Gothic literature has a tradition of dealing with dark subjects, themes and motifs, as well as depicting fear in different shapes and forms. Dani Cavallaro describes dark fiction in terms of the "aesthetic of the unwelcome". The philosopher Edmund Burke separates the beautiful from the sublime and writes that everything that is capable of producing a terror of pain and death is a source of the sublime. In her essay "On the Supernatural in Poetry", Ann Radcliffe draws a clear line between the concepts of terror and horror and distinguished them as fundamentally different. In this essay, I define the terms horror and terror by following up the research surrounding Radcliffes statement. I begin with the concept of terror that Burke and other writers define as an elevated and positive feeling, then move on to account for the discussion surrounding Matthew Lewis' novel The Monk. It was considered pornographic, lewd and outright dangerous in its obscenity with blatant depictions of violence, gore and sex. Since Radcliffe and Lewis were contemporary I reckon that it is profitable to explore this tension further in my essay. From Radcliffe and Lewis I find out how the concepts of terror and horror have developed with time and how modern theorists conceive this distinction.

L'objectif de mon travail a été de développer, réaliser et tester un spectromètre de masse neutre afin d'étudier les exosphères planétaires : NIMEIS (Neutral and Ion Mass and Energy Imaging Spectrometer). Les particules présentes dans les exosphères planétaires peuvent s'interpréter comme la signature des processus d'interaction entre l'environnement des objets planétaires et leur atmosphère et/ou surface. Un instrument de mesure, capable de déterminer la masse et l'énergie des particules de l'exosphère a été imaginé afin d'identifier et caractériser ces processus. Un modèle numérique d'un spectromètre de masse et d'énergie pour la mesure des neutres et ions exosphériques a été développé afin de répondre aux objectifs instrumentaux imposés par notre connaissance de ces processus. A partir du modèle numérique obtenu, un prototype a été réalisé et des tests ont été effectués. En parallèle, j'ai travaillé sur le développement d'une source d'ionisation, également nécessaire pour le fonctionnement optimal du spectromètre de masse neutre, basée sur l'utilisation de nanotubes de carbone comme émetteurs d'électrons. Nous travaillons en collaboration avec un laboratoire Sud Coréen qui produit les nanotubes de carbone. Mon travail a permis de définir, concevoir et modéliser différents types de dispositifs pour parfaire l'extraction des électrons. J'ai également travaillé sur la définition et l'optimisation du modèle numérique de l'optique de l'instrument PICAM (Planetary Ion CAMera). PICAM est un spectromètre de masse d'ions de la mission Bepi-Colombo ayant pour objectif d'étudier l'exosphère ionisée de Mercure. La particularité de cet instrument est de mesurer la masse, l'énergie et de produire une image instantanée d'un champ de vue hémisphérique. L'optimisation du modèle s'est faite à partir d'un modèle numérique en partant du design de l'instrument DION de la mission Phobos-Grunt (Vaisberg et al. 2010). L'objectif de cette optimisation a consisté en la recherche d'une augmentation du facteur géométrique, indispensable dans le cadre de l'exploration de Mercure.

