Background: The speech- and language deficit aphasia affects 12 000 persons annually in Sweden. Aphasia is caused by injury in the brain and the most common etiology is stroke. According to the tool for describing and assessing aphasia, A-FROM (Kagan et al., 2008), the four following aspects of aphasia need to be considered: severity of aphasia, participation in life situations, communication and language environment and personal factors. Several different interventions and treatments can be performed in every domain. There is scientific evidence for interventions performed by speech and language pathologists; however, the question is yet being discussed since results are unambiguous. Purpose: The main purpose of this study is to investigate which aphasia interventions performed by speech and language pathologists that are supported by evidence. A further purpose is to visit clinical practices to obtain data concerning how speech and language pathologists work with persons with aphasia. Method: Systematic search for literature was executed in seven medical databases. Articles that met certain criteria were graded regarding evidence. The authors additionally made visits to speech and language pathologists at a hospital Svealand, Sweden, for observation and interviewing of speech and language pathologists. Results and conclusions: The level of evidence for interventions varies. No intervention is investigated in more than three included studies and the number of participants is often small. Recommendations for clinical work can be given based on evidence from the included studies. The one intervention that was being studied by the most studies is CIAT/CILT. Interventions targeting expressive language, in particular word retrieval, have the strongest support in evidence. / Bakgrund: Språkstörningen afasi drabbar 12 000 personer årligen i Sverige. Afasi är en förvärvad språkstörning och orsakas av en skada i hjärnan, vanligaste orsaken är stroke.  Enligt ett verktyg för att beskriva och bedöma afasi, A-FROM (Kagan et al. 2008), kan man se till fyra aspekter av afasin: afasisvårigheter, delaktighet i vardagliga situationer, språklig och kommunikativ omgivning samt personliga faktorer. Inom varje domän kan flera olika typer av logopedisk intervention och behandling genomföras. Vetenskaplig evidens stödjer effekt av logopedisk intervention men diskussion pågår då resultaten inte är entydiga. Forskning på området är inte heller entydig kring vilken typ av intervention som har mest evidens att ge effekt. Syfte: Studiens huvudsyfte är att genom granskning av de senaste årens forskning besvara vilka logopediska afasiinterventioner som stöds av evidens. Ett ytterligare syfte är att göra besök i klinisk verksamhet för att inhämta data kring hur logopeder arbetar med personer med afasi. Metod: Systematiska litteratursökningar genomfördes i sju medicinska databaser. Artiklar som uppfyllde uppsatta inklusionskriterier evidensgraderades. Vidare besöktes ett sjukhus i Svealand för auskultation på och intervjuer med legitimerade logopeder. Resultat och slutsats: Studien visade på att afasiinterventioner har varierande grad av evidens. Varje typ av intervention behandlades av endast en eller ett fåtal inkluderade artiklar som ofta hade få försöksdeltagare. Förslag på rekommendationer för kliniskt arbete kan utfärdas utifrån inkluderade studier och deras evidensgrad. Den enskilda interventionen som studerats av flest inkluderade studier (tre studier) är CIAT/CILT. Starkast stöd i evidens har träning av expressiva förmågor, främst ordmobilisering.

