Uppsatsen ämnar utföra en intersektionell analys av hur kvinnliga rappare diskuterar cunnilingus i sina texter. Utförandet av en intersektionell analys innebär att undersöka, beskriva och tolka någonting utifrån ett sociologiskt perspektiv som tar hänsyn till hur samverkan av olika sociala maktstrukturer skapar förtryck för olika samhällsgrupper. För denna analys innebär det att se på hur cunnilingus diskuteras av kvinnliga rappare i relation till deras kön, klass och etnicitet, för att se hur diskussionen påverkas av dessa sociala faktorer.

Diss. (sammanfattning) Umeå : Umeå universitet, 2007. / Härtill 5 uppsatser.

Diss. Linköping : Linköpings universitet, 2006.

This essay provides a queer theoretical, non-biographic reading of Karin Boye's novel Crisis from 1934. The analysis aims to focus on how Christian faith, constituting a major part of the book, can be connected to and be read as a symbol of heteronormativity. Furthermore the analysis describes how the queer aspect in the novel reveals heteronormative and intersectional structures. The investigation is set against previous research on Boye’s literary works, and other queer theoretical texts to show how the protagonist Malin Forst’s queer desire and identity develops as opposed to authoritative voices present in her life.

Bakgrund: Cis-normativa uppfattningar finns genomgående i samhället och når även hälso- och sjukvården, där de på flertalet sätt påverkar dess utformning. Transpersoner, vilka står utanför dessa normer, har ett försämrat hälsoläge jämfört med cis-personer, och upplever också att de stöter på hinder då vård söks. Sjuksköterskan skall sträva efter en god vård på lika villkor för hela befolkningen, men ofta påvisas begränsade kunskaper gällande transpersoner och gruppens specifika behov. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors kunskaper om, och upplevelser av att vårda transpersoner. Metod: Genom åtta individuella intervjuer samlades information för att söka svar på syftet. Inhämtat material analyserades sedan med latent innehållsanalys. Resultat: Då sjuksköterskor vårdade transpersoner upplevde de ofta en otillräcklighet, vilken grundades i osäkerhet, okunskap eller upplevelsen av maktlöshet att påverka situationen. Det syntes också en strävan efter att erbjuda god vård genom att lösa uppkomna problem och se människan istället för könet. Cis-normativiteten i samhället upplevdes påverka både rådande uppfattningar om transpersoner samt sjukvårdssystemets utformning och funktion. Slutsats: Sjuksköterskors utbildning och fortbildning på ämnet är bristfällig. Behovet av vidare forskning är stort för att kunna vidta åtgärder och garantera transpersoner en god vård. Nyckelord: Bemötande, intersektionalitet, kunskap, könsidentitet, omvårdnad, transperson, upplevelse / Background: Cis normative conceptions can be found throughout society and therefore also affect the health care system. Transgender people, whom are excluded in this normative way of thinking –  have a poorer health status compared with cis-persons, and when seeking health care, they tend to experience various obstacles. Nurses have the responsibility to strive for good and equal care for all, but often tend to lack knowledge of transgender people and their specific needs. Purpose: The purpose of the study was to explore nurse’s knowledge and experiences of caring for transgender people. Method: During 8 individual interviews, information was gathered to answer the purpose. Obtained material was analyzed with latent content analysis. Results: While caring for transgender people, nurses felt insufficient due to insecurity, incapability or lack of knowledge. They also strived to offer good health care regardless of gender, through solving problems that arose. Society’s cis normativity seemed to affect the way transgender people were perceived, but also the form and function of the entire health care system. Conclusion: Education and further training on the subject is insufficient. Further research is necessary to provide good health care for transgenders people Keywords: Experience, intersectionality, knowledge, gender identity, nursing, transgender, treatment

