Bakgrund: Begreppet ledarskap har över tid kopplats till starka, karismatiska och beslutsamma egenskaper, vilka ofta karakteriseras som manliga. Genom att ledarskapsrollen historiskt sett tillskrivits män har den traditionella bilden av den ideala ledaren medfört hinder för kvinnor att nå ledarpositioner, men också när det väl besitter en sådan. Problemet undersöks genom följande frågor; Vilka strukturella hinder upplever kvinnor i höga ledarpositioner att det finns? Hur skapas resiliens/motståndskraft hos kvinnor i potentiellt diskriminerande miljöer? Vilka strategier finns det för att tackla hinder och vilka har kvinnor i de högre ledarpositionerna använt sig av? Syfte: Studiens övergripande syfte är att identifiera strukturella hinder för kvinnor i höga ledarpositioner, för att sedan ge förslag på hur de ska tacklas. Syftet med uppsatsen är även att undersöka hur kvinnor skapar motståndskraft i diskriminerande miljöer. Metod: En studie av kvalitativ forskningsmetod, där datainsamlingen utgått från ett strategiskt urval. Den empiriska datan har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med kvinnor som besitter en hög ledarposition. Analys: Studien visar att kvinnors ledarskap påminner om en transformativ ledare, med undantag för kvinnor som innehar mer maskulina drag baserade på samhälleliga normer. Vissa kvinnor har svårt att definiera exakta hinder och strategier, vilket kan bero på att diskriminering inte alltid syns. Labyrinten är den metafor som ger den mest exakta skildringen av de hinder som kvinnor kan uppleva. Att bygga motståndskraft tidigt kan ge fördelar senare i livet, men det är inte en avgörande faktor. Slutsats: I studien kan det fastställas att förminskningar och sexistiska kommentarer är vanligt förekommande hinder för kvinnor i höga ledarpositioner. Härskartekniker är även något som uppmärksammats. Det kan också konstateras att både en otrygg och trygg barndom kan skapa olika förutsättningar för skapandet av resiliens. Ett annat konstaterande är att stöttning från ett familjenätverk, främjar arbetsrelaterad motståndskraft hos kvinnor. Vanliga strategier vid diskriminering är att vara tyst och inte göra något i stunden. Informanternas råd gällande diskrimineringar: Våga säg ifrån, eller bolla problemet med en person man har förtroende för.

In this study the purpose is to explore how female and male characters are depicted in two tv-shows named “Scenes from a marriage¨ with a qualitative content analysis as a method. These two tv-shows are made with a gap of 48 years, the first tv-show was made and televised 1973 by Ingmar Bergman and a remake of the tv-show was made and televised 2021. The three questions asked to the study was; “How are the female and male characters portrayed?”, “What are the differences or similarities between the versions in the portrayal of male and female characters?” and “What gender norms and gender roles are seen or absent in the tv series?”. The theories used in this research was gender system and gender contract from Yvonne Hirdman but also the male gaze from Laura Mulvey in order to analyze the chosen scenes. To help analyze the terms gender norms and gender roles have been used. The results shows that the portrayal of the female and male characters in the older version of  “Scenes from a marriage” from 1973 was more traditional in its depictions of gender and norm-conforming but with some social interactions that shows norm-breaking, while the portrayal of the female and male characters in the new version from 2021 was more norm-breaking when the gender roles was reversed and gender norms were not followed by the characters but with some social interactions that shows norm-conforming.

