Bakgrund: Runt 30 procent av alla kvinnor som någon gång varit i en relation har utsatts för våld. Våld är ett samhällsproblem som växer globalt sett och kan bidra till bristande hälsa och minskat välmående hos kvinnan. Syfte: Få en djupare förståelse kring hur omhändertagandet av våldsutsatta kvinnor ser ut inom vården samt kvinnors upplevelser av vårdpersonalens bemötande efter att ha berättat om våldet. Metod: En litteraturstudie med systematisk sökning och innehållsanalys av kvalitativa studier. Resultat: Två huvudkategorier identifierades: Omhändertagande och Kvinnors erfarenheter med två respektive tre underkategorier. Åtgärder består till största del av att remittera kvinnan vidare till andra instanser. Det finns en stor brist på utbildning och kunskap hos vårdpersonal i att bemöta och ge ett adekvat omhändertagande av våldsutsatta kvinnor. Kvinnors erfarenheter av bemötande varierar stort. En del uppger att de blivit bemötta med empati, blivit tagna på allvar och tilläts prata om våldet medan andra blivit skuldbelagda, dömda och förminskade. Barriärer som motsätter att kvinnorna berättar om våld kan vara brist på tillit, rädsla för att bli skuldbelagda och dömd, att våldsutövaren ständigt närvarar samt ekonomiska hinder. Slutsats: Det finns behov av ytterligare forskning kring omvårdnadspersonalens befintliga utbildning samt kvinnors behov vid bemötande. / Background: About 30 percent of all women who have ever been in a relationship have been subjected to violence. Violence is a societal problem that is growing globally and can contribute to poor health and reduced well-being in women. Aim: The aim of this literature review was to gain a deeper understanding of how women are treated in the health care services, and the experiences women have with health care personnel after the disclosure of violence. Method: A literature search was conducted alongside content analysis of qualitative research. Results: Two main themes were found: Care and Women’s experiences’, two respectively three subcategories. Action mainly consists of referring the women on to other agencies. There is a great lack of training and knowledge among healthcare professionals in responding to and providing adequate care for abused women. Women’s experiences of treatment vary highly. Some state that they’ve been treated with empathy, been taken seriously and allowed to talk about the violence, whilst others have been blamed, judged and reduced. Barriers that prevent women from disclosing about violence can be lack of trust, fear of being blamed and judged, the perpetrator may be constantly present or financial obstacles. Conclusion: There is a need for further research on the existing training of nursing staff and the needs of women in treatment.

MÃ¥nga kvinnor känner sig osäkra och otrygga i situationer där de befinner sig själva utanför hemmet och avstÃ¥r frÃ¥n att gÃ¥ ut själva vilket vi anser är ett allvarligt problem. Vi tror att ett hjälpmedel som mobiltelefonen som mÃ¥nga använder och alltid har med sig, är ett bra alternativ till ett säkerhetsverktyg, särskilt när alla funktioner är samlade i en och samma applikation. Syftet med denna studie och rapport är därför att undersöka hur en säkerhetsapplikation kan utformas för att kvinnor i Ã¥ldersspannet 16-30 Ã¥r ska finna ett stöd i en otrygg situation utanför hemmet genom olika säkerhetsfunktioner. Studien bestod av en förstudie, en konceptfas, en bearbetningsfas och en detaljeringsfas. Genom denna process genomfördes användbarhetstester av prototyper som reviderades efter behov. Resultatet blev en hi-fi prototyp som bestÃ¥r av säkerhetsfunktioner som baseras pÃ¥ mÃ¥lgruppens behov och önskemÃ¥l. Svaren frÃ¥n användbarhetstesterna visade att samtliga testpersoner ansÃ¥g att applikationen hade kunnat fÃ¥ dem att känna sig säkrare i en otrygg situation. Slutsatsen som drogs var att den slutgiltiga prototypen kan bidra med ett stöd för unga kvinnor i en otrygg situation utanför hemmet. / <p>Examensarbetet är utfört vid Institutionen för teknik och naturvetenskap (ITN) vid Tekniska fakulteten, Linköpings universitet</p>

