1 juli 2007 upphörde tillståndsplikten att gälla i Sverige och allmännyttiga bostadsföretag undslapp att ansöka om tillåtelse hos Länsstyrelsen för försäljning av företagets fastigheter. I spåren av detta öppnades möjligheten för företagen att i större utsträckning planera sitt fastighetsbestånd, och därmed även företagets och kommunens ekonomi. Syftet med vår studie är att beskriva allmännyttiga bostadsföretags ekonomiska planering av sitt fastighetsbestånd, förklara huruvida upphävandet av tillståndsplikten har påverkat planering och motiv för försäljning. Dessutom vill vi belysa allmännyttans tankar kring den nya lagstiftningen som är på gång genom att arbeta utifrån frågeställningen nedan: Hur planerar allmännyttiga bostadsföretag sitt fastighetsbestånd, hur har borttagandet av tillståndsplikten påverkat och hur kommer den nya lagen som ska ersätta allbolagen påverka allmännyttan och dess planering? För vår studie har vi valt en kvalitativ ansats och genomfört intervjuer med tio olika allmännyttiga bostadsföretag i olika län i Sverige. Vi har samlat teori inom ämnena allmännyttan, tillståndsplikten och om den nya lagen som ligger som förslag hos riksdagen, Prop. 2009/10:185, och ska eventuellt börja gälla 1 januari 2011. Dessutom har vi tittat på teorier angående olika företagsekonomiska modeller och strategier som används för optimal fastighetsplanering. Vid sammanställningen av vår studie ser vi att företagens användning av strategier skiljer sig i stor omfattning. MKB Fastighets AB hyser största omsorg över sitt bestånd genom att planera och analysera, medan några av de andra intervjuade företagen i större utsträckning styrs av influenser på dagens marknad. Företagen är dock överens om att tillståndsplikten inte har påverkat dem nämnvärt och vid intervjutillfällena upplever vi en genomgående positiv förväntan på det nya lagförslaget, och vad som kanske blir början på allmännyttans väg mot affärsmässighet.

På flera håll i Sverige görs insatser för att vända den negativa utvecklingen i socioekonomiskt svagare områden för att öka den sociala jämlikheten. Syftet med detta arbete var att analysera olika aktörers möjligheter och utmaningar med att skapa social hållbarhet i dessa områden. Vi har undersökt hur olika aktörer arbetar med att skapa social hållbarhet, utmaningar med detta, hur samverkan används samt allmännyttiga bostadsbolagens roll. Vi utgick från de teoretiska begreppen samverkan, socialt kapital och medborgarinflytande när vi analyserade Stångåstadens och andra aktörers arbete i socioekonomiskt svagare områden. Genom kvalitativa intervjuer fann vi att mycket av arbetet med social hållbarhet är personbundet. Begreppet social hållbarhet behöver definieras och ansvaret fördelas inom samverkansgrupper. Slutsatserna är att samverkan är avgörande för social hållbarhet och till stor del avhängt på personerna som driver utvecklingen. / Across Sweden efforts are being made to reverse the negative development in socioeconomically weaker areas with the aim of increasing social equality. The purpose of this essay was to analyse actors’ possibilities and challenges in creating social sustainability in these neighbourhoods. We examined actors' methods to increase social sustainability and the challenges they face. How cooperation is utilised and what role municipality owned housing companies have has also been examined. We used the concepts ‘cooperation’, ‘social capital’ and ‘citizen participation’ to analyse how Stångåstaden and other actors work in socioeconomically weaker areas. By conducting qualitative interviews we found that much of the work with social sustainability is individually based. The concept of social sustainability must be defined and responsibilities shared within cooperating groups. In conclusion, cooperation is central to social sustainability and largely dependent on the people who drive development forward.

