The distribution of the population has multiple implications on regional development and planning. In-migration is frequently seen as the only possible solution in order to rejuvenate the population and stimulate regional development in sparsely populated regions. A population increase results in greater tax revenues, meaning that local authorities can plan for their inhabitants and expenditures in a more sufficient way. In addition, certain professionals are needed in order to support essential local services such as schools and hospitals. Place marketing with the intention of attracting in-movers has become increasingly popular, especially for rural, sparsely populated Swedish municipalities. Still, the outcome from place marketing efforts are dubious and in addition, migration has a temporal aspect and individual migration propensity usually fluctuates over time. This begs the question – how long do in-movers stay? Is there potential for long lasting development in sparsely populated regions connected to in-movers or is it temporary? This study focuses on the duration of time until an in-mover re-migrates from Region 8 in northern Sweden and which socioeconomic and demographic factors that influences the out- migration. This is studied by applying an event history method with discrete-time logistic regressions. The study follows individuals in working age that moved to any of nine specified municipalities in Västerbotten and Norrbotten County, sometime between 2000 and 2011. Questions posed for the study is: i) On average, how long did people who moved to Region 8 between the years 2000-2011 stay in the region? ii) What are the socioeconomic and demographic factors that influence the out-migration from the region? iii) Do the influencing factors differ between women and men? The results show that the time perspective matters as the risk of moving out was highest in the initial years and that it declines with time. 30 % of the sampled in-movers had moved out again within the time of observation, and on average the in-movers stayed for nine years. The regression results indicated that the factors that had the greatest influence on the out- migration was unemployment, being between 20-26 years old, high education, having and unemployed partner, and having children below school age. Women had a slightly lower likelihood of moving out compared to men, and the most prominent influential factor to outmigration that varied between women and men was unemployment.

This study examines the concept of sustainable lifestyles. It is concluded that the concept of sustainable lifestyles is derived from the bigger term sustainable development and that the concept sustainable lifestyles exists as an antipode to unsustainable lifestyles. Sustainable lifestyles are still a new concept within the academic field of urban planning and design and some confusion regarding the definition remains. Three case studies were made investigating urban planning for sustainable lifestyles. The sites were Houthaven in Amsterdam, Netherlands, Royal Seaport in Stockholm Sweden and Western Harbour in Malmö, Sweden. Urban planning for sustainable lifestyles was explicitly carried out in the Royal Seaport, in the other two cases the concept of sustainability was approached more generally but nonetheless the methods used were quite similar in all three cases. How people in the society of today are seen as responsible for e.g. buying ecological food, driving ecological vehicles and living a sustainable lifestyle, are analysed through the approaches of governmentality and biopower. There has been a shift from a centralised governing of sustainability implementations to a decentralised one where the individual responsibility stands in focus. There are different views of what a sustainable behaviour and lifestyle could incorporate. According to the technocentric approach, technical solutions to environmental problems are sufficient, but according to the ecocentric approach, behavioural changes are needed in order to obtain sustainability. This has implications for the planning of sustainable lifestyles. In some cases technical solutions are favoured in front of behavioural ones and the other way around. The two tracks of understanding leads to two different pathways of sustainability and a need to recognize and comprehend the differences are crucial in planning for sustainable lifestyles. Sustainable behaviour and habits relate to actions, which e.g. minimizes the use of natural resources or incorporates the switch from an unsustainable habit to a sustainable one. Sustainable behaviour is often referred to as pro-environmental behaviour and circles around consumption. There are several ways of replacing unsustainable habits with sustainable ones discussed in this study. / <p>email: bratel@kth.se</p>

