Jag intresserar mig i stort för berättande av olika slag och vems berättande som får ta plats. En del berättelser omvärderar vår förståelse av världen, medan andra förstärker den förståelse och ordning som redan finns. Mediers bilder spelar en roll då de kan ses som förebilder som vi förhåller oss till när vi skapar våra åsikter och värderingar. I mitt examensarbete har jag undersökt serien Klass 9A som har visats på SVT under våren. Syftet med undersökningen är att få en fördjupad förståelse för vilka bilder av lärare som visas i media. Jag undersöker hur lärare berättas och medieras i Klass 9A och hur mediet formulerar bilden av lärare. Genom bilder och berättelser skapas normer om hur lärare kan vara men också hur de inte kan vara. För att undersöka detta analyserade jag två avsnitt ur serien med hjälp av teorier om berättande, dramaturgi, diskurs och dikotomier. Med hjälp av teorierna tolkade jag min analys för att kunna besvara min frågeställning. Analysen gjorde mig uppmärksam på hur det talas om personerna i serien och att det görs en uppdelning mellan lärare och pedagoger. Denna uppdelning visar hur man som lärare ska göra, vad som är rätt och fel. Min undersökning visade också att serien Klass 9A är en berättelse, vinklad för att bli spännande tv och inte så mycket en dokumentation av verkliga lärare. Serien visar snarare karaktärer än individer. I undersökningen arbetar jag med det så kallade dubbla perspektivet. Då utbildningen är tvärvetenskaplig undersöker jag genom ett gestaltande arbete som har pågått parallellt och i samspel med uppsatsskrivandet. I mitt gestaltande arbete undersökte jag samma frågeställning som i uppsatsen. Med olika metoder närmade jag mig serien. Det resulterade i en film där man ser mig imitera och efterlikna lärarna och pedagogerna i Klass 9A samtidigt som man hör ljudet ifrån serien. Det var ett undersökande av gester, miner och tal där jag använde mig av mig själv i bearbetningen. Gestaltningen interagerar med uppsatsen på det sättet att de tankar och idéer som gestaltningen väckte har berikat den skriftliga uppsatsdelen och tvärtom. / <p>För att se gestaltningen i sin originalversion kontakta Frida Johansson.</p>

Uppsatsen är en kvalitativ undersökning av tre ungdomars arbeten med att göra fotoböcker i gymnasiearbetet. Syftet är att se vilka erfarenheter och upplevelser eleverna har haft av visuellt berättande, processen att göra boken och av fotoboken som arbetsform. De teoretiska perspektiven är fenomenologi, estetiska lärprocesser och teorier om berättande. Metoden som använts är halvstrukturerade intervjuer. Analysen och tolkningen är hermeneutiskt inspirerad. I kapitlet forskningsöversikt och litteratur beskrivs fotoboken som medium och en överblick av området ges genom författare, fotografer, formgivare och förlag. Resultatet visar att arbetet med att göra en fotobok har varit en rik och motiverande estetisk lärprocess för ungdomarna. De har fått nya erfarenheter av visuell kommunikation. Undersökningen visar också tecken på att den tredimensionella fotoboken har fått en starkare ställning som konstform och genre till följd av den digitala teknikutvecklingen.

