I detta arbete skapar jag nya låtar för att undersöka och förmedla olika låttypers kännetecken inom svensk folkmusik, vilket kan betraktas som etyder. Etyder kan vara övningsstycken avsedda att ge möjlighet att lära ut en instrumentalteknisk konst, en vanlig form inom västerländsk konstmusik men inte alls lika etablerat inom svensk folkmusik, där det inte finns en lika formaliserad skolbildning. Med utgångspunkt från deskriptiva studier och egen analys av ett urval av typlåtar, har jag med skapande som metod utvecklat en tolkning av vad jag undersöker där tolkningen och låten vuxit fram iterativt, därför kan detta betraktas som en kvalitativ och explorativ undersökningsprocess. Målsättningen har varit att efterlikna de traditionella melodierna med fokus på stilistiskt karaktäristiska egenskaper, men där låtarna/etyderna samtidigt ska kunna stå på egna ben konstnärligt. I processen har jag utvärderat och delvis utvecklat nya kompositionsmetoder och inlärningsmetoder i ljuset av vad som haft kreativ potential. Arbetet beskriver olika metoder för skapande inom folkmusik och den kreativa potentialen i olika metoder diskuteras mot bakgrund av erfarenheterna från projektet. / In this work, I create new tunes to investigate and convey the characteristics of different tune types in Swedish folk music, which can be considered as etudes. Etudes can be exercises intended to provide an opportunity to teach an instrumental art, a common form in western art music but not at all as established in Swedish folk music, where there is no equally formalized schooling. Based on descriptive studies and my own analysis of a selection of tune types, I have with creation as a method developed an interpretation of what I examine where the interpretation and tune has emerged iteratively, in what can be considered a qualitative and exploratory research process. The aim has been to imitate the traditional melodies with a focus on stylistically characteristic features, but where the tunes / etudes should at the same time be able to stand on their own artistically. In the process, I have evaluated and partly developed new composition methods and learning methods in the view of what had creative potential. The work describes different methods for creation in folk music and the creative potential in different methods is discussed in the light of the experiences from the project. / <p><strong>Rättvikspolska av Tommy Lundgren</strong> - Tommy Lundgren, fiol</p><p><strong>Farfars Reinlender av Tommy Lundgren </strong>- Tommy Lundgren, fiol - Fanny Källström, basfiol - Ingrid Rodebjer, fiol</p><p><strong>Vals av Tommy Lundgren </strong>- Tommy Lundgren, fiol</p><p><strong>Drill-Experiment av Tommy Lundgren </strong>- Tommy Lundgren, fiol</p><p><strong>Kungsgården av Tommy Lundgren </strong>- Tommy Lundgren, fiol - Fanny Källström, fiol</p><p><strong>Orsapolska, Orsapolska2 av Tommy Lundgren</strong> - Tommy Lundgren, fiol</p><p><strong>Triolpolska av Tommy Lundgren, Porland (trad)</strong> - Tommy Lundgren, fiol</p><p><strong>Springlek och Finnskogspols av Tommy Lundgren </strong>- </p><p>Tommy Lundgren, fiol - Alice Evensen Landström, fiol - Albin Myrin, klarinett</p><p><strong>Den sista brudmarschen av Tommy Lundgren </strong>- Tommy Lundgren, fiol - Fanny Källström, fiol - Ingrid Rodebjer, fiol</p>

The purpose with this study is to analyze and interpret the curriculum and through that highlight what opportunities the curriculum sets for the teachers to teach in accordance with aesthetic learning processes and different forms of expressions that’s a part of the lecture and the learning of the social studies subject in F-3. There is a lack of research on the aesthetic learning process and forms of expression linked to F-3 core subjects and almost no research linked to social studies. This study analyzes curriculum documents from 2011, syllabuses from 2011 and comment material from 2011 in the subject’s history, geography, religious education and civics and the aesthetic subject’s art and music. I have then compared these with the curriculum, syllabuses, and comment material for the same subjects in the upcoming curriculum of 2022. The study shows there is plenty of opportunities for teachers to build on the aesthetic learning process and different forms of expressions in the social studies subjects for F-3 in their teaching. The result has been discussed in relation to former research of aesthetic learning processes and different expressions. This discussion shows that education through aesthetic learning processes and different forms of expressions promotes thinking and analyzing skills among individuals enhancing their ability to actively participate in society. / Syftet med studien är att analysera och tolka läroplanen samt därigenom synliggöra vilka möjligheter läroplanen ger lärare att arbeta med estetiska lärprocesser och olika uttrycksformer som en del av undervisningen och lärandet i de samhällsorienterande ämnena i grundskolan F-3. Det finns sparsamt med forskning gällande estetiska lärprocesser och uttrycksformer kopplat till kärnämnena i grundskolans F-3 och näst intill ingen forskning alls gällande koppling till de samhällsorienterande ämnena. Studien utgår ifrån en textanalys där de analyserade dokumenten består av läroplanen från 2011, kursplaner från 2011 och kommentarmaterial från 2011 i ämnena historia, geografi, religionskunskap och samhällskunskap samt de estetiska ämnena bild och musik. Jag har sedan jämfört dessa med läroplan, kursplaner och kommentarmaterial för samma ämnen i kommande läroplaner 2022.  Studien visar att det finns gott om möjligheter i styrdokumenten som uppmanar och lämnar plats för läraren att använda sig av estetiska lärprocesser och olika uttrycksformer i de samhällsorienterande ämnena för F-3 i undervisningen. Resultatet har sedan diskuterats gentemot tidigare forskning om estetiska lärprocesser och olika uttrycksformer. Diskussionen visar att undervisning genom estetiska lärprocesser och olika uttrycksformer skapar tänkande och analyserande individer som kan delta aktivt i samhällslivet.

