Syftet med föreliggande studie har varit att kartlägga och söka kunskap om vilka föreställningar om lärare som finns representerade inom intresse- och arbetsgivarorganisationen SKL så som de kommer till uttryck i deras utgivna texter, samt att försöka förstå dessa ur ett diskursanalytiskt maktperspektiv. Genom att genomföra en diskursanalys utifrån såväl Faircloughs som Laclau och Mouffes teorier kunde nodalpunkten utveckling identifieras, vilken sedan studerades utifrån vilken innebörd den gavs i förhållande till ett antal olika aktörskategorier kopplat till skolan. Diskursanalysen av det empiriska materialet visade ett bristperspektiv i förhållande till lärarna, framförallt kopplat till deras kompetens och att detta i sin tur leder till att lärarna fungerar som hinder för övriga skolaktörers utveckling i en positiv riktning. I förhållande till kommunerna identifierades snarare en position som möjliggörare. Genom att använda diskursiva genrer, representationer och stilar på olika sätt framstår SKL själva som en myndighet, med legitimitet och mandat att uttala sig om lärare och deras yrkesutövande. Studien avslutas med en diskussion rörande vad SKL och kommunerna kan ha att vinna på en diskurs som innebär att lärare är en hindrande kraft i behov av kompetensutveckling, medan kommunerna framstår som kompetenta möjliggörare och SKL som en myndighet med mandat att styra lärarna i en särskild riktning.

The invisible struggle for the purpose of leisure time pedagogy  - a study of discourses about leisure time pedagogy The aim of the study is to examine and highlight the discursive struggle about the main purpose of leisure time pedagogy in school in a democratic society. Thereby my aim is to deepen the discussion about what leisure time pedagogy is and should be. The examination of different purposes is based on Gert J.J. Biestas different educational concepts qualification, socialization and subjectification. The study is based on a webb survey answered by 71 leisure time pedagogues, and interviews answered by 6 leisure time pedagogues. Findings from the webb survey suggests that most of the respondents believe their administration think the most important duty of leisure time pedagogy is different from their own. Most of the respondents indicated socialisation or subjectification of students as their most important duty, while most of them think their administration designate the students qualification as most important. The interviews where recorded, transcribed, and later analysed in line with Ernesto Laclau ́s and Chantal Mouffe ́s discourse theory. From the interviews I was able to map out 3 different discourses about the main purpose of leisure time pedagogy according to leisure time pedagogues: the socially oriented discourse, the knowledge oriented discourse and the identity oriented discourse. I was also able to map out one discourse based on leisure time pedagogues views on how they think their administrations anticipation on leisure time pedagogy differ from their own beliefs. In conclusion most leisure time pedagogues believes their main purpose is to help students develop social skills and personal identity, while they believe their endeavor to do so, is interfered either by their administrations designated purpose with leisure time pedagogy or their anticipation on leisure time pedagogues to help teachers and to support pupils development of subject knowledge, rather than to plan and elaborate with leisure time pedagogy. The study suggests that the different discourses, while not properly articulated, may lead to misunderstandings and a false feeling of agreement when there is none. This is why there seems to be a need to really discuss and clarify different comprehensions of the meaning of the main concepts of leisure time pedagogy in order to articulate the discursive struggle. / Syftet med föreliggande studie är att undersöka och lyfta den diskursiva kampen om fritidspedagogikens roll och syfte inom skolan i ett demokratiskt samhälle. Genom detta är min förhoppning att studien kan bidra till att fördjupa diskussionen om vad fritidspedagogiken är och bör vara. Fritidspedagogikens syfte undersöks utifrån Biestas utbildningsfunktionskategorier kvalificering, socialisation och subjektifiering. Studien baseras på en webbenkät som besvarats av 71 fritidspedagoger och intervjuer med 6 fritidspedagoger. Resultatet från webbenkäten visar att de flesta av fritidspedagogerna tror att skolledningens uppfattning om fritidspedagogikens viktigaste uppdrag skiljer sig från deras egen. De flesta menade att elevernas socialisation eller subjektifiering var fritidspedagogikens viktigaste uppdrag, men att de trodde att skolledningen menade att fritidspedagogikens viktigaste uppdrag var elevernas kvalificering. Intervjuerna spelades in med ljudupptagningsapparat, transkriberades och analyserades därefter med hjälp av Ernesto Laclaus och Chantal Mouffes diskursteori. Utifrån intervjuerna kunde tre diskurser om fritidspedagogers egen uppfattning om fritidspedagogikens viktigaste syften kartläggas: en socialt orienterad diskurs, en kunskapsorienterad diskurs och en identitetsorienterad diskurs. Utöver dessa tre diskurser kartlades en diskurs baserad på fritidspedagogers uttalanden om hur skolledningens förväntningar på fritidspedagogikens syfte skiljer sig från deras egen uppfattning. Sammanfattningsvis anser de flesta fritidspedagogerna att deras viktigaste uppdrag är att stötta elever i deras utveckling av sociala förmågor och personliga identitet, men att deras strävan mot detta hindras antingen av att skolledningen menar att fritidspedagogiken har ett annat syfte, eller att de förväntar sig att fritidspedagoger främst skall arbeta för att stötta klassläraren och elevernas kunskapsutveckling, snarare än att planera och utveckla fritidspedagogiken. Studien tyder på att de olika diskurserna om fritidspedagogikens syfte kan leda till missförstånd och en falsk känsla av samstämmighet när så inte är fallet. Detta pekar på behovet av att diskutera och tydliggöra olika uppfattningar och tolkningar av fritidspedagogikens centrala begrepp samverkan, kompletterande uppdrag och värdegrundsarbete för att tydligare artikulera den diskursiva kampen.

