Abstract  Sången är ett viktigt instrument för att synliggöra barns röster, då de under sångstunderna på ett naturligt sätt blir delaktiga i aktiviteten. Enligt läromålen ska förskolan vara en plats som ger utrymme för barns röster och implementerar deras tankar och idéer i lärandeaktiviteter. Barnkonventionen lyfter att barns yttrandefrihet ska komma i den form barnet behagar såsom exempelvis via tal, skrift eller i konstnärligform. Tidigare forskning visar att barns röster är begränsade inom sångaktiviteter och att förskollärare på grund av bristande kunskaper drar sig för att hålla i sådana aktiviteter. Denna studies syfte är att undersöka sångrepertoaren och hur denna får lov att ta plats på tre förskolor. Genom följande frågeställningar har syftet besvarats. Hur ser förskolornas sångrepertoarer ut? I vilken utsträckning och i vilka situationer förekommer sång? Vad menar pedagogerna styr deras val av sånger och det utrymme de tar? Hur speglas barns intresse och inflytande i sångrepertoaren? En kvalitativ metod har använts där intervjuer med förskollärare har genomförts för att skapa sig en bild av sångens plats i förskolan samt vad som påverkar utformningen av sångrepertoaren. Teoretiska utgångspunkter som har använts i analysen av empirin är den didaktiska triangeln och en vetenskaplig definition av begreppet inflytande.  Utifrån frågeställningarna visar resultaten att sången delvis sker spontant och delvis inplanerat och att barns intresse till viss del formar sångrepertoaren. Dessutom påverkas utrymmet sången ges av förskollärarnas musikkompetens och utöver det spelar prestige, det vill säga trygghet i det egna musicerandet, roll.

I denna uppsats kommer författaren redogöra för en undersökning kring akustik ur sångarens perspektiv. Uppsatsen är uppdelad i två delar; en skriftlig del, som kan läsas nedan, och en klingande del som finns som bilaga i slutet av uppsatsen. Samma röst kan upplevas olika beroende på i vilken lokal man befinner sig i, detta gäller sångaren själv men även publiken. Det är uppenbart att sångprocessen inte är oberoende av den akustiska miljön där den äger rum. Olika rum leder till olika uppfattningar av röstklangen och det musikaliska uttrycket. Syftet med undersökningen är att ta reda på vilka effekter akustiken har på sångaren, samt hur den bättre kan anpassa sin röst och sitt konstnärliga uttryck. Författaren har i undersökningen spelat in två sånger i tre olika akustiska rum: en studio, en körsal och en kyrksal. Hon har med hjälp av loggbok och inspelningarna jämfört och analyserat både inspelningsprocessen och de klingande resultaten. Sammanfattningsvis påverkas både det sångtekniska och det konstnärliga uttrycket i stor utsträckning av olika akustiska situationer. Bland de sångtekniska aspekterna bör nämnas framförallt klangfärg, andning och stöd.

Syftet med studien var att undersöka förskollärares erfarenheter och bidra med kunskap om hur musik i undervisningen kan stödja och bidra till barns språk- och motorikutveckling Studien utgår från en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer och den teoretiska ramen i studien, sociokulturell teori, lyfts vikten av interaktion och omgivningens roll för lärande fram. Resultatet visade på att musik inte bara väcker barns nyfikenhet och glädje, utan även främjar deras språkliga utveckling och skapar gemenskap. För att inkludera alla barn i musikaktiviteter används olika hjälpmedel såsom TAKK och TSS. Utmaningar identifierades också kring till exempel användningen av musikinstrument. Samtliga informanter tar upp att det finns många möjligheter med musik, främst att man får in motorik och rörelse i sånger. Andra möjligheter är bland annat att musik och sång kan väcka olika känslor hos både barn och vuxna. Sånger fungerar som en bro till det svenska språket för barn med annat modersmål än svenska vilket är en möjlighet. Avslutningsvis, betonar informanterna att musik bidrar till en atmosfär av glädje och gemenskap bland barnen i förskolan. Förskollärares erfarenheter av musik kopplat till barns språk-och motorikutveckling visar att det finns många olika sätt att arbeta på.