I den här rapporten presenterar vi vår argumentation angående datoriseringen av två arbetsuppgifter på Habiliteringen, Karlskrona har inneburit ett understöd av det direkta arbetet med patienter eller av det administrativa arbetet. De anställda anser att den direkta kontakten med patienten är det viktiga, medan dokumentering och det administrativa arbetet är det ”oviktiga”, aspekt som också framgår från vår empiriska undersökning. Det finns en ambivalens med datoriseringen av dessa arbetsuppgifter som vi beskriver i vår uppsats. Å ena sidan stödjer datoriseringen dokumenteringen och det administrativa arbetet, det oviktiga, medan å andra sidan användningen av dataprogrammen har en stor potential i att indirekt understödja huvudarbetet, det direkta arbetet med patienter, vilket är det viktiga. För att belysa de här aspekterna skildrar vi i vilket syfte de anställda använder dataprogrammen, på vilket sätt de använder datorn och dataprogram, och de olika problemen som har uppstått sedan datorn har införts. Vi föreslår ett antal förslag/förbättringar som kan leda till effektivisering av huvudarbetet (arbetet med patienter) och kollateralt av arbetssättet. / Rapporten presenterar en argumentation angående datoriseringen av två arbetsuppgifter på Habiliteringen, Karlskrona har inneburit ett understöd av det direkta arbetet med patienter eller av det administrativa arbetet. De anställda anser att den direkta kontakten med patienten är det viktiga, medan dokumentering och det administrativa arbetet är det ”oviktiga”, aspekt som också framgår från vår empiriska undersökning. Vi har kommit fram till att även om de använda dataprogrammen är designade för att stödja dokumentering coh administrativt arbete, så finns det en stor potential i själva tekniken som kan göra möjligt en indirekt understödjning av huvutarbetet, som är den direkta kontakten med patienter. / Georgiana Danet E-post: mda00gda@student.bth.se E-post: georgiana_d@hotmail.com Ida Robért E-post: mda00iro@student.bth.se E-post: ida_robert@yahoo.com

Studiens syfte var att undersöka hur barn i behov av särskilt stöd inkluderas i förskolan samt vilka dilemman/utmaningar som förskollärare möter. Vi jämför förskollärares arbete med att inkludera barn i behov av särskilt stöd utifrån tre kommuners förskoleverksamheter i syfte att se huruvida det påvisas några skillnader och/eller likheter utifrån studiens frågeställningar. Studien innehåller två delstudier som utgår från varsin tematisk analys.  Det kompensatoriska-, det kritiska- och dilemmaperspektivet används för att analysera resultatet. Datamaterialet samlades in genom kvalitativa, semistrukturerade intervjuer. Det var åtta medverkande förskollärare från tre kommuner. Resultatet visade att samtliga kommuner har en samsyn kring definitionen av begreppen barn i behov av särskilt stöd och inkludering. Samtliga kommuner anser att mindre barngrupper gör det möjlig att se alla barn. Samsyn mellan hem och förskola beskrivs vara viktigt. Kommunernas skillnader var att kommun (a) belyser fingertoppskänsla, att inkludering uppstår i kamratskap, att tysta barn behöver uppmärksammas och att samsyn inom arbetslaget är viktigt. Kommun (b) framhäver barns intresse, litteratur och tillitsfull relation. Kommun (c) belyser stöd i leken.

This essay studies the strategic practices of art students, in terms of establishing positions as legitimate artists, within the Swedish higher educational system. Through interviews with six art students, the study explores the opportunities, limitations and definitions of value that agents with different capital compositions experience within the artistic educational field. Through qualitative interviews and cultural analysis, the essay shows examples of how the studied individuals navigate their perceived positions within the artistic field, and with what means they attempt to establish their wanted positions within that field. The study shows that by applying the theoretical framework created by sociologist Pierre Bourdieu, the experiences of the studied individuals relate to a greater system of power distribution, which seemingly governs over means of influence within the artistic field. This system can be found reproduced through educational institutions, such as the Swedish art schools in question. Antagonistic attempts of re-forming this institutionally governed field seem only to be coming from individuals with positions of power in general society, which points to a power structure that obstructs any pretensions on the artistic field coming from agents outside of the artistic or social elite. This essay thereby encourages further study of the arguable freedom attributed to artistic practitioners, in light of the potential creative boundaries established through institutional power.

Uppsatsen undersöker temat barns synlighet och känslor utifrån psykoterapeuten Alice Millers teorier, och utforskar detta i relation till Muminmammans roll, osynliga barn som blir synliga, hur miljön gestaltar det främmande, samspelet mellan mörker och ljus, och hur det skapar förutsättningar för utveckling. Analysen går även i dialog med tidigare forskning av Boel Westin och Janina Orlov, samt diskuterar barnlitteraturens komplexitet.

