Syftet med studie är att undersöka hur barns inflytande i fritidshemmet ser ut enligt de pedagoger, lärare, förskollärare och barnskötare som arbetar där. Studien grundas i en syn på fritidshemmet som barnkulturell plats, en arena för barnkultur och barns kultur. Från den synvinkeln anses det viktig att studera fritidshemmet utifrån barnkulturellt perspektiv som en plats där barn spenderar stora delar av sin vardag i och som såtillvida kan anses ha påverkan på barns uppväxtvillkor. Studien har genomförts genom djupintervjuer med fyra pedagoger som arbetar på fritidshem. Teoretiska perspektiv är: barnkultur, intersubjektivitet, barndomssociologi, generationsordning, childism och barns rätt att komma till tals. Frågeställningar: Hur ser barns möjlighet till inflytande ut inom fritidshemmet ifrån pedagogernas synvinkel? På vilka sätt arbetar pedagogerna på fritidshemmet aktivt med barns möjlighet till inflytande? Är pedagogerna som arbetar med barn på fritidshemmet medvetna om vuxnas makt över barns möjlighet till inflytande, och i så fall, vad ger det sig för uttryck? Resultatet i studien visar att barns möjligheter till inflytande inom fritidshemmet är kontextberoende och som en effekt begränsade utifrån informanternas synvinkel. För att barn ska ha möjlighet att utöva inflytande inom fritidshemmet så krävs vuxna som lyssnar och arbetar medvetet för att uppfylla den rättigheten. Slutsatsen är att kunskapen bland pedagogerna, gällande uppdraget, är för varierande inom fritidshemmets arbetslag. En annan slutsats kan vara att uppdraget från Skolverket inte är rimligt med de förutsättningar som fritidshemmen har.

Ofrivillig ensamhet är ett komplext problem som blivit än mer diskuterat på grund av pandemin som råder. I Sverige känner sig många unga personer ensamma i sitt hem eller bostadsområde. Ofrivillig ensamhet kan i längden leda till negativa hälsoeffekter vilket motiverar insatser från flera olika håll. En tänkbar lösning är att främja social interaktion genom den fysiska miljöns utformning. Studiens syfte är därför att undersöka om och hur ett antal fastighetsföretag arbetar med att möjliggöra möten och sociala kontakter i sina bostadsområden. Genom intervjuer med representanter från sju fastighetsföretag undersöks vilken typ av social interaktion, utifrån teorin om tunna band, som planeringen syftar till och hur förutsättningarna för möten ser ut. Resultaten pekar på att företagen främst planerar för starka band, vilka förutsätter svaga band som möjliggörs genom spontana möten. Slutsatser från studien är att förutsättningarna för att möjliggöra spontana möten skiljer sig mellan områden, vilka innehar olika betydelser som påverkar möjligheten till spontana möten. Problematik med kriminalitet och otrygghet är aspekter som påverkar dessa förutsättningar. Insatser i den fysiska miljön kan med fördel kompletteras av sociala insatser för att skapa goda förutsättningar för användningen. Ofrivillig ensamhet behöver angripas från flera håll varav samhällsplaneringen kan vara en del av lösningen. / Involuntary loneliness is a complex problem that has been discussed even more because of the prevailing pandemic. In Sweden, many young people feel alone in their home or residential area. Involuntary loneliness can in the long run lead to negative health effects, which justifies efforts from several different directions. One conceivable solution is to promote social interaction through the design of the physical environment. The purpose of the study is therefore to investigate if and how a number of real estate companies work to enable meetings and social contacts in their residential areas. Interviews with representatives from seven real estate companies examine the type of social interaction, based on the theory of weak ties, which the planning aims at and what the conditions for meetings look like. The results indicate that the companies are primarily planning for strong ties, which require weak ties that are made possible by spontaneous meetings. Conclusions from the study are that the conditions for enabling spontaneous meetings differ between areas, which have different meanings that affect the possibility of spontaneous encounters. Problems with criminality and insecurity are aspects that affect these conditions. Efforts in the physical environment can advantageously be supplemented by social efforts to create good conditions for use. Involuntary loneliness needs to be tackled from several directions, of which urban planning can be part of the solution.