How the Swedish criminal justice system deals with sexual crime has been a widely debatedtopic in recent years and the debate uses media as its main stage. State investigations haveexpressed concerns that the way the media portrays the criminal justice system in a negativeway can affect women’s trust in the system. No dramatic effects on women’s trust have beenrecorded but surveys show that a high degree of young Swedish women experiences highlevels of fear of sexual crime. This essay aims to examine if, and in what way the debateregarding how the Swedish criminal justice system handles sexual crime affects women’strust in the system, as well as if the feelings of unsafety are present in women's trust towardsthe justice system. The aim is achieved by answering three main frames of questions; How doyoung women perceive the public debate regarding the Swedish criminal justice system’shandling of sexual crimes? What significance does the public debate have on young women’sfeelings of trust in the justice system? What significance does the public debate have onyoung women’s feeling of unsafety? These questions are answered by utilising establishedtheories of trust and norms, research about medias reporting of crime, research about therelationship between information and trust and feminist theory. Data was collected byconducting interviews with eight young Swedish women where elicitation was utilised usingfour articles debating how the Swedish justice system has handled sexual crime. Byimplementing the forementioned theories and research the answers were analysed with thefollowing results: The public debate was deemed to affect the women’s trust in the Swedishjustice system in a negative way, however a general trust in the system still remained withfeelings of distrust and trust being able to coexist. The feeling of unsafety was present in theway all women regarded trusting in the justice system. This stemmed from a perceivedconception of women being distrusted and questioned in the justice system and in societywhich created feelings of not feeling safe. The fact that trust is not measured in regard tospecific types of crime can invite a feminist critique by hiding gendered feelings of unsafety. / Hur det svenska rättsväsendet hanterar sexualbrott har varit ett mycket debatterat ämne desenaste åren och debatten har en stor närvaro i media. Statliga utredningar har argumenteratför att det negativa sättet som media porträtterar rättsväsendet kan påverka kvinnors tillit förrättssystemet negativt. Ingen dramatisk effekt på kvinnors förtroende har registrerats, menundersökningar visar att en hög grad av unga svenska kvinnor upplever stor otrygghet ioffentliga utrymmen. Denna uppsats syftar till att undersöka vilken betydelse den offentligadebatten har för unga kvinnors tillit till rättsväsendet i relation till hanteringen av sexualbrottsamt vilken betydelse känslor av otrygghet har för tilliten. Detta undersöks genom trefrågeställningar: Hur uppfattar unga kvinnor den offentliga debatten om rättsväsendetshantering av sexualbrott? Vilken betydelse får debatten för unga kvinnors tillit tillrättsväsendet? Vilken betydelse får debatten för unga kvinnors upplevda otrygghet? Dessafrågor besvaras med hjälp av etablerade teorier om tillit och normer, forskning ommedierapportering om brott, forskning om förhållandet mellan information, kunskap och tillitsamt feministisk teori. Empiriskt material samlades in genom intervjuer med åtta ungasvenska kvinnor där elicitation användes i form utav fyra artiklar som diskuterade hur detsvenska rättsväsendet hanterat sexualbrott. Genom att tillämpa de tidigare nämnda teoriernaoch forskningen analyserades svaren med följande resultat: Den offentliga debatten ansågspåverka kvinnornas tillit till det svenska rättsväsendet på ett negativt sätt, men ett allmäntförtroende för systemet kvarstod fortfarande då känslor av misstro och tillit kundesamexistera. Känslan av otrygghet var närvarande i sättet samtliga kvinnor förhöll sig tillsamt litade på rättsväsendet. Detta härrör från en uppfattning om att kvinnor misstros ochifrågasätts både i rättsväsendet och i samhället vilket skapade känslor av otrygghet. Att tillitinte mäts i relation till specifika typer av brott kan dölja könsrelaterade känslor av otrygghetsom i förlängningen kan påverka kvinnors tillit.

This discourse analysis looks into discursive constructions of sexual acts as sexual crimes or as “regular” sexual practices in the media debate following the #metoo movement in Sweden. The analysis is focused on three cases of accusations of sexual crimes against famous men. By relating linguistic constructions of sexual acts to how the women and men involved are portrayed, the analysis shows how the meaning of sexual practices as crimes or not seems to be dialectically related to discursive constructions of men and women. The analysis shows that women inhabit three different positions in the material, that of the brave hero warning others of sexual criminals, that of the revenge artist mobilizing media storms and that of the active victim, who is partly responsible for the crimes committed against her. The men in the material inhabit three positions as well, the role of the sexual criminal, the role of the “asshole” and the role of the victim of harsh media storms and revengeful women. The findings shine light on the #metoo movement by showing there might be a preferred narrative involved. The analysis points to the female victims of sexual crime having to be heroes for the sexual acts to be linguistically constructed as actual crimes in the media reports. However, the results also show a contradicting story, that of small changes in narrative from earlier “rape myths” which may make possible small shifts in discourse being circulated throughout different institutions in society. The most important finding is that the juridical discourse seems to have a prominent place in the order of discourse surrounding sexual assault, since all discursive constructions of the acts, the men and the women relate in some way to the law and the justice system. Following this, there seems to be a need for other ways of talking about sexual acts that for some reason cannot lead to a conviction but still feels like violations to one of the parties involved.

