Purpose: The purpose of this thesis is to investigate to what a few preschool teachers and mother-tongue teachers consider the influence mother-tongue training has on children. The thesis also looks into how these teachers cooperate and view about the mother-tongue training organization structure and what support mother-tongue teachers get in the concerned preschools. More specifically: What influences do three preschool teachers and three mother-tongue teachers consider that mother-tongue training has on the development of the children? Which support do the three mother-tongue teachers receive from the preschool principals and other preschool pedagogues in their work? - Is there any cooperation between them? In what way do the three preschool teachers and the three mother-tongue teachers think that the mother-tongue training organization structure affect the children’s status in the group? Method: In order to achieve a deeper understanding of the context, a qualitative method based on interviews and observations was employed and relied upon. Three preschool teachers and three mother-tongue teachers from two different preschools in the same municipality were interviewed to acquire answers to the questions concerned. Result: The result of this enquiry shows a direct and explicit comprehension that mother-tongue is immensely important for children’s development. Mother-tongue teachers believes that they are treated and accepted much better today than in foregone years and that there is better cooperation today between different concerned bodies. The result also indicates that the organization structure of the mother-tongue training can and do sometimes create problems in the child group. The child often does not gain entry to an ongoing activity/play when he/she comes back from mother-tongue training vis-à-vis often he/she is reluctant to leave their playmates and go away for a mother-tongue’s lesson. In order to avoid this problem it is imperative that preschools teachers put in a lot of energy and commitment to avert exclusion from play/activity after mother-tongue training. The interviewed teachers to this thesis claim also that the current organization structure of the mother-tongue training can be seen as division of groups just as much as the other division of groups in the regular organization. Children are used to the continuous division of groups in the preschools. The interviewed teachers are quite content and satisfied with the present organization structure but retain that there are certain areas which needs to be looked into and improved.

This report is about the current outdoor environment in the housing area Brunnsbacken in the city of Eskilstuna. The report examines the various factors in the outdoor environment that can affect the physical and psychic well being of the elderly people through availability and inclusion. The research methods that are affected are qualitative and has been implemented in order to give insight and knowledge about the way elderly people view the outdoor stay in their neighborhood, but also through analysis produce an informed design suggestion. / Denna rapport handlar om dagens utomhusmiljö i bostadsområdet Brunnsbacken i Eskilstuna. I rapporten granskas de olika faktorer i utomhusmiljön som kan påverka äldres fysiska och psykiska välmående genom tillgänglighet och inkludering. De forskningsmetoder som berörs är kvalitativa och har använts i syfte att ge insikt och kunskap om de äldres syn på utomhusvistelsen i sin närmiljö, men också genom analys kunna ta fram ett välgrundat gestaltningsförslag.

Inom queerteorin och den intersektionella forskningen söker forskning påvisa de normsystem som verkar inom olika diskurser. Genom en normkritisk analysmetod som bygger på queerteori och intersektionalitet och med stöd av den kritiska diskursanalysens perspektiv undersöker denna uppsats hur sexualitet och könsidentitet framställs i läroböcker för samhällskunskapens a-kurs på gymnasiet. Problemformuleringen bygger vidare på Skolverkets omfattande studie från 2006 och resultaten jämförs med Skolverkets resultat, för att se om det skett någon förändring i beskrivningen. Resultatet i föreliggande studie visar på en viss förskjutning till ett mer inkluderande och synliggörande förhållningssätt i några av de studerade läroböckerna men att främst transperspektivet och ett mer genomgående normkritiskt perspektiv ännu saknas i läroböckerna. Genom detta resultat påvisas att de intentioner som finns i de styrdokument som reglerar skolans verksamhet inte är helt genomförda i de studerade läroböckerna. I uppsatsens avslutande diskussionsdel lyfts intersektionalitet fram som en möjlig väg för forskningen att hitta strategier för förändring mot ett mer inkluderande, synliggörande och demokratiskt samhälle och skola.