Krematoriet är en tvåfaldig byggnad: dels en funktionell anläggning där döda kroppar hanteras rationellt men också en byggnad med behov av känsla och ritual för att undvika att kremationen reduceras till likhantering på löpande band. Dödsritualer basereras ofta på gemensamma trosuppfattningar, något som är sällsynt i vårt postmoderna samhälle. En ledande frågeställning är hur arkitekturen kan skapa rum för mening utan att formulera egna godtyckliga ritualer eller försvåra för den praktiska verksamheten. En sista sekvens är ett krematorieprojekt som eftersträvar att skapa ritual genom rumssekvenser. Ritualens symboliska handlingar översätts till fysiska platser som passeras vid varje kremation. Hierakiskt ordnade, karaktärisktiska rum förbereder för och markererar kremationens olika steg utan att göra avsteg från det funktionella. Hypotesen är att kremationsprocessen kan upphöjas till en rumslig ritual som skapas av rumssamband och form. Varje kista som förs mot ugnen omsluts av karaktärisktiska rum: spatiala ögonblick, som skapar värdighet för den döde, tröst för de närstående och och en påminnelse till de anställda att deras arbete är viktigt. Resultatet är ett krematorium med funktionella rumssekvenser där industriella rum och passager har fått sensoriska kvaliteér. Om rumssekvenserna är starka nog för att få rituell mening är svårt att utvärdera utifrån ritningar men det föreslagna krematoriet har tydlig ambition att lyfta fram och skapa särskiljande och sensoriska rum för en industriell process. / A crematory is an ambigous structure: in part a functional facility where corpses are processed but also a building that require emotion and ritual to keep the crematory from becoming a death factory. In many cultures rites of passage are based on a common belief of what happens after death but these collective beliefs are scarce in today's post-modern society. One of the main questions in the project is how architecture can create meaningful space without inventing its own arbitrary rituals or compromising the building's functionality. Spaces of Passage is a crematory project that aims to create ritual through spatial sequences. The symbolic acts of the ritual are translated into physical places. Hierachically organised space with specific character enhance and foreshadow each step of the cremation process without sacrificing effectivness. The hypothesis is that the cremation process can be become a spatial ritual - a ritual created from form and relations. Every coffin that is transported towards the owen will pass through architectural moments, which convey a sense of dignity for the deceased, comfort for the bereaved and a a reminder that the work done at the crematory is of outmost importance. The resulting architecture is a crematory with functional spatial sequences where industrial spaces have aestetic qualities. Without studying how people interact with the actual building it is hard to evaluate if the spatial sequences have gained ritual value but the proposed crematory is indeed a clear attempt at creating emotional significance in an industrial process.

Stockholm står inför en historisk befolkningstillväxt och nu väntas en tid av ombyggnationer och förtätningar av Stockholms storstadsregion. Denna utveckling bidrar starkt till att även CBD växer. Det finns ett flertal projekt som pågår eller planeras i CBD. Ett av dessa projekt är totalrenoveringen av Diligentias profilfastighet Sveavägen 44 i utkanten av norra CBD. Tidigare har det funnits andra projekt som genomförts i utkanten av CBD. I Centralenområdet genomfördes ett flertal stora projekt. På Blasieholmen genomfördes en satsning på tre fastigheter. Dessa projekt har varit lyckade i avseende på sin områdespåverkan och har mer eller mindre varit startskott för en större fastighetsutveckling i områdena. Båda områdena är en del av det vi idag kallar CBD. Detta examensarbete syftar till att utreda om och i så fall, hur stor, påverkan Sveavägen 44 har på närområdet. Än så länge är Sveavägen 44 ganska isolerat från city och ensamt i sin klass. Frågan är om Diligentias investering i Sveavägen 44 kan locka fler aktörer i området att förädla sina fastigheter och att dessa projekt i slutändan får ett stort genomslag. Utvecklingen av norra CBD kommer att diskuteras i avseende på områdesutveckling, hyresutveckling, värdeutveckling och vakans. Slutsatsen av studien är att effekterna från Sveavägen 44 är positiva men begränsade i utsträckning då området som helhet har haft få effekter. Den största effekt Sveavägen 44 har haft på området i norra CBD är hyrespåverkan. I takt med att hyror i CBD har ökat har det faktum att Diligentia kräver hyror högt över medelhyran i området bidragit till en stark positiv hyresutveckling i området. Attraktiviten för butiks- och kontorslokaler i området har ökat, framförallt för de förstnämnda. Butiker i området står förmodligen för en större utveckling framöver; den ökade efterfrågan kommer med sannolikhet tvinga utbudet till en upprustning. Förutom förädlingen för