The question of how "humanitarianism" became possible, and whether humanitarianism is a factor of power in today's world, and possible in the future, is answered against the backdrop of the problem of the world's moral indifference, and the difficulty of mobilizing empathy and commitment to other people's suffering in humanitarian disasters. A genealogical discourse analysis examines historical breakthroughs for humanitarianism, and how humanitarianism relates to human rights, in a moral-philosophical and sociological perspective, in a historical exposition, with the aim of tracing violations and leaps in the development of conditions and possibilities, which enabled the construction of a discourse of humanitarianism. Important prerequisites for humanitarianism to become possible, and the ideas of human rights, are a changed view of man during enlightenment, and her self-understanding, as an "ethical subject", as ground to rights, and that "humanity" was imagined to be a legal community that entails a moral responsibility of universal solidarity. A discourse of humanitarianism has been constructed which has become a factor of power in international politics to meet needs, that it costs to deviate from. A danger to the future is that humanitarianism, as an active protest against the world's suffering, is politicized and abused as a pretext for power ambitions. Whether humanitarianism is possible depends on the social and moral preconditions of international cooperation and idealism, and the belief that human progression is possible, and the attitude: ”We become more fully human via the manner in which we treat our fellows”.

Att vara patient innebär lidande, antingen i form av sjukdomslidande, livslidande eller vårdlidande. Det vårdande mötet är en central del i sjuksköterskans arbete mot att möta patienternas behov och lindra lidandet. Det krävs att sjuksköterskan besitter en empatisk förmåga för att kunna leva sig in i patientens situation och vinna tillit. Vid långvarig exponering av patienternas lidande finns dock en risk att drabbas av empatitrötthet. Det innebär en bristande förmåga till empati med symtom såsom minskad energi, känsla av hopplöshet och en känslomässig distans. Empatitrötthet är ett utbrett problem inom vårdande yrken där risken är stor att drabbas. Syftet med litteraturöversikten var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av uppkomsten av empatitrötthet. Som metod valdes att göra en litteraturöversikt med kvalitativa data som grund. Datasökningen gjordes i databaserna Cinahl och Pubmed där nio artiklar inkluderades för att svara på syftet. Resultatet utmynnade i vårdandets otillräcklighet som ett centralt tema med tre kategorier och åtta underkategorier. Dessa var: 1. Emotionell belastning med underkategorierna empatins börda, empatiskt krävande möten och maktlöshet. 2. Arbetsförhållandenas påverkan med underkategorierna otillräckliga resurser och kollegial obalans. 3. Privatlivets utsatthet med underkategorierna skuld, svårigheter att vara självförlåtande och obalans av energiåtgång. Under diskussionen bekräftades resultatet med ytterligare artiklar och fördjupades vidare i relation till vårdvetenskapliga teorier. Det uppdagades att begreppet är relativt outforskat, men att kopplingar till fenomenet finns under andra benämningar. Det framkom att mer kunskap om begreppet hos både forskare, yrkesverksamma sjuksköterskor och chefer hade varit gynnsamt för att öka förståelsen och motverka uppkomsten.

