To better understand the forces propelling the excess which characterizes much of Western society and culture, management scholars increasingly appear to be addressing notions such as play and playfulness. Through a number of narratives, homing in on a do-it-yourself movement within the heavy trucks industry in which users are displaying a keen interest in aesthetic aspects of their work tools, this book attempts to further and complement such discussions. It does so by exploring the creative processes which seem to constitute a certain playfulness, a certain playful practice set on excessive decoration of heavy duty vehicles — a practice which, moreover, appears to be spreading aesthetic values more generally within this industry. From a psychoanalytical perspective, and emphasizing and examining the relationship between fantasy and desire, it argues that in order to understand the driving mechanisms at work in such processes, one has, however, to look beyond the idea of the playful as being something thoroughly harmonic or pleasurable. Drawing mainly on Slavoj Zizek’s readings of the French philosopher and psychoanalyst Jacques Lacan, it argues that we must instead look beyond the pleasure principle in order to understand why something always emerges, where nothing really seemed to be needed. / QC 20100812

My aim with this essay is to examine the relationship between identity positions and spatial positions in Jean Rhys novel Wide Sargasso Sea (1966). Through this I wish to show how Wide Sargasso Sea problematize the analytical cathegory "women", as well as classic western canon, and feministic eurocentric readings of the novel Jane Eyre by Charlotte Bronte to which Wide Sargasso Sea correspond.

Vision has often been a central concern of feminist studies of science, medicine and technology. In cultural or social feminist analysis, the male gaze and the ways in which technoscience accommodates, and in effect organizes the watching of women, has been an important part of the feminist interrogation of the gender and power relations that produce the subjects and the objects of science. This attention is due to the intimate, and power-saturated, merge of processes of seeing and processes of knowing. Inherent in the notion of vision, there is always a politics to ways of seeing, ordering and observing, of organising the knowledge of the world. Historically, this can be exemplified by the eighteen-century Swedish “father” of biological classification, Linnaeus. Taking a leap away from Christian assumptions, Linnaeus placed human beings in a taxonomic order of nature together with other animals. / <p>ISBN 91-87792-49-4 not valid for this book.</p>

Examensarbetet har gått ut på att genom kvalitativa undersökningar ta reda på hur grafisk form ochinformationsstruktur samverkar för att skapa användarcentrerade webbplatser. Målet var att ta fram en grund för huranvändarcentrerade webbplatser bör byggas. Denna grund är tänkt att fungera som riktlinjer för formgivare som villskapa användarcentrerad webbdesign. Studien visar att det viktigaste för att skapa användarcentrerad webbdesign är att involvera användarna kontinuerligti utvecklingsprocessen. Detta sker genom användartester och intervjuer med representanter för målgruppen. Vi harkommit fram till att graden av användbarhet spelar stor roll för hur målgruppen uppfattar webbplatsen som sådan,men också vilken uppfattning de får om företaget bakom. / This thesis considers a qualitative study in how info structure and graphical design collaborate to form a usercentredweb site. The aim was to produce guidelines for how to build user-centred web sites. The results from thestudy are built on qualitative interviews, user tests with the target group and expert evaluation. The study has shown that the most important thing for creating user-centred web sites is to continuously involve thetarget group in the development process. This should be done through interviews and user tests. The level ofusability determines how the target group experience both the company and their web site.