In this study, the Japanese animated film My Neighbor Totoro was analyzed with regards to what childhood discourses can be found in it, and why these discourses in particular appear. To do this, discourse theory was used as the main theoretical basis, and certain aspects of hermeneutics were also used, such as combining the hermeneutic spiral with basic film analysis as a method. The childhood discourses that are discussed are the natural child, adult children and child adults, the competent child, the vulnerable child, postmodern childhood, the lonely/psychological child, and gender discourses. First, the life context of Hayao Miyazaki was examined to see what childhood discourses that might have influenced him. The natural child seems to be the most prominent discourse throughout Miyazaki’s life and his previous work, and the discourse appears in My Neighbor Totoro as well. However, so do all the other discourses. The results are that the view of childhood expressed in the film is that children develop the best in proximity to nature and the divine. Children should aspire to become competent adults, but adults should also come closer to childhood and nature. Postmodernity is dismissed as bad for children, and the natural childhood is deemed to be in need of saving. Children are also according to the film beings capable of complex thoughts and feelings relating to fears, death and family relations. These difficult thoughts are dealt with by their imagination – an imagination that is non-separable from their reality. This could indicate another childhood discourse: the imaginative child. Apart from all this, ways to use films like this one in education are also briefly discussed through film pedagogy. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2022-01-14</p>

In this thesis, we have studied the immunological processes of joint inflammation that may be targets for future treatment of patients with arthritis. We focus on the immune-modulating properties of interferon-α (IFN-α) and uridine in experimental arthritis. The nucleoside uridine, which is regarded a safe treatment has anti-inflammatory properties notably by inhibiting tumor necrosis factor (TNF) release. Because the inflamed synovium in rheumatoid arthritis (RA) is characterised by pathogenic TNF-production, uridine could potentially be away to ameliorate arthritis. Systemic administration of uridine had no effect on antigeninduced arthritis (AIA), which is a T-cell dependent model where animals are immunized twice (sensitization) with bovine serum albumin (mBSA), before local triggering of arthritis by intra-articular antigen (mBSA) re-challenge. In contrast, intra-articular administration of uridine clearly down modulated development of AIA in a dose dependent manner and inhibited the expression of synovial adhesion molecules, influx of inflammatory leukocytes and synovial expression of TNF and interleukin 6, but did not affect systemic levels of proinflammatory cytokines or antigen-specific T-cell responses. Local administration of uridine may thus be a viable therapeutic option for treatment of arthritis in the future. Viral double-stranded deoxyribonucleic acid (dsRNA), a common nucleic acid found in most viruses, can be found in the joints of RA patients and local deposition of such viral dsRNA induces arthritis by activating IFN-α. Here we show that arthritis induced by dsRNA can be mediated by IFN-producing dendritic cells in the joint and this may thus explain why viral infections are sometimes associated with arthritis. Earlier, to study the effect of dsRNA and IFN-α in an arthritis model, that like RA, is dependent on adaptive immunity, dsRNA and IFN-α were administered individually during the development of AIA. Both molecules clearly protected against AIA in a type I IFN receptor-dependent manner but were only effective if administered in the sensitization phase of AIA. Here we show that the anti-inflammatory effect of IFN-α is critically dependent on signalling via transforming growth factor β (TGF-β) and the enzymatic activity of indoleamine 2,3 dioxygenase 1 (IDO). The IDO enzyme is produced by plasmacytoid DC and this cell type was critically required both during antigen sensitization and in the arthritis phase of AIA for the protective effect of IFN-α against AIA. In contrast, TGF-β and the enzymatic activity of IDO were only required during sensitization, which indicate that they are involved in initial steps of tolerogenic antigen sensitization. In this scenario, IFN- α first activates the enzymatic activity of IDO in pDC, which converts Tryptophan to Kynurenine, which thereafter activates TGF-β. Common for IDO-expressing pDC, Kyn and TGF-β is their ability to induce development of regulatory T cells (Tregs). We found that Tregs were crucial for IFN-α-mediated protection against AIA, but only in the arthritis phase. In line with this, adoptive transfer of Tregs isolated from IFN-α treated mice to recipient animals in the arthritis phase clearly protected against AIA. The numbers of Tregs were not significantly altered by IFN-α but IFN-α increased the suppressive capacity of Tregs against antigen-induced proliferation. This enhanced suppressive activity of Tregs in the arthritis phase was dependent on the earlier activated enzyme IDO1 during the sensitization phase of AIA. Thus, presence of IFN-α at the time of antigen sensitization activates the enzymatic activity of IDO, which generates Tregs with enhanced suppressive capacity that upon antigen re-challenge prevents inflammation. We have thus identified one example of how immune tolerance can be developed, that may be a future way to combat autoimmunity.