butikslokaler bedöms områdesutvecklingen annars stå stilla. Fastigheternas låga ytvakans och relativt höga standard håller tillbaka en större fastighetsutveckling i området. Möjligtvis kommer mindre flexibla fastigheter med rumsindelade lokaler, som nu har höga vakanser, att konverteras till bostäder. Områdets status som Stockholms China Town, om än svagt idag, kommer att blekna och området längre norrut längs Sveavägen, utanför CBD, kommer befästas som Stockholms China Town. / Stockholm has a historical population growth and a time of reconstruction and densification is to be expected for the metropolitan area of Stockholm. This change contributes strongly to extension of the CBD. There are many projects under construction or in the planning process in city. One of these projects is the refurbishment of Diligentia’s profile property Sveavägen 44 in the northern parts of the CBD. There have been projects implemented in the outskirts of CBD before. In the Central Station area a number of large projects have been carried out. At Blasieholmen there was a big investment in three properties. These projects have been successful in terms of its impact on the area and they have more or less been a starting point for a larger real estate development in its area. Both areas are part of what is today considered as CBD. This master thesis aims to investigate whether, and if so, how much impact the renovation of Sveavägen 44 has on the surrounding area. So far, Sveavägen 44 is relatively isolated from the city center and alone of its high standard in the area. The question is if Diligentia’s large investment in Sveavägen 44 could motivate more players in the area to refine their properties and these projects will end up having a big impact on the area. The development of the northern CBD will be discussed in terms of area development, rental development, value creation and the vacancy rate. The conclusion of the study is that the impact Sveavägen 44 has on the area is positive but limited in the extent to which the area as a whole has had an impact. The biggest impact on the area in northern CBD Sveavägen 44 has had is on the rental development. In line with the increased rental levels in CBD, together with the fact that Diligentia is demanding rents over the average rental level for the area, has contributed to a strong positive rental development. The demands for retail and office space in the area have increased, especially for the former. Shops in the area are facing a larger development in the future; the increased demand will likely compel supply improvement. Besides the refinement of retail premises the development of the area is assessed to otherwise stand still. The low vacancy rate of space and relatively high standard for the properties in the area will hold back a movement of upgrading the premises. It is possible for the difficult room structured properties, suffering from high vacancies, to be converted into residential. The status of the area as Stockholm’s China Town, yet not widely used, will fade and an area further north alongside Sveavägen, outside the border of CBD, will be consolidated as Stockholm’s China Town.

En brandstation ställer specifika krav på funktionalitet och flöden - som i det här examensarbetet har fått generera rumsligheter och arkitektoniska händelser. Brandbilarna står uppradade i ett stort och rymligt garage. Ljuset flödar in genom portarna och det stora glastaket. Om hundrafemtio år kanske det inryms en konsthall här istället - så som i Magasin 3 en bit bort.

No description available.

I det här examensarbetet i arkitektur analyseras en ny typ av bostäder i Stockholmsområdet: konceptboendet. Bostadstypen är skapad för en ”urban nomad”. Det är ett ord som används i marknadsföring och kan tolkas som en person som antingen reser mycket i sin yrkesverksamhet eller någon som behöver en tillfällig bostad på grund av studier eller i väntan på en lämpligare bostad. Stockholm har i dag, 2018, en stor bostadsbrist vilket skapar ett tryck på politiker att ta fram lösningar. Synen på bostaden har skiftat från att ha varit en rättighet till en lyxprodukt. Fastighetsutvecklare som Oscar Properties och Axxonen utvecklar och marknadsför premiumbostäder där hotellet är förebild och olik typer service ingår i bostadskonceptet. Det finns förändrade attityder när det gäller höga bostadshus och skyskrapor i Stockholm som ofta har lägenheter som kallas konceptboenden eller premiumbostäder. Det är viktigt att lägga märke till detta skifte i inställning eftersom det förklarar varför bostäder ser ut som de gör och vadsom driver deras design och funktion. Norra tornen vid Torsplan är exempel på premiumbostäder i höghus med inspiration från New Yorks exklusiva skyskrapor. Ett annat exempel är Tellus Towers vid telefonplan som är fylld med enrummare för unga vuxna. Där finns dramatiska utsikter och serviceanläggningar som pool och spa som säljargument. Idén