Lärare, pedagoger, författare, forskare och myndigheter – i stort sett alla som har en yrkesmässig koppling till fritidshem – har olika tankar, idéer och tal om som formar och omformar diskurser gällande fritidshemmets didaktik. Fritidshemmet har numera ett skolnära uppdrag och ska komplettera skolan. Fritidshemmets pedagogiska verksamhet är dock något annat än skolans vilket även motiverar behovet av denna studie. En pedagogisk verksamhet som bidrar till att stimulera elevers lärande och utveckling av förmågor genom att ha fokus på deras intressen, behov, nyfikenhet och erfarenhet. Fritidshemmets unika verksamhet kan möjliggöra en större självständighet i såväl val av innehåll samt med andra medel och metoder än skolans generellt mer inrutade verksamhet. Syftet med studien är att ur ett diskursteoretiskt perspektiv undersöka hur diskursen gällande didaktik i fritidshem framställs i tolv lärosätens självvärderingar och Universitetskanslersämbetets tolv yttrande vid bedömning av kvaliteten på grundlärarutbildningar med inriktning mot arbete i fritidshem. Utifrån ett diskursteoretiskt perspektiv och en diskursanalytisk ansats studeras de diskursiva bilder som de olika institutionerna och myndigheten tilldelar begreppet didaktik i relation till undervisning i fritidshemmet och studenters blivande yrkesroll.Resultatet visar att det finns hegemoniska intentioner som riktas mot att förtydliga såväl didaktiken som den ämnesspecifika didaktiken i relation till fritidshemmets pedagogik. Examensmålet som uttalar att studenter specifikt ska visa förmåga att tillämpa sådan didaktik och ämnesdidaktik inklusive metodik som krävs för undervisning och lärande inom det fritidspedagogiska området och inom det eller de ämnen som utbildningen avser och för yrkesutövningen i övrigt blir en hegemonisk ekvivalenskedja i sig själv. Resultatet visar att begreppet didaktik beskrivs ur flera olika aspekter men vad som är fritidshemmets didaktik eller ämnesdidaktik redogörs inte mer än i ett fåtal antagonistiska exempel. Utifrån de analyserade texterna ger resultat ett den hegemoniska intentionen i att precisera didaktiken inte innebär att definiera begreppet utan snarare att beskriva på vilka sätt studenterna tillägnar sig denna didaktiska kompetens. / Teachers, educators, authors, researchers and authorities - virtually everyone who has a professional connection to School-Age Educare - have different thoughts, ideas and speeches that shape and reshape discourses regarding the didactics of the School-Age Educare. The School-Age Educare now has a school-based mission and will complement the school. The pedagogical activities are, however, something other than the school's needs, which also justifies the need for this study. An educational activity that helps to stimulate students' learning and development of abilities by focusing on their interests, needs, curiosity and experience. I believe that the School Age-Educare´s unique activities thus give children greater independence in both the choice of content and with other means and methods than the school's generally more structured activities do. The purpose of this study is to, from a discourse theoretical perspective, examine how the discourse regarding didactics in School-Age Educare is presented in twelve higher education institutions' self-evaluations and the University Chancellor's Office's twelve opinions when assessing the quality of primary teacher education with a focus on work in School-Age Educare. With a discourse theoretical approach, the discursive image that the various institutions and the authority give the concept of didactics in relation to teaching in School-Age Educare and students' future professional role is studied.The results show that there are hegemonic intentions aimed to clarify both the didactics and the subject-specific didactics in relation to the School-Age Educare pedagogy. The degree objective, which states that students must specifically demonstrate the ability to apply such didactics and subject didactics, including methodology required for teaching and learning in the School-Age Educare area and in the subject or subjects to which the education relates and for professional practice in general, becomes in itself a hegemonic chain of equivalence. The results show that the concept of didactics is described from several different aspects, but what the didactics of the School-Age Educare or subject didactics are, is not reported more than in a few antagonistic examples. The hegemonic intention of the University Chancellor's Office as an authority in specifying didactics does not mean defining the concept but rather describing the ways in which students acquire this didactic competence.

