<p>”Det kommunala planmonopolet” gör att kommunerna är viktiga aktörer i utmaningen att minska energianvändning och klimatpåverkan inom bebyggelse- och transportsektorerna, vilka står för en övervägande del av landets totala energianvändning. Den största potentialen i kommunernas planering och reglering av ny bebyggelse ligger i möjligheten att påverka bebyggelsens lokalisering och täthet, vilket har betydelse för resandets omfattning och val av transportsätt. Plan- och bygglagen (PBL) ger kommunerna vissa möjligheter att påverka energianvändningen och energitillförseln för ny bebyggelse, men de är tämligen begränsade. Variabler som mikroklimat och stadstyper med låg omslutningskvot påverkar bebyggelsens energianvändning i ett byggnadsfysiskt perspektiv, men ur ett administrativt perspektiv spelar detta ingen roll sedan energikraven i Boverkets byggregler sedan några år tillbaka ställer krav på hela byggnadens energiprestanda och inte på enskilda byggnadsdelar. Om byggreglernas krav istället skulle gälla byggnadens energianvändning i ett livscykelperspektiv skulle detta ge en mer rättvis bild samtidigt som planeringsfrågor som placering av bebyggelse och samt stadstyper skulle påverka energianvändningen. Vidare efterfrågas riktlinjer för hur användningen av elektricitet i bebyggelsesektorn ska miljöbedömas samt en statlig samsyn om elens roll ibland annat uppvärmnings- och transportsektorerna.</p><p>Den stora effektiviseringspotentialen i bebyggelsesektorn finns dock i den befintliga bebyggelsen, vilket inte kan styras med vare sig markanvändningsreglering enligt PBL-planeringen eller Boverkets byggregler – det är fastighetsägarnas ansvar. Men planering kan omfatta så mycket mer än bara reglering. PBL:s organisation och krav på samrådsprocesser gör den kommunala planeringen till en viktig utvecklingsarena där såväl fastighetsägare som andra aktörer kan bjudas in att delta. Istället för ett traditionellt tvingande uppifrånperspektiv skulle den kommunala planeringen i högre grad kunna inta ett underifrånperspektiv och arbeta mer positivt och visa på möjligheterna att minska energianvändningen och få en mer hållbar energitillförsel, frågor som är bra både ur ett miljö- som ekonomiskt perspektiv. Planeringen skulle vidare behöva bli mer strategisk och genomförandeinriktad.</p><p>I forsknings- och utvecklingsprogrammet Uthållig kommun fysisk planering har nya planeringsmetoder och -verktyg introducerats i fem kommuner, med syfte att integrera energi- och hållbarhetsaspekterna i den kommunala fysiska planeringen. En studie av den introducerade arbetsmetodiken visar att det går bra att kombinera rationella och kommunikativa planeringsmetoder och -verktyg. Det breda och inkluderande tillvägagångssättet har lett till att de deltagande har ökat sin kunskap om och sett större samband mellan planering, energi, bebyggelse och transporter, men även ökad förståelse för andra aktörers synsätt och kompetenser. Studien visar att såväl rationellt tänkande och expertkunskap som lokala, vardagliga erfarenheter och kunskaper är viktiga i planeringsprocessen. Det behövs kunskap om såväl processledning som sakkunskaper om exempelvis energi och miljöpåverkan.</p> / Uthållig kommun

Studien fokuserar kommunikation mellan vuxna personer med grav förvärvad hjärnskada och deras närstående. Syftet är att med utgångspunkt från de närståendes berättelser beskriva hur kommunikationen manifesteras, samt att ge en teoretisk beskrivning av vilka faktorer som understödjer respektive motverkar kommunikationen. Elva gravt hjärnskadade personer ingår i studien. Orsaken till hjärnskadan är stroke, traumatisk hjärnskada eller syrebristskada. Personernas ålder varierar från 16 till 64 år vid skadetillfället. Samtliga har som en följd av hjärnskadan grava språkstörningar och kognitiva funktionshinder. Datamaterialet baseras på intervjuer och videofilm. Den teoretiska utgångspunkten är symbolisk interaktionism och den metod som används är grundad teori. Resultatet presenteras i en empiriskt grundad teoretisk modell för hur kommunikation hos studiens aktörer manifesteras. Kommunikationsmodellen innehåller kärnprocessen, kommunikationsnycklar. De öppnande nycklarna består av inledande och vidmakthållande faktorer, samt av den betryggande faktorn. Den senare får stor betydelse, utan den kommer inte kommunikationen till stånd. Resultatet diskuteras i förhållande till sociala kommunikationsteorier och begreppet kommunikativ kompetens. Teorin förväntas ge de närstående stöd i hur de förhåller sig i mötet med en person som har ett kommunikativt funktionshinder. / This study focuses on communication between adults with severe acquired brain damage and persons close to them. The purpose of the study is to describe, on