Studien undersöker könsskillnader inom fastighetsmäklaryrket, med fokus på ett genusperspektiv och hur könskodning påverkar manliga och kvinnliga mäklare. Fastighetsmäklaryrket kännetecknas av individuell prestation och oftast en provisionsbaserad ersättning. Vid årsskiftet 2023 var könsfördelningen inom yrket nästan jämn, med 3 436 kvinnor och 4 169 män registrerade som mäklare i Sverige. Kvinnor hade en något högre avregistreringsfrekvens än män. Studiens resultat tyder på att manliga och kvinnliga mäklare har olika motiv för att välja yrket och återspeglar delvis samhällets könsstereotyper och normer. Medan män oftare dras till de tävlingsinriktade och prestationsbaserade aspekterna av yrket, betonade kvinnorna oftare kundrelationer, mental påfrestning och familjeliv. Dessa skillnader visade påverkan på karriärmöjligheter och upplevelsen av hur de uppfattas av kunder. Kvinnliga mäklare upplever i särskilda fall att deras kompetens ifrågasätts, ofta kopplat till könsstereotyper. Detta tyder på att kvinnor i dessa situationer kan behöva anstränga sig extra för att bevisa sin kompetens. Resultaten belyser vikten av att förstå och adressera de strukturella och sociala hinder som påverkar främst de kvinnliga mäklares yrkesupplevelser, men även faktumet att branschen förändrats över tid till ett mer jämställt yrke, vilket statistiken speglar men även upplevelserna. / This study investigates gender differences in the real estate agents profession, focusing on a gender perspective and how gender coding affects male and female real estate agents. The real estate agent profession is characterized by individual performance and typically commission-based pay. At the end of the year 2023, the gender distribution within the profession was nearly balanced, with 3,436 women and 4,169 men registered as real estate agents in Sweden. Women had a slightly higher deregistration rate than men. The study's results indicate that male and female real estate agents have different motivations for choosing the profession, partly reflecting societal gender stereotypes and norms. While men more often were attracted to the competitive and performance-based aspects of the profession, women more frequently emphasized client relationships, mental stress, and family life. These differences showed an impact on career opportunities and the experience of how they were perceived by clients. Female brokers sometimes experienced that their competence is questioned, often linked to gender stereotypes. This indicates that women in these situations may need to make an additional effort to prove their competence. The results highlight the importance of understanding and addressing the structural and social barriers that primarily affect female real estate agents and their professional experiences, while also acknowledging that the industry has become a more gender-equal profession over time, as reflected by the statistics as well as the experiences.

This thesis shows how misogynous and stereotypical images of women, which historically have been used to transform them into witches and monsters, are now reused in the construction of the term “batikhäxa” (“tie-dye witch”). Feminist and discourse theory form the framework of this study which includes the analysis of three opinion pieces, or political pamphlets, that were published between 2010 – 2018: "Batikhäxorna och makten" by the pseudonym Julia Caesar, "Refugee 'Children" & The Women Who Sexually Exploit Them" by the pseudonym Angry Foreigner and "De ansvariga för Sveriges kaos behöver en intervention för att ställas till svars " by Katerina Janouch. I use critical discourse analysis to study how discursive strategies are applied in these political pamphlets to delegitimate women, making them the scapegoats of society by use of the concept of the tie-dye witch. My thesis argues that the use of the tie-dye witch discourse reproduces patriarchal power relations by denying women the right to have and express their opinions, decide over their own bodies and exercise power in society. The tie-dye witch can therefore also be understood as an anti-feminist counterimage to the feminist witch who was established as a female role model in the 1960s. The study also uncovers the psychological function of the tie-dye witch as a female super monster who demarks the borders of nation, culture, religion, body and gender. In the studied texts, the tie-dye witch is constructed to separate "us" from "the others", and in doing so she also acts as a unifying figure in and of anti-feminist, islamophobic, xenophobic, nationalist and apocalyptic discourses.