Syftet med studien var att undersöka de anställdas upplevelser av vårddjurssamspel. Utifrån ett grundat teoretiskt perspektiv har vi utgått ifrån insamlade data och låtit informanternas talan föra arbetet framåt. Vi har dels studerat äldreboenden där personalen får ta med sina djur och där det även bor djur. Dels hundförare med sina hundar som arbetar inom äldrevården samt behandlingshem där terapin med djur sker. Studien baseras på elva datainsamlingar: tre observationer och åtta intervjuer. Tre av intervjuerna var etnografiska. Utifrån intervjuerna fick vi personalens och hundförarnas åsikter kring detta fenomen. Genom observationerna fick vi se hur interaktion med djur kan se ut. Resultatet visar på ett antal faktorer som är viktiga i interaktionen. Dessa är omtanke, ömsesidig uppmärksamhet, förväntningar och djurets uppgifter. Samspelar faktorerna leder det till en positiv emotionell påverkan. Vi fann att personal, hundförare, boende och djur blev positivt emotionellt påverkade av att ha djur i sin omgivning. I och med att det tydligt framkom olika aspekter av djurens arbete har vi funnit samband mellan effekterna som djuren ger. För att tydliggöra interaktionen mellan vårddjuret och individer har vi använt oss av Hochschilds begrepp emotionellt arbete, kopplat till terapihundarnas arbete, samt Goffman och hans teori om dramaturgi, kopplat till hur samspelen ser ut på fältet, för att analysera resultatet. Vår studie fyller en lucka i den tidigare forskningen, som visat att djur har en positiv påverkan men inte vad som krävs för att det ska ske ett lyckat samspel. Vi har även utgått från de anställdas perspektiv istället för de boendes. / The aim of this study is to examine staffs experience of interaction with animals. With the method grounded theory we have let the informants’ words steer the direction of the study. We have studied elderly care who have their own animals and where the staff is able to bring their pets to work. We have also studied dog handlers with their therapy dogs who work in the elderly care and health and rehabilitation clinic who work with animals. The study is based on eleven data collections, three observations and eight interviews. Three of the interviews were of an ethnographic character. From the interviews we found the opinions of the staff and the dog handlers concerning the phenomenon. We were also able to observe the interaction with animals. This result shows several factors that are important in the interaction. These are: care, expectations, the animals task and mutual attention. If there is a connection between them it can lead to a positive emotional effect. We found that the staff, dog handlers, patients and animals were positively emotionally affected during the interaction with animals. To get a sociological connection we have used the term emotional labor from Hochschild and dramaturgy from Goffman to analyze the findings. We found that our study is important and there is a gap in previous research, our studie shows the importance of different factors for a well-functioning interaction. Another supplement is that this studie have focus on the staffs perspective.

This essay is a narrative analyze of the computer game Halo. The purpose of the essay is to see what function the narrative elements have in a computer game of the action genre. The analyze is done with a neo-formalistic approach according to the theory of David Bordwell and Kristin Thompson. The choice of game was based on it's positive reviews mentioning the story. The essay tries to give a picture of research in the field and researchers views on narratives and computer games. The conclusion is that this particular game uses the narrative to motivate progress through the game and give the player a goal to play towards. It's also been used to enhance the players experience. / Uppsatsen gör en analys av de narrativa delarna i datorspelet Halo. Syftet med uppsatsen är att se vilken funktion de narrativa elementen fyller i ett datorspel i actiongenren. Analysen har gjort utifrån neoformalistisk teori enligt David Bordwell och Kristin Thompson. Valet av spel gjordes utifrån de positiva recensioner spelet fått som nämner historien i spelet. Uppsatsen försöker ge en bild av dagens forskning inom datorspel och narrativ och den bild framstående forskare har. Slutsatsen är att spelet har använt narrativ för att fungera som drivkraft genom spelet och att ge spelaren det mål som man ska spela mot för att vinna. Det har också använts för att förhöja spelarens upplevelse.

Denna studie är ett kandidatarbete utfört på kandidatprogrammet Grafisk design och kommunikation vid Linköpings universitet. Studien är en kvalitativ designfallstudie som genomförts i samarbete med dansgruppen Pussytiv Dance, där en installation innehållande dans och rörlig bild har utvecklats. Studien syftar till att undersöka hurvida samhällsdebatten om offentlig amning kan kommenteras genom rörlig bild som en del av denna installation. Installationen visades på Feministisk Festival i Malmö 10 juni 2016. Målet med installationen är att väcka tankar, känslor och skapa diskussion om det samtida samhällsklimatet kring offentlig amning i syfte att bidra till en attitydförändring. Debatten om amning på offentlig plats präglas av frågor som rör paradoxen kring kvinnans bröst som sexuellt objekt och matbärare. Samhällets normer leder till att kvinnor känner sig obekväma att amma på offentlig plats, där det även har skett diskriminering i samband med amning. Dessa normer var önskvärda att ifrågasätta genom installationen. Studien kom fram till att det var möjligt att kommentera samhällsdebatten om offentlig amning genom rörlig bild som en del i en dansinstallation. Det kom även fram till att installationens kommunikationsmål nåddes och att installationsformen, dans och rörlig bild, är en effektiv form för att få mottagaren att reflektera över sina egna normer, vilket öppnar upp möjligheten att ändra på invanda attityder.