I denna studie beskrivs och tolkas det egna musikskapandets betydelse och innebörd för människor med erfarenhet av psykisk ohälsa. Urvalet har varit målstyrt på så sätt att vi genomfört kvalitativa intervjuer med åtta personer som skapar egen musik och någon gång i livet sökt hjälp i vården för sin psykiska ohälsa. Intervjumaterialet har sedan analyserats utifrån tidigare forskning på området samt följande teoretiska verktyg: KASAM och empowerment. Vår studie visar att musikskapande kan resultera i ett ökat socialt kapital och en ökad känsla av sammanhang och gemenskap för intervjupersonerna. Studien visar även att musikskapandet kan fungera som en aktiv motpol till isolering och passivitet, då musikskapandet bidrar till att individen börjar aktivera sig och söka nya vägar i livet. Tillägnandet av musikskapande har även visat sig ha en terapeutisk och självstärkande funktion för samtliga intervjupersoner, då de genom musikskapandet kan få större förståelse för sig själva och känna att de bemästrar någonting. Slutligen visar studien att det egna musikskapandet kan bidra till en ökad känsla av mening och riktning i livet.

In some languages, vague and exaggerated quantities can be represented using certain conventionalised numeral expressions with cross-linguistically varying values, such as Danish hundredesytten "117". Hyperbolic quantities can also be expressed using other quantifier expressions (such as English zillion) which, while they do not denote a specific numerical value, have both structural and functional similarities with exact numerals.These hyperbolic numerals and quasi-numerals are common in a variety of primarily informal contexts, but have yet to be subject to a systematic cross-linguistic investigation. In this study, hyperbolic numerals and quasi-numeral expressions are extracted from a massively parallel corpus of film and TV subtitles in a convenience sample of 50 languages, using automatic word alignments and seed expressions in 5 languages. Additional expressions are also obtained through elicitation. The collected expressions are subsequently analyzed and categorized to investigate patterns in distribution, value, morphology, function and usage. Findings include a cross-linguistic preference toward certain powers of the numeral base for hyperbolic numerals, and consistent patterns of construction with varying degrees of cross-linguistic prevalence for quasi-numerals. / Obestämda och överdrivna mängder kan i vissa språk uttryckas genom specifika räkneord med tvärspråkligt varierande, exakta numeriska värden, t ex danska hundredesytten "117". Överdrivna mängder kan även uttryckas med andra kvantifieraruttryck (t ex engelska zillion) som liknar räkneord i form och funktion, trots att de inte har något eget numeriskt värde. Dessa hyperboliska räkneord och kvasinumeriska uttryck är vanligt förekommande i informellt språk, men har ännu inte varit föremål för en systematisk tvärspråklig undersökning. I denna studie extraheras hyperboliska räkneord och kvasinumeriska uttryck från en massivt parallell korpus av film- och TV-undertexter i ett bekvämlighetsurval av 50 språk, genom automatisk ordlänkning och seed-uttryck på 5 språk. Ytterligare uttryck samlas in genom elicitering. De identifierade uttrycken analyseras och kategoriseras för att undersöka tvärspråkliga mönster i förekomst, numeriskt värde, morfologi, funktion och användning. Hyperboliska räkneord tenderar tvärspråkligt att föredra vissa potenser av talbasen som värden, och konsekventa mönster (med varierande tvärspråklig frekvens) för konstruktion av kvasinumeriska uttryck identifieras.