Denna kvalitativa studies syfte är att undersöka hur sångare inkluderas och exkluderas som en del av en ensemble, samt vilka didaktiska val läraren gör som bidrar till inkludering eller exkludering av sångaren. Forskningsfrågorna som ligger till grund för det självständiga arbetet var: På vilka sätt inkluderas sångaren som en del av en ensemble? På vilka sätt exkluderas sångaren som en del av en ensemblen? Vilka didaktiska val använder sig lärare av för inkludering och exkludering av sångare i ensemble? Resultatet genererades genom observationer av tre olika ensemblelärare på gymnasiets estetiska linje, vilket sedan analyserades utifrån teorin Community of practice, som bygger på att lärande sker i samspelet mellan människor inom given praktik. Resultatet visar att inkludering av sångaren uppstår till följd av en rad olika didaktiska verktyg, både genom att läraren låter instrumentspecifika instruktioner ta plats under den lärarledda tiden, att läraren medvetet inkluderar sångaren i ensemblens gemensamma förhandlande och genom att använda ett “språk” som anpassas till allas kunskapsnivå. Språkbruk och ordval är också sätt som läraren exkluderar sångaren på, dels genom att inte ge kunskap kring notbilden men också då läraren väljer att förenkla musiktermer. Det didaktiska verktyget att dela upp sångare och instrumentalister leder också till exkludering, vilket försätter sångaren i en position av icke fullt deltagande i ensemblen. Resultatet visar på att en större medvetenhet hos ensemblelärare, gällande vokalistpositionen och vad denna position innefattar, är nödvändig för att en så jämlik ensembleundervisning som möjligt ska kunna uppnås.

Syftet med studien är att undersöka hur sångpedagoger inom de klassiska respektive de populärmusikaliska sångtraditionerna förhåller sig till enskild sångundervisning, samt hur de designar sin undervisning. Data har samlats in genom intervjuer med fyra sångpedagoger, samtliga verksamma på eftergymnasial nivå. Två av informanterna arbetar i huvudsak inom den klassiska genren, de andra två inom pop-genren. Intervjuformen var kvalitativ intervju med öppna följdfrågor. Analysen av materialet är gjord utifrån ett designteoretiskt perspektiv. Resultatet visar att informanternas val av resurser är liknande oavsett genretillhörighet. De lägger alla stor vikt vid förmågan att designa förutsättningarna för lärande utifrån det enskilda mötet med varje elev. Resultatet visar också att språkbruket skiljer sig åt beroende på vilken genre informanterna tillhör, samt att skillnaderna i klangligt ideal genrerna emellan leder till skillnader i arbetssätt och musikaliskt fokus. I diskussionen förs ett resonemang kring genrernas ideal och dess påverkan på kunskapsförmedlingen. / The purpose of this study is to examine how voice teachers, when following the Classical and Popular vocal traditions, approach private singing, and how they design the instruction. Data has been collected through interviews with four voice teachers, all of whom are active at the post-secondary school level. Two of the informants primarily teach the Classical tradition, while the other two teach the Popular music tradition. The interview form used was the qualitative interview, with open follow-up questions. The analysis was performed from a perspective of design theory. The result shows that the resources used by the informants are similar regardless of genre. Emphasis is placed on the ability to design the conditions for learning in the encounter of each individual student. The result also shows that vocabulary varies according to genre, and that the difference in preferred sound between genres leads to differences in methods, as well as musical focus. The discussion reflects on the ideals of the two genres, and how they affect the transfer of knowledge.

I detta arbete fördjupade jag mig i arrangering genom att arrangera fem stycken till besättningen sopran och gitarr. Styckena var ”Melodi”, ”Stjärnöga” och ”Till en ros” av Wilhelm Stenhammar, ”O magnum mysterium” av Tomás Luis de Victoria och en finsk julsång ”Kun joulu on” komponerad av Otto Kotilainen. För att få bättre förståelse av vad arrangering innebär dokumenterade jag arrangeringsprocesserna genom att skriva loggbok. Jag intervjuade också två experter inom området, Christofer Elgh och Mats Bergström, för att få mer information om arrangering. Som svar på min första forskningsfråga kom jag fram till flera olika tekniker, verktyg och principer som går att använda när man arrangerar för gitarr. Dessa var till exempel byte av tonart, oktavförflyttningar och reducering av stämmor. Som svar på min andra forskningsfråga konstaterade jag att val av stycke påverkar arrangeringsprocessen mycket: stycken som redan från början är idiomatiska för gitarr är lättare att arrangera för gitarr, speciellt om man väljer att göra ett arrangemang med mindre konstnärligt inflytande. Om man däremot väljer att arrangera friare spelar stycket inte så stor roll, åtminstone inte på samma sätt. I ett friare arrangemang är det kanske viktigare att man som arrangör blir inspirerad av stycket. / <p>Arrangemangen och den klingande delen är arkiverade.</p>

No description available.