Bakgrund: Empatitrötthet påverkar många inom vården och kan ge stora konsekvenser för den som drabbas. Fenomenet kopplades till sjuksköterskor för första gången 1992 och är ett begrepp inom omvårdnad som syftar till att beskriva en form av utmattningssyndrom som kan drabba sjuksköterskor. Trauman är en oundviklig del av sjuksköterskans yrke, så väl som strävan efter ett empatiskt förhållningssätt. När dessa komponenter hamnar i obalans kan det påverka sjuksköterskans hela person, såväl kropp, ande som själ. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors upplevelser av empatitrötthet. Metod: En systematisk kvalitativ litteraturstudie har utförts baserat på kvalitativa ansatser för att undersöka sjuksköterskors upplevelser av empatitrötthet. Resultat: Det finns många bidragande faktorer till utvecklandet av empatitrötthet. Specifika grupper av sjuksköterskor, nyutbildade och de som anser sig vara “frälsare”, löper störst risk att drabbas. Ett empatiskt förfarande är viktigt för att kunna ge en god vård. Konsekvenserna av empatitrötthet och avsaknaden av empati kan leda till negativ inverkan på sjuksköterskan, patienten och vården i sin helhet. Det finns vissa hanteringsstrategier att tillgå, främst diskuteras egenvård.  Konklusion: Litteraturstudien visar på bredden och komplexiteten av begreppet empatitrötthet. Resultatet visar på vikten av ökad kunskap kring fenomenet och hur det kan förebyggas samt lindras. / Background: Compassion fatigue affects many in healthcare and can have significant consequences for those who experience it. The phenomenon was first linked to nurses in 1992 and is a concept within nursing that aims to describe a form of burnout that can affect nurses. Trauma is an inevitable part of a nurse's profession, as well as the pursuit of an empathetic approach. When these components become imbalanced, it can affect the nurse's entire being, including their body, mind, and soul. Aim: To investigate nurses' experiences of compassion fatigue in closed care.  Method: A systematic qualitative literature review has been conducted based on qualitative approaches to examine nurses' experiences of compassion fatigue.  Result: There are many contributing factors to the development of compassion fatigue. Specific groups of nurses, such as newly graduated nurses and those who consider themselves "saviors," are at the highest risk of being affected. An empathic approach is important in providing good care. The consequences of compassion fatigue and the lack of empathy can have a negative impact on the nurse, the patient, and the healthcare system as a whole. There are some coping strategies available, primarily self-care.  Conclusion: The literature review demonstrates the breadth and complexity of the concept of compassion fatigue. The results emphasize the importance of increased knowledge about the phenomenon and how it can be prevented and eased.

Bakgrund: Icke-verbal kommunikation är ett samlingsnamn för all information där man inte använder ord, till exempel ansiktsuttryck, gester, kroppsspråk, empati, ögonkontakt, beröring, aktivt lyssnande och tonfall. Forskning visar att den icke-verbala kommunikationen är svag i allvarliga vårdsituationer samt att patienten kan behöva mer icke-verbal kommunikation från sjuksköterskan. Det är nödvändigt för sjuksköterskan att kunna se olika patienter som unika individer och förstå att varje människa har sina egna omvårdnadsbehov. Syfte: Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskans upplevelse av icke-verbal kommunikation med patienter. Metod: Nuvarande examensarbete är grundat på litteraturstudier med åtta artiklar. Resultaten är uppställda i fem kategorier. Resultat: Resultatet beskrivs i fem kategorier: Sjuksköterskans personlighetsfaktorer, bristfälligt förhållningssätt hos sjuksköterskan, extra svåra kommunikationssituationer, icke-verbala uttryck hos patienten samt icke-verbala sociala aktiviteter. Studien visar att kommunikation med patienter ses som god omvårdnadspraxis och som en viktig del av vården. För att kunna bygga en god vårdrelation bör vårdpersonalen se patienten som en individ och ha kunskap om icke-verbal kommunikation. Sjuksköterskans personlighet och förståelse har stor betydelse när den icke-verbala kommunikationen används i vården. Diskussion: De flesta sjuksköterskorna i studien saknar förmåga att uppfånga ickeverbala kommunikationstecken hos patienterna. Detta är något som behöver tränas mer och värdesättas bättre. / Background: Non-verbal communication is a collection name for all the information through wordless cues, such as facial expressions, gestures, body language, empathy, eye contact, touch, active listening and intonation. Research shows a weakness in non-verbal communication in serious health situations, and that the patient may need more nonverbal communication from the nurse. It is necessary for the nurse to be able to see the patient as a unique individual and understand that each person has their own care needs. Aim: The purpose of the study is to describe nurses’ experiences of non-verbal communication with patients. Method: This thesis is based on literature studies with eight articles. The results are tabulated in five categories. Results: The result is presented in five categories: the nurse's personality factors, inadequate attitude of the nurse, extra difficult communication situations, non-verbal expression of the patient as well as non-verbal social activities. The study shows that communication with patients is seen as good nursing practice and as an important part of the care. In order to build a good care relationship, the staff should see the patient as an individual and have knowledge of non-verbal communication. The nurse's personality and understanding are of great importance when non-verbal communication is used in health care. Discussion: Most nurses lack the ability to capture the non-verbal communication signs of the patient. This needs to be trained, put more value on and appreciated.

