabye Kierkegaards (1813-1855) philosophy regarding the relation between the aesthetic and the ethic stage. The result of the essay is a modification of the aesthetic problem. The suggestion is to convert part of Kierkegaard’s metaphysical claims into an epistemic approach. An epistemic approach means to hold a position of well grounded stipulative beliefs. The argument for this suggestion is that it’s not possible to decide the truth in Kierkegaard’s metaphysical claims and therefore is it more fruitful to take an epistemic position. This paper claims that for the aesthetic person an argumentation on an epistemic level should be enough to choose the ethic way of life.</p> / <p>Denna uppsats behandlar Sören Aabye Kierkegaards (1813-1855) filosofi med avseende på förhållandet mellan det estetiska och etiska stadiet. Resultat av uppsatsen faller ut i ett förslag till modifiering av Kierkegaards lösning på det estetiska problemet. Förslaget till modifiering går ut på att istället inta en epistemisk hållning till de metafysiska sanningsanspråk som görs i Kierkegaards filosofi. Med en epistemisk hållning menas en position som bygger på stipulativa välgrundade trosföreställningar. Argumentet för detta är att vi inte kan avgöra sanningsvärdet i Kierkegaards metafysik och därför är den epistemiska positionen mer fruktbar. Uppsatsen hävdar att för estetikern borde en argumentation på epistemisk nivå räcka för att välja det etiska.</p>

<p>This essay tries to show how The Swedish Museum of Architecture, Stockholm, with the exibition Architecture in Sweden - Function, Design and Aesthetic through the Ages, presents and represents architecture. It is stated that this is done in a multi-perspectival, multimedial fashion, with the aid of, for example, photography, models and mixed material surrounding the wide concept of ’architecture’. One chapter discusses the relationships between the exhibition on site, the exhibition catalog and the museum´s website. Another chapter argues that there can be no essential or perfect representation of architecture, although this utopian wish most certainly exists even today. A general idea is that the problems regarding architectural representation has something to do with its double position within art history as well as its multi-dimensional characteristics. In addition to this, our daily encounters with architecture is also said to contribute. Furthermore, it is argued that exhibitions understood as site-specific and temporal events, need further research.</p>

This dissertation is a comparative study of the concept of the figural in relation to moving images with three case studies on filmmaker and writer Jean Epstein (1897-1953), video artist Bill Viola (1951-) and the cd-rom art magazine Artintact 1-5 (1994-1999). The conceptually focused case studies also enable a comparison between the different media technologies of film, video and new digital media. The figural is a concept originally used by Jean-François Lyotard and has resurfaced in the works of Jacques Aumont, Philippe Dubois, Nicole Brenez and D. N. Rodowick. Building on ideas expressed by these writers I show how the figural is a concept describing a border zone between abstraction and representation, where focus is on the image as event and process, and various effects due to image manipulation. I argue that a figural approach enables a more nuanced understanding of visual materiality as well as of new relationships between image and text. I also show how the figural can be understood as part of a ”new aestheticism”, where the relationship between viewer and image is emphasised. On a conceptual level the figural is put in relation to the concept of a ”haptic visuality” and the so-called ”post-medium condition”. In the reading of Jean Epstein the figural is used to foreground aspects of ”thinking with images”, and of a ”temporal perspective” as a new visual matter. In the case of Bill Viola the figural is to be found for example in his frequent use of slow motion as an embodied visuality. In the case of Artintact the figural is used to show how digital media is not as immaterial as often claimed, on the contrary the digital brings a new importance for visual materiality. Taken together these aspects introduce the figural as an important element for our understanding of visual culture.

For centuries, the human body has been used as a mean to project the norms, moral values and aesthetic preferences that exist throughout society. It has been controlled through constrictive fashion, family and social virtues and through how we perceive gender and sexuality. This essay strives to show, not only how the body and the aesthetic values coexist, but also how they work together and influence each other, with the body as the aesthetic medium. To do this, Michel Foucault’s writings of sexuality and his theories on morality and discipline, as well as Judith Butler’s works on normativity and performativity are being used. Carolyn Korsmeyer’s work on aesthetic theory from a feminist point of view, specifically what she writes about beauty and the sublime, is also utilized, together with Sigmund Freud’s theories on variant sexuality. As human beings, we have a tendency to view each other as followers of a certain norm; more specifically a gender based one. We divide each other into either men or women, but always as heterosexuals with a desire to procreate. What happens then when we come across someone who either is gay, bi- or transsexual, a transvestite, or someone who’s primary sexual interest is focused on a body part, a piece of clothing, on giving or receiving pain, physical restraint, or to dominate or being dominated? There still exist a social tendency to view these as being outside the norm, but my point in this essay is that these are just as much a performative action as is the one being a heterosexual man or woman. This because we humans are performative at our core, we always stage our gender and sexuality, as well as philosophical and political attitudes, with everyone else being both the audience and fellow actors. Fetishistic practices and BDSM are part of the aesthetic world by their close relationship with aesthetic sublimity. By engaging in one or both of these, the fetishist or BDSM-enthusiast uses his or her body as a mean to experience the delight that is the core of sublimity, as well as beauty. Beauty and sublimity are also the keywords used to describe the pleasure derived from the visual appearance of the female body and the power eminated from the male. These have been highlighted through clothing such as corsets, high heels and uniforms, and all of these have also found their way into both the world of fashion and into the wardrobes of fetishists and those engaging in BDSM. These practises have had a high influence on the haute couture of fashion, mostly due to their provocative values. My point in this essay is then that the aesthetic world consists of something more than just art, for example a painting hung on a wall. It consists of bodily actions and responses, all of which can be seen as parts of a purely aesthetic experience.