I forskningsöversikten redogörs för ett resultat från vad nutida forskning belyser om förskollärarens arbetssätt i skog och natur. Enligt Läroplan för förskolan, Lpfö 18 (Skolverket 2018) ska alla barn i verksamheten få chansen att vistas i olika naturmiljöer som en del i arbetet för barns hälsa och välbefinnande. I och med att naturliga miljöer som skogar och ängar reduceras i vårt samhälle för att ge plats åt fler vägar, industrier och bostäder finns risken att målet ur Läroplanen blir ouppnåeligt för förskolor i framtiden. De traditionella förskolorna är därför i behov av ett nytänkande i relation till barns miljöengagemang i arbetet för en hållbar utveckling. Skogen erbjuder en mängd olika naturmaterial och omgivningar som på ett naturligt sätt utmanar barnen och bidrar till bättre resultat och inlärning. Förskollärarna möter barnen i deras lek och i ett planerat undervisningsinnehåll. Arbetssättet kännetecknas av att barnen och förskollärarna arbetar sida vid sida och med stöd av omgivningarna hittar förskollärarna utmaningar och möjligheter till ett biologiskt utforskande för barnen. Den verbala kommunikationen är mest framträdande i samband med förskollärarnas stöttning i barnens upptäcker och i barnens begreppsbildning. Materiel som används i skog och naturundervisningen i förskolan är främst naturmaterial. Barnen integrerar med materialen och delar sina hypoteser och tankar med varandra i samtal och i leken. / The research overview reports on a result from what contemporary research sheds light on the preschool teacher's working methods in forests and nature. According to the Preschool Curriculum, Lpfö 18 (Skolverket 2018), all children in the organization must have the chance to stay in different natural environments as part of the work for children's health and well-being. With natural environments such as forests and meadows being reduced in our society to make room for more roads, industries and housing, there is a risk that the goal from the Curriculum will become unattainable for preschools in the future. The traditional preschools are therefore in need of new thinking in relation to children's environmental involvement in the work for sustainable development. The forest offers a variety of natural materials and surroundings that naturally challenge the children and contribute to better results and learning. The preschool teachers meet the children in their play and in a planned teaching content. The working method is characterized by the children and the preschool teachers working side by side and with the support of the surroundings, the preschool teachers find challenges and opportunities for biological exploration for the children. Verbal communication is most prominent in connection with the preschool teachers' support in the children's discoveries and in the children's concept formation. Material used in the forest and nature education in the preschool is mainly natural material. The children integrate with the materials and share their hypotheses and thoughts with each other in conversation and in play.

Studien undersöker användningen av Goyas etsning När förnuftet sover kommer monstren och Fuselis oljemålning Nattmaran som förekommer i slasherfilmen Terror på Elm Street (2010). Konstverken är placerade i en scen där konstverken bland annat får en självrefererande roll eftersom det som sker i konstverken även sker i filmen. Syftet med studien är att undersöka vad konstverken fyller för funktion i filmen och att undersöka om det finns stilistiska och tematiska likheter mellan konstverken och filmen trots att det skiljer ungefär 200 år mellan dem. De båda konstverken analyseras semiotiskt och filmen analyseras främst utifrån studiens teoretiska perspektiv: intermedialitet, transmediering och intertextualitet.   Resultatet visar att slasherfilmer och skräckfilmer är väldigt flitiga med användandet av intertextuella referenser och självrefererande uttryck men att det är svårt att veta exakt vad konstverken har för betydelse. Tidigare forskning visar att tidig skräckfilm inspirerades av gotiska romaner och romantiska konstverk vilka transmedierades till filmmediet när det var tekniskt möjligt. Mellan konstverken och filmen går det att hitta flera stilmässiga och tematiska likheter som är typiska för det som började framhävas under romantiken. Terror på Elm Street (2010) bär på flera postmoderna drag, bland annat eftersom filmen kombinerar uttryck från det förflutna och berör gränsen för vad som ses som fin- respektive populärkultur. / This study examines Goya’s etching The Sleep of Reason Produces Monsters and Fuseli’s The Nightmare and how they are used in the slasher movie A Nightmare on Elm Street (2010). The purpose of this study is to explore the artworks and their role within the movie and examine if it is possible to distinguish stylistic and thematic similarities between the works despite being separated by approximately 200 years. The artworks are analyzed according to a semiotic method, while the movie is analyzed mainly using the study’s theoretical aspects: intermediality, transmediality and intertextuality. The result shows that intertextual references and self-referential expressions are frequently used in slasher movies. However, the specific role which these artworks play in the movie is often hard to decipher. There are several similarities between the artworks and the movie and previous studies shows that early horror movies were influenced by gothic novels and romantic paintings which were transmediated to fit the film medium. The art works used in A Nightmare on Elm Street (2010) have the same motifs as part of the film’s story and are also part of a postmodern trend of mixing between so called high culture and popular culture.