Introduktion: Suicid är ett folkhälsoproblem som ser olika ut på olika platser runt om i Sverige, vissa kommuner såsom Grums kommun har under en tid drabbats mycket och speciellt bland ungdomar. Ett samarbete i Grums har startats där deltagarna består av aktörer som arbetar med ungdomars hälsa i någon form. Syftet är att förbättra samarbetet och förbättra förutsättningarna för Grums ungdomar att leva ett liv med god hälsa. Syftet med studien är att kartlägga det suicidpreventiva arbetet som aktörerna gör i sina respektive verksamheter och utifrån en socialekologisk modell sätts dessa i relation till olika nivåer i samhället där verksamheten befinner sig i relation till ungdomarna. För att arbetet ska ge resultat måste de metoder och arbetssätt som används grundas i den evidensbaserade forskningen. Metod: En workshop hölls i Grums där aktörernas diverse roller fastslogs för en bättre förståelse över det stöd som erbjuds ungdomarna och hur målgruppen faktiskt upplever sin situation i Grums utifrån aktörernas erfarenheter. Telefonintervjuer av 3 aktörer om deras arbetssätt gentemot målgruppen i Grums kompletterade workshopen. Materialet analyserades utifrån en socialekologisk modell. En systematisk litteraturöversikt gjorde grundjobbet med att finna de metoder och arbetssätt som har visat sig ha evidens. Resultat: De olika aktörernas roller i det suicidpreventiva och hälsofrämjande arbetet med Grums ungdomar klargörs. Vidare påvisas hur de olika verksamheternas arbete i vissa fall sker flexibelt utanför de satta ramarna för den specifika aktören. Mycket av arbetet sker överlappande genom olika kategorier och faser i ungdomarnas liv. Risk- och skyddsfaktorer inom olika områden identifierades. Av de totalt 25 studierna som sållades fram blev det 9 som uppfyllde kriterierna. Slutsats: Det är inte enbart viktigt för de olika aktörerna att förstå inte sin egen verksamhet utan även vad andra aktörer gör och har för resurser. Även för målgruppen är det viktigt att veta vad som görs och hur det arbetas. Då individer slutligen själva väljer att söka och använda det stöd som finns är det viktigt att sänka de trösklar som finns. Det finns en rad olika evidensbaserade sätt att arbeta med suicidprevention utifrån Grums kommuns förutsättningar. / Introduction: Suicide is a public health problem with different characteristics in different places in Sweden, some municipalities like Grums have had some difficulties amongst their youth. Grums has started a cooperation with the organizations that works with the target groups health in some way with the aim to improve the collaboration between the organizations and also improve the conditions for teens. The purpose of the study is to map the participants work with suicide prevention and put them in relation to different levels in society and the target group in a socio-ecological model. For the work to give positive results the methods must be evidence-based. Method: A workshop in Grums was held where the different participants work was established and mapped to create a better mutual understanding over the services provided to the teens. Interviews over the phone with 3 of the participants about their work with teens In Grums was used to complement the workshop. The material was analyzed with a socio-ecological model. A systematic review did the groundwork in finding the evidence-based methods presented. Results: The role of the different organizations in the work with suicide prevention among teens in Grums is mapped. It shows that the work of the different organizations in some cases is flexible and extends outside of the borders of the specific organization. A lot of the work is overlapping through different categories and phases in a teens life. Risk factors and protective factors where identified. Of the 25 studies that where found it was merely 9 that fulfilled the criteria. Conclusion: It is not only important for the different organizations to understand not only their own operation but also the other work made by others and the resources they have but it is also important for the target group to know what is being done and how. Because individuals choose to seek help and to use the support that’s eligible it is important to lower the threshold to do so. There are some different evidence-based ways to work with suicide prevention with the conditions in Grums municipality.

Syftet med studien är att undersöka om omsorgspersonalens upplever en förändring under införande av en ny arbetsmetod som är framtagen av Socialstyrelsen, ÄBIC (Äldres behov i centrum). Studien baseras utifrån sju stycken utförares upplevelser i äldreomsorgens hemtjänstgrupper i den utvalda kommunen. Respondenterna är kvinnor i blandade åldrar (uppskattningsvis mellan 20 till 60 år). Studien utgår ifrån kvalitativ metod med fenomenologisk ansats som tillvägagångsätt. Empirin hämtades genom semi-strukturerade intervjuer för att få en mer djupgående förståelse kring respondenternas upplevelser. Intervjuerna ägde rum på varje enskild respondents arbetsplats/enhet för att uppnå en mer trivsam situation för respondenten. Informationen som framkom via intervjuerna har sedan transkriberats och analyserats för att kunna framställa de resultat som varit passande för studiens syfte och frågeställningar. Tidigare forskning och valda teorier för denna studie är framtagna ur forskningsartiklar, avhandlingar, teorier och kurslitteratur som handlar om områden liknande ÄBIC, samt områden/teorier som Socialstyrelsen har använt sig av för att bygga upp metoden. I studiens resultat har det framkommit fyra övergripande kategorier; Implementering, delaktighet och inflytande, utförarnas upplevelser av respons för ÄBIC för den enskilde samt behovsbedömning. Studien framlyser att arbetsmetoden ÄBIC i implementeringsskedet ter sig ge en mer administrativ förändring än synbar förändring för den enskilde kunden. Respondenterna uppger att kunderna/de enskilda överlag är nöjda med hjälpen som vid tidigare arbetssätt. I slutsatsen så framkommer det till största del att kommunen vid införande av ny arbetsmetod inte har fokuserat på alla delar som skall vara kompatibelt med ÄBIC innan uppstart av implementering. Utförarna anser att deras arbetsverktyg är en stor ”bov” i att ÄBIC inte får någon större förändring i själva utförandet. Förhoppningen är att förändringen sker