Denna uppsats undersöker huruvida rollspel (inom TV- och PC-spel) kan bidra till svenskämnets litteraturundervisning på gymnasiet. Vi har utgått från spelet Red Dead Redemption 2 för att sedan analysera dess narrativ och lyfta fram relevanta perspektiv som kan bidra till elevers skönlitterära kunskaper. Genom den hermeneutiska metoden har vi tolkat spelets innehåll, och genom det litteraturvetenskapliga perspektivet narratologi har vi analyserat och tolkat narrativet. Vi har även uppmärksammat behavioristiska inslag i spelets valmöjligheter då spelaren blir belönad vid vissa val. För att avgränsa arbetet har vi utgått från att fokusera vår analys på temana samhörighet och medmänsklighet. Efter analysen har vi kopplat samman vårt resultat med tidigare forskning om arbete med skönlitteratur och lärares kompetenser. Denna uppsats ämnar inte redogöra för hur ett spel kan spelas under lektionstid, utan att undersöka huruvida elevers tidigare spelerfarenheter kan användas i skolan. Det vi har observerat är att spelet omfattar ett långt och komplext narrativ som är unikt för spelvärlden. Det finns andra spel inom rollspelsgenren som är uppbyggda på liknande sätt, men att narrativet drivs till stor del av spelarens val är unikt för Red Dead Redemption 2. Vi har kommit fram till att om läraren besitter didaktiska kompetenser, relationella kompetenser samt ledarkompetenser kan detta narrativ användas i svenskämnets litteraturstudier i relation till läroplanens riktlinjer.

This study’s purpose is to explore the online medium known as “Actual Play” through the perspective of both content creators, who work within the format as well as their audience who consume and interact with the content. This is a qualitative interview and observation study on the subject of Actual Play. The empirical material consists of four interviews with participants who are in one way or another involved with Actual Play content creation or distribution, an entire episode of an Actual Play series has also been analyzed to demonstrate the concept to readers unfamiliar with Actual Play and/or role-playing games. The questions this study has sought to answer regard what Actual Play is and looks like in practice and what the interactions between participants within Actual Play as well the interactions between these Actual Play creators and their audience looks like. The study’s findings show that the interaction between the different social actors within Actual Play is similar to that of improvisational theater. To maintain the trust between the participants, social contracts that employ safety tools are often used. The interaction between the Actual Play content creators and their audiences seems more personal than average, since they’re all able to inhabit and interact over the Internet. The audience also seems to enjoy that aspect of getting to know the Actual Play actors and/or creators on both a personal level and through their characters. Finally, Actual Plays main appeal appears to be based around being a way to share and engage with others around a shared interest.