Detta är en litteraturstudie vars syfte är att utreda vilka möjligheter, fötrjänster och problemområden som finns i den specialpedagogiska verksamheten i den svenska skolan. Studien är sprungen ur ett specialpedagogiskt perspektiv och lyfter frågeställningarna: Vilka möjligheter och problem förekommer i en inkluderande specialpedagogik och hur påverkas eleverna? Samt vilka möjligheter och problem förekommer i en exkluderande specialpedagogik och hur påverkas eleverna? Litteraturstudien bygger på en sammanställning av vetenskapligt material som samlats genom systematiska sökningar. Källmaterialet utgörs av rapporter, avhandlingar och vetenskapliga artiklar som publicerats mellan år 2000-2013. Vidare är urvalet av källmaterial baserat på några valda inklusions- och exklusionkriterier. Resultatet visar att styrkan i en inkluderande specialpedagogik ligger i den individuella och sociala utveckling som eleverna kan göra i socialt samspel och gemenskap med andra. Genom att lära av varandra och ingå i en grupp där varje individs unika egenskaper ses som tillgångar kan elever som är behov av särskilt stöd både få en större självkänsla och ökad motivation. Men när resurserna och kompetenserna saknas för att utföra en fullgod inkluderande undervisning riskerar det istället att bli än mer exkluderande för många elever. Vad det gäller den exkluderande undervisningen visar resultatet av problemet ofta ligger i den avskiljning från sin omgivning som eleven i behov av särskilt stöd försätts i, något som kan leda till bristande självkänsla och utanförskap, något som kan få konsekvenser även efter elevens avslutade skolgång. Samtidigt visar resultet på att en helt individanpassad, dock exkluderande, undervisning kan ge elever i behov av särskilt stöd den extra tid och det anpassade stöd som behövs för att eleven ska nå sin måluppfyllelse.

Individuella vårdplaner för cancerpatienter infördes 2009 i och med den nationella cancerstrategin och syftar till att ge varje patient en samlad bild av besök, behandling och sjukdom. I den här uppsatsen undersöks olika strategier för mottagaranpassning i fyra regioners Min vårdplan för patienter med bröstcancer. Med utgångspunkt i den systemisk-funktionella grammatiken görs en interpersonell analys av tilltal och omtal respektive modalitet, för att dels kunna beskriva vilka mottagare som pekas ut i texten och erbjuds identifikation, och dels undersöka hur avsändarna kommunicerar information av olika karaktär till mottagarna. För att besvara det senare grundar sig analysen även till viss del i indirekthet och artighetsstrategier. Resultatet visar att de fyra vårdplanerna alla har ett relativt konsekvent du-tilltal, särskilt i introduktionsavsnitt som fungerar relationsskapande. Ibland specificeras du:et genom efterställda attribut av typen ”[du] som har fått diagnosen bröstcancer”. Men ibland övergår tilltalet till ett mer distanserat omtal i information av mer känslig eller hotande karaktär, till exempel i beskrivningar av känslor, sociala påföljder eller biverkningar. I sådan information är det även vanligt att använda modalitet av lägre sannolikhets- och vanlighetsgrad, som ett sätt att förmildra det som påstås. Resultatet visar också en skillnad i hur uppmaningar uttrycks: instruktioner av viktigare, och kanske därmed mer hotande, karaktär uttrycks oftare inkongruent med du-tilltal och förpliktelsemodalitet, möjligen som ett sätt att rikta dessa viktiga uppmaningar till mottagaren och med modalitetsmarkörer förklara hur viktigt det är att uppmaningen följs. De största skillnaderna mellan de fyra vårdplanerna visar sig i omtal av kvinnor och män och därmed vem man signalerar att mottagaren av texten är. Det leder till en avslutande diskussion om för- och nackdelar med mottagaranpassning – kan inkludering bli exkluderande?

The purpose of this study was to find out how the HVB staff is working to integrate the unaccompanied children into Swedish society, and it was also about to find out the challenges they encounter at work. The study has been based on a qualitative study, where four people from four different HVB-homes have been interviewed. The material has been analyzed in the next chapter of this study, by using various theories that are appropriate, Esser and Elwer’s theories of internal integration and assimilation and Luhmann’s theory of the system theoretical perspective that deals with two important concepts such as exclusion and inclusion. The results of the study shows that those various HVB-homes have the same strategies when it comes to integrating unaccompanied children in the society. The HVB staff considered that the children's integration took place through various factors such as school and sports activities, the most important key to integration is the staff who is working at HVB homes because these people have the primary goal of helping unaccompanied children. The HVB staff used strategies and techniques to inform and learn the most important aspects of what standards and values must be followed in Swedish society. / Syftet med undersökningen i denna studie var att få fram hur HVB-personalen arbetar med att integrera ensamkommande barn i det svenska samhället samt vilka utmaningar de stöter på dagligen. Studien har genomförts utifrån en kvalitativ studie där fyra personer från fyra olika boenden har intervjuats. I nästkommande kapitlet har materialet analyserats med hjälp av olika teorier som var lämpliga, Esser och Elwerts teorier om den interna integrationen samt assimilation och Luhmanns teori om det systemteoretiska perspektivet som behandlar två viktiga begrepp som exkludering och inkludering. Slutresultatet i studien påvisar att de olika HVB-hemmen har i stort sätt samma strategier när det kommer till att integrera ensamkommande barn i samhället. Enligt HVB-personalen skedde barnens integration genom olika faktorer såsom skola och idrottsverksamheter, dock är den viktigaste nyckeln till integration personer som arbetar på HVB-hem eftersom att dessa personer har som huvudsakligt mål att hjälpa stödja ensamkommande barn. Strategier och tekniker som personalen på HVB-hem använde var att informera och lära ut de viktigaste aspekterna, vad gäller vilka normer och värderingar som måste efterföljas i det svenska samhället.