The aim of this study was to test whether criminogenic needs change over the course of a cognitive-behavioural sexual offender-specific treatment programme (ROS) within a group of adult, incarcerated or on probation, male sexual offenders in Sweden. To measure criminogenic needs 25 offenders completed Locus of Control of Behaviour Scale (LCB), 26 Hypersexuality Behavior Inventory-19 (HBI-19) and 25 respectively 27 completed Relationship Scale Questionnare (RSQ), 2-factor. Therapists rated 46 sexual offenders using The Therapist Rating Scale-2 (TRS-2). The results demonstrated that participants showed non-significant increased internal locus of control, significant decreased hypersexual thoughts and behaviours (small to medium effect size), but no change regarding attachment styles, post-treatment. Results from The Therapist Rating Scale-2 showed that therapists rated significant decrease in all criminogenic needs post-treatment with medium to large effect size. Conclusions are that ROS appears to be effective, inducing change in criminogenic needs. ROS’s specific elements targeting sexual self-regulation seems to be successful resulting in significant reduction of hypersexual thoughts and behaviours, especially for participants with severe problems. Implications of results are discussed and theoretically analyzed from a perspective of cognitive theory, learning theory, attachment theory and affect theory. / Studiens syfte var att undersöka förändring i kriminogena behovsområden hos en grupp sexualbrottsdömda män som under sin verkställighet på anstalt eller inom frivård medverkat i Kriminalvårdens KBT-baserade behandlingsprogram ROS. För att mäta förändringen fyllde 25 deltagare i Locus of Control of Behaviour Scale (LCB), 26 stycken Hypersexuality Behavior Inventory-19 (HBI-19) och 25 respektive 27 stycken Relationship Scale Questionnaire (RSQ), 2-faktormodellen, före och efter behandling. Behandlarna bedömde förändring hos 46 deltagare enligt The Therapist Rating Scale-2 (TRS-2). Resultaten från deltagarnas självskattningsformulär visade att deltagarna efter behandling fick en icke-signifikant ökning av intern kontrollokus. Tankar och beteenden kopplade till hypersexualitet minskade signifikant med liten till medelstor effekt. Det gick inte påvisa förändring vad gäller relationsstilar. Resultaten av TRS-2 visade att behandlarna bedömde att det hade skett en signifikant förändring i positiv riktning med medel till stor effekt vad gäller samtliga kriminogena behovsområden. Slutsatsen är att ROS verkar vara effektivt genom att åstadkomma förändring inom kriminogena behovsområden. De specifika element i ROS som adresserar sexuell självreglering tycks vara lyckosamma då tankar och beteenden kopplade till hypersexualitet reducerats signifikant, särskilt för deltagare med svårast problem. Implikationer av resultaten diskuteras och analyseras teoretiskt utifrån kognitiv teori, inlärningsteori, anknytningsteori och affektteori.

No description available.

We have chosen to analyze how four well known sex crimes were presented in the Swedish national daily newspapers in the 2000s. We chose this topic because sex crimes are considered one of the most terrible crimes. Sex crimes involve the media and upset the society. Our purpose was to analyze if we could identify stereotypes and prejudices about sex crimes in the press reports. The four sex crimes were: Rissne case in 2000, Tumba case in 2003, Hagamannen case in 2006 and the Stureplan case in 2007. We have read all the news stories from the Swedish national daily newspapers Svenska dagbladet and Expressen about our four cases. We analyzed a total of 40 articles, five articles from Svenska dagbladet and five articles from Expressen to each case. It was a strategic choice that resulted in ten articles per case from two national daily newspapers. We had three discourses in focus: gender, ethnicity and social background, when we analyzed the sex crimes. The method we used was a qualitative text analysis. Our purpose was to analyze how sex offenders and their victims were presented in the national Swedish daily newspapers. The main question was how gender, ethnicity and social background affect the presentation of the perpetrators and their victims. We have concluded that sex crimes are permeated by myths and that Helen Benedict´s eleven rape myths regarding the reporting about sex crimes in the United States several years ago are constantly reproduced in Swedish newspapers in the 2000s. These prejudices are a problem on an individual, national and global level.