Syftet med studien är att lyfta hur förskollärare talar om våldsrepresentativa lekar och populärkulturen på förskolan genom fokusgrupper. Vi vill synliggöra och bidra med kunskap om på vilket sätt förskollärare talar om och därigenom ger uttryck för hur de tolkar och upplever våldsrepresentativa lekar på förskolan. Studiens teoretiska ramverk utgörs av socialkonstruktionism och diskursteori, enligt vilken förståelse skapas i sociala interaktioner där diskurser uppkommer i den sociala världen. Insamling av data har skett genom fokusgrupper med sammanlagt sex förskollärare. Det insamlade materialet bearbetades sedan med hjälp av en kritisk diskursanalys med syftet att identifiera vilka diskurser som framträder i talet mellan förskollärarna. Diskurserna som identifierades genom den kritiska diskursanalysen var: Leken som bearbetning, Populärkultur som pedagogisk potential, De yngsta oförstörda barnen, Leken inom de kontrollerade ramarna, Förbud som balansakt, Leken som indikator på när förskollärare bör agera. Slutsatsen för studien är att våldsrepresentativ lek alltid kommer finnas på förskolan trots att den förbjuds eller inte. Som förskollärarna själva talar om så tar barnen med populärkulturen in i leken och det är därför upp till pedagogerna själva att bestämma vilken betydelse leken får för barnen. / The purpose of this study is to visualize how preschool teachers discuss violence-representative play and popular culture in preschools through focus groups. We aim to provide visibility and contribute knowledge on how preschool teachers discuss and express their interpretations and experiences of violence-representative play in preschools. The theoretical framework of the study is based on social constructionism and discourse theory, which suggests that understanding is developed through social interactions where discourses emerge in the social world. Data collection was carried out through focus groups with a total of six preschool teachers. The collected material was then processed using critical discourse analysis to identify the discourses that emerge in the teacher’s language. The discourse identified through the critical discourse analysis were: Play as processing, Popular culture as pedagogical potential, The youngest and most innocent children, Play within controlled boundaries, Prohibition as a balancing act, Play as an indicator of when preschool teachers need to take action. The conclusion of the study is that violence-representative play will always exist in preschools, regardless of whether it is prohibited or not. As the teachers themselves discuss, children bring popular culture into their play, and it is there for up to educators to determine the significance of play for children.