Det finns en likriktning i de berättelser som görs synliga genom konstnärligt arbete idag, där storstäder utgör centrum och orter runt om i landet inte sällan glöms bort. Många verksamhetssatsningar på ungas konstnärliga skapande har gjorts i storstadsområden för att öka intresset för konst och design bland ungdomar i förorter. I detta arbete har jag tillsammans med en studiekamrat Anna sett att det finns ett behov av verksamhetssatsningar även längre ut i landet. Därför har vi provat vingarna för en mobil verksamhet som har tagit sig ut i landet med ambitionen att utjämna mellanrummet mellan centrum och periferin, och skapa plats för fler berättelser i kulturens centrum. Mina frågeställningar har varit: Hur kan en mobil estetisk verksamhet skapa utrymme för ungas berättelser och synliggöra platser i periferin? På vilket sätt kan denna verksamhet bemöta en hotad bildundervisning? I undersökningen har jag tagit mig tillbaka till min uppväxtort Värnamo där jag genom ett a/r/t/ographiskt förhållningssätt tagit mig an platsen. Jag har genom att uppleva, filma och fotografera tagit nya perspektiv vid en ny tidpunkt på en gammal plats vilket har varit en del i designandet av de workshopar som vi hållit både i Värnamo, och i Kiruna. Syftet med workshoparna har varit att stärka deltagarna till att berätta sina berättelser genom konstnärligt skapande och ta plats. Undersökningen tar ett intersektionellt perspektiv där platsen är i fokus, och där normer kring centrum och periferi undersöks. Mobila Designfabriken gestaltades på Konstfacks vårutställning i Tellusgången 16, där besökarna fick möjlighet att ta plats i en buss och uppleva resan mellan Kiruna och Värnamo. Deltagarnas visuella och auditiva berättelser fanns representerade och verksamhetens webbsida fanns att titta på digitalt. Genom arbetet med verksamheten har vi kunnat visa att en mobil plattform kan nå ut till fler människor på platser som kanske inte har samma tillgång på kultur som i storstaden.

This study investigates and maps out sociocultural groups in american sitcoms over two decades, the 1990s and 2010s. It also examines whether characters were portrayed in different stereotypes and how and if the male gaze occurs. All this was done through an intersectional perspective. A total of 30 sitcoms, 15 per decade, were examined by a quantitative content analysis. There was 168 characters coded in the sitcoms from the 1990s and 200 characters in the sitcoms from the 2010s, which make a total of 368 coded characters. Key findings showed that sitcoms in the 2010s had more diversity among ethnicity and sexuality compared to sitcoms in the 1990s. Yet caucasian and heterosexueal people were still overrepresented. More men were represented in both 1990s and 2010s sitcoms, but major roles were divided equally between men and women in 2010s american sitcoms. Compared to other studies, surprisingly little sexualization of women occured in the selection of american sitcoms. None of the 368 characters that were coded had any disabilities and very few older and retired people were represented.

Zapatiströrelsen är en social/politisk/revolutionär rörelse i delstaten Chiapas, Mexiko. De genomförde sin första och enda väpnade attack den 1 januari 1994 efter årtionden av organisering i Laconadadjungeln i Chiapas. Zapatiströrelsens organisering grundar sig i århundraden av förtryck av ursprungsbefolkningarna och i den sedan länge pågående konflikten om land. I och med upproret krävde de demokrati, frihet och rättvisa, politisk och territoriell självbestämmanderätt samt rättigheter för ursprungsbefolkningarna i Mexiko. Samtidigt höjde kvinnorna rösten och krävde ett mer jämlikt och rättvist samhälle och de lade fram den revolutionära kvinnolagen vilket blev startskottet för en växande kvinnorörelse som kom att sträcka sig långt utanför Chiapas gränser. Uppsatsens syfte är att belysa zapatistkvinnornas organisering och kamp samt hur Zapatiströrelsens framväxt bidragit till förändring av könsroller och maktstrukturer. Uppsatsen bygger främst på antropologisk litteratur och artiklar och genomsyras av postkoloniala feministiska teorier.