I denna studie utreds om utvecklandet av emotionell intelligens behövs i religionskunskapsundervisningen på gymnasiet, samt om en sådan pedagogik kan motarbeta främlingsfientlighet. I studien utreds också hur kunskap värderas i religionskunskapsundervisningen, samt i skolan i övrigt. I undersökningen har vi använt oss av olika forskares studier, samt kvalitativa intervjuer med åtta elever från två olika skolor i landskapet Gästrikland, Sverige. Vi har sedan jämfört och analyserat resultatet av dessa. Resultatet av undersökningen visade att utvecklandet av social intelligens värderades högst i religionskunskapsundervisningen, samt i skolans övriga ämnen och att social och emotionell intelligens främjar olika sorters förmågor. Vidare visade resultatet att utvecklandet av social intelligens inte kan motarbeta främlingsfientlighet, då denna förmåga endast utvecklar empati i syfte att anpassa sig till samhällets sociala normer, vilket kan leda till en falsk empati. Emotionell intelligens kräver, till skillnad från social intelligens, reflektion över egna och andras känslor, vilket kan leda till att en genuin empati utvecklas, samt en förståelse för människors känslor som allmänmänskliga processer. Således kan främlingsfientlighet motarbetas om emotionell intelligens används i pedagogiken, vilken bör genomsyra alla årskurser och ämnen med hjälp av narrativa metoder. / This study investigates if the development of emotional intelligence is needed in religious studies in upper secondary school and if that kind of pedagogy can oppose xenophobia. The study also investigates how knowledge is measured in religious studies and in school in general. We have used different researchers' theories to enrich our own research. We have also utilized quantitative interviews with eight students from two different schools in the county of Gästrikland, Sweden, which we have compared and analyzed. The result of the study showed that the development of social intelligence was the most valued trait in religious studies and also in other subjects in general. We also discovered that social and emotional intelligence encourages different kinds of abilities. Social intelligence can not oppose xenophobia since people who use this kind of intelligence only develops empathy in order to adapt to the social norms of society, which could lead to false empathy. Emotional intelligence, on the other hand, demands that the person in question reflect upon both their own and others' feelings. This can lead to the development of genuine empathy and an understanding of feelings as a general human process. Emotional intelligence can therefore be used to oppose xenophobia, which should permeate all education no matter the grade or subject, with the help of narrative methods.

Sammanfattning Hur kan bilderbokens ikonotext, med dess särpräglade uttryck och estetik ge uttryck för döden? Utifrån min läsning av Kitty Crowthers tre bilderböcker på temat döden; Moi et Rien (2000), La visite de petite mort (2004) och Annie du lac (2009) har jag studerat hur de dubbla läsplanen bild och text samverkar och skapar en estetisk upplevelse som förmedlar svårfångade psykologiska sammanhang, kulturella förhållningssätt och mänskliga erfarenheter. Genom sina bilderböcker ger Crowther uttryck för det osedda, svårgripbara och abstrakta begreppet döden och visar att när någon dör lär sig någon annan hur det är att leva. / Abstract The picture book is a literary form in which verbal and visual elements are inextricably linked, how can this special aesthetics express death? Out of my readings of Kitty Crowthers three picture books on the topic of death; Moi et Rien (2000), La visite de petite mort (2004) and Annie du lac (2009) I have examined how visual representation and text combined create an aesthetic experience which mediate complicated psychological context, cultural behaving and human experience. In her picture books Crowther in various representations shows the unseen, immaterial and abstract phenomenon of death – depictions which can teach us how to live.