New spaces open up when you lose someone. A disappearance is the beginning of an emergence. This project is about mourning the loss of my nai nai (paternal grandmother in Mandarin) and the spaces that have opened up during the process. Through personal experience and by mapping my psychogeography of the place where I grew up with nai nai, Visättra, this project deals with the meaning of places, memories and objects. I have worked with the translation between immaterial and material things while reflecting on contemporary questions such as: attachment to places and objects, highlighting placeness that is entangled with culture, identity and politics, and situating a subjective experience in a larger narrative. What happens to the places that are attached to the memories of a person after their death? What kind of new places are born out of grief and loss? How are they manifested through different scales—from the personal to the universal and the psychological to the geographical? I have explored my questions intuitively along with theoretical frameworks followed by a process of tracing, collecting, translating and recreating carriers of memories, revealing scenes of a dichotomy between brokenness and wholeness—from then to now and from there to here.

Some Location Based Services (LBS) can automatically find geographic locations that are relevant to the everyday smartphone user. A relevant location, or place, is a location that is of some significance to a user, e.g. home, workplace, airports or stores. Knowledge of these places can be used to enhance a smartphone application. However, most approaches to finding places are coarse, and simply define a place with a circle or polygon representing a geographical area. Instead this paper explored the feasibility of defining a place by using the natural boundaries found in the information of a map. The developed algorithm calculated the center of a cluster of location points by adding biased weights to each point. A close proximity of the center point was then searched for certain types of map elements such as buildings or parks. Because of time restrictions, map images were used instead of the underlying data. The developed algorithm found the correct place in 78% of the 45 test cases. In 15% of the cases it could not find anything, mainly because the map did not contain sufficiently detailed information about buildings outside of cities. The remaining 7% were incorrect results, some of which might have been remedied by more detailed map information. Overall the suggested approach was viable when a user had been in a building, park, or other clearly defined place, and when there was sufficiently detailed map information. To further this research an algorithm that processes geographical data directly instead of using map images could be tested. It would avoid some of the problems created by having an image as a middle layer between data and algorithm. / Vissa tjänster baserade på användarens geografiska position kan automatiskt hitta områden som är relevanta för en smartphoneanvändare. En relevant plats är ett område som har någon betydelse för en användare, till exempel ett hem, en arbetsplats, flygplats eller butik. Information om dessa platser kan användas för att berika en smartphoneapplikation. De flesta ansatser till att hitta relevanta platser är mindre detaljerade, och definierar en plats med en cirkel eller polygon som beskriver ett geografiskt område. Den här uppsatsen utforskar istället om det är möjligt att definiera en plats genom att använda naturliga gränser som finns i informationen på en karta. Den utvecklade algoritmen beräknade mittpunkten av ett cluster av GPS-punkter genom att partiskt ge varje punkt en vikt. Den sökte sedan igenom ett område runt mittpunkten efter en viss typ av kartelement, till exempel byggnader eller parker. På grund av tidbegränsningar användes kartbilder istället för underliggande geografisk data. Den utvecklade algoritmen hittade rätt plats i 78% av de 45 testfallen. I 15% av fallen hittade den ingen plats, främst på grund av att kartan saknade information om byggnader utanför städer. De resterande 7% var inkorrekta resultat, varav vissa skulle kunna räddats om kartan innehöll information om byggnaderna i området. Generellt var den föreslagna strategin användbar främst när en användare hade varit i en byggnad, park eller annan tydligt avgränsad plats, och när kartan innehöll tillräckligt detaljerad information. För att fortsätta denna undersökning kan en algoritm som använder den underliggande geografiska datan istället för en kartbild utvecklas. Det skulle undvika vissa av problemen som skapas av att ha en bild som mellanlager mellan data och algoritm.

While radio frequency identification tags (RFIDs) have been widely used for identifying objects (and some people), their primary use has been for access control, inventory, and other similar purposes. In this thesis we will use the detection of an RFID to indicate that a user is present in a given location.  This will be used to extend a Session Initiation Protocol (SIP) system with user presence. A typical HF RFID reader is able to read a tag from a range of 8-10 cm. In this application we wish to read tags from a range of 50 to 100 cm (the width of a doorway or narrow hallway). One of the challenges is how to increase the reading range while staying below the maximum RF power limits (for reasons of safety). Providing an RFID based presence indication can be used to automatically adjust the heating, ventilation, and air conditioning system of a room, etc. This thesis presents several different antennas which were analyzed and simulated using FEKO to obtain a suitable antenna for this target application. The thesis shows that fractal patterns are the best for the intended application based upon the results of simulations. These antennas were implemented and tested. The prototype establishes that such antennas are a suitable design and can be used with current RFID systems to achieve long ranges. The thesis also suggests some future enhancements to these antennas. / Identifiering av radiofrekvenstaggar (RFID) har använts i stor utsträckning för att identifiera objekt (och vissa människor). De primära användningsområdena har varit åtkomstkontroll, inventering, och andra liknande ändamål. I denna avhandling kommer vi att använda närvaroupptäckten av en RFID-tagg för att ange att en användare befinner sig påen given plats. Detta kommer att användas för att utöka ett Session Initiation Protocol-system med användarnärvaro. En typisk HF RFID-läsare kan läsa en tagg från ett avstånd av 8-10 cm. I denna appliceringen vill vi läsa RFID-taggar från ett avstånd av 50 till 100 cm (bredden påen dörröppning eller en smal korridor). En av utmaningarna är hur man kan öka läsavståndet och samtidigt hålla sig under de maximala RF-effektgränserna (av säkerhetsskäl). En RFIDbaserad närvaroindikering kan användas för att automatiskt justera värme, ventilation och luftkonditionering av ett rum, osv. I denna avhandling kommer vi att presentera olika antenner som analyserades och simulerades med hjälp av FEKO, för att erhålla en lämplig antenn. Avhandlingen visar att de bästa resultaten från simuleringarna för det huvudsakliga målet, är att använda fraktala mönster. Genomförandet och testerna av dessa antenner leder till en prototyp av en gynnsam antennutformning, som en bas för framtida förbättringar. Dessutom beskriver vi skälen till varför fraktalantenner ofta används i nuvarande RFID-system för att uppnålånga läsavstånd.