’A school for all?’ is a scientific essay regarding the inclusion of students with neuropsychiatric disabilities inside the classroom. This essay is about the reality behind ’a school for all’ and became a starting point of this paper due to the everyday dilemmas I face as a leisure-time teacher that coexist in a classroom. In the classroom, there are students with neuropsychiatric disabilities and we attempt to provide the inclusion of these students during a lesson. Due to the daily events and happenings in the classroom, I began questioning the idea of a school for all and contemplate the significance of inclusion for myself, as well as other colleagues. This essay will contribute to a better understanding of ‘a school for all’ concept, which has normally had varying implications for different individuals. I’ve chosen an essay-style method, with which I explored my experiences through self-reflection. I used Hans-George Gadamer’s hermeneutist perspective regarding comprehension, in order to observe my own dilemma from various angles. It is also discussed how the teachers’ interpretation of inclusion influences the students in a classroom. Special pedagogy is recommended to simplify the inclusion of students with disabilities, however, the different viewpoints regarding special pedagogy and the lack of competent pedagogics in schools prevents us from reaching the goal of ‘a school for all’. I will finally conclude by pointing out the vague description of the ‘inclusive work ethic’ mission within school regulations specified by the state. We instructors interpret inclusion differently based on personal presumptions, and the inclusion that is being currently practiced in schools, is merely a physical inclusion that leads to discrimination, frustration, and poor results. In addition, I recognize the lack of provisions and resources required to ensure that all children, regardless of their needs, would be successfully educated within the same classroom. / ”En skola för alla?” är en vetenskaplig essä om inkludering av elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i klassrummet. Denna uppsats handlar om verkligheten bakom ”en skola för alla” och tar sin utgångspunkt i dilemman hos mig som är fritidspedagog och samverkar i ett klassrum med en lärare. I klassrummet finns elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och vi försöker att inkludera alla elever i undervisningen. Det som hände dagligen i klassrummet fick mig att ifrågasätta tanken om en skola för alla och fundera på inkluderingens betydelse för mig och andar pedagoger. Denna uppsats syftar till att bidra till bättre förståelse kring begreppet ”en skola för alla” som kan ha olika innebörd för olika individer. Jag har valt att använda essäskrivande som metod där jag genom reflektion utforskar mina erfarenheter. Jag utgår från Hans- George Gudmar hermeneutiskt perspektiv om förståelsehorisont för att se på mitt dilemma ur olika vinklar. Jag kommer gå också in på hur pedagogernas tolkning av inkludering påverkar eleverna i klassrummet. Jag rekommenderar specialpedagogik för att underlätta inkluderingen av elever med svårigheter, men att olika syn på specialpedagogik och brist på kompetenta pedagoger i skolan gör att vi inte når målet” en skola för alla”. Slutligen kommer jag fram till att uppdraget som beskrivs som inkluderande arbetssätt är väldigt otydligt i styrdokumenten. Vi pedagoger tolkar inkluderingen på olika sätt utifrån våra förutsättningar. Inkluderingen som vi gör i skolan är en fysisk inkludering som leder till kräkningar, frustration och dåligt resultat. Vidare finner jag att vi verken har förutsättningar och resurs för att alla barn oavsett behov ska kunna undervisas i en och samma klassrum.

Syftet med vår studie är att bidra med forskning om pedagogers samtal kring deras praktik om barns inflytande i förskolan. Vi har genomfört ostrukturerade intervjuer med pedagoger från två olika förskolor. Vår vetenskapsteori och metodologi grundar sig i socialkonstruktionism, där studiens empiri har analyserats med diskursanalys inriktat på diskurspsykologi. Utifrån vårt resultat har vi besvarat frågeställningen; vilka diskurser framträder i samtalet med pedagogerna när de talar om barns chans till inflytande? Det diskuteras i studien om hur pedagogers viljor står i konflikt med barnens intressen och att inflytande begränsas till olika alternativ utifrån samtalet. Resultatet visar att pedagoger har en teoretisk medvetenhet kring barns inflytande, men har svårt att samtala om det i förhållande till sin egen praktik.

