Denna uppsats undersöker hur argument som bygger på statistik kan förstås utifrån den klassiska retoriken. Utgångspunkten är den vanligt förekommande uppdelningen av bevismedel som antingen tillhörande konsten eller inte, där statistik ofta placeras i den senare kategorin. Denna uppdelning undersöks kritiskt genom en nyläsning av Aristoteles, Cicero och Quintilianus. Uppsatsen visar att Cicero ger ett bättre retoriskt perspektiv än Aristoteles eller Quintilianus för att förstå hur statistikargumentation fungerar. Därför används just Ciceros topiker (loci) såsom de är systematiserade i verket Topica för att analysera två debatter om jobbfrågan mellan Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfvén under valåret 2014. Analysen finner främst 9 loci i debatterna, och belyser därmed flera olika sätt som statistik kan användas för att skapa argument i retoriska syften.

Syftet med undersökningen är att analysera och jämföra Carl XVI Gustafs och Stefan Löfvens tal till nationen angående covid-19 pandemin. De retoriska dragen jag har valt att grunda min undersökning på är ethos, pathos och logos, dispositio samt topikerna kausalitet och definition. De retoriska medlen används för att visa hur de används i en retorisk krissituation och vilka likheter eller skillnader det finns mellan talarna.            Resultatet visar att både Löfven och Carl Gustaf samspelar med ethos, pathos och logos. Skillnaden på dispositionen mellan talarna är att Löfven avviker från Renbergs standardposition medan Carl Gustaf följer den. Definitions- och kausalitetstopiker används av båda talare för att framställa logos och pathos och beskriva orsak och konsekvenser samt definiera vad de egentligen pratar om.            Slutsatsen utifrån resultatet visar att Löfven använder sig mest av pathos och logos medan Carl Gustaf fokuserar mest på ethos och pathos. Undersökningen visar att båda talare använder topiker men att defintionstopiker förekommer oftare än kausalitetstopiker i talen. I dispositionen använder både Löfven och Carl Gustaf två argument tillsammans med ett motargument.

När vi tänker oss retorik som studieområde tänker vi oftast retorik som ett verktyg för att övertyga, men även som ett verktyg för tolkning. De områden som brukar komma på tal är främst tal, skrift eller bild. Frågan som jag ställde mig var: Finns det fler områden som retoriken är närvarande? Retoriken som brukar ses som ett brett ämne som överskrider gränserna till andra studieområden borde ju då appliceras på fler format än skrift, bild och tal? Därför kommer denna studie inkludera ett annat format, som jag sällan har sett undersökas eller problematiseras i skrift och litteratur: Instrumentell musik som ett retorisk format. Uppsatsen undersöker hur instrumentell musik fungerar som ett retoriskt i argumentationen i film. Musiken som retoriskt verktyg går många gånger obemärkt förbi och dess inflytande på argumentationen blir därför ignorerad och bortglömd. Musikens instrumentala funktion kommer analyseras genom dess intertextuella funktioner till narrativet i dokumentärfilmen Vice Special Report: A House Divided (2016). Dokumentären påvisar en förutsatt objektiv bild av 2016 års presidentval i USA och hur Donald Trump kom till makten. Studiens syfte är att bevisa den instrumentella musikens retoriska roll i dokumentären och fokus kommer ligga på musikens skildring av berättandet och det visuella i filmen. För att nå detta syfte kommer jag att påvisa att det existerar en intertextualitet mellan musik och narrativ, men också musikens symboliska värden med hjälp av Raymond Monelle och Kofi Agawus semiotiska teckenteorier. Med hjälp av musikanalysen visas en ny sida av argumentationen i dokumentären och den förutsatta neutrala hållningen som narrativet visar blir problematiserad.

Detektivromanen är en genre som på senare år blivit omåttligt populär. Idag kan man köpa en deckare i nästan varje kiosk och matbutik. På detta följer att omslagen i de flesta fall måste sticka ut ur mängden för att boken ska bli såld, vilket sålunda gör det intressant att undersöka vilka metoder man använder – och har använt – för att locka läsare.

<p>Uppsatsen är en beskrivande och reflekterande studie över ett kombinerat demonstrations- och intervjuprogram. Programmet programmerades och användes i syfte att förbereda utvecklingen av ett datorprogram som ska lära ut och träna argumentation.</p><p>Studien beskriver hur intervjuprogrammet konstruerades med avseende på teorier från retorik och pedagogik, samt resultat därur. Avslutningsvis diskuteras processen och potentialen i att skapa ett program som skulle kunna ligga till grund för ett personligt kunskapande, ett argumentationsprogram.</p><p>Sammanfattning;</p><p>Tekniker för argumentation tränas inte naturligt i skolorna, inte heller i vardagen. Successivt lärs argumentation på olika vis, självständigt eller genom andra. Man lär sig eller blir lärd. Intervjuprogrammet gav tydliga signaler om hur ett argumentationsprogram bör utformas för att tala till användaren på ett så tydligt och personligt vis som möjligt.</p><p>Slutdiskussionen redogör för vad ett sådant argumentationsprogram skulle kunna innebära för användaren. Ett eventuellt argumentationsprogram kommer att lära ut en stabil, lite förenklad grund, som ger användaren fem tydliga topiker och träning i att använda dem. Verktyg som senare och i andra situationer kan tillämpas vid argumentation.</p>