Den här uppsatsen undersöker förhållandet mellan Kants estetiska omdöme, såsom det formuleras i Kritik av omdömeskraften, och Jacques Rancières estetiska projekt, framförallt i förhållande till begreppet dissensus. Dels försöker uppsatsen spåra arvet från Kant hos Rancière och visa hur detta tar sig uttryck, dels ställer den frågan om hur Kants omdöme politiseras med Rancières dissensus. Detta sker i två kapitel, varav det första är en läsning av Kants kritik av den estetiska omdömeskraften, mot bakgrund av idén om dissensus, och det andra en genomgång av Rancières formulering av dissensus, samt relaterade begrepp såsom konstens identifikationsregimer och ”fras-bilden”. Vidare jämför det andra kapitlet Rancières dissensus med Kants idé om det ”intresselösa” i det estetiska omdömet, samt visar vilka politiska eller metapolitiska implikationer Rancière tillskriver det senare. Uppsatsen visar hur Kants estetiska omdöme är oumbärligt för Rancières estetisk-politiska filosofiska projekt och att flera av hans viktigaste begrepp vilar tungt mot Kant. Den visar också, med hjälp av Rancière, på ett möjligt sätt att ge Kants estetiska omdöme politisk betydelse, delvis i motsättning till de politiska läsningar av den tredje Kritiken som främst tar fasta på sensus communis som ett vittne om en konsensuell gemenskap. Rancière visar med sina omformuleringar av Kants intresselösa omdöme att en sådan gemenskap alltid föregås av ett visst dissensus – ett brott med de dominerande formerna för den gemensamma sinnligheten. / This paper explores the relationship between Kant's aesthetic judgment, as formulated in the Critique of Judgment, and Jacques Rancière's aesthetic project, specifically the way in which the concept of dissensus is developed in the work of Rancière. The purpose of the paper is two-fold: first, to trace the legacy of Kant in Rancière and second, to pose the question of how Kant's judgment is politicized in Rancière's reading. This is discussed in two chapters, the first of which is a reading of Kant's critique of aesthetic judgment in light of the notion of dis-sensus; the second chapter examines the concept of dissensus in Rancière, as well as other related concepts, such as the regimes of art, and the 'image-phrase'. The second chapter also offers a comparison between Rancière‟s dissensus and the notion of 'disinterestedness' in Kant's aesthetic judgment, showing how Rancière draws out from the latter a set of political or meta-political implications. Ultimately, the paper serves to underline the essential role that Kant's aesthetic judgment plays in the development of Rancière's aesthetic project, examining how several of Rancière's most important concepts lean heavily on Kant for philosophical support. With the help of Rancière, the paper also provides an alternative way to give political significance to Kant's aesthetic judgment, partly in opposition to those political readings of the third Critique that primarily focus on sensus communis as a testimony of a consensual community. By way of rearticulating Kant's disinterested judgment, Rancière shows that this community is always preceded by a certain dissensus – a break with the dominant forms of a shared sensible community.

In this examination paper I’m using the qualitative method: phenomenographic analysis to present twenty educated and working pre-school teachers opinions about being outdoors in Swedish pre-school. The purpose is to describe the variation between different pre-school teachers’ opinions, not to focus on wrong or right.    The paper starts with a review over the opinions presented by the literature on the subject. After that I present the category system I’ve created based on the answers I’ve got from the interviews with the pre-school teachers. The category system have four main headlines: Physical and psychological records of being outdoors, the outdoor environment, being outdoors and the outdoor environment in the Child’s perspective and being outdoors in the pedagogues perspective.    In The ending chapter “Discussion/Analysis” I compare the literature with the pre-school teachers’ opinions and make the conclusions that good conditions for a qualitative time outdoors are: attending pedagogues manage to see possibilities in the outdoor environment, be conscious about what you are doing and why, never stress and have patience. Overall it doesn’t matter if you are indoors or outdoors you must always plan, have commitment and be full of happiness. / Genom den kvalitativa metoden fenomengrafisk analys redogör jag i det här examensarbetet för vad 20 utbildade förskollärare, som är verksamma på förskolor inom samma skolområde har för uppfattningar kring begreppet utevistelse. Syftet har varit att beskriva variationen i förskollärarnas uppfattningar, inte att visa på något som rätt eller fel.    Arbetet börjar med en genomgång av vad litteraturen har för olika uppfattningar kring utevistelsen på förskolan. Sedan har jag utifrån svaren jag fått av de intervjuade förskollärarna skapat ett kategorisystem med fyra rubriker som är genomgående genom hela arbetet. Dessa rubriker är: Utevistelsens fysiska och psykiska förtjänster, utemiljön, utevistelsen och utemiljön i barnens perspektiv och pedagogen i utevistelsen.    I det avslutande kapitlet ”Diskussion/analys” knyter jag an litteraturen till förskollärarnas svar i resultatet och drar slutsatser om vilka förutsättningarna för en bra utevistelse är. Främst krävs det närvarande pedagoger, pedagoger som kan se möjligheter i utemiljön, att vara medveten om varför man som pedagog agerar som man gör i olika situationer, att aldrig vara stressad och våga ha tålamod.  Övergripande kan jag se att det inte spelar någon roll om man är ute eller inne. Samma planering, engagemang och glädje ska alltid finnas som ledord hos pedagogerna.