Sammanfattning Att planera för mer trygga och jämställda miljöer där både män och kvinnor, barn och gamla känner en större känsla av trygghet är väldigt aktuellt inom den fysiska planeringen. Uppsatsen tar avstamp i problematiken om att det finns en vilja att planera för trygghet men att det saknas riktlinjer i hur trygghet och jämställdhet kan uppnås. Uppsatsen syftar till att bidra med en ökad kunskap och förståelse kring möjligheten och förmågan att planera för trygghet genom att se till olika gömda narrativ om trygghet. Problemformuleringen har operationaliserats i tre frågor som senare ska diskuteras. —   Hur genereras kunskap om trygghet inom planeringen?                —   Vilka antaganden om trygghet finns inom planeringen? —   Vilka åtgärder föreslås för att åstadkomma tryggare miljöer?  Uppsatsen teoretiska perspektiv bygger på postrukturalism och intersektionalitet som både är två teoretiska ansatser som ämnar att se bortom det hegemoniska narrativet för att hitta de historier och berättelser som gömmer sig bakom den. Intersektionella perspektivet hävdar att det finns maktstrukturer i samhället baserade på genus, klass och etnicitet som hindrar vissa berättelser från att berättas. Den tidigare forskningen fokuserar på maktrelationer och speciellt den mellan män och kvinnor och den otrygghet kvinnor känner för vissa offentliga platser. Undersökningen av trygghetsvandringarna visar på att det är snarare ålder än genus som påverkar en aktörs upplevda känsla av otrygghet. Vidare ses ungdomar som de aktörer som orsakar otrygghet medan barn och äldre ses som de aktörer som upplever otrygghet. Resultatet visar också på att narrativen är väldigt skilda och att det finns många scener som uppfattas otrygga. Diskussion lyfter problematiken med tanken om kunskap som något objektivt, något som kan legitimera en viss typ av fysisk åtgärd i planeringen. Den kunskap som trygghetsvandringar genererar argumenteras för att vara en reproducering av en redan berättade historia om trygghet. En berättelse baserad på en hegemonisk föreställning om vad trygghet innebär. Vidare diskuteras att de antaganden som finns om trygghet i planeringen inte nödvändigtvis behöver vara sanna. Idén om att genus är en de viktig faktor om man ser till maktrelationer och vilka berättelser om trygghet som har möjlighet att berättas kan ifrågasättas då enligt undersökningen är snarare ålder som avgör aktörers möjlighet att berätta sina historier. Vidare diskuteras hur fysiska åtgärder för att skapa en tryggare miljö kan verkligen leda till tryggare miljöer, huruvida detta är en placeboeffekt kan diskuteras. Utifrån undersökningen samt diskussion har följande slutsatser dragits. Kunskap är en viktig faktor inom planeringen för att legitimera vissa typer av åtgärder. De narrativ som har identifierats visar på att den kunskap som generas är en reproducering av en redan etablerad berättelse över vad trygghet är och vad det innebär att vara otrygg. Vidare visar undersökningen att de antaganden som finns över trygghet inte nödvändigtvis behöver vara sanna. De identifierade narrativen visar att det är snarare ålder som maktfaktor än genus som förklarar vilka berättelser som blir hörda. Vidare visar undersökningen att otrygghet kan planeras bort med hjälp av fysiska åtgärder men då skapandet av en placeboeffekt. För att skapa riktig trygghet behöver det sociala och maktrelationerna mellan olika aktörer tas med in i ekvationen. Mångfalden av personer och berättelser visar på en svårighet att planera för en trygg miljö där alla känner sig inkluderade. Till sist dras slutsatsen att trygghetsvandringarna som medel sätter själva ramarna för vilka berättelser som blir berättade.

Denna studie undersöker minoritetsgruppers representation och framställning i svenska filmer. De studieobjekt som har analyserats är En underbar jävla jul och Sällskapsresan 2. Dessa filmer utkom i två olika tidsperioder, den ena 2015 (En underbar jävla jul) och den andra 1985 (Sällskapsresan 2). Syftet är att undersöka hur minoritetsgruppers framställs i ett medium som är avsett för underhållning, och vad som händer när de olika systemen av maktförhållanden och strukturer möts under en och samma arena. Målet är att bidra till en ökad uppmärksamhet och engagemang kring fenomenet. Studiens tillvägagångssätt grundar sig i diskurspsykologi som teori och metod, samt intersektionalitet som teori. Genom att kombinera två stycken teorier kan studieobjekten analyseras på ett djupare plan då de olika teorierna kompletterar varandra. Allt material som hämtades från studieobjekten transkriberades för att sedan analyseras. Analysen är uppdelad i fyra olika teman; könsroller och sexualitet, klass, politik och etnicitet. Tillsammans bidrar dessa teman till att studiens frågeställningar besvaras. Studiens resultat påvisade att minoritetsgrupper representeras i olika grad och att de ofta tilldelas stereotypa roller. Resultatet visade att svensk film har genomgått en förändring över åren, och att den idag innehar en mer öppen dialog gällande samhällsrelaterade frågor. / This study examines the portrayal of minority groups shown in swedish films. The chosen objects are En underbar jävla jul (2015) and Sällskapsresan 2 (1985). The purpose of the study is to analyze how minority groups are represented in a forum whose main desire is to entertain rather than inform and to examine what occurs when different structures of authorities collide. The study’s main ambition is to illuminate and exposure this phenomenon. The study will apply discursive psychology as its method and theory along with intersectionality. The reason behind is solely to help us get a better understanding and deepen our knowledge. The combination of the aforementioned theories will provide a unique outlook for the analysis. All material collected from the films were at first hand transcribed and later analyzed. The analyses was divided into four different themes; gender roles and sexuality, class, politics and ethnicity. The four themes will contribute the answers of the study’s main questions. The results concluded that minority groups were often given stereotypic features as well as being given little to no exposure in films. However the results also showed that swedish movies are evolving and is being more open to discuss and display what once was considered prohibited subjects.