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka ord och uttryck som förekommer när härskartekniker används på det sociala mediet Facebook. Kvantitativa och kvalitativa metoder har använts för att undersöka hur män och kvinnor i ålder mellan 25–65 år har blivit utsatta för härskarteknikerna förlöjliga, påförande av skuld och skam samt våld och hot om våld. Resultatet visar att kvinnor oftare blir utsatta för härskarteknikerna än män. Härskartekniken förlöjligande är den härskarteknik som oftast förekommer och nedvärderande är den kategori för karakteristik av olämpligt språkbruk som förekommer mest. De slutsatser som går att dra utifrån undersökningen är att kvinnor ännu är de som oftast utsätts för härskartekniker samt att yngre människor uttrycker grövre ord och uttryck då de nyttjar härskartekniker på Facebook. / The purpose of this study is to investigate the words and phrases that occur when suppression techniques are used on the social media Facebook. Quantitative and qualitative methods have been used to investigate how men and women between the ages of 25-65 have been exposed to suppression techniques ridicule, the infliction of guilt and shame, and the violence and threat of violence. The result shows that women are more often exposed to the suppression techniques than men. The suppression technique ridiculous is the most prevalent technique and downgrading is the category of characteristics of inappropriate language use that occurs most frequently. The conclusions that can be drawn from the survey are that women are still the ones who are most often exposed to suppression techniques and that younger people express rougher words and expressions when they use suppression techniques on Facebook.

<p>Syftet med studien var att undersöka interaktion vid logopedisk intervention för personer med afasi. Interaktionen utspelade sig i en institutionell kontext där undersökningen syftade till att påvisa om interaktionen skiljer sig åt beroende på interventionens form. Bakom studien finns antagandet att afasi påverkar förmågan att kommunicera. Språkliga svårigheter, såsom ordmobiliseringsproblem samt språkförståelseproblem, kan leda till pragmatiska svårigheter, och intervention syftar ofta till att öka förmågan att använda språket i olika vardagliga aktiviteter. Metoden för analysen i studien är inspirerad av Conversation Analysis (CA) då det är en metod för att systematiskt analysera interaktion. Sex interventionssamtal mellan logopeder och personer med afasi spelades in och analyserades med hjälp av CA. Fem logopeder och sex patienter med afasi medverkade i studien. Analysen resulterade i identifikation av fyra, för syftet, relevanta fenomen: riktning i samtalet, gemensamt mål, avslut av samtalsämne samt avdramatiserande uttryck. Efter analysen kunde följande tendenser konstateras: Logopeden tar ansvaret för samtalet, men det framkom en antydan till att patienten tar mer initiativ att påverka riktningen i samtalet vid friare delar, såsom icke-uppgiftsinriktade delar av interventionen. Oftast satte logopeden målet i samtalet och tog därmed ansvar för att ett gemensamt mål skapades. I interventionssamtalen var det logopeden som oftast stod för ämnesbyten och avslut. Det framkom i analysen att patienten oftare avslutade samtalsämnet i icke-uppgiftsinriktade än i uppgiftsinriktade delar av interventionen. Avdramatiserande uttryck i samtalet användes ofta för att undvika att hota patientens ansikte, oavsett vem som avdramatiserade situationen.</p>

Syftet med studien var att undersöka interaktion vid logopedisk intervention för personer med afasi. Interaktionen utspelade sig i en institutionell kontext där undersökningen syftade till att påvisa om interaktionen skiljer sig åt beroende på interventionens form. Bakom studien finns antagandet att afasi påverkar förmågan att kommunicera. Språkliga svårigheter, såsom ordmobiliseringsproblem samt språkförståelseproblem, kan leda till pragmatiska svårigheter, och intervention syftar ofta till att öka förmågan att använda språket i olika vardagliga aktiviteter. Metoden för analysen i studien är inspirerad av Conversation Analysis (CA) då det är en metod för att systematiskt analysera interaktion. Sex interventionssamtal mellan logopeder och personer med afasi spelades in och analyserades med hjälp av CA. Fem logopeder och sex patienter med afasi medverkade i studien. Analysen resulterade i identifikation av fyra, för syftet, relevanta fenomen: riktning i samtalet, gemensamt mål, avslut av samtalsämne samt avdramatiserande uttryck. Efter analysen kunde följande tendenser konstateras: Logopeden tar ansvaret för samtalet, men det framkom en antydan till att patienten tar mer initiativ att påverka riktningen i samtalet vid friare delar, såsom icke-uppgiftsinriktade delar av interventionen. Oftast satte logopeden målet i samtalet och tog därmed ansvar för att ett gemensamt mål skapades. I interventionssamtalen var det logopeden som oftast stod för ämnesbyten och avslut. Det framkom i analysen att patienten oftare avslutade samtalsämnet i icke-uppgiftsinriktade än i uppgiftsinriktade delar av interventionen. Avdramatiserande uttryck i samtalet användes ofta för att undvika att hota patientens ansikte, oavsett vem som avdramatiserade situationen.