Studiens syfte är att undersöka sånglärares syn på huruvida imitation kan vara ett verktyg eller hinder i sångutveckling och i strävan efter att hitta fram till ett eget röst-id. Det teoretiska ramverket i studien utgörs av diskursanalys med en diskursteoretisk ansats. Datainsamlingen har gjorts via kvalitativa intervjuer där sånglärarna har fått beskriva sin syn på imitation och röst-id och hur man som sånglärare formulerar sig när en sångelev imiterar. Informanterna har också fått beskriva vilka verktyg de kan ge eleverna i jakten på ett eget röst-id. Samtalen spelades in med ljud och transkriberades. Efter transkriptionen analyserades samtalen med hjälp av diskursanalys. I resultatet framträdde fyra olika diskursiva formationer i form av “Imitation som ljudhärmning”, “Imitationens baksida”, “Diskursen om röst-id” och slutligen “Hybrid- diskursen imitation och verktyg för röst-id”. Resultaten visade bland annat att det fanns en skillnad i hur sångpedagogerna från den klassiska profilen och sånglärarna med jazz och Contemporary Commercial Music-profil (CCM) såg på imitation då de förstnämnda såg imitation mer som ett hinder för röstutveckling. Enligt utsagorna om imitation så fanns det däremot likheter utöver genre-gränserna angående “vem” man härmar eller “hur” man härmar. De klassiska sånglärarna ansåg att röst-id var något som var förankrat i kroppen i första hand medan sånglärarna från jazz och CCM-profil verkade tycka att röst-id är ett tumavtryck och en igenkänning på röst, och att det musikaliska uttrycket är centralt för ett röst-id. När det kom till verktyg för att tillskansa sig en egen röstidentitet var jazz- och CCM-informanterna mer öppna för artificiella verktyg som inte har med det som redan finns naturligt i kroppen att göra utan de kunde istället tänka sig att leta impulser och intryck genom att ändra på de musikaliska förutsättningarna och där kunde imitationen ingå som ett av flera av dessa artificiella verktyg. / The focus of this study is to explore the perspectives of vocal instructors on the role of imitation in voice development and the pursuit of one's unique vocal identity. The theoretical underpinnings of this investigation employ discourse analysis using a discourse-theoretical approach. Data collection was conducted through qualitative interviews, where vocal instructors articulated their views on imitation, voice identity, and their approaches when a student engages in mimicry. The participants also shared the strategies they could provide to their students on the journey to discovering their unique vocal personas. The dialogues were audibly recorded and subsequently transcribed. Post-transcription, the interviews were subjected to discourse analysis. The analysis yielded four distinctive discursive formations, namely: "Imitation as Sound Imitation," "The Downside of Imitation," "The Discourse on Vocal Identity," and lastly "The Hybrid Discourse: Imitation and Tools for Vocal Identity." The results unveiled a disparity in perspectives between classical singing instructors and those teaching jazz and Contemporary Commercial Music (CCM). Particularly, the classical instructors were more inclined to view imitation as a barrier to vocal development, marking a distinctive contrast in pedagogical approach. The findings showed diverging viewpoints between instructors specializing in classical singing and those focused on jazz and Contemporary Commercial Music (CCM), especially regarding the role of imitation in vocal development. Classical instructors perceived imitation as more of a hindrance. However, beyond genre boundaries, there were similarities in the perspective on 'who' one imitates or 'how' one imitates. Classical instructors proposed that vocal identity was primarily anchored in the body. In contrast, jazz and CCM educators appeared to view vocal identity as a sonic signature, recognizing the voice and placing emphasis on musical expression as central to a vocal identity. When it came to tools for uncovering one's unique vocal identity, jazz and CCM participants demonstrated a greater openness towards non-natural methods. These educators were open to seeking influences and impressions to alter musical conditions, with imitation potentially serving as one of these artificial tools.

The aim of this thesis is to find out how people with an Armenian background talk about the Armenian Genocide in 1915 and how it has affected their everyday life over time until now. The study is based on six interviews and two observations. Using phenomenology and discourse theory, the material has been analyzed and discussed. Phenomenology and discursive theories have helped to connect interview and observation responses to arrive at a conclusion. The results showed that the genocide has been talked about for generations, and that it still affects people in everyday life. The responses to influence in everyday life are more individual, as everyone's identity has been affected to varying degrees. Something that came out very clearly in the study is that everyone with an Armenian background, whose family has been affected by the genocide, wants to reach justice regarding genocide recognition and they want to pass this on for generations.

In the 1990s, Sweden implemented the internationally debated school choice reform, introducing unprecedented freedom in education for students within its school system. This allowed students to attend the school of their choosing without being confined by school district. In order to maintain relevance since its inception, the reform has required several amendments to the Education Act, made over the years by a variety of governments and parliaments with differing political ideologies. Despite the political divergence of these governments and parliaments, however, the motivation behind and implementation of these amendments have shown to be quite similar across the board. From this vantage point, it is of sociological interest to investigate how free school choice is portrayed in the government's bills and the parliament’s debates when adopting changes to the Education Act during the years 1992/93, 2009/10 and 2020/21 within the various discursive fields. To do so, this study has employed  Ernesto Laclau and Chantal Mouffe's (2014) perspective on discourse theory and found three prominent discourses; the free student, the quality of the education and the diversity and segregation in the school. By examining each discourse and its signs and elements, nodal points have been identified. Through analysis of said nodal points, the study concludes that there has been a shift in the analyzed documents’ central discourse over time through discursive struggles for hegemony and the re-articulation of nodal points and elements. This highlights a possible underlying ideological and power struggle within the overarching discourse surrounding free school choice.