Studiens syfte var att undersöka socialsekreterare och familjehemskonsulenters upplevelser av sammanbrott i familjehem. Studien hade en kvalitativ ansats där fem semistrukturerade intervjuer genomfördes. Den teoretiska utgångspunkten var Erving Goffmans Dramaturgi samt Anders Brobergs tolkning av John Bowlbys anknytningsteori. Data analyserades tematiskt där tre olika teman med subteman framkom. Studiens resultat tydliggör att socialsekreterare och familjehemskonsulenter behöver ett bra samarbete och tydligt uppdrag till familjehem. För att familjehem ska orka ”stå kvar” som familjehem även när det är jobbigt behöver socialsekreterare och familjehemskonsulenter vara lyhörda, nyfikna och tillgängliga för familjehemmen och samarbetet upplevs förbättras när det finns en familjär relation mellan familjehemmet och socialsekreteraren eller familjehemskonsulenten. Tidigare forskning visar att orsaker till sammanbrott ofta initieras av familjehemmen och anges bero på barnets beteende eller diagnoser och brist på förståelse för barnet och dess upplevelser. Detta stämmer delvis överens med respondenternas upplevelse av orsakerna bakom sammanbrott i studien. / The studys purpose was to investigate social workers and foster care consultants' experiences of breakdowns in foster homes. A qualitative approach was used and five semi-structured interviews were conducted. The theory used was Erving Goffman's Dramaturgy and Anders Broberg's interpretation of John Bowlby's attachment theory. Data was analyzed thematically where three different themes emerged. The study shows that social workers and consultants need good cooperation, clear assignment and a familial relationship with foster homes in order for foster homes to be able to continue even when it is difficult. Social workers and foster care consultants need to be responsive, curious and accessible to avoid breakdown. Research shows that breakdowns are often initiated by foster families and are stated to be due to the child's behavior and lack of understanding of the child and its experiences. This is partly consistent with the respondents' experience of the reasons behind breakdowns.

Uppsatsens syfte ligger i att undersöka huruvida filmteoretikern David Bordwells två inflytelserika berättarmodeller från 1980-talet fortfarande återfinns inom samtida filmproduktion. Jag fördjupar mig i det klassiska- respektive konstfilmsberättandet och jämför vidare de typiska elementen från de två berättarmodellerna med formatet slow cinema. I definitionen av slow cinema utgår jag ifrån filmvetaren Matthew Flanagans utredning av vad formatet innebär samt de tre byggstenarna han anser vara mest väsentliga. Dessa är långa tagningar, en ickeberättande struktur och skildringar av realistiska, vardagliga skeenden. Med en utgångspunkt i detta utför jag en närläsning av Alfonso Cuaróns film Gravity (2013). Analysen fokuserar på hur element från slow cinema kan adapteras till en mer kommersiellt accepterad film med ett klassiskt berättande. Gravity visar sig exemplifiera dels Cuaróns personliga stil men även ett samspel av element från de två berättarmodellerna, och slow cinema. Avslutningsvis förs en diskussion där jag jämför analysens resultat dels med tidigare forskning samt ett antal andra filmexempel. Slutsatsen blir således att konstnärlig auktoritet och filmisk kvalitet likväl kan uppstå inom kommersiella modeller som konstnärliga sådana. Dagens filmklimat och dess vidare utveckling kan gynnas av en uppluckring av de föråldrade konventioner som Bordwells berättarmodeller innebär. Istället skall filmskapare fritt kunna röra sig mellan olika stilar, tillvägagångsätt och berättande, likt Cuaróns förkroppsligade kamera.

Syftet med denna vetenskapliga undersökning är att studera vilka element av det klassiska berättandets dramaturgi som går att finna i sex stycken olika svenskproducerade långa spelfilmer. Filmerna är uppdelade i två olika grupper, kritikerrosade och biosuccéer, dessa har valts ut med hjälp av statistik från Svenska Filminstitutet. Analysen fokuserar främst på två nyckelbegrepp, protagonisten och treaktsstrukturen, som båda definieras och sedan analyseras i vardera film. Efter analysen görs sedan jämförelser, både film mot film men även grupp mot grupp, för att besvara frågan om det finns skillnader mellan användandet av det klassiska berättandet i svenskproducerade kritikerrosade filmer och biosuccéer. Det bakomliggande syftet är att förstå hur denna konventionella berättarstruktur används i praktiken i Sverige. Undersökningen finner dock att skillnaderna mellan grupperna är mycket små och enbart en film kommer nära definitionen av det klassiska berättandet. Genomgående för filmerna är att de övriga inte har en tydlig protagonist eller huvudkonflikt, vilket i de flesta filmer resulterar i en otydlig treaktsstruktur. Detta pekar på att svenskproducerade lång spelfilmer verkar prioritera andra berättarstrukturer eller medel för att skapa intresse hos publiken.