<p>At the centre of this study lies the question of how research-related media texts contribute to the social construction of sex and gender conceptions when they use research, either as a main source, or to support or comment on specific issues and statements, from the political arena, for example. The principal aim of the study has been to analyze and problematize the ways in which different types of newspapers, genres and editorial sections reproduce, or contribute to change, in existing gender discourses. </p><p> The material was collected from two Swedish newspapers during the year 2001: the national morning paper Dagens Nyheter (DN), and the national evening paper Aftonbladet. </p><p>The theories of discourse, agenda-setting and -framing in this study are related to the questions: what kinds of knowledge on women and men, and biological, physiological, psychological, social and cultural perspectives on sex/gender are represented; how are they described; and how do content and form contribute to the (re)production of, or change in, gender discourses? The main analytical perspectives are those about gender discourse (re)production, genres as ideological forms, and the epistemologies of journalism. </p><p> A combination of analytical strategies and methods was used: content and thematic analysis, and qualitative analysis of text and language with methodological tools from different traditions of discourse analysis. </p><p> In my study, I can see an interplay between research traditions and genre conventions in the (re)production of gender discourses. Since the news sections repeatedly choose to publish research as empiric and in the form of results, and then within that, primarily findings from medicine and the social sciences, these areas are reproduced as important and relevant, and as producers of objective, true knowledge that can be presented as simple facts. Research-related texts in culture journalism, on the other hand, follow the tradition of primarily treating research within the humanities, and nowadays also gender and queer theoretical perspectives within different disciplines. Through the genre conventions of culture journalism, this research is reproduced as something that you can reflect upon, problematize, criticize, form an opinion of, and judge.</p><p> The study also gives reason to argue that media logic and institutionalized genre conventions contribute to the reproduction of science and research as different worlds and cultures, in which the natural sciences and the humanities are found in different media spaces, and different forms of knowledge about sex/gender are given space on different conditions and in different forms. </p>

<p>Jag vill i den här uppsatsen beskriva hur sexualitet och genus konstrueras, befästs och utmanas i Margareta av Navarras verk <em>Heptameron</em>. Jag utgår från Judith Butlers och Thomas Laqueurs queerteoretiska perspektiv och visar hur de olika maktdiskurserna kristendom, aristokrati, patriarkalism och nyplatonism påverkar och påtvingar olika konstruktioner av sexualitet<strong> </strong>och genus, och kan konstatera att alla dessa diskurser bygger på<strong> </strong>en normerande och<strong> </strong>normaliserad heterosexualitet som ständigt för tillbaka avvikelserna från denna norm, hos såväl devisanterna som i de två noveller jag studerat, till en binär könskategorisering. Huvudfokus ligger på tvetydigheten hos begrepp som man, kvinna, och fullkomlig kärlek. Jag menar att just avsaknaden av slutgiltiga definitioner av sådana begrepp i verket visar på att det inte går att finna något essentiellt ursprung eller någon slutgiltig definition av dem. Det är just därför den heterosexuella normen måste iscensättas gång på gång.</p><p>Jag menar dock att man kan konstatera att det finns en skillnad i fråga om de bakomliggande diskursernas gestaltning i ramberättelse där de slås fast och i novellerna där de problematiseras, vilket också påpekats av Bernard. Det finns med andra ord ett större utrymme för avvikande från sexualitets- och genusnormer i <em>Heptamerons </em>noveller, medan ramberättelsens funktion tycks vara att föra dem tillbaka till ordningen. Likväl sker en ständig upprepning av den heterosexuella normen både hos devisanterna och i novellerna, en upprepning som tyder på att heterosexualiteten inte är vare sig given eller naturlig utan iscensatt.</p> / <p>In this study I am analyzing how categories of sexuality and gender are represented in Marguerite de Navarre’s <em>Heptameron</em>. I have narrowed the object of study down to two of the seventy-two novellas; number forty-seven and forty-three, and to four of the ten devisants; Oisille, Parlamente, Hircan and Dagoucin. The theoretical frame<strong> </strong>is taken from Judith Butlers <em>Gender Trouble. Feminism and the Subversion of Identity</em> (1990) and <em>Undoing Gender</em> (2004) and from Thomas Laqueurs <em>Making Sex. Body and Gender from the Greeks to Freud</em> (1990). Butler’s aim is to deconstruct terms such as feminine and masculine, which function as imagined normalization categories due to power relations. In <em>Undoing Gender </em>she asks: “If I am a certain gender, will I still be regarded as part of the human? Will the ‘human’ expand to include me in its reach? If I desire in certain ways, will I be able to live?” These questions are of great importance for my study, which presents how the categories of sexuality and gender can be negotiated in the equalized frame Marguerite de Navarre creates for her ten devisants and novellas. At the same time I assess how every attempt to go beyond the boundaries of norms fails due to a norm of heterosexuality, which constrains the binary categories of man and woman.