Bakgrund: En ny lag om samverkan vid utskrivning från sjukhus infördes 2018. Varje patient med behov av uppföljning skulle tilldelas en fast vårdkontakt. Inom regioner och kommuner reviderades eller upprättades hemsjukvårdsavtal för att förtydliga vilken aktör som ansvarade för patienterna efter sjukhusvistelse. Detta innebar att ansvarsfördelningen av patienters tillhörighet kom att förändras. Uppföljning under första året, visar att den fasta vårdkontakten inom primärvården ofta fallit på en sjuksköterska och att oklarheter om vad den rollen innebar inte är helt klarlagd. Syfte: Syftet var att undersöka hur ett nytt hemsjukvårdsavtal påverkat arbetssituationen på hälsocentraler i en norrländsk region. Metod: Kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer av sjuksköterskor och distriktssköterskor i primärvård. Innehållsanalys användes. Resultat: Innehållsanalysen mynnade ut i tre kategorier: samverkan, belastning och inflytande. Samarbetet med kommunen hade påverkats och det nya hemsjukvårdsavtalet upplevdes svårtolkat vilket kunde leda till konflikter. Deltagarna uttryckte frustration över situationen på olika sätt och arbetsbelastningen hade ökat. Inflytandet över patienternas omvårdnad och möjligheten till egna bedömningar i omvårdnadsprocessen hade minskat. Deltagarna upplevde att deras helhetsbild av patienterna hade försämrats trots att avtalet inneburit bättre kännedom om patienterna. Diskussion: Deltagarna gav uttryck som indikerade delvis frånvaro av KASAM inom organisation. Forskning visar att utbildning och medverkan av berörd personal vid införande av nya arbetsmetoder har givit bättre resultat än när de inte tillfrågats. Slutsats: Personal bör göras delaktiga i processen kring organisationsförändringar. Dels för att göra syftet med förändringen mer begriplig för dem, dels för att ta tillvara kompetensen som personalen besitter. / Background: In 2018 a new law about cooperation during discharge planning was implemented. All patients with the need for monitoring after discharge were to be given a care contact. New agreements were made or redeveloped between the communities and the primary health care. All to establish clear boundaries of responsibility. This changed the way the responsibilities were distributed. A follow-up during the first year, showed that the care contact often fell on a nurse in primary care. The actual role of this contact was not satisfactory clear though. Aim: The aim was to examine how a new agreement regarding home care effected the work situation in primary care settings in northern Sweden. Method: Qualitative method with semi structured interviews with registered nurses and district nurses in primary health care units. Content analysis was used. Result: Three main subjects were recognized, cooperation, strain and influence. The cooperation with the community had changed. The new agreement felt difficult to understand which could lead to arguments. The participants felt frustrated. The workload had increased, and the participant’s influence had diminished. They expressed that the larger picture of the patients was lower even though they knew more about specific details concerning the patients they responsible over. Discussion: The participants expressed low SOC towards the new agreement. Studies show that inclusion of the persons it concerns have greater success during reorganizations. Conclusion: Staff should be made a part of the process around organizational changes. Partly to make the aim of the changes more understandable to them, partly to make use of the competence of the staff. / <p>Godkännandedatum: 2020-01-16</p>

Enligt skollagen har alla elever rätt till en likvärdig undervisning där skolan ska kompensera för de eventuella hinder som individen kan möta i skolans kontext. Forskningen visar tydligt hur viktigt det är att ta hänsyn till elevens språkliga nivå i skolan. För elever med annat modersmål än svenska innebär det språkliga hindret ofta att skolspråket inte är individens starkaste språk. När språket blir ett hinder kan det i sin tur innebära svårigheter att uppfylla skolans kunskapskrav. För att stötta elever med annat modersmål än svenska beskriver forskningen betydelsen av att dessa elever får möjlighetatt använda sitt modersmål parallellt med svenska för att på bästa sätt utvecklas i skolan. Syftet med studien var att skapa kunskap om hur arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd till elever med annat modersmål än svenska kan se ut på gymnasiets nationella program. För att besvara studiens forskningsfrågor användes en kvalitativ metodansats och fem semistrukturerade intervjuer genomfördes. Den insamlade empirin transkriberades och tematiserades utifrån analysmetoden meningskoncentrering. Resultatet analyserades i relation till tidigare forskning och med hjälp av studiens teoretiska perspektiv, KASAM och relationellt perspektiv, skapades förståelse för den insamlade empirin. Att skapa tid till undervisning i mindre grupp beskrivs av informanterna som framgångsfaktorer för arbetet med elever med annat modersmål än svenska. I en mindre grupp ökar tryggheten och det finns möjlighet för eleverna att ställa frågor i lugn och ro. För lärarna innebär den mindre gruppen en ökad möjlighet att bedöma elevens kunskapsnivå och vilket eventuellt stödbehov som finns. När det gäller hinder i undervisningen för elever med annat modersmål än svenska beskriver informanterna svårigheter att både bedöma kunskapsnivå och anpassa stödinsats när lärare och elever saknar gemensamt, starkt, skolspråk. Studiens slutsats är att det är svårt att lyckas med extra anpassningar och särskilt stöd till elever med annat modersmål än svenska utan språklig brygga mellan elevens modersmål och det svenska språket.