Inom psykiatrin finns det delade meningar gällande religionens roll för psykiskt välmående. Bland dem som tror att religionen har en positiv inverkan på den psykiska hälsan finns C.G. Jung och Viktor E. Frankl, båda har de varit i kontakt med Sigmund Freud som är av motsatt åsikt och ser religionen som en kollektiv tvångsneuros. 1 Jung och Frankl pratar båda två om religiositet i det omedvetna och jag skulle vilja undersöka närmare vad de menar med det begreppet, Frankl har kritiserat Jung och anser att de inte har samma uppfattning men jag är inte säker på att skillnaden är så stor dem emellan.

Ur ett barndomssociologiskt perspektiv studeras i denna uppsats tre riktningar i forskningen om barns läslärande samt de metoder som bygger på denna. De tre riktningarna är: Traditionell pedagogisk och psykologisk forskning om barns läslärande; Emergent literacy/Early literacy samt Literacy from infancy. I första hand studeras skrifter av tre svenska forskare: Ingvar Lundberg, Caroline Liberg och Ragnhild Söderbergh. Syftet är att undersöka vilka barndomsdiskurser och vilka sätt att se på begreppen barn och barndom som speglas. I Lundbergs forskning ser jag diskursen om Barnet som kultur- och kunskapsåterskapare – ett förhållningssätt som säkrar makthierarkin mellan barn och vuxen. Barnet tränas under strukturerade former under ledning av en vuxen och syftet är att ge en stadig grund inför den senare läsundervisningen i skolan, undervisning som i första hand bygger på syntetiska metoder med bokstavsinlärning och ljudning. I Libergs forskning syns diskursen Barnet som aktiv kultur och kunskapsåterskapare. Förhållningssättet liknar det som beskrivs av Lundberg men man hyser en större tilltro till barnets kompetens och förmåga att dra egna slutsatser. Utifrån barnets frågor och intresse stöttar den vuxne genom att visa på bokstävers betydelse och ljudningens principer. En alternativ väg visar Söderbergh på. Hennes metod bygger på att en vuxen aktivt försöker väcka det lilla barnets intresse för skriftspråket genom att fokusera på skrivna ords betydelse, innehåll och funktion snarare än på form och avkodningsteknik. När intresset finns lämnas lärandet helt över till barnet och den vuxnes roll blir att stimulera på rätt nivå. Här syns diskursen om det kompetenta barnet och även ett ifrågasättande av makthierarkin mellan barn och vuxen. Inom Lundbergs och Libergs forskningstraditioner rör man sig inom ramen för den diskurs som jag valt att benämna Skolan som läsandets arena t ex på så sätt att aktiviteterna utgår ifrån de enskilda bokstäverna och ljudningen och därmed initierar det man tänker sig att skolan senare kommer att ta över. Söderberghs forskning innebär ett ifrågasättande av denna diskurs då den handlar om läslärande vid en avsevärt mycket tidigare ålder och dessutom med en helt annan metod. Forskningen/metoden blir därtill problematisk då den både hamnar inom ramen för den vedertagna diskursen om Det naturliga barnet och inom diskursen om Det kompetenta barnet, i meningen läskunnigt. Den ifrågasätter därmed både lärarens roll och kanske också skolsystemet i stort. Anledningen till att hennes metod inte får större genomslag kanske i sin tur kan förklaras som en rädsla för Det kompetenta, läskunniga lilla barnet.