</p><p>There are four main discourses by which the heterosexual norm is internalized by the devisants in <em>Heptameron</em>: the Christian, the aristocratic, the patriarchal and the neo-platonic. I suggest that each of the four devisants that I have studied represents one of these discourses. Since there are no definitive lines or definitive conclusions reached in the discussions among them it would be more correct to say that all the discourses effect all of the devisants to some extent, but<strong> </strong>that all the devisants act through a main discourse when he/she express his/her individual opinions.</p><p>When the devisants in the frame leave it to the reader to come to a conclusion about right or wrong behavior for men and women, they are still rather set in their own opinions and, also, quite unforgiving. It is my contention that the novellas create more room for negotiations of the sexual and gender roles than the frame. In novella forty-three a woman acts within the role of the active, hence masculine, part of a love affair, and novella forty-seven tells the story of a <em>parfaicte</em> <em>amytié</em> between two men. But it is also obvious that these attempts to stress and break the norms of sexuality and gender are unsuccessful, once again due to the fixed norm of heterosexuality which constrain the binary categories of man and woman. In the novellas these very failures put the norms under stress, since they point out the very problem with the determination of sexual and gender categories which were prevalent during the Renaissance.</p><p>I conclude my results by returning to Butler’s question above; “If I desire in certain ways, will I be able to live?” In <em>Heptameron </em>one can always find a chance to try a different way, but in the end only the heterosexual desire in which man and woman are in dichotomy survives.</p>

At the centre of this study lies the question of how research-related media texts contribute to the social construction of sex and gender conceptions when they use research, either as a main source, or to support or comment on specific issues and statements, from the political arena, for example. The principal aim of the study has been to analyze and problematize the ways in which different types of newspapers, genres and editorial sections reproduce, or contribute to change, in existing gender discourses. The material was collected from two Swedish newspapers during the year 2001: the national morning paper Dagens Nyheter (DN), and the national evening paper Aftonbladet. The theories of discourse, agenda-setting and -framing in this study are related to the questions: what kinds of knowledge on women and men, and biological, physiological, psychological, social and cultural perspectives on sex/gender are represented; how are they described; and how do content and form contribute to the (re)production of, or change in, gender discourses? The main analytical perspectives are those about gender discourse (re)production, genres as ideological forms, and the epistemologies of journalism. A combination of analytical strategies and methods was used: content and thematic analysis, and qualitative analysis of text and language with methodological tools from different traditions of discourse analysis. In my study, I can see an interplay between research traditions and genre conventions in the (re)production of gender discourses. Since the news sections repeatedly choose to publish research as empiric and in the form of results, and then within that, primarily findings from medicine and the social sciences, these areas are reproduced as important and relevant, and as producers of objective, true knowledge that can be presented as simple facts. Research-related texts in culture journalism, on the other hand, follow the tradition of primarily treating research within the humanities, and nowadays also gender and queer theoretical perspectives within different disciplines. Through the genre conventions of culture journalism, this research is reproduced as something that you can reflect upon, problematize, criticize, form an opinion of, and judge. The study also gives reason to argue that media logic and institutionalized genre conventions contribute to the reproduction of science and research as different worlds and cultures, in which the natural sciences and the humanities are found in different media spaces, and different forms of knowledge about sex/gender are given space on different conditions and in different forms.