Varje år placeras drygt 1000 ungdomar på Statens institutionsstyrelse (SiS) särskilda ungdomshem, majoriteten av dessa efter beslut om omhändertagande enligt lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). För att tillgodogöra ungdomarnas rätt till utbildning bedriver därför varje ungdomshem sin egen skolverksamhet. Studiens syfte är att bidra till en ökad kunskap för det vägledningsinriktade arbetet inom SiS särskilda ungdomshem och övergången till gymnasiet efter en avslutad placering. Den konstruktivistiska vägledningen har visat sig vara framträdande i det vägledningsinriktade arbetet med eleverna som är placerade på SiS särskilda ungdomshem. En framgångsfaktor som även framkommer i tidigare forskning är att motivationsarbete och relationskapande fyller en viktig funktion vid bemötandet men även i det fortsatta arbetet under tiden ungdomarna är placerade. Genom att arbeta med begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet kan mötet med ungdomarna skapa nya förutsättningar för dem, samt ett led i vidgandet av deras handlingshorisont inför möjliga, framtida val. Övergången till skola efter avslutad placering beskrivs som svag, en trolig faktor till detta är att det många gånger är svårt att få en skolplats åt eleven, och som därmed riskerar en bruten skolgång. Resultaten i studien bygger på insamlat material från intervjuer med en utvecklingsstrateg inom SiS skola och tre studie- och yrkesvägledare som arbetar på SiS särskilda ungdomshem för icke skolpliktiga ungdomar.

Syftet med den här studien är att undersöka och synliggöra eventuella likheter och skillnader mellan lärares och elevers upplevelser av matematiklektioner och dess olika arbetsformer som bidrar till elevernas lust att lära. För att kunna synliggöra detta har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med enskilda lärare och deras elever i fokusgrupper. Den data som vi fått in har strukturerats enligt en tematisk analysmetod och sedan redovisats och tolkats enligt ett sociokulturellt perspektiv och med hjälp av begreppet KASAM (känsla av sammanhang).  I resultatet har vi jämfört data från lärare och respektive fokusgrupp med deras elever för att se om det finns likheter eller skillnader i deras upplevelse av matematiklektioner. Den insamlade datan visade att eleverna i ena fokusgruppen ville ha utmanande uppgifter medan den andra fokusgruppen ville visa och få bekräftat att de gjort rätt.  Det fanns skillnader och likheter bland lärare och elevers upplevelser av matematiklektioner och dess arbetsformer i relation till lust att lära. De två lärarna hade olika skillnader och likheter jämfört med varandra i relation till sina elever. Lärare B hade en mer precis upplevelse av hur eleverna såg på olika arbetsformer. Lärare A hade en mer precis upplevelse av hur sina elevers lust att lära var. Utifrån vår insamlade data och resultat går det inte att dra en generell slutsats om likheter och skillnader till matematiklektioner och dess arbetsformer i relation till lust att lära.

Inför den här studien träffade vi studie- och yrkesvägledare på en större gymnasieskola iVästra Götaland. De uppmärksammade en obalans i hur elevernas hemkommuner väljer attfånga upp och arbeta med de elever som valt att inte slutföra sina gymnasiestudier.Syftet med den här undersökningen är att få ökad förståelse för hur handläggarna inom detkommunala aktivitetsansvaret i Västra Götaland arbetar med de unga vuxna som tillhörmålgruppen för det kommunala aktivitetsansvaret (KAA). Studien utgår ifrånfrågeställningarna. Vilka insatser och resurser kan handläggarna inom KAA i Västra Götalanderbjuda de unga vuxna? På vilket sätt arbetar handläggarna inom KAA i Västra Götaland föratt bemöta de unga vuxna?En kvalitativ metod har tillämpats i form av semistrukturerade intervjuer medyrkesverksamma handläggare inom det kommunala aktivitetsansvaret i Västra Götaland.Analysen av det empiriska materialet har utgått från ett teoretiskt ramverk bestående avHodkinson och Sparkes Careership-teori (1997) samt Känslan av sammanhang (KASAM) avAaron Antonovsky (2005).Resultatet i studien visar på att ansvaret för det kommunala aktivitetsansvaret oftast vilarpå en enskild handläggare och att handläggaren i sin tur är beroende av samverkan medövriga professioner och ekonomiska resurser för att genomföra uppdraget. De unga vuxnainom målgruppen för KAA behöver tid för att finna meningsfullhet och vidga sinhandlingshorisont.

