Syftet med föreliggande studie är att ta reda på hur arbetssätt och övningar kopplade till språk och kropp kan bidra till förståelse och känsla för noterad rytm hos elever i årskurs 4 till 6, plus hur eleverna reflekterar över sin förståelse. Undersökningen har ett aktionsforskande angreppssätt och görs ur ett elevperspektiv. De vetenskapliga perspektiv aktionen tar fäste vid är ett socialsemiotiskt multimodalt perspektiv och det närbesläktade perspektivet design för lärande. I dessa teorier är teckensystem, samspel och meningsskapande centralt. I aktionens genomförande ingick ett förberedande möte med inblandade parter och en lektion där informanterna tog del av rytmövningar med ’rytmlappar’ vilka interagerades med paralleller till språk och body percussion. Informanterna intervjuades och fick reflektera/samtala kring deras upplevelser av övningarna. I aktionen har undersökningsledaren även rollen som lärare samt utvecklat de övningar aktionen kretsar kring utifrån inspiration från den egna praktiken. Metoder som användes för att kunna dokumentera och analysera empirin var videoinspelning/observation, en kvalitativ semistrukturerad intervju och även loggbok för planering, minnesanteckning och reflektion. Resultatet visar på att rytmförståelse synliggörs genom dels tankesätt som gör noterna förståeliga kopplat till ett traditionellt teoretiskt tänk, dels att sammanhang och involverandet av olika semiotiska resurser gynnar förståelseutvecklingen. En känsla av sammanhang kan komma inifrån aktionen eller utifrån elevernas tidigare erfarenheter. Med semiotiska resurser menas här främst de olika sinnen som får avgörande effekt på lärandet; det auditiva, visuella och kinestetiska sinnet. Även det taktila sinnet synliggörs i aktionen, dock som en effekt något skild från de andra. Resultaten kopplas även samman som i ett kretslopp.

Jag har länge tyckt att soundet från en stråke är häftigt. Det finns inspelningar med jazzstråk, men det är inte jättevanligt och jag undrade varför. Är det för att det finns för många svårigheter att hantera med stråken? Eller var det kanske så att det fanns massor med möjligheter som inte många tog vara på? Syftet i mitt arbete har varit att ta reda på vad det finns för möjligheter och svårigheter med att spela stråke på kontrabas i jazzmusik. I arbetsprocessen har jag valt ut låtar och spelat in dessa låtar med ett band bestående av trummor, el-gitarr, tenor saxofon och viola. Sedan har jag skickat låtarna till verksamma stråkbassister så att de kan kommentera och ge tips. Utifrån kommentarerna, tipsen och min egna analys av låtarna har jag gjort övningar som har gjort att jag på bättre sätt har kunnat ta vara på möjligheterna och hantera svårigheterna. De tankar jag hade i början av arbetet angående vad som skulle vara möjligheterna med stråken och vad som skulle vara svårigheterna har visat sig i vissa fall inte stämma alls, i vissa fall stämma delvis och i vissa fall stämde de helt. Ett exempel är att jag tänkte i början av arbetet att få till bra rytmer skulle vara en svårighet, dock visade sig rytmer även vara en möjlighet då man kan ha större rytmisk variation med stråken än med fingrarna eftersom man kan hålla ut en ton längre med stråken. / For a long time I have been thinking that the sound of a bowed tone is cool. There are recordings of music with jazz bowing, but it is not very common and I wondered why. Is it because there are too many difficulties with bowplaying? Or are there a lot of opportunities that only a few bass players take advantage of? The aim of my thesis is to figure out what the difficulties and the opportunities with bow playing on the double bass are in jazz music.  In my research process I have chosen a couple of songs, rehearsed and recorded them with a band including drums, guitar, tenor saxophone and viola. After each recording session, I sended the recordings to a couple of active bow playing bass musicians, which answered with comments and advices.  Based on the advices and my own analysis of the songs, I did exercises that taught me how to handle the difficulties and how to fully use the opportunities with bow playing in jazz music.  In the beginning of the project I had some thoughts about what the opportunities and difficulties would be. Some of the thoughts came out to be, in some cases incorrect, in some cases partly correct and in some cases fully correct.  An example is that, beginning my research I thought that playing rhythms with a bow would be difficult, but as it turned out, playing rhythms could also be an opportunity. I then could use more versatile rhythms than with my finger, since the bow allows me to hold a tone for a longer time.