This thesis is about renovations and municipal housing companies, and more generally, it concerns housing inequality and urban restructuring. The Swedish housing market is strongly characterized by housing inequality, and, in addition, large parts of the affordable rental stock are facing need for renovations. Renovations which risk making the rental stock less accessible and, in addition, reinforce inequality and displacement. Half of all the properties facing renovation in Sweden are owned by municipal housing companies, allmännyttan, which are obliged to provide good and accessible housing for everyone and the common benefit. However, since 2011, the municipal housing companies are at the same time to operate under preconditions that require profit. In the light of this potential conflict of interest, the overarching purpose has been to provide an empirical exploration and problematization of how renovations are managed and motivated within allmännyttan and what potential implications this has on supplying good housing for all. Through the case of the municipal housing company Bostads AB Poseidon and the district Frölunda Torg in Gothenburg, renovations have been explored within a municipal setting and larger urban restructuring process. The material that formed the empirical data was qualitative and comprised three parts: policy, communication with tenants, and interviews with employees at Bostads AB Poseidon. Central concepts in exploring the renovations have been displacement pressure, urban restructuring, and hegemonic gaze. The thesis has identified several aspects concerning renovations and the altered role of allmännyttan which raises questions whether the renovations can be understood as for the common benefit.

Boendesegregationsfrågan har under de senaste årtiondena blivit mer och mer uppmärksammad i den kommunala planeringen. Personer med olika bakgrund och attribut bor allt mer segregerat, där den geografiska uppdelningen debatteras för att innebära social exkludering och utsatthet. Det har därmed riktats fysiska åtgärder mot utsatta områden med syfte att motverka boendesegregation och dess negativa effekter. Hanterandet av boendesegregation har av den anledningen också fått möta mycket kritik, då kommuner tenderar att se boendesegregation som en effekt av den fysiska strukturens utformning, medan kritiker menar på att boendesegregation snarare grundas i andra sociala bakomliggande faktorer. Denna studie har därmed undersökt och redogjort för hur kommuner hanterar boendesegregation i sin kommunala planering, och vilka bakomliggande resonemang som förekommer mellan planerare. I studien framgår det att de undersökta kommunerna visar stor tilltro till fysiska åtgärder som att blanda upplåtelseformer, skapa mötesplatser och skapa bättre fysiska kopplingar mellan boendeområden, och att dessa åtgärder vidare förväntas ha en motverkande effekt på boendesegregation. Studien visar därtill att boendesegregation hanteras utefter institutionaliserade och stigberoende tankefigurer om att problemet till stor del ligger i den fysiska miljön och en föreställning om att det går att påverka sociala strukturer med förändringar i den fysiska miljön.

This thesis investigates the development of entrepreneurialism in the the Stockholm-based municipal housing company AB Familjebostäder’s management of the Rinkeby neighbourhood between 1985 and 1995; chiefly through the rebuilding project called the Rinkeby Project. The thesis shows that Familjebostäder’s management and the Rinkeby Project displayed significant, albeit partial, developments of entrepreneurialism in the period. Crucially, entrepreneurialism was intimately intertwined with a discourse on urban decline, depicting Rinkeby as a neighbourhood marked by decay, and its populations as dangerous and unpredictable racialized Others. Using a discourse analysis informed by theories of spatial dynamics - that is theories of entrepreneurialism and discourse on urban decline - the thesis shows that the discourse on urban decline rationalized and legitimized entrepreneurialism. Contrary to the current scholarly conception, the thesis argues that entrepreneurialism in Stockholm has not been limited in space to the inner city, or in time to the period after the reforms in housing policies of the 1990’s. / <p>Mitt utbildningsprogram går inte att välja under fliken "Examen". Programmet heter "Masterprogram i historiska studier med inriktning på historia".</p>

