AbstractAdolfsson, Camilla (2017) ”Jag tror vi behöver vara tusenkonstnärer” – en studie om synligt lärande på en gymnasiesärskola (”I think we have to be a jack of all trades” - A study in Visible Learning in a Upper Secondary Special School). Institutionen för Skolutveckling och ledarskap, Fakulteten för Lärande och samhälle, Malmö högskolaFörväntat kunskapsbidragFörhoppningen är att bidra med kunskap om olika sätt att systematisera och kvalitetssäkra samt följa upp både elevernas och den pedagogiska personalens lärande på den aktuella gymnasiesärskolans individuella program.Syfte och frågeställningarSyftet med föreliggande studie är att studera, tolka och förstå pågående processer inom utvecklingsområdet synlig lärande i en gymnasiesärskola utifrån frågeställningarna; Var i processen befinner sig skolenheten 2017? Vilka strategier använder den pedagogiska personalen för att följa upp sin egen och elevernas kunskapsutveckling? Vilka utvecklingsbehov uttrycker den pedagogiska personalen att de har? Hur kan skolenheten följa upp den pedagogiska personalens och elevers kunskaper?TeoriDen teoretiska ramen innefattar den tidigare forskningen med synligt lärande, kollegialt lärande, formativt förhållningssätt, skolutveckling samt en lärande organisation. Som teoretisk utgångspunkt har systemteorin använts.MetodFör insamling av empirin har ett kvalitativt angreppssätt använts med hjälp av fyra fokusgrupper som har spelats in, transkriberats och analyserats utifrån likheter, skillnader och mönster. ResultatResultatet visar att synligt lärande både är förankrat och implementerat hos den del av pedagogisk personal som ingår i ämnesområdeslagen på skolenheten. Studien visar att skolenheten befinner sig i den senare delen av implementeringsfasen. Vidare visar resultat att personalen använder sig av kollegialt lärande och innehar ett formativt förhållningssätt för att följa upp både sin egen och elevernas lärande. ImplikationerDenna studie kan användas för att sprida exempel på hur man kan synliggöra processer i en lärande organisation inom alla skolformer. Studien har även visat på vikten av att följa upp lärandeprocesser inom en verksamhet. Det har gett mig som blivande speciallärare med inriktning utvecklingsstörning vikten av att inte bara bedriva utvecklingsarbete utan även följa upp var verksamheten befinner sig i de olika lärandeprocesserna. Detta är en av de viktigaste lärdomarna till andra skolor som planerar att driva igenom ett förändringsarbete. Nyckelord: Fokusgrupp, gymnasiesärskola, synligt lärande, systemteori, skolutveckling

Syftet med studien var att få fördjupade kunskaper om vad som motiverar elever att läsa. Studiens metod bestod av semistrukturerade fokusgruppsintervjuer med elever i årskurs 3 som deltagare. Studien baserades på tidigare forskning om läsmotivation samt självbestämmandeteorin som behandlar inre och yttre motivation. Resultatet visade att elevernas läsintresse kunde kopplas till antingen inre eller yttre motivation, där samband kunde ses inom de olika motivationerna. Eleverna med inre motivation visade antingen ett intresse för själva läsaktiviteten eller intresse för ett specifikt ämne att läsa om. Eleverna med yttre motivation läste i sin tur av anledningen att de kände sig tvingade till det, för att undvika oönskade konsekvenser eller för att få belöningar. Dessutom visade resultatet att eleverna hade tankar om hur undervisningens sammanhang kan utformas för att deras motivation till att läsa ska öka. Eleverna beskrev bland annat att deras läsintresse skulle öka om de fick besöka ett nytt bibliotek eller fick tillgång till ett bredare urval av böcker.

Utvecklingssamtal mellan pedagog och vårdnadshavare är främst förskollärarens ansvar att förbereda och genomföra. Trots den frihet som läroplanen ger kring hur samtalen görs är min upplevelse att utvecklingssamtal är ett relativt osynligt utvecklingsområde i förskolan. Enligt en inventering, i form av intervju och enkäter, framkom att pedagoger upplevde en otydlighet kring utvecklingssamtalets förberedelser och genomförande. Samtalsunderlaget som användes i förskoleområdet sågs av pedagogerna som bristfälligt. Därför valde jag att som utvecklingsinsats göra en analys av samtalsunderlaget och tillsammans med förskollärare reflektera kring det.  Den övergripande målsättningen för arbetet var att synliggöra utvecklingssamtal som kunskapsområde. Delmålen var att granska och utveckla det befintliga underlaget. Analysen gjordes i form av en diskursanalys och visade bland annat hur ordval och formuleringar kan påverka samtalets innehåll. I fokusgruppssamtalet, som tog sin utgångspunkt i vetenskaplig text, framhävde deltagarna betydelsen av att som förskollärare visa på förskolans uppdrag samt att beskriva barnets agerande utifrån förskolans miljö och förutsättningar. Samtidigt betonade förskollärarna vårdnadshavares aktiva deltagande i samtalet som viktigt för att samverka kring barnets trivsel, utveckling och lärande.  Resultatet av utvecklingsarbetet blev ett reviderat samtalsunderlag som framöver ska provas i förskoleområdet. Det innefattar såväl samtalsfrågor till vårdnadshavare som tillhörande samtalsstöd för pedagoger. Underlaget har utvecklats som ett stöd för samtalets struktur och för att skapa dialog. Det är tänkt att styra samtalet bort från bedömningar i relation till normalitet och istället bidra till en nyanserad bild av vem barnet kan bli.