Med sitt ofullbordade verk Le Visible et l’invisible påbörjade Maurice Merleau-Ponty formulerandet av en poetisk ontologi – en filosofi som sätter konsten i centrum för erfarenheten av Varat och som därmed går att förstå som en estetik. Uppsatsen undersöker Merleau-Pontys Le Visible et l’invisible som en estetik i den dubbla bemärkelsen av en teori om sinnlighetens relation till tänkandet och vilken betydelse konsten har för denna relation. I fokus är sinnlighetens öppenhet gentemot en värld bortom det enskilda subjektet, som detta subjekt står i kontakt med genom sin kroppslighet. Här undersöks hur konstens sinnliga idéer indirekt frambringar en erfarenhet av Varats osynliga lager, de latenta samband mellan Varats framträdelser som följer och bär upp det synliga, och hur konsten därmed kan sägas frambringa en ny sanning. Här undersöks hur dessa sinnliga idéer kommer till uttryck, vilka former de antar. Med det aktiveras frågan om konstverkets form och innehåll, uttryck och mening. Sinnligheten förstås som samtidig gräns och öppning, som plats för den händelse som skapar världen. / With his unfinished work Le Visible et l’invisible Maurice Merleau-Ponty began to formulate a poetic ontology – a philosophy that places art in center of the experience of Being, and which is therefore possible to understand as an aesthetics. The essay examines Le Visible et l’invisible as an aesthetics in the double sense as a theory of how perception relates to cognition and what impact the arts has to this relation. It focuses on the perception’s openness towards a world beyond the subject, a world that the subject is connected to through its corporeality. It examines how the sensuous ideas of the arts indirectly brings forth the experience of the invisible layers of Being, the latent connections that lines and supports the visible, and how the arts therefore can be said to bring forth a new truth. It examines how these sensuous ideas come into expression, which forms they take. With that the question about form and content, expression and meaning, of the art work is activated. Perception is understood as the simultaneous limit and opening, as the place of the event that creates the world.

Detta examensprojekt i inredningsarkitektur och möbeldesign på Konstfack, utforskar och utvecklar metoder för hur inredningsarkitektur kan gestaltas utifrån musik. Genom ett praktikbaserat undersökande analyseras subjektiva upplevelser av musik, vilka beståndsdelar som finns och hur musiken är uppbyggd. Ett undersökande som skapar ramar för inredningsarkitekten att förhålla sig till i en gestaltningsprocess. Inte som en begränsning, utan som ett gränssnitt som välkomnar alternativa arbetssätt och undersöker nya gestaltningsmöjligheter. Utifrån ett utvalt musikstycke gestaltas en interiör översättning av musiken och upplevelser den genererar. Projektet itererar mellan musikteori, studier av subjektiva upplevelser och färg-, ljus- och materialutforskning. Resultatet blir ett förslag på metoder för att analysera och studera rumslighet i direkt relation till musik, men också ett konkret gestaltningsförslag utifrån denna metodutveckling. Ett exempel på en översättning av ett medium till ett annat, som i sig blir ett fristående verk. Rytm, mörker och ljus formar tillsammans en temporal upplevelse. Ett musikstycke blir till interiör i långt, smalt rum, där ljuset hamnar i fokus mellan två skikt av väggar, med inslag av överraskningar som visar sig i ljusfärg, ytfärg eller material. / This degree project in interior architecture and furniture design at Konstfack, explores and develops methods for how interior architecture can be designed based on music. Through practice-based studies, the project analyzes subjective experiences of music, which components that exist and how the music is structured. Studies that creates frames for the interior designer to relate to in a design process. Not as limitations, but as an interface that welcomes alternative ways of working and investigates new design possibilities. Based on a selected piece of music, a translation into interior is created of the music and experiences it generates. The project iterates between music theory, studies of subjective experiences and color, light and material exploration. The result is a proposal for methods created for analyzing and studying spatiality in relation to music, but also a design proposal based on this method development. An example of a translation of one medium into another, which in itself becomes an independent work. Rhythm, darkness and light form a temporal experience together. A piece of music becomes an interior in a long, narrow room, where the light comes into focus between two layers of walls, with elements of surprises represented in colored light, surface color or material.