fullt ut när allt är kompatibelt och att denna arbetsmetod bidrar till ett mer kvalitetssäkrat arbete i vård och omsorg för äldre. / The purpose of this study is to investigate whether home care personnel experience a change while introducing a new working method developed by the National Board of Health, “ÄBIC” (Elderly needs in the center). This study is based on data gathered from seven home care staff in the elderly care home groups in the selected municipality. Respondents are women of mixed ages (estimated between 20 to 60m years). This study is based on qualitative methodology with a phenomenological approach. The empirical data was collected through semi-structured interviews to gain a deeper understanding of the respondents’ experiences. The interviews took place at each individual respondent’s workplace / unit in order to achieve a more pleasant situation for the respondent. The information obtained through the interviews has since been transcribed and analyzed to produce the results that were appropriate for the purpose and questions of this study. Previous research and selected theories for this study were developed from research articles, dissertations, theories and course literature that is related to areas similar to ÄBIC, as well as areas / theories that was used by the National Board of Health to build their method. In the results from this study, four main categories have been identified; Implementation, participation and influence, home service staff experiences of ÄBIC responses for the customer / individual, and needs assessment. The results suggests that the working method ÄBIC in the implementation phase appears to give a more administrative change rather than a visible change for the individual customer. Respondents state that customers / individuals are satisfied with the help as in previous work practices. In conclusion, it is largely found that, when introducing a new working method, the municipality are not focused on all parts to be compatible with ÄBIC before launching implementation. The home care staff consider their work tool to be a big "villain" in the fact that ÄBIC does not result in a major change in the performance itself. The hope is that the change takes place fully when everything is compatible and that this method contributes to a more quality assured job in the health and social care for the elderly.

Syftet med studien är att få en ökad förståelse för hur skolkuratorer tänker kring användningen av metoder i det skolkurativa arbetet. Utifrån studiens syfte ville jag ta reda på vilka metoder använder de intervjuade skolkuratorerna i sitt arbete, hur de ser på kunskapskällor vid val av metod samt hur de ser på behovet av fortbildning kring metoder. Studien har en kvalitativ ansats som bygger på fem intervjuer med fyra skolkuratorer i grundskolan och en skolkurator på en gymnasieskola från tre städer i Sverige. Huvudresultaten i studien visar att skolkuratorer använder olika typer av metoder som används med syfte att driva deras skolkurativa arbete framåt, dessa är; samtalsmetoder såsom MI, behandlande metoder såsom KBT och olika metodprogram såsom ABC som används vid konflikthantering. Dock framgår det även att man som skolkurator har ett tankesätt som gör att man tillämpar dessa metoder på ett oreflekterat sätt genom att man går på magkänsla, blandar metoder samt provar sig fram utan att ha koll på metodernas effekter. Resultatet av studien visar även att man tycker att forskning som kunskapskälla vid val av metod är viktig och man uppger att man arbetar i en evidensbaserad praktik som enligt dem är eftersträvansvärt men enligt deras berättelser framgår det inte i praktiken. Dels beror det på bristen av reflektion över metoders effekter samt att man väljer att inte ta sig tid till fortbildning kring metoder, vilket en evidensbaserad praktik kräver då man ska ha en medvetenhet kring vilka metoder man använder och vilka effekter de har. Detta tankesätt kan utgöra en risk för utvecklingen hos den berörde eleven. Slutligen visar resultatet av studien att arbetsgivare inte uppmuntrar till fortbildning kring metoder såsom skolkuratorerna önskar, men samtidigt uppger skolkuratorerna att det handlar om en prioriteringsfråga där man tänker att eleven går före behovet av kunskap kring de metoder som man använder i det skolkurativa arbetet. / The aim of the study is to gain an increased understanding of how school counselors think about the use of methods in the school-based work. Based on the purpose of the study, I wanted to find out what methods the interviewed school counselors use in their work, how they look at sources of knowledge in the choice of methods and how they look at the need for further training on methods. The study has a qualitative approach based on five interviews with four school counselors in elementary school and a school counselor at a secondary school from three cities in Sweden. The main results of the study show that school counselors use different types of methods used to drive their school-based work forward, these are; Call methods such as MI, treatment methods such as KBT and various methodologies such as ABC used in conflict management. However, it is also apparent that, as a school counselor, you have a mindset that allows you to apply these methods in an unexplored way by feeling in the mood, mixing methods and trying out without looking at the effects of the methods. The result of the study also shows that research as a source of knowledge in choosing a method is important and it is stated that one works in evidence-based practice which, according to them, is desirable, but according to their stories, it does not appear in practice. This is partly because of the lack of reflection on the effects of methods, and that one chooses not to take time for further training on methods, which an evidence-based practice requires when you have an awareness of the methods used and the effects they have. This approach may pose a risk to the development of the pupil concerned. Finally, the results of the study show that employers do not encourage further education on methods that the school counselors had desired, but at the same time, the school counselors state that it is a priority issue, thinking that the student goes before the need for knowledge about the methods used in school-based work.