Jag vill i den här uppsatsen beskriva hur sexualitet och genus konstrueras, befästs och utmanas i Margareta av Navarras verk Heptameron. Jag utgår från Judith Butlers och Thomas Laqueurs queerteoretiska perspektiv och visar hur de olika maktdiskurserna kristendom, aristokrati, patriarkalism och nyplatonism påverkar och påtvingar olika konstruktioner av sexualitet och genus, och kan konstatera att alla dessa diskurser bygger på en normerande och normaliserad heterosexualitet som ständigt för tillbaka avvikelserna från denna norm, hos såväl devisanterna som i de två noveller jag studerat, till en binär könskategorisering. Huvudfokus ligger på tvetydigheten hos begrepp som man, kvinna, och fullkomlig kärlek. Jag menar att just avsaknaden av slutgiltiga definitioner av sådana begrepp i verket visar på att det inte går att finna något essentiellt ursprung eller någon slutgiltig definition av dem. Det är just därför den heterosexuella normen måste iscensättas gång på gång. Jag menar dock att man kan konstatera att det finns en skillnad i fråga om de bakomliggande diskursernas gestaltning i ramberättelse där de slås fast och i novellerna där de problematiseras, vilket också påpekats av Bernard. Det finns med andra ord ett större utrymme för avvikande från sexualitets- och genusnormer i Heptamerons noveller, medan ramberättelsens funktion tycks vara att föra dem tillbaka till ordningen. Likväl sker en ständig upprepning av den heterosexuella normen både hos devisanterna och i novellerna, en upprepning som tyder på att heterosexualiteten inte är vare sig given eller naturlig utan iscensatt. / In this study I am analyzing how categories of sexuality and gender are represented in Marguerite de Navarre’s Heptameron. I have narrowed the object of study down to two of the seventy-two novellas; number forty-seven and forty-three, and to four of the ten devisants; Oisille, Parlamente, Hircan and Dagoucin. The theoretical frame is taken from Judith Butlers Gender Trouble. Feminism and the Subversion of Identity (1990) and Undoing Gender (2004) and from Thomas Laqueurs Making Sex. Body and Gender from the Greeks to Freud (1990). Butler’s aim is to deconstruct terms such as feminine and masculine, which function as imagined normalization categories due to power relations. In Undoing Gender she asks: “If I am a certain gender, will I still be regarded as part of the human? Will the ‘human’ expand to include me in its reach? If I desire in certain ways, will I be able to live?” These questions are of great importance for my study, which presents how the categories of sexuality and gender can be negotiated in the equalized frame Marguerite de Navarre creates for her ten devisants and novellas. At the same time I assess how every attempt to go beyond the boundaries of norms fails due to a norm of heterosexuality, which constrains the binary categories of man and woman. There are four main discourses by which the heterosexual norm is internalized by the devisants in Heptameron: the Christian, the aristocratic, the patriarchal and the neo-platonic. I suggest that each of the four devisants that I have studied represents one of these discourses. Since there are no definitive lines or definitive conclusions reached in the discussions among them it would be more correct to say that all the discourses effect all of the devisants to some extent, but that all the devisants act through a main discourse when he/she express his/her individual opinions. When the devisants in the frame leave it to the reader to come to a conclusion about right or wrong behavior for men and women, they are still rather set in their own opinions and, also, quite unforgiving. It is my contention that the novellas create more room for negotiations of the sexual and gender roles than the frame. In novella forty-three a woman acts within the role of the active, hence masculine, part of a love affair, and novella forty-seven tells the story of a parfaicte amytié between two men. But it is also obvious that these attempts to stress and break the norms of sexuality and gender are unsuccessful, once again due to the fixed norm of heterosexuality which constrain the binary categories of man and woman. In the novellas these very failures put the norms under stress, since they point out the very problem with the determination of sexual and gender categories which were prevalent during the Renaissance. I conclude my results by returning to Butler’s question above; “If I desire in certain ways, will I be able to live?” In Heptameron one can always find a chance to try a different way, but in the end only the heterosexual desire in which man and woman are in dichotomy survives.