Syftet med denna studie var att undersöka hur kroppsövningsämnet framställs i storstadspressunder perioden 1 juli 2015 - 30 juni 2016. För att uppfylla studiens syfte utgick vi frånföljande frågeställningar: 1) Vilka och vilken typ av formuleringar framställs i samband med kroppsövningsämnet i storstadspress hösten 2015 och våren 2016? 2) Vilka diskurser framträder ur dessa formuleringar och vilka kopplingar finns till tidigare identifierade ämnesdiskurser? 3) Vilka kopplingar kan identifieras mellan framställda diskurser och analyserade artiklar, med avseende till skribentens yrke, citerade/refererade personer, typ av artikel och kroppsövningsämnets benämning? Metodvalet i studien var diskursanalys. Källmaterialet inhämtades från en databas som samlar all svensk tryckt press. Insamlingen skedde genom användandet av sökord beståendes av olika benämningar på kroppsövningsämnet. Storstadspress är en kategorisering som innehåller tidningar med säte i Stockholm, Malmö och Göteborg. Insamlingen, urvalet och analysförfarandet strukturerades utifrån fem kategoriseringssteg. Studiens slutgiltiga urval var 63 artiklar. Diskursteorin kombineras med dagordningsteorin, vars utgångspunkt är att massmediernas dagordning speglar allmänhetens dagordning. Formuleringar framställda i samband med kroppsövningsämnet handlade bland annat omförebyggandet av sjukdomar, att andra skolämnen gynnas, att ämnet innehåller fysisk aktivitet och olika idrotter samt att ämnets utformning leder till mobbning och utanförskap. Utifrån formuleringarna identifierades fyra diskurser: Rörelse- och aktivitetsdiskursen (beståendes avfem underdiskurser), Exkluderingsdiskursen, Kost- och välbefinnandediskursen samt Säkerhetsdiskursen. Rörelse- och aktivitetsdiskursen är den mest återkommande och regelbundna diskursen. Idrott är den mest förekommande benämningen på ämnet. Slutsatserna i studien är att allmänheten prioriterar elevers rörelse och aktivitet som kroppsövningsämnets viktigaste uppdrag, att ämnet inte betraktas som ett kunskapsämne, att ämnets aktiviteter antas bestå av idrotter och andra tävlingsaktiviteter, att ämnet tillskrivs en kultur där maskulin norm råder, att tävlingsbetingade aktiviteter anses reproducera denna kultur, att ämnets aktivitet antas syfta till att stärka samhället. Det finns en diskrepans mellan allmänhetens föreställningar och ämnesplanernas syfte. / The aim of this study was to examine the metropolitan press representations of Physical education during the period 1 July 2015 - 30 June 2016. We raised the following questions, in order to fulfill the aim of the study: 1) Which – and what kind of terms are produced in connection with Physical education in the metropolitan press in the autumn of 2015 and the spring of 2016? 2) Which discourses emerges from these terms and which connections emerge in comparison to previously identified discourses? 3) What connections can be identified from the discourses and the analyzed articles, in regard to the author's profession, the quoted/referenced persons, the type of article and the designation of the school subject The chosen method of the study was discourse analysis. The source material was obtained from a database that gathers all printed press in Sweden. The collection was made through the use of keywords consisting of different designations for Physical education. Metropolitan Press is a categorization consisting of newspapers based in Stockholm, Malmo and Gothenburg. The collection, selection and analysis procedure was structured on the basis of five steps of categorization. The final selection of the study was 63 articles. The Discourse Theory was combined with the Agenda Setting Theory, whose starting point is that the agenda of the media reflects the agenda of the public. Terms produced in correlation with Physical education included among others the prevention of diseases, the benefit for other school subjects, the content of physical activity and sports in the subject and the content of bullying and exclusion caused by the setup of the subject. Based on these terms, four discourses could be identified: the Discourse of Movement and Activity (consisting of five sub-discourses), the Discourse of Exclusion, the Discourse of Diet and Wellbeing and the Discourse of Safety. The Discourse of Movement and Activity is the most frequent and regular discourse. Sports is the most common designation for Physical education. The conclusions of the study are the following: the public prioritize students' movement and physical activity as the most important mission of the subject, the subject is not considered to be an educational subject, the activity of the subject is assumed to consist of sports and other competitive activities, the subject is assumed to contribute to a culture in which masculine norm prevails, the competitive activities are considered to reproduce this culture, the activity of the subject is considered to aim for the strengthening of the society. There is a discrepancy between public interpretation and the purpose of the curriculums.