This scientific essay starts with a description of a dilemma that I as a childminder find hard to handle. The story is reproducing an incident where this day care child -John- is getting an outburst that is affecting many persons in the group activity local for childminders. The problems that are created by the repeated defiant and unwieldy outbursts by this boy are challenging to handle. I have got certain experiences of children with special needs, but that competence is not sufficient in this case. The text also describes the doubt if a single childminder really is capable to handle a child that is demanding a lot more assistance than what is normal among day care children. Is it possible to offer all the children secure attention and interesting learning when one of them is demanding extra attention and support? Would an single-handed educator be able to help the boy to function better in social contexts? When I reflect over my dilemma, I am framing my questions. Through the writing I seek a deeper insight about what solutions eventually turns out to work for the challenging child. As a result of this examining writing process, I have found that the including of the child in the day care group was successful beyond expectation. The relation between me and the child is developing in a positive way when I choose to handle his tantrums in a less emotional way. An empathic approach and dialogues opens up for a cooperation which give the child possibilities to become a participant and able to affect his everyday situation at the family day care. The smaller group is a postulate for the positive development taking place within the boy. According to me, professional childminders should have a natural place as carers to children who for various reasons do not work or thrive in larger groups. The essay also includes explorations of other educators experiences in the form of participating observations on a preschool. The initial report, the observations, the empirical analysis and the result are all linked together with the theories of practical knowledge, my reflections, new insights, theoretical knowledge, research and literature that strengthen these. The practical knowledge is running like a red thread through the text. / Den här vetenskapliga essän börjar med en beskrivning av ett dilemma, som jag som dagbarnvårdare, upplever svårhanterligt. Berättelsen återger en incident där dagbarnet, John får ett utbrott, som påverkar många personer på dagbarnvårdarnas gruppverksamhet. Problemen som pojkens återkommande trotsiga och svårhanterliga anfall orsakar är utmanande att handskas med. Viss erfarenhet av barn med speciella behov har jag men den kompetensen räcker inte till i det här fallet. Jag funderar över vilken inverkan pojkens raserianfall har på de andra barnen och vuxna i gruppverksamheten -både i den större och mindre gruppen som barnet vistas i. I texten beskrivs också tvivlet över huruvida en ensam arbetande dagbarnvårdare är kapabel att hantera ett barn, som kräver betydande assistans utöver det som dagbarn vanligtvis gör. Kan en pedagog på egen hand hjälpa pojken att fungera bättre i socialt kontext? När jag reflekterar över mitt dilemma så väcks mina frågeställningar. Genom skrivandet söker jag en djupare insikt om det som med tiden visar sig fungera för det utmanande barnet. Till följd av den här granskande skrivprocessen har jag kommit fram till att inkludering av barnet i dagbarnsgruppen lyckades över förväntan. Relationen mellan barnet och mig utvecklas positivt när jag väljer att hantera de problematiska utbrotten mindre emotionellt. Empatiskt förhållningssätt och samtal öppnar till ett samarbete, som ger barnet möjlighet att vara delaktig och påverka sin vardag på familjedaghemmet. Den mindre gruppen är en förutsättning för den gynnsamma utvecklingen som sker hos pojken. Enligt mig bör yrkesgruppen dagbarnvårdare ha sin givna plats som omsorgsgivare för barn som inte av olika anledningar trivs eller mår bra i större grupper. Uppsatsen innehåller även ett utforskande av andra pedagogers erfarenheteri form av deltagande observationer på en förskola. Den inledande berättelsen, observationerna, analysenav empirin samt resultatet knyts samman med den praktiska kunskapens teori, mina reflektioner, nya insikter, teoretiska kunskaper, forskning och litteratur som stärker dessa. Den praktiska kunskapen går som en röd tråd genom texten.