the basis of accounts given by caregivers, the caregivers are referred to as relatives and personnel, how communication is manifested and to provide a theoretical description of the factors that facilitate or hinder communication. Eleven persons with severe brain damage are included in the study along with their caregivers. The brain damage has been caused by stroke, traumatic brain injury or lack of oxygen and in all cases has resulted in severe language impairment and cognitive disabilities. Age at time of injury varies from 16 to 64 years. The empirical material consists of interviews and video film. The theoretical framework applied is Symbolic Interactionism and the method used is Grounded Theory. The results are presented in the form of an empirically grounded theoretical model of how communication is manifested in the context of the study. This model comprises the core process and the communication keys. The keys are the introductory and maintaining factors as well as the confidence factor. The confidence factor has great significance; without it, communication cannot be established. The results are discussed in relation to theories of social communication and the term communicative ability. It is expected that application of the theory can make it easier for caregivers to interact with persons with severe communicative disability.

Havsplanering som sammanhållen statlig fysisk planering finns i svensk lagstiftning sedan 2014. Införandet har skapat ett förhållande där ett område i territorialhavet planeras av både stat och kommun. Ingen av planerna står över den andra i formell mening. Samtidigt bygger systemet på antaganden som skapar förutsättningar för vilken kunskap som blir legitim i planeringen. Denna studie har haft som avsikt att undersöka hur havsplaneringen konstrueras i praktiken genom samhällsstyrning och kunskapssyn med särskilt fokus på förhållandet mellan stat och kommun. Den teoretiska utgångspunkten till studien tas i samhällsstyrning genom begreppen ”government” och ”governance” samt för kunskapssynerna genom tre idealmodeller: rationell, kommunikativ och pragmatisk kunskapssyn. Metoder som används är dokumentstudier, intervjuer och observationer. Databehandlingen sker med kvalitativ innehållsanalys utifrån en tematisk kodningsmall som skapats i processen. Analysen utgår från ett analytiskt ramverk uppbyggt kring tre frågor om styrning och tre frågor om kunskapssyn. Vem ansvarar för vad? Vem fattar det slutliga beslutet? Hur ska processen gå till? Hur skapas kunskapen? Var skapas kunskapen? Varför skaps kunskapen? Studien är uppdelad i två delar, en tvärsnittsstudie och en fallstudie. Tvärsnittsstudien behandlar remissvar till den statliga offentliga utredningen ”Planering på djupet” samt promemorian ”Hushållning med havsområden”. Fallstudien består av intervjuer med planeringsaktiva från både stat och kommun i havsplaneringen i Blekinge. Intervjuerna är kompletterade med observationer från samrådsmöten och dokument tillhörande processen. Studien bekräftar att en rationell kunskapssyn är starkt förankrad i havsplaneringen. Samtidigt visas också att förhållandet är flytande och har förändrats i sökandet efter planeringens struktur. De rationella dragen var starkast i utredningsskedets tidiga del för att allt mer utmanas med kommunikativa kunskaper till de senare delarna. I fallstudien visas att när havsplaneringen ska implementeras i praktiken blir bilden mer komplex. Den rationella kunskapssynens dominans syns i en stark betoning på naturvetenskapliga data och kalkyler i planeringens underlagsmaterial. Framförallt visas detta i den statliga planeringen. I den kommunala planeringen visas en kommunikativ kunskapssyn genom inkludering av olika typer av lokal kunskap och stor vikt vid deltagandeprocesser. Kommunerna visar också drag av en pragmatisk kunskapssyn i den vikt som läggs vid planeringens innehåll och praktiska effekt framför val av processmetod. Studien har visat att under utredningsskedet diskuterades kommunens roll utifrån två linjer. En linje med naturvårdens företrädare krävde mer statlig kontroll av kommunerna. Den andra linjen värnade det kommunala planmonopolet företrädd av den kommunala sektorn. Diskussionen om gränserna för den kommunala självstyrelsen är därför fortfarande aktuell. I implementeringsskedet är kommunen och statens planer på en likvärdig nivå hierarkiskt. Otydligheten om vilken plan som ska vara styrande gör att aktörerna i sitt agerande skapar hierarkiska strukturer att förhålla sig till. I de konflikter som uppstår finns en förväntan om domstolsprövning. Vilken kunskapssyn som ska gälla och vilken kunskap som blir legitim kommer därför inte att avgöras i planeringsprocessen utan i sista hand avgöras av jurister.