AbstractPresentation of the problem: The goal with this graduation project is to produce a new visual concept for the student newspaper Campus, this will be expressed in the form of page templates. The page templates will have a visual concept that appears through graphical elements. The client's wishes were that the student newspaper should be audience appropriate, attractive, inviting, reliable, modern and functional to work with.Theory: In order to implement the wishes and in a good way produce a consistent visual concept, we took a starting point in theory of graphic design. This theory has taken many of its principles from aesthetic theory, and therefore have we also used aesthetics to provide a deeper theoretical aspect. The principles we used in graphic design is; how to create a unity in the layout by using basic elements such as text, images, and white space. We have also looked at alignment-, form-, color-, contrast-, typography- and placement principles. The principles we have applied from aesthetics are color repetition, color contrasts, balance, visual harmony and depth.Method: The empirical studies consisted of a qualitative content analysis of student newspapers, followed by a focus-group study with respondents from the Campus newspaper target group. The purpose of the two studies was to, via a content analysis, get a general picture of the design language that is used on the market today. This, combined with theory, helped us to create a visual expression that stands outside the general form. It was done in four different dummies, these dummies were discussed by the focus-group.Results: Our first empirical study showed how student newspapers are designed today. With support of theory, the functioning principles was sorted out and used in the four dummies. During the focus-group analysis, opinions about the dummies were presented. We could therefore see what the respondents wanted in the page templates. Together with the client's wishes and analysis from the empirical studies, a new concept developed. It will be perceived as clean and structured together with attitude. / Campus

Ur ett barndomssociologiskt perspektiv studeras i denna uppsats tre riktningar i forskningen om barns läslärande samt de metoder som bygger på denna. De tre riktningarna är: Traditionell pedagogisk och psykologisk forskning om barns läslärande; Emergent literacy/Early literacy samt Literacy from infancy. I första hand studeras skrifter av tre svenska forskare: Ingvar Lundberg, Caroline Liberg och Ragnhild Söderbergh. Syftet är att undersöka vilka barndomsdiskurser och vilka sätt att se på begreppen barn och barndom som speglas. I Lundbergs forskning ser jag diskursen om Barnet som kultur- och kunskapsåterskapare – ett förhållningssätt som säkrar makthierarkin mellan barn och vuxen. Barnet tränas under strukturerade former under ledning av en vuxen och syftet är att ge en stadig grund inför den senare läsundervisningen i skolan, undervisning som i första hand bygger på syntetiska metoder med bokstavsinlärning och ljudning. I Libergs forskning syns diskursen Barnet som aktiv kultur och kunskapsåterskapare. Förhållningssättet liknar det som beskrivs av Lundberg men man hyser en större tilltro till barnets kompetens och förmåga att dra egna slutsatser. Utifrån barnets frågor och intresse stöttar den vuxne genom att visa på bokstävers betydelse och ljudningens principer. En alternativ väg visar Söderbergh på. Hennes metod bygger på att en vuxen aktivt försöker väcka det lilla barnets intresse för skriftspråket genom att fokusera på skrivna ords betydelse, innehåll och funktion snarare än på form och avkodningsteknik. När intresset finns lämnas lärandet helt över till barnet och den vuxnes roll blir att stimulera på rätt nivå. Här syns diskursen om det kompetenta barnet och även ett ifrågasättande av makthierarkin mellan barn och vuxen. Inom Lundbergs och Libergs forskningstraditioner rör man sig inom ramen för den diskurs som jag valt att benämna Skolan som läsandets arena t ex på så sätt att aktiviteterna utgår ifrån de enskilda bokstäverna och ljudningen och därmed initierar det man tänker sig att skolan senare kommer att ta över. Söderberghs forskning innebär ett ifrågasättande av denna diskurs då den handlar om läslärande vid en avsevärt mycket tidigare ålder och dessutom med en helt annan metod. Forskningen/metoden blir därtill problematisk då den både hamnar inom ramen för den vedertagna diskursen om Det naturliga barnet och inom diskursen om Det kompetenta barnet, i meningen läskunnigt. Den ifrågasätter därmed både lärarens roll och kanske också skolsystemet i stort. Anledningen till att hennes metod inte får större genomslag kanske i sin tur kan förklaras som en rädsla för Det kompetenta, läskunniga lilla barnet.