Mental ohälsa är ett utbrett problem på många arbetsplatser idag. Höga krav, stress och struliga situationer i hemmet är bara några av de fallgropar som kan leda till att medarbetare drabbas av mental ohälsa. Detta är en åtkomma som är svårbehandlad och återhämtningen kan många gånger vara en svår och långdragen process. De som står först i linje att bemöta den mentala ohälsan på arbetsplatsen är de ledare som har ansvar för medarbetarna. Med rollen som ledare tillkommer ansvar och ofta en hög arbetsbelastning då en måste vara införstådd i flera olika arbetsprocesser och ständigt se till så att medarbetarna kan sköta sina jobba och mår bra. Föreliggande studie har gjort en fördjupning inom ledarskap i den offentliga sektorn. Då offentliga organisationer finansieras av skattemedel finns det forskning som pekar på att kravet attskapa mycket med små medel är en problematik som kan spilla över på den mentala hälsan inom den offentliga sektorn. Genom att använda krav- kontroll- och stödmodellen och KASAM har denna studie undersökt ledares möjligheter och tillvägagångssätt att förhindra mental ohälsa bland medarbetare/på arbetsplatsen. Studien visar att ledare anser sig ha goda möjligheter att hantera mental ohälsa och att de sällan ser några direkta svagheter när det kommer till hanteringen av mental ohälsa inom den offentliga sektorn. Även om det finansiella stödet är mindre än vad det kan vara inom privatsektor. Ledarna visar på att deras viktigaste organisatoriska stöd kommer i form av kontakter med chefer och kollegor som finns till som erfarenhetsutbyte och mentalt stöd. Ledarnas vanligaste åtgärder för att hantera mental ohälsa hos sina medarbetare är att göra prioriteringar i deras arbetsuppgifter och på så sätt minska arbetsbördan och stressen.

Syftet med studien var att undersöka och beskriva återhämtningsstrategier hos kvinnor 30–40 år. Metod: Tio kvinnor i åldern 30–40 år deltog i studiens semistrukturerade intervjuer som analyserades genom en kvalitativ tematisk analys. Studien har med hjälp av intervjuerna bidragit till en djupare insikt i ämnet genom en förståelse för betydelsen och vikten av återhämtningsstrategier för en ökad hälsa. Resultatet: Studiens resultat tyder på att sömn, fysisk aktivitet och vila är de vanligaste förekommande strategierna för återhämtning. I resultatet framkom även att de flesta av deltagarna var positivt inställda till återhämtning då de upplever att orken ökar, det ger en nystart och att det är livsnödvändigt. Deltagarna i studien associerade begreppet återhämtning med att starta om från noll, energipåfyllning, varva ner och vila. Hälften av deltagarna hade ett stort behov av daglig återhämtning då de tidigare drabbats av utmattning och stressrelaterad sjukdom. Slutsatsen: En gemensam nämnare för deltagarna i denna studie är att flera lyfter vikten av återhämtning för att orka med vardagen men att deltagarna upplever att tiden inte alltid räcker till. Arbete, barn, hushållssysslor och annat bidrar till att återhämtningen uteblir eller att den är liten. Deltagarna i studien uttryckte vikten av att använda sig av återhämtningsstrategier och upplevs av deltagarna som en viktig faktor för att kunna leva och fungera. Resultatet kan användas i ett hälsofrämjande syfte av hälsovägledare eller andra professioner som arbetar hälsofrämjande.Som hälsovägledare finns möjligheten att utforma anpassade program som ger kvinnor strategier för att prioritera återhämtning.