Sweden is suffering from a large housing shortage due to urban population growth and low levels of new construction. Public housing companies play a major role on the market with their 46 percent share of the rental market. The production of rental apartments is especially problematic since profitability is limited. The low levels of new supply could be explained by high construction costs since they have reached levels that now inhibit the building of new rental apartments. One approach to increasing the supply of rental apartments on the Swedish housing market is by introducing framework procurements for turnkey ready multi-family housing. The effect of such framework procurement is researched, analyzed and put in relation to theories in the field of real estate economics, urban spatial theory, industrialized housing construction and competition. The objective of this thesis is to contribute to the field of research and increase the knowledge of supply side factors on the housing market. To fulfill the purpose of this thesis, analysis has been conducted with a mixed method approach, using a survey and interviews to reach all the public housing companies that have used the framework procurement Kombohus Bas. The case was chosen because it is a framework procurement for turnkey ready multi-family housing. Kombohus Bas has been developed by the Swedish Association of Public Housing Companies in order to try to help the public housing companies increase the supply of rental apartments. Research results show that the framework procurement Kombohus Bas has increased the number of rental apartments on the Swedish housing market, most importantly because it has lowered the production costs, as well as simplified and shortened the process of building housing. Thus, the use of framework procurements for turnkey ready multi-family housing could reduce the housing shortage. / Det råder en stor bostadsbrist i Sverige idag vilken framförallt beror på en ökande befolkning och låga nivåer av nyproduktion. De allmännyttiga bostadsbolagen är stora aktörer inom bostadssegmentet med en andel om 46 procent av hyresmarknaden. Produktionen av hyresrätter är speciellt problematisk eftersom lönsamheten är begränsad. De låga nivåerna av nytt utbud kan till viss del förklaras av höga produktionskostnader eftersom dessa har nått nivåer som nu hämmar nyproduktionen av hyresrätter. Den här forskningsrapporten analyserar möjligheten att öka utbudet av hyresrätter på den svenska bostadsmarknaden genom att introducera ramavtalsupphandlingar för nyckelfärdiga flerfamiljshus. Effekten av sådana ramavtalsupphandlingar analyseras i denna studie och sätts i relation till teori inom fastighetsmarknaden, stadsbyggnadsekonomi, industrialiserat byggande och konkurrens. För att uppfylla målet med studien har ett case kallat Kombohus Bas studerats. Kombohus Bas valdes ut på grund av att det är en prispressad ramavtalsupphandling för nyckelfärdiga flerfamiljshus. Ramavtalsupphandlingen har tagits fram av Svenska Allmännyttans Bransch Organisation, SABO, med syfte att försöka underlätta för de allmännyttiga bostadsbolagen till att öka utbudet av hyresrätter på marknaden. Syftet med studien är att bidra till befintlig forskning och öka kunskaperna kring de faktorer som påverkar utbudssidan av bostadsmarknaden. Forskningen har utförts genom att använda en blandad metodik där både en enkät och intervjuer har genomförts med syfte att nå alla allmännyttiga bostadsbolag som använt ramavtalsupphandlingen Kombohus Bas. Resultatet från studien visar att ramavtalsupphandlingen Kombohus Bas har ökat utbudet av hyresrätter på den svenska bostadsmarknaden, främst genom att sänka byggkostnaderna samt genom att förenkla och förkorta byggprocessen. Detta resultat indikerar att bostadsbristen kan minskas genom att använda ramavtalsupphandlingar för nyckelfärdiga flerfamiljshus.