This thesis presents an investigation of the interpretation and application of the concept "communicative competence" in a lower secondary school in the south of Sweden. The reason for this investigation is that the author is in the teacher training programme and seeks to learn more about this important feature of language teaching. The aim is to investigate how the teachers interpret and apply, i.e. teach this oral and written competence, and what exercises the teachers estimate help the development of the communicative competence. The primary material and method of this case study consist of interviews with four teachers of modern languages.The results reveal that the teachers are well acquainted with the concept of communicative competence and that the methods applied help the students develop their oral and written competence. However, the teachers do not use the target language sufficiently, which has also been confirmed in previous research in the field. The results further reveal that the teachers find it somewhat difficult to interpret the course syllabus, especially concerning the teaching of grammar. The conclusion of this study is hence that there is a need for clearer instructions in the course syllabus, as well as more team-work between colleagues in interpreting it. Furthermore, the teachers need to use the target language more efficiently and better adapted to the students’ linguistic level in order for the students to be able to develop their ability to understand the spoken language. The results and the conclusions of this study may be of significance and interest for other teachers and education researchers.

When an individual’s ability to communicate with speech does not function as expected, in many cases, augmentative and alternative communication, (AAC), can serve as a support interaction with other persons. The purpose of this study is to investigate how a specific child’s communicative possibilities and abilities develop during the first months after introducing a speech generating device. The study’s main participant Alex is 6 years old and has been diagnosed with autism spectrum disorder and ADHD. Alex also has confirmed limitations regarding gross and fine motor skills and further investigation will examine the presence of childhood apraxia of speech. Two play situations were videotaped at approximately four months intervals and then analysed via conversation analysis and multimodal interaction analysis. At the study’s initial recording session Alex’ communication consisted of gestures and body language together with isolated vocalisations. There were no observed occurrences of spoken words. At the start of the study Alex had been using their speech generating device, SGD, for approximately six weeks. At the end of the study the SGD is found to have been integrated in Alex’ communication during the observed play situations. Its role as a communicative resource has developed from being primarily a device which the child presses in order to answer direct questions, into being used to organise, for example, turn taking, initiate new play rounds or asking questions, by way of other types of manipulation. In addition, Alex’ use of vocalisations has increased and become more situation specific. Baseline measurements were not conducted in this study, wherefore it is not possible to indicate the implementation of an SGD as the reason for Alex’ communicative development. Continued research is needed in order to achieve individual and optimum solutions for all who are dependent on support in their communication. / När en individs möjligheter att kommunicera med tal av någon anledning inte fungerar som förväntat kan i många fall alternativ och kompletterande kommunikation, förkortat AKK, fungera som ett stöd i interaktionen med andra människor. Syftet med denna studie är att undersöka hur ett specifikt barns kommunikativa möjligheter och förmågor utvecklas under de första månaderna efter att ett högteknologiskt AKK introducerats. Studiens huvuddeltagare Alex är 6 år och har diagnoserna autism i barndomen och ADHD. Alex har även konstaterade grov- och finmotoriska begränsningar och vidare undersökningar kommer att undersöka förekomst av verbal dyspraxi. Två leksituationer videofilmades med cirka fyra månaders mellanrum och analyserades sedan med samtalsanalys och multimodal interaktionsanalys. Vid studiens inledande inspelning utgjordes Alex kommunikation av gester och kroppsspråk samt enstaka vokaliseringar. Inga talade ord förekom. Vid studiens slut konstateras att hAKK vid den observerade leksituationen integrerats i Alex kommunikation. Dess roll som kommunikativ resurs har utvecklats från att främst vara en apparat som barnet trycker på för att svara på direkta frågor, till att genom annan typ av manipulering exempelvis organisera turtagning, initiera en ny lekomgång och ställa frågor. Även Alex användning av vokaliseringar i leksituationen har ökat och blivit mer situationsspecifika. Alex mamma och en av hens förskollärare intervjuades och besvarade skattningsfrågor. Resultaten visar att de båda noterat en generellt ökad vilja till kommunikation hos Alex samt lyfter frågan om vilka begränsningar som fortfarande finns gällande Alex kommunikativa möjligheter vid studiens slut. Baselinemätningar saknas i denna studie, varför det inte är möjligt att ange implementeringen av hAKK som orsak till Alex kommunikativa utveckling. Fortsatt forskning behövs för att kunna uppnå individuella och optimala lösningar för alla som är beroende av stöd i sin kommunikation.