Denna avhandling handlar om en förberedelseklass med elever (7-10 år) som har ett annat hemspråk än svenska (arabiska, kurdiska, thailändska). Utifrån empiri som samlats in genom videoinspelningar och observationer under ett års tid i en förberedelseklass studeras elevernas deltagande och språkinlärning i det dagliga klassrumsarbetet. I studien kombineras språksocialisationsteorier med en konversationsanalytisk ansats som bygger på detaljerade transkriptioner och analyser av interaktionen. Mer specifikt studeras elevernas kommunikativa praktiker såsom de utvecklas i klassrummets interaktionella ekologi och på ett sätt som situerar elevernas svenska språkutveckling inom ramen för deras konkreta klassrumserfarenheter. Tre återkommande kommunikativa praktiker identifieras och analyseras ingående: (1) påkallande av uppmärksamhet; (2) självselektioner till talturer i flerpartsamtal; (3) språklek och metapragmatisk lek. Resultaten presenteras i fyra studier. Den första artikeln fokuserar på hur eleverna påkallar lärarens uppmärksamhet under individuellt arbete. Studien visar hur de uppgraderar sina försök att försäkra sig om lärarens uppmärksamhet genom att använda både verbala och icke-verbala resurser, inklusive affektiva markeringar och klassrumsartefakter. I den andra studien analyseras elevernas självselektioner i lärarledda samtal ur ett longitudinellt perspektiv. I artikeln framkommer hur deltagandet i dessa aktiviteter är intimt relaterat till språkliga och interaktionella kompetenser med konsekvenser för elevens ’identitet’ i klassrumsgemenskapen. I den tredje studien utforskas barnens metapragmatiska lekar. Studien visar hur de skapar skämtsamma episoder i vilka de överträder lokala normer för språkbruk. I den fjärde studien analyseras slutligen barnens spontana språklekar, vilka kan ta formen av egeninitierade ’språklektioner’, ett gemensamt utforskande av språklig form och mening, som även innefattar något av ett offentligt framträdande för kamratgruppen. Sammantaget, visar studierna olika aspekter av informellt lärande i ett klassrum och lyfter fram praktiker som hitintills ofta förbigåtts i forskning om andraspråkslärande. / The present thesis investigates L2 learners’ participation and language learning in a Swedish immersion classroom (ages 7-10). The data consist of video recordings and observations of classroom (and recess) activities, during one school year. Methodologically, the present thesis combines insights from language socialization with detailed transcriptions and analysis, inspired by conversation analytic approaches. More specifically, the learners’ communicative practices are studied as they emerge in the interactional ecology of a specific classroom, situating Swedish language (L2) development within the concrete classroom experiences of the learner. Three communicative practices were recurrently identified in the children’s classroom repertoires: (i) summonses; (ii) self-selections; (iii) language play, including metapragmatic play. The findings are documented in four studies. The first article focuses on how L2 novices solicit the teacher’s attention during individual seatwork. It illustrates how the novices upgraded their attempts to secure the teacher’s attention by employing multimodally structured summons turns, involving affective stances and displays of classroom artefacts. In the second study, an L2 novice’s self-selections in teacher-fronted (conversational) activities are analysed in a longitudinal perspective, showing how participation in such activities was related to language, and interactional skills, that were consequential for ‘learner’ identity in the classroom community. The third study explores the children’s metapragmatic play and demonstrates how they created joking episodes, involving transgressions from local classroom norms. Finally, the fourth study analyses children’s spontaneous form-focused language play. It demonstrates that such playful episodes and transgressions from ‘correct’ language form recurrently evolved into spontaneous peer-run ‘language lessons’; a form of aesthetic explorations of language form and meaning, involving multiparty public performances. As a whole, the present studies illuminate different aspects of informal learning in language classrooms, highlighting practices that have largely escaped systematic attention in much prior work on second language acquisition.