Studien kommer med stöd av befintlig teori gå in mer på detalj kring tre utvalda skånska kommuner som under 2020 sålt en signifikant andel av sitt fastighetsbestånd. Syftet är att undersöka anledningar till försäljning och hur avyttringarna ställer sig i förhållande tillkommunernas bostadsförsörjningsansvar och lagen om kommunala bostadsaktiebolags (SFS 2010:879) villkor att agera utifrån affärsmässiga principer. Med ett kvalitativt tillvägagångssätt med kvantitativa inslag har en sammanfattning gjorts av skånska kommuners försäljningar och soliditet där en mer detaljerad dokumentanalys påbörjades utav kommuner som skiljde sig från resterande. I det här fallet valdes Trelleborgshem, Bjuvsbostäder och Skurupshem. Empirisk data samlades in från offentliga dokument från kommunala ärenden för att sedan analyseras i förhållande till relevant teori.  Den gemensamma anledningen till att de tre olika kommunerna sålde andelar av fastighetsbeståndet var att de behövde frigöra kapital, men kapitalets planerade användningsområde varierade. Trelleborgshem ville bygga nya bostäder, Skurupshem ville underhålla befintligt bestånd och bygga ett antal nya bostäder medan Bjuvsbostäder frigjorde kapital främst för utdelning till Bjuvs kommun som hade skulder att betala av. Det finns entydlig ideologisk koppling mellan inställning till försäljning och partitillhörighet i beslutsprocessen för alla tre kommuner. Ledamöter i högerpolitiska partier röstar ofta till fördel för en försäljning medan ledamöter i vänsterpartier röstar mot. Försäljningarna konstateras ha en viss påverkan på kommunernas möjligheter att uppfylla sitt bostadsförsörjningsansvar. Trelleborgshem och Bjuvsbostäder varnade kommunerna att deras möjligheter att bidra till att bostadsförsörjningsansvaret för kommunen minskar i och med försäljningen, medan Skurupshem var i samtyckte med Skurups kommun att en försäljning behövdes för att öka möjligheten att uppfylla bostadsförsörjningsansvaret. Trelleborgshem och Skurupshem agerade affärsmässigt med försäljningen genom att sälja delar av sitt bestånd för finansiering till projekt. Trelleborghem ansåg dock att försäljningen kunde förbättras utifrån en affärsmässig grund. Bjuvsbostäder anser att deras försäljning är ekonomiskt förödande och skapar negativt resultat, vilket är i direkt konflikt med affärsmässiga principer. Bjuvs kommun menar däremot att Bjuvsbostäder överdriver om påverkan på lönsamheten. Om försäljningens förhåller sig till affärsmässiga principer går inte att avgöra i dagsläget eftersom den ekonomiska påverkan är långsiktig. / Based on earlier studies, a study has been established to examine why three prevailing municipalities, during 2020 decided to sell parts of their portfolio and how this coincides with their legislated responsibility to provide housing to their citizens. Furthermore, an examination has been made on the sales’ intrusion on the legislated terms of business-like principles. Using a qualitative method with an element of a quantitative concept, a summary of Scanian municipalities’ sales along with their solidity has been done which helped initiate a more detailed document analysis based on differencing values. In this case the chosen municipal housing companies were Trelleborgshem, Bjuvsbostäder and Skurupshem. Empirical data was gathered from publicly available documents from municipalities, which were then analysed in relation to relevant theories.  The common reason for the three municipalities to sell shares of their property portfolio was the need to liquidate capital while the planned area of usage differed. Trelleborgshem wanted to construct new housing while Skurupshem wanted to perform maintenance on existing properties and construct some new housing. Bjuvsbostäder’s reason to sell was to distribute capital to the municipality for them to pay off debts. There is a distinct ideological connection between the outlook of selling and which political party the members of the municipality belong to. Members in right winged parties often vote in favour of selling while left winged party members vote against it. The sales are stated to have a certain effect on the municipalities’ ability to provide housing to their citizens. Trelleborgshem and Bjuvsbostäder warned their respective municipalities that their ability to provide housing was affected by the sales while Skurupshem and Skurup’s municipality agreed that the sale was needed to fulfil their responsibility to provide housing.  Trelleborgshem and Skurupshem acted on business-like principles by selling parts of their property portfolio to be able to finance their new projects, although Trelleborgshem considered there to be room for improvement based on business-like values. Bjuvsbostäder considers their sale to be economically devastating for creating negative results, which is in direct conflict with business-like principles, while Bjuv’s municipality considers Bjuvsbostäder’s analysis on the economic consequences to be flawed. Whether the sale is in accordance with business-like principles, will not be noticeable in current time since the results can change long term.