om flyttkedjor motiverar byggandet av lyxlägenheter och skyskrapor i attraktiva lägen eftersom rörligheten ska göra att alla till slut kommer att få en bostad. För en förmögen målgrupp innebär rörlighet ett internationellt, hotellrumsinspirerat boende: en så kallad ”premiumbostad”. Bostadsrättsföreningen Continental Apartments erbjuder till exempel full hotellrumsservice och är dessutom beläget i de övre våningarna av Hotel Scandic Continental. För bostadslösa låginkomsttagare innebär en rörlig lösning ett boende som de kan tolerera men som i längden är otillräckligt. En tillfällig lösning som skapats på initiativ av den ideella föreningen Snabba hus är flyttbara bostäder på tidsbegränsade bygglov, avsedda för unga bostadssökande. Mellan Continental Apartments och Snabba hus finns, lite oväntat, flera likheter i hur bostäderna är planerade. Men skillnaderna är stora i användning, pris och vilka möjligheter målgrupperna har att välja sin boendesituation. Genom att jämföra renderade bilder, fotografier, ritningar och reklamtexter skildras konceptboendenas olika strategier och målgrupper. I jämförelserna av olika typer av boenden framträder en bild av en marknadsanpassad bostadsproduktion där bostaden behandlas som en livsstilsprodukt och en konsumtionsvara. Kommersialiseringen av bostäder innebär problem för de som drabbats av bostadsbristen. Lösningarna som erbjuds bostadslösa, ofta unga låginkomsttagare, är få och villkorade. Idén om att bostadsmarknaden måste få en ökad rörlighet för att fungera drabbar i stor utsträckning de som har svårast att få tillgång till en bostad genom att inskränka deras rättigheter och boendestandard. Genom att marknadsföra bostadslösningar till unga som livsstilsprodukter överskuggas det verkliga problemen med en utbredd bostadsbrist och en försenad familjebildning. Undersökningens slutsats är att marknadsföringen av konceptboenden ger en ytlig bild av bostäder och deras egentliga värde. Premiumbostädernas kvaliteter, eller brist därpå, döljs genom att erbjuda hushållsnära tjänster och inredningsdetaljer. Den ytliga inställningen till bostäder som enbart statussymboler och konsumtionsvaror gör det svårare att hävda bostaden som rättighet och som en viktig funktion för att forma samhällen. En möjlig motpol till premiumbostäderna är Stockholmshusen, ett försök från allmännyttiga bolag att skapa hyreslägenheter med hög standard men mer överkomlig hyra. Att bygga ut det allmännyttiga beståndet kan även ha en balanserande effekt på marknaden och på sikt trotsa den kommersiella bostadstrenden. / In the marketing of certain types of newly-built urban homes there is an intended target group: the “urban nomad”. A luxury hotel style dominates these pictures of future dwellings and a new aesthetic has evolved in rendered images. These types of images have become so common in architectural magazines and housing ads that they often go unnoticed. Behind the pictures is an underlying idea of ​​a flexible housing market that can create positive outcomes for the whole community. This project examines how the idea of ​​mobility in the Stockholm housing market affects the design and marketing of architecture and the possible downsides to the commercialization of urban homes.

In March of 2017, Northvolt announced at a press conference in Skellefteå that they had received the green light on their factory Northvolt Ett, a lithium-ion battery factory running on 100 per cent renewable energy. The industrial establishment has meant a great increase in population and a consequent increase in demand for housing and services. Skellefteå kommun (municipality), located along the Baltic Sea coast, has had a long history of population- and demographic decline. Northvolt is the first among many similar industrial strides in Northern Sweden (Norrland) promoted by the provincial government, the state, and the European Union. The establishment of Northvolt is part of a larger vision for the entirety of Norrland, a move towards reindustrialisation and urbanisation - all in the name of sustainable development. This thesis aims to examine the role of spatial visions in policy within the multilevel governance system in the matter of urbanisation and green industrialisation. A study into the prevailing discourse into the development in Norrland and Skellefteå in light of historical and realistic conditions through a thorough theoretical- and empirical investigation into what the establishment of a large employer entails for the local community. Through a qualitative content analysis of seven policy documents from all levels of governance; transnational, state, region, and municipality, accompanied by a set of four interviews with local municipal politicians this thesis will test the two hypotheses formulated to be accepted or rejected: I. Policy documents on supra-municipal level are not in line with local, realistic-, and historical conditions for Norrland, II. The