Syftet med denna examensuppsats, Balloon Wars &amp; snapphanarna – lärdomar av narrativt filmskapande i skolan, är att undersöka vad och hur eleverna (en årskurs 3-5) som deltog i skapandet av en narrativ, berättande spelfilm om snapphanetiden kan tänkas ha lärt sig av filmprojektet, och vilka tänkbara utvecklingsmöjligheter filmmetoden har i framtiden. Studien förankras i Vygotskijs tankar om den närmaste utvecklingszonen och att barn lär sig bäst tillsammans, i ett socialt samspel. Pedagogiskt drama och utvecklande rollekar är en stomme i uppsatsen, eftersom eleverna var aktiva som barnskådespelare i inspelningsfasen. Metoden faller inom ramen för aktionsforskning. Empirin grundas på frågeformulär som de deltagande eleverna skriftligen och individuellt fick besvara ett år efter att filmen spelats in, samt på kvalitativa intervjuer med elevernas tre mentorer som också var närvarande under filmprojektet. Upplevda lärdomar som framkommer är förbättrad samarbetsförmåga, ökad vi-känsla i storgruppen, stärkt socioemotionell utveckling, kunskaper om filmprocessens faser och en praktisk förståelse för snapphanarnas levnadsvillkor (när eleverna ”levde” som dem). Utvecklingsmöjligheter för filmmetoden handlar om mer tid till förfogande, rätt tekniska resurser på plats, mindre elevgrupper och större delaktighet för eleverna i hela filmprocessen. Det sociokulturella perspektivet kan hjälpa den filmskapande pedagogen att hitta en modell för lämpliga elevgrupper (hur) med mixade förkunskaper, medan den konkurrerande variationsteorin kan hjälpa pedagogen att hitta ett lämpligt lärandeobjekt (vad). Ytterligare en slutsats är att ett filmtema skulle kunna utgå från elevernas spontana rollekar på rasterna.

Tjugo mil norr om polcirkeln i Jukkasjärvi byggs sedan tio år tillbaka varje vinter en kyrka i is och snö. Varje vår nedmonterar naturen denna vid snösmältningstid och den återgår till Torneå älv. Iskyrkan kom till i samspelet mellan mannen bakom världens största Ishotell Yngve Bergqvist och kyrkoherden i Jukkasjärvi församling, Jan-Erik Johansson. Kyrkan har varje säsong fler än 30 000 besökare. Ungefär tjugo barn blir döpta varje år och något fler än hundra par väljer att gifta sig i iskyrkan. Brudparen kommer från hela världen och efterfrågan på att få gifta sig här är större än vad man kan erbjuda. Iskyrkan fungerar dessutom som en vanlig kyrka med andakter och mässor. Idén med att använda is och snö som byggnadsmaterial till ett kyrkobygge är unik. Material som använts i byggandet av kyrkor i Norrbotten har präglats av tidens tand och behov. Den stora tillgången på timmer och trä i länet har varit det givna valet, sjöfarten och järnvägen tillförde nya material. Dagens behov av kyrkor kan inte sägas vara mer kommersiell än tidigare generationers. Kyrkorna har i alla tider byggts där folket funnits och kommit samman för handel eller juridik. I dag är det turismen och människors behov av nya platser som representerar det genuina exotiska och svårtillgängliga som är magnetiskt. Iskyrkan erbjuder allt detta och även annat såsom stillhet och tystnad, ekologi i praktiken, möte med det genuina, kyla och norrsken. Kyrkorummet blir gränslöst och ger ett annorlunda andrum där motsatser samspelar. Arkitekturen är amodern. Hittills har ingen forskning bedrivits ens vid de nordligaste universiteten på Nordkalotten på temat is och snö varken i kulturvetenskapliga, religionsvetenskapliga eller teologiska sammanhang. Snö och is har starka symbolvärden som kan slå broar mellan vårt omedvetna och vårt medvetna och hjälpa oss att binda ihop de två sfärerna, att se det osynliga i det synliga.