I Sverige råder det för närvarande bostadsbrist. En alternativ lösning till nyproduktion är förtätning av befintliga områden genom att omvandla outnyttjade utrymmen till hyresrätter. På uppdrag från SABO har arbetet gått ut på att studera framgångsfaktorer och metoder för omvandling av outnyttjade utrymmen till bostäder för allmännyttiga bostadsföretag. Målet var att sammanställa tidigare erfarenheter för att se hur de kan tillämpas av andra fastighetsbolag inom allmännyttan. Valda undersökningsaspekter blev strategi, organisation, process och samarbeten. Undersökta bolag MKB Fastighets AB och AB Stångåstaden valdes på rekommendation från SABO medan stiftelse Bodenbo erhölls genom en nationell enkät. Näringsdepartementet har utvecklat ett ändringsförslag till plan- och byggförordningen som kallas återbostadisering. Detta förslag innebär att ytor som omvandlas i befintliga bostadshus inte ska behöva leva upp till nybyggnadsstandard utan endast en standard som motsvarar övriga bostäder i byggnaden. Förslaget har undersökts för att se om den kan underlätta omvandlingar av det slag som utredningen berör.   Framgångsfaktorer:                   Samarbeten:    Öppna dialoger     I     tidigt skede ta kontakt med samarbetspartnern     Skapa tydligt     samarbete med stadsbyggnadskontor     Skapa god kontakt med     hyresgästerna     Upprätta ett samarbete     med secondhandbutiker             Omvandlingsprocess:     Tydlig     målsättning     Inventera     utifrån miljösynpunkt     Släpp     omöjliga projekt     Välj     entreprenad efter förutsättningar och mål     Kommunikation     Användning     av ramavtalsupphandlade hantverkare     Planprocessen     kan undvikas                     Strategi: Etablerad och tydlig strategi Nyttjande av befintliga fastigheters tillbehör Kommun som ställer krav Inventera hela beståndet Rätt person till rätt uppgift Angelägenhetskänslan Ok att inte sträva efter nybyggnadsstandard Rätt åtgärder efter förutsättningar i beståndet   Organisation: Tydlig ansvarsfördelning Rätt kompetens         Resultaten pekar på att denna typ av omvandlingar är genomförbara över hela landet för allmännyttiga bostadsföretag. De omvandlade bostädernas kvaliteter upplevs som goda och med karaktär. Standarden kan variera beroende på målsättningen. Den allmänna uppfattningen som skapades av återbostadiseringsförslaget var positivt eller neutralt men med liten tilltro att det skulle skapa en stor effekt för framtida omvandlingar. / In Sweden there is currently housing shortages. An alternative solution to new production is densification of existing areas by converting unused spaces into rental housing. On behalf of SABO, our goal has been to study success factors and methods for converting unused spaces into housing for public housing companies. The aim was to compile previous experiences to see how they can be applied by other real estate companies in the public sector. Selected research aspects where strategy, organization, process and cooperation. The studied companies MKB Fastighets AB and AB Stångåstaden were chosen on the recommendation of SABO while the foundation Bodenbo was obtained through a national survey. The Ministry of Industry has developed an amendment to the Planning and Building Regulation called Återbostadisering. The proposal entails that surfaces converted into existing residential buildings should not live up to new building standards but only to the standard that corresponds to other apartments in the building. The proposal has been investigated to see if it can facilitate conversions of the kind affected by the report.                         Collaboration:     Open dialogs     Contact cooperation partners in an early stage     Create clear collaboration with city-building     offices     Create good contact with the tenants    Establish a collaboration with secondhand stores           Conversion Process:         Clear goals     Inventory based on environmental considerations     Choose a contract according to conditions and     goals     Communication     Use of framework contracted craftsmen     Avoid the planning process               Success factors:   Strategy: Correct actions according to conditions in the stock Ok not to strive after new-building standards Creating a sense of meaning Drop impossible projects Right person to the right task Inventory of the entire stock Demands by the Municipality Usage of existing property accessories Established and clear strategy   Organization: Clear division of responsibility Use staff with the right skills     The results point out that this kind of conversions are feasible across the whole country for public housing companies. The qualities of the converted housings are perceived as good and having characteristics. The standard may vary depending on the goals set up by the company. The general perception created of the proposal Återbostadisering was positive or neutral, but with little confidence that it would create a major effect for future housing conversions.