This paper explores the potential of historical simulation games to nurture historical consciousness. Merging the subject of history and game studies, the material analyzed is the digital game Crusader Kings 2 as well as player created narratives spawned from it. The paper uses a mixed method from game study and history didactics, and theories of historical consciousness to interpret the material. The study shows that the potential to develop historical consciousness do exist in the historical simulation game, and that the narratives that players create from play contain signs of historical consciousness. The study opens up the field for future case studies where the development of historical consciousness through historical simulation can be tested in a formal school setting. / Denna studie undersöker potentialen hos historiska simulationer i digitala spel att utveckla historiemedvetande. Ämnet historia och spelstudier blandas i denna uppsats där det digitala spelet Crusader Kings 2 och tillhörande spelarskapade narrativ undersöks. Studien använder en blandad metod från spelstudier och historiedidaktik. Teorier om historiemedvetande används för att tolka materialet. Undersökningen visar att det finns potential för detta historiska simulationsspel att utveckla historiemedvetande. Den visar även att tecken på historiemedvetande syns i de spelarskapade narrativen. Studien öppnar upp för framtida fallstudier där utvecklingen av historiemedvetande genom historisk simulation kan testas i formell skolmiljö.

Abstract Title: The dance-teacher body as a sounding board - a hermeneutic phenomenological study about dance-teachers experiences observing (their own) dance education. Author: Anders Frisk, Stockholm University of the Arts - School of Dance and Circus Language: Swedish Key words: Dance, dance teacher, dance education, dance pedagogy, phenomenology, kinaesthetic empathy, interaffectivity, bodily resonance    The aim of this study is to give insights into how dance teachers experience observing (their own) dance lessons. The interest lies in what they are reacting to and what gives an action in the form of feedback, guiding or ending an exercise, and how these reactions and actions are manifested in the body. Two teachers at the Swedish school of sport and health sciences (GIH) in Stockholm were observed and filmed during dance lessons with PE&H-student teachers. The subject of the lessons were experiencing and exploring dance as expressive form. From the videos of the lessons, different situations were chosen and discussed during a so-called re-experiencing interview. The interviews were transcribed and the text has been analysed using a hermeneutic phenomenological method.  The analysis resulted in the following findings: To observe one’s own teaching seems to be a valuable tool for the teachers in order to reflect upon didactical considerations and possibilities for developing the teaching. The teachers seem to react on (lack of) movement, presence, focus and movement qualities. This creates a dissonance in their own bodily resonance that seems to create an embodied experience that they react upon. They act by guiding the students by adding more movement, verbal affirmation or instruction, metaphors or by ending the exercise. Sometimes they postponed reacting in order to give the students a chance to find their way back in focus. The teachers also have a focus on creating a learning environment where the aim is for the students to explore and to experience their own bodily resonance and how this can relate to other bodies.  It seems that the teachers show a sensibility for the situation and the harmony in the dance studio that could be derived from a professional-personal competence or from an embodied practical pedagogical knowledge. The results of the study are discussed with the concepts of interaffectivity, mutual incorporation and kinaesthetic empathy. By raising awareness around how bodily (and embodied) interactions are intertwined within dance education these concepts might help and support the development of teaching in this specific context.

<p>Denna undersökning bygger på lärares attityder till konfliktsituationer och deras föreställningar om hur de agerar vid dessa. Det vi i vår undersökning eftersöker är dels om lärarnas agerande skiljer sig mellan år 1 och år 6 och dels om deras utsagor tyder på en bakomliggande teoretisk kunskap. Med hjälp av en kvalitativ ansats görs åtta intervjuer med behöriga lärare, fyra verksamma i år 1 och fyra verksamma i år 6. Analysen av det insamlade materialet visar att varje lärare har skilda sätt att se på konflikter och majoriteten anser att de både har positiva och negativa aspekter. När det gäller sättet att hantera konflikter har vi funnit att en gemensam grundmodell används. Dock har alla lärare sina egna konflikthanteringsstrategier som de använder beroende på situation och ålder på barnen. Trots att lärarna säger sig ha ytterst lite utbildningen om konflikter och konflikthantering tyder deras utsagor på en bakomliggande teoretisk kunskap.</p>