current discourse does not highlight the contingent risks the large-scale industrial investment means for the local community The performed study shows that the green reindustrialisation in Norrland, as promoted by the Swedish government and the European Union, is one of the most ambitious visions for the future in modern day. The conclusion is that there is a disconnect between visions on municipal and supra-municipal level, in addition there is no sense of risk in the development at hand. / I mars 2017 meddelade Northvolt vid en presskonferens i Skellefteå att de fått grönt ljus på sin fabrik Northvolt Ett, en toppmodern litiumjonbatteri-fabrik som drivs på 100 procent förnybar energi. Industrietableringen har inneburit en stor befolkningsökning och en därav ökad efterfrågan på bostäder och tjänster. Skellefteå kommun har en lång historia av befolknings- och demografisk nedgång. Etableringen av Northvolt är den första av många liknande industriella framsteg i Norrland som främjas av regionen, staten och EU. Northvolt är en del av en större vision för hela Norrland, ett steg mot återindustrialisering och urbanisering – allt i hållbar utvecklings tecken. Denna uppsats syftar till att undersöka hur geografiska visioner ger sig tillkänna i policy inom flernivåstyrningssystemet i fråga om urbanisering och grön industrialisering. Genom en studie av den rådande diskursen kring utvecklingen i Norrland och Skellefteå i ljuset av historiska och realistiska förhållanden genom en grundlig teoretisk- och empirisk undersökning av vad etableringen av en stor arbetsgivare innebär för lokalsamhället. Genom en kvalitativ innehållsanalys av sju policydokument från alla styrelsenivåer; transnationella, staten, regionen och kommunen tillsammans med fyra intervjuer med politiker på kommunal nivå kommer denna uppsats att testa de två hypoteser som formulerats att antingen accepteras eller förkastas: I. Policydokument på överkommunal nivå är inte i linje med lokala, realistiska och historiska förutsättningar för Norrland, II. Den aktuella diskursen belyser inte de betingade riskerna de storskaliga industriella investeringarna innebär för lokalsamhället. Den genomförda studien visar att den gröna återindustrialiseringen av landsbygden i norra Sverige, som främjas av den svenska regeringen och EU, är en av de mest ambitiösa framtidsvisionerna i modern tid. Slutsatsen är att det råder en viss skillnad mellan visionen på kommunal- och överkommunal nivå, dessutom finns det ingen risk medvetenhet i den aktuella utvecklingen.

Under den andra stenbyggnadsperioden på Gotland började bönderna på landsbygden att bygga sina hus utav sten. De hade egna stenbrott där de kunde bryta både byggnadssten och sten till kalkbränning. Stenen brände de i milor eller husbehovsugnar. Även ekonomibyggnaderna uppfördes i sten på Gotland, detta är unikt i ett svenskt och nordiskt sammanhang. Murbruksprover från tio ekonomibyggnader har samlats in, alla gårdarna belägna i det stora kalkstensbältet på norra Gotland. Området är intressant att studera eftersom kalkbruksindustrin växte sig så stor här. En okulär besiktning av murbruksproverna i fält har genomförts, där provets kulör noterats och murbrukets innehåll av exempelvis sand och kalkklumpar med mera beskrivits. Det har tillverkats tunnslip av murbruksproverna för att på djupet kunna analysera dess innehåll och sammansättning. Genom analyserna kan vi spåra hur kalkbrukstraditionerna sett ut ute på landsbygden och vilka lokala traditioner som finns. Resultatet visar att stenen från Lärbroområdet har varierande kvalitet och egenskaper, där både ren och mer eller mindre oren sten bränts och nyttjats i kalkputs och kalkfärg. Stenen har gett ett kalkbruk med vissa orenheter i kalkpastan och inslag av ballastbildande hydrauliska korn, som inte gett bruket andra egenskaper än att det kan räknas som ett luftkalkbruk. Denna kalken är karakteristisk för gården i Vägume, där även en svagt hydraulisk kalk har dokumenterats. Denna har man dock behövt torrsläcka för att kunna göra bruk av den. En grynig luftkalk i vissa fall med inslag av hydrauliska ballastkorn ses också i bruksproverna från Hägvide i Lärbro, Stora Ire i Hellvi och vid Lunderhage i Fleringe där även ren kalkpasta använts. Gotland är känd för sin rena feta luftkalk, så som kan ses i proverna från Risungs i Rute, Gaustäde i Bunge och på Fårö. Det är därför intressant att se att svagt hydraulisk sten använts på Gotland och att de som haft tillgången till denna stenen lärt sig använda den. Hydraulisk kalk fanns även i ett av bruksproverna från Angelbos, denna var starkt hydraulisk och skulle kunna vara ett KC-bruk, eftersom de hydrauliska partiklarna näst intill är glasartade så som klinker. Blandningsförhållandet ligger generellt på 1:2 men även magrare och kalkrikare bruksblandningar förekommer i de undersökta proverna. Proverna är förhållandevis kompakta. I Rute och Bunge har man blandat fetare