Denna uppsats utforskar förhållandet mellan filmtekniska aspekter av klipptempo och en mors ilska i avsnitt 6 Fishes av TV-serien The Bear. Genom en kvalitativ analys, med en kvantitativ tabell som bas, granskas avsnittet med hjälp av semiotisk teori om symboler och genusteori om mom rage för att upptäcka kopplingar mellan timern som symbol och mammans ilska. Resultaten visar på en medveten användning av tempo och timer för att gestalta mammans stress och ilska. Användningen av tempo och timer i köksscenerna i The Bear bidrar till att skapa en känsla av intensitet och stress som speglar mammans upplevelse av händelserna.  Detta dokument inkluderar även en designdokumentation vid namn Stranger Things - en titelsekvens som var en del av examensarbetet för Visuell kommunikation. Projektet är en animation på hur en titelsekvens till TV-serien Stranger Things hade kunnat se ut. Designdokumentationen börjar från sida 31. / This paper explores the relationship between filmic aspects of editing pace and a mother's anger in Episode 6, Fishes, of the TV series The Bear. Through a qualitative analysis, supported by a quantitative table, the episode is examined using semiotic theory of symbols and gender theory of mom rage to uncover connections between the timer as a symbol and the mother's anger. The findings demonstrate a deliberate use of tempo and timer to portray the mother's stress and anger. The utilization of tempo and timer in the kitchen scenes of The Bear contributes to creating a sense of intensity and stress that mirrors the mother's experience of the events.

In this dissertation, an educational perspective called the moral dimension of teaching is developed. The work includes a theoretically informed discussion from a pragmatist point of view in which the concept of pedagogical rhythm is introduced. The concept captures the need for teachers to regularly shift their intentions and occasionally act in contradictory ways as a consequence of the moral which emerges from interaction in pedagogical situations. Using this perspective, criteria are developed for the characteristics of discussions of the work of teachers, which are desirable in order for students in pre-service teacher education to have opportunities to develop their teachership. Secondly, the educational perspective as it is conceptualised serves as a theoretical framework for a study of discussions taking place in net-based seminars among students in teacher education. The study consists of 14 recorded seminars in which discussions of the work of teachers are analysed in terms of content and direction for reflection. The result of the analysis is a construction of four different focal points for processes of making judgements: existential, performative, critical and professional. Mainly the performative, and to some extent the critical, focal points appear to be supported by the net-based environment, although potential for the professional focal point is found when available tools in net-based settings are used in deliberate ways. Finally, based on these four focal points, possible future predispositions among student teachers are deliberated. Student teachers’ future opportunities to develop a moral and epistemological authority are discussed, as well as teachers’ general opportunities to exercise professional responsibility. The conclusion emphasises that a perspective such as the one developed in the dissertation is important, as it creates an understanding for the need to educate student teachers to exercise a form of responsibility that goes beyond being accountable to society.

Järnvägsstationer är att betrakta som offentliga platser och regleras av transportpolitiska målsättningar om jämställdhet och tillgänglighet för alla (Prop. 2008/09:93). Trots det saknas forskning om hur genus påverkar resenärer vid deras vardagliga vistelser på järnvägsstationer. Det övergripande syftet med denna avhandling är därför att ur ett genusperspektiv undersöka hur manliga och kvinnliga resenärer i sin vardag använder och upplever järnvägsstationer som fysiska platser och sociala rum. Det empiriska materialet baseras på resedagböcker, intervjuer med resenärer, deltagande observationer och intervjuer med planerare och förvaltare av järnvägsstationer. Kimstad pendeltågsstation, Norrköpings järnvägsstation och Stockholms Centralstation ingår i studien. I avhandlingen kombineras olika teorier som gör det möjligt att betrakta genus som rytm. Genom detta teoretiska ramverk undersöks hur genusmaktordningen återverkar i tid, rum och mobilitet. Resultaten av studien visar att resenärer är påverkade av genusmaktordningen, som återfinns såväl i kollektiva föreställningar som i materialiserade objekt som möter resenärer när de vistas på järnvägsstationerna. Sammanfattningsvis visar studien att såväl manliga som kvinnliga resenärer påverkas av denna maktordning. Även om denna ordning påverkar alla tycks kvinnor vara de som påverkas mest negativt, eftersom de genom en manlig normerad blick betraktas som antingen ärbara eller sexuellt tillgängliga objekt, därutöver att de är tvungna att förhålla sig till risken att utsättas för sexualiserat våld från män. Av dessa anledningar tenderar kvinnors livsrum att inskränkas, oavsett ålder och plats. / Railway stations are perceived as public spaces and are regulated by national transport goals of equality and accessibility for all (Prop. 2008/09:93). However, hardly any research has looked at how gender affects commuters in their daily life at railway stations. The overriding aim of this study is to examine how male and female commuters use and experience railway stations as gendered physical places and social spaces, during their daily travels. The empirical material is based on travel diaries, interviews with male and female commuters, participant observations inspired by auto-ethnography and interviews with planners and managers of the railway stations. Stations included in the study are Kimstad commuter rail station, Norrköping railway station and Stockholm Central station (all in Sweden). In this thesis this combination of theories makes it possible to define gender as rhythm. Through this theoretical frame the thesis analyses gendered power relations of bodies in time, space and mobility. Results from the study show that individuals are affected by gendered power relations that dwell in collective believes and in shape of materialized objects that encounter the commuter when visiting the railway station. In conclusion the study shows that both female and male commuters are affected by gender power relations while visiting railway stations. Even though they affect all, women seem to be most negatively affected by these power relations, since women by gender as rhythms are considered as either objects of decency or as sexually available to heterosexual men. Further, female bodies negotiate the risk of encountering sexual violence therefore gender as rythm tend to decrease the extent of women’s everyday living spaces, regardless of age and place.