No description available.

Detta examensarbete utreder och ger förslag på hur utemiljön kring Tingsrydtravets anläggning kan utformas för att bli attraktivare för olika arrangemang såväl inom hästsport som för andra verksamheter. Resultatet av rapporten är uppdelat i två förslag, det första förslaget skall vara realiserbart inom ett till två år samt till så låg kostnad som möjligt. Det andra förslaget är en utopisk framtidsvision utan hänsyn till ekonomiska begränsningar. Alla gestaltningsförslag är utformade med stark inspiration från småländsk natur och byggnadskultur. För att bevara och förstärka travanläggningens lokala karaktär har material och utformning av byggnader etcetera valts för att efterlikna småländsk, lantlig bebyggelse från förra sekelskiftet. Genom att förbättra anläggnings estetiska värden strävar Tingsrydtravet efter att förbättra besökarnas upplevelse, dra mer publik samt få möjlighet att vara arrangörer för fler evenemang. Med Tingsrydtravet som centrum hade detta på sikt bidragit till en utveckling av landsbygden kring Tingsryd, det så kallade ”Hästriket”.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vad som händer med dramapedagogik när den är en tillfällig besökare i skolan genom regeringssatsningen Skapande skola. Studien undersöker vad som händer med dramapedagogikens processinriktade arbetssätt när den ska rymmas inom en målinriktad projektverksamhet som Skapande skola vars syfte är att möjliggöra professionell konst i för- och grundskola. Med socialkonstruktionistisk ansats genomförs en kritisk diskursanalys för att belysa hur dramapedagogiken konstrueras inom ramen för Skapande skola projekt. Föremål för detta arbete är studier av texter producerade av regeringen samt intervjuer av dramapedagoger med erfarenhet från Skapande skola. Resultatet bearbetas utifrån ett maktperspektiv med stöd av Faircloughs modell för kritisk diskursanalys samt diskuteras utifrån Tönniers begrepp gemeinschaft och gesellschaft. Studien visar på att Skapande skola och dramapedagogik har lärande som gemensam nämnare. Det är i det praktiska arbetet som Skapande skola och dramapedagogik kan hamna i maktkamp eftersom det kan saknas enighet om hur lärande definieras och iscensätts. Studien identifierar reflektion, holistiskt och transformativt lärande, fördjupande processer och möte genom interaktion som dramapedagogiska nyckelord för att definiera lärande. Studien visar på att dessa nyckelkomponenter ofta försvinner när ramarna för Skapande skola är allt för strama. / The aim of this dissertation is to investigate how pedagogical drama is affected when temporary appearing in schools through the art project Skapande skola initiated by the Swedish government. The dissertation examines how the process of drama pedagogy is being exposed and used within some of the projects of Skapande skola. By using theory of social constructivism a Critical discourse analysis I carried out in order to expose how pedagogical drama is constructed within the frames of Skapande skola. The subjects of research are texts produced by the Swedish government and interviews with drama practitioners with experience of working with Skapande skola. The result is discussed by using a power perspective with the support of Fairclough’s model of Critical discourse analysis as well as Tönnier’s theoretical ideas of Gemeinschaft and Gesellschaft. The study unfolds that Skapande Skola and pedagogical drama have learning as a key component. It is within the social practice that Skapande skola and pedagogical drama may enter a power struggle, as there could be a disagreement on how learning shall be defined and staged. Key components identified in this study defining learning in pedagogical drama are reflection, holistic and transformative learning, accentuated process and meeting through interaction. The study reveal that the key components are often left out when the frames are too tight within the Skapande skola project.

This work examines how the aesthetics of Japanese actor and playwright Zeami Motokiyo (1346-1443) offers insight into the value of the unseen elements in art, specifically in the art of acting. What acting makes appear is likened to a vessel, which creates an empty space of what doesn’t appear. This non-appearing element is at the same time what gives the vessel its function. Nō theater is described as an art of suggesting, giving a background to Zeami’s theories. The importance of the tangible in Zeami’s aesthetics is underscored in a discussion of the technique, beauty, specificity, and variation implied by the principals of two basic arts, monomane, and hana. Then, the way the actor according to Zeami can make use of the unseen to fascinate the spectator is thoroughly investigated, relating it among other things to the question of emotion in western theory of acting, and the japanese concept of yūgen. Finally, Zeami’s concept of hana is described as relying on both what appears and what doesn’t appear, and the relevance of hana as a definition of the value of art is emphasized.