Föreliggande studie undersöker tre mellanstadielärares språkbruk både i kommunikativa metoder och planering av lektionsinnehåll. Studien utgår från två frågeställningar som behandlar hur lärarna använder och resonerar om sitt språkbruk i förhållande till kommunikativa metoder. Data samlades in genom observationer och intervjuer. I studien används legitimation code theorys semantiska vågor som teoretisk utgångspunkt och analysmetod. Lärarnas språkbruk analyseras därmed utifrån semantisk densitet och semantisk gravitation. Studiens resultat skildrar de tre deltagande lärarnas syn på vilka kommunikativa aspekter som främjar elevers lärande såsom kooperativa metoder eller relationell kommunikation. Vidare framgår även att eleverna har stor inverkan på lektionsplaneringen och de kommunikativa metoderna som lärarna tillämpar. Studien åskådliggör hur lärare motiverar elever till lärande genom att använda kommunikativa metoder som är anpassade efter deras elevgrupper. Slutligen belyser studien ytterligare utvecklingsmöjligheter och hur den kommunikativa kompetensen i skolan kan studeras ur andra perspektiv.

”Det kommunala planmonopolet” gör att kommunerna är viktiga aktörer i utmaningen att minska energianvändning och klimatpåverkan inom bebyggelse- och transportsektorerna, vilka står för en övervägande del av landets totala energianvändning. Den största potentialen i kommunernas planering och reglering av ny bebyggelse ligger i möjligheten att påverka bebyggelsens lokalisering och täthet, vilket har betydelse för resandets omfattning och val av transportsätt. Plan- och bygglagen (PBL) ger kommunerna vissa möjligheter att påverka energianvändningen och energitillförseln för ny bebyggelse, men de är tämligen begränsade. Variabler som mikroklimat och stadstyper med låg omslutningskvot påverkar bebyggelsens energianvändning i ett byggnadsfysiskt perspektiv, men ur ett administrativt perspektiv spelar detta ingen roll sedan energikraven i Boverkets byggregler sedan några år tillbaka ställer krav på hela byggnadens energiprestanda och inte på enskilda byggnadsdelar. Om byggreglernas krav istället skulle gälla byggnadens energianvändning i ett livscykelperspektiv skulle detta ge en mer rättvis bild samtidigt som planeringsfrågor som placering av bebyggelse och samt stadstyper skulle påverka energianvändningen. Vidare efterfrågas riktlinjer för hur användningen av elektricitet i bebyggelsesektorn ska miljöbedömas samt en statlig samsyn om elens roll ibland annat uppvärmnings- och transportsektorerna. Den stora effektiviseringspotentialen i bebyggelsesektorn finns dock i den befintliga bebyggelsen, vilket inte kan styras med vare sig markanvändningsreglering enligt PBL-planeringen eller Boverkets byggregler – det är fastighetsägarnas ansvar. Men planering kan omfatta så mycket mer än bara reglering. PBL:s organisation och krav på samrådsprocesser gör den kommunala planeringen till en viktig utvecklingsarena där såväl fastighetsägare som andra aktörer kan bjudas in att delta. Istället för ett traditionellt tvingande uppifrånperspektiv skulle den kommunala planeringen i högre grad kunna inta ett underifrånperspektiv och arbeta mer positivt och visa på möjligheterna att minska energianvändningen och få en mer hållbar energitillförsel, frågor som är bra både ur ett miljö- som ekonomiskt perspektiv. Planeringen skulle vidare behöva bli mer strategisk och genomförandeinriktad. I forsknings- och utvecklingsprogrammet Uthållig kommun fysisk planering har nya planeringsmetoder och -verktyg introducerats i fem kommuner, med syfte att integrera energi- och hållbarhetsaspekterna i den kommunala fysiska planeringen. En studie av den introducerade arbetsmetodiken visar att det går bra att kombinera rationella och kommunikativa planeringsmetoder och -verktyg. Det breda och inkluderande tillvägagångssättet har lett till att de deltagande har ökat sin kunskap om och sett större samband mellan planering, energi, bebyggelse och transporter, men även ökad förståelse för andra aktörers synsätt och kompetenser. Studien visar att såväl rationellt tänkande och expertkunskap som lokala, vardagliga erfarenheter och kunskaper är viktiga i planeringsprocessen. Det behövs kunskap om såväl processledning som sakkunskaper om exempelvis energi och miljöpåverkan. / Uthållig kommun

The purpose of the study is to examine Spanish teachers’ understanding of the concepts of intercultural perspective and intercultural approach within the teaching of Spanish as a foreign language. The study investigates this understanding in relation to Swedish governing documents and directives. Another question is whether teachers consider themselves to include this in their own teaching and how they experience the support given by the schools where they operate concerning how to cover intercultural perspective and intercultural approach in Spanish language teaching and learning. In the study we use a qualitative method, specifically the semi-structured and explorative interview. Seven teachers are interviewed digitally. The results of this investigation indicate that the informants possess some knowledge as to the meaning and significance of intercultural perspective and intercultural approach within the teaching of Spanish as a foreign language. However, this knowledge seems to depend on the size of the community in which they operate and whether they consider themselves to be surrounded by multiple cultures or not and therefore have experience and continuous practice regarding the subject of the study. The results of the study also show that the informants share their view on work-related time pressure and that they claim this to affect their ability to work with an intercultural perspective.