Uppsatsen är en beskrivande och reflekterande studie över ett kombinerat demonstrations- och intervjuprogram. Programmet programmerades och användes i syfte att förbereda utvecklingen av ett datorprogram som ska lära ut och träna argumentation. Studien beskriver hur intervjuprogrammet konstruerades med avseende på teorier från retorik och pedagogik, samt resultat därur. Avslutningsvis diskuteras processen och potentialen i att skapa ett program som skulle kunna ligga till grund för ett personligt kunskapande, ett argumentationsprogram. Sammanfattning; Tekniker för argumentation tränas inte naturligt i skolorna, inte heller i vardagen. Successivt lärs argumentation på olika vis, självständigt eller genom andra. Man lär sig eller blir lärd. Intervjuprogrammet gav tydliga signaler om hur ett argumentationsprogram bör utformas för att tala till användaren på ett så tydligt och personligt vis som möjligt. Slutdiskussionen redogör för vad ett sådant argumentationsprogram skulle kunna innebära för användaren. Ett eventuellt argumentationsprogram kommer att lära ut en stabil, lite förenklad grund, som ger användaren fem tydliga topiker och träning i att använda dem. Verktyg som senare och i andra situationer kan tillämpas vid argumentation.

This master thesis explores ideas, values, virtues, and masculinities within The Raw Man, a Swedish men’s group active since 2012, in the context of Swedish gender equality politics. The material used for this study is the The Raw Man’s website (with an array of persuasive texts and pictures), YouTube-videos, a podcast, and the group’s participation in a Swedish television program. The theoretical framework draws from tools and theories from the fields of rhetoric, philosophy and gender studies. First, I analyse the movement’s argumentation and sort their arguments within different rhetorical topoi. Then, with a similar method, I explore which virtues constitute an ideal man within the movement’s discourse. This analysis builds on Aristotle’s understanding of topoi and virtues and takes further help through texts of the modern rhetorical scholar Janne Lindqvist. To further investigate the movement and what kind of masculinities it reproduces, I take inspiration from Edwin Black’s theory of The Second Persona. The most commonly used topoi and virtues are used to form a second persona, the implicit reader of The Raw Man’s arguments and therefore, the embodiment of the movement’s ideas, values, and ideals. This second persona is then gazed through perspectives from men’s studies. The results show that The Raw Man is greatly inspired by the so called Mythopoetic Men’s Movement, and employs ideas from Robert Bly, Carl G. Jung, and adheres to traditional notions including essentialism, polarity between the sexes, men’s destiny as leaders and women’s as nurturers. It also shows that The Raw Man in fact considers Swedish gender equality politics as somewhat of a threat, and feminists as enemies. The type of masculinity that is being reproduced within the movement can best be described as sticky, a term used in men’s studies for describing conservative and misogynistic values that stick to men’s bodies and are difficult to shake off. The results also indicate that the movement’s discourse is rather contradictory, for example it shows ideals of being vulnerable and grounded while at the same time being a strong leader with traditional manly qualities. This implies some difficulties in fully defining their ideology and ideals, hence the second persona lacks some ideological consistency. Finally, the study shows that the use of rhetorical theories and perspectives can be useful tools when exploring men’s groups, and social movements as a whole.

No description available.