Syftet har varit att synliggöra och analysera inkludering och exkludering inom den svenska hbtq-rörelsen, samt att fördjupa förståelsen för konflikterna inom rörelsen. Genom diskursteoretisk analys av massmedias beskrivning av aktioner under 2012 har följande resultat uppnåtts; inom rörelsen framkommer två diskurser, med olika syn på vilka politiska frågor rörelsen ska fokusera på. Dessa kallas i uppsatsen den endimensionella och den flerdimensionella diskursen. Den endimensionella vill återgå till en mer "klassisk" homokamp, medan den flerdimensionella har ett mer intersektionellt synsätt och vill bredda det politiska spektrumet. Diskurserna har även olika syn på vilka politiska metoder som är mest effektiva samt skiljer sig åt i sitt förhållningssätt till queerbegreppet. Enligt min analys diskuterades vad som beskrevs som en splittring inom rörelsen under denna tidsperiod på ett väldigt specifikt sätt, där begreppet extremism var centralt.

Jag har i denna vetenskapliga essä försökt diversifiera, det allmängiltiga uttrycket “alla ska vara med”. Min gestaltning, som inleder denna essä, beskriver situationer där barn ställs utanför leken. Ibland försöker vi pedagoger, i demokratisk anda och välvilja, förändra leken och inkludera dem som barnen exkluderat. Det finns en ständig kamp om makten, från oss vuxna men även mellan barnen. De frågeställningar jag vill svara på är: Vad avgör om barn inkluderas i leken? Hur diskuteras barns kamratkulturer? Hur kan mitt uppdrag som lärare i fritidshem formuleras utifrån ett relationellt perspektiv? Mitt syfte med denna vetenskapliga essä är att lyfta fram att det ofta saknas en levande diskussion kring barnens relationella arbete samt deras tillträdesstrategier trots att dessa ständigt leder till komplexa situationer. Vuxna och barn har ofta olika blick för det som faktiskt sker i dessa sammansatta mellanmänskliga möten. Ett hermeneutiskt synsätt genomsyrar diskussionen såväl som ett relationellt perspektiv. Jag söker tolka gestaltningen genom följande perspektiv: kamratkulturer, inträdesstrategier, hierarkier, inkludering samt exkludering. Jag söker en förståelse för de mellanmänskliga möten som framträder i gestaltningen, mellan individ och omgivningen i fritidshemmet. Jag har breddat min förståelse genom att diskutera forskning samt genom essäformens processkrivande där jag i en pendlande rörelse skriver fram mina fördjupade reflektioner. Min slutsats blir att dessa mänskliga dilemman är komplicerade. Det är tydligt att tolkningsutrymmet är situerat och varierar beroende på vem som äger blicken. Det krävs att vi pedagoger är engagerade och stöttar barnen genom vår närvaro i leken. Samtidigt kräver detta en varsamhet och aktiv reflektion över det faktum att vi vuxna, ofta snabbt och oreflekterat, utifrån en högre hierarkisk position tar oss tolkningsföreträde och dömer barn i dessa mellanmänskliga sociala sammanhang. / In this essay, I discuss the expression "everyone should be included". Portrayed experiences starts this essay and describes situations where children are excluded from the play. Sometimes we as pedagogues, in democratic spirit and goodwill, try to change the play and include the excluded. There is a constant struggle for agency partly from us as adults but also between the children. Research illustrates that children need support in their relationship work. The question is whether they get the support they need when it also appears that there is no professional language for talking about children's relational work. My questions are: What determines if children are included in the play? How is children's participation in peer cultures discussed? I will also reflect on my role as a teacher at the after-school center and how it can be formulated from a relational perspective. My purpose is to highlight the discussion about the children's relationship work and their access strategies because they often lead to complex situations. I have a hermeneutical approach in which I discuss previous research in relation to my portrayed experiences, and by the following perspectives: participation in peer cultures, access strategies, status hierarchies, inclusion and exclusion in play. My conclusion is that these interpersonal dilemmas are complicated. It is clear that the interpretation varies depending on individual and contextual factors. It is necessary that we as pedagogues are committed and support the children through our presence in the play. At the same time, this requires a caution and active reflection on the fact that we as adults from a higher hierarchical position interpret and judge children in these interpersonal social contexts.