Bakgrund: Tidigare forskning visar att det i flertal länder inom sjukvården finns bristande kunskap kring implementering och rekommendation av komplementär alternativ medicin (KAM), där yoga ingår. Samtidigt visar forskning att patienter önskar alternativa behandlingsmetoder ensamt i tillägg till traditionell medicinsk behandling. Syfte: Att undersöka patienters erfarenheter av yogans effekt som omvårdnadsåtgärd inom primärvården. Metod: En litteraturöversikt där resultatet baseras på 15 vetenskapliga artiklar ifrån sex olika länder. Cinahl, PubMed och PsycINFO är databaserna som användes. Efter analys har resultat från artiklarna delats upp i tre teman och sex subteman. Resultat: Patienters erfarenhet av yogans effekt är att yoga kan öka livskvalitet, minska stress, öka medvetenhet och öka acceptans av kroppen. Yoga visar sig kunna vara ett verktyg för patienterna att hantera negativa tankar och minska eller förebygga ångest. Resultatet visar att patienters erfarenheter av yoga är att det finns utmaningar att upprätthålla yogautövningarna och att hitta tid för yoga i vardagslivet bland konkurrerande prioriteringar. Sammanfattningsvis visar litteraturöversiktens resultat att yoga har minst en psykologisk god effekt oavsett vad som undersöktes. Slutsats: Resultatet visar god effekt på psykologiska och fysiologiska symtom och yoga skulle kunna vara en effektiv omvårdnadsåtgärd i primärvården där egenvård och hälsofrämjande ligger i fokus. / Background: Previous research’s shows that there is a lack of knowledge about the implementation and recommendation of complementary alternative medicine (CAM), which includes yoga. At the same time research shows that patients want alternative treatment methods in addition to traditional medical treatment. Aim: Patients’ experience of the effect of yoga as a nursing measure in primary care. Method: A literature review where the result is based on fifteen scientific articles from six different countries from the databases Cinahl, PubMed and PsycINFO. After analysis, results from the articles were divided into three themes and six subthemes. Results: Patient’s experience of the effect of yoga is that yoga can increase quality of life, reduce stress, increase awareness and increased acceptance of the body. Yoga proves to be a tool for patients to deal with negative thoughts and reduce or prevent anxiety. The result shows that patients’ experience of yoga is that there are challenges in maintaining yoga practice and finding time for yoga in everyday life among competing priorities. In summary the literature review results shows that yoga has at least one psychologically good effect, regardless of what they examined. Conclusion: The result shows good effect on psychological and physiological symptoms and yoga could be an effective nursing measure in primary care where self-care and health promotion are in focus.