Bakgrund: Majoriteten av befolkningen har en daglig sysselsättning. Den representerande gruppen består av 5,7 miljoner människor vilket är en majoritet av den svenska befolkningen. Humankapital blir en allt större tillgång drivandes av aktiva digitaliseringen på en global nivå. Företag är allt mer beroende av humankapital för att upprätthålla en konkurrenskraftig position inom sin bransch. Samtidigt är utvecklingen av stress positiv hos gemene man och friskvården som företagen erbjuder har blivit en allt viktigare fråga för långsiktig hållbarhet. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur företag arbetar med friskvård samt vilka arbetsmetoder som är framgångsrika. Metod: Metoden som användes var semistrukturerad intervjustudie med förankring till grundad teori med teorierna SDT och KASAM. I studien användes grundad teori enligt Glaser (1978). Detta innebar att analysen skedde i tre olika faser: öppen fas, selektiv fas och teoretisk fas. Totalt hölls 18 intervjuer. Resultat: Resultatet visar att samtliga som ansvarar för friskvården vill öka deltagarantalet. Resultatet visade att samtliga respondenter var eniga om att friskvård förbättrade företagshälsan. Samtidigt var det två företag som arbetade aktivt med friskvård, både fysiskt och psykosocialt och inte enbart med friskvårdsbidraget. Dessa företag hade en markant positiv skillnad gentemot resterande när det gällande sjukfrånvaro. Resultatet visade även att deltagarantalet var en problematik för samtliga företag då aktiviteterna inte kan anpassas till varje enskild individ och därmed upplever enskilda att aktiviteterna inte passar dem och väljer att avstå istället för att delta. Konklusion: Det digitaliserade samhället har satt större krav på humankapitalet för att upprätthålla konkurrenskraft. Många företag uppfattar deltagarantalet av friskvård som lågt. Det skulle därför vara fördelaktigt för HR-personerna att förstå SDT och KASAM för att på så sätt kunna öka deltagarantalet och därigenom bibehålla eller förbättra ett starkt humankapital.

Abstract/Sammanfattning Berg, Helena &amp; Brink, Caroline (2021). ”Fri som en ko”- Framgångsrikt stöd i skolan enligt elever med NPF. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Syfte och frågeställningar Syftet med detta arbete är att tillföra kunskap om hur elever med NPF-diagnos upplever det stöd och vilket av dessa stöd de anser har haft bäst inverkan på deras inlärning. Vi vill även undersöka på vilket sätt dessa elever upplever relationen till vuxna i skolan. Frågeställningarna är: På vilket sätt upplever elever med NPF-diagnos skolans stöd för att hjälpa dem att utvecklas i skolan? Hur påverkas elevernas mående och inlärning av relationerna med vuxna på skolan? På vilket sätt upplever eleverna att de får vara delaktiga i lärmiljön?   Teori Perspektivet KASAM är en central del i detta arbete och handlar om känslan av begriplighet, sammanhang och meningsfullhet. Frågorna till eleverna handlar speciellt om att få fram vilka verktyg som skapar denna känsla hos dem - KASAM, kompensatoriska eller det relationella perspektivet? Kompensatoriskt perspektiv innebär att man försöker förstå elevernas problem utifrån neurologiska eller psykologiska processer för att hitta metoder att stötta dem. Det relationella perspektivet lägger fokus på relationer, kommunikation och samspel. Studien utgår också ifrån det sociokulturella perspektivet som bland annat handlar om den proximala utvecklingszonen där barn med rätt hjälp i samspelet kan utvecklas.   Metod I uppsatsen används en kvalitativ metod som består av ett mindre antal semistrukturerade intervjuer med tretton respondenter. De är i åldersspannet 14–21 år med olika NPF-diagnoser och går eller har gått på samma skola när studien genomförs. För att analysera data genomfördes en tematisk analys som resulterade i två huvudteman: “Relationer och Delaktighet” med tillhörande underteman.   Resultat Resultatet pekar framförallt på vikten av goda relationer och möjligheten till delaktighet. Syftet med studien var att framförallt undersöka det stöd elever upplever genom extra anpassningar, men resultatet visade på att respondenterna primärt återkom till vikten av en god relation till en eller flera pedagoger på skolan. Resultatet visar på att en god relation med de vuxna på skolan har en stor påverkan på hur eleverna med NPF-diagnos lyckas i skolan. Betydelsefulla egenskaper hos de vuxna som att vara förstående och lyhörda i sina roller är en viktig del. Tydlighet och att ha en tydlig ingång till eleverna ses också som värdefullt liksom bekräftelse genom exempelvis positiv feedback. Delaktigheten visar sig också ha stor betydelse i hur respondenterna upplever att de fått rätt stöd. Ett flertal av respondenterna har känt sig styrda och inte delaktiga. De upplever att lärarna inte förstått dem och att delaktigheten varit dålig. En förståelse för problematiken utifrån elevernas behov och intressen i verksamheten främjar delaktigheten. Respondenterna önskar sig kortare skoldagar och färre antal elever i klasserna. Det är då de känt sig mest delaktiga och har kunnat få bäst hjälp. Respondenterna pekar inte i första hand ut extra anpassningar och särskilt stöd som en källa till att de upplevt att de lyckats. Vissa ser å andra sidan detta stöd som avgörande för att de ska lyckas. En drömskola för respondenterna är en skola där ämnen vävs ihop, där deras personliga intressen och hobbys tas tillvara på. Vi vill med vårt arbete bidra till att aktörerna ute på fältet ska inse vikten av det relationella perspektivet.   Specialpedagogiska implikationer För att skapa ett framgångsrikt lärande i både den fysiska och psykosociala lärmiljön måste specialpedagoger och pedagoger lyssna på hur eleverna själva vill ha det. Många av perspektiven i detta arbete är extremt viktiga, exempelvis KASAM och det relationella perspektivet, men förmågan att tillämpa dessa måste stärkas och utvecklas i lärarkåren. Relationer är fundamentala för att eleverna ska känna att de får rätt stöd. Detta är något som ofta inte lyfts fram ute i skolorna. Lärarna beskrivs i allmänhet ofta som väldigt ämnes-fokuserade. Att satsa mer på det relationella ute på fältet är därför något som måste bli mycket bättre. Där har en specialpedagog en mycket viktig roll, inte minst genom handledning av pedagoger. Specialpedagogen är en nyckelperson på skolan när det gäller att ha en aktiv och bärande relation och kommunikation mellan elever, vårdnadshavare och de olika yrkeskategorierna på skolan, så även med de olika aktörerna som finns utanför skolan.   Nyckelord Delaktighet, Främjande verktyg, KASAM, NPF-diagnos, Relationer, Stöd