I den här uppsatsen har jag undersökt argumentationen i Katarina Frostensons K – en skönlitterär bok som skrevs i en tid (hösten 2017 till våren 2018) då #metoo-rörelsen svepte över världen och 18 kvinnor hade vittnat i DN om övergrepp av en känd kulturprofil med nära band till Svenska Akademien. Flera medier namngav mannen som Jean-Claude Arnault, make till akademiledamoten och poeten Katarina Frostenson. Händelserna ledde till en av de största kriserna i Svenska Akademiens historia och K är Frostensons första och enda offentliga yttrande rörande situationen. Boken utkom i maj 2019 och den här undersökningen väljer att tolka den som ett slags försvar mot det Arnault och hon själv har anklagats för. Då samtida retorisk teori visat på vikten av myter i argumentation (Bengtson 2012), och både juridiska och empiriska aspekter talar emot Frostensons retoriska problem, har underökningen utgått från att argumentationen använder sig av emotionella och suggestiva appeller i form av myter. Med hjälp av Brummets närläsningsmetod (2019) och Lindqvists topikteori (2016) har Frostensons argumen-tation delats in i tre övergripande topiker. Dessa har sedan analyserats och identifierat ett antal myter som Frostenson använder sig av för att stärka sin argumentation. En myt som analyseras mer djupgående är exempelvis den antika myten om megäror och kvinnor som hämndlystna monster, vilken Frostenson applicerar på kvinnorna som vittnat i DN. En annan myt handlar om kollektivets behov av syndabockar och att Arnault fått den rollen. En tredje myt hävdar att svenskar är främlingsfientliga eftersom Arnault får ta skulden på grund av sin franska och judiska härkomst. En fjärde myt argumenterar för att åtrå legitimerar våld, vilket hon försöker stärka genom den bibliska berättelsen om kung David och Batseba.  Utöver Bengtsons tolkning av Barthes mytteori (2012) som utgångspunkt har undersökningen bland annat tagit avstamp i kommunikationsprofessorn McFarlands teori om kopplingen mellan myten och det heliga (1989), genusforskaren Tassis teorier om kvinnor och hämnd (2011) samt Richard Kearneys tolkning av René Girards offermekanismer (1995). Vidare har analysen satts i relation till relevant tidigare forskning och kopplats till både historiska och samtida händelser och kontexter. Jag hävdar att min undersökning visar hur viktigt det är att söka efter mer än bara logiska premisser i argumentation. Frostenson har i princip uteslutande myter som bas i sin argumentation, och de är inte alltid helt uppenbara – dolda i suggestiva termer och ett symboliskt språk. Ett av den här uppsatsens syften var att försöka visa hur en mytisk argumentationsanalys kan gå till i praktiken, för att utöka kunskapen kring hur vi kan förstå argumentation i känslomässiga kontexter, så som i debatter om sexuella övergrepp, men också rent generellt. Resultatet som framkommit i undersökningen, det vill säga den mängd myter som identifierats och analyserats, bör inspirera till vidare forskning i ämnet. Jag menar att det finns ett uppdämt behov av just sådana här argumentationsanalyser och att retorikvetenskapen har en viktig roll i detta.Sökord: Katarina Frostenson, K, Jean-Claude Arnault, #metoo, Svenska Akademien, myter, mytisk argumentation, Roland Barthes, Erik Bengtson, Janne Lindqvist, topiker, litteratur, retorik, poesi, poet, skönlitteratur.

Sydkoreansk populärkultur konsumeras i dag i hela världen. Globaliseringen har lett till att internationella fans av sydkoreansk populärkultur blir fler och att internationella stjärnor får fler möjligheter att visa upp sig i Sydkorea. Eftersom interaktionerna mellan Sydkorea och omvärlden ökar bör vi undersöka hur sådana interkulturella möten fungerar. Med andra ord, vi måste studera hur människor interagerar via olika doxiska förutsättningar.  En växande ”variety”-genre inom nya sydkoreanska ”ontact”-eran är underhållningsprogram på YouTube där koreanska underhållningspersonligheter eller artister intervjuar andra stjärnor samt ofta konsumerar alkohol. Inom ”ontact”-genren blev YouTube-showen My Alcohol Diary, ledd av Lee Young Ji, snabbt populär. Denna uppsats studerar ett avsnitt ur My Alcohol Diary där den danska sångaren Christopher är gäst. Uppsatsen undersöker med hjälp av en topikanalys hur Lees och Christophers doxiska förutsättningar ser ut och uttrycks. Uttolkningen av videon kompletteras av fyra kommenterande texter om avsnittet, vilka bidrar med ytterligare ett internationellt åskådarperspektiv. Detta görs med hjälp av Ruth Amossys förståelse av doxa och LuMing Maos idé "rhetorical way-making". Uppsatsen kommer fram till att Lee och Christopher inom tre funna topiska kategorier - språk, ålder och hierarki, och relationer - konverserar via olika personor som syftar att skapa sig en etoshöjande personlighet. Samtalet ger upphov till doxiska gränser dem emellan, vilket syns tydligast i topikkategorin relationer. I konversationen, och i de kommenterande texternas, skapas en asymmetrisk maktrelation mellan de två genom de roller de tilldelsas och tar.  Problematiken av olikhet leder till att Lee och Christopher sätts i ett binärt system för att skilja dem från varandra även när de försöker förstå varandra. / South Korean popular culture has grown increasingly popular in the last few years. A rather unexplored genre within the newly defined south Korean genre “ontact” is the growing number of ”variety”-esque shows on YouTube. With the help of a doxic topoi analysis, this thesis explores the implications of the intercultural meeting between Lee Young Ji and Danish singer Christopher Lund Nissen on the show My Alcohol Diary. Four articles about the episode is also object of the study. This thesis uses Ruth Amossy's understanding of doxa and LuMing Mao's concept "rhetorical way-making". In the topic categories of language, age and hierarchy, and relationships, this thesis concludes that Christopher and Lee are made to represent their cultures even though their representation is hinged on the situation and their different backgrounds. The differences are played through personas which adds a layer of self-representation to the conversation. The relationship between the two is asymmetric in their cultural doxas.