Bakgrund: Tidigare forskning visar på att mellan 32–90% av patienter som genomgått någon form av kirurgi utvecklar oavsiktlig hypotermi perioperativt. Ofta har patienterna redan mild hypotermi vid ankomst till operationssalen. De perioperativt verksamma specialistsjuksköterskorna har ett gemensamt ansvar att förhindra samt åtgärda oavsiktlig nedkylning av patienten perioperativt. Trots mycket forskning om hypotermi och dess konsekvenser visar studier på att det finns kunskapsluckor inom ämnet hos specialistsjuksköterskor som ingår i operationsteamet. Vidare finns det för närvarande inga svenska nationella riktlinjer för värmebevarande åtgärder under kirurgi utan mer övergripande rekommendationer om vikten av att upprätthålla patientens temperatur.  Syfte: Att beskriva hur specialistsjuksköterskor inom dagkirurgi arbetar för att bibehålla normotermi hos patienten.  Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Semi-strukturerade intervjuer med tio specialistsjuksköterskor på två operationsavdelningar med dagkirurgisk verksamhet. Datan analyserades med manifest innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: I resultatet framkom tre kategorier: beslut om värmebevarande åtgärder, förutsättningar för att förebygga perioperativ hypotermi och viljan att göra gott. Kategorierna hade sammanlagt åtta tillhörande subkategorier.   Slutsats: Specialistsjuksköterskans arbete för att bibehålla normotermi hos patienten var komplext där många olika faktorer spelade in. Det fanns goda kunskaper om perioperativ hypotermi och värmebevarande åtgärder i operationsteamet. Resultatet synliggjorde dock att arbetet i att förebygga perioperativ hypotermi inte alltid baserades på evidens och att det inte fanns tillräckligt med beslutsunderstöd för värmebevarande åtgärder. / Background: Previous research shows that 32–90% of patients who have undergone some sort of surgery develop accidental perioperative hypothermia. Often, patients already have mild hypothermia upon arrival at the operating room. The perioperative specialist nurses have a shared responsibility to prevent and treat unintended cooling of the patient. Despite a lot of research on hypothermia and its consequences, studies show that there are knowledge gaps within the subject in specialist nurses who are part of the surgical team. Furthermore, there are currently no Swedish national guidelines for perioperative heat conservation measures during surgery, but more general recommendations on the importance of maintaining the patient’s temperature. Aim: To describe how specialist nurses in ambulatory surgery work to maintain normothermia in the patient. Method: Qualitative interview with inductive approach. Semi-structured interviews with ten specialist nurses at two ambulatory surgery departments. The data were analyzed with manifest content analysis according to Graneheim and Lundman.  Results: The results revealed three categories: decisions on heat conservation measures, conditions for preventing perioperative hypothermia and a desire to do good. The categories had a total of eight associated subcategories.  Conclusion: The specialist nurse’s work to maintain normothermia in the patient was complex in which many different factors came into play. There was a good knowledge of perioperative hypothermia and heat conservation measures in the surgical team. However, the results showed that the work in preventing perioperative hypothermia was not always based on evidence and that there was not enough basis for decision for perioperative heat conservation measures.

Between 1965 and 1975 a major housing project was carried out in Sweden to resolve a major housing crisis, the so-called one million housing program (Swedish: miljonprogrammet). To raise the standards and create a more attractive housing in these areas is currently a very relevant topic in Sweden.Evidence-based design is the process of basing decisions of the built environment on credible research and studies to achieve the best possible outcome. This method is primarily used in the healthcare sector to improve quality of care and reduce costs by creating healthy environments.The possibility of refurbish apartment buildings from miljonprogrammet using evidence-based design has been studied by means of an extensive literature review and a closer examination of the residential area, Husby in Stockholm, which has been chosen to represent the miljonprogrammet in its entirety. Furthermore, the evidence-based research has been limited to seven fields; nature, noise, color, wayfinding, safe environment, daylight and thermal comfort which has been assessed to be applicable on housing. In order to obtain a comprehensive overview of the different fields, four different subjects were chosen to investigate further within each field; research and studies, laws and regulations, constructional aspect and Husby. The analysis has shown that the seven fields to varying degrees can be applicable to miljonprogrammet. The thesis concludes that an evidence-based method can be used for refurbishment of miljonprogrammet. Some of the fields investigated in the thesis may need further development, in particular; nature, color and wayfinding. Some of the benefits of the evidence-based design process may be to give architects an instrument to justify their design decisions which were earlier based on experience and intuition rather than credible research.

Evidence-based practice [EBP] have had a large influence on social work since the 1990s and has received both praise and criticism among professional social workers. New demands on social work practice following EBP has also influenced the professional identity of social workers. This essay has sought to examine how previously published research describes the development of the discussion around evidence-based social work and how this discussion is connected to both the identity of the discipline of social work as well as the professional identity of social workers. Previous research has shown that the professional identity of social workers is multifaceted and ambivalent, especially in relation to research, knowledge and EBP. This research overview has its theoretical stance in social constructivism and critical theory. The overview has been constructed through a thematical analysis of included research which has combined both qualitative and quantitative research. The main results of this study indicate that the implementation of EBP in social work has brought both organizational and epistemological tensions within the profession to light. The results also indicate a view among professionals that the model of EBP is too narrow to incorporate the dynamic practice of social work. Because of this, social workers have started to develop their knowledge base to include more research evidence and scientific language rather than incorporating EBP in their everyday practice. The result also indicates that social workers have somewhat reconstructed their professional identity to incorporate these new demands on social work practice.