Bakgrunden hälsofrämjande ledarskap börjar bli allt mer vanligt bland olika kommuner och  län. Tidigare forskning visar på att det hälsofrämjandet ledarskapet kan bidra med positiva faktorer för en hel verksamhet. Medarbetarnas välmående kommer främjans vilket leder till att ledarens välmående också kan främjas.   Syftet är att undersöka hur chefer inom äldreomsorgen i Västmanland beskriver hälsofrämjande ledarskap samt vilka arbetsrelaterade förutsättningar de ges för att kunna arbeta hälsofrämjande.   Metoden utgår från en semistrukturerad kvalitativ intervjuguide där fem informanter intervjuas utifrån en målstyrdurvalsmetod. En manifest innehållsanalys har genomförts på insamlat material.    Resultatet påvisar att informanterna beskriver innebörden av ett hälsofrämjande ledarskap, men när det kommer till associationen till det som begrepp var det svårt för cheferna att omedelbart koppla samman. Stärkande förutsättningar för att bedriva hälsofrämjande arbete var god kommunikation mellan chef och medarbetarna, ledarskapsegenskaper som kompetens och lyhörd samt stödfunktionen HR-system.      Slutsatser som kan dras är att utifrån informanterna framställs det hälsofrämjande ledarskapet inte som en specifik ledarstil, utan som ett förhållningssätt som ska genomsyra verksamheten för allas välmående. God kommunikation chef och medarbetare emellan, ledarskapsegenskaper likt kompetens och lyhördhet gentemot medarbetarna och stödfunktioner däribland HR, upplevdes som arbetsrelaterade förutsättningar för att bedriva en hälsofrämjande verksamhet.    Nyckelord: Hälsofrämjande ledarskap, KASAM [Känsla av sammanhang], kvalitativ, salutogent ledarskap. / The background to health promotion leadership is becoming more common among different municipalities and counties. Previous research shows that health promotion leadership contributes a positive factor for an entire business . The well-being of employees will be promoted, which will may also promote the leader's well-being   The purpose is to investigate how managers in elderly care in Västmanland describe health-promoting leadership and what work-related conditions they are given to be able to work health-promoting towards their employees.   The method is based on a semi-structured qualitative interview guide where five informants are interviewed based on a target-driven selection method. A manifest content analysis is performed on collected material.   The results show that the informants describe the meaning of a health-promoting leadership, but when it comes to the association to it as a concept, it was difficult for the managers to immediately connect. The prerequisites for conducting health promotion work were good communication between the manager and the employees, leadership qualities such as competence and responsive as well as the support function HR system.   Conclusions that can be drawn based on the informants, are that health-promoting leadership is not presented as a specific leadership style, but as an approach that should permeate the activities for the well-being of all at the workplace. Good communication between manager and employees, leadership qualities such as competence and sensitivity towards employees and support functions, including HR-systems, were perceived as work-related prerequisites for conducting a health-promoting business.   Keywords: Health promotion leadership, salutogenic leadership, SOC [Sence of Coherence], qualitative.