befattningsutbildningen för skolledare. Studiens syfte är att undersöka hur deltagare i rektorsprogrammet beskriver att professionsutvecklande handledning bidragit till utveckling av deras rektorskap. Den handledning som undersöks har genomförts i lärgrupper med en utbildningsledare som handledare. Studiens empiriska underlag består av kvalitativa intervjuer med skolledare under deras sista år på utbildningen. Habermas teori om kommunikativt handlande används som teoretisk utgångspunkt då ett särskilt intresse riktas mot rektorers kommunikativa förmåga. För att relatera kommunikativ förmåga till rektorskap tillämpas vid analysen även Saarukkas modell för beskrivning av rektorskapet, med fokus på personlig dynamik. Genom analys av studiens resultat är min slutsats att studien bidragit till ökad förståelse kring hur den professionsutvecklande handledningen på olika sätt har bidragit till utveckling av rektorskapet hos de intervjuade deltagarna i rektorsprogrammet. Analysen av skolledarnas beskrivningar visar att erfarenheter från den professionsutvecklande handledningen varit betydelsefulla för tanke och handling i deras praktik. Utsagor indikerar en fördjupad förståelse för vikten av gemensam reflektion samt kraften i frågandet som verktyg för att bredda sitt eget och andras perspektiv vid hantering av komplexa problem. I deras beskrivningar finns också tecken på utveckling inom kommunikativ förmåga, genom ökad självkännedom, större förståelse för andra och bättre förståelse för hur deras ledarskap påverkar kommunikation och interaktion i verksamheten. Studien antyder också att metareflekterande samtal kring professionsutvecklande handledningen i relation till deltagarnas verksamhet, kan bidra ytterligare till transferering från utbildning till rektorskap i praktiken. / This study is about supervision for professional development that forms an element of the Swedish national training program for school leaders. The aim of this study is to investigate how participants in the training program describe that supervision for professional development contributed to the development of their principalship. The supervision under investigation has been carried out in learning groups with an education leader as facilitator. The empirical basis consists of qualitative interviews with school leaders during their last year on the program. Habermas' theory of communicative action is used as a theoretical framework due to a particular interest in school leaders’ communicative skills. In order to relate communicative skills to principalship, the analysis also applies Saarukka's model for describing principalship, with a focus on personal dynamics. Through analysis of the study's results, my conclusion is that the study has contributed to an increased understanding of how the supervision for professional development has contributed in different ways to the development of the principalship of the interviewed participants in the principal's program. The analysis of the school leaders' descriptions shows that experiences from the supervision were significant for thought and action in their practice. Statements indicate a deepened understanding of the importance of joint reflection and the power of questioning as a tool to broaden their own and others' perspectives when dealing with complex problems. Furthermore, there are signs of development in communicative skills, through increased self-awareness, greater understanding of others and better understanding of how their leadership affects communication and interaction in the organisation. Moreover, the study suggests that meta-reflective conversations can contribute to transfer from education to principalship in practice.