I läroplanen framgår att rektor har ett särskilt ansvar för att lärare ska få den kompetensutveckling som krävs för att de ska kunna utföra sitt uppdrag på ett professionellt sätt. Detta får givetvis konsekvenser för rektors arbete. Syftet med studien är att studera rektors föreställningar och strategier gällande lärares kompetensutveckling. Frågeställningarna berör de föreställningar som framträder när rektorer beskriver lärares kompetensutveckling och vilka strategier har rektor för att verkställa lärares kompetensutveckling? Diskursanalys har använts som teoretisk och metodologisk utgångspunkt. Sex intervjuer av rektorer i grundskolan har genomförts vilket också varit en totalundersökning för en kommunal huvudman. Resultatet visar att rektors föreställningar centreras kring att utveckla undervisningen i klassrummet, skolans kultur och kollegialt lärande.  För att få till en skolkultur som tar sig an kollegialt lärande behöver rektor använda sig av strategier exempelvis genom att lobba för att motivera lärarna till aktuell kompetensutveckling, men också genom att modellera och leva som man lär. Studien visar en tendens till att rektorer placerar lärares kompetensutveckling inom skolutvecklingsdiskursen. Detta får följder som att rektor behöver få till en skolkultur som möjliggör kollegialt lärande för skolutveckling. / The curriculum in Sweden states that the principal has a special responsibility for ensuring that teachers receive the competence development required for them to be able to carry out their assignment in a professional manner. This of course has consequences for the principal’s work. The purpose of the study is to study the principal's conceptions and strategies regarding teacher competence development. The questions are which perceptions emerge when principals describe teachers' competence development and which strategies does the principal have to implement teacher competence development? Discourse analysis has been used as a theoretical and methodological framework. Six interviews of principals in compulsory school have been conducted, which has also been a total survey for a municipality. The result shows that the principal's conceptions are centred on developing the teaching in the classroom, the school's culture and professional learning. In order to get a school culture that takes on collegial collaboration, the principal needs to use strategies, for example by lobbying to motivate the teachers to upcoming competence development, but also by modelling and practice what is preached. The study suggests that principals recognize teacher competence development as part of a school development discourse. Consequently, a school culture allowing professional learning, needs to be established.

Uppsatsen grundar sig i social hållbarhet och kunskapsluckan gällande hur åtgärder för ökad social hållbarhet i olika typer av bostadsområden ser ut och om dessa åtgärder skiljer sig åt. Uppsatsen ämnar till att undersöka kommunala diskurser kring social hållbarhet och åtgärder som föreslås inom den fysiska planeringen för en ökad social hållbarhet i olika bostadsområden. Arbetet grundar sig i fallstudier av två kommuner; Haninge och Södertälje kommun inom vilka två miljonprogram och två mer “traditionella” bostadsområden har valts ut, där båda kommunerna innehåller respektive typ av bostadsområde. Därefter har kommunala styrdokument som behandlar respektive bostadsområde analyserats med hjälp av diskursanalys för att undersöka hur kommunen skriver om den sociala hållbarheten inom områdena och vilka åtgärder som föreslås för dem. Den specifika inriktningen inom det diskursanalytiska fältet som har valts för diskursanalysen är Laclau och Mouffes diskursteori. I analysen framgår det att de nodalpunkter som omfattas av kommunernas sociala hållbarhetsdiskurser binds ihop med ett antal element och flytande signifikanter (och därmed åtgärder), som både liknar men även skiljer sig mellan de olika kommunernas diskurser. Utöver detta är det även möjligt att konstatera att de specifika kommunernas diskurser har skillnader samt likheter inom den egna diskursen vilket har föranlett olika åtgärder för hur man ska öka den sociala hållbarheten i kommunen.