Syftet med denna uppsats är att undersöka synen på författarroll, skrivande och genus i Virginia Woolfs ”Professions for Women” och Karolina Ramqvists Det är natten. Författaren och den som skriver utifrån följande frågeställningar: Vilka hinder för författarskap gestaltas? Vilka er­farenhet­er av kvinnligt författarskap förmedlas? Vilka likheter och skillnader finns i Woolfs och Ramqvists perspektiv? Teorin hämtas från genusvetenskapliga perspektiv, hos främst Simone de Beauvoir och Yvonne Hirdman, samt litteratursociologiska perspektiv från Johan Svedjedal. Undersökningen utförs genom komparativ metod samt närläsning och knyter an till bland andra Anne E. Fernalds och Sue Roes forskning om Woolfs ”Professions for Women”, samt bidrar till ny forskning om Karolina Ramqvists författarskap som är relativt outforskat inom litteraturvetenskap. Virginia Woolf anser att författaryrket utgör ett friare alternativ för kvinnor än andra yrken, och ser sin väg till detta arbete som enkel. Hon uttrycker också att hennes val att skriva inte inneburit några problem för omgivningen och att hon inte hindrats av ekonomiska omständighet­er. Ramqvist berättar att hon inte trodde att hon det var möjligt för henne att bli författare i egenskap av kvinna och att skrivandet utgör ett problem för hennes relationer. Hade hon haft högre ekonomisk status menar Ramqvist att hon inte nödvändigtvis hade arbetat som författare. Hon kommenterar Woolfs ”Professions for Women” och menar att Virginia Woolf kunde bli författare just för att hon hade ekonomiskt kapital. Woolf lyfter inre omständigheter och genusrelaterade attityder som centrala problem­ för kvinnliga författare medan Ramqvist redogör för yttre omständigheter, som främst är samman- kopplade med omgivningens och offentlighetens förväntningar och krav. Woolf kan sägas göra större anspråk på att hennes erfarenheter ska anses vara en kollektiv erfaren­het hos kvinnliga författare, medan Ramqvist främst diskuterar utifrån ett eget perspektiv. Ramqvist uttrycker exempelvis också en distans mellan sin egen uppfattning om moderskapets påverkan på för­fattarskap jämfört med sina kvinnliga författarkollegor. Woolf diskuterar inte moderskap i sin text men tar sin utgångspunkt i ”ängeln i huset”, som ska förstås som ett ideal och en attityd där kvinnan är insmickrande och uppoffrande mot sin om­givning, samt framstående inom hem och familjeliv. Ramqvist kommenterar Woolfs begrepp och anser det vara Woolfs egen upp­fattning om kvinnoideal. Hon diskuterar inte sina egna omständigheter utifrån ”ängeln i huset”, men det är möjligt att tolka exempelvis hennes yttrande om att göra sig otillgänglig för mäns behov som en del av vad Woolf kallar att döda ängeln i huset: enligt Woolf alla kvinnliga författares uppgift.

Abstract  Background: In Indonesia and around the world, gender discrimination in employment practices is a pervasive and ongoing issue due to gender stereotypes and social norms. Organizations must therefore be aware of their influence, and how they through various stages of the recruitment process can reduce this prejudice. Additionally, organizations need to be conscious about how they can create and sustain an inclusive hiring procedure that leaves no one behind.  Purpose: The purpose of this study is to explore what type of impact recruitment can have in terms of gender equality, equal opportunities and discrimination for working women in Indonesia. Furthermore, to investigate what impact gender stereotypes and social norms in Indonesia have on the recruitment processes in the country.   Method: This study adheres to an inductive approach with a qualitative research method. The empirical findings have been gathered through the conduction of nine interviews with employers at a consultancy company in Indonesia.  Conclusion: The conclusion of this thesis shows that recruitment can have a positive impact for gender equality in Indonesia and that a strategic recruitment process can help to develop gender stereotypes and social norms. However, there is a limit in how much recruitment can act as an equality tool since they do not always hold the final word on who to hire.