This study examines how well the children’s perspective is taken into account in modern day urban planning, according to professionals within the field. It highlights both positive and negative experiences of the implementation of this perspective, in order to distinguish both flaws and strengths in the current methods. The study shows that some adults still regard children’s ideas as unnecessary, and that this is caused by the misconception that children’s wishes have a tendency to be unrealistic. Despite this image still occurring, there is often a willingness to include the children’s perspective. However, the resources to do so are often lacking, resulting in an unsatisfactory inclusion of children and their thoughts, in favor of more demanding and technical perspectives. Because of this, what is phrased as a children’s perspective is sometimes rather the image of what adults believe the children want, without actually having communicated with them. The analysis furthermore shows that the children’s perspective is often considered only after issues have arisen, when important decisions have already been made. In order to emphasize the importance of the children’s perspective, the UN:s Convention of the Rights of the Child has been acknowledged as a law in Sweden. However, the actualization of UN:s convention into planning procedures is lagging, possibly because it has not been properly adapted for the planning context, and is therefore difficult to apply to real life planning. The Swedish Planning and Building Act (PBL) has however not been adapted to incorporate the values of the UN:s convention in an urban planning context. Even though PBL requires affected parties to be consulted during the planning procedures, children are not mentioned as a specific group and are therefore sometimes forgotten. The study concludes that the planning procedures today do not fully live up to the intentions of the UN:s convention. However, the development seems to be heading in the right direction, even though the change is taking time. / I denna studie undersöks, genom en nulägesanalys, hur väl yrkesverksamma planerare och BKA-konsulter upplever att barnperspektivet tas hänsyn till i dagens samhällsbyggnadsprocesser. Ambitionen är att identifiera god praxis för inkludering av barnperspektivet, genom att lyfta positiva erfarenheter av, och brister i, implementeringen av barnperspektiv i dagens planeringsarbete. Rapporten utforskar vidare till vilken grad det deltagande som sker idag upplevs leda till meningsfull förändring, och vad som kan vara anledningar till att barnperspektiv ibland fastnar i välvilliga ord i lagstiftning och styrdokument snarare än att omsättas i praktiken. Genom att belysa dessa frågor är ambitionen att rapporten ska bidra till en bättre diskussion angående inkludering av barnperspektivet i den fysiska planeringen. Synen på barn och barns deltagande lyfts under studien som problematisk. Det framgår att vissa aktörer i beslutsfattande roller har en förutfattad mening om att arbete med barnperspektiv inte är meningsfullt, eftersom man antar att barnens önskemål kommer vara orealistiska. Detta anges vara en av anledningarna bakom varför diskussioner med barn ibland inte förs, och är en bidragande faktor till att andra perspektiv ofta prioriteras högre. Trots denna bild finns det ofta en vilja att involvera barn i dagens planeringsprocesser, men det saknas i många fall resurser att kunna göra detta fullt ut. Både mer tid och ekonomiska resurser behöver avsättas för att barnperspektivet ska kunna analyseras i tillfredsställande grad. Ett resultat av det ibland otillräckliga arbetet med barnperspektiv är att mycket av det som presenteras som barnperspektiv ofta inte alls är barnens perspektiv, utan istället en bild vad vuxna tror att barnen vill ha, då man aldrig kommunicerat med barnen. En identifierad ofta motarbetande kraft sett till barnperspektivet, är dagens höga ambitioner på bostäder, kombinerat med en kommersiell planprocess, som båda tar fokus från barnperspektivet. Barnperspektivet undersöks ibland inte i tillräcklig grad i standardprojekt, utan ofta kommer ofta först in om och när problem uppstått och viktiga beslut redan fattats. Analysen visar därutöver att barnkonventionens inkorporering i dagens planeringsprocesser ligger efter, trots att barnkonventionen är antagen som svensk lag och därför bör följas. Ett problem med att lyfta in barnkonventionen som lag utan att anpassa den till en planeringskontext är dock att den blir svårapplicerad. Barnkonventionen är i sin natur generellt formulerad, vilket gör att den efter dess inkorporering blir svårtillämpad. Den säger inte så mycket eftersom den varken ställer krav eller mer specifik vägledning i planeringsfrågor. Däremot finns det sedan länge kravställning i PBL som uttrycker att samråd ska ske med berörda parter. Barn som specifik grupp nämns dock inte här och glöms därmed ofta bort, antingen avsiktligt eller omedvetet. Sammanfattningsvis visar studien på att dagens planeringsarbete inte fullt ut lever upp till barnkonventionens intentioner. Trots detta noteras att utvecklingen går i rätt riktning, om än långsamt.