Uppsatsen handlar om dramapedagogik i sjukvården. Syftet är att undersöka och resonera kring vad dramapedagoger i verksamma inom olika grenar av sjukvården menar att dramapedagogik är och kan vara. Frågorna vi ställt oss är: Vad kan dramapedagogik tillföra i hälso och sjukvården enligt tre dramapedagoger som jobbar inom vården? Samt finns det någon gemensam kärna oavsett vilken sorts vård drama ingår i enligt tre dramapedagoger som arbetar i vården? Uppsatsen utgår från en fenomenologisk ansats och fokussamtal användes som undersökningsmetod. Dessa dramapedagoger med erfarenhet från olika områden inom vården: stamningsterapi, arbete på en ätstörningsenhet samt arbete med barn som anhöriga till föräldrar med cancer ingick i fokusgruppen. De träffades vid ett tillfälle och samtalade om sina erfarenheter av hur drama används i dessa sammanhang. Fenomenologisk analysmetod användes för att beskriva vad som framkommit i samtalet och det som drama kan tillföra inom vården är: Drama för att stärka sina resurser och Drama som fristad. Det som är gemensamt för drama i vården är Drama i samarbete med andra professioner och Gemensamma förhållningssätt till drama i vården. Utifrån dessa kategorier kopplades teorier om hälsa, dramapedagogik och sociokulturellt perspektiv för att ge ytterligare förståelse för vad drama är och kan bidra med inom vården. Nyckelord: Dramapedagogik, vård, hälsa, fenomenologi, fokusgrupp, sociolkulturell teori.

Med denna kvalitativa forskningsstudie vill vi bidra med kunskap om mellanstadieelevers syn på sin egen och andras styrketräning, samt vad som uppstår elever emellan när styrketräning genomförs.Vi vill också bidra med kunskap om vilka genusaspekter som gör sig gällande vid styrketräning bland mellanstadieelever. Det här görs med frågeställningar om elevers erfarenhet om styrketräning, det sociala samspelet när barn styrketränar tillsammans, barns inställning till styrkträning på gym och med genusaspekter som grund. I bakgrunden till studien presenteras hur synen på styrketräning bland barn har förändrats över tid, samt vad styrkträning är. I den tidigare forskningen presenteras gymkultur, gymtyper och styrketräning med genusaspekter i fokus. För att bidra med kunskap om syftet för studien valde vi att se på resultatet utifrån ett barndomssociologiskt perspektiv. Genom två observationer och en intervju i fokusgrupp samlades data in genom att använda en etnografisk ansats, vilket resulterade i tre underrubriker stämning, styrka och status. Materialet analyserades och visade att styrketräning är och kommer att spela en central roll i barns idrottande och fysiska aktiviteter. Det konstaterades att killar tar större plats i styrketräningssammanhang både bland barn och vuxna och sociala medier och förebilder påverkar hur barn ser på styrketräning

Social media today constitute a big part of everyday life for adolescents, but we believe that there is an inadequate knowledge of how young people in everyday contexts go about evaluating and reflecting upon the information mediated through Facebook. This study aims to examine how adolescents in their everyday life judge the credibility of information mediated through Facebook. In order to attain the aim the study also seeks to answer how adolescents reflect upon information on Facebook, what is their own role in the production of content and also to identify their cognitive resources and the practical doings which they apply in order to judge the credibility of the information. The theoretical framework on which the study is based are Patrick Wilson's theory of Cognitive authority and the theory of Uses and Gratifications. The data was accumulated by conducting two focus group interviews with a total of eight respondents, each focus group comprising four respondents. The study found that the content the respondents are exposed to is dependent on their own actions and that it is also a result of a wider range of age groups being more active on Facebook. Many of the respondents do not put much trust in the information and most of them are also passive in the production of it. The study also identified the following methods the respondents use when they evaluate the credibility of the information: to examine the sources, determine if there is any underlying political interest, reputation, how it is expressed, their attitude towards the information, compare sources, common sense and experience.