Den femte oktober 2017 gick flera kvinnor i USA ut med anklagelser om sexuella övergrepp och våldtäkter mot filmproducenten Harvey Weinstein. Kort därefter startade skådespelerskan Alyssa Milano hashtaggen #Metoo där hon uppmanade kvinnor att vittna om sexuella övergrepp. Kampanjen #Metoo tog över sociala medier och kvinnor i stora delar av världen började dela med sig av egna berättelser om sexuella trakasserier och övergrepp. Syftet med vår studie är därför att undersöka huruvida mediernas rapportering kring sexualbrott och sexuella trakasserier har förändrats efter #Metoo-kampanjens stora genomslag. Genom en kvantitativ innehållsanalys av 80 stycken publicerade artiklar om bland annat hur offer och förövare porträtterats, om namnpublicering har skett samt vilka som har fått komma till tals i artikeln, studerats. Resultatet av den kvantitativa innehållsanalysen visar att mediernas rapportering om sexualbrott och sexuella trakasserier skiljer sig inom vissa områden. Inom kategorierna juridisk process, former av sexualbrott och namnpublicering av offer och förövare kan fler skillnader ses än i övriga kategorier. En tydlig skillnad är att innan #Metoo-kampanjen hade den rapporterade händelsen följden av en juridisk process medan efter kampanjen kunde det räcka med en internutredning eller en anklagelse för att medierna skulle rapportera och namnpublicera personerna i artiklarna.

Tanken med uppsatsen är alltså att belysa kön och ålders betydelse för hur man skildrar och betraktar sexuella relationer. Jag har därför valt att analysera fyra skönlitterära verk, där kvinnan respektive mannen är den äldre parten i relationen, och den skildras ur kvinnan respektive mannens perspektiv. På grund av fokuseringen på könsskillnader är det alltså främst heterosexuella relationer som behandlas, men även överträdelser från detta inom verken är av stor vikt. Jag kommer även analysera hur verken mottagits, vilka diskussioner som kommits att föras om dem inom kritiken. För att rättvisare kunna jämföra verken och mottagandet har jag valt att fokusera på enbart svenska verk och mottagandet i Sverige. Verken är tidsmässigt utspridda över 35 år, då jag även velat undersöka om man kan se någon förändring i attityden till dessa frågor över tid. En av romanerna som kommer att behandlas är Larssons ovan nämnda Autisterna, där det alltså rör sig om en äldre man och en flicka, ur mannens perspektiv. Detta kommer att sättas i relation till en roman som enligt Witt-Brattströms premisser ”ger flickan en röst”: Darling River (2010) av Sara Stridsberg (f.1972). Här får man bland annat följa den 13- till 30-åriga Lo, som frivilligt har sex med ett flertal betydligt äldre män. Vad gäller relationer där kvinnan är äldre kommer jag använda mig av Liknelseboken (2013) av Per-Olov Enquist (f.1934), där den 15 åriga Per-Olov har frivilligt sex med den 51-åriga Ellen, och Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig (2000) av Kerstin Thorvall (1925–2010), där den 40- till 50-åriga Kerstin har samlag med ett flertal villiga män i 20-års åldern. Uppsatsen kommer alltså att behandla sexuella relationer med betydande åldersskillnader i bred bemärkelse, inte enbart vad som vanligtvis skulle diskuteras i samband med pedofili. Detta för att kunna problematisera vad kring vad kön och ålder har för betydelse för uppfattningarna om sexuella relationer: vem som ses som ett barn, vem som uppfattas som ett subjekt, och vad som anses vara sjukligt eller ett övergrepp. I alla verk är det dock minst 20 år mellan parterna, och den yngre parten beskrivs upprepade gånger som ett barn.

The aim of this bachelor study was to examine and analyze if there were any difference in how Dagens Nyheter framed sexual crimes before and after the metoo movements peak in 2017. Framing theory was used to categorize different frames in the reporting of sexual crimes in the Swedish newspaper Dagens Nyheter. The research question was: which frames are the most common in Dagens Nyheters framing of sexual crimes and how common are these frames? Is there any difference in what frames appear in Dagens Nyheter before and after the metoo movements peak in 2017?  With a quantitative content analysis I could examine how often the frames were used by Dagens Nyheter and if it was any different after the metoo movements peak in 2017. A total of 869 articles were analyzed. 240 articles in 2014, 322 articles in 2017 and 307 articles in 2020. By using framing theory, ten frames were identified. “police report and legal process”, “sexual offenses linked to religion”, “sexual offenses as a societal problem”, “sexual offense legislation and criticism”, “men with power”, “fact about sexual offenses”, “sexual offenses as a metaphor”, “victim of sexual offenses”, “accused of sexual offenses” and “other”.  The result of the examine showed that the most used frame was “police report and legal process”. In the period of 2014 the second most used frame was “sexual offense legislation and criticism”. In the period of 2017 the second most used frame was “victim of sexual offenses” and in the period of 2020 the second most used frame was “sexual offenses as a societal problem”. The biggest difference before and after metoo movement that were found was the frame “accused of sexual offenses”. In 2014 it was not found at all while in 2020 it was one of the more common frames.