Den här uppsatsen avhandlar ”populariteten” hos de vanliga hyresbostäder i Uppsalahems ägo per 2010-12-31 som förmedlades med kontraktsformen tillsvidarekontrakt under de fem åren 2006 till och med 2010. De ”popularitetsmätningar” som utförts inom ramarna för uppsatsens undersökning, baseras på ett faktiskt aktivt agerande, i aggregerad form, av de aktivt bostadssökande individerna i bolagets bostadskö under perioden, i förhållande till ovan nämnda bostäder. Den för författaren initialt tillgängliga variabeln avseende det undersökta agerandet är antalet intresseanmälningar, alltså intressefrekvensen, för var och en av de vanliga hyresbostäder som under perioden utbjudits för förmedling, enligt normalt förfarande, via Uppsalahems ordinarie publiceringskanal på bolagets webbplats. Ingen direkt redovisning av dessa intressefrekvenser sker dock. Istället fokuseras den relativa intressefördelningen samt den inverkan på bostädernas ”popularitet” som tycks ha följt av dessas egenskaper. Den relativa intressefördelningen redovisas utifrån de förmedlade bostädernas klasstillhörighet för var och en av dessa egenskapsvariabler, medan graden av inverkan undersöks för varje egenskap med kontroll för de övriga. Egenskapernas absoluta bakomliggande variabelvärden var antingen direkt eller indirekt observerbara för de bostadssökande då dessa gjorde intresseanmälningarna. De aktuella egenskaperna valdes på basis av att de enligt författaren är jämförbara, kvantifierbara och i någon mening möjliga att ha en objektiv uppfattning om. De klassindelade egenskapsvariablerna utgör undersökningens oberoende variabler, det vill säga de som ska förklara variationerna i utfall i undersökningens beroende variabel; relativ intressefördelning/”popularitet”. Egenskapsvariablerna speglar bostädernas klassindelade avstånd till innerstaden, grund- och relativhyra, storlek samt typ. Klasstillhörigheterna för de förmedlade bostäderna är i sin tur härledda utifrån varje bostads förhållande, för egenskapsvariablerna, till preciserade bakomliggande bostadsbestånd. Dessa utgörs av ett sammanlagt bestånd innehållande bolagets bostäder, som i sin tur består av fem underliggande (typ-)delbestånd om 1-5 rum, utifrån bostädernas rumsantal exklusive kök. På ovan beskrivna sätt används alltså de förmedlade bostädernas relativa förhållande till bolagets övriga bostäder inom respektive typbestånd för att tillskriva dem dess egenskaper. Även förmedlingarna delas in i sex kategorier; en för samtliga förmedlingar och fem kategorier efter bostadstyp, utifrån medianantalet intresseanmälningar för varje enskild kategori, dels för att varje kategori då får en ”populär” och en ”mindre populär” hälft, och dels utifrån tanken att skillnader i ”populariteten” mellan de olika förmedlingskategorierna är intressanta att utröna.Utifrån upplägget visas, i författarens mening, på åtminstone någon dimension av dessa bostäders ”popularitet” i de bostadssökandes ögon, och hur dessas ”popularitet” skiljde sig åt.De mer centrala resultaten av undersökningen är, för det första, att bostäder med färre antal rum i större utsträckning var ”populära”. Undersökningen av egenskapernas inverkan visar överlag på en betydande sådan ifrån främst variablerna avstånd till innerstaden respektive grundhyra, då de andra egenskaperna kontrolleras för. Övriga variablers påvisade inverkan överskuggas dock närmast av den mycket stora inverkan på sannolikheten att en förmedlad bostad var ”populär” vilken uppvisas beroende på dennas avstånd till innerstaden. Utifrån resultaten för samtliga förmedlingar skulle en i alla avseenden ”populär” bostad ha få rum, ligga nära innerstaden, ha en låg grundhyra och medellåg relativhyra samt en liten boyta.