bruk, de flesta bruksproverna visar ett blandningsförhållande omkring 1:1, vissa något magrare. I Bunge påträffades troligen ett medeltida bruk, det var mycket kalkrikt, innehöll lite sand och många kalkklumpar som delvis bildade ballast. Fetare än 1:1. Det är en kalk som lagrats över länger tid och kan mycket väl ha jordsläckts. Denna traditionen ser vi inte i de andra bruksproverna där kalken släckts och använts direkt. Ballasten i näst intill samtliga bruksprover är mycket finkornig, omkring 0,5 mm och mindre. Inslag av större sandkorn förekommer med även dessa är små. Kalkklumparnas storlek varierar mycket från mm stora korn till 1 cm. De största mellan 2 – 3 cm. Ett modernare inslag och förhållningssätt till bruksblandning påträffades vid Risungs i Rute. Här har luftporbildare tillsatts vilket resulterat i ett bruk med ett kollapsat porsystem som ger dålig beständighet. Kontrasten är stor jämfört med de äldre feta och kompakta 1:1 bruken från Risungs.  Två av proverna innehöll större mängd lera. I provet från Vägume kommer lerinnehållet troligen från sanden som i delar av området är rik på lera, det är det enda provet som kan räknas som ett lerblandat kalkbruk i studien. Detta visar att även sanden kan skilja rätt mycket lokalt inom ett litet område som i sin tur ger bruk med olika egenskaper. I provet från Hägvide ses inslag av tegelröda partiklar som kommer av lerlager i den brända kalkstenen. Den tegelröda kulören kommer av att leran innehåller järnmineraler. I spritputsen har enbart kalk och naturgrus nyttjats, vilket är något ovanligt eftersom det gärna tillsätts lite sand även i spritputs. Det skulle kunna bero på att kalken i sig bidrar med ballast i form av kalkklumpar som gjort att sanden setts på som onödig. En regional variant som setts i flera av de analyserade bruksproverna. Studien visar att lokala material använts under den andra stenbyggnadsperioden på Gotland och att stenförekomsten har lokala variationer i och mellan socknarna, vilket gör att lokala traditioner kan utskiljas. Sanden är i större utsträckning av samma typ i de undersökta områdena, medans det i Vägume nyttjats både lerblandad sand och ren finkornig sand. Blandningsförhållandet generellt är omkring 1:2 vilket överensstämmer det nationala förhållningssättet som kom utöver 1700-talet. Så sätt skiljer sig Risungs och Gaustäde ut där traditionen för något fetare kalkbruk levt kvar. Vägumes lokala tradition där svagt hydraulisk kalk och grynig kalk med inslag av hydrauliska partiklar använts är därför intressant. / During the second stone building period on Gotland, the farmers in the countryside began to build their houses out of stone. They had their own quarries where they could mine both building stone and stone for lime burning. They burned the stone in lime kilns or household furnaces. The agricultural buildings were also built in stone on Gotland, this is unique in a Swedish and Nordic context. Mortar samples from ten agricultural buildings have been collected, they are all located in the large limestone belt in northern Gotland. This area is interesting to study because of the expansion in the lime industry here. An ocular inspection of the mortar samples was carried out during the field studies, where the colour of the sample was noted as well as the mortars content of, for example sand and lime lumps etc. Thin sections were made from the mortar samples in order to be able to analyse its content and composition. Through analysis we gained knowledge about the lime mortar traditions in the countryside and their local traditions.   The results shows that the stone from the Lärbro area has varying quality and properties, where both clean and more or less impure stone was burned and used in lime render and lime wash. The stone has given us a lime mortar with certain impurities in lime paste and elements of hydraulic grains forming aggregate. This type of lime is characteristic for the studied area in Vägume, where a sub hydraulic lime also where documented. The sub hydraulic one would have to be dry slaked in order to use it in mortar. A grainy lime in some cases with elements of hydraulic grains is also seen in the mortar samples from Hägvide in Lärbro, Stora Ire in Hellvi and at Lunderhage in Fleringe where pure lime paste also were used. Gotland is known for its pure and lime rich slime, as can be seen in the samples from Risungs in Rute, Gaustäde I Bunge and at Fårö. Its therefore interesting to see that sub hydraulic lime has been used on Gotland. Hydraulic lime was also found in one of the samples from Angelbos, where the amount of hydraulic binder was high, it could in fact be a KC-mortar, the hydraulic particles remind of clinker. The mixing ratio is generally 1:2, although leaner and more lime rich mortars occur in the examined samples. The mortars are relatively compact. In Runte and Bunge, the lime mortars appear to be fatter, most of the samples show a mixing ratio of around 1:1, some slightly leaner. In Bunge, a medieval mortar was probably found. It was extremely lime rich, containing little sand and many lumps of lime which partly formed aggregate. Fatter than 1:1. The lime that’s been used in this mortar has been stored for a long time and were probably earth slaked. We do not see this tradition in the other mortar samples where the lime was slaked and used directly. The aggregate in almost all of the mortars is very fine-grained sand, with a grain size around 0,5 mm and smaller. Elements of larger sand grains occur. The size of the lime limps varies greatly from mm-sized grains to 1 cm. The largest between 2-3 cm.  