Syftet med det här arbetet var att undersöka elevhälsopersonalens syn på sitt arbete i elevhälsan. Studiens kvalitativa forskningsansats innebär att empirin har samlats in med hjälp av intervjuer i fokusgrupper.Våra teoretiska utgångspunkter är ramfaktorteorin och KASAM. I syfte att få svar på studiens två frågeställningar,”Vilka faktorer anser elevhälsans personal påverkar möjligheten att arbeta förebyggande och hälsofrämjande?” och “Hur upplever elevhälsans personal sina möten med avseende på innehåll och möjligheter till samverkan?”, har personal ur två elevhälsoteam intervjuats. De två elevhälsoteamens personal representerar ett lokalt elevhälsoteam som finns på en skola och det andra teamet är ett centralt organiserat team som finns representerade på flera olika skolor. Resultatet visar att faktorer som kan påverka elevhälsopersonalens möjligheter till att arbeta förebyggande och hälsofrämjande kan bero på närheten till den skola de arbetar i, tiden som avsetts för elevhälsoarbete och möjligheten till samverkan inom elevhälsan och med skolorna de representerar. Den lokala elevhälsan har prioriterat tid, medvetenhet, kontinuitet och genom detta, menar de, har möjligheten att jobba förebyggande och hälsofrämjande ökat. De anser att känslan av sammanhang uppstår genom att de finns närvarande i det dagliga arbetet, nära skolan. Den lokala elevhälsan framhåller vikten av tydlig mötesstruktur. Vidare menar de att samverkan handlar om att det man gör tillsammans blir synligt. Den centrala elevhälsan menar att det hälsofrämjande och förebyggande arbetet sker hela tiden genom att de avsatt gemensamma mötestider och rutiner på de skolor de representerar. Mötesstrukturen varierar från skola till skola och samverkan, anser de, handlar om gemensam samsyn och förståelse, men att det fungerar olika på olika skolor dels beroende på olika anställningsvillkor. Sammanfattningsvis indikerar studien vikten av goda mötesrutiner och att möjligheten till att utveckla elevhälsoarbetet ges tid och vikten av att samverka för att få en förståelse för det gemensamma elevhälsouppdraget

Many refugees and asylum-seekers have been exposed to traumatic events prior to resettlement. This study examines Swedish language teachers’ understandings of post-traumatic stress disorder (PTSD) among adult refugee students who need to learn the societal language to restart their lives. Using focus groups, teachers discussed their understandings of PTSD, how it manifests itself in the classroom, and how they have changed their teaching to accommodate refugee students with PTSD. The focus group discussions revealed that many teachers were unsure how PTSD manifests, and that they felt insecure in their teaching approaches. Nevertheless, the teachers worked hard to provide a safe place for all students to learn and applied teaching and learning approaches they felt were appropriate for adult learners. These results suggest that teachers’ self-confidence in their abilities to support adult refugee students could be increased through formal training on PTSD.

Denna studie behandlarlärares uppfattningar om inkludering mellan grundsärskolan och grundskolan i matematikundervisning. Studien genomfördes med hjälp av fokusgrupp och webbenkät. Fyra grundsärskollärare och grundskollärare i åk 1-6 fick mötas för att diskutera inkludering, dess möjligheter och hinder samt vilka tankar som väckts efter att lärarna fått diskutera med varandra om inkludering i matematikundervisning. Resultatet av studien visar att lärarna som medverkat i studien är positiva till inkludering av grundsärskoleelever i matematikundervisning men saknar tydliga direktiv och styrning från ledning vad det gäller utformning av inkludering i undervisning i ämnet matematik. Vidare ser lärarna i studien både möjligheter och hinder. De möjligheter som lärarna bland annat upplever är att det finns större potentialer och förutsättningar för inkludering av de yngre eleverna på lågstadiet. En annan möjlighet som lärarna i studien ser är att läroplanerna för de båda skolformerna är relativt lika vilket skapar goda förutsättningar för inkludering i ämnet matematik. De hinder som lärarna i studien påvisar är bland annat att matematik upplevs som ett teoretiskt ämne och därför sällan blir aktuell vid inkludering i någon större utsträckning. Ett annat hinder som lärarna i studien ser är att det redan nu är svårt att tillmötesgå alla elevers individuella behov. Lärarna anseratt svårigheten att tillmötesgå alla elever kommer att öka då elever från grundsärskolan inkluderas i den ordinarie matematikundervisningen i grundskolan.

<p>The purpose of this thesis is to understand the ways in which rumors affect the everyday lives of a few young women. The questions are: What kinds of rumors do the young women find are the most common? How do they respond to these rumors? Do the rumors affect their everyday lives and if so, how do they react to them? Do they resist them? Do they feel limited by them?</p><p>The empirical data was collected through unstructured interviews (focus groups) with three groups. The groups discussed different themes without prompting questions by the interviewer and it was clear that rumors played an important role, in multiple ways, in the lives of the young women. The most common rumors were sexualized and were mostly concerned with the view that the young women should not engage in “too many” heterosexual relations – preferably none. The meaning and significance of rumors fluctuated from different public and private places but the connecting link was that they were used as a means of controlling the young women’s sexuality (including making and maintaining it heterosexual).</p><p>Rumors implied norms for the expected behavior of the young women, which would be expressed through normative opinions about clothes, looks, and behaviors in order to prevent rumors. It also involved the women being compelled to avoid certain public places and to be outdoors during certain hours because even these situations could lead to rumors. In numerous ways various factors were correlated and led to many of the young women feeling limited and adapting to the norms in order to avoid being the subjects of more rumors. This led to a limitation of ways they could act and a decrease in places they could go. Rumors played an important role in terms of the possibilities these young women had to move and act in public and in terms of their sexual subjectivity. The resistance against rumors was mostly noted in the young women’s questioning of the structures that allow differing possibilities and opportunities of action depending on one’s gender.</p>