I det här examensarbetet i arkitektur analyseras en ny typ av bostäder i Stockholmsområdet: konceptboendet. Bostadstypen är skapad för en ”urban nomad”. Det är ett ord som används i marknadsföring och kan tolkas som en person som antingen reser mycket i sin yrkesverksamhet eller någon som behöver en tillfällig bostad på grund av studier eller i väntan på en lämpligare bostad. Stockholm har i dag, 2018, en stor bostadsbrist vilket skapar ett tryck på politiker att ta fram lösningar. Synen på bostaden har skiftat från att ha varit en rättighet till en lyxprodukt. Fastighetsutvecklare som Oscar Properties och Axxonen utvecklar och marknadsför premiumbostäder där hotellet är förebild och olik typer service ingår i bostadskonceptet. Det finns förändrade attityder när det gäller höga bostadshus och skyskrapor i Stockholm som ofta har lägenheter som kallas konceptboenden eller premiumbostäder. Det är viktigt att lägga märke till detta skifte i inställning eftersom det förklarar varför bostäder ser ut som de gör och vadsom driver deras design och funktion. Norra tornen vid Torsplan är exempel på premiumbostäder i höghus med inspiration från New Yorks exklusiva skyskrapor. Ett annat exempel är Tellus Towers vid telefonplan som är fylld med enrummare för unga vuxna. Där finns dramatiska utsikter och serviceanläggningar som pool och spa som säljargument. Idén om flyttkedjor motiverar byggandet av lyxlägenheter och skyskrapor i attraktiva lägen eftersom rörligheten ska göra att alla till slut kommer att få en bostad. För en förmögen målgrupp innebär rörlighet ett internationellt, hotellrumsinspirerat boende: en så kallad ”premiumbostad”. Bostadsrättsföreningen Continental Apartments erbjuder till exempel full hotellrumsservice och är dessutom beläget i de övre våningarna av Hotel Scandic Continental. För bostadslösa låginkomsttagare innebär en rörlig lösning ett boende som de kan tolerera men som i längden är otillräckligt. En tillfällig lösning som skapats på initiativ av den ideella föreningen Snabba hus är flyttbara bostäder på tidsbegränsade bygglov, avsedda för unga bostadssökande. Mellan Continental Apartments och Snabba hus finns, lite oväntat, flera likheter i hur bostäderna är planerade. Men skillnaderna är stora i användning, pris och vilka möjligheter målgrupperna har att välja sin boendesituation. Genom att jämföra renderade bilder, fotografier, ritningar och reklamtexter skildras konceptboendenas olika strategier och målgrupper. I jämförelserna av olika typer av boenden framträder en bild av en marknadsanpassad bostadsproduktion där bostaden behandlas som en livsstilsprodukt och en konsumtionsvara. Kommersialiseringen av bostäder innebär problem för de som drabbats av bostadsbristen. Lösningarna som erbjuds bostadslösa, ofta unga låginkomsttagare, är få och villkorade. Idén om att bostadsmarknaden måste få en ökad rörlighet för att fungera drabbar i stor utsträckning de som har svårast att få tillgång till en bostad genom att inskränka deras rättigheter och boendestandard. Genom att marknadsföra bostadslösningar till unga som livsstilsprodukter överskuggas det verkliga problemen med en utbredd bostadsbrist och en försenad familjebildning. Undersökningens slutsats är att marknadsföringen av konceptboenden ger en ytlig bild av bostäder och deras egentliga värde. Premiumbostädernas kvaliteter, eller brist därpå, döljs genom att erbjuda hushållsnära tjänster och inredningsdetaljer. Den ytliga inställningen till bostäder som enbart statussymboler och konsumtionsvaror gör det svårare att hävda bostaden som rättighet och som en viktig funktion för att forma samhällen. En möjlig motpol till premiumbostäderna är Stockholmshusen, ett försök från allmännyttiga bolag att skapa hyreslägenheter med hög standard men mer överkomlig hyra. Att bygga ut det allmännyttiga beståndet kan även ha en balanserande effekt på marknaden och på sikt trotsa den kommersiella bostadstrenden. / In the marketing of certain types of newly-built urban homes there is an intended target group: the “urban nomad”. A luxury hotel style dominates these pictures of future dwellings and a new aesthetic has evolved in rendered images. These types of images have become so common in architectural magazines and housing ads that they often go unnoticed. Behind the pictures is an underlying idea of ​​a flexible housing market that can create positive outcomes for the whole community. This project examines how the idea of ​​mobility in the Stockholm housing market affects the design and marketing of architecture and the possible downsides to the commercialization of urban homes.