A more modern element and approach to traditional lime mortar was found in one of the samples from Risungs in Rute, where air entraining agent has been added. Resulting in a mortar with a collapsed pore system that gives the mortar poor durability. The contrast I great compared to the older lime rich and compact 1:1 mortars from Risungs.  Another interesting result showed that two of the samples contained larger amounts of clay. In the sample from Vägume the sand itself contained clay, which can be seen in parts of the area. This is the only clay-mixed lime mortar in the study. This shows that even the sand can differ quite a lot within a small area, which in turn produces mortars with different properties. In the sample from Hägvide, elements of brick-red particles can be seen in the thin section. This comes from layers of clay in the burnt lime stone. The brick-red colour comes from a clay containing iron minerals.  In the type of lime render that creates a granulated surface, only lime and see gravel have been used, which is somewhat unusual because a little amount of sand is often added. Maybe the sand was seen as unnecessary because the lime itself contributes with aggregate through the lime lumps. A regional variant seen in several of the analysed mortar samples.   The study shows that local materials were used during the second stone building period on Gotland, and that the stone that’s been used has local variations within and between the parishes, which means that local traditions can be distinguished. The sand is to a greater extent of the same type in the investigated areas, while in Vägume both clay-mixed sand and pure fine-grained sand were used. The mixing ratio is generally around 1:2, which corresponds to the national approach that came beyond the 18th century. This is how Risungs and Gaustäde stands out, where the tradition of somewhat fatter lime mortar has survived. Vägumes local tradition where sub hydraulic lime and gritty lime with elements of hydraulic particles were used is therefore interesting.

The aim of this thesis is to analyse how politicians produce, reproduce and challenge notions of Norrland through newspaper media. The study is based on 60 different articles collected from three national newspaper agencies, Dagens Nyheter, Aftonbladet and Svenska Dagbladet. Adopting the discourseanalytical method called the logics approach, this paper explores which discourses dominate the politicians rhetoric about Norrland as well as how the discourses challenge and constitute conceptions about the northern region. The study shows that politicians often discuss Norrland in terms of economics, environmental issues or demographical conditions. Even though the politicians tend to reproduce notions of Norrland as a remote and rural region, thus enhancing conceptions of the place as a dying and problematic area, the study reveals attempts to redefine Norrlands' problems as a national matter and concern. By appealing to different subjects the politicians try to create feelings of recognition within the public to prevent the place from becoming the rural area they already represent it as. / Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur politiker producerar, reproducerar och utmanar föreställningar om Norrland via de rikstäckande tidningarna Aftonbladet, Dagens Nyheter samt Svenska Dagbladet. Med ett material bestående av 60 nyhets- samt debattartiklar så har materialet analyserats efter den diskursteoretiska analysmetoden The logics approach, även kallat logikperspektivet. Studien har visat att politiker tenderar att diskutera Norrland med grund i frågor beträffande ekonomi, miljö och klimat samt demografiska förutsättningar. Även om politikerna ofta representerar Norrland som ett avlägset och ruralt område, vilket förstärker föreställningar om Norrland som en döende och problematisk plats, så visar studien försök till att omdefiniera problematiken från att vara "Norrlands" bekymmer till att ses som en nationell angelägenhet. Genom att koppla samman olika subjektspositioner så försöker politikerna konstruera känslor av tillhörighet och igenkännande hos läsarna för att på så sätt förhindra platsen från att bli det rurala område som politikerna redan representerar det som.