Syftet med den här studien är att analysera vilka initiala och operationella normer som har använts vid översättningar till tyska av sångboksuppslag till visor skrivna av Astrid Lindgren. Modellerna som har använts är hämtade från Franzon (2009), Franzon (2016) och van Meerbergen (2010). Frågeställningarna berör musikalisk rytm, retoriska stilmedel inom texterna samt interaktionsgraden i text och bild med läsaren. Syftet är även att se hur aktiva respektive passiva huvudpersonerna i böckerna är. Resultaten visar att översättningarna av beskrivande visor med långa verser tenderar att bli kortare och mycket förändrade i jämförelse med översättningarna av visor med korta verser och en mindre beskrivande natur. Interaktionsgraden med läsaren är för det mesta låg i både text och bild i käll- och måltexterna. Huvudpersonerna i de tyska översättningarna är även mer aktiva i det tyska översättningarna än i de svenska originalen. / The aim of this study is to analyse which initial and operational norms that were used in the German translation of pages from a songbook written by Astrid Lindgren. The models that are used are taken from Franzon (2009), Franzon (2016) and van Meerbergen (2010). The research questions concern musical rhythm, rhetorical methods within the text, the interaction level between images and text and the reader. The purpose is also to see how active or passive the main characters in the books are portrayed. The results show that translations of describing songs with long verses tend to become shorter and very changed compared to translations of songs with short verses and with a less describing nature. The interaction level with the reader is mostly low in both source and target texts and images. The main characters are also more active in the German translations than in the Swedish originals.

I denna uppsats har jag sammanställt olika teorier kring rytmik och metrik för att skapa en metod för analys av klassiska verk. Denna metod använder jag sedan på musik av Hector Berlioz för att undersöka om det finns rytmiska och metriska abstrakt som står ut. Vidare används resultatet från analysen för att skriva ett eget stycke som ska reflektera det studerade styckets rytmiska karaktär. Under projektet upptäcker jag bland annat att aspekter av frasrytm är något svårare att inkorporera i ett nytt stycke än andra aspekter och reflekterar slutligen kring hur metoden kan utvidgas och förbättras, samt kring mitt förhållande till metoden ur ett konstnärligt perspektiv.

Den surrealistiska thrillern I´m thinking of ending things av Charlie Kaufman hade premiär på Netflix hösten 2020. Långfilmens narrativ är en utspelad fantasi och innehåller flera inslag som framställs och kan betraktas som verklighetsfrånvända. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur overkligheten framställs genom filmklippning och hur kamerapositionering används för att skapa ett fantasi-perspektiv. Klipp-metoder diskuterade av bland annat Bordwell och Thompson, Karen Pearlman och Walter Murch ligger till grund för en audiovisuell analys. Resultatet visar att några av valda sekvenser bryter mot konventionella klippmetoder för att generera konflikt i betraktarens förväntningar. Temporala förvrängningar används för att skapa illusion och fungerar även väl för att skildra fantasi/dröm. / I´m thinking of ending things by Charlie Kaufman premiered on Netflix in the fall of 2020. The featurefilm is a surrealistic thriller who´s narrative is played out like a fantasy containing several elements deviating from reality. The purpose of the essay was to investigate how unreality is portrayled trough the film editing and how camera work is used to create a fantasy perspective. Editing methods discussed by Bordwell and Thompson, Karen Pearlman and Walter Murch, among others, form the basis for an audiovisual analysis. The result shows that several of the selected sequences violate conventional editing to generate conflict of expectations. The use of temporal distortions works as a tool for illusion and to portray dream/fantasy.