Den evidensbaserade praktiken har blivit en alltmer påtaglig del av socialarbetares praktik. Betoningen på evidensbasering inom socialt arbete i Sverige har implementerats främst genom statliga myndigheter ner i professionen, vilket har bemötts med en generell skepsis av yrkesfältet. HVB-hem för barn och unga är en del av den sociala barnavården som påverkas av den statliga kunskapsstyrningen. Studiens analys fokuserar på hur behandlingspersonal på HVB-hem för barn och unga upplever att den evidensbaserade praktiken påverkar den professionellas möjlighet att bedriva behandlingsvård. Nio semistrukturerade intervjuer har genomförts med behandlingspersonal som arbetar på HVB-hem för barn och unga och som har haft en två-årig eftergymnasial utbildning. Informanternas utsagor har analyserats utifrån professionsteori och symbolisk interaktionism. Resultatet har påvisat att behandlingsarbetet kan innebära en varierande behandlingskontext och att flertalet förutsättningar påverkar yrkesutövningen. Den evidensbaserade praktiken kan däremellan utgöra ett gemensamt yrkesspråk och förhållningssätt på HVB-hem för barn och unga, som kan tolkas och tillämpas olika. Möjligheten att tillämpa evidens kan ses grunda sig i behandlingspersonalens utbildningsbakgrund och yrkesfärdighet. För att kunna arbeta med evidens implicerar det att den professionella kan läsa, förstå och tillämpa evidens inom behandlingsvården. Å ena sidan kan den evidensbaserade praktiken som idé bedömas vara en självklarhet för behandlingspersonal på HVB-hem för barn och unga. Å andra sidan kan definieringen och tillämpningen av den evidensbaserade praktiken bedömas vara oklar och komplicerad i en kontextbunden praktik, som HVB-hem för barn och unga inte sällan är.

Föreliggande uppsats behandlar debatten om hur den svenska skolan ska evidensbaseras på bästa sätt. Olika former av evidensdefinitioners lämplighet för tillämpning inom utbildningsområdet utgör således fokus i uppsatsen och undersöks med hjälp av två svenska tvärvetenskapliga antologier och en svensk fenomenologisk doktorsavhandling. Huvudsakligt fokus läggs på utrönandet av det så kallade Cochrane-formatets lämplighet. Detta som en följd av att dess evidensdefinition förfäktas av OECD, en inflytelserik part i debatten, och att det visat sig vara en populär evidensdefinition hos politiska makthavare, bl. a. i Danmark. Utrönandet av Cochrane-formatets lämplighet för utbildningsområdet inleds genom en redogörelse för hur Cochrane-formatet växt fram som ett svar på bristen av metodologisk stringens inom sjukvården, en brist som äldre metoder, så som registerstudier och klinisk epidemiologi, visat sig inkapabla att hantera. Därefter definieras särarten i Cochrane-formatets evidensdefinition; randomiserade kliniska prövningar och metaanalyser och systematiska översikter av dessa. Dess lämplighet undersöks sedermera utifrån tre lämplighetskategorier; ändamålsenlighet, implementerbarhet och trovärdighet. Undersökningen visar på att betydande problematik föreligger i relation till Cochrane-formatets lämplighet för det svenska utbildningsområdet. Detta främst som en följd av dess reduktionistiska fokus på metodologisk stringens. Uppsatsen redogör för, och problematiserar, efter detta den mångfald av alternativa evidensdefinitioner som uppstått som ett svar på kraven på evidensbaserad praktik. Också denna mångfald av alternativ visar sig uppbära betydande problem. Detta främst som en följd av dess ambivalenta fokus på praktisk relevans. Efter detta undersöks litteraturens förslag på lösningar på Cochrane-formatets reduktionism och ambivalensen i mångfalden av alternativa evidensdefinitioner, vilka visar sig landa i en uppfattning om att problemet ska lösas genom en balansakt mellan metodologisk stringens och praktisk relevans genom modifierade varianter av critical appraisal som möjliggör ett beaktande av för- och nackdelar i den professionella praktiken. Slutligen diskuteras rimligheten i litteraturens resonemang och följderna av dess begränsningar. I diskussionen framställs själva idén om konkreta och enkla evidensdefinitioner som den faktor som förhindrar framväxten av den evidensbaserade skolan. Utifrån detta landar uppsatsen slutligen i en slutsats om att det finns ett behov av blocköverskridande politisk enighet i relation till skolan samt tvärvetenskapliga samarbeten mellan forskningsparadigm och yrkesverksamma lärare i syfte att utarbeta möjligheter för lärare att evidensbasera sitt arbete utifrån dess kontextuella förutsättningar, oberoende av de ideologiska och paradigmatiska maktförhållanden som råder.