Hur ritar man en bra skola? Rolig, stimulerande, trivsam och trygg. Frisinnad nog att delta i skolans process av ofärdighet i idog strävan mot ständigt nya färdigheter. Som utvecklas hand i hand med eleven, läraren och pedagogiken.

The purpose of this study is to see how preschool playgrounds offer children anenvironment that inspires them to movement and physical activity in terms of size,material, and vegetation.Previous research shows that children that have access to a preschool playground that isat least 3000 sqm or 40 sqm per child and that have a variation of vegetation is morelikely to engage in physical activity than children that have a preschool playground that isless than 3000 sqm and that have none or very little vegetation. The research also showsthat preschool playgrounds need to have space for the children to be able to get up tospeed and have materials that are of a movement-inspiring nature and which does notcontribute to sedentary or stationary. We have linked this study to the outdoorpedagogical perspective because it looks at the possibilities of the environment and to thetotality between place material and its interplay.We have gathered information by making observations and by contacting officials in thetargeted areas which we have chosen in Stockholm to collect data about the sizes of allpreschool playgrounds in the area. In order to make the observations we made a checklistof what we needed to observe to get the most accurate results. To know which preschoolsto observe we analyzed the data we collected from the officials in the target areas. Wepicked the preschools with the smallest and the biggest preschool playgrounds in thetarget areas and began our observations.During our observations we could see that our formulated questions are consistent withthe results. The result shows that the larger the preschool playground is, the morepossibility of movement and physical activity it offers to children. We could also see thatthe farther away the preschools were from the city, the bigger they got, and morevegetation was integrated in the environment. We could also see that in comparisonbetween the smaller and the larger preschool playgrounds, the material was moreinspiring to movement and physical activities in the larger ones.

9 actions - Sensoric measures for eternal efficiency is a project negotiating with the consequences of modernist urban planning and its infrastructure which has produced phenomenons like “non-places”, places which neither become or are used according to the procedure of care that our public spaces require. Situated within this idea, I establish a methodology which is formulated as an eternal site analysis, which showcases the process as total and in constant transition, a perspective that rather than becoming an dogma aims to question the raised methodology in relation to site and the analysis within the field of interior architecture. The methodologies aim to embody the sequence of time and space, to bodily engage our senses and re-evaluate the relation to the surrounding environment. This is captured in 9 actions inspired by methods within performance, architecture and installation art. The sequence is examined with different mediums, such as filmmaking, drawings, 3d scans, diagrams, sound recordings, photographs and various other interpretations. A compilation of these acts emphasizes the importance of the methodology of the process and its ability to reconfigure. Concluded and executed at Konstfacks Spring exhibition 2021, visitors were invited to interact with a selection of actions examined during the project. Described below, 3 of the exhibited sequences: “REPET Workshop”; as an act of instruction to understand and question the bodily configuration of normative behaviours in relation to sites. “Pedestrian Measures”; a documented act where the participant was dressed in a reflective apparatus in order to experience irregularities hidden in the spatial hierarchy of sites - as fields of perceived space. “Den gemensamma kroppen”; A collective act, pronounced as the common body of the space. An installation where visitors were invited to dress and interact bodily to engage full focus. A reflective action configuring the use of the body and its sensory abilities in context of common spatial production.