Syftet med denna studie är att få större insikt i vad det innebär att utveckla en ny sångteknik. För att undersöka detta har jag under en fyraveckorsperiod övat edge tio minuter per dag, fem dagar i veckan. Tre av dessa övningstillfällen har videofilmats. Jag har också använt mig av loggbok för att dokumentera mina olika upplevelser under processens gång. Som teoretisk utgångspunkt har jag utgått utifrån ett sociokulturellt perspektiv. I resultatet redovisas vilka redskap som användes och hur dessa hanterades samt hur processen gällande lärandet har utvecklats. Resultatet visar att de mest centrala redskap som användes var kroppen, metodboken, pianostol, vägg och en låt. Flera av redskapen användes för att få bättre luftkontroll. I diskussionen beskriver jag utifrån det sociokulturella perspektivet vilka förutsättningar som har funnits samt vilka redskap som användes vid lärandet. / The purpose of the study is to get a deeper insight of what it means to develop a new singing technique. To study this I have practiced edge ten minutes per day during a period of four weeks, five times a week. Three of these exercices have been videotaped. I have also used a logbook to document new experiences during the process. I have a socio-cultural perspective as a theoretical base in this study. In the result the different tools that were selected show how these were handled and how the process in learning has developed. The results show that the most central tools that were used were the body, the method book, the piano chair, the wall and a song. In the discussion I describe, from a socio-cultural perspective, what the conditions have been, and which tools I have used.

Syftet med detta självständiga arbete är att bidra med kunskap om hur musiklärare konstruerar mening om sång i grundskolan utifrån begreppet gemensam sång. Genom kvalitativa intervjuer med fem musiklärare i grundskolan har material samlats in. Materialet analyserades utifrån ett diskursperspektiv med fokus på mikroorienterade diskurser som framställdes ur olika subjektspositioner som de medverkande musiklärarna antog. Skillnader i diskurserna beror på intresse, musiklärarnas tidigare erfarenheter och vad de anser vara relevant i musikundervisningen. Sång kan vara ett känsligt moment i undervisningen och kräver tid, elevanpassning och en trygg inramning. Vidare diskuteras hur gemensam sång i musikundervisning präglas av elev- och lärarförutsättningar, styrdokument och hur musiklärarna ser på sångens värde i undervisningen.

Användningen av rösten som primärt instrument i musikterapi är en smal forskningsgren, särskilt inom Sverige. Denna uppsats undersöker röstens terapeutiska potential genom att analysera insikter och erfarenheter från tre yrkesverksamma terapeuter, med specialisering inom sång och röst. Genom kvalitativa intervjuer syftar arbetet till att utforska och identifiera röstens förmåga att främja klienternas hälsa och välbefinnande. Syftet är att bättre förstå röstens potential och dess utmaningar som terapiform såväl som forskningsfält. Bakgrunden i uppsatsen ger en översikt över pionjärer inom sång- och röstbaserade metoder, vilka som historiskt gynnats av dessa, samt tidigare forskning kring sångens hälsoeffekter. Resultaten presenteras genom de fyra huvudteman som utkristalliserats av analysen, vilka är: vad kännetecknar sång- och röstterapi, klientgrupper, influenser och praktiska tillvägagångssätt samt begränsningar och utmaningar. Dessa åtföljs av underliggande teman som fördjupar aspekter av huvudteman. Avslutningsvis diskuteras resultatet i relation till bakgrunden, dess betydelse för forskningsfältet samt idéer till framtida forskningsarbeten. / The use of voice as a primary instrument in music therapy is a narrowly focused research area, particularly in Sweden. This thesis examines the therapeutic potential of the voice by analyzing insights and experiences from three professional therapists specialized in song and voice. Through qualitative interviews, the study aims to explore how song and voice therapy is perceived to enhance clients' health and well-being, and to identify the challenges encountered in the therapeutic setting. The background of the thesis provides an overview of pioneers in song and voice-based methods, prior research concerning the health effects of singing and those who have historically benefited from such methods. The results are presented through four main themes that emerged from the analysis: what characterizes song and voice therapy, client groups, influences, and practical approaches, along with limitations and challenges. These are accompanied by sub-themes that delve deeper into aspects of the main themes. Finally, the discussion relates the findings to the background, examining their significance for the field of research and suggesting directions for future studies.