Uppsatsen undersöker huruvida temporär användning av plats kan vara enalternativ metod som ett svar på en del av de utmaningar städer står inför,något som efterfrågas i SOU Ett snabbare bostadsbyggande(Byggrättsutredningen, 2018). En fallstudie av det temporära projektetNobelberget i Sickla, Stockholm, har genomförts. Temporär användning avNobelberget initierades av Atrium Ljungberg, ett privat fastighetsbolag,bostadsexploatering på Nobelberget senarelades till följd av en utdragenplanprocess. Under det temporära projektet som pågick i fyra år, 2015–2019,blev platsen en arena för kultur och evenemang. Genom fallstudien sombaseras främst på intervjuer har vi kunnat studera vilken inverkan dettemporära haft på den privata aktören Atrium Ljungberg, kommunen(offentlig sektor), aktörerna på platsen som främst sysslat med kultur, samthur det temporära påverkat staden och det som idag byggs på Nobelberget.Fallstudien analyseras utifrån det teoretiska ramverket som i uppsatsenframställs, vilket utgår från teorier om temporalitet, plats, strategiskplanering och taktik.Studien påvisar att det temporära projektet medfört att samtliga inblandadeaktörers verksamheter har utvecklats som en konsekvens av det temporäraprojektet. Atrium Ljungberg och kommunen har tvingats utmana sig själva ochgå utanför de ramar de vanligtvis verkar inom för att genomföra projektet.Kulturaktörernas verksamheter har stimulerats av det temporära, ett fokus påskapande och aktion har kunnat ske då tidsbegränsningen som uppstår meddet temporära inte rymmer ältande och utdragna processer. Fallstudiensynliggör dock att det finns en problematik till följd av det temporära,framförallt att kulturaktörer strukturellt förpassas till stadens mindrebeständiga och perifera platser. Därför är en slutsats av denna uppsats att dettemporära nödvändigtvis inte är lösningen på stadens utmaningar, men att detkan ha en katalyserande kraft samt en förmåga att synliggöra styrkor ochbrister i planeringen av det urbana. / This thesis investigates whether temporary use of space can be an alternativemethod in meeting the city's challenges, such as is requested in the governmentinquiry Ett snabbare bostadsbyggande (translated to: A more rapid housingdevelopment) (Byggrättsutredningen, 2018). A case study of the temporaryproject Nobelberget in Sickla, Stockholm, was implemented. Temporary use ofNobelberget was initiated by Atrium Ljungberg, a private real estate company,when their property with planned housing development was delayed as a resultof an extended planning process. During the temporary project that ran forfour years (2015-2019), the site became an arena for cultural activities andevents. Through the case study, which is based primarily on interviews, wehave been able to study the effect the temporary use had on the private actorAtrium Ljungberg, the municipality (public sector), the actors on the site whomainly engaged in culture, and how its temporary use affected the city andwhat is currently being built on Nobelberget. The case study is analyzed basedon the theoretical framework presented in the thesis, which is based ontheories of temporality, place, strategic planning and tactics.The study shows that the temporary project led to development in the internalorganization of involved actors and their activities. To carry out the project,Atrium Ljungberg and the municipality have been forced to challengethemselves and go beyond the framework they usually operate within. Thelimited timeframe, resulting from the temporary use of space, has resulted inan environment which promotes increased creativity and accelerated action.However, the case study also highlights problematic consequences of thetemporary use of space, not least the structural dispatching of cultural actorsto the less permanent and peripheral areas of the city. Therefore, oneconclusion of this thesis is that the temporary use of space is not necessarilythe solution to the city's challenges, but rather a catalyzing power and an abilityto make the strengths and shortcomings of urban city spaces visible.

This essay seeks to analyse some of the places in Jessica Schiefauers novel Bärarna. The analysis takes the form of a journey by depicting the various places in prose similar to that of the novel’s own, while analysing symbolism, places’ relation to the concept of limits, and the novel’s relation to Michel Foucault’s theory of heterotopias. The main theoretic starting point for this essay is Foucault’s concept of heterotopia; that is, a certain type of place, which simultaneously mirrors and inverts society. The essay finds that a number of places in Bärarna can be defined as heterotopias, while others cannot. For example, the bathhouse is heterotopic because of its dismissal of sexual taboos, and the Bazaars have a number of heterotopic characteristics, such as their connection to time. On the other hand, Nikki’s apartment and the city of Irisburg have little heterotopic potential, but have other symbolic significance within the story. Lastly, the body is analysed from a spatial point of view. In Bärarna, bodies are often described as landscapes and rooms. This aspect is put forward alongside Foucault's “utopian body”, in which the body appears as a place with the ability to house other places inside of it – as is also sometimes the case with the heterotopia.